Senaste kommentarerna i forumet

Känner igen det där att man bara vill gå hemifrån, bara lämna. Men det finns alltid något barn eller jobb eller något som händer som hindrar en från att lämna. Bra ändå att han verkar inse sitt problem. Om han testat amtabus menar jag. Fan att dom inte fattar vad de gör mot oss!

Kämpa på! Jag har själv beslutat att nu är det nog med att låta mig styras av alkoholen.
Ett bättre liv utan alkohol väntar oss alla!

Hon flyttar.
Särbos? Vänner?
Föräldrar kommer vi vara varken vi vill eller inte..
Resten kommer framtiden att utvisa. Det enda jag vet, är att det kommer inte vara som det varit, och det kommer inte vara som idag.
Å faktiskt, så vet jag att det är bättre än det är idag.

Och motar bort alla känslor av ilska och irritation och bara accepterar läget?
I mitt fall så kom ångesten som en skenande buffel och välte omkull mig så att jag flydde igen och igen och igen.
Till sist så tog vår resa slut och jag slapp fly och kunde stanna.

Klart jag flyr. Jag vill inte vara med/hos henne när hon dricker.
Hon vill inte ta konflikten.
Problemet är helt enkelt att jag börjar förlora respekten för henne.
Jag har en resa bakom mig, som jag inte vill ha ogjord. Därav att jag dömer henne, lika hårt som jag dömer mig själv. Man är sin egen lyckas slav.
Har inga planer på att följa med ner i djupet. Om jag trott att det hade hjälpt, och att hon ville ha hjälp, skulle jag stått bakom henne i vått och torrt. Nu upplever hon att jag är problemet, (vilket jag kanske är...) så då backar jag undan, för hennes skull.

Ja, jag ÄR arg,bitter,ledsen,orolig..det kan du ge dig fan på att jag är!

Tack för kommentarer.
Har en ny svår prövning framför mig denna vecka som börjar. Flyger iväg på mässa till främmande land med bjudningar o möten till höger o vänster.
Har bestämt mig för att klara det utan alkohol och det känns så rätt.
Det är beroendet, den lömska kraften i min hjärna som försöker få uppmärksamhet och bekräftelse genom att blanda sig i mitt beslut. Han gör det jobbigt.
Men jag har bara ett val. Nykterhet!
Så gott. Så skönt.
Beroendet har lommat iväg med nedsänkt huvud och en väldigt sur min. Svart i ögonen över att inte få näring till det onda han sprider.
Jag jublar i mitt inre.

Har varit arg, stressad, irriterad och dum mot min kära familj denna vecka. Nerverna sitter ju utanpå. Känner mig helt klart lugnare idag och nu går det mot bättre humör och mer stresstolerans hoppas jag.
Jag har en personlighet som gör att jag har väldigt svårt att släppa saker o ting. Lägger gärna näsan i blöt för jag tror ju alltid att det är jag som måste göra jobbet om det ska bli rätt.
Jobbigt, jag måste helt enkelt släppa på kopplet ibland.
Kämpa på alla kära vänner därute.
Kram Erik.

som utomstående är ju ett flyktbeteende från er båda.Hon in i dimman med hjälp av alkohol och tabletter.Du ut i skogen från din familj där du "borde vara".
Men ibland så pallar man inte att se hur trasigt allting är och väljer därför att fly.I början,innan man inser att man som anhörig också bär en del av bördan i att relationen är dålig så är det enkelt att bara lägga bördan på den som dricker.De är tacksamma och synliga offer och naturligtvis en stor del i att läget är tungt.
Men som anhörig tar man sig rätten att sura,gnälla och skälla och tycka att allt vore toppen bara de avstod alkohol eller andra berusningsmedel.

Det är ju sällan så enkelt,speciellt en bit ini ett missbruk.Det är svårt att vara neutral glad och vänlig mot den som dricker i det läge de är nykter.Då vill man passa på att ta igen för en hel del gammal skit som man tycker man har rätt till att dra upp.
Flupp-jag tycker att du bör uppsöka ett alanonmöte för att börja få mer fokus på dig själv och hur du kan må bättre i detta.Din fru och hennes mående är hennes ansvar.
Att du är arg och bitter och irriterad hjälper varken dig eller henne ett dugg.Även om det är fullt förståeligt.

Hade hon velat ha mitt sällskap, hade det inte varit svårt att säga, -"stanna hemma,..."
Då hade jag gjort det..
Skogen är stället som helar mig.

Hej Chrji2.
Den person du beskriver behöver hjälp, enligt mig. Ju förr desto bättre.
Ta kontakt med er kommuns öppenvård (heter det jag bor i alla fall) och/eller AA närmast där ni bor.
Som jag ser det är det tydliga tecken på beroendepersonlighet och ju längre tiden går utan att han inser detta så kommer
beroendepersonligheten tyvärr tillåtas ställa till mer och mer oreda för honom, nära och kära även i nyktert tillstånd!

så uttryckte han en önskan om att de skulle sluta bevaka honom..Han sa också att hans ambition var att lära sig dricka normalt.Ja herregud.Han går från klarhet till klarhet.
Det går lättare och lättare att se på när han närmar sig stupet där han alldeles ensam hoppar över kanten.Så idiotiskt,men återigen det är ju hans val.Och mitt i allt kanske han rätar upp skutan? Ingen skulle bli gladare än jag.

Men varför stannade du inte hemma med fru och barn och var social?
Vad skulle du ut.i skogen att göra.
Hade jag varit din fru hade jag känt mej väldigt övergiven.

I min relation var det väldigt tydligt fråga om en nedåtgående spiral. När jag drack drog sig min fru emotionellt undan, vilket fick mej att vantrivas hemma och då drack jag mera dricka mera, vilket ...

Inte lönt att söka efter ägget eller hönan i allt det där. Bara att konstatera faktum och se hur man kan komma vidare. Det fina med spiraler är att om man lyckas vända dem så kan de arbeta för en.

Det gav perspektiv på det som nu sker.. vilket är förvirrande jag vet inte vad alkoholen har gjort med min relation eller om det e relationen som bidragit..

Jag har laddad med vatten och te och en grönsakscentrifog.. Har ett löpband och hantlar... Första dagen var lätt men jag vett att det blir tuff...

Har klarat min första dag :-)

Om din karl kan hantera sitt drickande, så kan han dricka annanstans än hemma, nu när behöver ett a-fritt hem. Om han inte klarar av det, så...

Välkommen! Det brukar vara bra att skriva av sig här då det känns tufft, och kanske annars också.

Oj....10-års ensamhet.......
Jag får ont i magen bara jag läser.
Jag mår mer och mer dåligt av att läsa på forumet pga av att jag har sån ilska i mig att en annan människa får sin partner att må så dåligt pga av alkoholen.
Jag vet också att alkoholism är en sjukdom men ändå......
Alla vi som kämpar eller har kämpat med att tron att det blir bra i morgon...
Det blir bättre sen.......
Man roddar och fixar.....förlåter och förlåter,....tror på framtiden man vänder ut och in på sig själv, tvivlar på sitt eget omdöme för att sedan gång på gång bli så BESVIKEN. Igen.
Men när dagen D kommer då vet man att NU är det nog med oro och ångest.
Men man måste komma till vändpunkten själv hur man vill ha sitt liv.
Spelar ingen roll vad andra tycker och säger.
Men en sak vet jag.
Det var det enda för min överlevnad för mig och sonen att LÄMNA det destruktiva förhållandet.
Fast det gör så ont och det är fortfarande en sorg att han blev så annorlunda och förändrad sista åren.
Har en ny partner nu som jag mår bra med,som jag heller inte trodde skulle kunna kännas bra med efter ha levt med samma man 28-år.

Haha. Aj. Om jag hade varit nån hade jag varit personen som skickade sms kl 07.41 kan jag säga direkt. Usch så många sena, (tidiga?) efterfester man varit på. Blä. Dagen efter en sån existerar ju inte ens och man är ju bakis fortfarande dag 2 garanterat.
Nej men satan vad skönt det var igår. Att få det bekräftat att det GICK att gå ut nykter. Och tack för tipset om alkoholfri öl. Utan det hade jag känt mig malplacerad. Liksom, hur kul är det och sitta och dricka läsk... Nej precis. Vet inte om det är någon sorts varningssignal men jag fick utan problem i mig flera stycken alkofria öl igår och om jag hade stannat hade jag fått i mig många fler. Det var lite lustigt för jag drack de alkofria ölen exakt lika fort som jag brukar dricka vanlig öl. Fick mig kanske att känna mig mer bekväm, vet inte:)

Ja du . sitter här med precis samma tanker som du . Min man har supit och supit. Nu stack han ut för några timmar igen och kommer garanterad hem full igen. Jag sitter här och funderar på vart jag skall ta vägen, då jag har jobb i morgon . Skulle gärna åka bort här från då det säkert blir bråk då han är verbalt elak när han är full och jag är fylld med så mycket ilska efter alla turer med svek och lögner. Det bästa för oss båda är att vi tar oss ut av vårat medberoende och försöker bli lycklig. I stället för att leka lycklig familj och ville kramas och ha kärlek. Min man lovar gång på gång att nu är det slut med supande, jag har varit med honom på olika beroendecentrum han har ätit antabus. Men han vill inte sluta .

Han är 22 år. När han dricker sprit blir han ibland som en annan person. Tyken aggressiv, empatt tilös, muckar gräl mot vem som helst utan urskiljning. Får en otäck stirrande oåtkomlig blick i ögonen. Minns inget dagen efter. Naturligtvis ångest dagen efter då han får höra om sitt beteende. I vardagen i nyktert tillstånd en mkt trevlig trygg kille med god självkänsla o självförtroende. Omtyckt o respekterad. Han vill ha hjälp nu då han inte mår bra av att detta händer. Kan han behöva gå o prata med ngn? Finns det ngn sådan kontakt? Snälla hjälp oss!

YEY!!! Grattis Flaskis! Så himla bra och strongt av dig! :D
Blev så glad då jag läste att du klarade detta.
Jag var på tjejmiddag igår. Jag drack alkoholfritt (0,05%) medans de andra drack vin. När klockan var halv ett begav jag mig hemåt men före detta så hade de andra på middagen hunnit bli fulla och patetiska.
Av sex tjejer så blev resultatet som följer: (OBS! Åldersgruppen här är inte flickor 12-15 år som man kanske kan tro, utan damer 30-35 år)
En av tjejerna började gråta och var sentimental, den andra pratade alldeles för högt och gav mig typ tinnitus. Hon repeterade samma historier och kommentarer om och om igen. Den tredje skulle vara "cool nybakad mamma" och försökte typ imponera/vara skojig med sina usla stories från mammalivet... Det blev bara fel. Hon orkar tydligen inte umgås med sitt barn mer än max 3 dagar åt gången. Efter 3 dagar måste barnet åka till mormor för då blir den här tjejen så "sliten och irriterad på den klängiga ungen"... Ehhh oookej. Normalt. Not.
Den fjärde som är singel satt och flirta på tinder och gick ut sen och skickade sms 07.41 imorse (!!!) då hon var på väg från efterfesten.
De andra två (varav jag är den ena) var nyktra bägge två och gick hem samtidigt halv ett.

Ska tilläggas att detta inte var mitt "vanliga" tjejgäng utan gamla pluggkompisar... Men fy vad pinsam man blir när man är packad... Vet att alla inte blir så som de ovannämnda, men det är inte långt ifrån.

Ha en trevlig nykter söndag gott folk! :)

Detta är en ensidig story, så .. ja, ni får juh inte höra hur hon upplever det hela.
Igår en underbar dag, med familje shopping och allmänt skönt. På kvällen ska fru och barn se mello, och jag åker ut i skogen.
Någon gång efter mello kommer jag hem igen, till en lättsluddrande fru, som sitter och är dryg och ja, allmänt missnöjd med mig som person..
Åker ut igen.
Då passar hon på att förklara sin sida av storyn för dottern 11år... *suck* Och leka primadonna på fb..
Drama ..
Var ute och gick emellan 22-03.. för att vara säker på att hon skulle sova när jag kom hem. Orkar inte diskutera när hon druckit, vilket är oftast.. (enligt mig..)
Idag får jag sån tur är, vara ensam.. så jag kan lugna ner mig. Och försöka formulera mig inför kvällens drabbning... jag TÅL inte att hon dricker alkohol och käkar tabletter..

Jo A är en flyktmöjlighet från våra känslor. Men jag har insett att om jag inte känner något varken glädje el sorg el annat. Lever jag då? I A:s rus blir jag en annan tuffare o spydigare, odrägligare o okänsligare människa o den vill jag inte vara. Kämpa mot A o fundera vad du flyr ifrån o om inte en terapeut skulle vara ett bättre alt för dig. Du är värd att leva ett helt liv utan A. Ta en dag i taget. Håll dig mätt, drick mkt vatten är mina råd som jag tagit till mig från andra i detta forum. Lycka till, jag tror på dig!

Det går nog en hårfin gräns mellan att umgås med påverkade och packade människor nykter. Igår var jag hemma innan 00. Får se hur det känns när jag är ute längre. Och om det blir jobbigt med att människor är för fulla är det ju faktiskt bara att dra hem.

Har haft ett turbulent liv och vin har varit min flyktmöglighet.. Inget konstig , många vet hur det är.. Men nu måste jag!!! Behöver lite stöd bara :-)