Senaste kommentarerna i forumet

Jag har drabbats av en jäkla förkylning och kan knappt sitta upp, tycker synd om mig själv. Fattar vad du menar att man tackar nej för att verka "duktig". Men Blomman jag tror ändå att om man bara köper en flaska finns du ju liksom bara en flaska inte en hel BIB.

Jo, jag minns att du fått extern hjälp med barndom, uppväxt m.m. Men jag kom inte ihåg att du sökt ren "alkoholhjälp". Du kanske skulle pröva det som finns på forumets hemsida...?

Jag har hållit på en hel del med mindfulness och meditation. Om du har möjlighet att gå en kurs i mindfulness, så gör det! Det är ganska livsomvälvande för sådana där rastlösa själar som oss. Det handlar mycket om att vara här och nu, ta emot både det jobbiga och det bra när det kommer och vara i det. Det har hjälpt mig mycket i alla fall. Funderar på en annan sak. Du som är "lite hooked" på träning. Har du prövat yoga? Det finns ju flera olika typer och ashtangayogan är rätt tuff. Förutom kroppskontroll, så ger det så himla mycket mentalt. Tror att det skulle kunna vara riktigt bra för dig.

Så, nu har jag läxat färdigt. Ursäkta!! :-0

Det är så fint med det här forumet, när man väl kommer tillbaka igen står de andra här med öppna armar och tar emot.

Jag tror på dig LP. Och du, grattis till ditt nya jobb - vilken häftig känsla att gå in i en utmaning. För min del blev mitt nya jobb förra året ett wake up call och drivkraft att förändra mitt liv eftersom jag visste att jag inte skulle klara av mina nya utmaningar om jag inte hade fullt fokus (läs: var bakfull, seg och ångestladdad).

Kör så det ryker!

Ja du vi är många i samma båt som du. Det vi kan göra är att stötta varandra och försöka göra bra val.

Classic! Jag drog ut på uppstigningen å det längsta i morse men nu är dagen över och trots megahuvudvärk så är jag ändå nöjd med dagen. Nu är det snart helg igen. ho ho ho...
//SL

PS. Räckte upp handen allt vad jag kunde!

Nu sitter man här i tårar igen och vill bara dränka sorgen i alkohol. Trots att jag sa för någon dag sen IGEN att de fick vara nog.
Allt går verkligen emot mig. Senaste året har varit ett rent helvete. Sak på sak på sak går fel. Och hade de varit saker jag kunnat påverka hade man väl fått skylla sig själv men nu är de saker bortom min makt som går åt helvete. När man tagit sig ur ett djup och tänker att "nu kommer allt bli bättre!" Kommer nästa bakslag. Detta är alltså inte alkoholrelaterade anledningar utan andra. Jag har haft så mycket skit runt mig senaste tiden att även dom simpla sakerna nu börjar ta så mycket kraft. Varför kan man aldrig bara få en lugn stund?! Sjukdomar har avlöst varandra, fel medicineringen har försatt mig i nästintill komaliknande tillstånd. Utbildningsmöjligheter skiter sig och jag vet inte längre vart jag ska ta vägen. Är de så jävla konstigt att man vill dämpa sorgen då..
Jag tänker varje dag att jag inte orkar en dag till. Livsgnistan har lämnat mig mer och mer för varje bakslag och Nu känns den banne mig helt släckt.

Hej, Jag har läst din tråd, din ångest och hur du hittar anledningar att vara kvar. Du står och väntar på att hoppa ner i ett stormigt hav tills det blir lugnare tider. Jag är 29 år och har levt fram och tillbaka med en man med blandmissbruks-problematik i snart 6 år. Vi separerade för 2 år sen, sen lite fram och tillbaka, han blev snygg och hälsosam igen, började motionera, var gullig etc och vi blev ihop på nytt i somras. I januari flyttade vi ihop. Det dröjde bara en månad till han var igång igen. Ute med kompisar varje kväll och drack öl, knarkade på helgerna och även på veckodagarna nattetid. Under dessa månader har jag gång på gång visat mitt missnöje, via samtal, bråk och sms. Det har mottagits som tjat och gnäll och att jag är världens tråkigaste med alla mina regler och riktlinjer. I tisdags försökte jag göra slut. "Hur kunde jag lämna en människa som jag trodde hade problem, vilken typ av människa var jag, så otroligt omänsklig". Vi kom fram till att vi ska ha en månads paus och bo växelvis i vår lägenhet. Varje dag skickar han sms om hur han har förändrats, han dricker läsk på krogen och går långa promenader. "Det här kommer VI klara tillsammans, för det är så det funkar i förhållanden, man hjälper varandra". Ikväll ska jag gå på ett möte för anonyma narkomaner. Jag behöver liksom alla ni andra här, kraften att säga nej. Jag tycker att jag tagit ett stort steg som satt ner foten, men han vill inte förstå riktigt. Nu är han medgörlig. Men tidigare har hans temperament styrt hela vår relation. Jag vet hur svårt det är med all denna skuld. Men när jag läser era texter ser jag mig om 20 år. Jag vill inte bli som ni. Jag vill inte behöva tänka på detta i min vardag. TA MOD OCH GE DIG AV! Om du ångrar dig kan ni ju alltid bli ihop igen, han kommer ta emot dig med öppna armar. Åren går.

Massa kramar!

Visst är de jobbigt inte kunna stå emot. Och när man som för min del beroendecentrum inte verkar tycka att jag har något problem ger de mig anledning att fortsätta. (Vilket är helt fel tankesätt men så funkar min hjärna)
Får jag fråga vad dom "äckligt stora mängderna" innebär? Jag drack i helgen 5 liter vin onsdag-lördag vilket jag anser är helt galet mycket.

Innan jag vågade mig in för att skriva här så surfade jag runt och läste och du var en av dem jag följde :). Jag har precis som du rastlösheten som min största fiende. Av den anledningen har jag laddat ner appar med mindfulness som jag pluggar in på kvällen när jag ska sova. Tror hjärnan tar till sig budskapet fast jag somnar, för numera somnar jag ganska direkt. Finns ett flertal engelska relaxappar som är kanon. Ett litet tips från en annan rastlös/ FM

Jättekul att du är tillbaka. Det har inte gått så bra för mig heller, men jag är också djäkligt envis så jag känner många gånger att jag snart ska vara över muren, en resa kvar till helgen med gamla kompisar, sedan vill jag sätta stopp för gott. Då känns det bra att du också är här med samma målsättning!
Allt väl,
Fenix

Matlagningsvin ska det vara :)

Köp vanligt matlagningskonst på affären. Det är tillräckligt äckligt ;). Hittills har jag fixat att ha vin hemma utan att dricka, men igår var det nära. För mig spelar det ingen roll vilket. Hade jag fallit för frestelsen och inte haft nåt hemma så hade jag lånat av närmsta granne. Då kan inte såna små petitesser stoppa mig. Kosta vad det kosta vill. In i dimman bara! Oj, vad man ser sitt eget (sjuka) beteende när man plötsligt gör tvärtom ett tag.
Gott med gulaschsoppa. Nu blev jag sugen :).

Som andra redan sa, naturligtvis skall du vara här!

Hoppas du lyckas få tag på vad som driver dig tillbaka och driva bort det i stället. Jag skall själv börja en kortkurs i mindfulness aldeles snart, kan kanske försöka skriva litet om den upplevelsen i min tråd, om det känns som om det kunde hjälpa andra.

Nej det blev inget vin i går fast det var nära. I stället grät jag och kände mig maktlös. Jag avskyr när rastlösheten slår till som mest. Det är som ett vilddjur på insidan. Och familjen fattar ingenting och jag orkar inte förklara. Blir bara sur och otillgänglig och slår ännu mer på min oförmåga att hantera jobbiga känslor. Jag kan ju egentligen inte sätta fingret på vad det är så hur ska jag kunna ge en vettig förklaring. Vill bara vara i fred och det är i princip omöjligt med det jobb jag har plus stor familj. Min lösning i många år, för att inte gå bärsärk, har varit vin. Då har jag blivit lugn och glad och inte tagit så hårt på saker och ting. Men det kommer som bekant surt efter. I dag är jag mest trött och tom. Det får väl gå det med.

Tack för kommentarer. Nej, det går nog inte särskilt mycket energi åt alls. Jag är sällan på fest eller restaurang och vardagsdrickandet är ute ur räkningen, så det blir väldigt sällan någon fråga om jag skall dricka eller inte. De gånger jag har druckit har mest varit väldigt städade arbetsrelaterade tillställningar, så så där väldigt mycket självkontroll har inte heller behövts heller. Får se var jag hamnar nu på valborg. Det brukar vara en mycket blöt fest här i Finland...

Så underbart att just ni båda som varit i mina tankar hela denna resa kommenterar och ger mig nytt hopp.
Underbart.
Mycket glädjande med dina 11 månader. Vi var ju på god väg tillsammans där du och jag. Jag hade ju 5-6 månader utan A och så föll jag i november förra året.
Hjälp utifrån har jag mer eller mindre alltid haft och tagit hjälp av genom egna kontakter med vården och kommunens beroende enhet. Jag vet så väl när det är dags att söka. Det är tveksamt vad det gett mig. Jag har varit igenom så många sessioner och psykologer och känner mig färdig med barndom, problem och beteende.
Jag vet om alla varningssignaler och fallgropar, det hjälper mig inte att få reda på samma saker igen o igen o igen.
Det som är viktigt för mig är att inte glömma, aldrig glömma hur jävligt jag mår dagen efter.
Det vet vi väl alla hur lätt det är att börja romantisera eller förtränga det onda efter en tids nykterhet?

Jag tar definitivt inte ut något i förskott och säger aldrig, "Aldrig mer" igen.
En dag i taget och sakta men säkert så är livet bra igen. Rastlösheten är min största fiende och utmaning.
Har börjat tänka mycket runt mindfullness, har tyvärr varit för rastlös för att ta tag i det.
Träning har ju alltid varit min räddning.

Tack underbara ni för att ni är med där ute. Jag har saknat er.

LP

Just ja. Håller med dig om NA/öl! Det är ju gott! Jag dricker gärna en till middagen. Det är så skönt att kunna "ta en öl", utan att det gör något!!

En helg hade det dock smugit sig ner en 3,5% bland övriga Carlsbergarna. Det räckte med att jag hade sprätt bort kapsylen för att jag skulle känna lukten på armlängds avstånd. Hmm... kan det här vara rätt...? Nä, det var det ju inte - så den fick mannen sig till livs istället.

Hello Stingo!

Roligt att läsa att du håller ställningarna. Jag tänker mig att det måste gå åt en hel del energi och självkontroll för att fixa det du gör nu. Jag har snart varit nykter i 11 månader och är inte alls redo att pröva. Det känner jag verkligen. Men jag är glad för din skull att det går bra för dig.

Jag känner absolut igen uttrycket "kasta vinterpälsen" men hade ingen aning om att det kunde användas i den bemärkelsen. Hua! ;-)

Kram

Alltid bra med lite morgon-djävlar-anamma! Upp med fingret allt vad du orkar - fast kanske under bordet - för husfridens skull. ;-)

KRAM

Välkommen tillbaka! Klart det är här du ska hänga. Det är här det händer, vet du väl ;-)

Tråkigt att det inte gått så bra, men det gäller att inte ge upp. Eller hur? Tänkte faktiskt på dig senast igår (!) och undrade hur det gick för dig. Vad tror du om att ta hjälp utifrån den här gången? Det finns ju en hel del att tillgå? Ensam är inte alltid stark. Du är visserligen inte ensam - forumet finns och du har din familj. Men det kanske inte vore någon dum idé i alla fall?

Själv har jag äntligen kravlat mig upp ur höstens djupa håla. Äntligen mår jag bättre och känner mig gladare. Det går alltså framåt även för en gammal sur en. Har inte druckit något på snart 11 månader. Det har varit jobbigt vissa dagar, men de dagarna blir färre och färre. Jag hade dock inte överlevt utan terapin som jag fortfarande går i. Den har varit ett rent helvete att traggla igenom, men jag är övertygad om att den har förändrat mig i grunden. Tja, jag är inte färdig än, men so far so good...!

Tänker på dig och skickar ett stort, stort lass med styrkekramar till dig

Hej Lill-Per. Jag har saknat dig och det är roligt att du kommit tillbaka. Hoppas att du stannar här på forumet. Jag har inte så mycket tid just nu men själv har jag en nykter period om drygt tre veckor bakom mig. Jag hade två inte fullt så farliga dryckesdagar i samband med en lång bilresa dessförinnan men före det ytterligare drygt två veckors nykterhet. Jag har också fasat ut mina insomningstabletter, vilket inte är lätt det heller. Andra natten idag utan dessa tabletter. Blev orolig, dålig sömn men jag kommer inte att ge mig. Jag ska bort från dessa insomningstabletter som gör mig än mer nedstämd.

I övrigt är vi nog väldigt lika du och jag. Allting går antingen i svart eller vitt. Förmodligen är vi lite av tjurskallar också. Vi ger oss inte. Allt gott till dig och vi får höras senare.
Kämpa på/Tjalle

för att hjälpa mig med en sak.Vi pratade kort och han önskade mig ändå lycka till även om han såklart inte var lycklig över det hela.Jag har inget behov av någon annan just nu som han uttryckte det.Precis som jag delvis tolkat honom.Men hejdåkramen var ömsint och vi kommer nog att hålla av varann länge än om inte alltid.Fint avsked iaf så får vi se hur allt går.

Jag har ett par år slutat köpa BiB men jag vet inte om det hjälper så mycket. Har köpt flaskor och kör dem fort till återvinningen så jag slipper se alla tomflaskor.

Ja, BIB är verkligen en fälla! Mängdrabatten gör att man tycker sig göra ett "klipp".

7 dgr är ju kanonbra ju!! En kickstart:) Jag brukar pressa en citron i ett stort glas med vatten och varför inte det ta en lång snabb prommis, det funkar för mig:) Varför inte ladda hem runkeeper och bjuda in en kompis att tävla i hur mycket ni orkar gå på en vecka:)