skrev Nynykter i Dompa!!!

Det låter härligt med tjejkväll. Men du drar väl gränsen vid Strawberry-färgat hår? Apropå gränser :-)
När jag läser din tråd förundras jag ibland över vilken resa både du och J gjort. För din del bara starkt och positivt. Men J skymtar fram här som någon som inom loppet av några månader går från att vara snygg, smygpimplande hemmafru sm gömmer sig bakom tvättberget till att bli en redlös fyllkaja och drama-Queen som hänger med by-alkisen, bor i friggebod och luktar illa. Alltså, som schablonalkisen, "de däringa" a-lagarna på torget.

Ganska fint väder här idag. Jag ska ta mig samman och åka till jobbet. Har lite svårt för att slita mig från tystnaden som uppstår när barnen sticker till skolan.

Kram från Nynykter


skrev Nynykter i Äktenskap i kras

Haha! Det var en väldigt rolig lapp. Synd att den var anonym, annars hade du kunnat svara på en ny lapp ett kort och kärnfullt "nej".
Den där lappen platsar i David Batras bok om lappar.
Kram från Nynykter


skrev Gäst i Dompa!!!

- vilken otäck men träffande formulering. Ser en väninna framför mig. En helt underbar kvinna som när hon dricker för mycket blir totalt personlighetsförändrad. Hon blir svartsjuk och paranoid. Blir VÄLDIGT ful i mun och slåss. DEN effekten har iallafall aldrig alkoholen haft på mig.


skrev Nynykter i Filosofiska rummet

Inatt drömde jag att jag drack rödvin ur dricksglas vid mitt skrivbord på jobbet. (Mysigt värre!). I drömmen kände jag på ett väldigt påtagligt sätt hur alkoholen spred sig i kroppen , från magen ända ut i fingertopparna och tåspetsarna. Men det var inte en behaglig, värmande känsla, utan jag kände att det var ett gift som sipprade ut i kroppen och fick den att domna. När det nådde hjärnan och jag kände domningen insåg jag vad jag hade gjort, att jag hade förgiftat mig själv. Jag visste inte hur jag skulle kunna ta mig hem och tänkte samtidigt på att jag brutit min fina svit av nyktra dagar.

Behöver jag tillägga att det var skönt att vakna?

Nynykter


skrev Gäst i Äktenskap i kras

Det är klart att katterna springer omkring och kissar på tomterna - men vad gör det? Ska vi försöka få fåglar, rävar och andra djur att "gå på lådan" också? Jag misstänker dessutom starkt att fiskarna kissar i vattnet - hur ska vi hantera denna sanitära olägenhet?


skrev Gäst i Dompa!!!

med pedikyr tillsammans med dottern <3


skrev Dompa i Dompa!!!

Gränser...jo, jo, jag försöker. Soc inblandat, hon har redan halvt besöksförbud. Får ej träffa sina barn utan att jag eller svärfamiljen är med. Nattbesöken är helt oacceptabla...har fått rådet att ringa polis nästa gång. Men det vet jag inte om jag kan...hennes barn kommer ju att vakna av det. Se sin mamma forslas iväg. Eller det är ju inte deras mamma...utan fyllkajan som våldtagits av alkoholspöket. Men jag förstår ju att jag kanske måste. Nu har det iaf. varit lugnt några nätter.

Vaknade i morse och sätter ner fötterna...får syn på mina silverfärgade tånaglar och blir så glad. Vi hade en liten tjejträff/bounding jag och Strawberry igår kväll. Mycket prat och snygg blev jag.

Idag öser regnet ner. Blir ingen hängmatta, ska passa på att jobba och röja lite. Eller...så sitter jag här på forum hela dagen :-)

Stay sober!


skrev Dompa i Äktenskap i kras

Min mosters katt använde hennes grannes trädgård som dass. En dag kom moster hem och grannfan hade skadeskjutit kisse i huvudet...men inte dödat...bara låtit kisse krypa iväg för att dö under en buske. Jag var barn då, men jag kommer ihåg det. Vi var där och hälsade på. Djävla minne.

Min egen grannes katt är också här och uträttar ibland sina behov. Gör mig inte ett skit...har träffat hundratals människor som jag stör mig mer på. Dessutom gillar jag grannkissen...skulle gärna få flytta in. Sånna vackra djur.

Däremot har jag lite svårt för lappar. Ring på och säg vad du vill!!!

Tänker på dig... Så svårt...det är ju tyvärr bara tid som gäller. Du sköter dig snyggt...lite för mkt...men inget hemma! Och hjälm har du skaffat! Kramar/R


skrev Dompa i Nu börjar min resa!

Jag snackar som Thomas di Leva...men jag klär mig tristare ;-). Gävlemål...men det är inte riktigt sant. Jag har liksom övat bort det värsta. Mina vänner säger att jag talar rikssvenska...vad nu det är? Jag har väl ingen riktig dialekt. Mamma norrländska, farsan från Toscana. Hemma pratade vi italienska eftersom farsan lärde sig typ 300 svenska ord under sina tjugo år i sverige. Han kunde svära lite och beställa in alkohol. Yep, han med! Men i skolan lärde jag mig Gävlemål. Så jag låter ganska trög...när jag vill.

Håller med om att denna sida är ovärdelig. "Vi har bara varandra...vi haaar baaaara vaaarandra"


skrev Adde i Glad men rädd

dig en underbar fredag !!

Alla vill nog ha någon form av bekräftelse som ger oss ett kvitto på hur vi uppfattas av andra människor. Vill "bli användna av" som prästen Olle Carlsson beskriver det alltså vara till nytta för nån annan. Men för att kunna vara det så var i alla fall jag tvungen att hitta mig själv och lära mig att bekräfta mig själv, lära mig att klappa mig själv på axeln när jag gjorde något bra. Och den kunskapen har du MissH och det är ett stort steg du tagit.

Att ha fått lära mig att se bakom ytan på folk är en för mig stor förmån. Jag har skrivit tidigare om att kunna se människan bakom exvis missbruket, eller sminket, gör allting så mycket enklare. Som i alla andra sammanhang så är vi människor så lika varandra om vi bara tar bort de yttre attributen.
Vi är vackra trots vårt utseende :-)


skrev mulletant i Mitt nya år

Idag är dagen för Alf Henriksson sommardikt:

Var glad min själ åt vad du har
Nu har du hundra sommarda´r
och detta är den första
När solens lopp sin ände tar
så har du nittinio kvar
och någon blir den största
Giv noga akt på var du står
I morgon är med ens igår,
det går så fort att vandra
Lägg märke till att vad du får
är hundra sommarda´r per år
I morgon är den andra

/ mt


skrev Maria42 i Maria

Kul att du tycker det Dompa, du är en förebild för mig, allt du gör och utstår för dina barn. Klart vi ska ge dem nyktra föräldrar. Jag börjar märka en skillnad nu, förut såg jag dem aldrig på kvällarna, de höll sig på ovanvåningen och sina rum. Kan inte klandra dem, det måste ha varit hemskt att se hur mamma blev full varje kväll, även om inte jag själv tyckte jag var full. Nu är de med oss på kvällarna, ikväll såg vi en film ihop, skrattade och hade det mysigt, och det händer allt oftare. Jag tror de börjar tro på att jag kommer fortsätta vara nykter. Jag sviker dem inte igen. Nej, för nu ser jag hos andra att de behöver inte ha druckit mycket så blir de förändrade. Klart barnen såg det på mig förr trots att jag inte trodde det. Jag mår toppen som nykter men ibland spökar A, fast det går fortare och fortare över. Jag är ffa på min vakt, jag ska vinna den här gången. Stor kram!!


skrev lessenfrun i Äktenskap i kras

Räv eller torsk i sängen?
Hmm, inget svårt val ;)

Jag tilät mej nog lite mer än lovligt ikväll. Men det är ok..

Du har inte fel D, man överlever inte utan att se det komiska i skiten.

Nu tycker jag t.ex att det är extremt roligt att det låg en lapp i min brevlåda ikväll:
"kan din katt sluta använda vår trädgård som dass?"

Ska svara imorrn...
"nej.. vi har en deal hon och jag.."

Saknar mannen så det värker. Men han är borta och jag har fattat.

<3


skrev Nynykter i Nu börjar min resa!

Godnatt TP! Vi hörs imorrrrrgon!
Har du städat dig trött?
Kram från Nynykter


skrev Tvåbarnspappan i Nu börjar min resa!

Härligt det är med barn :-)

Rrrrrrrrr ska komma nerifrån struphuvudet....åh nu ä dä si så här föstå dö...dä heter liasom kav mä brö! ;-)

Kram från ett trött TP som skriver mer i möra


skrev Nynykter i Filosofiska rummet

Oj jag blev avbruten
Jag tänkte återkomma till det där att barn är så smarta. De krånglar inte till det så mycket som vi vuxna gör.
Nu har jag talat med yngsta dottern också om mitt drickande. Hon såg att jag var inne på det här forumet och sa
-Men mamma, du är väl inte alkoholist?
Jag sa som det var att jag hade druckit för ofta och för mycket och att jag använt alkohol som avkoppling. Däremot berättade jag inte om hur det eskalerat, att jag hade minnesluckor och så. Jag vet inte om jag kommer att berätta det heller.
Nu är det bara sonen kvar, men det här med att berätta för barnen känns inte så laddat längre. De verkar inte ha reflekterat.
Kramar från Nynykter


skrev Dompa i Filosofiska rummet

Klok som morsan sin! Kryper opp i "min" soffa och sluter ögonen. Idag sitter även lilleman Nn här en stund... En ny generation filosofer. Lyssnar på er andra. Önskar Godnatt... Men inte adjö...för imorgon ses vi ju igen.


skrev Dompa i Maria

Ville bara titta in och säga Hej! Du är en förebild för mig... Vad du gör för dina barn... Yep, det ska jag bjuda mina ongar på; En nykter förälder. Nu kör vi!!! Eller hur? Bekräfta gärna att allt är ok. Kram och Tack/R


skrev Dompa i Äktenskap i kras

Saknar dig...du hade sett det komiska med min och J:s farstuträff härom natten. Oj, vad du hade haft åsikter. Istället fick jag sitta där själv...och himla med ögonen mot bara stjärnorna. Samtidigt är det ju inte kul...men man kan ju bara gå en av två vägar. Antingen deppa ner sig själv eller bara se det komiska i skiten. Jag valde nog det senare...mitt i eländet tänkte jag; " Men detta händer inte mig, no more". Anar att du någonstans i ledsamheten kan se det samma när mannen håller på... Eller så har jag helt fel.

Hoppas du cyklar rätt ikväll också. Jag tycker att du är så strong som väljer bort vino hemma i ensamheten...ok, en del skulle säga...ta bort det helt...jag kan inte göra det. Men ta bort det hemma ensam? Yep!

När det gäller räv kontra TP i sängen så kan jag inte råda ;-)
Båda verkar ju nice! Kramar från ännu en torsk... (Torsk på lessenfun alltså)


skrev Gäst i Helg Alkis

För varje gång du lyckas motstå bli du starkare. Fundera kring vad det är du vill uppnå med vinet. Går det att fylla tomrummet på annat sätt? Försök se på konsekvenserna som vinet gett dig tidigare, jag antar att där finns en del. Ångest? Bakfylla? Minnesluckor?
Tänk så stark du känner dig imorgon när du vaknar nykter till en ny dag. :-)


skrev Nynykter i Filosofiska rummet

Sonen: ska jag säga vad jag uppskattar mest hos en människa? Det är godheten. Snällheten. Jag bryr mig inte om nån bara för att han har en massa OS-medaljer. Fast jag skulle inte vilja va ihop med nån som är jättekorkad. Inte med nån som heter tror att USA:s president heter Brad Pitt.


skrev Gäst i Glad men rädd

Jamen precis så är det! Även om personerna runt mig inte varit med när jag druckit har jag känt mig ... Oärlig på nåt vis. Svårt att förklara känslan. Nu är jag bara jag, som jag är. De senaste veckorna har just det varit viktigt. Låter ytligt, men jag har gått till jobbet osminkad, ostylad. Tvingade mig själv att träffa en gammal väninna iklädd skitfula joggingskor och nån slafsig tofs. Brukar alltid få prestationsångest när vi ses annars, har känt mig tvungen att vara tipptopp trots att det inte fått mig att känna mig ett dugg bättre. Den här gången kändes det helt okej, utan skal. Låter som sagt ytligt, men för mig har det varit nåt slags statement, en protest mot just yta. Handlar väl inte om att andra ska acceptera mig som jag är, tror dom flesta skiter i hur jag ser ut (trots att man får kommentarer om att man ser trött ut utan smink). Det handlar mer om att JAG måste acceptera mig själv som jag är. Det är väl tyvärr rätt vanligt att man som tjej (och kille kanske?) får mycket bekräftelse för sitt utseende, men det blir så fattigt i slutändan på nåt sätt.

Kan tyvärr inte delegera, jag är längst ner i näringskedjan på jobbet :-) Nyutexad och alldeles alldeles underbart glad och tacksam över att jag fått den här tjänsten. Men jag lär mig massor varje dag, det är därför jag blir så trött. Men som sagt, jag kom på mig själv snabbt den här gången, åt en rejäl lunch idag och gick hem i rimlig tid. Och det känns faktiskt bra, att sätta gränser för mina prestationer. Måste ju inte få all min bekräftelse från chefen, att respektera mig själv är rätt gött det med.