Senaste kommentarerna i forumet

Slutar jag inte kan det betyda att jag aldrig kommer sluta! Dricker jag på som jag gjort sen min debut resten av mitt liv så kommer jag ha en väldigt dålig psykisk och fysisk hälsa resten av mitt liv! Slutar jag dricka nu så slipper jag göra det i en högst troligen mycket svårare situation senare i livet! Jag har kraften o viljan nu, jag måste ta vara på det..jag måste se hela långfilmen inte bara den som utspelar sig efter jag tagit mitt första glas utan även den som spelas hela tiden o den kommer inte ha ett lyckligt slut om jag inte slutar dricka!

Dagen efter jag har druckit kan jag sova till sex på kvällen, orkar inte ens röra mig från soffan för att ta ngt att äta. Till slut när jag känner mig så svag så att jag inte vet var jag ska ta vägen brukar jag beställa en pizza ( som jag egentligen aldrig äter, skit mat), sen är jag deppig i flera dagar efter o sjukar mig inte sällan från bestämda åtaganden. Har även det sista året börjat få ett konstigt tryck i högra delen av huvudet dagarna efter jag druckit, vilket är obehagligt o skrämmande. Ofta häpnas jag över hur mkt saker som pekar på att jag ska sluta och att jag ändå inte gör det att jag anser mig själv vara riktigt korkad, annars hade jag ju slutat. Just nu bestämmer jag själv över mitt liv, låt det förbli så!

Jag kan inte skjuta upp detta resten av livet!

Tack så mkt Chipp för tips, snabb leverans från prozis:) redan tredje tyrosin kur i dag. Känns bra. Hoppas andra vaknar till och vill följa denna intressanta tråd med erfarenheter som ger nått mer!
Nicke-lilltroll eBay hade en del tryptofan att välja mellan :) iaf de som fraktas hit. Har någon beställt från eBay den typ av produkt? Tänkte om de blir nå mer typ tull?! Kostnader

Det kanske är så att man inte ser sina framsteg själv. Mina framsteg går så väldig sakta så jag märker dem inte ens. Det känns bra att läsa din historia för man ser att det går att få en förändring. Jag känner att jag vill nog inte vara kvar även om han slutar dricka . Det har hänt så mycket och han har sagt otroligt dumma och taskiga saker. Vet inte hur det skulle kännas om han verkligen menade och visade att han vill sluta på allvar. Jag tror inte att känslorna skulle komma tillbaka ändå men jag vet inte säkert. Jag tror att vi är klara med varandra. Han har fått så många år av mitt liv och jag vill inte ge honom så många till om ens ett. Jag var och hälsade på en vän i dag och när jag kom hem var han inte hemma . Men på hallbordet står en tom Ramlösa , jag luktar i flaskan och känner att det luktar vin. När han kommer hem tar han snabbt undan den. Han hade nog glömt den. Vad ska jag tro? Har han haft den med på jobbet el vad? Borde jag tala om att jag vet och fråga honom? Tänk om han kör bil och dricker! Tänk om han kör våran dotter när han har druckit' Vad som helst kan ju hända! Vad ska man göra? Kram

".....Men tycker du inte det är läskigt att vara ute i skogen helt själv?", brukar de fråga. Då brukar jag svara att jag ju inte är själv. Skogen håller mig ju sällskap. Jag fylls alltid av en trygghetskänsla när jag är i skogen, och en känsla av att det är någon som håller ett vakande öga på mig, så att jag inte ska råka illa ut.

Har även flera gånger slagits av att naturen är gratis! "Man behöver inte ens betala inträde! Den bara finns där för alla att ta del av", brukar jag tänka.

Förr var det som att jag alltid låg på minus, och var tvungen att dricka mig upp till 0. 0 var neutralläge, där jag varken kände mig ledsen eller glad, utan ok. Vid 0-strecket kunde jag börja uppskatta saker i min omgivning, såsom en skogspromenad eller en konsert exempelvis. Innan jag nådde den gränsen var det ingen idé att aktivera sig, för jag kunde inte ta in och känna saker ordentligt då. Jag är glad att jag sakta men säkert börjar bekanta mig med vad som finns ovanför noll, ÄVEN i nyktert tillstånd. Att jag verkligen kan känna vinden mot ansiktet, höra susen och känna lukterna fast jag inte druckit. Tror att det kallas att leva i nuet.

Vad skönt att man kan hjälpa någon litegrann. Man gör kanske det fast man inte tänker på det själv just då. Ja visst är det konstigt när man tänker efter vad lite man vet om människor egentligen. Man tror att alla har det så bra men man vet ingenting om vad som döljer sig bakom husens väggar. Jag tror att de som inte känner oss så väl el till och med de som känner oss ganska bra kan aldrig föreställa sig vad som sker innanför våra dörrar. Ingen kan tro att han som är så snäll och trevlig mot alla kan uppföra sig som ett monster mot mig och sina barn. Det är otäckt när man börjar tänka efter hur en människa kan vara som två helt olika personer. Jag hoppas verkligen att det kommer gå bra för dig! Du har kommit en bit längre en mig men jag ska kämpa på och ta mig framåt jag med! Kramar

Smygandet med forumet känner jag precis igen. Raderar också alltid noggrant all historik och är bara " inne " kvällstid, när jag vet att jag är ensam. Men samtidigt tror jag att det är lite det som är "grejen" för mig med detta forum. Det är någonting som jag får ha HELT för mig själv. Tycker det är mysigt ligga själv och skriva i telefonen på kvällen. Funderar lite ibland på hur ni ser ut, var ni bor och hur era liv är mer i detalj. Barnsligt kanske men det känns lite som när man var liten o hade låtsaskompisar i en hemlig värld....

Som tidigare blir jag så glad av lite pepp i min tråd, tack pp!
Har funderat mycket sista dagarna. Jag har känt ett stort stöd av detta forum och jag har lärt mig massor av all läsning som ni, mina vänner, har erbjudit mig.Något jag dock måste erkänna för Er är att jag tidigare inte varit helt ärlig om några saker som jag skrivit. Jag har under många år levt med en man som misshandlat mig psykiskt. Jag har varit så rädd att han på något sätt skulle få reda på att jag skrev här, att jag inte vågat beskriva hur mitt liv sett ut på riktigt. Sedan i somras har jag haft kontakt med kvinnojouren som har hjälpt mig otroligt mycket.
Jag vet precis varför jag har supit som jag gjort! Problemet nu är att jag blivit beroende av skiten. Nu har jag varit nykter ett tag och kämpar med att få upp mina endorfiner i mitt skadade hormonsystem. Jag kommer hädanefter att skriva precis som det är. Jag struntar i om han får reda på hur jag känner och tänker. Det gör faktiskt inget. Kram på Er!

Och jag unnar mig faktiskt det mesta just nu, både vad gäller mat o godis. Och även jag äter ibland för mycket (se ovan om Toffifee) men det struntar jag i - bara jag håller mig borta från vin. Om man räknar med 100 kcal/glas så sparar man ju också in en del kalorier varje kväll, eller hur? Tränar du någonting? Jag försöker komma ut och jogga en-två ggr i veckan (i jättelugn takt. Är absolut ingen sportis). Och så har jag tänkt att prova zumba. Sägs vara sådan träning som man blir glad i hela kroppen av. Tänkte att det kunde jag behöva .Någon i forumet som provat?

I övrigt är min största kick för tillfället känslan av inte lukta vin om andedräkten. Tänker särskilt på det när jag nattar och pussar de fina barnen. Så skönt att inte behöva vara orolig över att lukta alkohol (som jag säkert gjorde de flesta kvällar trots att jag borstade tänderna flera ggr). Fånigt egentligen när man tänker på det. All energi och tid som gått åt att dölja....

Haha hög igenkänningsfaktor för många på det inlägget, NIKE.
Har också min kritiska period vardagar 17-19. När stressen släpper - jag hann till fritids/dagis idag också och överlevde kön på ICA... Klart hjärnan tycker att man förtjänar en belöning. Jag satsar också på sura drycker för att dämpa vinsuget. Mitt Tips: Rosies Lime blandat med bubbelvatten.
Sov gott!

Oj då, så går tiden att jag i går skrev fel, borde ju ha varit dag 9 ;) nå i dag tionde dagen. Allt väl förutom att min tanke att samtidigt äta enligt LCHF inte funkar. Ett fruktansvärt kolhydratssug! Har förutom mat ätit två croissanter och en halv konfektask .. Mår illa, men bättre det än full .. Hur är det med er andra?

Två arbetsdagar avklarade och vinsuget kom igår kväll. Precis som Nike skrev om i sin tråd dök det upp när jag hamnade i soffläge och pausade. Kände otillräcklighetskänslorna, eller egentligen bara oron för att vara tillräckligt förberedd, kompetent.. you name it. Stressen han inte ens uppstå innan stresskänslan uppkom och behovet av att fly bort och belöna mig. Råkade dessutom slå på tv´n och kolla på Maria Wern på 4:an där ett tjejgäng satt och drack vin och hade roligt tillsammans (innan de började dö som flugor... men det hör inte hit just för tillfället). Känslan som dök upp då var att "ska jag verkligen aldrig mer...".

Allt späddes på när jag loggade in här i em och såg att Alkoholhjälpen hade nämnts i Godmorgon Sverige. Jag kollade på klippet som handlade om en vit månad. Det jag hörde (hörseln och förståelsen är ju ofta selektiv) var att en vit månad är bra för att bryta mönster och att det långt ifrån är alla som dricker för mycket som måste avstå helt från att dricka utan att det är individuellt, men för en del är det bara det alternativet. Direkt dyker tankarna upp - är jag verkligen en av den gruppen som måste avstå helt. Hade/har jag verkligen så svåra problem att det bara är det som är alternativet?? Jag har inga problem egentligen med att spela hela filmen från början till slut om och om igen, men det känns så förb... surt att tänka tanken för långt framåt. Och jag märker också hur lätt vindflöjeln svänger... verkligen lätt att höra det man vill höra. Någon annan hörde och tolkade säkert klippet annorlunda.

Ändå har den här kvällen blivit helt ok. Var iväg och tränade ett pass tidigare, att ta ut sig fysiskt är balsam för en orolig själ, ska träna lite meditation genom mindfulnessappen innan jag knoppar in också. Det MÅSTE finnas sätt att hantera stress och oro utan att ta till alkohol.

Godkväll alla ni där ute som orkar läsa... och ni andra också...
/m

Ja, suget slår verkligen till snabbt. Har inte haft något sug alls sedan nyår eller jul kanske, men igår efter första jobbdagen slog det till... När allt som varit liggande på skrivbordet ramlar tillbaka över en igen, planering och förberedelser som inte är helt klara. Vinet har varit en synnerligen effektiv metod att hålla sådana tankar borta på kvällen, när man kommit så långt som till soffläge, eller matlagningen.

Jag har laddat ner Mindfulnessappen som Buzz tipsade om, tänkte lära mig att vara närvarande här och nu. Tycker de är bra, men det kräver nog övning att vara närvarande här och nu. Det är ju dessutom motsatsen till vad vi ägnat oss åt med vindrickandet. Hoppas i alla fall att du klarade att stå emot. Det blir lättare ju längre tiden går, men funderingar och undringar finns ju om och när suget kan tänkas upphöra helt.
/m

Hej Anli! Ingen press utan jag vill bara låta dig veta att jag saknar dig mycket och hoppas att du mår ok.

Kram Fia

Hej Nike! Jag känner igen känslan. Belöningssystemet som vill "unna" sig efter en jobbig dag. Men ett kallt glas granatäppeljuice låter inte helt fel det heller. Minstingen tycker nog att godnattpussen smakar bättre då.

Jag är glad över att du startade en egen tråd. Dels kan jag följa dig. Dels tror jag att det är nyttigt.

Fia

Fan det känns tomt! Jag mår bra, sover bra, tränar allt är så som jag vill ha det! MEN känner en fruktansvärd tomhet o rastlöshet! Det är när de här känslorna kryper på som jag går o köper lite o dricka ringer i hop några o dricker! Brukar bara dricka själv ibland...Denna gången är min tanke att jag inte ska dricka! Det är inte helt lätt! Tankar som "varför ska jag inte dricka, jag är ung o gillar att dricka, det finns hur många som helst som druckit mer i sin ungdom än jag" sen brukar jag festa! Jaja jag ska inte dricka idag iaf..det har jag lovat mig själv! Jag vet att så fort jag trillar dit så kommer jag ångra mig, denna gången ska inte behöva ångra mig, denna gången ska jag bara skita i att dricka!

hade jag idag :-( vinkades förbi och fick inte blåsa.
Konstigt...det har inte önskat de senaste tio åren

hade jag idag :-( vinkades förbi och fick inte blåsa.
Konstigt...det har inte önskat de senaste tio åren

Läser artikel i aftonbladet från 2012.

Ångest och depression är två av de sjukdomar som alko­holmissbruk orsakar. Alkoholen påverkar signalsubstansen serotonin i hjärnan som har betydelse för ångest, depression, stämningsläge och aggressivitet.En ny svensk studie visar att serotoninfunktionen försämrades med 45 procent hos kvinnorna efter fyra års alkoholmissbruk (12 flaskor vin i veckan) – för männen tog det 14 år.
– Ju längre tid man dricker, desto sämre blir serotoninfunktionen, men hos kvinnor går det fortare än hos män. Förr eller senare får alla med svåra alkoholproblem ångest och depression, säger Kristina Berglund, psykolog vid Göteborgs universitet och en av forskarna bakom studien.

– Ångesten, depressionen, min rädsla för att dö – allt försvann med mitt tillfrisknande. Allt var alko­holrelaterat, säger My Skars­­gård.

http://www.aftonbladet.se/halsa/article14820229.ab

Ingen alkohol på ytterligare två dagar, och inte myclet till sug senaste tiden heller MEN precis NU är jag sugen. Hemma från jobb och förskolehämtning, lite stressad att jag inte hunnit förbereda allt inför morgondagens uppsatshandledningar, maten ska strax lagas och maken kommer över senare ikväll......... I samma ögonblick jag sjönk ner i soffan för en liten paus bara slog det till VINSUGET.

Så ja, det är nog rätt uppenbart att detta är en av situationerna jag måste lära om, pusta-ut-stunden när jag kommer hem eller när jag lagt minstingen. Nåja, jag har härligt sträv och syrlig granatäppeljuice i kylen, ska ta ett sådant glas och kanske äta något. Och försöka hålla ut en kväll till.

/n

för mig idag då. Hunnit jobba två dagar nu och hade väntat mig att jag skulle vara ganska pigg och kry. Har faktiskt varit ganska trött dock. Haft svårt att somna på kvällarna och inte blivit många timmars sömn. Hoppas ger med sig.. Men vet ju att alternativet ifall jag druckit hade varit ännu värre med stor risk för att jag varit tvungen att ringa mig sjuk, så känns ändå ok!

Tänker mig detta som en process jag är i nu. Inser att det rimligt vis kan ta månader innan kroppen och framförallt knoppen, som jag är mest orolig för med minne osv.. återhämtat sig efter allt den varit utsatt för.

Yes jag kommer att hänga här nu! Lovar också att jag måste skriva även om det skulle gå illa.
Angående att också ta det lugnt ibland och inte pressa sig för hårt har jag faktiskt blivit mycket bättre på det efter att ha gått i väggen tidigare. En annan sak sen att jag nu under senaste månaderna varit rädd för att det ska hända igen. Lite för mycket skyllt på att jag fortfarande så känslig efteråt. Men egentligen har det väl berott till 90% på drickandet. Pinsamt. Märkligt att man är så bra på att lura t.o.m. sig själv.

det befriande skrattet hade jag med 3 månader in i nykterheten när jag blev stoppad och fick blåsa ! Lycka !!
Jag kommer ihåg att jag sa till polisen att han kom försent med blåsen :-))

no see Mulleg....mannen :-))

Säg nu ärligt : Inte tafsade jag väl speciellt mycket på dig när vi kramades på Landsmötet ?? :-)))

En kram för mig betyder så oändligt mycket mer än sex eller tafs....respekt, människokärlek, tröst, uppskattning, tack och inte minst en gest av förtroelighet och förståelse.

Jag är glad att du börjat skriva här igen, du behövs !

Kram !!!

till forumet och ja, du har nog bara känningar av bakfyllan !

Läs runt och begrunda din situation samt fundera på om du ska känna efter med några vita veckor ?

Och häng kvar här, det hjälper mer än man kan ana !

var både bra och mindre bra. Det som var mindre bra (ur mitt perspektiv) var att jag inte fick träffa samma person som sist. Den förra kvinnan jag träffade för ett år sedan var mycket äldre än jag och hade många års erfarenhet av sitt yrke. Det kändes tryggt och det kändes verkligen att hon visste vad hon pratade om. Den här tjejen var ganska ung (undrar om hon har egna barn?) och det upplevde jag som lite svårt att förhålla mig till. Men, bortsett från hennes ålder, så kändes det ju skönt ändå att få prata med någon utomstående, som inte har någon som helst relation till mig och som ändå vet hur det är och hur det funkar, vilka tankar och känslor som dyker upp, som INTE DÖMER. Bara det! Den där frågan som alltid hänger i luften annars, om jag ens andas om en bråkdel av hur det är hemma "varför lämnar du honom inte - omedelbart?!" "varför stannar du kvar om du har det sådär?". Den frågan finns inte ens i rummet! Jo, JAG, ställer den till mig själv och hon försöker hjälpa mig att svara på den, genom olika förklaringsmodeller som gör det tydligare.

Hon fick mig också att förstå en annan viktig sak, som jag hittills inte har tänkt så mycket på men som jag inser att jag måste ta tag i. Det är att inse och acceptera att jag aldrig kommer att uppnå ett samförstånd med honom om att avsluta relationen. Jag måste acceptera att jag inte får ett "avslut". Ni vet, det där man gärna eftersträvar ändå, att man ska kunna prata ut, gråta, vara ledsen, arg, besviken, säga allt man behöver säga för att gå vidare. Det kommer aldrig att bli så. Jag kommer inte att kunna avsluta det här på ett bra sätt. Nånstans så känner jag en sorg i det, och jag tror att det kommer att bli jobbigt. Men nu har ju tanken väckts i alla fall så jag ändå har en chans att förbereda mig på det.

Kan fortfarande känna ibland att det är som om allt inte har hänt. Just nu har han varit "snäll", eller vad man ska säga, i säkert två veckor... Nu börjar jag undra om det är så att han genomgår något slags förändring? Vad är det som händer? Fast när jag tänker efter så har han ju druckit en hel del den sista tiden, senast inatt en hel flaska whiskey. Ja, en stor. Han låste in sig i ett rum och lyssnade på musik hela kvällen/natten. Väckte mig kl 01 och höll mig vaken till 03, så jag kan säga att jag varit ganska trött idag på jobbet. Själv ligger han hemma i sängen och är bakis. Har dock offrat sig och lagt in en tvätt i maskinen, men meddelade mig att jag får ta resten när jag kommer hem för att han måste vila eftersom han ska jobba imorgon. Efter att ha varit hemma i en och en halv månad. Empati...igen. Börjar känna förakt, faktiskt. Inte lika mycket för mig själv längre, men för honom...

Tack blev så himla glad. Jag håller garden uppe. I går var en dålig dag, jag
fick världens sug och jag vet inte var det kom sig av. Började bli jäkligt orolig
och jag såg vinflaskor för mitt inre. Har inte känt så här på 2 månader. Det kanske
är så att det är nu man ska se upp. Men jag stod emot, och blev lugn framåt kvällen.
Blev rädd över tankarna, och inget speciellt hade hänt. Ja nu vet jag det, det kan
slå ner som en blixt. Idag finns inte dom tankarna. Märkligt eller hur.
Hoppas det går bra för dig.
Kram
Konstären