Senaste kommentarerna i forumet

Rickard starkt att du stod på dig trots A runt omkring dig, fortsätt så och skönt att ångesten börjar släppa. Visst är det underbart att slippa bakfylla och minnesluckor! Starkt jobbat!

... för era kloka ord.
Känns skönt att ha "medsystrar" därute som förstår. Vi är några stycken som sitter i samma båt. Stort tack för att ni tagit er tid att skriva och dela med er.
Tar i synnerhet till mig det där med att klura ut hur JAG vill ha mitt liv, just nu ser jag inget nöje i något och vet inte vad jag vill. Behöver kanske inte vara svart eller vitt precis nu (dvs stanna eller gå) utan ta mer hänsyn till mig själv och hitta tillbaka till mig själv längs vägen...

Vad det gäller mitt snokande i garderober etc så har du så rätt Margareta. Förstår att det inte håller. Han lär bara hitta nya gömställen och andra sätt att få i sig sin alkohol. Så förutom att det tar tid och energi är det ganska meningslöst... Men har blivit som ett gift. Dags att lägga ner agentverksamheten. Har ju lärt mig se " tecknen" ändå.

Tack även för tipset om Anhörig! Kände väldigt mycket igen mig och vår situation i dina ord Etanoldrift.
Och betr litteratur så kan jag tipsa om Djävulsdansen (vill man lyssna så finns den som ljudbok på Storytel). Finns en hel del att ta till sig av i den också.

Stor lördagskram

Hej tintin05 va bra att du har bestämt dig för att sluta, bara de är ett stort steg och här inne kan du få mycket bra tips och stöttning i din väg till ett nyktert och friskare liv så om du känner att suget kommer så bara gå in här skriv av dig lite läs andras berättelser för de som är bra, här inne dömmer man inte någon då alla sitter i samma båt. Jag är nu inne på min fjärde dag och känns bra att jag stod imot igår när folk ville komma o dricka, jag känner mig stark i att klara det här och det är bara att ta en dag i taget. Jag känner fortfarande super ångest men är ju antagligen för att jag äter starka mediciner för min svåra ångest så nu blir det att trappa ner på dom så kommer det nog bli bättre. Men efter dom här dagarna utan A så har jag ingen som helst lust att gå tillbaka för det förstörde verkligen mitt liv, med familj och vänner då jag bara ville sitta hemma och dricka och träffade mitt ex nästan varje dag och jag va alltid irriterad så blev alltid massa bråk och sa saker som man inte borde ha sagt och polisen blev inblandad tillslut med 2 anmälningar från oss båda, vilket inte skulle ha hänt om man va nykter, alltså har gjort så mycket dumt på fyllan och jag vill inte va den personen längre, jag vill bli glad jag vill veta vem izabell är då jag har tappat henne och jag vet inte riktigt vem jag är utan alkoholen. För första gången igår kväll lämnade jag min lägenhet och drog till mitt ex och det blev en pizza och en film och första gången vi umgicks utan A men det kändes faktiskt bra och vi hade de trevligt och skrattade. Jag ver att jag klarar de här de ska inte bli några mer återfall för mig nu, min kropp börjar renas och snart kanske man vågar sig ut på promenader som jag verkligen älskade förut och mådde bra av. Ge bara inte upp tintin det är riktigt jobbigt första dagarna men det blir bättre och snart kommer vi att känna att vi klarar oss utan den skiten och sen undra vad fan vi höll på med! Sen att bara se fulla människor nu gör det ännu lättare då man ser deras beteende. Håll ut kämpa och ta en dag i taget och vi alla finns här för dig om det känns tufft. Du är stark och förtjänar ett bättre liv! Du är värdefull! Och tack och kramar till alla andra som har skrivit <3 jag uppskattar verkligen alla kommentarer och alla bra tips man får! Och man blir så glad när det kommer in nya som också vill förändra sitt liv. Kram till er alla

Lena: jag är just nu ute på en promenad i ett naturreservat, sitter o dricker - Festis, och slåss med mygg. Men det känns rätt bra, man får ha mössa på sig dock....

Ah låter trevligt med grillat, och berätta gärna om den alkoholfria ölen, är den bra?

Får stora tårar i ögonen då jag läser vad du skrivit, Lena. Tårar av glädje och värme. Den förändring du genomgått har varit så påtaglig här på forumet, härligt att att den börjar hitta hem också.

Välkommen. Du är bland folk som känner igen sig i din situation. Jag har också ensamdruckit, massor av gånger.

Vad ska du göra i dag? Jag har precis marinerat kött och grönsaker inför kvällens grillning. Då ska jag dricka i sällskap. Alkoholfri öl. :)

Fint att se dig här!

... jag druckit för att fly verkligheten. Göra den luddigare, suddigare, inte så skarp i konturerna. Och ensam. Då Lucas varit bortrest, jobbat eller iväg på nåt. När han kommit hem igen har jag inte brytt mig så värst om det, jag har bara fortsatt dricka då, inkapslad i min egen lilla lulliga värld. Visst har jag känt av hans besvikelse, hans ogillande. Och visst har jag gjort mina försök att skärpa till mig, i rädsla för att förlora honom.

Så här tre månader in i nykterheten upptäcker jag plötsligt nånting. Det här hemmet vi har tillsammans, Lucas och jag, har jag inte sett som nåt hem. Nåt stationärt, stabilt. Jag har alltid varit på väg härifrån. För det mesta för att jag inte velat utsätta Lucas för en sambo som dricker. Ofta för att jag skämts ihjäl eftersom jag vaknat upp till krossat glas och söndergjorda ting. Jag har varit en vulkan ett flertal gånger, som fått utbrott i ett stadie av fyllan där inga minnen fått plats längre. Och ibland har jag velat lämna detta hem, denna adress, för en plats där jag för fan skulle kunna få supa ifred, tack så jävla mycket. Så jag har haft stenkoll på bostadsmarknaden, hyres- och insatslägenheterna. För det var ju klart att det var jag som skulle gå, det var ju jag som var problemet.

I går kväll upptäckte jag så att jag inte längre befinner mig i det här "on the move"-läget. Det är som att jag tappat fart och stannat. Som att dom här tre månaderna varit en resa, inte på väg bort utan på väg till, och nu har jag kommit fram. Hem.

Den hjälpte mig att förstå, hur man som anhörig blir medberoende och lurar sig själv. Detta ständiga kontrollerande och räknande av flaskor och burkar.. När det räcker med att konstatera att han druckit! (och att man inte kan förhindra det..)
Detta ständiga kompromissande när alkoholisten anser att, nu minsann har han varit duktig och som belöning ska få ta sig en *** (öl, vin, whisky eller vad det nu är de föredrar..)
DET bevisar ingenting. Inte för mig i alla fall.. Jag har insett, att även om det står två burkar öl i kylen så står det förmodligen några stycken till i källaren på olika ställen..
Och nej, min man inser inte eller vill i vart fall inte erkänna att han är alkoholist (möjligen "storkonsument") Och så länge han inte sitter på en parkbänk, utan betalar skatt på sina surt förvärvade slantar, så ska folk skita i vad han gör av dom..
Jag planerar faktiskt att flytta till något eget, för MIN skull.. Hur och vad han gör få bli hans sak.. Jag bävar för "övertalningsförsöken", bönerna, tårarna och ilskan som kommer när det går upp för honom att jag faktiskt menar allvar.. Nej, blotta tanken är olustig, men jag måste, om jag ska kunna rädda mig själv..
Jag har hört alldeles för många lögner och bortförklaringar. Fått alldeles för mycket skit slängt på mig i form av projektioner att det skulle vara "mitt fel" att han ibland dricker, eftersom jag "bråkar" om hans alkoholvanor och inte har tålamod att vänta på att han drar ner (i sin takt, hmmm) och slutar.. Det är ju detta som brukar kallas projektioner.
Så fundera över hur DU mår, och hur du vill att DITT liv ska se ut! (även om det inbegriper ett liv utan honom)
Vi som är medberoende, brukar ofta tassa på tå runt vår alkoholist för att "han" ska må bra.. Så till den milda grad att vi till slut inte vet hur vi mår själva..
Fortsätt gärna att läsa och skriva här.. Själv skriver jag av mig för att lätta lite på mitt eget "tryck" och för att det då är lättare att få ordning på tankarna
Önskar dig allt gott kära medmänniska!

jag vill självklart delta i forumet :-) och inte bara skriva monologer

putte68: Ja! Nu kör vi!

Det här är för övrigt första gången jag pratar med andra om Mig o alkoholens problem.

Jag är som du, sitter hemma och dricker. Jag ska också ner på noll med mitt ensamdrickande. Nu kör vi. Lycka till

...stressen släpper sakta men säkert. Fick ju inte min medicin mot stress igår kväll. Vaknade pigg och urstark men fortfarande svajig i psyket. Beror nog inte enbart på A eftersom jag har en massa andra stressfaktorer som gör mig galen. Oavsett är jag stolt över min första vita vecka, det kommer att bli fler...
:)

Vi är ett ganska trevligt gäng här på forumet, vad om du skulle tänka om och skriva och läsa med oss, istället för dig själv? Då kan du genast vara litet mindre ensam. Att vara med här på forumet har hjälpt många.

Med för mycket hemma menar jag, jag började föra statistik på det tidigare i min dagbok jag skriver:

förra gången fick jag smyga ut med ca 30 flaskor öl, som jag gjort av med på 14 dagar

i morse var det 14 på 12 dagar.

*sick*

om jag hade haft en nivå på typ två fredagsöl själv skulle jag vara hur nöjd som helst, men om detta måste ner till noll, ja då får det bli så.

Du, det går över, även om du har svårt att tro det just nu. Vin är inte såååå j-a gott, det är fyllan du vill åt och den är en vanesak du lagt dig till med. Jag hade fullständig panik i början inför blotta tanken på att inte längre få bli full, men det har jag inte längre. Vill inte bli full, helt enkelt, men dricker fortfarande, fast måttligt, åtminstone ur min synpunkt. Kram!

Att du inte har tänkt på A ! Det är fantastiskt att vi som bara har varit med på forumet en dryg månad börjar läka på riktigt! Jag tror att våra kroppar och själar tackar oss så mycket att de gladeligen samarbetar med oss. Vi har nog aldrig velat missbruka A, innerst inne. Ursäkta om jag är flummig, men jag tänker att den förtvivlan du uttryckte i början inför att resa på semester utan att dricka A och inte få "kröka till" på Arlanda känns så oerhört avlägsen. Denna tanke är ju inte ett problem längre, eller hur??? Kram

stod över gårdagens AW igår trots övertalningsförsök ! Idag, sista dagen före semestern, hade jag bespetsat mig på en måttlig utesväng, men då var kollegan, som deltog igår, så j-a bakfull att hon inte orkade! Det blev inte mera än två glas vin och sedan hemgång. Jag inser att det låter märkligt att jag är nöjd, men det har aldrig hänt tidigare att någon annan än jag har varit bakfull och inte orkat och att jag har avbrutit ett planerat "fylleslag" och åkt hem. Vi har ju "dreglat" lite över uteserveringar på forumet, åtminstone jag och Helena, men efter att ha besökt två st ikväll kan jag konstatera att det är värdelöst och inget att ha. Kan inte mäta sig med skogspromenader med hundar som jag ägnat de senaste kvällarna åt! Kram alla forumvänner !!!

Ja han är alkoholist. Och det är bara han som kan sluta. Vill han inte så kan du inte göra det åt honom, tyvärr.
Jag vet för jag har oxå hotat, gråtit och flyttat mina gränser. Och han skärper sig en liten stund men faller sedan tillbaka i gamla spår.
Det är så fruktansvärt svårt att bara kunna titta på och inte kunna ingripa. Inte kunna få honom att förstå.
Jag står vid ett vägskäl måste bara välja vart jag ska gå men jag kan inte bestämma mig. Det är svårt när barn och känslor är inblandat. Kan inte hjälpa dig. Läs vidare här på forumet och försök satsa på dig skälv ! Skickar dig styrke kramar

Ja precis landa och acceptera =)
de ä jobbigt när de ä och jag måste komma ihåg den känslan för då vet jag när jag mår bra =)
Kram

Jag är i samma plan och kan inte svara ja el nej på mitt eget men skulle ändå kunna uttrycka att JA, han är alkohlist.
Svårt att se i sin egen värd men lättare i andras konstigt nog!

Har supit sen sist
Tack

Inte druckit, känns bra

... vi ska klara det. Vit vecka idag. Känns ok, men livet är tråkigt. Beror på fler saker än att jag inte får dricka alkohol men det hade varit skönt att få döva känslorna.

...hade så mycket stress på jobbet, stress privat, stress över saker jag inte kan påverka, hemmet stökigt och kaos, måste handla innan jag åkte hem... exploderade av trötthet, besvikelse, ilska på min man. Fan ska jag alltid laga mat för, jag är väl lika trött som han. Han kan inte handla påstår han för jag har bilen och han bara cykelkorg. Nuuuu jäääävlar.... jag lämnade pannkakssmeten i bunken och drog iväg på en cykeltur. Regnmolnen låg tunga, några droppar blev det. Jobbarkompisarna på AW. Hade gärna följt med nykter. Bara skittråkigt hemma. Nu äta glass och chips och må illa... Hur har ni det på fredagskvällen? Kramar er allihop, nyktra eller ej...

Jag hade. ....blev inget 6 pack ikväll.
Men han ringer å ska fara å handla till middag.
Han skulle då då fara in på systemet å köpa en flaska rött (som jag vet blir ett tetra pack 3 liter för det bar ju lika bra)
Eeee. ....nä det tycker jag inte blev mitt svar.
Först tyst å sa sen surt att han skulle då slita i att handla.
Å mycket riktigt kommer han hem utan att handla. Å hade då själv redan ätit.....å gick å la sig å sov.

Jag störde tydligen hans planer på berusning ikväll i garaget ...som vanligt fredag å lördag.
Försöker tänka tanken att inte bry mig, men innan jag sagt mitt på allvar kan jag inte bara låta det vara å se han dricka.
.....
Jag å barnen ser film själva. ...

Jag har tyvärr inga vidare svar på dina frågor.
Rätt ny här, 3 dagar och är ganska samma sitta som du.
Var gröna gränsen funderar man.
Om han bara slutar, hur jävla svårt kan de va??

Jag har varit inne å läst här nu i dagarna även på "andra sidan". På mått sätt fått mer....insikt på nått sätt. Hur de slåss mot suget och viljan.
Inte att det gör nått lättare men lite mer hur jag ska konfrontera sen.

Men även fundera hur jag själv vill leva. Har även 2 barn tillsammans.

Som jag läser å förstår....det jobbigaste å svåraste av allt att man oftast inget kan göra.

Förmodligen inte gjort nått lättare för dig men kan bara säga att jag förstår dig....frustationen, ilskan, besvikelsen.....