Senaste kommentarerna i forumet

Klipp om du klarar det,låt bli att klippa om du inte klarar det.Jag klängde mig fast vid min exalkis i flera månader för att jag inte förmådde ta sanningen,att han faktiskt valde alkoholen.Sakta men säkert så frigjorde jag mig från dessa band och klippte en liten tråd i taget.Det var min väg.

Jag försökte flera gånger att abrupt klippa rakt av,men det klarade jag inte utan masade mig tillbaka i fållan alldeles frivilligt.Nu är ju en kärleksrelation inte samma sak som en mamma/barn relation men den är ju nog så stark.Jag var dock hela tiden medveten om vad jag höll på med och att det var för min egen skull jag höll kontakten.Det legitimerade liksom det hela,åtminstone i min värld. Om du kan hålla all denna skuld hon häller på dig ifrån dig vill säga.Det kan ju inte vara alldeles enkelt.Band är band och oavsett vad förnuftet säger så står ju känslorna där i givakt och säger något helt annat,det är ju det som gör det så himla svårt.

Att klippa banden kan vara vändningen för din mamma. Har lyssnat på flertalet på AA som sagt att de valt nykterheten då deras dotter och barnbarn har klippt banden. Förstår dock att det är svårt och om det händer något allvarligt, hur hanterar man det? Om du väljer att prova den vägen känns det som att du måste bestämma dig för att hon äger sitt egna liv, både det positiva och det negativa.

Hur mkt behöver hon förlora för att förstå? Ja, det är frågan..

Styrkekramar!

Jag är stor och stark vissa dagar och liten och svag andra.Mest liten och svag de här sista månaderna.Men nu ikväll har det vänt igen.Och dipparna är inte lika djupa som sagt.Vad skönt att någon kan finna lite tröst i vad jag är med om.

Aeromagnus, tack för ditt svar. Det är lite i det kvalet jag står nu. Eftersom jag redan bränt ur mig, fått paniksyndrom pga. allt med mamma, och nu lyckats ta mig tillbaka till livet på ett relativt bra sätt, så inser jag hur känslig jag är. Nu när de senaste dagarna varit påfrestande med mamma har jag tappat energi, är trött och extrema problem med magen. Jag inser hur mycket det tär. Det känns som jag står i ett vägval. Antingen fortsätter jag ha kontakt med henne men får räkna med perioder av sån här skit och sorg, då med risk att dras ner av allt på botten igen (och riskera min egen nykterhet dessutom) eller avbryta kontakten och rädda mig själv.

Usch vad tydligt valet blev nu när jag skrev det. En sån sorg. En sån sorg att jag ser henne som så ensam och hjälplös. Hon har ju satt sig i sitsen själv, men det ständiga samvetet kommer hela tiden. Jag är så trött på att tycka synd om henne.. Fast det är ju synd om henne. Älskade mamma. Vill bara rädda henne, men jag kan inte....

Jag älskar bilar :-)

Kämpa vidare.

Heja heja

Min hobby är bilar mm så snart åker poleringsmaskiner mm fram

Att gå från ord till handling i detta är enormt stort. Sätt er ned när han är nykter. Gör upp en lista på vad som är bra och dåligt med att dricka. Säg att du inte orkar mer men att du älskar och vill hjälpa. Att du inte orkar leva mer så här som du gör. Se vad han säger.

Jag vet ju då jag e uppväxt med en mor som e alkoholist o även jobbat med missbrukare. Vet ni något tips man kan använda sig av för att få honom att inse att jag verkligen menar allvar o som kan få han att börja tänka. Lättare när man jobbade med detta då va de inte någon som stod mig så nära som han gör. Det e betydligt svårare nu. Men han säger emellanåt att han dricker för mkt o vill göra något åt de. Men därifrån o till att verkligen göra detta är ett enormt stort steg.

Hej Nicecity

Vill önska dig all lycka och massor av styrka. Vi finns här alla för varandra. Använd oss!

Ja den eller att man är så trött. Naturligt trött och det är ok. Min självkänsla har blivit mycket bättre i rakt med nykterheten.
Det är något konstigt med detta självförakt som man har så svårt att bryta. Jäklar vad stark alkoholens inverkan är på en. Vilket gift man hällt i sig år efter år.
Idag är jag inne på dag 62.... Och jag lår bättre än på länge. Känner mig ok som mamma, hustru, farmor, dotter, syster , arbetskamrat och människa. Gjort är gjort... Nu är en ny tid!!!

Hej

Du frågade mig i min tråd om jag hade hobby. Jag har väl knappt svarat där. Men hästar och får har jag. Nu ser jag framemot lamning inom några veckor. Kul och spännande :-)

Vad är dina hobby? Kan du tänka dig något nytt?

Felräkning häromdagen, ifall nån reagerar över mina dagräkningar :)

Mår lite bättre i själen, fast hade rejält ont i magen idag som jag tror är stressrelaterat.
Känns coolt att jag varit vit så här länge nu.
Klarade en awliknande sak i gårkväll utan att ta för mig av det erbjudna vinet.heja! Och samtidigt inser jag att
jag oroat mig oproportionerligt mycket över detta tillfälle. Ingen brydde sig om mitt dryckesval.
M

Min mamma övergav mig för alkoholen. Min pappa och jag flyttade. Vet hur det känns när ens mamma inte veta av en och tycker att man är jobbig och ger en skulden. Jag orkade inte ha med min mamma att göra. Jag lade ner kontakten. Jag orkade som tonåring inte bli mer sårad. Visst funderade man ibland på henne men hon valde a flre sin son. Din mamma gör likadant mot dig. Jag klippte banden för att rädda mig själv.

Finns det någon liten hälsosam omtanke du kan ge dig själv just nu för att muntra upp eller trösta?
Spendera 500 kr på bokrean?

Finns det någon god vän du orkar umgås med när livet är trist som du kan kontakta lite mer

Det är kämpigt utan ork o lust, believe me att jag vet

Kram!
M

Fortfarande värd att må bra.Tillbaka med dig nu, och förlåt dig själv skyndsamt.
M

Antabus då? Något att tänka på?

Vi får se vad som händer. Får taven dag i taget och jobba metodiskt..

Skrev fel .... menar att jag förstod att de försöker få skulden på partnern

Jag förstår va du menar med att de försöker lägga skulden på sig själva, den här mannen gör inte direkt det så, men däremot blir han till martyr, han gnäller att han är dum, han fortsätter me det, säger han har ångest, dan efter märks det inte, säger han ska bli nykter, dan efter kan han ha drukit osv osv.... han säger med frustration att han är dum och att han vet jag är ledsen....
sen är han expert på att hoppa på mig för nå gräl tidigare när han är full, han vill licksom få till ett gräl, och många år har jag setat kvar i grälet, blivit sårad, han lagt på i örat, sagt elaka kommentarer, vart dryg, och pratat med mig som han tycker jag är dum och vill trycka ner mig... dan efter låter han ångerfull, och jag sagt flera gånger att vi kan inte prata när du är full för jag far illa, han säger förlåt och skäms och sen börjar hela grejen med att nej nu trojja, NUUUU ska de bli ordning på mig,

nu går jag inte på detta längre, har hört på det här 4 år nu....
nu lägger jag på luren om han är full, jag litar inte alls på han ska förändra sig

Som "vi" hästmänniskor brukar säga efter en ofrivillig flygtur av hästen. Kliv upp igen direkt så du inte blir "rädd".

Enkelt att säga men kämpa på. Många styrkekramar.

Välkommen till forumet! Du berättar att din kille är supergo men att du har svårt att förstå hur han kan fortsätta dricka fast han har så mycket han kan förlora, det låter också som du gjort mycket för honom för att han ska förändra sina alkoholvanor och funderar på hur det blir om det inte sker en förändring. Klokt att du tar steg och vänder dig för stöd utåt, fortsätt gärna skriv och läs här på forumet hoppas det kan vara någon hjälp för dig. Rosette / Alkoholhjälpen

I går återfall. Idag bedrövelse.
Kan inte, orkar inte kämpa emot mer.
Går mot döden om jag fortsätter.
Vill leva.
Vill vara frisk.

Det är en glädje för mig att se att du är på rätt väg. Jag har också gett upp. Det finns bara en väg.
Erik