Senaste kommentarerna i forumet

av denna surrealistiska värld vi tilltuffsingar så länge lyckas inbilla oss är helt normal. Jag välkomnar dig till vår komplicerade men omtänksamma och uppriktiga gemenskap härinne i Forumet. Vi finns här för varandra och därmed även för dig from now on. Känns som om du har tagit flera viktiga och modiga steg under dina första dagar i frihet. Fortsätt lugnt och eftertänksamt längs vägen. En sak i taget och viktigast först. Och ett nytt beslut varje morgon, så lägger du dag till dag i friheten. Hur sanslöst fantastiskt är inte det?! Kram!/NM

också läst dina inlägg mnbv och tänkt kommentera i din tråd men inte blivit av ännu. Har iaf tänkt skriva att det känns som att du har samma tankar som jag själv har nu angående alkoholen. Tack för peppningen här!
Blev faktiskt lite rädd då jag läste det du skrev, för jag vet hur lätt det kan gå att falla. Det får inte ske denna gång.

Har funderat ikväll över något som jag tror att jag kanske läst här också nån gång. Om att göra små förändringar för att bryta invanda rutiner i vardagen. Ska göra det den här veckan tänkte jag. Ta en annan väg till jobbet och något annat till middag som man kanske inte tror man gillar. Så små förändringar kan väl inte vara farligt första tiden? :)Tror att jag kan behöva komma ur gamla banor i övrigt också.

Otroligt jobbigt att skriva inlägg på mobilen har det förresten blivit här då man bara ser en tredjedel av radbredden ifall man inte håller på och zoomar in och ut. Eller bara jag som har synfel? :)

Och välkommen hit! När jag läst här inne har jag i alla fall lärt mig en sak.
Allt kan ändras. Alla kan ändras. Är ju ganska fantastiskt egentligen, mitt i all soppa
som drickat kan försätta oss i, eller hur?!

Lycka till!

Låter som din strategi funkade bra fram till nyår och även sedan dess. Starkt jobbat och målmedvetet.
Hoppas det går lika bra framöver!

//PP

Hej Lilla Anna!

Jag var rätt alkoholplufsig för några år sedan. En dag bestämde jag mig för att börja träna. Ja, helt plötsligt tog jag på mig träningsskor och fulkläder för att ge mig ut på en joggingrunda. Jag orkade springa max 100 meter. Ha, ha, ha! Vid den tiden rökte jag nämligen ett paket om dagen och drack rejält.

MEN jag gav inte upp. För varje dag orkade jag springa längre och längre och det hela utvecklades till raska långpromenader med jogginslag, för att sedan bli joggingrundor. Jag gav mig ut nästan varje dag, även många bakfylledagar. Använde det som ett slags straff mot mig själv. Det var nämligen någonstans där jag började inse att jag snart skulle dö om jag inte tog tag i mitt liv. Någonstans måste man ju börja och jag började med träningen. Lite märkligt kanske, men motion är nu mitt bästa botemedel på svåra dagar och jag skulle aldrig palla att hålla mig nykter om jag inte haft träningen.

Så för mig var det i alla fall så att jag omedvetet skapade en bättre förutsättning för mig själv att kunna sluta dricka. Träning eller ett annat nyfunnet intresse tror jag är jättebra för dig! Lycka till!

Ärligbesvärlig. Så bra att du skriver här och vilken bra iakttagelse om ditt dagboksskrivande, att det är lätt att vilja försköna verkligheten. Fortsätt skriva och häng kvar här, läs och skriv. En liten försynt kommentar - när han druckit öl, om än endast en - så är han inte nykter. Med den beskrivningen du ger - och du har säkert inte överdrivit, så är det nog nolltolerans som gäller. Så tänker jag idag. Styrkekramar / mt

Ja, kanske är det väldigt vanligt det här jag beskriver, och som du Berra upplevt. Kanske bottnar det i att man inte riktigt vet vem man är. Hela ens identitet har ju tidigare kretsat runt alkoholen.

Känner också igen mig med det du nämner om all tid man har nu. Inga bakfylledagar och dagen efter bakfylledagen, då man mest känner sig helt tom och orkeslös, om man haft sig en rejäl bläcka. Tror det är jätteviktigt att fylla den nyvunna tiden med aktiviteter. Själv tränar jag mycket, läser böcker och går ofta på bio. Försöker vara stolt över vad jag åstadkommit istället för att känna mig misslyckad.
Men ibland faller jag igenom och är otröstlig. Kanske är det bra? Det kanske är nyttigt för mig att vara ledsen. Det kunde jag nämligen aldrig vara förr. Tillät mig inte att vara det. Tänkte att folk skulle bli arga om jag inte var glad. Det där skådespelet bubblade ju ofta över på fyllan och resulterade ibland i fyllegråt.

Min dröm är nu att flytta till en mindre stad, där jag har nära till naturen som jag saknar här. I skogen blir jag alltid lugn och harmonisk och kriget med mig själv avstannar för en stund.

Tack mulletant, var in och läste där lite nyss. Väldigt bra och intressant.

Mittendaliv, tack för de du skrev. Så skönt att höra att man inte är ensam. Ja det är verkligen skrämmande att man kan märka och känna på sig när dom ska dricka. Har börjat skriva dagbok nu men det var svårt. Märkte att jag försökte försvara och förfina allt precis som man gör. Fick nästan dåligt samvete när jag skrev ärligt :/
Men jag tror det kommer bli enklare.
Nu har han varit nykter 2 dagar om man räknar idag. Bara druckit en öl igår och idag. Då känner jag nästan att jag överdriver att han har problem, fast jag innerst inne vet!

Tack igen ni snälla <3

Nu är jag inne på dag 6 och allt känns bra.
Det är så skönt att nu kunna säga till sig själv:
"Jag har inte druckit någon alkohol på hela detta år"

Vi finns här. Häng kvar den här gången, även när det känns (eller kanske som mest) då du inte tror du behöver det längre. Ett råd som jag riktar rakt tillbaka till mig själv också givetvis. :) Jag föll efter 5 veckor och det tog ett år att ta mig tillbaka hit. Jag tror att jag slappnade av och glömde av varför jag egentligen hade slutat. Trodde att jag bara druckit för mycket av gamma vana och att det skulle gå bättre nu då jag brutit den (så många ursäkter och förklaringar det finns!).Det var också en brist på tålamod. Jag minns nu att jag hade en period av håglöshet och allmän svacka som jag ville komma ur. Lite som att nykterheten var skyldig mig något, ett slags pris för att jag varit så duktig. Nu har jag hållt upp så nu borde allt bli bra. Men så är det ju inte. Livet fortsätter som det gör, upp och ner med eller utan alkohol. Och de svårigheter man velat trycka undan finns ju kvar där och väntar. Tillfrisknande tar tid och man måste våga lita till att det kommer att ge belöning så småningom. Vi vet ju nu att den andra vägen håller precis vad den lovar: en enkel biljett till helvetehålan.

Jag har läst Forum regelbundet sen i somras och jag är så imponerad av hur ni som har gått igenom så mycket själva kan dela med er av er kunskap och erfarenhet!
Mulletanten och Mullemannen ger mig hopp, jag känner igen så mycket. Abbe som svarar så direkt med raka och kloka kommentarer.
Och många andra som man kan följa den svåra vägen till förändring.

Då man har levt ihop så länge som vi, mannen och jag, nästan 40 år så har man fått sina roller och man finner sina skyttegravar. Ibland ska man backa men ibland måste man också driva på. Vi har haft ett bra familjeliv i många år, lite för många öl ibland men inte förrän de senaste 4 - 5 åren har det gått överstyr. Tror inte att det är så ovanligt, när barnen har flyttat hemifrån lossar spärrarna. Det vore nog bra om det uppmärksammades mer att det inte bara är tonåren som är en känslig tid då missbruk kan etableras.

Nu har jag drivit på ganska så rejält för att få en förändring. Snart lämnar vi arbetslivet och det finns så mycket vi skulle kunna göra och trivas med tillsammans. Om det inte var för
bakfyllan, ångesten, lynnigheten och osäkerheten om hur kvällen ska utvecklas, de ständiga bråken.
Jag har varit saklig, läst på, tipsat om böcker och Forum, blivit arg, gråtit, tjatat, räknat burkar, gömt flaskor, hänvisat till behandlingar …..
Min kritik mot alkoholistbeteendet har bemötts med generalangrepp på min person.
Nu sätter jag min tillit till att mannen verkligen ska kontakta Valet denna vecka.
Om han gör det kommer jag att behöva stöd i att hitta min nya roll och hur vi tillsammans ska kunna försonas i ett annat sätt att leva.
Och om inte , då måste jag bestämma mig för hur jag själv ska gå vidare och hur jag kan få hjälp i den processen.

Tack för svar!:) nä jag märker att mitt drickande enbart är på väg åt ett håll o det hållet kommer inte gynna mitt liv! Nu har jag snart varit helt utan alkohol i sex dagar! Det var en del år sedan man var det! Jag kan ibland känna att fan va jag kommer sakna att dricka men uttrycket "se hela filmen" hjälper mig som fan! Det passar perfekt in på mig när man tänker på att det som lockar där i början med lite flummiga härliga tankar alltid urartar till slut. Istället säger man massa skit som man aldrig skulle sagt i nyktert tillstånd, saker man inte menar och saker som skadar andra! Det är bara en sida av skiten! Jag har ångest nog, jag behöver inte ha ångest över att jag dricker också! Tankar som har stoppat mig från att inte sluta innan är tex att jag inte tror jag kommer vara lika bra på att socialisera, att jag kommer bli tråkig och att jag aldrig kommer träffa tjejer..måste hitta lösningar på detta men jag har iaf kommit fram till (har gjort research) att alkoholen o andra preparat hjälper väääldigt kortsiktigt och är inte den rätta vägen att gå! Hoppas jag kan få självförtroendet som jag har i berusat tillstånd i nyktert tillstånd! Det hade varit guld värt!

Jag föll också så totalt! Kunde inte fatta att han såg någonting i trista, tråkiga, alldagliga lilla mig... Att han älskade mig så mycket, "hans livs kärlek"...så mycket det nu visade sig vara värt... Snygg, erfaren, kunnig, kompetent, djup, rolig och han höjde mig till skyarna. Satte mig på piedestal på ett sätt som jag var ovan och obekväm med, men kände mig så omhuldad, trygg och omhändertagen. Inget ont kunde hända mig nu. Just det där tror jag kan ha varit en orsak till att jag sänkte garden en aning. Att jag tyckte om att han tog hand om saker, tog över ansvaret som jag ibland tyckt varit tungt. Jag vet inte, men kanske var det så. Han såg igenom mig, visste och förstod hur jag kände mig. En själsfrände, bästa vän och kärlek i samma person. Kunde inte förstå min stora lycka, att det ens var möjligt! Och det var det ju inte heller.

Har läst lite forskning mm om psykisk misshandel på sista tiden, och det beskrivs ungefär som samma mekanismer som sker vid gisslandramer, där offren blir starkt knutna till förövarna, det liknas också vid sofistikerade metoder som används vid tortyr, med ständig växling mellan värme och iskall kyla för att psykiskt bryta ner offret. Det där är svårt att läsa och ta till sig. Att acceptera allvaret i det. Som vanligt vill man släta över, det var nog inte så farligt egentligen... Jag överdriver nog... Men jag vet ju att jag inte gör det. Jag kan inte förneka att det har hänt.

Läste en text jag skrev för ett år sedan, där jag räknat upp en massa saker som han gjort mot mig och min dotter då. Svåra minnen som väcks till liv. Tungt att läsa. Men bra för att behålla verklighetsförankringen. Fokus. Lätt att tappa det nu när han den sista tiden inte gjort något direkt mot mig. Det jag har upptäckt nu är mera mitt eget lite avvisande sätt emot honom, mina svalnade känslor som säkert märks. Jag vet inte om det gör honom osäker, att det är därför han är lugnare? Kunde jag ha påverkat detta tidigare? Kunde jag ha varit tuffare och inte så...undergiven? Jag vet inte.

Låter bra med en vän som är uppmärksam på varningsklockorna. Skulle du berätta allt för den vännen? Inte undanhålla något? Jag är för egen del rädd att jag inte skulle berätta allt, och då gömmer jag, medvetet eller omedvetet, viktiga detaljer som behövs för att kunna göra en bedömning... Jag litar inte på mig själv för fem öre. Skammen skulle förmodligen hindra mig från att berätta. Igen.

Fan, det är som att läsa om mig själv i dina rader även om mitt supande kraschade familjedrömmen med hus och en vacker fasad.
Även om jag skyllde på annat då så vet jag ju att det var spriten som tog allt!

Det är bland annat dina rader som fått mig att tänka över min situation och ta tag i mitt liv så, ett stort Tack!

MVH

//Bara_Adde

Jag var precis på väg att gå och hälla upp ett glas vin, av gammal vana.
Jaha, en kaffe istället, kanske?

Lyckades inte så väl att klistra in hela sökvägen med paddan, gå till...

www.cafe.se

Sök i den lilla röda sökrutan på..

"Till botten med spriten"

Läs och begrunda.

Berra

Tack så mycket!
Lite jobbigt att inse vad alkoholen egentligen har ställt till med när man själv tycker att man "bara tagit ett par glas vin"!

Härlig sida att läsa om detta märkliga problem, som delas av så många!

//Adde

På din tråd! Välkommen in!

//PP

Nu är det sex dagar som jag inte har druckit någon alkohol och det känns jättebra. Läste och läser boken The Secret både fram o baklänges och har bestämt mig för att nu är jag en nykter och skötsam kvinna som aldrig smakar på någon alkohol. Läser nog allas inlägg här på Forumet och tycker att jag får god hjälp genom andras berättelser. Denna gången är jag helt säker på att jag ska lyckas med att äta rätt och dricka rätt och därigenom kunna gå ner en stor del av min övervikt.
Hoppas alla andra också klarar sina uppsatta mål?

Min film ser lite annorlunda ut, men det är samma genre - eller schanger - :-)

Jag gör väl så att ja gör en kopia av min egen VHS. Sparar den - för att nu och även senare - titta vidare på den när det krävs. Kommer säkert att vara nödvändigt framöver.
Orginalet har jag redan nu stampat sönder och skickat i tunnan. Säkert tar det lite tid till att få det att få allt att ramla på plats, och verkligen gå vidare. Det skulle vara superhärligt att få sätta sig ner och skriva handlingen till den "nya" filmen. Kanske har jag redan börjat skissa på hur handlingen ska se ut.

Det kanske till och med bara är en fortsättning på samma, som nu efter att ha varit lång och trist, nu kommit till en "plot", som oväntat ändrar handlingen. Kanske kan det av ett tragiskt drama bli en ljus "feelgood" rulle?

Kanske är det nödvändigt för mig att kunna leva vidare med vetskapen om att jag faktiskt har varit både regissör och skådis i en dålig film, och att hitta min väg till förändring. Ungefär som balansen mellan att gå vidare, och att minnas. Kanske fixar jag det själv, kanske behöver jag en "shrink"? Förmodligen är det svårt att behandla sig själv med KBT ;-)

Nåväl, ni "hör" att det fortfarande snurrar, och det är ok så. Har idag ytterligare en vecka i protokollet. nr 8 närmare bestämt. Känns ok, och nu ska jag imorgon börja städa runt i lite annan skit i livet. Jag ska var försiktig och inte ta mig vatten över huvudet, men nu är det lite nystart som behövs. Att göra listan innehåller allt möjligt från praktikaliteter, arbetet, och familjen så det behöver inte bli långtråkigt framöver.

Däremot har jag just nu ingen lust alls att dricka. Står en glöggflaska i köket (bredvid en alkoholfri) Först tänkte jag se till att ge den till någon, för att slippa ha alkohol i huset, men det blir ju lite som att jag inte tror på mig själv. Jag ska fortsätta att ta mina beslut, och jag kan inte vara styrd av att ta bort "problemen" Under tiden som kommer ska jag försöka komma till känslan av att jag faktiskt inte vill dricka, och känna att den tanken kan sätta sig i både hjärnan, magen hjärtat. Kanske kan de då så småningom landa ända in i själen?!

Får inte glömma att ställa klockan, imorgon 06.40 fortsätter vardagen - och livet!

Hoppas ni har det fint!

Ber om ursäkt Chipp, var inte meningen att låta som
en psykolog, klart ja förstår de är tungt att gå till gym.
Köpte mitt första årskort -13 och känslan att alla
glor på en är jobbigt, men man inbillar sig mer än
man tror, hjärnspöken är ett helvete, förmodligen
min värsta fiende, då ja alltid grubblar så jävla mkt.
Och om du varit på den nivå som du tränat så kan
jag förstå. Inte konstigt att många elit idrottare faller
i missbruk efter karriär!
Vänner som vänt dig ryggen är väl inget att ha!?
Finns andra ställen än gym att gå till! De angår inte
alla vad du gå/gått igenom.

Tack så jätte mkt för tipset om sidan:) gjorde en
beställning på en gång! Bra pris. Spännande att
Testa effekten.
Googla länge igår om Tryptofan, men verkligen
svårt att hitta nått. Enbart tryptofan. På amazon.com
hitta ja nått från staterna men måste forska mer.
Fanns nått från apoteket men svindyrt. Ska googla mer.
Ps 40 är ingen ålder!!

har hänt mig många gånger här - att jag bara börjat skriva och så har jag skrivit fram någon viktig insikt. Pusselbit.
Allt gott / mt

han kommer hem men jag tror att det här är sista veckan.

Jag har tänkt på att eventuellt föregå genom att skriva ett meddelande och be att han lämnar mig ifred. Det kan vara bra och det gör att jag faktiskt kan ignorera eventuella kontaktförsök utan vidare förklaring.

Samtidigt känner jag ju sorgligt nog inte hans nyktra personlighet och kan därför inte förutse hans reaktion på ett sådant meddelande.

Inser när jag skriver detta att jag har ett otroligt kontrollbehov. Jag vill kontrollera vem som kontaktar mig och jag vill ha kontroll över andras reaktioner på mina åsikter/handlingar..

Äh, vad sjutton. Jag ska utmana mig själv genom att bara avvakta och se vad som händer. Obehagligt är det men jag tror, att jag helt osökt, i skrivande stund, har funnit en viktigt pusselbit hos mig själv, kanske rent av kärnan i min problematik.

Det är nog precis som m/t skriver inte ovanligt att man kastar sig in i ett nytt förhållande där allt upprepas. Tyvärr har mina egna erfarenheter bevisat att det inte hjälper mycket att det har passerat ansenlig tid innan nästa förhållande.

Jag kan se att jag trots allt har lärt en del från tidigare förhållandet och gjort en del annorlunda och reagerat tidigare men det viktigaste är ju att inte hamna där överhuvudtaget.

Det är jättebra att du har förmågan att reflektera och att du har kunskaper inom området, jag har läst en del om just medberoende och våld i nära relationer och man kan finna mycket information, tankar och teorier om relationsmönster och hur man förstärker varandras beteende men det finns förvånansvärt lite att finna om hur/varför man väljer "fel partner" och hur man undviker att upprepa sitt misstag.

Att ha ett avtal med en god vän så som flygcert beskriver är kanske en bra ide när man inte helt kan lita på sitt eget omdöme, något att tänka på..

- mg har samma "läggning" som din man beträffande urvalet av vänner... ändå är han sannerligen en "riktig karl".

Det gör inget alls att det ni och andra för ett samtal i min tråd. Jag har själv tagit plats i andras trådar och det jag velat "ha" i min egen tråd har jag klistrat dit. Min tråd har ett stort värde för mig, den inrymmer så mycket av min process (funderade vilket ord jag ska använda och hittade inget riktigt rätt).

Sköt om er och om varandra/ mt