Senaste kommentarerna i forumet

Hej Mulleman! Pellepennan skriver så sant. Vi behöver erfarna röster här. Som till exempel din "gamla" kompis Victoria som fortfarande plitar ner en rad ibland. Jag blir ju nyfiken på hur du fixade det? Själv har jag hållt mig nykter nu i ett halvår. Jo, jag tycker det trots ett återfall i höstas. Men det har skett delvis med antabus. Direkt jag får toktankar så tar jag en tablett. Skulle gärna vilja kunna sluta med det. Även AA och behandlingshem bakom mig. Men inget fungerade för mig. Kanske var jag inte redo då? Men du då? Är lite nyfiken på vad som fick din bägare att rinna över. Givetvis svarar du bara om du vill. Många svarar partnern/barnen/familjen. Jag svarar egenkärlek eller självbevarelsedrift. För trots att jag älskade/älskar min man så var jag minst lika dragen till älskaren Bib.

Nu när jag verkligen vill bli fri från kryckan antabus så skulle jag uppskatta om du kunde lämna en nyanserad bild av alternativet AA. Nu skäms jag men jag skriver rätt ut till dig. Mitt starkaste och obehagligaste minne från mina få AA-besök är en massa främmande karlar som tafsar. När Adde (som jag har full respekt för) här skriver om sina möten så verkar det också vara ett stort kramkalas. Jag känner mig inte bekväm med sådant. Nej, jag har inga problem med kroppskontakt men vill liksom välja själv om du förstår vad jag menar.

Nåja. Jag har tänkt mycket på AA. Om att ge det en chans till. Googlat mötestider där jag bor - Stockholm, så jag har lite att ta av. Och kanske löser sig hånglet av sig själv? Det är tjugo år sedan mitt senaste möte. Idag är jag femtio och kanske inte lika eftertraktad som kramobjekt. Så min ärliga och -jag medger- något underliga fråga är; Kramas ni på mötena?

Kul att ha dig här Mulleman och kram (anständig) på dig! Fia

Ja, det är skönt att se att man inte är ensam i sin kamp. Här är så många som går igenom samma process. På olika steg i resan men ändå liknande resa och process på något sätt. Ingen i omgivningen basunerar ju ut sånt här så man tror ju att man är ensam om att "misslyckas" eller må dåligt. Tyvärr så är vi människor duktiga på att hålla uppe fasaden och väntar eller undviker att be om hjälp eller erkänna svagheter( <-är ett olyckligt ord).

Jag förstår din rädsla, jag har den också.Men även om du skulle falla Eken Kom tillbaka, det händer oss alla. Och är även sagt vara en del i tillfrisknandet. Fast det behöver inte alls bli så. Det är nog ändå bra att ha en plan för hur man ska ta sig tillbaka eller framförallt hur man inte ska hamna där. Bara att komma in här och läsa och skriva lite varje dag hjälper mig att hålla tänkandet på rätt bana tycker jag.

Ja, små förändringar kan vara till hjälp tror jag. Att man hittar sätt att undvika att hamna i situationer eller lägen som skulle trigga suget i början. Jag tror också att det är viktigt att ta vara snäll mot sig själv och ta hand om sin kropp,tillåta sig att vila och göra inget också om det är det kroppen behöver en period. Låt det ta tid. Dra dig undan om du behöver det. Hitta belöningar som är bra för dig. Massage, ett varmt bad, en ny bok eller träningskläder. Det som hjälpt mig mest är att lägga fokus på de saker som jag vunnit varje dag genom att inte dricka. Det kan vara små saker men ändå så mycket värt. Inte se det som en uppoffring utan en vinst att avstå.

Håller med om att det är krångligt att läsa på mobilen. :)

Ha det bra eken!

Ja, det måste ta slut nu. Det finns 3 utvägar har jag kommit fram till. 1 fortsätta dricka tills jag får en för tidig död. 2 fortsätta dricka och bli inlåst på psyket. 3 sluta dricka.
Enkelt val när det finns de alternativen.

..för din beskrivning av känslan av att höra dina barns beskrivning av dig själv som full. Det ger mig ännu en spark i baken. Mina barn är för små för att kunna berätta. Varmt välkommen!

Wow! Fyra månader är fantastiskt.Grattis! Blir så glad av att höra din berättelse, att du lyckades vända om i tid. Mitt drickande gick aldrig så långt, men det var ju bara en tidsfråga innan jag också skulle hamna där.
Finns ingen svårighet eller situation som skulle bli bättre eller lättare om man tog till flaskan. Fast alko-rösten vill gärna lova det. Hoppas bara att jag ska märka i tid Om och när "förhandlandet" börjar och inte dra mig bort från forumet. För mig är det så viktigt att komma in här och påminna mig varje dag just därför.
Tycker du har all rätt att vara kaxig och sträcka på ryggen konstnären! Du har kommit långt och är en inspiration för oss andra.

Idag är min sjunde dag och jag tillåter mig att sova länge utan dåligt samvete eller bakfylleångest. :)

Ha en bra dag!

Hej Morla,
Ny här och har inte läst hela din tråd ännu men har förstått att det varit en berg- och dalbana. Lycka till!
Jag har också bestämt mig nu - nu får det vara slut!

Det sa min yngsta dotter igår. Precis på det där sättet som bara barn kan.
Är ju helt underbart när man tänker efter. Känner inte många vuxna som säger det.
(I alla fall inte många, som man tycker är vid sina sinnes fulla bruk)
Men kanske är det dit vi vill komma? I vilket fall vill vi ju bli älskade,
och helst för det/dom vi är. Ett barns kärlek är ju förutsättningslös, men någon stans
på vägen kan vi även få den att ta skada. Jag är tacksam att mina barn inte vänt sig
ifrån mig. För en förälder är kärleken till barnen oändlig, men alkoholen kan hota även den.
Jag vet i alla fall varför jag valde det lösenord jag gjorde till detta forum, då hösten 2010.

Lösenordet som består av mina barns namn och deras födelsedagar :-)
En mycket mycket stor anledning att jobba vidare på nykterheten,
och det blir jag påmind om, vid varje inloggning!

nu utloggning!

Jag har varit medlem här i över ett år nu. Detta år har varit som en orkan för mig med alla känslostormar. Alkoholen har gjort allt värre. Det vet jag. Ändå har jag druckit. Sist jag drack så började jag dricka klockan 10 på förmiddagen. Under dagen lyckades jag dricka en hel Bib. Dagen efter detta vansinne började jag med Antabus igen. Det känns bra på ett sätt som jag inte känt på länge. Det känns som att jag har druckit färdigt. Jag vet att mitt liv bara blir bättre om jag är nykter och jag har otroligt många saker att vara nykter för. Jag känner också att jag lärt mig mycket om mig själv. Vi hörs kompisar.

Fint för oss "gröngölingar" att få in en "nygammal" erfaren röst. Även jag har haft så mycket utbyte av Mulletantens inlägg.
Både här och i medberoende trådarna. Att ni finns kvar, och till och med kommer tillbaka - trots att ni kanske "räddat ert eget skinn"
Är ju så skönt, men det vet ni ju säkert redan :-)
Klokhet och stöd kan det aldrig bli för mycket av i det vi ny-nyktra går igenom, och fortsatt ska igenom.

//PP

Läste slutklämmen i det du skrev
1:a Jul & Nyår avklarade
Först, liksom som man läser helt normalt.
Sen en gång till, och igen...
Det är faktiskt bara ett par ord men nästan
ofattbart mycket i dom. Första december i mitt
vuxna liv! Flera julbord och födelsedagar. Julhelg
och fester. En månad så full av anledningar att dricka.
Ibland tog du med dig eget dricka ;-)
Tänker på er som klarade det med mig, när det i december
var lite lugnare här inne. Den första tiden är nog aldrig
lätt oavsett när det är, men att som ny nyktra gå in i
december och klara det - känns nu när jag läser det här -
som något stort. "Kraven" från omgivningen att ta ett glas
är nu i januari i alla fall mindre. Nu ska jag påminna mig om
det jag läst så många gånger här inne. Att inte "sänka garden"
när det känns lite lugnare. Finns så många som vittnat om att
det kan vara riskabelt. Stort Grattis till Konstnären idag
som firar sina 4 månader, Hipp hipp Hurra!

Ha en underbar da

Tittade på dokumentären och det både hemskt och skrämmande. Jag blev så berörd.
Grattis till dina 7 dagar det är strongt. Idag gratulerar jag mig själv till 4 månader.
Det hade jag aldrig kunnat tro då i september. Det har och är en stor process.
Jag tror det växte fram under sommaren, hur full jag än var kom tankarna att jag måste
bryta detta destruktiva beteende. Tyvärr gick det så långt att det blev en sjukhusvistelse.
Har haft svårt att plocka fram det som hände, men har varit tvungen för att stappla vidare
på stigen som var som en lina i början. Nu tycker jag den börjar likna en asfalterad raksträcka.
Det lät kaxigt, men jag är inte kaxig har tänkt många ggr om det händer ett dödsfall i familjen.
Hur tacklar jag det, vet inte men jag vill inte ta till flaskan. Det vore detsamma som att dö.
Mår så bra nu hänger inte upp mig på bagateller. Har inte tid med det. Leva och låta levas gäller
nu.
Ha EN BRA DAG
Konstnären

Tack Fenix, det var en bra "ursäkt" om man nu ska behöva ursäkta sig för att man inte dricker alkohol. Men att säga att man planerar att 2014 ska vara ett hälsoår och att man då inte dricker alkohol under hela året, bör bara göra att omgivningen beundrar en. Nästa år kan man ju bara säga att 2014 var ett så sjuhelsikes bra år att man tänker fortsätta på samma spår.
Så bra vi är som mår så bra utan alkohol, härligt!

Nossan! Gläd dig över beslutet denna gång, nästa gång kanske det blir lättare och mer naturligt att säga nej. Varför är vi så oroliga över att säga nej till alkohol, det är ju samhället som blivit sjukt. Jag kör just nu med att 2014 ska bli ett hälsoår. Nu ska jag njuta av att vaknat nykter, dricka kaffe och äta varma bröd till.
ha det bra på resan du och alla kämpar,
Fenix

Tänker på dina flickor där, så du inte känner panik över det! Låt det få ta tid, den tid de behöver. De kanske inte är där än att de är motiverade att ta emot hjälp "utifrån". Tänker att det viktigaste ändå är att de känner att du finns där, beredd att lyssna och är intresserad av hur de har det. Att de känner att du är där.

Håller med mt, försök hitta ditt eget lilla andningshål, ditt eget utrymme. Låt det ta tid för dig också, acceptera att det tar tid. Du behöver inte leta efter flaskor längre, du vet ju ändå, eller hur? Du finner ingenting som du inte redan vet om, eller hur? Det är outhärdligt, det du går igenom nu. Försök hitta något som kan ge dig energi. Har du någon som du kan prata med? Vem tar hand om dig? Fundera på om du har någon som du öppet och ärligt skulle kunna prata med om allt du känner och upplever. Det gör gott att skriva och läsa här, men du kanske behöver en annan kanal också?

Styrkekramar från mig

Dags att gå (eller åka bil) till jobbet första morgonen efter jullledigheten. Sängen lockar... känns inte alls som att jag vill gå ut i mörkret.

Men det känns skönt att komma tillbaka med nykterheten i väskan... Inte vara tröttare nu än innan jag gick på ledighet, inte behöva försöka summera hur mycket för mycket jag druckit, om det är någon mer på jobbet som druckit varje kväll (det är det säkert), ingen oro för att bli stoppad av en poliskontroll, inte behöva cykla i spöregnet för att inte riskera något. Jag känner också att ledigheten varat längre den här gången, inget av den har försvunnit bort i vindimman. Och så känns det som en delseger, 1:a jul och nyår avklarade :-)

Ha en bra dag alla där ute.

alldeles naturligt att ha ångest när man som du insett att du länge levt ett helt annat liv än det du önskar och vill ha - och att era barn också far illa av hur ni har det. Försök se ångesten som en signal som kan ge dig kraft till förändring!

Vet du, du behöver inte alls skriva om honom - det är meningslöst (faktiskt) att försöka hitta rationella förklaringar, att försöka förstå varför missbrukare missbrukar... missbrukare missbrukar för att de är fast i missbruket och en missbrukare är inte herre över sitt missbruk innan insikten om behovet av förändring kommer inifrån hen själv.

Det är nästan lika svårt men mycket mer meningsfullt att du försöker förstå dig själv. Skriv om dig själv! Skriv vad du tänker, känner och önskar för din egen del. Skriv vad du hör och ser och hur det påverkar dig - du äger rätten till din verklighet och till det du tänker och känner. Skriv vad du oroar dig för, vad du är rädd för... skriv vad du hoppas och vill. Det kommer inte att vara lätt - vi medberoende är så inväxta i att ha fokus på andra så det är en utmaning att ta reda på vem jag är, vad jag önskar och vill. Sen ska du skaffa dig någon eller några aktiviteter - regelbundna vanor som du gör för din skull för att du tycker om det. Till exempel sitta ensam och skriva en stund, ta en promenad (regelbundet - din egentid), gå till biblioteket, simma, träna, gå på yoga... gå gärna till Al-anon, det räcker med att gå dit och lyssna - bestäm dig för ett visst antal gånger.

Många gånger har jag länkat till Carinas blogg 7.2.2011 http://medberoendeinfo.blogspot.com/2011/02/maktloshetmaktfull.html - det var till stor hjälp för mig att tänka så här:

Vi är maktlösa inför att missbrukaren väljer att dricka eller ta droger.

Vi har makt över vad vi väljer för våra egna liv.
Vi har makt över vilka val vi själva gör.
Vi har makt över vad vi lägger vår energi på.
Vi har makt över vad vi lägger vår tid på.
Vi har makt över vilka människor vi väljer att umgås med.
Vi har makt över vilka värderingar vi vill leva efter.
Vi har makt över... (fortsätt gärna listan, skriv i kommentarer!)

Fortsätt läsa och skriv, håll taget om ditt liv! Styrkekramar / mt

Jag känner sån ångest just nu,kan inte gå och läggs mig på kvällarna. Är ofta uppe till två tre tiden på nätterna om jag inte börjar jobbet tidigt. Är sä skönt att sitta uppe när han har lagt sig, det är så lugnt då på nåt sätt. Får dåligt samvete när jag skriver så. Han ligger just nu bredvid mig och sover, tänk om han visste att jag skriver om honom nu. Vad arg han skulle bli då! Det är så hemskt att bara gå runt och låtsas som ingenting fast man mår så dåligt. Känns som att man inte får luft, vill bara skrika rakt ut!! Vi pratar knappt med varandra, tar inte på varandra är nästan aldrig i samma rum förutom när vi äter. Han vill nästan aldrig sitta med oss vid tv:n utan bosätter sig i källaren och ser på tv där. Antar att han dricker där, går ibland ut till garaget och grejar med något. Han har väl nåt förråd där som inte jag hittar. Han tror nog att inte jag fattar att han fortfarande dricker bara för att jag inte säger något. Jag måste göra det snart igen men jag orkar inte bråka. Det är inget liv det här att behöva gå som på nålar hela tiden och ha den där klumpen i magen. Yogi, jag ska försöka prata med mina tjejer igen om att prata med psykolog. Min yngsta dotter är väldigt bestämd att hon inte tror att hon kan få någon hjälp. De har båda väldigt bestämda åsikter! Det är nog kanske lite så också som fu skriver att de har tappat förtroendet för vuxenvärlden. Kramar

Bästa tjejkompisarna planerar att ses i januari. Brukar vara supertrevligt; mycket rödvin och Spännande samtal. Efter en stunds funderande tackade jag dock nej de än hör gången. Är alldeles för skör. Skyllde på jobbet men lade till att jag inte dricker vin just nu. Är nöjd med beslutet men redan orolig över vad jag ska säga nästa gång...

Tankarna maler och ryggen värker. Ingen A igår eller idag, det känns som att jag är på banan igen så som det var innan jul då jag hade varit övervägande nykter sedan 4 nov. Jag har sedan dess ett väldigt behov av att tänka, fundera och ha det lugnt omkring mig. Och vilken skillnad det har blivit, bara på dessa korta månader av inte ens helnykterhet. Jag känner mig lugnare och mer "jordad", inte så orolig och inte fullt så extremrastlös och flyktbenägen (allt tankesnurr i stil med: köpa sommarstuga? åka på charter? gifta sig? flytta till ny stad? bli vegan? byta jobb? skilja sig? åka och kolla coolt band i nån cool stad? minisemester? flytta ihop? osv osv) Och jag har börjat prata med min man igen. Inte så mkt om alkohol och nykterhet men mer PRATA, ärligare och innerligare och inte lika ...jagat och uppvarvat, rastlöst och oroligt som innan. Inte några långa helkvällssamtal (mannen har finskt påbrå gubevars!) men bättre. Vi säger mer fast pratar mindre, ja så är det nog precis.

En sak jag är orolig för är mitt dåliga minne. Jag minns inte ens att jag skrev här i min tråd för några kvällar sedan, eller vad jag skrev - trots att jag vet att jag var spiknykter. Det känns läskigt och jag hoppas det blir bättre. Kanske har också en del av mina problem att göra med att jag under senaste tre åren nästan jobbat ihjäl mig? Fram tills slutet av nu i somras jobbade jag i princip 7 dagar i veckan, året om, sov 4-5 timmar per natt, försökte bolla min situation som nyseparerad med litet barn och bisarrt stort jobbprojekt där det inte fanns någon återvändo annat än att slutföra - och såklart vara närvarande härliga mamman och vassaste på jobbet. Tro fan att jag behövde alkohol för att "koppla av". Och jag har börjat förstå att det jag nu gör är att lära mig att varva ner, vara ledig och stressa av utan den effektiva hjälpen jag så länge fått av en flaska vin.

När jag tänker på det nu så kan jag ganska tydligt se att jag nånstans där runt 2006 gick från festa-hela-dygnet till att istället dricka mer och mer för att hantera stress och ångest och kunna koppla av eller iaf hantera vad som då utvecklade sig till en väldigt tuff jobbsituation. Men nu är den över! Högre lön och en alkoholproblematik är vad den prestationen gav mig - HA! Det är så sjukt skönt att stanna upp nu. Ta mig tid att prata med andra, tänka i min ensamhet, vara med minstingen, laga mat, springa, läsa. MEN det känns skitläskigt samtidigt, lite som att mitt liv kommer rasa om jag inte bara kör på, säger ja, hoppar på, avancerar. Konstigt nog verkar det dock inte göra det, och jag står handfallen inför detta faktum.

Nu kom detta visst inte att handla så mkt om alkohol, men som för många här är det bara en del av den förändringsprocess som sätts igång av valet att förändra sitt drickande. Har jag börjat förstå efter att ha läst här i flera år. Ej så snabb i den tanken tydligen :-D

/N

Jag har nyligen hittat en annan aminosyra (L-arginin) i ren form hos den föreslagna leverantören. När jag sökte på Tryptofan så kom 2 produkter fram och mina kvällströtta ögon tog fel! :( FÖRLÅT så jättemycket!! ## redigerat bort rekommendation och länk till nätbutik /magnus##

Plus en bloggsida som kanske kan va intressant...
http://metrobloggen.se/mayahel/hur_vi_hojer_serotoninnivan_pa_ett_natur…
Nu hoppas jag att allt blir rätt och att du hittar något som är användbart och jag önskar dig lycka till! både med eftersökningen och med ditt liv i nykterhet! :) Ps 40 är mitt i livet, halvtid och lite återhämtning för att ge järnet i 2:a halvlek....typ..

Hej,
Ville bara önska dig lycka till.
Du är säkert rolig o framgångsrik o älskad av alla även när du är nykter!
Och framförallt så kommer dina barn älska dig ännu mer!
Med vänlig hälsning, Paradisbruden.

Hej Lexi! Vad fint att det går bra för dig, med undantag för lite krämpor. Jag känner igen detdär med ryggvärken, efter två (inte helvita men klart övervägande nyktra) månader så har jag fått enorma problem med övre rygg och nacke. Jättekonstigt tycker jag, när jag drack så åt jag dåligt, stressade mer, jobbade mer, sov sämre och rörde mig mindre än vad jag gör nu. Det började efter ca 3 veckor och har bara eskalerat trots naprapat, sjukgymnast etc. MEN vid de få tillfällena jag druckit mer än ett glas så försvinner det - inte för att det i sig får mig att dricka, det är så många andra fördelar med nykterheten, men jag tycker bara att det är konstigt. Är det så att alkohol är muskelavslappnande och därför lindrar månne? Eller kanske bara dövar ett problem i en disk el muskel som nu äntligen letar sig upp till ytan?

Ha fin kväll!

/N

Jag såg en dokumentär häromdagen om en kille som är långt gången i sin alkoholism och tänkte jag skulle länka till den här. Jag tänker vilken maktlöshet man måste känna som anhörig, att bara se på och inget kunna göra. Hemskt berörande och obehaglig.
http://www.youtube.com/watch?v=_dJ97Vwoup4

När jag är igång och länkar kan jag tipsa om Per Holknekts sommarprogram i P1 http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/126321?programid=2071 där han pratar en del om sitt missbruk, och Katerina Janouchs sommarprogram http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/80460?programid=2071 där hon bland annat pratar om hur det är att leva ihop med en missbrukare.

Dessa länkar cirkulerar säkert redan här men jag postar iallafall. Jag märker när jag läser runt att det mesta jag skriver och tänker kring min egen process har någon redan skrivit här på forumet. Skönt att veta att man inte är ensam. :)

Dag 6 snart slut och även den har varit nykter.

av denna surrealistiska värld vi tilltuffsingar så länge lyckas inbilla oss är helt normal. Jag välkomnar dig till vår komplicerade men omtänksamma och uppriktiga gemenskap härinne i Forumet. Vi finns här för varandra och därmed även för dig from now on. Känns som om du har tagit flera viktiga och modiga steg under dina första dagar i frihet. Fortsätt lugnt och eftertänksamt längs vägen. En sak i taget och viktigast först. Och ett nytt beslut varje morgon, så lägger du dag till dag i friheten. Hur sanslöst fantastiskt är inte det?! Kram!/NM

också läst dina inlägg mnbv och tänkt kommentera i din tråd men inte blivit av ännu. Har iaf tänkt skriva att det känns som att du har samma tankar som jag själv har nu angående alkoholen. Tack för peppningen här!
Blev faktiskt lite rädd då jag läste det du skrev, för jag vet hur lätt det kan gå att falla. Det får inte ske denna gång.

Har funderat ikväll över något som jag tror att jag kanske läst här också nån gång. Om att göra små förändringar för att bryta invanda rutiner i vardagen. Ska göra det den här veckan tänkte jag. Ta en annan väg till jobbet och något annat till middag som man kanske inte tror man gillar. Så små förändringar kan väl inte vara farligt första tiden? :)Tror att jag kan behöva komma ur gamla banor i övrigt också.

Otroligt jobbigt att skriva inlägg på mobilen har det förresten blivit här då man bara ser en tredjedel av radbredden ifall man inte håller på och zoomar in och ut. Eller bara jag som har synfel? :)