Senaste kommentarerna i forumet

kramen R - ja det är sorgligt men lugnt. Hemma också. Nu är väntans tid och jag är i noll-läge. Jag fortsätter skriva, var jag än är. Kram / A

ha en fin dag! / mt

Du skriver så fint. Även - eller kanske för att - om det är sorgligt. Med sveken. Om att du känner dig lugnare på jobbet än hemma. Hoppas den känslan avtar. Jag önskar jag kunde säga ngt som gör det bra...men det kan ju ingen göra. Det enda jag säger är att OM den egna lägenheten blir av...då ska du skriva din bok där. Morgonkram /R

med min räkneramsa - den kändes som ett hån i den stund han direkt medgav att han druckit under den sista långa tiden. Tre gånger, sa han utan att jag frågat.

Nu har jag försonat mig med att jag var/är lurad - jag ska fylla på min ramsa och ta den med mig på den fortsatta resan vart den är bär. Den är ingen objektiv sanning, den är en spegel för min upplevelse och ger mig perspektiv. Denna morgon skulle den således ta följande gestaltning 24+53+15+173+60+179(---)+11. Den är mitt övergångsobjekt - ska tänka vidare över det.

Den av barnen som har svårt att ta till sig situationen undrar om han inte ska ha cred för den långa nykterheten. H*n vill inte heller att han ska benämna sig "alkoholist" - antagligen för att han inte alls passar in i den föreställda bilden. Nyttiga samtal och reflektioner som gör att fler funderar över sitt intag. / mt

Godmorgon! Vaknade inte förrän fem imorse...den gamla vanliga morgontrötta jag börjar komma tillbaka. Ja gårdagen; Det var härligt att krama om ongarna. Fick dock en chock när jag klev av tåget, min 11-åriga tjej hade färgat sitt blonda vackra hår i en nyans som hon kallar strawberry! Hon som var så fin i sitt naturliga hår...men jag var en bra farsa och ljög; "skitsnyggt" sa jag. Sen åkte vi hem till oss hela familjen.

Svärfamiljen var med. Hustrun hade ingen lust...vilket var skönt. Hade en härlig dag med mat och prat. Ongarna var så glada med att få komma hem. Jag tror det var viktigare än gamla farsan...att få vara i sina egna rum. Jag möblerade om mitt rum - Nynykters råd -, nu står där bara en enkelsäng, mot en annan vägg. Kunde inte förmå mig att sova i samma säng som den vackraste legat halvpackad i i tre månader.

Barnen snusar i sina rum just nu, det känns härligt. Det första jag gjorde när jag vaknade var tassa in i varje rum och bara titta. Officiellt flyttar de hem först nästa vecka. Soc ska komma på besök på tisdag och se att jag bor ok. (Tur att jag inte slängt tv:n). Så ikväll "mister" jag ongarna igen. Två dygn till hos svågern.

Det är ju inte optimalt eftersom den vackraste just nu kamperar i hans lillstuga på samma tomt...om hon bara kunde kampera nykter...men det tycks inte gå. Hon är förbjuden att komma till stora huset när hon är påverkad, men ongarna och svärbarnen ser ju henne ändå. Inte bra. Har följt Lelas råd och hintat ordentligt om anhörig stöd...det föll i god jord. Dessutom letar soc lägenhet åt frun. Jag vet att även jag borde stötta men efter överläggning med svågern har vi kommit överens om att det inte lönar sig. Jag bara provocerar henne och behöver all min energi för barnen. Det känns hårt...efter ett äktenskap...att svika. Men...

Idag ska vi ha en ridutflykt med picknick, jag, ongarna, svägerskan och hennes barn. Det blir en utmaning. Har bara ridit ett tiotal ggr och aldrig med brutna tår. Men det ska bli härligt. Älskar att se min lilltjej på sin stora häst, samtidigt som jag blir livrädd. Men svägerskan - hästkvinna - säger att det är ok. Får lita på det.

Morgondagen ska jag ägna åt att rensa här hemma. Allt som påminner om det gamla fula ska bort. Den vackraste ska komma över, så att vi får snacka utan barnen. Får se OM hon dyker upp. Har laddat med Naltrexon.. känner än så länge inget sug...vi får se imorgon. Tror dock det kommer att gå bra. Har så mycket att förlora.

Nynykter, även på min tågresa söps det. På en lördagsförmiddag. Hade fattat det på flyget...man kanske är lite flygrädd, men tågrädd? Det är bara att inse att när folk är lediga så dricker dom. Punkt. Tack Stigsdotter för den nyktra kramen, vad gott du luktade...inte avslaget vin :-)

Snart ska jag fixa frukost åt mina vackraste ongar. ( Jag fattar inte att jag och den vackraste lyckats avla dem. )Jag är mycket, mycket lycklig.
Ha en härlig dag/stay sober! /R

också honom säga att han gjort mig illa vilket jag bekräftade. Jag sa att det känns bra att höra det - "ja det är sant!"
Lögnerna och sveken som gällt alkohol har rivit djupa sår. I andra sammanhang är mitt förtroende detsamma som förr. Högt. Han har funnits vid min sida i med- och motgång.

Under ett antal år levde jag i drömmen om ett eget hem (sökte det rätta), ett eget liv med eget innehåll. Det fanns några mänskliga hinder då som begränsade och hejdade mig. Nu är min dröm en annan - det är kanske just vad jag insett denna ändå långa tid, att ett fall nu blir högre och kommer att göra mer ont.

Inom mig är jag lugn, jag vet att jag handlat ärligt mot honom och mot mig själv (eller tvärtom, eller mot oss båda:) och jag har fortfarande inte bråttom. Inte akut bråttom. Jag har läst att under det första nyktra året ska man inte göra stora förändringar i livet (stöds av all kristeori). Så ser jag den här tiden, även om det funnits återfall - en lång tid som varit omvälvande och inrymt mycket gott. Jämsides har jag levt med insikten om de vita knogarna - bekräftades i förrgår när han beskrev skillnaden i att handla den dagen (lättnad) jämfört med innan (förhandlande och avund). Just nu finns en annan insikt. Just nu handlar mitt tvivel om hur långt insikten bär i handling. Jag tänker efter... ja, just nu bävar jag i insikten om att det som sker nu sker utan mig, inte oberoende av men utanför min radie. Det är precis som det ska vara, den punkt dit jag längtat att nå. / mt

Att hälla ut whiskyn! Jag hällde ut en vinbox idag och det känns verkligen skönt när man ser vätskan virvla ned (och lite äckligt när man känner doften). Och jag håller med, vilken konstig fråga om inte ni också kan dricka??! Larvigt.

När jag var på firmafest förra veckan stod det redan upphällt i middagsglasen, klart som korvspad att man inte kan låta bli då!

När det gäller gåbortspresenter har jag också tidigare tänkt att det är svårt att veta vad man ska ta med sig och oj vad bra det är med en flaska vin (gärna det lite dyrare fina Amaronevinet, som dessutom är extra starkt). Men, sen har jag börjat tänka på saker som jag oftast inte unnar mig själv och tänker att det säkert gäller andra också: t.ex. en riktigt fin choklad, en burk hemmagjord sylt om man har, något gott fint att äta (finns ju så mycket "kvalitetsmat" att få tag på nu, skott från fina växter eller träd. Sist vi hade några vänner på middag bjöd vi även med den enes mor som är ensam, lite ledsen och som tycker jättemycket om våra små ungar (ömsesidig kärlek !). Hon hade med sig en tavla till oss som hon målat själv, den blev jag jätteglad för (var ju tur att den var fin också ;-)

Idag är jag nattuggla för jag sov länge imorse. Ibland är det skönt att uggla för sig själv när familjen sover. Jag skall försöka mig på att be en liten stund, be om kraft, styrka och vägledning. Får se om någon lyssnar. Jag brukar inte hålla på med "sådant" men det skadar nog inte att försöka - de som tror på det menar ju att det är bra.

P.S. Om jag skulle lägga barskåpet i containern skulle jag själv hamna däri, maken är mycket förtjust i det gamla fula skåpet (som numera faktiskt, förutom glasen, bara innehåller en oöppnad flaska calvados och några essencer. Nä, vi har blivit tvugna att renovera fasaden på vårt hus så det skall slängas gammalt tegel och isolering. Jättetrist, tänk vad mycket kul vi kunnat göra inne i huset för alla pengarna det nu kostar, försöker trösta mig med att det blir som ett "nytt" hus med ny färg! Nä nu får det vara god natt. Hoppas ni alla får en bra dag idag <3

....och säger god morgon & lämnar en nykter varm kram ! För snart vaknar väl du nu när klockan snart är 3 (forumklockan går på vintertid) Själv har jag kommit in i något slags andra andning. Sov länge i morse och har nu suttit och läst och tittat på TV - det är skönt att vara för sig själv när familjen gått och lagt sig.

Min gammelkisse ligger på en kudde i soffan, drömmer att han är ute och slåss tror jag, det kommer konstiga ljud från honom :-)

Men nu är det läggdags för mig. Hoppas du haft en skön dag!

Spiknykter! Har haft en riktigt trevlig kväll, inte varit sugen på att dricka en enda droppe alkohol! (Adde jag tänkte på dig och gav födelsedagsbarnet en växt till nya trädgården istället för en flarra vin). Fattar inte hur det kan vara så lätt, gissar att jag kommer stöta på utmaningar längre fram. Men det tar jag då. Pojkvännen undrar nog men han säger ingenting. När jag började bli sugen på att åka hem tyckte han att jag kunde ta lite bål. Svarade inte, tog en kopp kaffe istället. För det första får jag inte roligare av att dricka, det vet jag nu. Blir som sagt bara rastlös. För det andra fattar jag inte meningen med att stanna kvar om jag måste berusa mig för att trivas? Då kan jag väl bara få åka hem? Valde att lämna kvar honom och sätta mig själv på bussen. Känns helt okej, han hade kul och det vill jag inte ta ifrån honom.

Det var faktiskt ingen som ifrågasatte varför jag inte drack, men det var mest folk jag inte känner där. Blir nog krångligare när jag ska ut med mina närmare vänner. Däremot märkte jag att jag började försvara mig när jag bad om alkoholfritt. Vet inte varför? För mig själv kanske? Skitsamma, jag hade en trevlig kväll, har skrattat massor och haft givande samtal. Det var skönt att få träffa mina släktingar som jag träffar så sällan utan att sluddra och fokusera på att verka nykter. Och framför allt var det skönt att se att många faktiskt går på fest utan att bli speciellt påverkade (fram tills jag gick iallafall). Det går att umgås utan att vara full :-) det var såklart några som var riktigt sliriga men dom undvek jag, deras resonemang gick bara runt runt och jag kände att jag var så glad att jag inte var en av dom! (jag är inte självgod alls, tidigare hade jag förmodligen varit värst av dom alla, pratat högst och mest och löst varenda problem i världen, så självcentrerad man bara kan bli)

Nej nu ska jag lägga mej i vår varma säng (det är inte riktigt säsong för nylonstrumpor och trekvartsärm kan jag meddela, inte om man är på grillfest iallafall) och imorgon vaknar jag pigg och utan ångest. Skönt!

En bit mat och en film kanske? Bara för att ha lite sällskap. Precis som Dompa säger så kommer det vara ännu mer synd om dig dagen efter, självömkan är en jobbig figur. Du vet att det inte är värt det.

Kram

Jag hoppas du får en lugn och skön helg med familjen, massor med god mat, solsken och kramar från ongarna <3<3<3

...inför mitt svammel och tilltag att mitt i allt citera poesi. Och åt Dompas felskrivning: vin vän, nä ovän ;-)

Ni får INTE kalla mig Stickan, för det kallades min farsa. Alkisen vars gener jag bär med mig och förhoppningsvis inte fört vidare till mina barn, inte just den i alla fall!

Jag ska ta mig iväg så snart det funkar med tiden och allt som måste göras, födelsedagar som ska firas, skolavslutningar och allt vad det är snart. Sitta i skogen ett par dagar är ju förstås ett alternativ att fundera på!

Jag ler också åt VDs "jobbigt stenhårda och lite för långa kramar". En sån fick jag faktiskt av maken i morse när jag bröt ihop i köket efter att ha hällt ut resten av bib:en jag gav mig på igår. På kvällen kände jag mig sugen på en öl. Hittade en "alkoholfri" som ändå innehöll 0,5%. Lite alkohol eller det faktum att det var en öl triggade igång någonting hos mig och plötsligt tittade jag på den oöppnade vinboxen och tänkte att det är ju dumt att den står där och blir gammal, maken tycker ju inte om vitt vin heller. Bara ett glas, bara ett glas till, bara ett glas till. Det första glaset hällde jag ut efter en klunk men det är precis som om jag måste på't igen för att verkligen känna efter: var det så surt och äckligt som jag trodde. Naturligtvis var det inte det efter ett par klunkar. När jag frågade när han kom hem i natt sa han surt att "det vet du väl, du var ju vaken". Jag bara gick därifrån, orkade inte se hans förebrående min. Lite senare hämtade jag boxen och hällde ut skiten.

Tillvarons olika lager. Ja tydligen var det något som de gamla egyptierna ägnade sig åt att utforska upptäcker jag när jag googlar på det eftersom det låter bekant. Eller har någon skrivit en dikt om det? Lagerkvist? "Ångest ångest min arvedel, min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen..." Men, i mitt fall, igår, var kletfiltret en känsla av att jag inte såg sakerna, kände dofterna, hörde ljuden omkring mig så tydligt som jag borde eller rättare sagt, som jag hade gjort om jag inte hade druckit. Det var precis som om alkoholen hade lagts över allt annat och gjorde att min syn blev suddig på något sätt. Det var ingen bra känsla, men ändå bra eftersom den mitt i allt visade mig att det ju faktiskt inte är bra att se tillvaron genom ett alkohfilter (precis som jag inte visste det redan ;-). Nå fast detta var mer än fysisk förnimmelse än bara en logisk tanke.

Ja fy och usch, jag är hjärtligt trött på detta nu. Har jag sagt det förr? Jo. Jag kämpar vidare.

Häll ut den, för varje gång du tänker på den växer alkospöket, så vi är med dig. Man skall underlätta för sig och inte låta spöket växa. Kram Kalla

Kloka ord från Kalla. Kan bara hålla med och bekräfta.

Kramar!

Lyd Dompas råd och åk iväg, du måste få tid att tänka och reda ut vad du känner innan du går under, Hinner du inte åka en vecka, så hyr en stuga några dagar och sätt dig i skogen och tänk//Kramar Kalla

Men ett gott råd till dig är häll ut vinet, för alkospöket har en väldigt bra övertalningsförmåga när det kommer på besök. Många dagar klarar man får lite betänketid mellan begär och handling//Kram Kalla

Välkommen hem, Dompa!

Det där med att vara stark, ja... Jag håller fullständigt med dig om att det inte är känslan av att vara stark som driver oss framåt. Många gånger har jag fått höra "vad du är stark" under min och pianomannens resa mot nykterheten. Och trots det har jag verkligen känt mig allt annat än stark.

Jag tänker att det är tvärtom. Det är att våga vara svag som är rätt väg att gå. Det är när vi tillåter oss att vara svaga och rädda som vi ser klart på vår situation och också inser att vi måste förändra den. När vi kämpar för att vara starka så är vi inte mottagliga för hjälp och förändring.

Så tänker jag. Kram!
/H.

PS. Du vet väl vad Nasse i Nalle Puh säger? "Det är ingen konst att vara modig om man inte är lite rädd."

Bra att se det som en resa, inte en kamp. För mig är det en resa utan mål. Som en oändlig härlig tågluff.
Jag har varit på resa i verkligheten också. Åkte tåg igår natt. Kom på varför jag hatar att åka tåg på fredagar. Det blir nämligen ofrivillig after-work och fredagspub. Jag åkte första klass för att få lite lugn och ro. Jo tjena. Där satt affärsresenärerna och pimplade taxfree-sprit, trugade en kvinnlig kollega som inte ville ha. Affärsresan som jag var på erbjöd många tillfällen till alkoholintag. Jag tyckte inte det var besvärligt. Beställde bara något alkoholfritt. Det jag vill säga till dig Dompa är att jag kände mig mycket, mycket lycklig och lättad över att inte dricka. Så det är en angenäm resa också även om det finns gropar i vägen. Men vi skriver här när groparna och stenbumlingarna kommer!

Jag gläds med dig, att du får komma ut till friheten och ongarna.

Styrkekram från Nynykter

Tio minuter kvar till ankomst...orolig, spänd och peppad. Om mindre än en kvart kramar jag om mina kära. Hela klanen möter upp. Tacksam.

Tacksam eftersom livet är så snällt mot mig. Jag har mina anhöriga. Jag har er på forum. Det slår mig att jag får oförtjänt mkt cred för att jag är så "duktig"... Missförstå mig inte...jag behöver all pepp. Men när ni skriver om och om att jag är stark. Det är inte sant. Jag har inget val...om jag inte kickar alkohol så förlorar jag min familj. Så stark är jag inte. Jag har ställts inför ett ultimatum. Så ngn hjälte är jag inte...kanske en liten envis krigare.

Tågresan har jag surfat omkring här på forum. Här finns förutom den kärlek, pepp och acceptans som blivit min "vardag", så mycket smärta och ensamhet. Så många rop på hjälp. Jag vet att det kan vara svårt att ta till sig andras smärta när man själv har ont...men här försöker vi. För de som orkar och har tid så rekommenderar jag att även läsa lite på anhörigsidan... Kanske behöver vi se vad vi gör mot dem? Inga pekpinnar...bara mkt förvirrade tankar.

Shit, nu är jag rädd. Tåget saktar ner... Får man åka en station till? Haha, fegar...ska kliva av!
Vi hörs /R

Så klokt och empatiskt! Vilken vin vän du är! Verkligen. /R

Upp och ner går det här alltså..
Har klarat mig från att dricka hittills. MEN igår efter jobbet tog spöket över min hjärna. Var och handlade OCH fick på samma gång med mig en vinflaska.. Ett par minuter bara då hjärnan slutade fungera så var det hänt. Det var ju fredag osv.

Klarade i alla fall av att låta den vara orörd. Men nu spökar den ju i skåpet i stället. Jag hade ju det helt på klart här tidigare att inte ha något tillgängligt här hemma.

Jag inser ju nu i och med att jag skriver detta att det väl egentligen bara är att hälla ut det sålart.. Men vet helt sorgligt nog inte om jag förmår mig till det. Eller om jag ska fortsätta stålsätta mig och försköka spara den till nästa helg då jag ska ha främmande och borde ha lite vin att bjuda på.

Mitt Calming tea hjälpte lite nu i alla fall. Ska ta mig ut på en promenad också trots halvtrist väder. Ensam idag och utan egentligt program. Hoppas denna dagen går fort!

Kram till alllra finaste "stickan".

Hoppas att du förlåtit dig själv för att du skrev igår- det brinnande manifestet över oss patetiska alkoholister :D. Så sant så sant.

Samtidigt. Det är dubbelt. Jag sitter tårögd av medkänsla för att du behövde må som du gjorde igår.

Men samtidigt. Kanske måste du skaffa dig en plan för vad du ska göra i stället för att skriva här i den stunden? För även om det är fullständigt självklart ok att du skriver här om du behöver det så är det ju inte bra. Tycker jag. Tycker du också efter vad jag förstår?

Den där förtvivlan (fast det känns som raseri), på fyllan, vad ska du göra med den nästa gång? För att ta dig själv på allvar på plats i din egen verkliga verklighet?

Jobbigt stenhårda och lite för långa kramar
VD

(som hoppas att eventuella synpunkter från andra framförs med eftertanke för jag har gjort mitt allra bästa, för jag ville inte bemöta med tystnad)

Mr_pianoman tack för du delar med dig, det gör skillnad för mig. Idag är en underbar dag, första dagen där ingen baksmälla finns. Har en halv bib kvar i kylen...den lockar inte än men vet ju att rätt som det är kommer den börja ropa. Borde hälla ut den men iiiih vad det tar emot. Hälla ut nåt som man i en svår stund skulle offra en arm för. Vilket gift det är och vilken makt... Läst och läst i forumet och alla historier ger mig en lärdom. Så glad att jag hittat hit! Trevlig lördag till dig som läser! En lördag fri från skuld, skam och ångest.

Det första steget är taget med din vistelse bland fågelholkar!

Du har lagt grunden till ditt Nya Nyktra Liv!!

Vad gör du när en svacka kommer och ett sug kommer ?(OM det kommer..)

Jo du KASTAR dig ner och skriver på forumet och du vet att alltid finns det någon här som sträcker ut en hand. Du är ALDRIG ensam, och det beror på att du ger så mycket själv också!

All lycka till dig i dag nu och en stor fet KRAM!!

/Lilja

Det är nästan magiskt hur LIKA vi är alla med problem, alltså HUR vi tänker och kämpar!
Känner SÅ igen mig i ditt vaknande halv sex och funderande i baksmälla "vad hände? vad gjorde jag?"

Javisst fasen är våra hjärnor och belöningssystem kidnappade MissH! Utan tvivel och därför tar det tid att bryta ner den förbannade kidnapparen som håller en som gisslan!
Man blir FRI när man slutar dricka!! Inte utan problem men man kan TÄNKA SJÄLV!

Håll I alla dina insikter nu, genom att skriva här, gå på AA eller vad du nu finner trösterikt!

Det här ÄR rätt väg för det är vägen till ett liv i balans!!

Allt gott önskar jag dig!
/Lilja