Senaste kommentarerna i forumet

God morgon Moan,

Läget?

Kram

God morgon vännen,

måste instämma med Lena. Syresatt var ett bra ord.

Idag var det kyla i min del av världen. Ganska kallt - men vad 17 - det är ju november, så vad tror man. Fick leta fram barnens vinterjackor. Kurar nu på kontoret med stor, bylsig kofta och en balja med rykande hett te. Jag har faktiskt inget emot hösten, slasket och mörkret. Det är mysigt fram till jul, tycker jag. Däremot fullkomligt tvärdör jag i februari. Alla är sjuka, energin är slut för länge sedan, inga helgdagar att se fram emot och oändligt långt till våren. Men nu är det helt ok för min del. Blir lite styrkt av att höststormarna tar i så takpannorna skallrar. Skulle vilja låna Kia som fotvärmare. :-)

Önskar dig en riktigt fin dag vännen!

men inte på samma sätt.Fick tag på småberusad x igår.Jodå han ville gärna komma ,läs idag och jag ska bjuda på middag.Ser ändå fram emot kvällen och han måste ju vara körbar dvs nykter för att komma hit.Säkert också planerat från hans sida för att kunna gå på arbete i morgon.
Dvs han använder mig som en nykter språngbräda till i morgon.Men det må vara hänt och känns ändå positivt.
Vi får se om kvällen blir av och jag tror minsann att det blir bio för ullabulla om han inte kommer.För att ha ett alternativ istället för att slippa sitta och känna mig så övergiven som jag ju då faktiskt är.

Och det verkar vara precis samma resa vi medberoende gör när vi lämnar/blir lämnad av alkoholisten.Först någon sorts insikt i att det inte funkar,sen en panik,sen en sorg.Sen en vilja att gå tillbaka till drogen/alkoholisten för att det var ju så mycket lättare(not).Allt detta för att slippa gå igenom det du nu är mitt i.Tristess vanmakt en känsla av att sitta fast i bojor och inte komma vidare.Sen ångest av allt som blivit undangömt i vrårna som börjar kika fram osv.Märkligt och oväntat att vi är så lika i våra resor.Drogen är ju iofs densamma dvs alkoholen.Även om vi då fastnar i personen och inte själva alkoholen.Hoppas du spjärnar emot med allt du har.

Oj hahaha kolla Nyman gjordes om, kul va ? Du, det är så här det är vet du. Läs min berättelse om den lilla flickan :) <3

När spriten är slut dricker jag handsprit
fylla ä-lskar jag

Föra julen var bara kaos....
Visste att han skulle flytta på annandagen,men vi hade inget sagt till yngsta sonen på 15-år bara stora sönerna visste.
Det var en fruktansvärt jobbig dag,gick inte att hålla skenet uppe.
Orkade inte ens försöka...han var sur redan när vi kom till syster för att det bara fanns 3,5%öl.
Var arg på mig och trodde jag styrt upp det...precis som om dom inte märkt att han har alkohol problem.....
Ser inte fram emot Julen igår,men samtidigt vet jag att det blir en jul utan oro.....
Allting går sakta men säkert mot en skön tillvaro utan oro,ångest och maktlöshet.
Jag har verkligen insett att jag inte kan påverka eller har någon skuld i hans drickande alls.
Det sim är jobbigt är min ilska gentemot honom för allt han har skadát främst yngsta sonen.ämen jag är så stolt att jag hade kraften o styrkan att lämna tillslut.....det finns ett annat luv fast det känns så läskigt och overkligt efter våra 28-år tillsammans.

<3

Har väl alltid haft svårt att stå ut när det är svårt att stå ut. Men jag fattar ju att det skulle vara idioti att slarvsupa till nu. Att det finns stora vinster att hämta hem även framöver, efter ännu längre tid som a-fri. Kanske är det med nykterheten som med meditation. Man mediterar och mediterar och fan också, det händer ju inte ett skit. Men så plötsligt händer det! Ja, typ så. En annan grej jag tänkte på i dag är följande: När jag dricker för mycket/för länge så öppnar jag dörren till ondskan. Det kan ju låta pompöst och religiöst men det är banne mig så. Jag öppnar dörren till dåliga energier, gör mig mottaglig och sårbar för ickekvalitativa tankar, rädslor, mentala surdegar och onda energier. Det ligger en himla poäng i att hålla sig nykter bara för att inte ha sån skit liggandes precis framför ytterdörren till sitt sinne. Svamlar jag nu så hav överseende. Och ta emot kvällskramen min. Funderar på att dra mig tillbaka till mitt gemak.
;)

/L(ångt ifrån färdig med mig själv)

... att läsa det du skriver. Det känns ... ah, hitta ord ... syresatt, kan man säga så? DU känns mer syresatt. Det tycker jag är bra. Stark, styrkt och syresatt. Så.

/L

Japp. Så är det. När det nynyktra rosa skimret har lagt sig, så kommer vardagen även här.

MEN det är då vi inte får ge upp. För det är DÅ som vi verkligen kan börja jobba med oss själva. Det är då som vi börjar inse varför vi drack, vad vi ville glömma och fly ifrån. Det är obehagligt, trist och inte särskilt kul.

Men jag tror ändå att det är den enda vägen som finns. Att arbeta sig igenom det tunga, trista och svåra. För där emellan, så kan vi äntligen känna glädje och lycka, som vi aldrig gjort förut. Att sluta dricka är vägen mot ett helare liv. Inte glömma det.

Kram

Kolla min #57 (skriven dag 49) och där omkring. Jämför sedan med min senaste. Kanske det kan ge dig hopp

.

Härligt Stingo!

De där stråken av lycka... De flimrar förbi - som eldflugor om natten.
I början fattar man inte riktigt vad det är.

Men med tiden blir stunderna allt fler och fler.

Ja, du fattar vad jag menar. Att känslan kommer spontant, av sig själv, utan hjälp på traven. Gött! Och rätt åt dig! :)

Kan meddela att NA-öl funkar utmärkt i vårt hushåll, hade ju lite funderingar kring dom tidigare. Men det är ett skönt sätt att förgylla en vardagsmåltid tycker jag och så innehåller inte NA-öl så djävulskt med kalorier heller och hur som helst inte i jämförelse med starköl. Gillar kolsyran och "tyngden". Så det var en trevlig upptäckt.

Drygt 100 dagar... Ja du, kära Stingo. Jag plaskar ju på i min 47:e men håller mig flytande utan större åthävor. (Varför kommer jag att tänka på ölmage helt plötsligt?)

Fortsätt må.

/L

Körde hem 300 km från en arbetsresa idag, kom iväg i god tid och vädret var, nja inte direkt soligt, men i alla fall ljust och klart. Motorvägen var tom och bra musik på radion. Plötsligt genomsköjdes jag av ett häftigt lyckorus, ren och äkta glädje. Jag hade just klarat av två krävande projekt på en gång, gjort långa dagar, men också fått göra fältarbete och mera praktiska grejer, efter alltför mycket papperspushande på kontoret. Hemmavid har stämningarna lättat flera grader... Mitt i det där slog det mig, att jag inte kan minnas när jag känt sådan spontan glädje senast. Vid närmare eftertanke, så är det något jag till och med medvetet reflekterade över, medan jag ännu drack. Att jag en längre tid haft svårt att känna glädje i situationer där jag tidigare kunnat vara riktigt lycklig, i naturen, på havet, på stugan... Då förstod jag bara inte vad den verkliga orsaken var.

Lena skrev nyss att alkoholhjalpen.se rekommenderar minst 90 dagars nykterhet. Jag har nu drygt 100 bakom mig och först nu fick jag ett kort ögonblick återuppleva en känsla, som för länge sen kom helt naturligt för mig. Det är nog som de säger: "ett misbrukarliv är ett glädjelöst liv" och vägen tillbaka är betydligt längre än 3 månader.

Tack, PP.
:)

/L

... av alla möjliga saker man kan ta till när man känner att man behöver ta till nåt. Vi kan ju alkoholen vid det här laget. Vet vad den gör med oss. Och det är ju det som är grejen. För jag vet ju också att den erbjuder en flyktväg, en bakdörr, att den luddar in min tillvaro i mjukt bubbel. Raka vägen in i snugglet från vardagsmöglet.

Hade du lika gärna kunnat vara utan den där fyllan? Menar väl så här: Är du kanske lite tacksam över den erfarenhet du gjorde i och med fyllan men att själva fyllan i sig var underordnad och overrated?

/L

Alltid lika trevligt, när ni som varit länge med tittar in.

... och när jag väl sätter mig för att skriva ner några rader om egna tankar och reflektioner kring allt detta så är det som bortblåst. Men jag tänker fortfarande på LillPer, som gick ur askan i klarhet. Undrar hur jag själv skulle resonera kring ett sånt här oplanerat återfall. Ja, jag kallar det så eftersom jag inte bestämt mig för att vara nykter resten av livet, inte heller hur länge jag ska fortsätta vara nykter. Fortfarande tar jag bara dag för dag. I dag är det till exempel dag 47. Jag vet att det blir en dag 48 och en dag 49 men längre än så går jag inte. Vet egentligen inte varför, men så länge det funkar för mig så ser jag ingen anledning att ändra tillvägagångssätt. Alkoholhjälpen råder en att vara alkoholfri i 90 dagar och okej, då är jag halvvägs. Men i alla fall, hur skulle jag resonera kring ett oplanerat återfall? Att jag super till på felaktiga grunder en kväll då jag egentligen tänkt mig vara torrlagd. Skulle jag känna det som att nu har jag fan raserat allt jag byggt upp? Skulle jag orka ta nya tag? Man vet inte innan. Man vet efteråt.

Nånting jag längtar efter är den här energiboosten många vittnar om. Själv går jag omkring rätt trött och dränerad i tillvaron. Förkylningskänsla. Sover rätt risigt. Mår rätt beige. Inte alls deprimerad eller så, nä, bara lite jaha, nu var det nästa dag då. Och eftersom jag ser mig själv von oben finner jag det som nån slags lustifikation att jag trodde allt skulle fixa sig bara jag slutade dricka när det som hände var att bara startskottet gick av just då.

See'ya, friends.

/L

Njut!

... hur exet växlade som om han var olika personer. Och alla hemska ord, elakheter osv gjorde att jag gick som på nålar. Jag var galet osäker på hur jag skulle klara mig när jag flyttade, var osäker på om jag verkligen gjorde rätt, om jag bara överdrev, osäker på om jag skulle Klara mig ekonomiskt, ja - osäker på det mesta! Men det har gått vägen.

Och alla är ju olika, men självklart förstärks ju saker av alkoholen, och kanske är han inte elak egentligen, eller så är han det - mitt ex manipulerar, vänder på det jag och barnen säger i väldigt stor utsträckning och han har varit nykter i typ 2 år...

Kram till dig! Förstår att det är kämpigt när du är mitt i det.
Innan jag hade bestämt mig för att flytta, men ändå planerade på alla sätt för att jag skulle flytta, så köpte jag en present till mig själv - en ängel som jag lät expediten slå in och så lämnDe jag den hemma hos en vän och lovade mig själv att jag skulle spara den och öppna när jag hade flyttat - nu står min ängel här bredvid mig och stärker mig!

November och Februari är de månader jag skyr. Alltid mörkt, blött och kallt. Vill ha vår och värme

Din kompis har ett klart beroende. Det är inte normalt att ta en grogg innan jobbet. Hon har ett klart beroende. Sedan gör hon som de flesta, förnekar och bli arg. De som alltid blir fullast ofta brukar ju ha ett beroendeproblem. Du kan tyvärr inte hjälpa henne så mycket eftersom hon lever i förnekelse. Bry dig kan du alltid göra men att få henne sluta dricka måste hon knäcka själv. Hintar kan man ju ge

Inlägg som ditt behövs för att visa att man kan leva mycket bra utan alkohol.