Senaste kommentarerna i forumet

Allt går inte att lösa men man kan väl åtminstone få hjälp med att tex tänka positivt eller hur jag ska hantera olika situationer och tankar.

Jag menade ju inte när jag gick till läkaren att "hej! Fixa mitt liv så jag alltid har ett leende på läpparna" utan jag behöver ju stöd för att orka! Stöd att vända denna negativa spiralen!

Jag ringde öppen jour ... Tror jag hittade nummret på AA:s hemsida där en kvinna svarade och jag berättade om min situation.

Hon svarade bara "men tänk på din son!!"
Ja men jag gör väl för helvete det annars hade jag väl aldrig ringt till självaste AA?! Bara att ringa dit var ett misslyckande nog tyckte jag.

Jag är av den känsliga typen. Jag tål kritik men jag tål inte när folk får det att låta som att det bara är att skaka av sig det och gå vidare....

Vore det så lätt så skulle jag inte fullt medveten om konsekvenserna sitta och dricka ren sprit på en måndag !

För lite mindre än ett år sedan ringde jag vårdcentralen och fick en akuttid.

Min sambo följde med mig för att han är uppriktigt less på mig och han vill också ha hjälp!
Dom kunde ingenting göra?! Dom sa bara att jag inte skulle dricka då mycket.
Dom var helt inkompetenta.

Jag satt och grät och min sambo häll också på att bryta ihop.

Fick ingen hjälp därifrån. Sökte till en annan vårdcentral där läkaren jag pratade med sa ord i stil med "det går inte att lösa allting som har varit dåligt i livet". Det där fick mig att vilja dö...., jag vet att allt inte går att lösa men man kan väl försöka vara lite positiv som läkare och få sin patient att känna att det finns hopp om en alkoholfri framtid!

Sen malde han på om att han inte förstår varför man dricker som jag gjorde. Jag har aldrig mer gått till honom och det är han jag gått till i över 3 års tid och fått mina ångestdämpande tabletter utskrivna av.

En psykolog skulle ringa mig efter denna dagen men gjorde aldrig det....

Har du kommit till "Han var en planet utan atmosfär"? Vet inte varför, men jag gillade verkligen den meningen.

Ha den allra bästa onsdagen du kan drömma om. Pusspuss!

:)

... alkoholen varit under en lång tid i mitt liv. Hur jag hållit den i handen som tröst, slagit den i huvudet för att bedövas och baxat den framför mig som body guard. Hur den alltid funnits där som en given ingrediens till skönare upplevelser. När jag tänker på det, vilken stor plats och stort inflytande den haft, så inser jag vilken utmaning som väntar. Åratal av prägling i en uppsjö av situationer ska bytas ut mot nya coping skills.

I köket har jag satt upp en kaffefilterhållare på väggen. Tidigare låg filtren i ett skåp alldeles bredvid. Gissa hur många koppar kaffe jag hann brygga innan huvudet och kroppen hade lärt sig att kaffefiltren numera finns att hämta inte i skåpet utan på väggen? Bara en sån sak, liksom.

God morgon, förresten. Time to rise and shine.

:)

Va bra att du bokat tid och hoppas det hjälper dig såsom det hjälper mig:) Jag kände mig iofs lite spänd/rädd också men insåg även att detta klarar jag inte själv så hjälp från henne kändes bra. Jag tar ta in och bearbetar allt hon säger pch tipsar om och försöker tillämpa det så gott det går:) Jag tror att är man bara ärlig och öppen både mot sig själv och mot den man träffar för att samtala så löser det sig:)

Det är så det fungerar, genom att hjälpa varandra så kan vi också hela oss själva. Bit för bit. Dag för dag.

Alkoholism är inget att skämmas över, tvärtom, det en allvarlig kronisk och dödlig sjukdom.

Ta chansen nu, be om all hjälp du kan få!

Nu sitter jag här och gråter över hur fina och omtänksamma ni är! Att ni ger mig syn att de faktiskt är starkt gjort att be om hjälp. Har så länge skämts över min situation att jag inte ens varit i närheten av att söka hjälp. När man varit på hälsokontroller har man med ett leende sagt "dricker alkohol? Ja alltså nog kan man ta sig ett till två glas till middagen på helgen men inte mer". För att man skämts så mycket. Egentligen har ju BiBen stått där i kylen och väntat..

Tack igen! Jag ska ta mig ur dehär nu och få ett fint liv med barn i framtiden.

Bra beslut, modigt och starkt.

Bra kämpat....-och jag håller med dig, ärligheten är nog sund - både mot sig själv och andra....Kämpa på! Hoppas du får sova bättre inatt!

Det finns hjälp att få, och det är verkligen inget att skämmas för. Testa att gå till AA och ta kontakt med öppenvården.

Tro mig, ditt alkoholproblem kommer nog inte att gå över av sig självt. Tvärtom är det hög sannolikhet att det blir värre med tiden. Ju längre in man är desto svårare att ta sig ut...

Dag 2 nu till ända. Känns lite bättre efter att ha berättat för min fru om återfallet, psyket mådde bra av det. Tror att mycket lösningen för tillfrisknande ligger i ärlighet, både mot sig själv och mot sin omgivning. Har ljugit, förnekat och förvanskat sanningen så mycket under mina dagar. Varje gång tar det en bit av ens själ.

Hoppas nu på en god natts sömn så att energi finns för att kämpa vidare imorgon.

Hej LarsEson!

Vad skönt att samtalen verkar bra! Jag ringde idag och bokade tid på tisdag för samtal! Är väldigt rädd men ser samtidigt fram emot de. Får hoppas jag får en lika bra kontakt som du verkar ha!

Jag var bokat tid hos en sköterska på beroendemottagningen Solna/Sundbyberg som tillhör Beroendecentrum. Känns som ett stort steg i rätt riktning för mig. Har länge varit i förnekelse även om jag alltid någonstans i bakhuvudet haft att jag inte har en hälsosam relation till alkohol. Hade gärna haft en tid tidigare men tisdag känns ändå ganska okey väntetid med tanke på hur länge jag redan varit i denhär situationen. Känns som de kommer bli svårt att hålla sig då de kommer besök över helgen och med den kompisen ska de alltid drickas en del. Känner mig inte redo för att berätta för omgivningen om mina problem än så ser kanske konstigt ut om jag inte dricker.. Men får se. Bara jag tar mig igenom inatt och imorgon kommer de nog kännas bättre sen iaf. Är alltid i bakisfasen jag lätt trillar dit och tar en återställare bara för att lindra smärtan. Dummaste man kan göra.. Vet..

Jag är lugn, det är så märkligt. Har haft så mycket energi på jobbet idag, satt kvar sent, hade ju inte bråttom hem, fortfarande förkyld så inget läge för träning.

Bra att du har loggat in här, bra början! Vet inte var du bor, men Beroendecentrum finns t.ex. i Stockholm. Det finns en akut som är bemannad dygnet runt - ring dit om du vill prata med en sköterska - om din oro för dille bl.a. De är mycket professionella. Tel: 08-12345900. Jag har varit där akut ett par gånger - men inte haft en bokad tid som du pratar om. Det är långt till nästa tisdag....-hoppas att du kan hålla dig under helgerna - vore inte det skönt!!! Gå in här och läs, eller fortsätt skriva i den egen tråd. Många läser, en del kommenterar. Kan vara skönt också, längre fram, att gå tillbaks och läsa vad man har skrivit på "sin väg". Kämpa på!!!

Jag är som du... Följer gärna din resa och önskar dig all lycka till!

Ja det är alltså andra dagen jag sjukskrivit mig för att jag är bakfull. Jag ska inte ta en droppe till och tänker gå tillbaka till denna sidan när suget kommer krypandes.

Jag måste söka någon att prata med. Men varför GÖR jag bara inte det?! Sjukt hur jävla lat man är...

Idag är det andra nyktra dagen. Fysiskt känns det bättre men mentalt är det lika jobbigt. Har svårt att förlika mig med vad jag gjort.

Har idag gått till ännu ett AA-möte och kollat lite olika vårdmöjligheter. Jag tänker göra allt jag kan för att inte hamna i detta igen.

Jag satt och funderade igår kväll.....det eviga ältandet efter man har haft en dryckesperiod. En del är säkert nyttigt - när man frågar sig själv varför det hände, och hur det kunde gå så långt? Men det finns också en stor del av självdestruktivitet i själva ältandet. Det är ju värst de första dagarna, sen klingar det av. Antar att de går hand i hand, ångesten och ältandet. Skammen finns i ältandet, och skulden. Så kan man se det i nyktert tillstånd. Att skriva och läsa här ser jag inte som något större ältande - det kanske snarare är mer konstruktivt. Jag ser det inte heller som att andra som skriver här ältar. Ältandet gör man nog bäst för sig själv. Ibland är det svårt att låta bli - men varje gång man är inne i en sån tankeloop så vet man ju att det inte leder någon vart - utan mest bara spär på ångesten man redan har.

En del av min skuld/skam/ångest den här gången består i att jag tänker på min nära anhöriga som blivit sjuk. Tänk OM den personen hade behövt hjälp under de dagar jag "varit borta" i alkoholdimman? Att inte kunna svara i telefon, än mindre köra bil p.g.a. en pågående fylla. Jag känner i hela magen hur det knyter sig när jag tänker på detta OM! Idag är jag nykter och tänker så förbli (länge?!) och skulle utan vidare kunna ta bilen/svara i telefon/agera i en "krissituation". Det känns så otroligt skönt - måste hålla hårt i den känslan, och inte "älta" vidare - som jag just gjorde när jag uttryckte min ångest här ovan.......

Hej Jonna! Det är starkt av dig att bestämma dig. Jag har inte varit nykter så jättelänge ännu, men forumet har verkligen hjälpt mig. Visst är det lätt att lura sig själv med att "jag dricker ju inte så mycket"? Så var jag också, men din tolerans kommer att öka och det kommer att behövas mer och mer om du inte sätter stopp nu. Varmt välkommen och lycka till!

Glömde nämna att tröttheten är sjuklig. Abnormal. Sambon undrar hela tiden varför jag är så trött.

Har den hemska känslan att jag vill inte jobba fast jag gillar mitt jobb. Jobbet fungerar sämre än sämst nu. Jag ligger efter med allt och får inget gjort. Helst vill jag bara sova. Så här har jag känt länge och är rädd att det inte är pga vinet utan att jag kanske gått in i väggen. Hur vet man det? Kan jag inte bara få vara ifred ett par veckor så blir det bättre. Bara få sova och inte ha några krav på mig.
All ångest pga jobbet har jag bedövat med vinet. Alla problem bedövar jag.

Jag är i en enda känslomässig röra nu. Vill inget men pushar mig framåt och visar utåt att allt fungerar.....superkvinnan....ni vet. Snart orkar jag bara inte mer. Eller jag orkar inte mer redan. Jag är slut på all energi och glädje.

Det som skrämmer mig över att vara hemma sjuk är att där finns massa alkohol och då skulle jag både behöva kämpa för att komma tillbaka till jobbet och hålla flaskan stängd.

Ibland så tänker jag att mitt grundproblem inte är alkoholen utan alla känslor och psykisk ohälsa hos mig.....att det har orsakat mitt problem och sug efter alkoholen.

Jag har till och med blivit osäker på min kärlek till min sambo. Vi bråkar mer och mer och det är allt som oftast jag som blir elak och taskig och ältar och skapar bråk av oviktiga och löjliga saker. Jag vill vara med honom och älska honom.

Jag har varken råd eller tid eller lust att vara sjuk.

Vad ska jag göra :-(

Jag har ältat mina egna fel men kommer bara till slutsatsen att min tjej kanske aldrig kommer ändra sig(hon har druckit, tagit droger ibland sedan ca 15 års ålder och fyller 30 i år) detta är ngt som tynger mig!

Jag ska försöka att prata andra i liknande situationer dvs medberoende/anhöriga så jag får medlen att förändra samt bli starkare så att jag kan stå emot

Tar återfall är otrogen skulle det stå ovan..

och välkommen hit.Läs och begrunda vad andra kommit fram till och se vad som stämmer med ditt liv.I mina öron så låter det ju som att du lever ett ganska svårt liv med tanke på hur din tjej beter sig.Vi som anhöriga vill ju så gärna att allt ska bli bättre.Anledningen att du skriver nu kan ju vara att du fått chansen att tänka efter i ensamhet.
Använd tiden till att spalta upp plus och minus med relationen och se vad som överväger.Försök se vilka möjligheter du har att påverka din egen situation till det bättre.Om du har några strategier om hon kommer ut igen och tar återfall/ blir onykter.Att ställa ultimatum tror jag att de allra flesta härinne gör eller har gjort vid flera tillfällen.De tappar till slut sin kraft om man inte är beredd att stå fast vid dom.

Och det du kanske redan vet är ju att ; Du kan inget göra för att förändra hennes liv eller hennes drickande,du kan bara förändra ditt eget.
Använd tiden på behandlingshemmet väl och sitt inte bara och våndas över hennes eventuella otrohet.
Fundera över din livssituation rejält,det låter ju inte som ett paradis direkt.