Senaste kommentarerna i forumet

.

TP, skönt att suget inte fanns där när du såg reklamen. Efter hand blir det nog bättre och suget minskar. Så borde det vara i alla fall och det blir egentligen lättare och lättare att låta bli alkoholen. Det är i sig riktigt positivt, men även en risk. Risken är att man vill tro att faran är över och att det nog går att dricka lite igen, Inte som förr, utan mer normalt. Precis som de flesta andra gör.

Den är lurig den där alkoholen och denna gång ska jag passa mig noga, så att jag inte går på den lätta finten. Jag tror att det har hänt mig förr och nu när sommar och semester snart är här ska jag vara på min vakt.

Har jag rätt?

Mr. Dry

Jag tror att alltför många gräver ner sig i andras problem,
man tar åt sig av allt det dåliga och sätter in sig själv i deras situation...

Sån't gör man när man bryr sig om andra, det är av ren medmänsklighet...

Men det finns situationer där man tar åt sig för mycket, man försöker vrida och vända allt
till det rätta för den drabbade, och märker inte att man långsamt förtvinar som människa.
Det behöver inte enbart vara en nära anhörig, det kan lika lätt vara en kollega som har ett problem och där man försöker komma med sunda och effektiva lösningar, och mycket stöttning.

Och finns det många av dessa medmänniskor runt omkring dig så blir man till slut uppslukad,
av ANDRAS problem, och glömmer bort sig själv mitt i alltihopa...

Jag gick in i en djup depression för dryga 3 år sedan, jag hade tagit åt mig för mycket av alla runtomkring mig, och då av "dåligheter", det blev bara pessimistiska vibbar från alla håll...
Jag orkade inte med livet längre och gav till slut upp allting, allt bara rasade för mig..

Helt håglös fann jag ingen lycka av någonting längre, trots att jag egentligen hade det ganska OK,
men jag såg det inte för allt vara bara helt nattsvart..
Min själ var helt slut, och hade man kunna likna det som en bil med en bensintank, så hade den skrynklat ihop sig som ett russin, reserven slutkörd, bensinslangarna tomma och motorn hostade på enbart ångorna kvar i förgasaren..

Alldeles försent hade jag sökt mig till sjukvården och psykiatrin..
Det tog år av återhämtning och återuppbyggnad av självkänslan, kände mig som ett rått ägg under lång tid, litet tunnt skal med hård yta, bräcklig och inuti lös och skvalpig.
Skakades jag för hårt skulle mina olika skyddsskikt till slut blandas sönder, och ett enda hårt slag skulle alltihopa rinna ut precis där ägget befann sig...

Mina KBT'are byggde upp mig från scratch igen, jag hade glömt bort min egna position bland alla andras, jag tog med mig alla andras problem hem, i sängen och på helgerna..
Tidigare hade jag varit som en svamp för alkoholen, men också en svamp för att ta på mig andras problem, kanske kunde jag fly ifrån alla problem när jag hade druckigt, vad vet jag?

Fick lära mig att inte bry mig så mycket emotionellt.
Har lärt mig allt om hjärt&lungräddning, samartitkurser om hur man lägger förband på folk som har råkat ut för en olycka osv...men ingen utbildning hur man räddar någon emotionellt...
I stort sett så skulle jag likt en robot skära ner repet på någon som har hängt sig, göra HLR för att försöka återstarta deras liv, men aldrig aldrig fundera på vad det var som fick dem att försöka ta livet av sig i första skedet, där gick gränsen...
Kalla det egoistiskt, jag kallar det en skyddsbarriär...
Mina KBT'are har sagt att jag ska acceptera mitt nya läge, jag kallar det för att blockera istället.
Samma sak fast tvärsom, men med ungefär samma resultat.

Idag har jag lagt ut en annan sorts vibbar, små tentakler som känner av hur det känns i ett ganska så tidig skede, känner jag det minsta obehag så drar jag mig ur situationen, på stört.
Har inte så mycket med att jag inte bryr mig längre, för det gör jag.
Men jag sätter gränser tidigt i hur mycket jag ska gräva ner mig i någon annans besvär,
och det är en skyddsmekanism som säger att jag inte ska involvera mig längre än så här,
för min egna skull, ingen annans...

För det handlar om att jag ska må bra hela tiden, och det är prio nummer ett,
oavsett händelse, och däri finns även det logiska för mig att inte dricka alkohol längre,
för den skapar lite glädje under en kort tid, men också en massa helvete, under en lååång tid..
2% roligt och 1000% jävelskap om man ska förenkla det.

Och oavsett om det är ett låst och kanske ett förhållande som det går att blåsa liv i igen,
så måste jag i min "nya" värld se fram mot nya mål och förväntningar.
Om man dag efter dag blåser ut livets låga utan att gör någon förändring,
så har förändringen ett större värde än vad rädslan för något nytt är.
Man vet vad man har men inte vad man får, och rädslan för att gå in i något nytt som KAN vara sämre än det första alternativet blockerar ens eget sätt att tänka logiskt, för det måste vara bättre att må halvbra istället för dåligt, och det KAN bli jättebra också, men det vet man ju inte förrän man har testat, och blev det nya sämre, så gör man en ny förändring.

Står man vid en busskur och det blåser kallt, så flyttar man ju på sig, eller hur?
Skulle det blåsa lika jävligt på andra stället så står man ju inte kvar där heller, utan söker sig ett nytt ställe med lä på, och man försöker tills man hittar det bästa läget, eller så kommer bussen och förändringen är total...
Men man kan inte förändra att bussen kommer tidigare, där har man ingen kontroll.
Den klurige tar en annan buss som tar en till en ny hållsplats där man kan vänta på sin första buss igen, och där kanske t.om solen lyser, men det kan man ju aldrig veta i förväg..
Att finna nya lösningar och vara villig för dem har blivit lite av min nya livsstil,
på bussen kanske fick jag lära känna en ny vän.., det kan bli en pluspoäng som jag inte hade räknat med, eller så fick jag mig bara en upplevelse av att se nya områden genom bussens fönsterruta.

Jag har sagt det förut, förändringar är bra, och det har lätt för att bli en vana...

Idag har jag blivit "försiktig" i vissa fall, och fullständigt omdömeslös i andra fall..
Och visst har jag sökt ett bokförlag, men rädslan att bli refuserad gör att jag måste betala min egna tryckning och lansering själv, och där saknas det ungefär 4-5 sköna tusenlappar...
En dröm och ett mål jag har att få skrida till verket nån dag..

Under tiden låter jag min skrivmani drabba er här på forumet..

Mors Berra

Jag tycker nog (har ändrat uppfattning lite där, förr var jag helt anti) att man kan ta hjälp av piller bara det inte blir ett nytt beroende och man inte vågar klara sig utan i framtiden. Måste vara en tillfällig lösning!

Håller med väninnorna ovan, dränera inte dig själv på fylleströst mitt i natten, du behöver all styrka till dig och småskrutten! (å det säger jag inte bara av svartsjuka över att ni sitter där tillsammans i natten ;-)

Nattinatt!

Bra kämpat och grattis till fyra dagar!

Rekomenderar nog varken räv eller snok i sängen :-)... Eftersom just jag är rävexpert
så vet jag att de käkar mest hämtpizza och
tacos...så vet du vad du ska bjuda på innan
det blir sängen ;-)

Kram TP

Nu- till och med cykelhjälm, så det inte går riktigt fel..

Räven är galet tam. Jag gillar djur.
Kommer snart dela säng med han.
(dom äter inte konstiga saker alls va?;))

Snoken som simmade i sjön i söndags däremot- No like. At all.

No vino heller på flera (fyra) dar :)

Äsch! Jag kan inte sluta skriva ( nytt beroende kanske)
Men jag blev så glad nu....såg reklam på TV om sånt där
förädiskt otäckt gift vi tidigare hällt i oss...och för första
gången så kom inte det där suget suget som alltid kommit tidigare....kanske tillfälligt men ändå :-)

Du fina..
Jag läser alltid sent på kvällskvisten innan sömnen tar mej och nu har det hänt.
Jag har drömt.

Om Dompor och fågelholkar och fyllekajor och fina barn. Nakna gubbar i finsoffan och foppatofflor på. I en minst sagt salig röra..:)

Ironiskt nog träffade jag min läkare idag för att prata mediciner..
"Såå, har du märkt nån skillnad nu sen vi drog ner på insomningstabletterna..? Drömmer du?"
"Öh, japp! det händer..."

Imorrn blir det vin med vänner. Jag CYKLAR in och hem. Kan vägen ;)

Tack Nn :-). Nu är allt glasklart,
Nu kan jag föreställa mig exakt
hur du låter....eller inte :-). Tycker om att
"prata" med dig ändå!
Åh som du förstår så kan inte jag säga R på
ett rrrrriktigt sätt som min lågstadielärarinna
tjatade om...det låter som om ni krrräks sa hon..
Hon hade flyttat från Liiiiidingö till småland..
Med det menar jag inte att alla från den delen
av vårt land är drrryga :-)

Va nog en jäkla tur att jag hejdade mig idag, annars hade jag kanske fått en sån däringa
skjorta som man knäpper på ryggen ;-)

Kram o godnatt TP :-)

Oftast är det jättehärligt att vara nykter. Kram!!

Låter hemskt, men vi vet ju att A inte gör saker lättare, endast värre. Hoppas du får en bättre dag imorgon. Tråkigt med dina vänner. Kram!!

NN, du bör nog fundera på att dra en gräns och markera att hon måste vara nykter när hon kommer samt att nattliga besök inte godtas framöver. Hon får komma dagtid, du är viktig och du behöver din sömn för att orka med att vara en bra man/pappa.
Det är mitt förslag, du är viktig för mig. Kram!

Hej TP!
Jag är född och uppväxt i Sörmland. Båda mina föräldrar var från Ångermanland, vilket smittat lite. Nu bor jag i södra Sverige.
Kan du få ihop det?
Min dialekt har blivit lite utslätad. Gnällbältesdialekten jobbade jag bort i tonåren när jag flyttade till en annan landsända och faktiskt märkte att folk fnissade åt mig när jag läste högt i skolan :-) Inte så traumatiskt som det låter, men jag kan tycka att det är lite synd. Jag har märkt att sörmländskan kommer fram när jag leker. Det är väl barnet i mig som kommer fram då. När jag blir en gammal gaggig men nykter tant kommer jag väl att börja säga "Allt äällle!" (= javisst är det så) eller säga att jag vill ha "en sån dääringa" när jag pekar på nåt i konditoridisken.
Men just nu gissar de flesta på Uppsla eller Norrland (typiskt ospecat sörlänningsuttryck eftersom folk söder om Dalälven i regel inte riktigt fattar hur stort detta "Norrland" är :-)
Värst vad jag blev utförlig. Men du frågade ju!

Kanske bra attvdu inte rusade fram och började krama den där tjejen idag. Eller inte? Kom att tänka på den där gamla låten "Jag måste hejda mig"med Robban Broberg

En kram från mig!

Nynykter

Mr Dry. Jag saknar dig här inne!
Hur mår du och hur går det för dig?
Skriv gärna några rader

Kram TP

Lilja och A, era tankar värmer mer än ni kan ana! Ordfattigdom spelar ingen roll; )
Erkännandet, tillåtelsen av svagheten, och modet att vara i den är väll min styrka, antar jag - åsyftat det du skrev Lilja.

Varma kramar till er båda♥

Hej gamla bergtroll!
Trevligt att höra av dig. Jag hann börja sakna dina roliga och varmhjärtade inlägg. Känns lite som att läsa en följetong eller se ennTV-serie att läsa din tråd. Det händer ju så mycket hela tiden! Jag hoppas förstås hela tiden att det ska gå bra för hjälten! Men de senaste avsnitten har väl varit lite too much. Jag tycker att manusförfattarna hade kunnat spara lite på melodramen. väl mycket upprepning också med den där karaktären J. Det går liiiite på tomgång där. Kanske skulle kunna klipp ned lite?
Nä skämt åsido. Mindre trevligt att läsa om nattligt besök. Det verkar som om det är ganska illa ställt med J. Kanske måste du så småningom dra en gräns. Det kan finnas mycket att reda ut och "älta", men det måste ju ske när hon är nykter. Lättare sagt än gjort förstås. Var rädd om dig så att du inte blir dränerad...
Kram från Nynykter

En olycka kommer sällan ensam... De där gamla talesätten stämmer ofta. Det låter som om du haft en överjävligt tuff dag. Kram till dig och kom ihåg - efter regn kommer sol :-)
Nynykter

Vilka härliga regnbågsfärgadee bubblor som når mig (Nää nu fick jag en bild i huvudet av My little pony. Bort med den! En av mina döttrar visade mig förresten en film på youtube där My Little Pony förvandlas till bestialisk mördare. Det börjar gulligt och fint men sen...Huga! Lite kul också)
Härligt att läsa om din bubblande lycka. Jag känner igen det där lyckoruset. Drabbas av det även nu, över tre månader in i nykterheten. Jag blir så glad bara för att jag finns till. Känner tacksamhet för mina fina barn, solen, snittblommor, forumet, fina tekoppen...Att det skulle vara tråkigt att vara nykter stämmer inte. Jag trodde det förut, tyckte verkligen det skulle vara ett hemskt öde att inte kunna dricka alls. Jag hade fel.
Rosa såpbubblor och en regnbåge skickar jag till dig!
Kram från Nynykter

Hej Miss H!
Visst är t härligt att märka hur man sträcker på ryggen, ser folk i ögonen och plötsligt har så nära till leenden! Och så många leenden man får tillbaka! Livet leker!
Nynykter

mt - så länge du använder ordfattigdomstillstånd så är det nog inte så illa ställt med ordfattigdomen. :-) <3
/H.

Hej!
Hon kommer inte säga vad-var-det-jag-sa. Hon kommer säga välkommen.

Och detta med barnuppfostran... jag är säker på att det är bättre att ha en förälder som är stabil, kärleksfull och klok - än att ha två som inte mår bra. Eller hur?

Kram, vännen!
/H.

Usch Kalla, ibland hopar sig prövningarna onekligen. Hoppas du får en lugn kväll, kanske med skön filt i soffan och något gott. Varma tankar till dig.

Håller med föregående talare, vilken klok liten tjej! Världen är ju full av vänner jag inte lärt känna ännu. Precis som jag sökte mig till en viss typ av människor innan, som har samma alkoholbeteende (är det ens ett ord?) som jag, kanske jag i framtiden kommer att dra till mig människor med sundare syn på alkohol? Satt precis och funderade på mitt liv de senaste veckorna och kom på att jag har lättare att säga ifrån när jag känner mig felbehandlad, UTAN att hjärtat börjar dunka och att kroppen förbereder sig för konflikt. Vet inte om det har med nykterheten att göra, men jag ser en skillnad i hur jag framställer mig själv. Har börjat respektera mig själv mer.

Fortfarande supermycket på jobbet, men imorse bestämde jag mig för att dra en gräns. Det går så snabbt för mig att gå in i mitt fröken-duktig-beteende, skiter i raster, glömmer att äta, är irriterad och exploderar inombords för minsta lilla. Har sprungit in i den berömda väggen tidigare och så får det inte bli igen. Så idag tog jag det lugnare, jag hinner det jag hinner. Resten får vänta. Och genast känns hela livet bättre. Tyckte att jag fick gjort massor, men det är nog snarare så att jag ser det jag faktiskt gjort och inte bara allt jag inte hunnit med.

Eftersom sommaren verkar ha ångrat sig och gett sig av igen tänker jag nu unna mig ett varmt skumbad. Imorgon firar jag en månad, mitt första mål! Ja den karamellen tänker jag suga på ett tag... Ha en skön onsdag alla ni som tittar in!

Som jag sagt innan så läser jag allt ni skriver.
Men faktum är att den gamle pappan är
lite rörig i skallen efter allt som hänt sista
veckorna..så det blir att jag missar att svara
en del saker...men tacksamheten är stor för all
respons och alla svar...är "bara" inne typ
30ggr per dag och läser. Åh utan er så kan jag säga att jag inte hade rest mig så snabbt
som jag gjort. Tack allihop!

Villervalle: Blev lite full i skratt när jag läste ditt
inlägg strax här över...I mitt fall så ska inga vägar
leda till "rom"..inte ens en liten kostig ;-). Men jag
jag förstår mycket väl vad du menade :-)!

Dompa: Jag mår förhållandevis bra har till
och med gjort lite nytta idag...med betoning på
lite. Men dock ett steg i rätt riktning. Troligtvis så kommer jag ha ett möte med mina barn och
familjerådgivarna här hemma nästa vecka....Ska
bli skönt, men är samtidigt nervös.
Jag bestämde själv att vi ska vara här hemma,
för att sätta press på mig själv att städa :-).

Va inne och läste på din tråd och förstår ditt
humör idag. Att rent fysiskt och psykiskt behöva
trösta någon just nu måste vara jäkligt tungt....Med tanke på hur mycket energi
och ork du behöver för att ta dig framåt i din
situation.

Du tror inte att detta kan vara en stor tankeställare
för J?. Är säkert mycket tankar som rör sig i
hennes huvud nu. Hoppas så för hela din familjs
skull att hon också får insikten som du har fått åh
söker hjälp!!!! Så att ni kan bli hela allihop.

Sen tänker jag på den här diskutionen om
hjälpmedel, kryckor, AA tabletter, osv.
Vi har ju alla ett gemensamt mål, men som ni
skriver så har vi ju alla samma mål, och hur vi når dit kommer troligtvis vara på lika många vägar som
vi är individer.

Sen tror jag att åsikten som skrivits här angående
att helt avstå från alla tabletter är hans verklighet och upplevelse, men ändå välment. Sen kan
det ju bli så att man/jag känner sig trampad på
tårna...men är övertygad om att inte det var tanken.
Jag personligen är grymt känslig för sånt jag uppfattar
som kritik just nu!

Sen av ren nyfikenhet, så vore det roligt att veta i vilka
delar av Sverige ni bor allihop. Inga städer, men landskap
kanske. Är grymt intresserad av dialekter...så att jag kan höra er när
ni skriver :-)

Själv är jag e' redi smålänning med vissa talfel....typ
som den simla maträtten jag ska inta nu..."kav mä brö"
:-).

Avslutningsvis: Jag har alltid varit en kramig människa,
men trodde aldrig i min min vildaste fantasi att jag kunde
få en sån oerhörd längtan efter kramar! När jag var hos läkaren
idag så såg jag en tjej som såg så himla kramgo ut...men
tack o lov så lät jag bli att gå fram och krama henne...
Hade nog blivit en något pinsam situation :-).

Kraaaaaaaaaaaamar och lite mer kramar till er...
skiter i ryggdunkandet denna gången :-)

ennågotsvamlig TP....men de blir så när huvudet är fullt av tankar.

Bara mig och Nn emellan; en "stunt" är er handling som man utför enbart för att fånga omgivningens intresse. Den är alltid opåkallad, tar ingen hänsyn eller notis, alltid extrovert, oftast tragisk och självförstörande. Oftast oönskad...men oj, satan vilken uppmärksamhet man får. Men i långa loppet så bryr sig ingen....