Senaste kommentarerna i forumet

Yogi !

Nu kan du börja läka och hitta ditt egna liv som är bra för dig. Släpp all kontakt med honom nu så han inte kan trakassera dig och röra till det i din skalle. Du behöver all styrka till dig själv.

Kram !!

Torsdagskram idag / mt

på dig men inte kunnat formulera mig. Läs gärna vad jag skrev https://www.alkoholhjalpen.se/forum/det-vidare-livet/5747#comment-67248 Kram / mt

Nya inlägg.
Att ingen i styrande ställning får upp ögonen för detta problem.
Med akkoholen i synnerhet.
Dags för politikerna att vakna och se vart vi är påväg.

Lättare införselsregler ger ökad alkoholkonsumtion, se bara på detta forum.
Så många som söker sig hit, men ändå så är det bara en bråkdel av oss med problem som vågar sig hit.

För att inte tala om dessa tusentals alkolister som vägrar att acceptera att de har en problematik.

Jag har av olika själ hållt mig borta härifrån ert litet tag.
Men till alla nya, fyfaaaaan vad strongt av er att hitta hit.
Läs läs läs och ta in allt klokt som finns här.
Ta rygg på de erfarna så fixar ni detta skall ni se.
Det kommer vara tufft och kämpigt, men det går.

Lycka till ALLA!!!
/A

har mitt nya år blivit två. Så bra som nu har livet aldrig varit - och då handlar det om gemenskap, innerlighet och sinnesro. Att i ord beskriva vad det innefattar är svårt, jag vet inte om det låter sig göras. Någon här på forum, Mittendaliv tror jag, frågade nyligen efter "tips på bra förhållningssätt för att slippa stress och oro för drickande?" Jag har funderat och försökt formulera mig utan att hitta de rätta orden. Nu, när jag gjorde ett nytt försök insåg jag att det jag skriver egentligen är Sinnesrobönen... jag upptäckte medan jag skrev att mina långa ordrika meningar sammanfattas i den. Jag har tidigare skrivit att jag "använt" den många år i "teknisk" bemärkelse, till exempel på jobbet när budgeten är för smal-och-kort... De här åren har jag tagit den till mig i en djupare bemärkelse, i betydelsen att att överlämna det som inte hör till mig och jag "ser" nu att så gör jag, så kan jag göra, inom fler områden än mullegubbens nykterhet. Då handlar det också om tillit som är en av mina sårbara områden... och om ansvarstagande - för mig själv, och att släppa ansvaret för det som inte hör till mig att ansvara över. Det är inte alltid enkelt. Många gånger är det svårt.

Jag ser att AA diskuteras i andra trådar. Jag har läst Stora boken och sett When Love is not Enogh och visst är mycket helt otidsenligt och väldigt "amerikanskt". Inte minst genusperspektivet som kan ge frossbrytningar... Men, om man söker och verkligen vill hitta vetekornet (Fia skriver att även en blind höna...) så kan man söka kärnan bortom de yttre attributen. Klistrar in Gudrun Schyman när hon berättar på bokmässan hur hon som bekännande ateist (antar jag att hon är) löste sitt problem med "Gud"... http://www.youtube.com/watch?v=VyznWG1fxQM

För mig är Gud inget problem i sammanhanget - men det kunde också vara något annat... för mig är det trygt att det finns något som är större än jag själv ...

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden."

Allt fler missbrukare träder fram och berättar om missbruket och vägen till frihet. Nyligen läste jag om Ma Oftedal och hittade sedan ett samtal med henne på TV4 play. Igår var en kvinna med i Go´kväll. Sällan ser man nån medberoende, Pia Johansen är ganska ensam i den kategorin av berättare. Möjligen är det svårare att definiera vägen till frihet från medberoende. Att upphöra med ett missbruk innehåller en tydlig handlig, att-sluta-missbruket - dock, att bli nykter inrymmer så ofantligt mycket mer. I medberoendet finns inget konkret att göra eller upphöra med som är lika-för-alla - det är enbart en hel hög "ofantlligt mycket mer".

Det var morgonens flum-flum... I vår del av världen är det lite snö och rätt så kallt nu. Utomhus. På insidan är det varmt och gott att vara. För övrigt gillar jag starkt att tänka på AA och Alanon som Gemenskapen... den har jag känt varmt och starkt på de möten jag deltagit i.

Allt gott, lev väl / mt

att du gjort det som är rätt för dig och att du just nu har vila och ro! Gå tillbaka och läs ditt inlägg när den stunden kommer att du vacklar - eller skriv ut det och ha det tillhands. Allt gott, ta väl hand om dig! / mt

Jag tar emot alla tips och provar gärna. Men jag tror att för min del är det bättre att vara sysselsatt för att skingra tankarna.
Idag har det varit bättre och nu alkoholfri i 10 dagar. Snart 2 lååånga veckor!

Hej mina fina vänner, alla som ingår i det gemensamma om att leva ett liv utan en enda fylla längre. Hörde idag en fin sak "det är bara att fatta att jag aldrig mera kan få en glad och kul fylla mera!". Jag blev så där nästan överraskande glad över det! Fin känsla faktiskt. Det konstaterandet är liksom ett steg i beslutstrappan, kan jag tycka. Det har betytt mycket för mig att se andra och längre hunna nyktra personer, se dem och lyssna till deras berättelser, det vi kallar delningar i AA. När jag idag läser om personer här med försök och misslyckanden och tack och lov nya försök så fylls jag av den tudelade känslan av dels Förbannade sprit, dels styrkan i att försöka komma igenom och hitta "sin" andra sida och därmed ett kanske helt nytt liv. Det är med mycket av igenkänning och leenden man lyssnar till de andra erfarna... om man säger.
Nu ligger jag skönt nedkrupen under mitt duntäcke och konstatera att det faktiskt är fullt möjligt att, med hjälp, komma till en situation där livet är riktigt prima. Men jag glömmer aldrig hur det också har varit och framför allt vad som krävdes fram tills idag. I morgon är en ny dag med ett nytt beslut. Det som händer är också att tankarna går vidare till, hur skulle jag kunna vara en hjälp, ett stöd och finnas precis där och då när någon vacklar och den där inre dialogen med "fan själv" sätter igång.
När det gäller AA så är jag inte vare sig förespråkare för eller motståndare till "något enda sätt" till något som kan hjälpa en människa på vägen fram till sin egen nykterhet. För mig personligen har den gemenskapen i AA betytt väldigt mycket i min pågående resa, även för Mt (min livskamrat)faktiskt, på flera sätt. Till ex. så var det bara därför vi träffade Adde i somras!
Jag går troget på mina möten och det känns bara rätt och bra. Vi är några tappra själar som upprätthåller verksamheten, en kärntrupp kanske man kunde säga och numera får även jag räkna mig till dem. Lite speciellt på sitt sätt det också. Visst är det så att jag allt oftare kan känna att jag inte skulle behöva gå för min egen skull för att fortsätta min nykterhet, men jag vet att dessa tappra själar har blivit som speciella vänner på ett ovanligt sätt. Där finner jag ro och sinnesfrid, utan att behöva prestera någonting annat än min nykterhet... rätt lämpligt eftersom det är det jag vill. Jag vet ju fortfarande väldigt lite om deras “yttre” liv i vardag, jobb och familj med mera, men mer och mer om vad var och en är, tänker och vill vara för egen del. Sånt som de sen bara genom att vara nyktra kan dela med sig av till andra.
Tänker på att allt ändå inte måste göras NU, och det viktiga är en del av våra deviser, vi som är stolta nyktra människor… en dag i taget, ta det lugnt, det viktigaste först och bevara den inre sinnesron. Det mår vi själva bra av och då smittar det av sig också på andra vi möter.
Så enkelt är det hela! Hihihi.
God Natt alla tappra kämpar, kom ihåg, vi är många många!
Mm.

till dig DSG! Va kul att hör av en av dem jag följt lång tid och se att det funkat så bra att bli fri ur fängelset!
Sitter här och läser ikapp bakifrån i trådar jag inte hunnit öppna.
lev väl
Fenix

i kväll, MB på besök:-) Nä, lider faktiskt inte märkbart av min antabus, trött är man ju hur som den här tiden och kan säga att jag mår kolossalt mkt bättre på morgonen än innan jag började med A. Nu är det dax för en ny hutt innan läggdax, och i dag har jag knappt tänkt på alkohol och har jag gjort det är det bara för att jag noterat att jag slipper dricka. Har belönat mig med lite god mat och godsaker, men det känns okay. I morgon bitti ska jag ta bilen och åka till ett frukostställe och äta hotellfrukost - bara för att jag kan!
Många gånger har jag tänkt det, men det har stupat på att jag dels inte kan köra bil så tidigt eller att jag mått så skit att jag knappt fått i mig ett knäckebröd på morgonen.
Så hemskt egentligen.
Ha de bra i kylan,
Fenix

Var och läste. Intressant. Bara att man bor så fel till. Men skall kolla om man kan hitta nån grupp på nätet. Det viktiga är nog för mig i nuläget att vara så aktiv som möjligt Bearbeta mina känslor kr A och hålla garden högt. Bor ute på landet, så det gäller för mig att inte köpa hem något. Men ibland måste man ju in till närmsta stad och handla. Det brukar vara inköpsresor a mera än mat. Köpte alltid A vid matinköp. Och det jag köpte, det drack jag upp. Det är den reflexen jag måste passa mig för. Men just nu känns det Ok. Skall och handla i morgon. Men tänkte läsa här innan. Märker att det stärker mitt beslut. Så i morgon köps ingen Alkohol. Vi tar fighten.

Hallo Zapata

Fick ett bra svar på alternativ till AA i min tråd. vet inte om du såg det?

http://www.skyddsvarnet.se/Vara-tjanster/Life-Ring/

Håll ut och kämpa på!

//PP

När jag nu loggade in en andra gång såg jag tillägget du Adde gjort om Skyddsvärnet. Hade på känn att du satt inne med kunskap, men att det redan fanns något i den stilen hade jag ingen aning om, och kanske inte många med mig här inne.

Jag kan inte påstå att detta med det andliga var ett jätteproblem för mig, men jag har märkt att många här har haft funderingar kring och från. Du kanske kan fråga Magnus om du kan starta en egen "blå" faktatråd, du har ju bra svar på det mesta :-) Jag har tidigare ställt den här typen av frågor, och det vore väl toppen om alla kunde hitta svaren enkelt? Tack igen!

Jag ska säkert gå någon gång till, när jag är tillbaka i stan och kan ta mig till ett AA möte. Naturligtvis ska jag även informera mig mer om den alternativa verksamheten och möten i Life Ring. Sidan strulade lite för mig, men det kanske är min webläsare som krånglar till det. De jag hunnit läsa verkar i alla fall lovande.

Ja du Fia, när jag tar mig dit igen kanske din solbränna redan bleknat. Då kanske jag helt plötsligt "kindnyper" fel person och åker på en snyting ;-) Tycker du gör helt rätt i att gå ett par gånger. Man måste ge allt en chans som kan öka på våra odds i kampen.

ha en fortsatt trevlig kväll alla!

Får gåshud när jag läser ditt inlägg! Är så glad för din skull!

Du känner ju honom väl och du har säkert rätt i att handskar börjar kämpa för att du ska oömma tillbaka, alternativt börjar skälla för att du är hemsk, typ. Men du har gjort rätt! Om du tvivlar så är det bra att ha någon pålitlig vän som du kan bolla med, som stöttar och åminnelse om varför du lämnat, och dessutom - att ångra sig, att få ångest och att vara ledsen är normalt och helt ok, men tänk på varför du lämnat och låt ledsenheten komma, den är inte evig!

Stor kram, såååå bra jobbat!
För snart ett år sedan lämnade jag, och det har varit ett kämparår, men ett bra år! All styrka till dig!
Kram

Jag har väntat länge och inte galen än :/ Och mystiska och mindre mystiska sjukdomar. Mina försvann spårlöst efter flera år. Håller tummar o tår. Styrka och allt gott till dig!

med mycket skratt och god mat! Flera andra drack alkoholfritt och i mitt fall tror dom att det beror på nån diet. Nå tro det, fast jag åt glass. Det är gamla vänner och fd kolleger sen många år tillbaka och det är på samma gång fantastiskt och skrämmande att dom inte direkt kopplar att jag haft alkoholproblem. Men det verkar som om jag lyckats dölja det och det är jag glad för. Har ingen lust att upplysa om det heller om jag inte måste.

all vår "personliga skit" som du säger är mer eller mindre alkoholrelaterad. Vi har druckit för mycket av olika skäl, hamnat i missbruket och som nyktra kan allt nu flyta upp till ytan. Allt som vi dämpat och tryckt ner förut. Vi ser verkligen med nyktra ögon på tillvaron och då måste man ta itu med sånt man inte längre kan döva. Bra om det får ta sin tid.

Det gick ganska lugnt till. Eller ja, han skällde ut mig och tyckte att det bästa vore om jag var ensam, utan honom. Jag höll bara med om att jag tyckte det var bäst. Åkte bara hem, hämtade kläder och hunden, sa till honom att jag sagt upp lägenheten idag. Skjutsade vovven till barnens pappa, där hon ska få bo tills jag hittat nåt eget. Är hos min vän just nu, kommer väl att flytta runt lite hos min familj tills allt löser sig. Har inte fattat än. Nu vill jag bara sova, jobba och låta dagarna gå. Han har messat några gånger, inget otrevligt eller kärleksfullt/ångerfullt än, bara lite melankoliskt om att vi ska vara vänner, vi försökte i alla fall, vi har kämpat men det här är rätt beslut osv osv... En kvalificerad gissning: han dricker. Får se när han svänger och börjar kämpa för att jag ska komma tillbaka eller vilken hora jag är osv. Det kommer. Jag vet det. Känns ändå bra. Den här gången är sista gången. Jag GÅR INTE TILLBAKA! Jag ska inte!! Ska försöka stanna i den här känslan, att det här är bra. Snälla, låt inte ångesten komma! Snälla låt mig få styrka att stanna där jag är just nu! Snälla..

*imt*

Tack för ditt stöd! Det gick bra igår. En väldigt rask promenad i kylan och en stor kanelbulle när jag kom hem hjälpte... Sen tidigt i säng! Gissa om jag kände mig glad i morse. Idag kan jag inte ens förstå att jag tänkte tanken igår. Det pendlar må jag säga...
Kram!

Fia! Jag har också följt din resa, och jag måste säga att ju "friskare" jag blir,desto mer känner jag igen mig.
Det tar väl tid nog att hitta tillbaka till sig själv, sitt riktiga jag, utan att ta hänsyn till relationen och andra människor.
Låter klokt att jobba vidare, även om inte ekonomin kräver det. Det är viktigt för självkänslan tror jag. Ha en trevlig promenad! //Sussie

12 dagar och tisdagen har passerat. En dag då jag har möjlighet att dricka utan att någon ser. Jag är fortfarande så avskräckt att endast vatten och läsk passerar dessa läppar. 2004 var första gången som jag på riktigt började bekymra mig över mitt drickande och kontaktade beroendemottagningen och ville ha hjälp. De kunde och ville endast erbjuda antabus, för det hade bäst dokumenterad effekt. Det funkade i 2 veckor... Det passade inte mig att gå regelbundet till en mottagning för att dricka en klar, mystisk vätska. Blev nojig. Tänk om jag blir sjuk av en lättöl? Vad jag har bälgat öl, vin, sprit. På sistone bestod min "ta det lugnt dag" av 6 folkisar. En snabb tur till affären och första burken klunkades på 2 röda i cykelförrådet. Jag hällde över all dryck i pantflaskor eller annat lämpligt för att inte ha någon bevisbörda hemma. Och alla gånger jag har fått cykla kilometrar till det förbannade bolaget för att få tag på vin, whiskey, konjak, sprit som jag kunde fylla på i flaskorna hemma, så att det inte skulle märkas att jag nallat. När skräcken har lagt sig, så kommer jag säkert sakna alla dessa härliga ales. Jösses vad många jag har provat. Hittade en fin ale som kostade 90 kr flaskan... Men, men på slutet var allt ett "binge"-drickande på kvällen. Officiellt slutade jag med alkohol september 2012. Det höll i 3 månader. Även om jag vetat att jag är alkoholist länge, så har det tagit jätte-länge att acceptera detta. Efter ett antal uppehåll har jag tänkt att jag kan dricka normalt, men jag är ju snabbt tillbaka i missbruket igen. Det enda jag har lärt mig på vägen, är att inte vara en knasboll när jag dricker, för att ingen ska märka något. Jag är tacksam över att jag lever fortfarande. Jag är tacksam att familjen är kvar. Jag är tacksam över att det blivit bättre på jobbet sen jag tog ett snack med chefen. Och jag är tacksam över att min ende vän, tog kontakt med mig och vill ses. Jag trodde att hon inte orkade. Just nu känns det som allt ordnar sig ändå. Världen är litet grå och skrattet fastnar lätt i halsen, men det får jag ta. Jag har haft sådana skräckbilder framför mig att mina barn, när de är större, har en sliten mamma som sitter ensam i sin lägenhet och endast bryr sig om sitt dricka eller ännu värre är död. Min mammas partner är änkling sedan länge. Hans fru dog i alkoholrelaterade skador 50 år gammal. Det är i en framtid om tio år för min del. Jag har accepterat läget. Så här är det, för all framtid och jag tänker finnas där, om tio år och förhoppningsvis längre än så. Jag får acceptera min ensamhet. Jag får bearbeta mina sorger. Jag måste lära mig tycka om mig själv, men det är den svåraste biten, för jag har aldrig känt mig riktigt som andra. Aldrig riktigt passat in själsligen. Det ska gå. Det måste.

- I limousine! Vem fan har sagt att man inte ska åka ståndsmässigt bara för att man låter bli sponken?! Hipp och hurra för dig! (även om det är lite i efterhand)

"Och nu har jag slutat att svika mig själv".

Bra formulerat. Det är vad det handlar om:

-Önskar min Herre lite mer flykt och svek?

-Nä tack, jag är färdig, så du kan duka av det från bordet!

-Säkert att du inte vill ha lite mer lögner och ångest, då?

-Näe du, har redan fått mer än nog, så det får nog vara bra med också. De sista bitarna tog faktiskt emot lite...

Hoppas du får en grandios kväll med glitter och glamour!... eller bara en härlig kväll i glada vänners lag med mycket skratt och gamman, vilket du nu föredrar.

Jaja, anyhow, födelsedagskram ifrån mig och ska vi säga en alkoholfri cyber-skål vid halvtiosnåret? Mm? Då säger vi det!/NM

PS. Gillar Seinfeldt-blinkningen ovan... Heelloow Newman... Ja, jävlar i min låda... Hihihi...

Tack för era inlägg Zapata, Tilde och PP. Var lite osäker om jag skulle posta min personliga skit som inte direkt var alkoholrelaterad men tärde i mig. Men jag valde rätt. Ut med skiten bara. Hade jag inte delat så hade jag ju aldrig fått läsa Tildes tankar och inse att jag är inte ensam om att vara konstig. Jag vill nog just nu fortsätta av beta av processen ensam. Men jag inser ju att precis som Tilde skriver så kan det resultera i att jag förblir ensam. Hur länge kan man vänta in någon annan? Min make är ju ett kap och jag inbillar mig att andra kvinnor står i kö, haha ;-)

Nåja, det får bli som det blir. Nykterheten är vad jag fokuserar på nu. "Vad är väl en bal på slottet?" "Vad betyder väl en karl?"

Nu sängdags eftersom jag ska upp 03 inatt.

Fia

Vi är många som inte kan dricka sommar12. Jag har försök och försökt med följden att det gått sämre för varje gång. Kanske man skulle ha kunnat det om man bromsat långt tidigare. Men jag har alltid druckit för effekten. Smaken har nog varit underordnad. Tror att majoriteten här är i samma sits. Några kan kanske lära sig dricka kontrollerat, men de är inte på min nivå. Man får välja liv och det finns inte tre alternativ. Stå på dig.