Senaste kommentarerna i forumet

Jag har nyss varit på visit i Dompas tråd. En liten artighetsvisit inget annat. Han tröstade mig ju lite när du var ute och fiskade hela dagen :-(. Men det är inget du behöver bry ditt söta lilla huvud med.

Sweet dreams, älskling!

Frk Nn

Hej! Helt ny på detta forumet.
Till skillnad från många andra har jag aldrig förnekat att jag är alkoholist.
Det ÄR ett faktum. "Trillade dit" redan vid 14 års ålder. Ursäktar mig inte alls, och är inte ett uns självömkande. Den faktiska orsaken har jag fått bekräftad nyligen i vuxen ålder(32 år). ADHD. Är vältalig, och noggrann men får inte ihop det vardagliga livet. Basala saker som att betala räkningar, städa mm, som jag är medveten om att det måste göras blir inte gjort.
Dricker idag helt enkelt alldeles för mycket och har gått på Antabus i omgångar, då mitt drickande ofta har en tendens att sluta i katastrof. Inte så att jag blir agressiv och slåss,begår brott etc utan att jag blir oregerlig, däckar och "ramlar runt", ofta med resultat som blåtiror, utslagna tänder och sårskador. Har ett jobb som jag stormtrivs med och absolut inte vill mista. Har tyvärr redan mist ett jobb pga alkoholismen, eller egentligen pga depression, som jag självmedicinerade med alkohol.
Igår Fre 8/6-12, när jag ändå visste att jag skulle upp och köra till jobbet tidigt drack jag ca 70 cl whisky. Smart? NÄ!!! Fick ordna skjuts av min Far, som naturligtvis var arg, ledsen och bekymmrad.
Inser självklart att jag måste sluta dricka och få vård, men det "första steget" är så inihelvete svårt att ta!!!!!! Alkoholen är ju min trygghet och verklighetsflykt.

I ena stunden tror jag mig vara säker på mitt val och i den andra tvekar jag åter. Som ett rö för vinden är jag (eller åsna mellan två hötappar). Men kurtisens A och O tycks ni så Casanova ni är inte ha lärt er. Diskretion är en hederssak! (spring för fanken inte och skvallra för fästmannen så snart vi har haft en tête-à- téte!). Nåväl, jag förlåter er denna missriktade manliga solidaritet och mitt samvete är rent eftersom jag är nykter och våra möten endast är platoniska.

Här kan ni lära er lite om serenader

http://www.youtube.com/watch?v=0Jtyz78mCPg&feature=youtube_gdata_player

Eder lätt uppgivna Frk Nn

Du skriver både och så jag blir lite orolig. Varför sorgligt? Hoppas det bara är lite vemodskänslor över den lilla sonen som blivit så stor, det måste kännas rätt surrealistiskt när ens arn tar studenten när man själv gjorde det typ "igår".

Många kramar till min blivande sambo ;-) ....fast vi får visst inte ta med oss kissarna, kanske kan vår lilla Ernst bygga ett eget litet hus till djuren (eller så gör vi det själva, duktiga kvinnor som vi är :-)

Min älskade. Det är inte ofta jag skriver här i din tråd, jag vill att den skall vara din egen. Men, nu så. Det spelas en låt rätt ofta på radion just nu, Alice med Linnea Henriksson. Den är till dig:

För du, som innan var blind
du ser sånt, vi andra,
att du inte får falla,
du står stadigare än alla
vi som ser på hur du
du vänder, du ler
du andas, du tar ett kliv
fram, ett till mot ditt nya liv

Kanske fånigt att säga
men jag har aldrig vart så stolt
som just ikväll

/Din H.

Igår körde jag med en massa skräp till tippen. Bland annat hade jag med mig vår behållare (ja, en sådan där vit plastback från IKEA med lock på) för tomglas. När jag öppnade den låg det kanske 6 eller 8 tomma ciderflaskor i den, av en stark sort.

Vet ni vad min första, instinktiva, tanke var? Jo, så här:
"Jaha, det måste vara A som drack dem när hon passade vårt hus för ett par veckor sedan."

Nästa tanke blev:
"Gud, så skönt att jag inte direkt får ont i magen och tror att maken har druckit dem! Jag vet ju att han inte dricker, så varför skulle jag oroa mig?"

Jag tror bestämt att jag börjar vinna över mitt medberoende. :-)

Kram, alla ni som kämpar! Det blir bättre.
/H.

...fördelen med att bo i hus, man har granngorillorna på lite längre avstånd! Nu är det väl Portugal- Tyskland tror jag, men det går väl att vråla åt det med.

Nä det blir nog inte så mycket stöttning här, vi är inte så duktiga på det av någon anledning. På något sätt är det som att vi inte får visa oss svaga inför varandra, jag vet inte. Kanske mest en känsla jag har sedan tillfällen där jag hade behövt stöd i livet men upplevt att jag inte fått det. Kan ju vara en fråga om kommunikation också, vad vet jag...

Usch ja, rökt har jag också gjort, slutade för ca 10 år sedan och det är faktiskt en frihet som jag fortfarande uppskattar - det är så skönt att slippa allt det! Förhoppningsvis känner jag likadant inför alkoholen om ett par år.

här är förresten ett litet ordspråk som jag hittade:

‎"Vid första bägaren dricker mannen vin, vid andra bägaren dricker vinet vin, vid tredje bägaren dricker vinet mannen."
Japanskt ordspråk

...visst är det så!

Så bra à tt jag kan ställa upp som syster, jag har vanan inne kan man säga då jag även har ett gäng biologiska :-)
Hoppas du och maken kan stötta varandra. Det påminner mig om när jag och exet slutade röka samtidigt. Direkt efter bröllopet! Det kunde ha blivit en väldigt snabb skilsmässa där... Fy vad sura vi var! Att sluta dricka är mycket lättare än att sluta röka konstigt nog. Jag drabbas inte alls av samma sug nu. Tänker aldrig mer börja röka, för t var verkligen jobbigt att sluta. Jag har för mig att jag någonstans har läst att nikotin är mer beroendeframkallanded än alkohol (?j

Nu vrålar grannen som en gorilla. Men Sverige spelar väl inte idag?

Kram från syrran

Glömde säga att jag alltid velat ha en syster å nu har jag en, vad glad jag blir :-)

Ingen fara angående svartmålandet, här håller vi efter varandra. Och du är inte helt ute och cyklar heller faktiskt. Vid ett sällsynt givande samtalstillfälle sa han faktiskt själv att det ofta blev alldeles för mycket alkohol även för honom. Detta har jag ju egentligen sett men det är ju lätt att inte se när man själv är mitt i det! Det blir intressant att se hur det blir för honom framöver, kanske kommer vi vara två som går omkring här och snäser av alkoholsug.

Jag lever nykter.
Jag njuter av livet.
Jag behöver inte dricka.
Jag tänker inte på att dricka
Jag är stark.
Jag är den jag vill vara.

Jag tar en dag i taget.

Du är inte ensam om att vara i en situation som utåt sett ser bra ut, men där alkoholen skapar oro och ångest. Läs runt lite i trådarna här så förstår du hur jag menar. Här finns många öden som liknar ditt. AA passar verkligen inte för alla. Själv har jag blivit nykter på egen hand, men med stöd av alla kloka människor somnfinns här på forumet. Jag har i många år försökt dra ner på konsumtionen och alltid haft ett ångestladdat förhållande till alkohol, till och med när jag druckit "normalt". Nu har jag bestämt mig för att sluta helt. Det går bra. Jag är nykter sedan 3,5 månad.
Om du inte redan gjort det, gå in direkt på www.alkoholhjalpen.se/forum så får du en bra översikt över alla trådarna. Det är givande att ta del av alla berättelser och märka att man inte är ensam. "Förändra sitt drickande" rymmer flest aktiva trådar.
Kram från Nynykter

Jaha. Jag är inte nykter nu (heller) men dricker på ett sätt som inte alls "fastnar" i alla dessa olika test för alkohlism - lite (egentligen ganska mycket!?) varje dag efter jobbet, folköl, säkert 10 stycken idag, aldrig full, aldrig bakfull eller med minnesluckor, lätt onykter en stor del av icke-arbetstiden, kanske mest för att döva det som jag uppfattar som en enorm tomhet i mitt liv. Enligt de flesta borde jag väl inte klaga, jag har ett jobb som jag älskar, två tonåringar som jag också älskar (fast de driver mig till vansinne ibland), en man som jag... står ut med; väldigt lite annat liv (kompisar, fritidsintresseb) eftersom barn+karriär har tagit all, all, all tid i ett antal år (tills alkoholen då kom in och tog en tydlig plats den oxå...). Jag har varit lite på AA och inser att jag är en alkoholist, men får tokfnatt på vad jag uppfattar som närmast en religiös sekt. Jag kan låta bli att dricka en månad eller två ibland när jag har bestämt mig, men det håller aldrig i längden. Så har det varit i flera år. Nu är resten av familjen bortrest och jag har kört en massa tvättmaskiner, klippt gräset och den elaka häcken som retar våra grannar genom att vispa dem i ansiktet med blöta kvistar när de kommer cyklande, sett Danmark slå Holland och ...??? vad sedan?

Själv blev jag tvungen att googla det där andra uttrycket. (OBS absolut inget jag uppmanar till eftersom det gav alla möjliga typer av träffar som känsliga själar kanske inte uppskattar.) Jag dånade faktiskt lite. Vår Dompa är allt lite fräck...själv är jag ett dygdemönster och oskuldsfull som nyfallen snö eller en sipp gammal herrgårdsfröken, så det så. Det intressanta med "cougar"" är att det enligt wiki definieras som en kvinna över 35 som har en relation med en man som är minst sju år yngre. Så exakt. Vem har bestämt det liksom? Om det skiljer sex år och elva månader, är hon ingen cougar då? Nä, man ska inte tro allt man läser på nätet, mark my words.

Det låter som om vattnet räcker. Tre sjöar är ju rätt OK. går det att segla?
Jag är kanske lite mer bekymrad för kattskrällena eftersom jag är lite allergisk. Med Lessenfrun är det ju inga problem eftersom hon på grund av elak granne ändå måste skiljas från kräket (katten alltså). Men Stigsdotters katter? Och Dompas vurm för de vackra ej fisande djuren?
Nä, det blir stormöte igen.

Kram på er alla dårfinkar

Hon är så välkommen så :-). Men DOMPA!!!
NU! är det färdignosat. Håll de te di käring ;-)

Stigsdotter: Har jag räknat rätt så blir det 10 ongar, tre katter, en hund två milfs och
två killar i sina bästa år ;-) Nu har jag förståss inte räknat med alla andra som kan tänkas vilja ingå i kollektivet.men ni får lov att förklara för mig som bor på landet vad är
en cougar?!
Sen är det ju så att det är väldigt sällan det finns
insjöar typ mitt i centrala "fjollträsk" för där är det
väl myggfritt..men inte här ;-)
Bor precis mitt i mellan tre relativt stora sjöar. Men myggen är väldigt trevliga och artiga, åh
suger inget blod utan lov.

TP....som för övrigt inte fick nån fisk alls idag...
Men frisk luft och ösregn :-)

Nu är jag ute och nosar Frk Nynykter i baken igen. Du måste styra upp detta. Fiska hela dagen?

Kram!

PS: Nu har vi röstat in Fru Ledsen i kollektivet. Hoppas det är ok. Vi var tre mot noll eftersom du aldrig dök upp

Det fröjdas mitt hjärta att jag kunde bibringa er bildning någonting så värdefullt. Att kunna visa en kvinna med era utomordentliga förståndsgåvor någonting får min själ att sjunga. Givetvis serenader då jag både föredrar och behärskar dem väl. Är ni verkligen säker på Mister Foppatoffla är ert hjärtas val? Eder tillbedjande Signor Dompa

(Avsides...psst, jag gillar dig också jättemycket!)

Välkommen hit!

Som Dompa skriver så är vi ett gäng halvtokar
skriver här inne. En blandning mellan djup förtvivlan, tunga dagar till mycket
humor och omtanke...Med ett gemensamt mål att
förändra vårt drickande...heltnyktert eller bara förändring av konsumtion.

För mig har det varit ovärdeligt att ha dessa människor som stöd. Jag startade denna tråden
för ett par år sedan...men började skriva igen
för några veckor sedan... och har inte druckit
något på fem veckor nu.

Kram TP :-)

Ja du har hamnat i en tråd... Vi är ett gäng mer eller mindre nyktra alkies som skriver här. Och du är mer än välkommen. Här finns plenty love och inga fördömanden. Välkommen hit!

Vill du umgås med mer "normalt" folk går du in under "dricker jag för mycket" eller "Att förändra sitt drickande" men häng gärna här. Jag "heter" Dompa och har varit nykter i två månader efter åratals av whiskymissbruk. Vad är din historia? /R

Jag är här första gången idag och det är så mycket jag känner igen mig i det du skriver. Har i flera år varit den som inte kan sluta och som går hem sist och som blir fullast och vill nu försöka leva utan alkohol i sommar, men det känns bara sorgligt och när jag hör alla som säger/skriver att det är så härligt utan så kan jag just nu inte se det, känner bara att hur ska det gå, vad ska jag göra, vad ska alla säga när jag tackar nej. Vill sluta men ser liksom inget positivt med det.

Jag instämmer helt, bakis idag och försöker komma på hur jag ska gå vidare i livet utan alkohol, hur gör man tex på semestern? Har ju druckit hela semestrarna i 20 år...

Så det ställe där jag hamnar nu är en specifik "tråd", inte ett specifikt forum?? När jag tittar efter "många nya inlägg" hamnar jag bara här; de flesta "officiella forum med teman" verkar inte vara ... riktigt aktiva?

Så bra Stigsdotter att det fanns en förklaringt till det där med vinflaskan! Jag känner mig lite dum som "svartmålade" din man. Men jag hade verkligen tänkt de där tankarna. Kanskel lita paranoia eller medberoendebeteende, vad vet jag.? Anyway, du känner din man bättre än jag gör och jag känner mig tryggt förvissad om att du förstår att alla funderingar och råd är i bästa välmening :-).

Håller med om att både osminkat och helvansinnigt är en kvinnas rätt. Jag börjar gilla vår vän stavningskontrollen.

Kram från Nynykter (nu även på FB)

Hrrrrrrrrrrrr (besvärad harkling)
Bäste Herr Dompa!
Jag tog mig idag för att efterforska en akronym som jag trots min stora bildning inte kände till. Det jag fann fick mina bleka frökenkinder att anta morgonrodnadens friska färg. Jag vill tacka er för att ni lagt ytterligare några hektar till min kunskaps betesmarker.
Eder tillgivna och städse nyktra
Fröken N

Tack Alfhilda för dina uppmuntrande ord!

Dompa, glöm det där med höfterna, det var inte sååå viktigt, mer en reflektion över att det hänt en del sedan dess (och inte bara med mig). Att flaskorna ska drickas ur är ju en följd av att vi inte ska ha något hemma så det är ju bra!

Nu ska det vara tomt. Sista vinflaskan låg i vinstället där jag fyllt på med alkoholfritt flaskor. Det vita vinet var förvillande lik äppelglöggen jag köpte i julas med inte drack upp (blev aldrig sugen på alkoholfri äppelglögg, undrar varför...)

Mysbyxor och hårtofs är en hårt yrkesarbetande kvinnas rätt anser jag. Vill man ha med mig får man stå ut med det (och även med osminkat helgansikte!) Här ville vår vän stavningskontrollen skriva helvansinnig och det kan ju hända att man kan behöva stå ut med det också ibland ;-)