Senaste kommentarerna i forumet

För att kunna dricka måttligt tror jag att ett längre uppehåll behövs först. Nu räknar jag bara dagarna tills nästa gång jag "får" dricka och det triggar alkoholsuget ännu mer. Har verkligen försökt hålla mig till mina nya regler men igår snubblade jag på mållinjen igen och drack upp allt jag skulle haft ikväll. Mådde riktigt dåligt när jag vaknade men trotsade illamåendet och tog mig till jobbet ändå. Precis som du skrev Lena är jag inte heller lika effektiv längre. Innan orkade jag ha det pedantstädat tack vare alkoholen, men nu blir jag ofta för trött och ger upp. Sen orkar jag ännu mindre nästa dag. Önskar jag kunde ta en vit period från midsommar till nyår och slippa all ångest. Håller med dig Celia om att man aldrig ångrar en vit dag :)

Har snart klarat av dag 4 av nykterheten. Har faktiskt inte varit så stora problem med suget (än) iaf.
Kan kanske bero på att jag ligger vrålförkyld, med hosta och feber.
Har funderingar på om detta kan vara en form av utrensning? Kroppens sätt att göra sig av med massa skit nu
när jag inte dricker.
Alternativt såklart, att jag slarvat fatalt med kosten, och inte fått i mig de vitaminer och mineraler och näringsriktiga
kosten man behöver under flera månaders tid.
Hur som haver. Här ligger jag nu hemma i sängen i sommarvärmen och tycker synd om mig själv som är sjuk.
Patetiskt jag vet, det är ju bara en förkylning, det går ju över, men antar att man är lite extra känslig såhär i början
av nykterheten.
Iaf - stolt över mina 4 dagar!!

Ok nu är det 3 vevor med 0 tolerans min man och jag ska iväg på bilsemester ha det skönt jag återkommer .

Tack så mycket! Jag har läst så många berättelser här idag och det känns som en stor hjälp redan.

din kommentar ! Visst är det uselt att bete sig så men kan det vara så att han själv har tagit ett återfall ? Förnekelsen kan ju ta sig de mest förvirrade uttryck och som en utomstående betraktare så finns det ju kanske fler orsaker. En är ju definitivt ett effektsökeri där han får en stund i rampljuset och ett annat att han själv har problem.
Jag tycker du ska elda din t-shirt !! Varför inte på midsommarafton ?? :-)

Hm... det där satte igång tankarna.
Att vara vit kanske är som det man inom AA (tror jag) brukar kalla "vita knogar", alltså att man knyter händerna och kämpar för att mostå alkoholen fast man egentligen inget hellre vill än att dricka. Medan nykterheten kommer ur en djup insikt om att man inte behöver alkoholen för att leva ett bra liv.
Vita knogar brukar inte hålla i längden - man orkar helt enkelt inte kämpa hur länge som helst - medan nykterhet är tydligt vägval som man gör för att man verkligen innerst inne vill ändra sitt liv.
Blir sugen på att läsa den där boken. Tack för tips!

lätt att få med nån beroende som inte själv inser att den behöver hjälp. Testa : http://www.namndemansgarden.se/vara-enheter/stockholm/vuxna-oppenbehand… eller http://riddargatan1.se/ ............det finns fler om du kollar lite. Eller varför inte ringa AA och be att några därifrån försöker prata med din dotter ? Det finns många unga där som är i rätt ålder.
Kolla lite också på vad för hjälp ni anhöriga kan få, det är ju en familjesjukdom.

Har läst din tråd och känner väldigt väl igen mig i det vacklande fram och tillbaka som du höll på med.
Vet inte hur många gånger jag bestämt mig för att minska drickandet - eller till och med sluta helt - och misslyckats.
Det måste ha varit mer än 10 år sedan jag började känna att jag hade problem. Tänk så mycket tid och kraft som gått åt till att hantera det, som jag kanske hade kunnat ägna åt något annat. Någon skrev det självklara i din tråd : Inget vin - inga problem! Så klart att livet inte blir problemfritt ändå, men i mitt fall har nog vinet stått för den absolut största delen av mina bekymmer. Slipper jag det så är det faktiskt inte mycket att oroa sig för kvar.
Tänk att det ska vara så svårt att få kropp och knopp att acceptera det...
Men nu går jag in i den fjärde vita helgen och det känns faktiskt otroligt bra!

Välkommen hit!

som så ofta. Lyckades någorlunda stå ut med min känsla imorrn. Kommer osvikligen fler tillfällen att öva :)
Tack för glada tillrop!

på din rätt till din historia. Andras tolkningar av din rubrik kanske de kan ta hans om själva.
Önskar dig en solig fredag goa Lena.
Kram
M

Lyssnar mycket på ljudböcker, och började på Mia Törnblom härom dagen. Hon beskriver sin väg från heroinist. Just nu har hon kommit till ett behandlingshem och någon säger nåt i stil med " det är inte samma sak att vara vit som att vara nykter". Den meningen fastnade hos mig. För så är det nog. Att vara drogfri och att vara nykter är inte samma sak. Att vara drogfri och längta efter drogen eller att vara nykter; se nyktert på saker. Se dem som de är. Se de konsekvenser ens val lett till...Hm ska fundera vidare!

Var just därför jag gick med här, samtidigt som man kan bolla tankar, så får man läsa om andra och man kan dela mig sig av sig själv och bara anonym

Jag tror jag förstår hur du menar Lena. Att man inte vill förneka den mån varit. För det är OCKSÅ en del av den man är just nu, och nu, och nu. Att lära sig tycka om sig själv, med allt bagage. Och därför inte skyla över det som faktiskt också finns där. Usch så flummigt jag skriver...försöker förmedla en känsla.

För att kunna återvända till den fina känslan från i går morse, kanske du kan läsa det inlägg du skrev igen?
Tycker verkligen det var härligt och visade vart du är på väg. Planet har ju som du skrev just lyft!
Ha en fin fredag

//PP

Jag börjar med att säga att jag självklart inte satte den där första rubriken för att medvetet provocera nån annan människa. Varför skulle jag? Jag har vänt ut och in på mig själv i alla tider för att blidka och behaga, varit så angelägen om att synas i andras ögon att jag blivit blind för mig själv. Så såg helt enkelt det allra första inlägget i den här tråden ut. Med just den texten, med just den rubriken. Jag tänkte aldrig på det så då, men samtidigt satte jag fröet till vad som skulle utvecklas och växa till, i nuläget, över ett års samtal mellan såväl andra forumdeltagare som med mig själv.

Har jag slutat undra om jag inte bara kan få dö någon gång? Nej, inte alls. Men jag super mig inte till en stunds vila längre och det påminns jag om varje gång jag loggar in här. Det svarta och det vita.

Ja, men är det inte bara att byta namn på tråden, nu då? Nej, det är inte det. Rubriken var startskottet till den här resan och jag bär den med mig som en frusen ögonblicksbild med stort personligt symbolvärde. Skulle jag ändra rubriken förflyttar jag utgångspunkten till ... ja, jag vet inte var. Skulle jag ändra rubriken är det inte längre min tråd. Då är den inte längre "hemma". Och då finns det inte längre nån poäng för mig att skriva i den.

Jag tycker att man ska vara lite aktsam med att framföra den här typen av åsikt. Vad blir nästa grej att slå ner på, nästa oskrivna regel? Finns det inte tillräckligt med kritik i världen ändå, utan att man ska behöva gå i försvar här inne dessutom? För ja, jag känner att jag måste försvara mig. Över en rätt opåkallad och onödig grej dessutom. Och för första gången sen trådstart. Det är verkligen skittråkigt.

Här inne har jag mötts av tolerans, öppenhet, mycken klokskap och välmening. Framför allt har jag känt mig välkommen precis som jag är. Den känslan försvann just.

Din alkoholresa är din. Jag har enorm respekt för alla de steg du tagit under de här veckorna för att komma ifrån ett destruktivt drickande.
Att jag valt att försöka en annan väg beror på att jag inte tror att jag klarar av att hålla balansen. Det känns enklare för mig att ta tjuren vid hornen och klippa allt på en gång så att säga. Men i grunden stångas vi med samma sak och fast du valt ett annat färdsätt är vi inne på samma resa. Och jag är jätteglad att ha dig som reskompis Valeria!

Ja, det är ett och annat som behöver omvärderas när A inte är med i bilden. Det är kul när amatörpsykologerna i oss får lite att jobba med :)
Och nu går vi mot helg igen. Den fjärde vita för min del. Och det känns inte svårt alls att den ska vara alkoholfri!

För att hjälpa mig med en praktisk sak.Jag tyckte han var undvikande och hade så bråttom hem.Direkt gick mitt larmsystem igår.Men efter koll så fick jag konstaterat att det troligen inte var fallet.Sen börjar jag i min inbilskhet tro.Kanske det börjar kännas nu?
Kanske hans känslor på allvar börjar komma tillbaka till honom och han fattar att han förmodligen har supit bort mig och det gör ont.
Jag har ju slutat flaxa runt honom som den skadskjutna kråka jag varit.
Jag står på egna ben nu och gör lite tillfälliga nedhopp i hans liv.Men inte alls på samma desperata och lite klängiga vis.
Han kommer hit idag igen för att slutföra det han påbörjade i förrgår.
Få se hur läget är idag.

Tror lite som Valeria, att vi lätt tar på oss roller som vi bara orkar bära m å i kroppen på fest.
Har varit på många fester där jag valt att köra, främst av lathet, vill inte åka kollektivt sent o taxi är för dyrt. Bor flera mil bort från där flesta vänner bor. Och ja, som nykter är man ju ffa så jäkla trött!!! Längtar bara hem till sängen! Plus att fulla är så jäkla svåra att prata med...

Men gud, inte är du en bluff pga antabus! Alla måste ha sin individuella plan. Jag är inte heller helt vit, tar lite vin på helgen fortfarande. Men har alltid vardagar vita o det är ju helt klart en förbättring mot vin varje dag...
Min plan är att ingen alkohol ska följa med in i mitt nya boende, dit jag flyttar i juli. Då är hela mina veckor vita. Jag är så trött på att misslyckas. Så nu gör jag en plan som ger mig förutsättningar att lyckas. Kalla det nedtrappning. Här förresten en app som jag läste om härinne. Man markerar varje dag antal " drinks" . Dagar utan färgas gröna. Övriga mer o mer röda för varje enhet alkohol. Ger mig motivation, blir feedback varje dag!

Härinne kan man vara ärlig, med allt om man vill. Ibland får man sanningen speglad tillbaka men alltid med välvilja. Vi sitter ju alla i samma båt på olika sätt.

Och välkommen i klubben! Läs runt här på forumet så inser du att du i princip kan lägga karbonpapper över vad vi andra skriver. Vi är många som har det som du! Kram

Varför vill du dricka på midsommar? Vem ska du roa på midsommar ? Se mitt inlägg på Helenas tråd

A är ett oslagbart "smörjmedel " och döljer trista tillställningar för oss. Vi dricker för att stå ut med situationer som vi inte trivs med, tror jag. Dessutom tror jag, som vi har varit inne på när det gäller att ge mera till omgivningen än man får, att A är vårt sätt att orka vara goda, snälla och bidra till att det blir bubbelglädje och klackarna i taket. Glädje för vem ? Vems klackar ska nå taket??? Tycker vi att det är roligt? Eller......? Kram från amatörpsykologen