Senaste kommentarerna i forumet

...jag tror inte att jag tänkt att människor som inte kunde dricka alkohol var tråkiga eller hade ett trist liv. Jag minns att jag hade endel bekanta som hade slutat o som inte kunde dricka alkohol. Jag tyckte de var lika roliga att umgås med, det blev annorlunda bara. Sundare förstås :) Däremot förstod jag aldrig att det låg så väldigt mycket arbete o styrka bakom. Det man inte är direkt drabbad av själv förstår man kanske inte hela vidden av.
Det jag känner när det nu på något sätt drabbat mig själv, att jag inte själv bör dricka alkohol för att jag inte helt kan hantera det är mera en saknad inom mig själv. Mitt eget förhållande med vinet.
Att jag inte kan eller bör. Jag har inga problem med att avstå alkohol på fest eller då jobbet går ut o äter, ingen undrar vad jag märkt. Många som dricker alkoholfritt vid de tillfällen jag varit på nån fest eller så
Bland de unga i familjen är det inte ovanligt att man tackar nej till alkohol. Jag tror det är mera inne eller accepterat bland yngre att dricka alkoholfritt. Känns som en trend. En bra sådan. Jag kan ha fel i att yngre är lite klokare än man var för tjugo trettio år sedan, men ibland får jag känslan av att det är bättre bland unga nu när det gäller alkohol. Utbudet på hur man "får vara " är större upplever jag det som.
Ditt inlägg väckte en massa tankar o lite blev nedskrivet här Mulletant.
Önskar dig o alla andra en skön majdag!

Nämnde för dottern igår att jag ska sluta dricka så mycket. Hon förklarade mycket vänligt att jag inte behövde göra detta för hennes skull eftersom det var lite sent påtänkt och att hon var van........! Fy fan.....! Vill vara ärlig mot mig själv o skriva sådana här saker. Tanken är att gå tillbaka o läsa vad jag känt o skrivit om det behövs längre fram.

Jag försöker se mitt nya liv med positiva ögon men det går tungt just nu.
Det känns ensamt och torftigt även om det inte känns lika ökenliknande som det gjort tidigare.
Han har varit här för att liksom påminna mig om att han finns och att han nu minsann är nykter.
Jag försöker själv se ett vi där framme,men inte ens det lockar så värst just nu.
Kanske är jag för tillitsskadad för att våga tro eller tänka att det kan bli vi igen.Kanske mina känslor inte räcker.
Kanske själva kampen att få honom att söka hjälp var grejjen,inte att få livet med ett nyktert x tillbaka.
Kanske kanske kanske...

Nåja,dag läggs till dag och en fin årstid väntar nu med många möjligheter att berika kvällar och helger.Vi får tro att några månader till ska göra susen.

Antabus på morgonen

har erkänt att han drack mellan 5-10 ggr trots att det var nolltolerans,inför mig hemma i vårt hus.Detta under sista året och jag märkte absolut ingenting.
Trots min blodhundsnäsa och 20 års erfarenhet.
Så lägg på x 3 så får du kanske en ungefärlig mängd/antal gånger som han dricker.
Och släpp sen taget om det, han kommer ju att fortsätta så länge han inte söker hjälp.

..det är söndagskväll, eller rättare sagt en tidig måndag....
Tiden har gått fort i helgen , men ändå har vi fått massor gjort.

Nöjd?, ja självklart så in i helsike nöjd.
Jag brukar ju värdera och summera veckan så här på söndagskvällen, nu kan jag bara skriva, bra, mycket bra t.om.
Arbetsveckan var lång men gick otroligt bra, har haft ett gott hjärta hela veckan, skrattat och skämtat med många som jag normalt sett inte brukar slänga käft med.
Ni vet när man kommer hem ifrån jobbet, och tömmer diskmaskinen det första man gör så där med lite trallande eller nynnande på någon bra låt man hörde precis innan man klev ur bilen, det händer inte så ofta!

Helgen pressade vi oss lite snabbare och mycket hårdare för att komma ut till stugan redan på fredagen, bilen fylld med massor av projekt.
Dottern och hennes pojkvän hängde med, trots att de hade gjort slut bara ett dygn innan.
Unga som de är och har mycket av sin ogrundade svartsjuka i tidiga år, så får de alltid en massa griller i huvudet när den andre är ute och dricker,
Har förklarat i massor, men när råden inte räcker till så får de gå i sin egna hårda skola, den som byggs på egen erfarenhet.
De sätter mycket känslor i rörelse och det kan bli lite lätt upprörd stämning så där någon dag eller två.

En ett arbetsläger vid stugan gjorde dem gott, vi fick mycket tid till att umgås också, mycket tid till att mysa och att skratta, fiska och äta den också.
Allting blev sådär helt perfekt, vi behövde bry oss om grannstugan utan vi fick vara för oss själva.

Vi kom ut med en skåpbil fylld av grejor, och en ännu mer fylld bil och saker på takräcket t.om fylld med sopor, mer rensning i ett av förråden under huset.
Fyra sopsäckar , 15 gamla färgpytsar, en säck metallskrot, gammal elektronik, 3 härdade cementsäckar, ja allsköns skit skulle man kiunna säga.
Slitigt?, skönt?, ja oh ja, en fantastisk känsla att kunna frigöra sig ifrån allehanda gammalt bröte.

Vi fick med oss fyra backar dricka ut, två med alkohol, en läsk och en med San Miguel 0,0 Manzana, det visade sig vara låtsasöl med äpplesmak, god och ogod på samma gång, det visade vara tillfället som avgjorde detta, bästa var kombon, sol/svett/is, en duktig vuxen törstsläckare med viss sötma, men inget bra till maten faktiskt.

Vi stannade så länge det bara gick att vara kvar vid stugan, helgen fick bara inte ta slut, men kvällen kom med sjunkande temperatur och sol, vi hade bara tiden kvar för att åka hem och snabbt svänga förbi pizzerian innan det var dags att trängas med sängkvalsterna igen.
Nästa helg får hammaren och sågen vila, helgen är bokad på annat håll men det känns så fel, nu när det börjar bli färdigt så vill man ju vara där och njuta av det, inte springa runt på en massa middagar och hälsa på sina morsor å de å sånt.
Nej nu är jag dum, såklart alla mammor ska få sin dag uppvaktad, och man ska inte isolera sig helt och hållet, man ska vara noggrann med att hålla kontakten med sina vänner.
En dag så står man där utan dem, och då är det så dags att vara efterklok, en blomma utan vatten och näring ...den dör, likadant är det med vänskap.
Dränker man blomman så dör den likaså, dränker man sin vänskap i alkohol kan det bli samma resultat.

Hela livet behöver vägas på en guldvåg, för att vara i jämvikt får det inte slå för mycket åt det ena eller andra hållet.
När jag drack alkoholen så gick det aldrig att få den i jämvikt, den slog över vad jag än gjorde, och hur lite jag än drack.
Om livet består i att lägga små sandkorn i vardera vågskålen, så blev alkoholen som att slänga i en 25kg cementsäck, och att försöka lägga ner den långsamt hjälpte ju inte heller..

Men den här helgen...perfekt i jämvikt, 0,0% med äpplesmak väger ingenting, det gjorde det ju inte för dottern och hennes kille tidigare i veckan men de drack ju heller inga nollor,
En helg med Berra höll dem nyktra och de är fortfarande kära i varandra, så är det mitt sällskap eller mitt beteende på påverkar dem?
Miljön kanske men å andra sidan borde den ju ha bidragit till en högre konsumtion, helg eller inte.

Min ändring på helgerna har blivit att jag längtar till dem, men inte för att jag längtar efter alkoholen, utan för att de är allt det där andra man längtar till, det är är skillnad!

Glad, nykter och...lugn!

Tjopp tjopp!

Berra

Känner mig nöjd efter helg som har varit som jag vill ha den. Har idag druckit 5 st 2,8:or. När jag känner efter tycker jag nog att det är onödigt mycket.....! Får fundera på det, men det är ok i nuläget. Ska ta en antabus i morgon bitti, för säkerhets skull. Vad det här forumet har hjälpt mig! Tack Helena, Vilja, Fata Morgana m fl ! Om jag börjar svikta ska jag börja på min lista över alla vidriga situationer jag hamnat i, eller rättare sagt försatt mig i, när jag varit packad.

Klart jag inte kan åka hem, har jag ballat ur så har jag, det märker jag inte förrän det är för sent. Men jag ska fixa det ! Kram

jag tackar!

JA! Jag känner igen mig så oerhört mkt. Tack för ditt inlägg, Janne!

Jag har inte ett stamställe men alla mina sociala interaktioner utanför jobbet involverar iprincip alkohol. Även settings i mitt jobb innebär alkohol.
Jag jobbar i finans och AW, vinmiddagar och långluncher över ett par glas med kunder är tyvärr standard.
Det är så extremt svårt att komma in i/bli van vid samhället utan alkohol. Jag är direkt okomfortabel. Det tär verkligen på mig och just detta är kanske en av de största farorna för mig... Kan vara detta som får mig att få ett återfall.
Tror det hade varit lättare att bli nykter från heroin faktiskt.. För heroin är inte socialt accepterat och är inte överallt i alla situationer i alla samhällsklasser och vid alla tillfällen. Alkohol är verkligen ÖVERALLT!

I helgen var jag på bröllop nykter - tortyr.
Blev precis bjuden på min kusins möhippa (3 dagars hippa utomlands).. Måste tacka nej mest troligt för jag är svag och har ingen officiell förklaring till varför jag slutat dricka. Endast mina absolut närmaste vet (där ingår inte min kusin), med andra ord så måste jag antingen ljuga att jag är gravid eller att jag ska vara med i nån tävling eller något så att det accepteras att jag inte dricker på hippan...

Känns som att jag förlorat delar av min identitet när jag blev nykter :( Jag peppar dig knappast nu, Janne - tvärtom.. Sorry! Men behövde skriva av mig och ville bara säga att jag verkligen känner igen mig i det du skriver.

Jag är 144 dagar nykter och det sociala alkandet är det som eventuellt kan knäcka mig :(

Hej Valeria! Du rekommenderade mig "En oväntad Semester", läste den för flera år sedan när A inte var ett problem för mig, riktigt bra bok! Vill tipsa dig om en bok jag nyligen läst, "ansvarsFULL" Camilla Kuylenstierna, läs den! Kram

Varför dricka på en söndag. Jag förstår inte. Alkoholen börjar långsamt komma in i våra liv igen från att ha haft ingenting. Han drack ikväll inte så mycket men tillräckligt för att han börjar titta på mig och fråga varför jag tittar på honom. Och det gjorde jag inte då men efteråt så gjorde jag det. Suck !

Kan du inte åka hem om du känner att det blir för svårt att hålla måttan! Ingen fest är värd den ångest du kommer att få om du ballar ur, eller hur?

Tror aldrig att veckan hade gått så bra utan er här på forumet!
Jag är såååå glad att ni finns :)
Tack för all pepp och kloka tankar!

Kramar!

Jag har nu klarat helgen på det sätt jag vill och nu kommer vardagen som jag också ska klara. På torsdag är det ett event som är arbetsrelaterat som blir en prövning. Får inte bli full o balla ur. En fest på lördag som blir en riktig nöt att knäcka. Ett sällskap som dricker som svampar, men trots detta brukar jag lyckas med att bli fullast. Nu håller vi ut! Kram

Jag tycker du ska stå på dig om att du intw dricker och skulle kunna t.o.m. ljuga för denna dumma bordsherren att du är gravid.. t ex. Bara att han skulle lämna dig ifred med drickandet. Man ska inte känna sig så dum att man inte dricker. På de flesta bröllop i Sverige respekterar man de som föredrar alkoholfritt. Lite mer bestämdhet av dig, det är ju ditt val. Du ska inte känna dig tråkig. Kan förstå dock att du kanske kände sorg att inte kunna dricka. Det kan jag känna ofta nu när jag inte dricker. Mig hjälper Naltrexon otroligt bra. Suget är som bortblåst.

Det var vid den här tiden förra söndagen jag skrev min första kommentar i forumet. Strax därefter hällde jag ut allt alkoholhaltigt som fanns i huset.
En sammanfatning av veckan är att den gått överraskande lätt. De sug som har kommit har snabbt gått över och jag har på det stora hela taget mått bra.
Det borde alltså fortsätta att gå bra kommande vecka, åtminstone fram till helgen. Då kommer den första riktiga utmaningen när jag ska bort på en middag där jag vet att det kommer att finnas gott om alkohol. Fast jag är egentligen inte rädd för att jag ska trilla dit och dricka, mer för att jag ska bli uttråkad av att sitta och lyssna på när de andra fyllnar till. Eftersom mannen också ska med kan jag inte heller bara dra hur tidigt som helst. Är det väldigt ofint att sätta sig i ett hörn med öronproppar och en bok efter desserten? Skämt åsido, ska det faktiskt bli riktigt spännande att se hur jag reagerar.

Fan, Fan, Fan! så skit folk kan bete sig. Du har ingen (Läs: INGEN) orsak att känna dig dålig, eller känna att du gjort något fel. Det är alla de andra som gjort fel mot dig Big Time Fel. Blir så arg av sådant där.

Och sedan blir jag skamsen. För visst har jag också betett mig lika som de, liksom säkert de flesta här.

Stort tack för att ni svarar mig. Det betyder så mycket och flygcert det är så sant det du skriver. Jag funderar mycket hit och dit och ångrar mig emellanåt, speciellt om barnen verkar avvisa mig. De borde ju faktiskt veta hur jag har haft det, att jag är den som alltid funnits där för dem, att det är jag som mest skjutsat och hämtat de, hjälpt dem med läxor och helt klart den som tillbringat mest tid med dem under deras uppväxt. Jag har ofta känt mig som ensamstående mamma. Sedan barnen flyttade har livet blivit väldigt tomt och ensamt för mig. Jag känner mig kränkt om de inte kan förstå mig i det här beslutet. Jag måste väl få må bra den tid jag har kvar av mitt liv. Har de ingen aning om hur deras far har varit mot mig, undrar jag ibland. Har inte de växt upp i samma familj!!!!
Min man har dessutom börjat på att dricka nu igen, efter att varit nykter sedan jag sa att jag ville lämna. Har misstänkt detta ett tag nu.Nu är jag helt säker på det, eftersom den medberoende kontrollant man är har jag nu hittat gömda flaskor. Det är ledsamt, men också ett bevis på att jag inte kan gå tillbaka till samma liv.
Kram och än en gång tack för att ni svarat!

Gaah! Genomlidit mitt första nyktra bröllop (som gäst givetvis) igår kväll/inatt!
Herregud... Vilken mardröm! Idag är jag sur, bitter och arg som konsekvens av gårdagens festligheter! Haha, tråkig gäst att ha på bröllop som får en depression efteråt. Alltså HERREGUD!! Hur kan alkohol vara lagligt?? Folk är amöbor när dom dricker! Det är sinnessjukt så pinsamma människor blir. Folk ljuger, flirtar, snackar för högt, upprepar samma sak 114 gånger och ramlar omkring och ser ut som att de har träben när dom stolpar omkring utan balans i allt för höga klackar. Folk ska vara sexiga, intellektuella, spännande och exotiska och det slutar med att folk ljuger ihop helt märkliga historier (en man påstod att han var jurist och sedan kom det fram att han var fiskare, en annan påstod att han var amerikansk proffsdansare.. Visade sig att han var svensk trebarnsfar och säljare - jag tyckte väl att det var konstigt med en proffsdansare med mage).

Nä fy. Det är inte lätt som nynykter alkoholist att vara bröllopsgäst på en bröllopsfest där alkoholen flödar till höger och vänster.. Det blir heller inte lättare ju fullare gästerna blir.. Vill dela med mig av hur jag upplevde det igår kväll (för er - om det finns någon - som orkar läsa).

Jag var alltså nykter bland 100 fulla gäster från kl.14.00 till 03.00 inatt. HERREGUD!
Själva vigseln och drinken efteråt var okej. Drack äppelmust och minglade runt. Middagen gick relativt bra, jag bad om alkoholfritt och min bordsherre trodde givetvis att jag var gravid. Förklarade att det var jag inte, "nehej kör du bil ikväll?", nej svarade jag och då fick jag en konstig blick... "Men varför dricker du inte då?". Jag svarade att jag har valt att ta en liten pause, att det blivit lite mycket sista tiden och att min kropp sagt ifrån och jag behöver vila från alkoholen (det var förresten någon här på forumet som tipsade mig om att säga det - TACK!).
Den här ursäkten dög i ungefär en timme till men sen tog promillen över bordsherren och han fick guldfiskminne och började alkoholhetsa, Bordsherren blev dyngrak och försökte vara skojig/wild and crazy/cool (vettefan vad han försökte egentligen) och började tjata och såg till att servitriserna fyllde på mitt vinglas med vin med alkoholhalt i de gångerna som jag försvann på toaletten.. Som tur var så såg en gravid kvinna vid bordet detta och sa till mig att "bara så du vet så har du vin med alkohol i glaset nu, dom fyllde på medans du var på toaletten". Antar att hon trodde att jag var gravid och ville "ställa upp som en gravid kvinna till en annan".
Den här vincharaden pågick alltså enda tills efterrätten var avslutad och jag kunde tacka för mig och försvinna fort som ögat från den osköna bordsherren.

Så kom rond 2: Själva festen. Tippar att genomsnittsintaget vid den här tidspunkten låg på cirka 2 liter vin/person, så det var verkligen nödvändigt med avec och drinkar nu. Not.
Skulle tro att jag fick frågan om varför jag inte drack (med följdkommentaren; komigen nu, det är ju bröllop, drick, var inte så tråkig nu, vad är det med dig, vad har hänt med dig, komigen nu) minst 50 gånger efter att middagen var avslutad. Fick höra att jag var torr och tråkig och att jag inte har förstått det här med bröllop om jag inte fattade att man ju måste dricka. Hallå! Det är ju fest liksom!

Gaaaaah!!!!! Var så sliten och trött och ledsen av allt tjat och alla kommentarer att jag till slut tog en taxi tillbaka till hotellet runt 03.00 och efterlämnade mig ett stort gäng amöbor. Grät när jag kom tillbaka till hotellet.
Jag passar inte in i samhället längre. Jag har alltid varit partyprinsessa. Alltid varit festens mittpunkt. Nu är jag en tråkig torrboll som folk tycker är konstig och inte förstår sig på... Om dom ändå visste sanningen. Då hade dom inte sagt ett ord. Mår inte bra av att ha hamnat i det tråkiga facket. Tycker inte om att bli dömd som weirdo för att jag inte dricker. Jag är inte alls bekväm i det här...

Var en riktig nedtur att vara bröllopsgäst den här helgen.. Saknar mitt gamla alkoholist-jag just nu.

Ja, jag känner mig nog lugnare och mera hemma nu. När jag gick tillbaka i min tråd för att kolla hur länge jag höll upp i höstas blev jag stressad när jag läste mina egna inlägg. Dom kändes forcerade på nåt sätt. Det är gott att se skillnad, känna skillnad över tid.

Skönt att läsa det du skriver. Jag tycker också du känns betydligt lugnare "mera hemma" än på hösten. Du verkar vara på väg, hoppas du hittar din riktning snart.

FM - Kajak är kanon. Man kommer så väldigt nära naturen.

Tror du kommer att upptäcka att du hittat en grej där, FM. Det där repetitiva, paddeltag efter paddeltag, och ändå kommer man nånstans. Haha, Lucas avskyr kajak men kan tänka sig en kanadensare där man sitter på två. Men jag tilltalas mer av att sjunka ner och in i en egen liten farkost som jag kan styra helt på egen hand. Skulle gärna köpa en men ställer mig lite tveksam till om det skulle bli just några turer att tala om. Det är lite bök innan man väl sitter där, redo att skjuta iväg genom vågorna.

Och musik! Oj, vad jag håller med dig där också. En sån urkälla! Ja, man får ta det en bit i taget. Bara för att man vill se en förändring innebär ju inte det att man måste rusa åstad och bli tibetansk munk, rockstjärna eller nya moder Teresa. Man kan helt enkelt bara se om man kan paddla några meter i en kajak utan att kapsejsa.

;)

Tror det är det som behövs också för att bli varaktigt nykter. Våga släppa taget och ta in nya saker i sitt liv. Skrämmande om man är en kontrollfreak som jag. Nu har jag bestämt mig för att prova kajak. Har aldrig nånsin suttit i en men kan jag bara ge fan att tippa så tror jag det kan bli bra. Det tilltalar mig med kombinationen naturupplevelse, tystnad och lite motion. Vi får se. Då har jag ju testat om inte annat. Lite mer musik för min egen del skulle också sitta fint. Man får ta en bit i taget:). Hitta glädjen igen. Trampa upp nya stigar- både i hjärnan och livet.

Intressant att se hur lika vi tänker, vi som vet vad missbruk är. Det slog mej när jag läst om hur folk blivit bemötta på beroendecenter och alkoholkliniker att man borde vara nykter alkoholist för att få jobba där. Hos Viktväktarna måste konsulenten själv ha varit överviktig. Fast man tycker ju ändå att man inte ska få såna svar som att det är bara att låta bli att dricka, det borde man där förstå att det inte är så enkelt.

Kanske det är just försommaren som väcker lite tankar och gör att jag reflekterar kring alkoholen. Jag har inget sug eller några som helst svårigheter att välja nykterheten. Men konstaterar att det hade sin ljusglimtar också inna. Drt blev för mycket. Men som du säger PP, vi avstår frivilligt för vi har gått igenom så mycket som vi inte vill uppleva igen. Och att komma igen efter ett återfall är så oerhört mycket svårare än man kan tro. Det är inte bara att sluta igen, tyvärr. Jag tänkte så vid ett tidigare försök att sluta att jag kunde dricka under semesterveckan i Grekland och sen fortsätta nykterheten igen hemma. Då hade jag varit utan i några månader och det var nog en vita knogarnas nykterhet då ännu. En vecka i Grekland utan vin kändes bortkastad. Så sjukt tänkt men just dom tankarna tror jag också alla går igenom. Nåväl, jag drack ju förycket under veckan. Slocknade tidig, var berusad redan då vi skulle gå och äta middag, ja usch. Ingen minnesvärd semester det inte. Min man som själv drack för mycket tyckte att jag var pinsam. Nå när vi kom hem på fredan så tyckte jag semestern ännu pågick till söndan och så tog jag det väl lite lugnare men det blev förlängt till att gälla över sommaren osv.

Som nykter i tre år nu så är det ingen kamp. Jag är stolt över att jag inte dricker och jag försöker inte dölja det. Jag vet inte vad folk tror, på mitt jobb t.ex är det känt att jag inte dricker och jag bryr mej inte om ifall nån tror att jag har alkoholproblem. Det har jag inte, haha, alkoholen är inget problem längre.