Senaste kommentarerna i forumet

Hej!
Har Låvat mig en vit månad många gånger men ej lyckats vara ståndaktig nog!
men nu ska det bli av!
LIte jobbigt när det snart är semestertider och man vet hur det kan bli!!

Hej Magnus!

Det som fick mig att vilja ändra på det: Känner att det drabbar andra i min närhet. Även att jag börjar bli irriterad om jag inte får mitt dricka. exempelvis om någon ber mig göra någott en fredag eller lördag kan jag bli förbannad fas att det kan vara någott kul och trevligt. I stället känner jag mer för att vara hemma och småsupa.
Har även hännt att jag gömmt vin eller öl för att smyga i mig under kvällen.
Det finns mer att berätta skulle kunna skriva en bok om det.

Ett uppehåll ska det bli hur länge har jag inte bestämmt men 1 månad till att böja med. vill inte låva mig själv för höga mål. Men visst vore det häftigt att vara helt Nyckter.

Anonyma godisslukare ha ha :-). Tycker det är en helt ok last!

Jag valde att ta vägen förbi systembolaget....räckte ut tungan gick in på apoteket och köpte multivitamin istället :-)

Idag fick jag den utan tvekan bästa belöning man kan få för att jag tagit det här steget!
Min 16-åring slår armarna runt mig, kramar mig hårt o säger - Jag älskar dig så mycket pappa.
En otroligt underbar känsla, bättre medicin finns inte att få!!!!

Sen fick jag lite ris också...du borde ju fattat varför jag alltid varit på mitt rum fredag och lördagkvällar...jäkla Einstein (med glimten i ögat)
Jag kommer nog få höra en hel del framöver, vilket jag förtjänar och behöver! Det är så lätt att glömma när man mår bättre!
Men just nu känner jag en frihet som jag aldrig känt innan!

Nu ska jag ta gitarren och gå o sätta mig på bryggan nere vid sjön o njuta av att det är myggfritt. :-)

Blev också sugen på svennebananmiddag :-)

Hoppas det smakade bra

KRAM TP

Nu har jag varit o slängt dem i soporna ;-). Lovar att aldrig mer använda sådana :-)

Ha en trevlig afton!

Kram TP

Nu ställde du kanske frågan till Magnolia, men jag bryter in här som Forumets självutnämnda Magdalena Ribbing. Foppatofflor går bort! Alltid! Du vet aldrig vem du möter i skogen och varför inte vara lite ARTIG och TREVLIG även mot din hund? Tror du det är kul för jycken att titta på dina Foppatofflor..? Djur har också känslor. Fast när jag tänker efter karaktäriseras väl inte hundar just av sin goda smak...Lite småäckliga är de allt. En hund jag känner äter gås-bajs. Sen luktar den apa ur munnen... Ööööörkkk
Nynykter

Systembolaget går vi förbi. Erkänn att det känns BRA!!! Jag njöt av att göra det idag när jag och sonen var och handlade ingredienser till det han kallar för "Svenne-Banan-Middag"' det vill säga Tacos. Dock finns det ett annat ställe som jag numera INTE klarar att gå förbi, nämligen godishyllan. Summan av laster är konstant. Jag kommer troligen att få börja jobba med godisbegäret. En dag i taget, idag lovar jag mig själv att inte äta godis och -hemska tanke- tänk om det inte hjälper utan jag blir tvungen att besöka AG, anonyma godisslukare och bekänna mitt intag av saltlakrits och choklad.
Jag har faktiskt hotat mig själv med AA för att bli nykter. det hjälpte. OBS att jag har den största respekt för att AA är fantastiskt och hjälper jättemånga, men jag VILL INTE gå dit. Vill vara anonym som här på forumet.

TP, så skönt att höra om dina fina pojkar. Det kommer att gå bra för dig, det känner jag på mig. Nu får du hjälp!

Ha en skön nykter kväll! Nu ska här lagas Svenne--banan-middag. Men först ska jag kolla vad sonen tittar på i datorn. Han har fnittrat hejdlöst i en halvtimme nu. Världens härligaste ljud är barnfnitter.

Kramar från Nynykter

Jag kan bara instämma med föregående talare, vi är många män som funkar så.

Kram från en som har foppatofflor....när jag går ut med hunden.....bor i skogen...ingen ser mig....Är jag ursäktad? ;-)

/TP

Jag känner igen det där mönstret. Ifaktiskt kunde det kännas lite skönt när semestern var slut. Ofta tog jag en vit månad då. Här på forumet finnsnmånga som har gjort samma erfarenhet. Mig hjälper det väldigt mycket att läsa och skriva här.
Nynykter

Allt är härligt. Att du inte missuppfattade mig är en bagatell i sammanhanget, men jag är tacksam för det.
Nu har du sagt/mailat det som ska ut...och jag tror verkligen att det är bra. Vi (iaf. jag) män är ofta lika sårbara och förvirrade som ni kvinnor. Kärleken måste ha varit helförundrad över de dubbla signaler du sänt ut? "Leker bara Lilja med mig?", "Är jag bara ngnslags tidsfördriv/bekräftelse?" . Jo så kan vi tänka...och när vi blir förvirrade reagerar vi precis som alkoholister med dålig självkänsla...vi backar.
Hoppas det kommer gott av att du öppnat dig. Jag talar inte för alla karlar men jag personligen hade uppskattat det. Hoppas du får en härlig kärleksfull helg och som skrivet; Släpp in honom, vad har du att förlora? Om han tackar nej...ja, då vet du att det inte var pga. att du inte försökte. Nu verkar han ju av svaret att dömma inte vara helt oberörd av dig. Blomstra Lilja. Kramar från en anständigt klädd karl.

Om man googlar på Birro...

Kunde inte låta bli att googla på Birro, alkoholism och medberoende och han har också skrivit
följande:

"Barn är en rättighet. Men en del missbrukar den rättigheten. Det borde vara lag på att småbarnsföräldrar inte ska dricka. Man behöver inte bli en packad hustrumisshandlare för att det ska bli obehagligt. Det räcker med några glas vin och en diskret identitetsförskjutning.

Pappa låter annorlunda. Mamma skrattar för högt och rör sig konstigt. Det räcker för att ett barn ska känna otrygghet. Det krävs oändligt mycket mindre än vi tror för att ett barn ska känna sig otryggt.
Självklart och ändå så bortförklarat."

Som jag ser det går obehagskänslan av att leva i alkoholism över det faktum att barnen inte mår bra av någon skilsmässa, oavsett anledningen till den. Klart det finns bra saker med att skiljas och det är förstås goda effekter du i så fall eftersträvar som att skapa ro och trygghet inte minst. Man blir helt tom av att leva i det här, det kan många här skriva under på. Alla tankarna tär både psykiskt och fysiskt. Jag tror det beror på att sjukdomen inte är logisk - det är väldigt svårt att förstå hur en fungerar. Att det egentligen inte är spriten som är problemet utan förnekelsen av att den gör skada. Inte läst hela din tråd, men sök samtalshjälp så att du kan få distans och hjälp att bena upp dina tankar och känsor inför kommande val. Man behöver det. Kram Anonym

En intressant förmiddag hos kloka indiern Janesh som gav svar på många frågor, och väckte minst lika många nya. En person som jag med födelsedominansen i Pitta, och dessutom just nu (i ålder 30-60) även åldersdominansen i Pitta - eldelementet, ska se upp extra med det som ökar elden: tex alkohol, vitt socker, kaffe. Varför? Jo just för att de personerna har en extra benägenhet att utveckla ett beroende!
Spännande saker detta med ayurveda, livs-kunskap. Ska förbereda mig för att köra en testperiod på 3 månader med de kostråd och rutiner jag fått, med start om ett par veckor tänker jag, eller kanske efter bebis.

Ja det är spännande att vi alla fungerar så olika kemiskt sätt. I mitt fall vet jag att Naltroxen bara är en krycka...den hindrar mig inte från att dricka. Men bara vetskapen om att det inte blir lika "tillfredställande" gör att jag tvekar att ens jobba mig över spärren. Å andra sidan blir jag ju inte illamående av tabletten. Det blir du, men jämfört med ångest och skam? Ja, jag vet inte.

Men min största spärr är givetvis risken att mista barnen...alltid dom...den största spärren. Även om jag inte skulle mista dem...så vill jag försöka vara närvarande. Du har inte soc hängande över dig. Men som du själv skriver; Småttingar känner av mkt mer än vi anar. Jag vill verkligen inte få dig att må sämre, men tänk vad arg du har varit/är på att din pappa lät alkoholen besegra.

Jag kanske låter hård...men det räcker nu. Alkoholen förgör min fina vän Stigsdotter och jag kan inte tigande se på. Men nu har du ju gjort ngt, tackat ja igen till beroendemottagningen. Försök gå dit på nästa tid. De har sett ALLT och kommer inte att vara förvånade över att du "misslyckats". Din bästa vän vet. Din AA sponsor finns där. Även din make verkar börja fatta...iaf. av det du skrev om de senaste middagarna.

Jag önskar att du orkar göra ännu ett försök...kanske är det just det försöket som blir det avgörande. Vi på forum finns alltid här utan reservationer. Jag finns här. Jag tycker mycket, mycket om dig.

I ditt fall tror jag nog Nynykter har rätt. Låt maken behålla arvegodset barskåpet...men fyll inte upp det...varken han eller du. Ingenting...det kommer att komma vedervärdiga kvällar. Då skiter du i allt annat. Ring upp AA-kvinnan, skriv här, det är därför vi finns. Skäms inte...eller gör det...men utnyttja den hjälp som finns. Vi på forum är olika...en del fixar det själva...andra inte. Jag fixade det inte själv.

Styrkekramar från din Dompapompa

kanonsponsor du har !! Att vara rättfram, köra med raka rör och tom skälla på dig är så starkt gjort ! Alla fixar inte det så var väldigt tacksam för att hon vill vara din sponsor !

Kram !

Ja visst tusan SKAPAR vi konflikter! Det vi är BÄST på är kaos och SMÄRTA så blir det för gott och harmoniskt runt oss blir vi oroliga..
Man måste lära sig att tänka på ett helt nytt sätt, se sig vara VÄRD att ha det lugnt och skönt och må gott!
Att våga tro att vi är värda ett gott liv!

För det ÄR vi!!

SOmmarkramar!!
Lilja

Fy fasen, jag var helt tagen av vad du skrev!! Tusen tack SNÄLLA!!
SÅ tacksam över att få det Manliga Perspektivet på saker och ting. Är så rädd att släppa nära, att bli för klängig så jag gör tvärtom istället!

Jag tog dig på orden. Om en KARL säger "släpp in honom" då KAN det ju inte vara fel?!

Så därför SKrev jag ett mail till Kärleken om min överkänslighet, min oförmåga att FÅ UR MIG det jag känner.
Den här mannen känns bara för bra så jag försöker UPPFINNA något fel med honom tror jag.
SOm Stigsdotter skriver; uppfinna problem och skapa problem för att få en ursäkt att..jaja..ni vet!!

Jag SKREV Dompa, om min rädsla för närhet och min längtan efter närhet.

Han svarade att han fattat NOLL av mitt beteende (grattis! jag fattar det knappt själv heller men så är vi vinhinkare) men att han SÅÅ uppskattade att jag förklarade!

Jag tror det kan bli bra igen, jag hoppas och vill..

Och jag tar gärna emot den shorts-kramen; jag vet litar på dig...(blink-blink)

LILJA

käraste vänner! Det värmer gott, men jag börjar känna mig tjatig faktiskt. Det här går inte! Jag vet att du Dompa tycker att Naltrexonen är guds gåva till alkisen men den funkade inte på mig. Inte Campral heller, jag blev bara illamående av dem. Tyvärr. När jag för flera år sedan slutade röka gjorde jag det med hjälp av Zyban, ett läkemedel som skulle ta bort röksuget - för mig var DEN tabletten helt magisk och jag hade hoppats att Campral/Naltrexon skulle funka lika bra. Men inte.

Nynykter har helt rätt. Den enda spriten hemma som jag tror att jag verkligen har en spärr mot (annars blir det skiljsmässa) är makens "hemmagjorda" single malt (de är ett gäng som köper tunnor som står i Skottland tills det är klart). Men annars har jag ju hinkat i mig rommen ur beställningssortimentet för typ 500 spänn och fincalvadosen som visst gick lös på över 600 spänn. Dessa ska jag ersätta men sedan ska jag be maken förvara skiten på jobbet, han har ett kassaskåp på sitt kontor, det kanske kan få stå där. Igår tänkte jag att det blir ju himla dyrt det här att köpa nya finspritflaskor hela tiden och så sneglade jag på de oöppnade taxfreeginen som stod där. Nej, bort med skiten!

Jag har insett att jag inte klarar detta själv jag måste be om mer hjälp. Jag har skaffat mig en s.k. AA-sponsor, men jag är ju så rädd för att besvära!! Hon SMS:ade imorse och frågade hur det var och det var ju inte så bra då då. Sedan ringde hon och skällde och sa åt mig att nästa gång ringer du mig först så ska jag tala om för dig om det är en bra idé eller inte att öppna den där flaskan bara för att "hälften är din"!

Jag har också pratat med min käraste väninna som inte bor här i Sverige, jag har nog mörkat lite för henne hur illa det har varit men nu ska vi ringa varandra oftare. Hon är en stark kvinna som redan för flera år sedan insåg att hon inte kunde hantera alkoholen och därför slutade dricka.

Dessutom skulle jag ju idag gå på återbesök på beroendemottagningen, jag gick ju där i höstas i en grupp: återfallsprevention. Skämdes för att komma dit och säga att de misslyckats så jag ringde och lämnade meddelande och avbokade. Inte bara för det utan också för att jag inte skulle hinna med allt jobb annars. Senare blev jag uppringd av en av dem som höll i kursen som helt frankt (har förmodligen varit med förr ;-) frågade hur det gick. Jag kan ju inte ljuga så, nu har jag ett eget besök inbokat där också om ett par veckor.

Med dessa människor och alla er mina allra goaste forumvänner ska jag klara detta. Som min vän sa: du anar inte vilken frihet som väntar dig, det kan bara bli bättre!! DET ser jag verkligen fram emot.

Kram x 10 000 till er som behöver (och till er andra också bara för att jag gillar att kramas :-)

svamlar en del ! Hans åsikter är som en flaggvimpel och ändrar sig efter hur vindarna blåser. Jag var med lite i början av hans nyktra liv och vi hade lite snack om ärlighet bla om hur man behandlar vänner OCH fiender. Det gick väl inte så bra vad jag kommer ihåg :-( Han svek mig och några tillställningar han lovat bort sig på så kontakten är numera bruten.

Jag hänger i och kämpar vidare! Hoppas ni gör likadant!
Jag läser det ni skriver och det berör mig så otroligt mycket hur mycket medkänsla empati och värme ni ger. Jag känner ju egentligen ingen av er. Men så mycket som jag tänker på er under dagarna. Det konstiga är att man målar upp en bild av hur ni bor, hur ni ser ut osv...framför allt så vet jag att ni är vackra på insidan!

Mr Dry, blev glad att se dig här, och att du är på god väg denna gången.....va ju skit att du låg några dagar före mig ;-). Skämt o sido.denna gången fixar vi det! Jag har fått olika bud angående min tumör...nu helt plötsligt kan de vara så att de har misstagit sig...det de vet är att det är något i hormonsystemet som inte alls fungerar som det ska. Men just nu så är det de minsta jag oroar mig för. Jag fokuserar på att bli den pappa som jag vill och har varit.

Dompa: Jo båda mina killar försvarade mig och jag pratade med båda igår och mycket av min rädsla släppte. Det var de vännerna som som berättade om mitt missbruk som jag tackade. För jag tror faktiskt inte att jag hade förmått mig till att berätta detta för deras mamma även att det va min ambition. Det ligger ju så jäkla mycket rädsla bakom att bli "avslöjad".

Kramar om er hårt allihop!
Nu ska jag bege mig in till stan och apoteket...som komiskt nog ligger jämte bolaget :-X.... Men no problemo! Sånt håller vi inte på med!

Önskar er en nykter fredagkväll och att ni får vakna upp i morgon och andas in den friska luften av stolthet för hur bra ni är!

/TP :-)

Stigsdotter. Har egentligen inget smartare att säga än att jag tänker på dig och känner med dig.

Läste en artikel av Marcus Birro där han belyser att ALLA skilsmässor är katastrof för barnen, finns inget bra med att skiljas......
Detta får mig inte att bli tryggare i mitt ev kommande beslut. Mina barn är det bästa jag har!!!
I dag är det fredag...........och i morgon lördag........

Förvirrad och helt TOM! Har inte pratat med sambon sedan jag talade om vad jag tyckte ang hans senaste helg. Jag har kommit fram till att jag nog vid ett flertal tillfällen sagt hur jag ser på hans drickande men aldrig riktigt fått ur mig vad JAG vill och hur jag vill leva mitt liv.... Måste hitta någon kraft att kunna uttrycka även detta.... SVÅRT!!!

Bra att du har hittat till alkoholhjälpen! Det har varit fler här tidigare som har beskrivit samma sak. Kontroll på eller inget drickande i veckorna, samtidigt som det blir för mycket på helgerna. Vad är det som gör att du har kommit fram till att du behöver ändra på det?

Hur alkoholproblemen ser ut kan se lite olika ut och det har viss betydelse hur man ska göra för att bryta vanan. Har du funderat något på hur du ska göra? Tänkte du att minska ner eller bryta helt med alkoholen ett tag? Det kan vara bra att sätta något litet mål som man kan jobba mot och sedan utvärdera.

hälsar
/magnus

Vad intressant att du också har rötter i "logen". Nykterhetsrörelsen uträttade nog mycket gott på sin tid. Den behövdes. Jag har förstått på mina föräldrar att de hade mycket kul i logen. Det var fester och danser och revyer. Sen fanns ju alkoholkulturen där bredvid. Måste ha varit rena paradiset för din pappa att landa i brännvinsbältet. Tyvärr. Väldigt bra att enligt schablonbilden av sydeuropéer få vara italienskt temperamentsfull också istället för bara bakis eller drängfull. (Apropå det har jag alltid tycket det verkar bra att kunna gräla på barnen på italienska. Det låter liksom så smattrande och effektfullt. Är det så? :-))

Jag har inte vågat prata med barnen om mitt dickande ännu. Tror att skräcken hos mig är lite för stor. Jag törs inte riktigt se sanningen. Hur mycket har jag skadat dem genom drickandet? Men snart ska jag prata med dem. Och nu är jag här. Klar och nykter. Nä, klar stämmer inte. Märker att jag fortfarande glömmer och vimsar och hör fel och sådär. Men nu vet jag i alla fall att det inte beror på alkoholintag. När jag drack trodde jag att allt dåligt berodde på alkoholen och då fick jag ännu mer dåligt samvete för att jag drack. Trodde att allt bra också som tramsig humor, barnslighet eller djupa tankar berodde på alkoholen. Men det var ju inte så. Det var bara JAG! Snacka om att alkoholen stjäl personligheten.

Men vi föräldrar som blir nyktra, vi lär faktiskt barnen att människor kan förändras. Det är en fin sak att lära sig som barn. Det finns en så enorm utvecklingspotential hos oss människor. Så mycket är möjligt. Yes we can!

Kram!

En film av Jaques Tati

Jag skrattar ihjäl mig

Kram till alla från en landsbygdsbibliotek med en tysk man som står bakom axeln och kommenderar sin fru som sitter vid datorn brevid och kollar vädret

VD

Visst städade jag igår...även en stund i dag. Men hängmattan blir faktiskt ännu skönare då. Som känslan när man lägger sig efter en helt nykter dag. Men man tycker att samhället borde rycka in, kan inte vara meningen att en så gravt handikappad man som jag ska städa själv?
Visst ska du lägga en rejäl peng på ditt växthus. Där kan du förutom ätbart odla kallor, liljor och magnolior. Tror jag - kan ju inget om växter. Spring vidare så haltar jag vidare på stigen. Kramar/R

Visst städade jag igår...även en stund i dag. Men hängmattan blir faktiskt ännu skönare då. Som känslan när man lägger sig efter en helt nykter dag. Men man tycker att samhället borde rycka in, kan inte vara meningen att en så gravt handikappad man som jag ska städa själv?
Visst ska du lägga en rejäl peng på ditt växthus. Där kan du förutom ätbart odla kallor, liljor och magnolior. Tror jag - kan ju inget om växter. Spring vidare så haltar jag vidare på stigen. Kramar/R