Senaste kommentarerna i forumet

Känner igen mig precis i det du beskriver. Och bara vin här med, förstår heller inte varför?
Jag är heller inte speciellt aktiv här för att jag helt enkelt inte klarat av att ta steget fullt ut, fruktar tomheten, tristessen och rastlösheten som kommer, att genomlida och uthärda vardagen utan airbag (läs bag-in-box).
Kan heller inte klaga över någonting i mitt liv, jag har allt man kan önska sig!

Förvisso har jag halverat mitt alkoholintag det senaste året/halvåret, så det går iaf åt rätt håll och jag mår bättre, dvs är mer sällan bakfull och det där klassiska 'kl 04.00-ångest' uppvaknandet sker inte så ofta längre!

Det där diffusa trycket på höger sida har jag också haft i perioder, konstigt nog så är alla mina värden perfekta!? Levern är ett
starkt organ som klarar väldigt mycket men när den väl tar slut så tar allt slut :( Kanske borde du gå och kolla?

Häng kvar här och läs om inte annat! Och du, var inte hård och elak mot dig själv, din resa har precis börjat! Och vem har sagt att vägen mot nykterhet skall vara spikrak? Det tog dig 5 år att ta dig dit du är idag, hjärnan behöver tid att omgruppera sina resurser helt enkelt så du kan hitta den rätta motivationen ;)

Jag hejjar på dig!

Tack för svar Eken. Jo, jag har prövat antabus men mådde inte bra av dem. Det stämmer att jag kämpat länge och "slarvat" med AA-möten. Jag får nu ta till alla medel som finns och det inkluderar att "gå tillbaks" till AA men också att vara betydligt mer aktiv på forumet och läsa min bedrövliga historia för att påminna mig själv om hur illa det står till/Tjalle

Att läsa tycker jag egentligen fungerar ganska bra. Det är rutan man skriver inläggen i som är alltför bred för att rymmas på displayen. Har oxå Nokia (nyare modell). Kanske där felet är? :)

Eller något som Magnus kan åtgärda?

Oj, du fick verkligen i dig mycket på kort tid då om du blev så redlös.
Vet att du kämpat länge och minns bl.a inlägg då du var på AA första gången. Såg verkligen upp till hur du kämpade den perioden. Antabus, har du prövat det? Kan inte det vara något som hindrar dig om infallen att dricka dyker upp så snabbt?
Kanske detta som behövdes. Ett minne för att komma ihåg och som du t.o.m. kan vara tacksam för så småningom..

Hej MB och alla ni andra. Jag vet inte om jag har mått sämre i hela mitt liv än idag. Världen slogs i spillror igår. Jag var ute och flög igår med min fru (inte på semester utan det är (var?) tänkt i övermorgon.

Väl framme på flygplatsen i alldeles för god tid hamnade jag i loungen. Där är fri tillgång till alkohol och igår bara brast alltihopa. Började hinka vitt vin från tappkran, gick över på rött och har ingen aning om hur många glas jag fick i mig och som vanligt gick det med blixtens hastighet. Jag blev inte bara full utan snarare redlös. Jag släpptes inte på, på planet. Min fru åkte själv. Någonstans just före detta ögonblick svartnar allt och det är bara ett stort svart hål.

Vet att jag en stund senare ramlar pladask på golvet och har sönder glasögonen och blöder i panna och vid sidan av ögat. Nästa minne är att jag vaknar till inne hos en läkare på flygplatsen. Ca fem timmar senare sätts jag på sista planet hem med två vakter som följer mig in på planet.

Ni kan bara ana hur jag mår idag. Vad är det jag har utsatt min fru för?? Ingen människa ska behöva gå igenom det jag gjorde henne och hur många andra tillfällen har det inte varit där oerhört pinsamma situationer uppkommit. Jag vet inte om hon kommer att gå ifrån mig efter detta,jag antar att det vore konstigt om hon inte gjorde det.

Semestern i övermorgon har vi inte med ett ord berört. Ångesten jag har just nu är obeskrivbar. Jag är så fruktansvärt fylld av skuld och skam. Jag föraktar mig själv något så oerhört. Jag har kämpat mot alkoholen i så herrans många år. Oavsett vad som händer i mitt privatliv efter detta kan jag aldrig någonsin mer ta så mycket som en lättöl. Hade jag inte blivit stoppad av vakterna igår hade jag supit ihjäl mig. Jag har inga som helst spärrar längre. Det har eskalerat och jag blir som en helt annan människa när jag dricker. En väldigt tragisk figur. Så långt bort från den person jag är när jag inte dricker. Jag kan inte förstå att det är jag som har ställt till allt detta. Jag är inte riktigt säker på var jag ska hämta kraften att kunna fortsätta mitt liv. Däremot så kände jag att jag helt enkelt var tvungen att skriva ned detta på forumet. Det bara måste ut. Jag hoppas med er hjälp kunna få fason på mitt resterande liv och också gottgöra alla de människor som jag gjort illa. Jag vet inte var jag ska börja men detta forum kommer att vara en viktig del.

Ursäkta ett långt och rörigt inlägg från en förtvivlad
Tjalle

Tack!!

Vilka Fantastiska människor ni är!!

Och JA... alkoholen ÄR nog, eller nej den ÄR min avslappningsmetod. Det enda jag kan "ta till" även när barnen är vakna... sen orkar jag inget mer och livet känns meningslöst... trots att jag faktiskt har allt och möjligheter som inte är alla förunnat ens.

Jag vet inte om jag vågar skriva här mer, kanske ska hålla mig till att läsa. Jag klarade mig inte längre än att jag sitter med ett glas vin igen, jag har halverat (nästan iallafall) intaget denna vecka som gått men jag vet inte hur jag ska hantera raslösheten och känslan av "ensamhet"? Att inte kunna sova, svettas om nätterna, ligga vaken och vara mörkrädd...

Jag tror att jag dövar mina känslor med vinet dessutom, inte ens spriten fungerar där, bara vin, undrar varför. Det känns som jag inte kan vara glad utan vinet, att jag inte orkar... att livet blir så... stort? Vilket bladder... flåt...

jag tycker det låter som du är smart och att det går bra för dig.

du klarar det.

så har jag märkt att jag måste hålla mobilen rakt upp medan tråden laddas, lägger jag den på sidan en kort sekund laddas tråden bredare, men det är en äldre Nokia jag har, vet inte om det är samma för andra mobiler.

/MB

Hej!
Ända sedan jag registrerade mej här för femton månader sedan har du flaxat runt som en skugga, Mt har skrivit mycket, och jag har er två att tacka för många ögonöppnare. Nu är du här igen, och det är jag glad för!

God fortsättning!
/MB

Välkommen!

Jag har tagit antabus, för mej funkade det, de går liksom in där luckorna i nykterhetstänket finns, de är en krycka, för gå får man göra själv, det är ingen annan som gör det åt en, antabus är alltså inte en elektrisk rullstol med GPS och autopilot, de är bara en krycka, ett stöd när det blir motigt.

Välkommen!
/MB

med suget eller vad man nu kan kalla det, är lurigt. Du har förmodligen stött på någon trigger som du inte visste fanns. Jag åkte på en sådan nu i december, jag hade inte garden uppe tillräckligt högt.

God fortsättning!
/MB

Att själv ta tag i sin egen situation kan faktiskt vara bättre än att någon annan typ Farbror Haffa/Blå gör det åt en. Man bestämmer själv då, och har ingen annan att ta i hamporna än sej själv. Så läs och skriv, och god fortsättning på året!

/MB

Inget fel på oss. Vi har skaffat oss en missbrukspersonlighet som vi nog tyvärr får lära oss att leva med. Bra av dig att du är snabb och upptäcker dessa tankar i tid, innan "förhandlandet" börjat.

Om du ännu inte läst Jaget och missbrukaren skulle jag vilja rekommendera dig att göra det. Den beskriver missbruk och missbrukspersonligheter väldigt bra och igenkänningsfaktorn är stor (i varje fall här).

Grattis till ditt år! Och kom ihåg att det blir aldrig bara "en kall öl".

det ekonomiska intressen i första hand som styr. Se bara vad som händer med vissa stater som nu legaliserar cannabis...fullständigt vrickat ! Men det är starka krafter bakom det. Vissa länder har ju provat att använda "legalt" heroin till heroinister vilket ju är helsjukt. Organisationen KRIS har ju rejäla problem med unga som kommer till dem och som är beroende av Subutex och hur f-n avvänjer man en människa från ett avvänjningsmedel ??? En del unga köper Subutex via langare för att de inte får vård direkt de söker hjälp, det är deras sista desperata utväg eftersom samhället sviker.

Jag har aldrig någonsin hört eller ens hört talas om nån som blivit hjälpt av Campral (som jag själv tjatade mig till i tron på ett mirakelmedel. Helt obefintlig effekt)) som fortfarande erbjuds efter att ha varit ute på marknaden i, vad kan det vara.... i kanske 25 år.Men industrin är stor och stark så det föreskrivs fortfarande.

Ett recept på "mental omdaning" skulle få mycket större effekt till mindre kostnad och utebliven vinst från läkemedelsbolagen.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=5677376

hur har du det?

Starkt gjort att hälla ut resten!
/MB

Tufft att säga till chefen, men det är det värt! Jag hoppas att du får din särbo att förstå, det är helt klar en omställning för henne också, hon har ju bara umgåtts med alkisen, den hon blev kär i.

God fortsättning!
/MB

dvs vad jag förstår själva inlägget i debatten är solklart och helt enligt min uppfattning, jag har grubblat en del på det där med att ersätta en drog med något annat eller samma. Nikotinplåster och tuggummin och allt vad det är, hjälper ju bara till att underhålla det fysiska begäret. Om man inte jobbar med det psykiska samtidigt är det helt omöjligt att sluta röka då, man skjuter bara upp rökandet lite. En del kanske lyckas, men inte jag. Borde ju vara samma sak med tyngre droger, Metadon och Subutex skulle kanske kunna ha sitt berättigande om man riskerar farliga abstinenser, och att man kan lindra det då, men utan mental omdaning i huvudet kommer man inte så långt.

Läkemedelsbranschen är falsk, så in i den!! Det finns ett fåtal branscher som jämt går med vinst - aktieplacerarnas älsklingar!- och läkemedel är en. Varför skulle annars mediciner som döms ut här i västvärlden som farliga fortfarande säljas i tredje världen? Läkemedelsjättarna har lindat läkarna runt lillfingret...

Usch jag blir så upprörd! Ja, jag har tuggat i mej Antabus, det står fortfarande en burk i skåpet, och jag ska ta ut den andra burken innan receptet går ut, men Antabus funkar ju inte på samma sätt, det är inte "burkad alkohol".

Kram!
/MB

Hej MB! Såg att du klarade semestern. Snyggt jobbat!

Kram från Fia

Vardagen pockar på. Fick ett samtal från jobbet. "Kan jag ta natten mellan 15:de och 16:de?" Samma dygn som jag återvänder hem? Tackade givetvis ja, eftersom jag vill behålla jobbet och mina kollegor har varit schyssta och jobbat "mina" pass under min månadslånga semester.

Men jag blev sur och tänk; Min första reaktion var att nu vill/behöver jag fan ta en kall öl! Inser mer och mer att något är riktigt skevt i mitt huvud. Det skrämmer mig. Vad är det för fel på mig? För fel på oss? Jag ser en bunt smarta, ofta "högfunktionerande" människor som gång på gång väljer att välja fel. Jag skriver med vilje väljer. För de där "fallen" har jag svårt att köpa. "Hoppet" är också lite svårsmält i min trånga värld. Jag är en vuxen någorlunda klyftig kvinna och idag tänker jag välja att varken falla eller hoppas. Kan det bli en lösning på galenskapen/alkoholismen? Återstå att se, men det känns som jag redan har prövat de andra stigarna. Oftast med förödande resultat.

Fia

pratar om att kämpa och slåss mot alkoholens grepp, och så gjorde även jag en gång, tills jag lärde mig att släppa taget och låta livet styra hur mitt liv skulle se ut. När jag lärde mig att sluta kämpa mot en övermäktig fiende och istället acceptera "att så är det", eller på AA-språk : "Jag är maktlös mot alkoholen", så blev allt så mycket enklare.

När jag accepterade, insåg, att jag hade sjukdomen alkoholism så fanns där ett botemedel som jag hade förträngt i så många år. Om jag inte tar det första glaset så får jag övertaget efter ett tag och jag kan lättare titta på det jag behöver ändra på hos mig själv för att inte komma i situationer där spriten pockar på uppmärksamhet.
Att göra en genomgripande förändring blev ett måste men som också innebar mycket skoj och knasiga upptäckter på hur jag gjort i så många år utan att tänka mig för. Livet ljusnade mer och mer och jag kunde efter ett tag rikta blicken utanför mig själv och återupptäcka livet som utspelades där ute och som bara väntade på att jag skulle komma ut och njuta av det. För mig tog det över 1.5 år innan jag hittade mig själv och min nya egna person så jag fick en egen identitet, ett eget namn, en egen personlighet och inte bara "den där alkisen".

Idag är jag mig själv, jag behöver inte gömma mig eller föreställa mig utan bara vara JAG.

Jag blev idag påmind om min tidigare "kamp" genom nedanstående text tagen ur boken Var Morgon Ny som en vän i gemenskapen välvilligt delade med sig av idag. Jag behöver såna påminnelser.

"Kineserna anser att vattnet är det mäktigaste av elementen eftersom det inte gör något motstånd. Stora stenar kan det nöta ner och svepa med sig.

Ironiskt nog är icke-motstånd något som vi kanske får lov att kämpa oss till. Icke-motstånd – underkastelse – innebär att man ger upp sitt eget jag helt och hållet. I form av falsk stolthet har detta jag eggat många av oss genom kamp efter kamp. ”Fattar ni inte att jag har rätt?” gnäller vi, och gör allt starkare motstånd. Om vi däremot följer med livets ström, guppar på vågorna, ger upp vårt jag, så frigörs en helande energi – den slätar ut de negativa vibrationerna på vår stig. Vi får frid. Vi uppfylls av själsfrid var gång vi frivilligt ödmjukar oss."

Det gick över all förväntan!

Det var verkligen en av de mest givande middagar vi någonsin haft! Svårt att beskriva det, men mycket har kretsat kring att bli packad. Och då menar jag PACKAD. Jag var ganska nervös faktiskt.
Men när jag var tydlig, och sa att det var ingen idé att prata om det för jag tänkte ändå inte dricka, kunde vi släppa det och prata om saker som verkligen spelar roll.

Jag känner mig fri på något sätt, dricker jag inte, kommer jag heller inte ha några orsaker att skämmas eller hamna i de tillfällen då jag gör bort mig. Här om dagen gjorde jag dock bort mig helt nykter, och det var faktiskt en upplevelse. Det var värre än att göra bort sig packad. Men man har i alla fall gjort det av sig själv, och inte tack vare spriten. Det är alltid något.

Jag är i någon slags fas nu, där det inte är svårt att låta bli att dricka. Däremot så lätt, att jag får lite hjärnspöken. "Den där festen om några veckor, då har jag väl lagt av med det här" eller " det här är för lätt, jag har kanske inget problem"

Kanske är jag inte beroende av alkohol rent fysiskt, Men när jag dricker, dricker jag på helt fel sätt.

Jag får nypa mig i armen och påminna mig om att det bara gått lite drygt en vecka, och att jag på långa vägar inte är redo att bjuda in alkoholen i mitt liv igen.
Jag måste hitta på en plan för hur jag ska återanpassa mig, på ett hälsosamt sätt.

tips tas tacksamt emot!

Over and out

Hur har du det nu?
Det är en väldig omställning för kroppen att gå från dränkt i sprit till nykter, så man kan förstå om den protesterar, den befinner sej ju i ständigt kaos med nödreparationer och akututryckningar hela tiden. Larmberedskapen hos kropp och hjärna går på högvarv när man dricker varje dag. Så med det i tanken är det förunderligt att det trots allt går ganska lindrigt till att sluta, kroppen är en fantastiskt uppfinning som på alla vis försöker anpassa sej till de omständigheter vi sätter den i.

Gaston, ja, jag tror att KBT kan vara bra, tror att mina hemgjorda filosofiska anti- alkoholbetraktelser liknar KBT trots att jag aldrig "använt" det själv. Till stor del är väl KBT ett sätt att granska sina egna tankar och därifrån välja ut de tankar som för en själv framåt? Du får gärna utveckla det, jag är genuint nyfiken!
Med vänlig hälsning
/MB

Hur har du det? Bra tänkt av dej att inte försöka komma undan suget, utan faktiskt få ut spökena i ljuset så att de "spricker". En bra idé verkar också vara att försöka komma på var, när, hur och framför allt varför suget kommer och vad man i så fall kan göra åt det. För min egen del var det jobbigast att känna plånboken i fickan, så jag lämnade den hemma under en period, jag hade bara exakt så mycket kontanter med mej som jag behövde till det jag måste, lunch på jobbet till exempel. Måste då i sammanhanget nämna att jag och min sambo redan för många år sedan konstaterat att vi inte kan ha någon form av alkohol hemma för då dricks det upp.

God fortsättning!
/MB

på ditt nya år! En bra idé att kunna klappa sej själv på axeln och utbrista hurra! för att man slipper dricka.

/MB