skrev Nynykter i Filosofiska rummet

Så fint du tar hand om allas vårt rum, Mulletant. Jag såg nyss solen gå upp över havet. Det är redan behagligt varmt och jag hör pipande sjöfåglar. Äntligen har jag för en stund både el och täckning.

Under semestern har jag för första gången på länge känt ett sug efter alkohol. Jag och mannen äntligen ensamma. Bad från klipporna. Vedeldad bastu. Så mysigt det kan bli och DÅ slår suget till. Att det skulle vara så väldigt gott och mysigt med vin. Jag blev riktigt irriterad på mig själv. Det var ingen fara för min egen del eftersom alkoholinköp skulle kräva både båt- och biltur. Jag pratade om min irritation med Särbon. Han tyckte bara att det var väl inget konstigt och kanske lite bra att nån gå g känna sug eftersom det annars inte skulle vara nån sport att sluta :-)

Det här fick mig att tänka på hur mycket alkohol för min del varit förknippat med leda eller tomrum. När man lämnar en hektisk vardag och plötsligt befinner sig i en sommarstuga utan el och vatten in the middle of nowhere uppstår ju lätt just - ett tomrum. Det där har jag tidigare fyllt med vin och öl. Känner suget komma vid cocktailtimmen, sedan jag "klarat av" en ledig dag och innan det är dags för middag.. Galet!

Kramar till alla kämpar i sommarsverige (/fyllesverige?)


skrev Stigsdotter i Vägen tillbaka till mig själv

He, he, den där kände jag inte igen - för att verka avspänd. Ja detta är väl självsuggerering på hög nivå!!

Jag måste berätta, jag tror att vårt barskåpsspöke smög ned i packningen. Det är helt jä_la otroligt detta! Idag kom vi ju då till stugan vi hyr för en vecka ihop med min svägerska och familj. Vi har gjort oss hemmastadda och ikväll letade jag i alla köksskåp efter en tekanna. Vet ni vad jag hittar längst ned i ett skåp? Jo en stor halvfulle whiskyflaska!! Hur sannolikt är det att det finns sprit i ett hus man hyr?? Vad gjorde jag då? Jag sköt den längst in i skåpet och ställde lite grejer för så att ingen Anna skulle se den. "kan vara bra att ha" liksom! Nu tänker jag att inte en chans att jag riskerar att prova! Men risken finns ju såklart. Kanske ska jag hälla ut den, ingen av de andra vet ju att den finns och skulle ej sakna! Bör jag kolla med den vi hyr huset sv först tro?

Varför händer detta mig!!!??


skrev kalla i Div åsikter eller...?

Dina ord får mig oftast på banan igen, så ikväll skulle vi på fest men avbokade då jag känner mig lite svajig i kriget med draken. Så imorgon planerar vi fotosafari med tidig start, tur att mannen är flexibel :-)//Kram Kalla


skrev Adde i Div åsikter eller...?

forum på fb jag är med i så har det i dagarna hyllats folk som har nyktra och drogfria dagar av varierande längd och det är underbart att se glädjen på forumet då. Det är stort att få dela glädjen.

Samtidigt så är det några som tagit återfall och som nu är på väg tillbaka på skakiga ben och med huvudena fyllda av ångest.

Glädje och sorg på samma sida. Precis som livet för "vanliga" människor.

Det gemensamma temat för de som tagit återfall är att de glömt bort sin historia och trott sig vara friska. Jag är rädd för att glömma så jag jobbar med mig själv och jag påminner mig om vem jag är. Det är inte så komplicerat som det kan låta, det blir ett sätt att leva och det på ett sätt som många gånger är betydligt lättare att leva på än det gamla. Jag är inte bedövad av kemiska preparat och har full åtkomst till mitt känsloliv med alla dess toppar och dalar och det känns så fantastiskt befriande. Så var inte mitt liv tidigare.

Vi hade ett litet möte några stycken på ett torg för ett tag sedan och naturligtvis sitter vi alkisar på parkbänkarna och flamsar så folk kikar lite på oss :-) Det känns så kul att kunna utmärka sig lite så att folk tittar och vara helt nyktra och kan kika tillbaka på de "normala" som går där!

Det går alldeles utmärkt att vara lite busig och tokig i nykterheten, tom så knasiga att folk tittar lite skrämt på oss och då fnissar vi ändå mer :-)) Ni skulle bara veta vår historia ni Svenssons som går där !!

Jag skulle gärna vara med på YPAA i Köpenhamn 27-29 juni men tyvärr har jag inte en obegränsad kassa så jag får avstå det konventet. Jag har vänner som åker dit och jag känner sån längtan att få följa med men jag spar min pengar till Gullbranna och vårt föreningsmöte i oktober. Inte alls så tokigt det heller :-)) Gullbranna är mitt riktiga vattenhål på hösten och det är ett måste för mig att åka dit och kramas lite !! Det är under det konventet som jag har fått mina riktiga aha-upplevelser och där min nykterhet har tagit rejäla kliv in i tillfrisknandet. Det var där jag hittade mig själv 1,5 år in i nykterheten när en anhörig/medberoende klev upp på scenen och sade just det som jag hade letat så förtvivlat efter. Från den dagen var jag en egen person med egen identitet och inte bara en alkis som det var ok att sparka på. Då började mitt nya liv.

Sköt om er och glöm inte eran historia, den är ju eran framtid !


skrev kalla i Att ta ett steg i taget

I dag blir det fest och draken kommer på besök igen, skall resten av livet vara så här? Kommer alkospöket alltid försöka få mig att dricka eller kommer den att självdö tillslut. Jag mår ju 1000 gånger bättre nu än vad jag gjorde för 6 månader sen och ändå kan spöket låta helt logisk när det gäller att testa igen.

Någon berättade om en tom tavelram på ett behandlingshem, där skulle man sätta upp et foto på den alkoholist som kunde dricka normalt i framtiden, ramen hade suttit där i 20 år och man hade ännu inte hittat någon som lyckats. Det säger väl allt om att pröva att dricka normalt igen, bara spöket som inte fattar.

Så ikväll blir det läsk rakt igenom :-) Kram Kalla


skrev kalla i Vägen tillbaka till mig själv

Skickar med dig några kloka ord ifrån Puh :-)
För att verka avspänd och helt tillfreds kan man gnola tiddeli-pom några gånger på ett vad-ska-vi-göra-nu-då-sätt.
Källa: Nalle Puh


skrev Adde i Vägen tillbaka till mig själv

skön, nykter, semester !! Och kom inte hem med armar/mage som ser dopade ut :-) Njut av ditt nya liv !


skrev Dompa i Nu börjar min resa!

Shit vad varningar det var för att logga in här då :(. Men jag chansar. Hörru TP. Kom igen! Jag vet att det är tufft med din sjukdom och jag vet att det är tufft att hålla sig motiverad nu när grabbarna är overseas. Men kom igen. Ta denna månad som en chans till återhämtning. När grabbarna kommer tillbaka ska de mötas av en farsa som börjar bli lite säkrare i sin nykterhet.

Önskar så jag kunde bjuda ner dig hit. Men det är ju inte mitt att bjuda till utan lilla farmors. Stackars kvinna. Hon är änka sedan tusen år tillbaka. Van att rå sig (och granngubben, den bocken ;-)) själv. Nu har hon huset fullt av bambini...mig inberäknad.

Så för att ge henne en break tog jag ongar med mig och bilade runt några dygn. Nu har de stackars små liven fått sig en kulturchock. Kyrkor och historia. Farsan består inte bara av procent.
Men nu blir det badliv igen. Det är vackert här mitt i natten. Så stjärnklart och det luktar så gott. Syrsorna är igång som tokiga. Sitter här i farmors trädgård med hemlagad citronsaft och njuter.

Hade jag njutit mer med hemgjort vin? Nej...just i natt behövs inte vinet. Jag är nöjd. Jag är förnöjd. Önskar du kunde känna detsamma. Hoppas det har lättat lite. Var bara rädd om dig. Varje dag ska du tänka så; Idag ska jag bara göra gott för TP. Gott är att fiska, hänga på bryggan, hänga i mattan. Solen...den gör dig också gott.

Att inte kunna sova på natten är ingen katastrof så länge man inte jobbar. Gå ut i den ljusa svenska sommarnatten och djupandas. Ta hunden med dig ut i skogen. Rör dig sakta, sakta i din takt. Så tror jag att man bygger en stark TP.

Du vet att jag finns här för dig...förmodligen för resten av våra liv. Häng i brorsan...du och jag...och våra fantastiska kollektiva damer. Vi fixar detta. Jag tror det...även om jag nyligen snubblade. Nu ska jag sova...även här finns en hängmatta så givetvis sover jag utomhus. Pröva detsamma om vädret tillåter.

Kramar från din tilltufsade broder R!


skrev Stigsdotter i Vägen tillbaka till mig själv

så kommer jag imorgon att åka på semester utan dator. Liten uppkoppling kan finnas i telefonen men det blir inga långrandiga inlägg från mig.

Kram till alla kämpar! Kom ihåg, du har bara ett liv, försök göra det bästa av det livet. Var rädd om dig, känn efter i magen. Känner du för att dricka kanske du kan göra 35 armhävningar/situps först?

På återhörande!!


skrev Sommar12 i Steget

Sitter ensam på ett cafe sista dagen på senestern. Vilken resa det varit för mig, så mycke känslor. Men jag känner mig glad och vill vara snäll mot mig själv. Har aldrig varit snäll mot mig själv, men nu vill jag det. Har accepterat att det här kommer ta tid och att jag kommer göra fel och att jag då ska resa mig upp och gå vidare, ett steg i taget. Har druckit 4 kvällar av 14 här i solen så det får jag ju ändå känna mig nöjd med. Och viktigast av allt jag har bevisat för mug själv att det går alldeles utmärkt att äta lunch på strandserveringen utan öl och att man kan ta en drink på strandpromenaden utan A i den. Och man kan sitta på altanen och läsa utan ett glas vin!!! Detta trodde jag för några veckor sedan var omöjligt, men trots mina misslyckanden har jag bevisat för mig själv att det går, och det känner jag mig så glad för!! Kram till alla er här som hjälper mig med detta!


skrev Gäst i Glad men rädd

Tack MissH för de uppmuntrande orden! Jag hade en liknanade kväll igår då jag var ute med tjejerna jag brukar dricka med. De drack vin och jag drack cola. Känns så skönt nu på morgonen att verkligen kunna känna min kropp - inte vara förlamad och avstängd av bakfylla. Hoppas du tog på dig joggingskorna och fick uppleva den underbara känslan av fysisk trötthet. Jag vet vad du menar med att vara rastlös och med tankar som flyger och far i huvudet. Det bästa med träningen är att den rensar skallen, ökar orken och bättrar på figuren = a real win-win!!! Jag har själv vart ute i spåret några ggr och märker stor skillnad. Vi har bara en kropp och den är värd att vårda. Som jag läste någonstans: "Din kropp är ditt tempel, dyrka den". Jag blir själv uppriktigt ledsen när jag tänker på hur jag har misshandlat mig själv och hur lite respekt jag har visat för min kropp. Nu har jag varit nykter i 2 veckor och sakta men säkert börjar jag känna mig fysiskt starkare. De hänger ju ihop de där - kroppen & knoppen. Förstår att din inre dialog bråkar med dig angående alkoholen, har själv vart där förut och kommer vara där igen men så länge de bara är tankar och inte handling så kan vi hantera dem. Tankar föder känslor och känslor är övergående. Är vi medvetna och närvarande så har vi ett val. Det är när autopiloten tar över som det är lätt att hamna i gamla mönster.

Tycker du är fantastisk som kommit så långt och jag uppskattar verkligen allt du skriver här inne. Det har hjälpt och hjälper mig att läsa dina kommentarer. Här inne kan du ju vräka ut allt! Så låt joggingdojerna bli your new best friend så kanske vi ska anmäla oss till GBG:s varvet 2013...? ;-)
Ha en skön fredag! Kram
(PS - läser en intressant bok just nu "Ansvarsfull" av Camilla Kuylenstierna - kan rekommenderas!)


skrev mulletant i Filosofiska rummet

och tittar till... Slänger blommorna, sköljer ur vasen och tar in nya.

Öppnar fönstret en stund, just nu regar det inte. Upptäckte två nya album med Lisa Ekdahl igår, ska lyssna igenom det ena, Pärlor av glas. Fina texter.

Hoppas livet är gott mot er alla filosofiska vänner. Sommarhälsningar! / mt


skrev mulletant i Mitt nya år

- den längsta på länge. Beror på att jag inte vill logga in då säkerhetcertifieringen är oklar. Säkert riskfritt men känns inget bra.

Är vaken med allergisk snuva och rinnande näsa :(

Livet är däremot bra - så mycket viktigare! Och de flesta vännerna härifrån finns ju på Alkoholhjälpens fb-sida. Ska gå titta till Filosofiska rummet också innan jag loggar ut.

Kram på er alla / mt


skrev mulletant i Att leva nykter

Jag har inte loggat in här på ett tag då min dator (via både Explorer och Firefox) avråder av säkerhetsskäl. Allt är riktigt bra med mig och i vårt liv. Hoppas detsamma gäller dig. Jag finns på Alkoholhjälpens grupp på fb, där heter jag Mittiplaneten Johansson. Hoppas den här sidan slutar lysa rött så småningom. Hörde Lisa Ekdahl på radion igår ”Där ser du själv hur högt du når” och tänkte på dig – varma, goda tankar. Kram ♥ / A


skrev Stigsdotter i Glad men rädd

du vinner över din alldeles egna lilla alkoholdjävul försvagas den och stärks du. Lyssna på vad alla de där personligheterna, martyren, glädjedödaren, partysessan osv osv, säger, tänk igenom deras argument och fundera ut vad du egentligen tycker - släpp sen och gå vidare. Med detta menar jag att det är viktigt att verkligen tillåta sig själv alla dessa jobbiga känslor istället för att trycka undan dem. Efter regn kommer alltid solsken. Så är det.

Jag kan också skriva under på Addes råd om AA, det är ganska skönt att kunna vräka ur sig en massa till "riktiga" människor som nickar igenkännande. Det är också stärkande att höra andras berättelser!

Kram på dig!


skrev Tvåbarnspappan i Dompa!!!

Snälla hör av dig. Vill veta hur du mår!

TP


skrev Stigsdotter i Att ta ett steg i taget

Bara man är förberedd ska det nog gå bra! Kram på dig.


skrev Gäst i Att göra på fritiden

... Älskar listorna men saknar alternativ till vad man kan göra om man är ensamstående mamma utan anhöriga och utan arbete 8dvs inte har råd att betala barnvakt ) till en drygt 1-åring.
Om någon har konkreta tips så skriv gärna.
Kanske är det jag som ser hindren före möjligheterna.
Är "ny" här (dvs har läst men inte reggat mig för än nu) och kanske finns det saker jag inte förstår / tror mig inte kunna som jag faktiskt kan.


skrev kalla i Att ta ett steg i taget

I dag börjar några dagars ledighet, skall bli så skönt. Drakar och spöken har har varit lugna,men känner att det är lugnet före stormen, till helgen blir det nog krig. Men jag är rustad och tänker vinna. Hoppas ni alla har det bra där ute//Kram Kalla


skrev Gäst i RÅD FÖR DIG SOM VILL DRICKA MINDRE

Är ny här men känner precis som du i frågan om alkohol
Önskar det skulle finnas ett ställa för alla som vill och pratar hör och är i samma situation att träffas.
Tror det skulle vara bra. Ex varken du eller jag vill ju våra barn något ont? Och det är dem vi som mammor har främsta skyldigheten mot.
Att träffa likasinnade vore skönt.
Allt gott!


skrev Gäst i Steget

Sommar12 en dag i taget, och njut de sista dagarna av semestern. Och även vardagen när väl den kommer.


skrev Sommar12 i Steget

Varför är det så svårt för mig att stå emot mig själv? Hade några riktigt härliga dagar utan A och tyckte det gick bra. Sedan så trodde jag att det här går ju så bra utan så jag kan ju ta ett glas vin till maten bara för att det är så gott. Lyckades hålla mig den kvällen och hade väl antagligen då lurat mig själv att jag klarade detta. Men så dumt, tog en öl i går eftermiddags och det var som att slå på en knapp, började i hjärnan tänka på vin, vin, vin. Eftersom vi är utomlands behövs ju inget bolag utan jag la vin och öl i korgen på Supermarketen. Kunde sedan inte sluta. Det värsta jag någonsin gjort gjorde jag igår, när mannen var ute med ungarna halsade jag ur en konjak som stod i barskåpet på huset vi hyrt!! Skäms så. Det var som att ruset inte räckte och jag ville inte att det skulle synas att jag tömt vinflaskan. Hemska människa. Hur fungerar hjärnan egentligen? Varför gör jag så här? Hur gör ni andra när tanken kommer att jag vill ha en öl, då ska jag ju få det , den här gången går det bra, det känner jag? Hur ska jag göra? Hur ska jag tänka? Jag vet ju att jag aldrig är nöjd med en öl?? Nu är det två dagar kvar av semestern och jag har köpt ett fint armband idag som jag tänker ska va mitt "nykter armband" att titta på innan jag fattar fler felaktiga beslut. Känner mig ändå glad och hoppfull för de allra flesta dagarna har varit nyktra och de sista två ska absolut vara det!!!


skrev Adde i Glad men rädd

få ur sig det som kommer fram ur vårt mörka inre är den bästa vägen att döda monstren. Jag har ju fördelen av att kunna lasta av mig på AA i första hand och detta forum i andra hand. Den ordningen beror på att jag föredrar att träffa personer irl och kunna ha ögonkontakt. Att jag dessutom får kramar är ju en väldans fin bonus :-)

Vår sjukdom är listig,falsk och stark och tar alla tillfällen till att bråka med oss innan vi lär oss att handskas med den och vara vän med den. Att fly är ju bara att skjuta bort problemet en stund istället för att ta tag i det direkt istället. Att fundera över skeendet är bra men det förutsätter också att det finns nån att bolla frågan med annars blir det lite rundgång och risken är stor att fastna i problemet utan att kunna se lösningen. Att skriva här hjälper massor men varför inte även testa AA ? Eller andra människor irl som har vår sjukdom ?

Livet går upp och ner och nykterhet innebär inte per automatik ett skönt, mysigt, soligt liv men det underlättar nåt grymt om jag inte dricker :-)

Njut av dagen idag fast det regnar utav bara he-te :-))


skrev Gäst i Glad men rädd

Tack för ditt fina inlägg, tar till mig och blir jätteglad! Tack för ditt pepp, behövdes idag :-) Huvudet på spiken, jag behöver trötta ut mig! Nu valde jag att sätta mig på bussen och åka till mamsen på besök, vilket har lindrat den malande oron i magen något. Vill ju dock komma ifrån det där mönstret, att fly från det jobbiga (som jag gjort med vin innan, det är väl därför tanken kom igår). Eller så överanalyserar jag och är helt enkelt uttråkad och rastlös. Men oavsett, imorgon när jag kommer hem igen snörar jag baske mej på mig joggingskorna och ger mig ut. Att springa får alltid rätt på tankarna, varför tänkte jag inte på det?


skrev Tilde i Glad men rädd

stöd och styrka här i dina inlägg, Miss H. Idag tror jag du behöver lite stöd och uppmuntran. Du skriver ofta så klokt och jag tror du ska gå tillbaka till dina tidigare inlägg och läsa när du känner martyrens påhälsning. Du har styrkan DÄR i det du tänkt alla dessa dagar som gått.

Jag känner också att jag har svårt att varva ner ofta, svårt med var jag ska börja men sen en tid tillbaka försöker jag ta det mera varligt med mig själv och vill inte dömma varken mig eller någon annan för hårt. Jag känner att för mig hjäper fysisk aktivitet mot oron. Regelbunden fysisk aktivitet, något som är roligt, alla är vi ju olika, rida (närheten till djur är ju också något som kan lindra inre oro... en katt att klappa är fina grejer :) Någon kanske vill springa eller börja cykla en mil eller en halv eller vad man orkar, men att ta ut sig... på gym eller promenad. Dagligen tills det blir en vana. Jag är inne i en sådan vana nu och GLÄDJEN med den bara kom efter ett litet tag, och ett behov och en längtan efter att känna den känslan av skönt lugn efteråt.

Jag har inte som du HELT övergått till ett nyktert liv. Är inte helt motiverad, men dricker mycket måttligt och är ordentligt sträng mot mig själv. Jag beundrar dig som tagit det avgörande steget!!! Och kanske blir det nödvändigt för mig också, då gör jag det ! Tack vare DIG o många här har jag fått en annan insikt och syn på detta.

Mitt råd är fysisk (obs!rolig) aktivitet som fängslar dig och vem vet kanske leder det till att du en dag kan sitta på stubben i skogen alldeles själv. Misstolka mig inte, jag vet ju själv att det är svårt med oron och inre demoner och inte alltid helt lätt att ge sig ut och va fysisk...Kram/Tilde