Senaste kommentarerna i forumet

Tack för kloka synpunkter! Som jag skrev fattar jag oxå att det inte funkar med några drängfyllor per år, men tanken lockar! Som för dig är det berusningen jag är ute efter, ett par glas vin kan jag lika gärna strunta i! Tack igen för att du skrev i min tråd! Jag har ju läst igenom trådarna från några er som varit med ett tag och ni är lite "hjältar" för mig trots ett och annat återfall. Det finns så mycket klokhet och styrka! Tillsammans kan vi fixa det! Jag ska bidra med det jag kan!

Ja, sannerligen.
Vi krigar vidare. Du ska inte jämföra dig med mig då det gäller tid. 6 månader är kanske länge för vissa. När man faller dit känns det som det ingenting är värt.
Det försöker jag ändra i mitt huvud.
Tänk rätt, gör rätt, var snäll mot dig själv.
Självklart är jag tacksam för mina 6 månader. Min fru också.
Hon får veta om mina fall direkt och stöttar.
Det är stort av henne. Jag önskar jag kunde bli mer stabil i mitt psyke så alla orosmoln skingrar sig.
Det tror jag dock inte är möjligt utan lobotomi.
Kanske någon medicin kan ta udden av det värsta rastlösa, impulsiva tänkandet. Men jag vill försöka på annat vis först.
Meditation. När ska jag hinna med det?
Fasen, jag kör en 5 minutare precis nu.
Buddha time!
Kram LillPer

Välkommen Cleaver!
Det blir intressant att följa din resa här. Kul att du tyckte det var spännande läsning i min tråd. Ja, man vet aldrig när alkoholmonstret slår till i min värld.
Jag är som du kanske förstått impulsiv och mycket fram o tillbaka men sån är jag och det blir ju givetvis inte bättre av att dricka alkohol.
Det är kanske inte helt optimalt att vara ensam mycket då man dras med våra problem. Själv både gillar jag att vara ensam, samtidigt som jag ofta hatar det.
Svart eller vitt.
I vilket fall som helst så har jag ramlat i två självgrävda fallgropar på 6 månader och det är trist, men ändå väldigt bra för att vara mig.
Tänker ibland som du resonerade att ta fyra rejäla fyllor per år och sen vara nöjd med det.
Funkar inte nåt vidare.
Det får stora konsekvenser och man riskerar dö på kuppen.
Nä, att finna vägen framåt mot harmoni och självacceptans är vad jag strävar efter.
Det här med att ta ett par glas är för mig helt passerat då det är meningslöst. Jag vill ju bli berusad om det ska vara nåt att ha.
Här har jag tack o lov förstått att mitt stora problem ligger. Kanske därför jag fallit då det bjudits på obegränsade mängder och ingen kan övervaka eller påpeka?
Framåt utan alkohol.
Styrka till dig Gottfrid, sorry Cleaver.
LP

Är ny här och har läst din tråd med stor behållning! Hoppas att du är på fötter igen efter helgen! Du är en klok och bra människa! För mig som nyss blivit nykter är det väldigt lärande att se att man inte kan slappna av. Inte ens efter ett halvår som för mig känns som en väldigt lång tid just nu...Nu krigar vi vidare!

Här skryter jag om korrekturläsning men skriver ändå "men igår" två gånger :) Det var Gottfrid som ställde till det :)

Kände ett jäkla sug hela kvällen igår. Inte nödvändigtvis efter alkohol men ett sug. Jag är ingen gottgris men igår men igår hade jag kunnat smälla i mig ett kilo lösgodis. Jag hetsåt clementiner istället. Det är ju socker i det med men borde ändå vara nyttigare...
Jäkligt rastlös också men det är väl normalt.
Samtidigt positiva saker som att jag kunde ta bilen och köpa clementiner på kvällen och slapp oron för att köra i morse med. Jag kände mig som jag gjorde något otillåtet när jag körde igår kväll och det var en lättnad att komma på att det var grönt :)

Några skriver om att byta ett missbruk till ett annat. Typ att summan av lasterna är konstant. Det är därför jag inte vill börja äta godis. När det tog slut med tjejen började jag gå in på dejtingsidor...Jag är ingen fotomodell men ser inte ut som Quasimodo heller så det gick rätt bra. På många dejtingsidor räcker det dessutom långt om man kan skriva tvåstaviga ord och stava till sitt eget namn :) Jag dejtade rätt friskt ett tag. Var dejterna på kvällen drog jag gärna en flaska vin före och tog bussen, även om det var tisdag och första dejten...Snacka om vansinne! Lösningen var naturligtvis inte ett nytt förhållande eller att träffa en massa kvinnor! Jag har nu insett att jag måste ta itu med mig själv först. Mitt ex, som är den enda som känner till mina problem, har sagt att hon vill stötta. Jag känner mig dock inte avslappnad nog att vara helt öppen med henne. Jag har ljugit så mycket för henne om mitt drickande så jag skäms för att jag ljugit ännu mer än hon vet. Det kanske kommer

Därför är detta forum otroligt viktigt för mig som är ensam. Jag har en vuxen dotter och en tonåring. Tonåringen är hos mig varannan helg. Ska bli skönt att fritt kunna skjutsa tonåringen när som helst utan att vara nervös för att inte alkoholen har gått ur kroppen! Har jag vetat om det i tid har jag anpassat mig men om frågan om skjuts kommit upp spontant kl 21 en fredagskväll har jag ju inte kunnat skjutsa...Man blir jävligt egoistisk när man dricker...

Stavningsprogrammet ville ändra "gottgris" till "Gottfrid", tur man läser igenom ibland innan man skickar :) :)

Nu har jag plöjt igenom även den här tråden :) Fantastisk terapi när man som jag är i början av nykterheten...Du SL och ett par till här ha redan varit inne på min tråd. Det är jag tacksam för. Med tiden kan jag nog också hjälpa till att stötta andra. Har jobbat med människor i många år (inte i vården) och kan en hel del om psykologi och olika former av missbruk. Men inte fan hjälpte det mig själv...Mycket lättare att tala om för andra hur det ska vara!
Det som slår mig i denna och andra trådar som jag läst är att nästan alla har "sjukdomsinsikt". Inte många undanflykter och de flesta inser sina problem med öppna ögon. Lika förbannat går det fel ibland...

Du är inte bitter!
Du är en kämpande kvinna och mamma med en jobbig livssituation OCH du är stark och KLOK som skriver här och dessutom ska ansöka om Soc. Du är fantastisk och jag blir glad över att dina barn har en vettig mamma som gör så rätt.

Det skulle ha kunnat vara jag som skriver det du skriver om det hade varit för 10 år sedan.

Vet du vad det låter som?
Jo, att det fortfarande är hans beroende som styr honom.
För en frisk och välmående människa är det omöjligt att lämna sina/sitt barn och dig så brutalt som han gör.
Men om en människa är styrd av ett beroende är det tyvärr möjligt att göra precis så som din kille gör och min kille en gång gjorde.

Idag tio år senare har mitt barns pappa ÄNTLIGEN tagit sig ur sitt missbruk och varit ren i snart ett år och det som har plågat honom mest är hur han behandlade oss.

Jag förstår att det jag skriver säkert inte hjälper dig just nu, jag vill bara så mycket skicka styrka och kraft till dig och få dig att inse det som det tog alldeles för lång tid för mig att inse.

KRAM

Tack så mycket! Det är skönt att ni är på min sida, jag ska ansöka om soc idag, och jag har väl en vän jag kan prata lite med om detta men hon är nykär och jag vill inte belasta henne med min bitterhet. Och det är svårt att förklara för folk exakt hur vidrigt jag mår. Jag är så otroligt besviken på honom. Det var inte detta han lovade mig, han sa att efter behandlingshemmet så skulle han komma hem och vara världens bästa pojkvän och pappa. Men istället vill han inte ha med oss att göra. Skiter i mej ännu mer nu än när han var aktiv.

Javisst, bra att tänka positivt! Tack för kommentaren :)

Det är vanligt.
Jag hade väldeliga sömnproblem den första månaden, om inte ännu längre.
Det kändes ändå ganska bra, liksom ett kvitto på att något ändras i kroppen.

Har läst några av dina inlägg och blir alldeles kall. Finns det någon utomstående som känner till hur ni har det?
Vill peppa dig att ringa/skriva till Soc och Kvinnofridslinjen som någon föreslog.
Gör det!
Du och dina barn förtjänar bättre.
Du låter som en stark person, du kommer fixa det!
Kramar

Jag har tänkt på dig ska du veta.
I går försökte jag formulera något att skriva till dig men jag kände mig inte smart nog för att komma på hur jag borde skriva för att nå fram till dig.

Jag tänker så mycket tillbaka på hur det var för mig för tio år sedan då jag gick på Soc och var alldeles ensam och övergiven med min lilla bebis och bebisens pappa gjorde exakt som din "kille" nu gör.

Jag undrar precis som Magnus här ovan.
Är du alldeles alldeles ensam i detta?
Finns det NÅGON du kan prata med och berätta för?

Jag var alldeles ensam, jag vågade inte berätta för någon, jag kände mig korkad och som att allt var mitt fel och så vill jag inte att du ska känna nu.

Kan du känna att vi är många här i forumet som bryr oss om dig?

Det gör vi.

KRAM

Hur är det idag? Det låter kanske inte som att han är så mycket att hoppas på för vare sig dig eller dina barn just nu. Och att han inte visar att han bryr sig om dig verkar såra dig otroligt mycket. Vad säger andra runt om kring dig om det här? Finns det någon kompis eller sådant som du kan prata med om vad som händer?

/magnus

God morgon Ullabella och önskar dig en dag fylld med bra tankar :).
Läser.......läser ......funderar ......ältar lite ( men bara lite )
Har ångest inför Julen .....den blir annorlunda kan man säga .
Har träffat min terapeut i veckan . Det kändes att gå dit och sedan komma hem tillbaks till sina tankar igen ......
Kram

Jag önskar att man kunde masstillverka henne och sätta en på varje kommun att gratis kunna användas av oss medberoende.
Hon är guld värd och en timme med henne är en veckas grubblande upphällt,diskuterat och tillbakastoppat på denna timme.Hela jag är liksom uppfylld av hennes/mina ord när jag går därifrån.
Jag bär dom med mig den dagen och flera dagar efteråt.Sen vittrar det sakta sönder och jag står där själv igen.
Men efter varje gång är jag lite starkare och mitt inre nya skelett lite större.

Tack gode gud för all klokskap som vissa besitter och som kan ge oss medberoende ljus i mörkret.

Ligger i sängen och läser här. Törs inte somna än för då vaknar jag kl 3 och kan inte somna om. Det var likadant förra gången jag höll uppe med drickandet. Det blev bättre efter en vecka. Efter ett par dagar till åkte jag på en jobbresa och då var det slut på "uppehållet"...
Visst är det vanligt med sömnproblem den första tiden av nykterhet? För mig känns det bättre att somna senare och vakna när kl är 5-6 i alla fall.

Oj vad det pod-avsnittet träffade mig! Det va precis som att jag hade berättat själv... Jag hoppas det går åt samma håll för mig som för Josefin - att ångesten, panikångesten och återkommande depressioner sakta men säkert försvinner när jag nu valt bort alkoholen.

Jag upplever ju också den där känslan, att utelivet ger mig något som jag inte kunnat hitta en substitut för. Alkoholen och utelivet ger mig en känsla av att vara "on top". En känsla av att jag är något bara för en kort stund, att jag kan släppa alla bekymmer och bara köra på. Samtidigt slutar det ju, precis som för Josefin, alltid i kaos. Jag gör saker som jag inte kan stå för, saker som utsatt mig och anda för nära döden och saker som är rent olagliga. Allt för att jag helt enkelt inte får stopp på drickandet när jag väl börjat. Tack för länkarna! Det gav mig mer styrka. KRAM

Och tack för dina peppande ord blues! KRAM

:)

... att även om jobbet är ett och samma så består det av olika komponenter som var och en triggar och utmanar på olika sätt. Vissa grejer utför man med lillfingret och andra får en att svettas. Och så har vi förstås lilla dagsformen att ta hänsyn till också. Stor kram från mig till dig, goa SL!

Nej Lena du är verkligen inte ensam om den oklarhet, även jag tänker mkt kring de.

Innan jul känns allt lite segt tycker jag. Det är som att kroppen vet att den går på sparlåga och att det snart väntar vila. Men innan dess måste saker och ting bli gjorda. Jag har en förbannad ångest i bröstet just nu. Försöker lokalisera var den kommer ifrån och jag tror att det kommer från en känsla av att vara otillräcklig på jobbet. Hur kan ett jobb ena dagen få mig att flyga och vilja skutta upp ur sängen okristligt tidigt och få mig att vilja kräkas av rädsla att misslyckas andra dagen.

Jo, jag har förstått det. Men det hoppas jag växer fram med tiden. Just nu har jag fullt sjå med dag för dag :) Jag har hällt i mig så mycket så att jag egentligen inte är ute efter att dricka "normalt". 1-2 glas för smakens skull kan jag lika gärna vara utan. Har under en tid inte druckit för att det är gott utan bara för berusningen. Jag fick ett jättefint och dyrt vin när jag fyllde år. Det drack jag i ett stort dricksglas som om det vore vatten. Skulle hellre kunna dricka ordentligt typ fyra gånger per år. Men jag fattar ju att det inte funkar heller...

Det här forumet känns i alla fall bra! Kloka människor med samma erfarenheter och man kan vara helt öppen och ärlig!

Bra beslut. Ett gott råd som du bör jobba med mentalt. Att kunna dricka igen normalt.....nja. Se till att få ur kroppen det gift du givit den så kommer du må mycket bättre