Senaste kommentarerna i forumet

jag är imponerad att du lyckats vara utan en så lång tid. Tänk att du gjort det en ggn. Jag önskar jag hade lyckats vara utan. Detta är mitt första försök. Jag hoppas du kan få stöd och lyckas på nytt.

jag är rädd. Aldrig sökt hjälp. Har aldrig tyckt jag behöver. Idag gick det för långt. Vet inte hur eller om jag kan ta mig mod att berätta. Min man säger inget men jag vet att han vet. När han kom hem idag sov jag. Jag hade varit hemma fr jobbet och druckit. När jag vaknar lagom till middag är min skam så stor. Ångesten är fruktansvärd. Vill inte dricka gör det inte ofta men i smyg och jag mår dåligt av det.

<3<3<3

Det är enkelt Mange. Eleverna kommer till dig för att de litar på dig. För att de har förtroende för dig. För att du lyssnar. För att du förstår och faktiskt fattar vad det handlar om. För att du bryr dig.

Du vet vad du måste göra och även om tjejen inte kommer vilja att du anmäler, så är det det enda rätta. Jag ser sådana där möten som ett rop på hjälp. Du skulle svika tjejen om du gjorde något annat. Men jag fattar också att det är tufft...

Jag tror på dig Mange.

http://www.riskbruk.se/
Kolla in sidan ovan och visa för fin kille
För att lyckas bli nykter är min övertygelse att självinsikt och kapitulation inför a är det mest framgångsrika.
Låt han skriva en lista med positivt med att dricka och negativa faktoter med att dricka. Det är klassiskt att skylla på sin partner när man dricker. Gör man för att skuldbelägga och då tycker du synd om honom och då blur man mer tolerant med att få dricka. Svepskäl för att få dricka med andra ord. Vill han inte dluta kommer du in i ett starkt medberoende.

Åh visst är det en härlig känsla.När man kommer på sig själv att må bra pga att man inte förgiftat sig med alkohol. Njuuuuut och grattis till dina 70+ dagar. Jävla seger är var det är.

Det gäller bara att vara ärlig när man går till behandling.

Javmanbföljer ju studier där alkoholister ska gå dricka normalt igen. Jag är skeptisk till att man ska dricka igen om man en gång haft pronlem. Fråga på aa eller likbande vad man bör höra för att fixa det. Jo att inte dricka mer alls.

Blev irriterad igår på mina kollegor. Vi pratade betyg för elever. Jag sa att jag är förvånad att man kan ha så många betyg när man har 40%-60% frånvaro minst. Jag anser inlärning är en process som man som ska bedömas hela tiden. Inte att skriva prov och lämna in uppgifter som ofta är plagierade. Blir syndabock som inte sätter betyg. Sa ju också att det är svårt att hjälpa när man inte är i skolan. Precis lite som med missbruk. Går inte hjälpa folk som inte är närvarande. Fick lite sura blickar idag. Energin lackar ur mig. Känner ibland avsky att gå till jobbet. I fredags kom en tjej i 7an fram och visade ett stort blåmärke på armen. Mamman helgsupper och hade puttat sin dotter. Hon vill inte att detta kommer fram och jag hsr anmälningsplikt. Fy faaaan varför ska detta hända mig. Varför kommer elever till mig?

Din ångest försvinner så håll i. Ta en dag i taget så fixar du det. Ta kontakt med aa tycker jag.

och luktade massor.Enligt egen utsago nykter igår.Kanske sant då han inte kunde köra bil igår och bor i obygden.Men nu ikväll så dricker han igen trots att han ska jobba i morgon.Han kommer att måsta sjukanmäla sig.Själv mår jag sisådär,sänkt och trött.Om jag nu ens inbillade mig att jag nådde fram i söndags så känns det som ridå idag.

Håller helt med dig Magnus.
Ofta kan en liten hint från nära och kära vara bättre än pekpinnar!!!

Tack för att detta forum finns. Det betyder så otroligt mycket för mig. Utan det så är jag inte säker på hur jag skulle klarat livet. Sjukskriven och utbränd låg mycket nära. :)

Minnet blir bättre och jag har bättre koll på vad jag sagt och gjort. Känner att jag är bättre på jobbet inte så upp och ner i humöret. Det är faktiskt härligt att vara nykter. Jag ser detaljerna och nyanserna.....
Underbart :)

Härligt jobbat :)

Jag har familjen runt omkring mig hela tiden. Det ger mig ingen möjlighet att gå in i min bubbla. Det är behov och förväntningar hela tiden. Ångesten dör man inte av, men hur är det med svettningar och yrsel. Det är det värsta tycker jag. Har fixat två lugnande tabletter och tänker hur jag jag ska använda dem på bästa sätt. Inför första natten kanske. Vill verkligen ut från detta fängelse.

För att kolla konsumtionen kan man göra webbtest som t ex http://alkoholprofilen.se/ som vi på alkoholhjälpen har varit med och utvecklat en gång i tiden, eller https://escreen.se/ som drivs av forskarkollegor på Karolinska Institutet. Man kan också göra en enkel beräkning av hur många glas man dricker på en vecka och jämföra med de riktlinjer som finns, t ex i vår faktadel https://alkoholhjalpen.se/fakta

Man brukar ofta säga att alla människor övertygas bättre av egna argument än av andras. Så om det skulle vara möjligt att fråga din mamma på ett sätt där hon inte känner sig pressad utan själv kan säga vad hon tycker om sin vinkonsumtion.

/magnus
alkoholhjälpen

Dag nr 3. Jag har sån ångest. Tänker på alla jag ska dag genom aren. Om jag bara kunde leva om. Jag äger en häst men orkar inte vara í stallet.

Tack för alla snälla kommentarer , idag ska jag träffa nån från beroendevården. Vet ej vad jag kommer få höra och veta om mig själv men vilket som så ser jag fram emot det, och jag känner att jag är på helt rätt väg.

Jag läser aeromagnus svar till en medberoende.Du kanske borde lämna? Det rådet får vi ju ofta och med all rätt vi som är anhöriga.Och vi som anhöriga säger till den som dricker,du kanske borde sluta dricka? Så löser sig de flesta problemen i ett nafs.
Lyssnar vi på varann.nejnejnej.

Vi fortsätter vår lilla solodans med oss själva och med just vår alkoholist som är annorlunda och inte passar in i mallen och som det är mer synd om,eller som har fler och större problem som liksom försvarar drickandet.
Vojne Vojne.

Det är som att vi alla härinne på forumet har på oss dumstruten.Medmänsklighet i all ära och sprittörst i all ära.Men i faktiska riktiga livet så är ju sanningen sån.Sluta drick och eller lämna.Så enkelt och så svårt.

Han ringde igår och var så tacksam för den stund av närhet som vi hade.Jag trodde att jag skulle lida av en massa efterverkningar av ångest och ånger.Men nejdå.Det känns fortfarande helt ok.Det känns som att jag på något sätt accepterat att han kommer inte att agera än eller klara sin nykterhet än och jag är less på att försöka upplysa honom om mina rättrådiga råd.Men jag måste backa några meter ändå och fortsätta se på¨från utsidan.Vi får se om framtiden har något vi.Det finns ett litet kanske nu i alla fall.
Men jag ska fortsätta vandra min väg och glutta lite åt hans håll så får vi se vad som händer.

men man orkar inte ta steget fullt ut. Valet är smärtsamt men med anledning av vad du skriver finns det kanske bara en riktigt utväg.

Det är iom vi är överens om att vi inte kan ha det såhär.. så vill båda ur denna situationen.
Hur irriterad jag än må vara finns det ingen vinst i att tjafsa. Och det är då lite skönt att veta, att som senast är hon ute 1a april.
Väntar på att få ordna upp det sista ekonomiska.

Nivån på stresshormon vore intressant att mäta... detta är inte hälsosamt.

Droppen som urholkar stenen eller droppen som får bägaren att rinna över? Vet inte, men en förändring har skett. Nu finns viljan hos honom själv och det är det enda som kan göra skillnad. Efter nästan två månader utan berusning känner han själv att han är piggare och har mer energi. För mig innebär det att spänningarna börjar släppa även om jag fortfarande inte helt vågar lita på att allt är lugnt.
Men det är så skönt att det vardagliga fungerar, att äta frukost tillsammans, gå och handla utan att bli ovänner, ta kvällspromenader ihop.

Pion. Har du någon som kan vara med dig första dagarna? Ångest kan man inte dö av (även om det kan kännas så), kramp är lite värre. Jag började ladda på kroppen med ordentligt med B-vitamin och zink. Äter ordentligt med vitaminer fortfarande. Kanske hjälpte(?). Viktigt att sova. Om du går till vården och berättar att du har svåra sömnproblem så kan du säkert få hjälp. Gissar på att du läst på själv. Viktigaste steget är att sluta. Kola upp en bra serie på tv (netflix eller HBO).
Du klarar det!

För de flesta av oss hålls nog de där tankarna kvar länge. Och som Meredith säger så glömmer vi så lätt allt det dåliga. Nej, jag vill inte tillbaka till beroendet. Aldrig det. Men det räcker inte, vi måste göra något positivt av våra liv för att komma vidare och kunna släppa den där längtan.

Hur ser ditt liv ut nu? Vad har du att göra? Gick du på den där terapin du skrev om på sommaren?

Hej Steglitsan. Vi verkar tänka rätt lika här. Det är just en sådan omprogrammering jag långsamt försöker jobba på, men jag har nog inte nått långt på den vägen ännu. Själv upplever jag att jag inte dricker, fast jag tagit några enstaka glas. Skillnaden till mitt tidigare liv är såpass stor.

Har läst en del och de undersökningar jag har hört om talar om att mellan 10 och 25% av de som slutar missbruka i något skede övergår till någon form av kontrollerat bruk. En undersökning talar till och med om hälften, men den hade inte särskilt lång uppföljning och är därmed knappast pålitlig.