Senaste kommentarerna i forumet

och lägger mig ovanpå stenen. Lite darrig och skakig med självförtroendet i botten men nu måste jag börja arbeta mig uppåt. Jag ska minsann försöka göra en Mowgli- gud vilket underbart uttryck!

Tack snälla alla rara för era peppande tillrop, de värmer ända in i hjärteroten! Jag har försökt att analysera vad det var som gjorde att jag föll för frestelsen att bedöva mig, och det har allt varit fler gånger sista veckan. Tror det är en mix av lite av varje. Kanske var en av anledningarna att jag har haft mycket omkring mig en period, haft det lite stressigt. Den där kommentaren, visst blev jag ledsen men om jag varit starkare hade jag inte reagerat likadant. Nåväl, detta blir en bra lärdom för framtiden och nästa gång det blir så ska jag stå bättre rustad (hoppas jag). Det är ju så urbota dumt att försöka dricka bort stress eller nedstämdhet, lite som att spotta i motvind.

Så, på darriga ben tar jag återigen första steget.

Kram till er alla!

tår föll då jag läste dina ord Kalla! Tack och kram
Dagen ägnar jag åt att läsa på forumet. Bli stärkt i mitt beslut. Den där jäkla boxen är borta nu. Tömd av mig. Det värsta är att jag fick tvinga i mig skiten. Hade nog omedvetet bestämt att så skulle ske. Nu kommer det inte in vare sig vin eller öl i det här huset. Socker kan uppenbarligen inte hantera det. Jag är inte full om nån undrar fall jag stavat knasigt. Skriver på mobilen och sidan hoppar så jag ser inte vad jag skriver hela tiden. Ve och fasa för att dricka. Man mår verkligen skit av det. Det vet jag ju men det verkar som om jag liksom var tvungen att bevisa för mig själv hur jäkla illa jag far av det. I morgon är en ny och bättre dag. Jag mår som jag förtjänar idag men känner mig nöjd med stt jag lyckas vända det till att jag nu äntligen är fri att bli nykter på allvar. Ingen box som lockar, inga flarror som drar utan kylen fylld av god och fräsch mat, äpplejuice, Loka citron. Gud så gott det är med Loka!! Dricker massor av friskt bubblande mineralvatten. Så fräsch det känns. Bara den där äckliga eftersmaken från gårdagen försvinner så blir nog även denna dag helt okej. Nu har jag svammlat klart och ska läsa mera i forumet.

Jag läste i din tråd "tillfrisknad medberoende" ditt senaste inlägg och det träffade mig som en pil i hjärtat. Samtidigt som det gör ont att inse att jag nu står inför att verkligen göra något åt min situation så känns det skönt att veta att det finns de som klarat sig ut på andra sidan och faktiskt mår bra.
Jag kom hem igår efter ett dygn på tjejresa. Min sambo har festat både fredag och lördag och vår dotter sov över hos en kompis natten då jag var borta men sonen sov hemma med sin pappa. Han beskriver för mig att han har ont i magen när jag inte är hemma för att pappa dricker. Jag hade laddat inför hemkomsten och bestämt mig för att berätta för min sambo hur både jag och barnen mår. Han hamnar naturligtvis i försvarsställning direkt och överöser allt på mig, att det är mitt fel att han dricker och mår dåligt, allt för att jag var otrogen för ett år sedan. När jag säger att jag har ont i magen inför att jobba natt och åka iväg någon gång så sade han bara; "du får väl stanna hemma då". Inget medlidande eller att han tar åt sig av det jag säger ang att barnen inte mår bra heller. Jag frågade också hur han har tänkt göra med löftet ang att söka hjälp om han inte skulle klara av detta själv, det löftet han gav mig vid årsskiftet. Hans svar blir då att; jag har inga problem! Han säger hela tiden åt mig att jag ska börja hålla löften som jag har lovat och när jag frågar honom om vilka löften det är jag inte håller kan han aldrig ge mig några konkreta svar utan säger; "det tycker jag att du ska tänka ut själv"?!
Igår fick jag också höra att jag är äcklig och att jag äcklar honom...... Att jag har dålig andedräkt och behöver gå och borsta tänderna. Han säger det på ett sånt nedvärderande sätt. Idag känner jag mig helt tom och värd noll!!

Tror att jag håller på att bli tokig men tror att jag är ännu ett steg närmare att lämna. Verkar inte som att han vill förstå detta problem och ta itu med det.
Har mera jag skulle vilja skriva men detta var allt för nu, jag återkommer.

Jag ska läsa inlägget som dreams1 skrivit ännu en gång och försöka hitta kraft.......
Kram

saknar oxå dig och dina funderingar!

Kramar från Magnolia

Tycker du är ett under av styrka...och så rolig! Undrar hur du är när du är gladfrun? Tänker på dig, vet att du känner dig ensam. Men här på forum är du inte det...visst en klen tröst...men kanske ngt? Bra att helgen ändå gick så pass fint...så pass lugnt. Nåt ras 2012 tror jag inte på.
Tvångskram/R

Läste något kul på FB om alkohol var ungefär så här: Alkoholen vi måste prata, du lovade att jag skulle bli snyggare, roligare och dansa bättre. Men jag har sett videon från helgen och nu vill jag göra slut du är en bedragare.

För det är väl som Maria säger man blir väldigt sömnig av att lyssna på folk som druckit det blir tjatigt och inte sjutton dansar dom bättre heller:-)
Så nu kämpar vi vidare och tar en dag till//Kram Kalla

Saknar dig Annelie, hoppas att allt är ok.//Kramar Kalla

Jobbig dag du har framför dig, men du får tänka att man måste bli frisk själv först innan man kan hjälpa någon annan. Att bli nykter för sin egen skull tro jag är ett stort steg, för att lägga ansvaret på respektive, barn och andra skadar dom bara. Sen hänger vi alla upp vår nykterhet på olika saker men ansvaret måste vara mitt.
Förhoppningsvis kommer din fru dit en dag, men alla har sin lägsta nivå och det är svårt att veta när den kommer.
Så klart du fixar det här,du och ungarna kommer att vara på en spännande resa och vem vet vid någon station kanske din fru kliver på igen//Kram Kalla

Du skulle kunna bli diplomat lessenfrun; "lite otur när dom tänker"...det var...mycket diplomatiskt :-)

Annelie...vill inte tjata...men gör det ändå; Kom fram! Gör en "Mowgli". Saknar dig! Kram/R

livet mer äkta som nykter ! Och visst är det härligt att känna känslorna komma fram på ett naturligt sätt och inte de där konstiga fyllekänslorna man kan uppleva i takt med promillens upp- och nedgång.

I lördags fick jag ännu en gång lyssna på Annika Östberg och hennes livs historia. Den innehåller mycket sorg, tragik, men även mycket glädje och hopp och jag torkar ofta bort en tår som kommer både av glädje eller sorg när jag hör henne berätta. Jag är väldigt lättrörd idag men jag ser det som en fördel och tar tacksamt emot mina känslor för det, om något, visar att jag är fri.

Livet har blivit äkta som du så mycket riktigt påpekar och jag gillar Elisabeth Gummesson's kommentar efter att ha föreläst på Nämndemansgården : ...."det är färg-tv hela vägen"....!!

Vi pratade mycket om just våra känslor under vår vårträff på Gården under helgen och hur vi som grupp fungerar. Kramarna är rejält äkta och ärliga och för folk som ser det första gången kan det nog vara lite småchockande :-) Vi behöver inte titta på om stolsgrannen skrattar innan vi själva skrattar utan vi äger våra känslor själva och skrattar när vi själva tycker att det är roligt. Och det ger en respons till föredragshållaren som känner att känsloyttringarna kommer direkt, på nolltid utan fördröjning, och som då i många fall känner sig helt tagna av vårt sätt att vara.

Bejaka känslorna och låt dem gör gott i kropp och knopp utan bedövning så går det fortare att komma tillbaka till livet.

lycka till idag! Själv blir jag hemma med magsjuka barn - blä :(

Inte för att du kommer att behöva den. Knyter tummarna vid tioslaget...inte för att du kommer att behöva det heller. Det kommer att gå mycket bra. Mycket bra! /R

Jag tror jag talar för oss båda; Vi gillar dig med! /R

Överlevde ridturen...med brutna tår. Haha kalla, visst finns jag på riktigt...i all min ynkedom. Ngn Byggare bob är jag inte...han finns redan på forum ;-). Det var ingen Marlboro kille som var ute och galopperade över vidderna igår. Jag skrittade på lite lugnt. Mitt i gruppen av barn som alla var mkt duktigare...

Nu laddar jag för denna dag. Den vackraste och min "date"...nu är det ju inte en date. Snarare blir det ett krigsslag. Jag vet att jag för tillfället gör "rätt" när jag inte engagerar mig i hennes välmående/tillfrisknande. Men det är ändå skönt att ni skriver det...för skammen finns där. Mest för att det var jag som drog igång allt. Vi hade kunnat leva på som vanligt, jag med whisky i soffan, hon med vin i köket. Hur många familjer har det inte så? Men jag orkade inte. Orkade inte...först senare trillade polletten verkligen ner.
Vad gör vi mot barnen? Det var då jag outade mig själv...och hon lämnade oss. Så ni förstår att mitt samvete tynger där. Jag borde hjälpa till...men det ska jag inte.

Nu sitter jag här i mitt eget kök med min kaffemugg och är nöjd. Det kommer att bli jobbigt idag...men jag fixar det. Om några dagar har jag mina ongar här på heltid...för soc besöket kommer att gå bra, det vet jag :-). Kommer att fortsätta behöva erat stöd...blir nog en del tuffa stunder ensam med tre barn...och ingen tröstflaska. Ha en skön måndag. Arbetsdag för de flesta. Klockan 10 sänder vi all vår styrka till Mr Pianoman!!! /R

Och vad härligt att vara tillräckligt nykter att göra dem! Usch, tänk att vissa alltid beter sig på samma sätt genom hela livet och inte ser sitt sorgliga jag.

och känner med dig.

Kramar/Magnolia

Jättebra idé att rensa och möblera om, göra lite nytt. Håller med Lelas, du sviker inte den vackraste. Eller kanske så här: du kan hjälpa henne genom att hjälpa dig själv, ta hand om dig och sköta om era små, ta hand om dem tills hon är sig själv nog att dela ansvaret för dem - är det inte bättre att tänka så än att känna dig hård som inte aktivt stöttar henne.

Hoppas tårna höll för ridturen - jag har alltid velat lära mig rida, det verkar så häftigt vara ute i naturen till häst (fast hästar är lite läskiga också :-O

Lycka till med samtalet, hoppas den sköna dyker upp och att ni får ett bra samtal! <3 <3 <3

Ja, det borde jag ha gjort. Men jag satt där och drack min Ramlösa, men på slutet av kvällen blev det tjatigt, då ville jag bara gå och lägga mig. Fram tills dess var det trevligt och jag saknade inte vinet, jag sa tom att det var 2 anledningar till att jag inte drack, när frågan kom hur länge jag egentligen skulle hålla upp. Jag sa att det berodde på vikten och på att det blir för mycket när jag dricker, kanske förståelsen blir bättre nu. Kram på er alla som kämpar, vi gör det bra!!

Ja låt inte nån totalt meningslös kommentar som dessutom verkade riktad till nån helt annan bekomma dej! Det fimms så många som har lite "otur" när dom tänker ;)
Kom fram och gör en Mowgli, "jag är nog starkare än somliga tror.."
Den gillar, och tror jag på..

Kram!

Vi ramlar och snubblar men vi går framåt, varje dag som man vinner över alkospöket är en seger. Och man lär sig hela tiden hur man undviker spöket vissa gånger vinner man andra faller man, men dom dagarna man varit nykter kan inte spöket ta tillbaka. Så upp och hoppa igen, borsta av knäna så går vi vidare på vår lilla stig, //Kram Kalla

Jag är ny på forumet och har läst hela din tråd lessenfrun. Du skriver så gripande och jag känner så starkt för dig framförallt för din ärlighet vad gäller rädslan för ensamheten. Jag ska skriva mer på din tråd snart, men just nu tänker jag skriva mer i min egen tråd för att forumet ska få veta mer om mig. Kämpa på tills vi hörs.

..var jag på en återträff med gamla kollegor från en idag nästan förhistorisk arbetsplats...
Idag mer än 30 år sedan jag lärde känna de första av dem...

De stora starka männen som en gång varit respekterade chefer, idag inte mer än små krumma pensionärer med vitt hår och en snäll och återhållsam karaktär, vilken skillnad...!
Kråksparkarna runt ögon och mungipor hade blivit både fler och grövre på de flesta, vissa t.om med en mer passande approach...

Dåvarande Fröken stöddig lade denna gång mer ögon på mig än vad jag gjorde tidigare, men så dags nu tänkte jag, och hennes liv verkade ha farit fram mer vårdslöst med henne än jag med mitt.
Återigen fick jag känslan av att fru fortuna hade ännu en gång lett emot mig.
Och där skulle man väl kunna tacka min fd. fylla att jag inte lyckades med mina raggningsrepliker.

Hantverkargrabbarna som slutade mycket tidigare på Fredagen än oss andra hade fått tillbringa uppvärmningen i bastun i fyra timmar!!!
De behövde inte ens egentligen komma dit, de var färdiga att få gå hem redan när de kom..
Rödmosiga i ansiktet och med en vattnig blick försökte de inleda en konversation med de som tog sin första sipp på välkomstdrinken, de blev en kulturell krock på en gång...

Thomas den eviga ungkarlen som vanligtvis bara dricker ren sprit och inget annat,
klagade högljutt i baren är där bara fanns kärringdricka som vin och öl som man bara pissar ut...
Han köpte loss en flaska dyr vitt vin som han senare halsade på muggen i ett svep, bara för att det skulle hugga lite snabbare...
Han stod efter ett tag som Kronblom och hängde med händerna i byxfickorna,
och var han än ställde sig så flyttade sig de andra personerna runtomkring honom...
Man skulle kunna jämföra honom som en dålig andedräkt, hela honom....
Att han inte såg sig själv utifrån, han bar på en antikarisma när han var full,
han som alltid är så beskedlig i vanliga fall, nykter...

För även om det var 30 år sedan, de som alltid blev fullast...
De blev det även den här gången också, ja bortsett ifrån mig då...
Ibland verkar tiden ha stått stilla, åtminstone hur man ser på hur de dricker...

Denna fest så haglade inte skandalerna som de en gång gjorde, de flesta andra hade en avvaktande syn på hur man uppförde sig på festerna numera, riktigt städat..
Eller så hade vi alla bara blivit så mycket äldre och kanske också lite visare...
För många av oss fanns det ingen Måndags-förmiddags-fika att våndas över, när hånskratten kom
lika fort som ångesten brukade slå till på morgonen efter kalaset..

Jag brummade hem på min motorcykel genom den regndisiga kalla natten, ungefär vid samma tid som jag i mitt tidigare liv brukade hänga på samma trafikljus raglande efter en taxi...

Men med den stora skillanden .....idag åkte jag hem med ett stort leende på mina läppar...

Jag är fri från min baneman Alkoholen, som tidigare i mitt liv gjorde allt för att sätt krokben
för mitt välmående, idag är han avslöjad och förvisad från mina marker där jag huserar..

Min frihet är att jag äger och styr mitt liv på helt andra villkor än tidigare,
mitt liv och mina regler...

Regel nummer 1: Att må bra!, alla andra regler är ovidkommande....

jo förresten, regel nummer 1b, som är att ...upprepa regel nr 1!

Mors Berra

Jodå, han följde med ut på en riktig långtur, var ute i flera timmar. Kollade en stund på kidsen som sprang Lilla göteborgsvarvet och blev så rörd av all glädje och energi att jag smyggrät lite bakom mina solglasögon! Ovant att känna såhär mycket, blir lite överväldigad ibland. Men så här lycklig har jag inte varit på länge, känner mig så lugn och trygg. Som om livet plötsligt blivit mer äkta. Har det med mitt beslut om alkohol att göra är det värt det tusen gånger om!

Både jag och pojkvännen blev sugna på att springa stora varvet nästa år. Då får vi skippa krogen och leva lite sundare, sa jag och han höll med. Sen vet man ju själv hur lätt det är att säga att man aldrig mer ska dricka dagen efter. Men det hade varit skönt att få över honom på min linje, lite grann iallafall. Så att vi båda får energi till att göra roliga, RIKTIGA saker. Pratade också om hans bror som ska komma på besök snart, han är nykter alkoholist sedan två år. "Ja det är så svårt att komma på vad vi ska göra eftersom han inte dricker" sa pojkvännen. Men för helvete! sa jag inte utan rabblade upp ett tiotal grejjer vi kunde göra. Krogen går man till på kvällen, och då gör vi bara något annat. Dagarna kan vi fylla med hur mycket aktiviteter som helst, som inte innefattar alkohol. Tur för brorsan att jag grubblat över det här i två veckors tid :-) Tycker det är så trist att man tänker så, det gjorde jag också förut. Rätt trist att man har sådan brist på fantasi att man sätter sig på krogen och super sig full så fort nån hälsar på. Usch.

Nej, helgen har bara stärkt mig i mitt beslut. Jag går åt rätt håll!

gjort som ni rådde mig och hällt ut... Lilla polaren VIN hoppade helt oväntat på mig lördaglunch. Tjafsat emot sen dess. Men fegade ur när jag borde hällt ur biben o täppt till tjatmonstret... Varför är det så här :((

Tack..
Ja,vad blev det? En "kontrollerad" fylla, finns det?
Nä, jag var med vänner. Och drack lite för mycket. Men i sällskap av skrattande människor och god mat. Somnade gott, vaknade utan efterdyningar. Samma vanliga sorg bara.
Och det var ju bra... eller tidernas luring innan raset.
Roséraset 2012? Hm, försöker orka med allt men minns bara hur allt brukade vara. Och så blir det tårar..

Kram till er fina.