skrev kalla i Att ta ett steg i taget

Hade ett samtal med en "kompis" i går just om detta, hon undrade hur länge jag skulle gömma mig från alkoholen. Hon menade att man måste lära sig leva med den och att man inte kan kräva att sin partner att han skall låta bli "livets goda"

Om vi är på fest eller har folk hemma så klart att han kan dricka, men jag klarar inte av att ha det hemma för jag känner mig själv.

Tänker jag fel och borde jag kunna hantera att vi har sprit hemma


skrev Dompa i Dompa!!!

Nu är jag "back on track". Vaknade 06:30 imorse. Får väl ses om "normalt" en tisdagsmorgon? Långfika i mitt eget kök, med min egen kaffekopp. Känns löjligt skönt. Vid 13-tiden dyker soc upp, men jag är faktiskt inte orolig. Det kommer att gå bra, de vet redan mina förutsättningar...att jag är en förhoppningsvis tillnyktrad alkoholist...med TV :-).

Ledsen blir jag att så många nya hittat hit. Inte för att de hittat hit...men för att vi behövs. Börjar bli lite aggresiv mot alkoholkulturen vi har...och det vill jag inte. Jag vill leva och låta leva. Vill under inga omständigheter bli en fördömande besserwisser... Ska jobba mer på det.

Duckar hela tiden för det jag vill/behöver skriva om. Men hur mkt får man lämna ut en tredje person? Även om ni inte känner henne? Gårdagen var ett rent helvete. Den vackraste kom...hon luktade dock lite dåligt urvriden wettexduk. Hon stormade omkring, skrek, anklagade (har hon nog fog för), försökte slåss, försökte förföra, hotade, hånade och grät.
Fick till slut iväg henne. Då blev det telefonsamtal, SMs och en avslutning på FB så att ongarna fick se.

Om jag inte själv varit alkoholist, om jag inte läst här så mycket...insett hur man mår....då hade jag nog hatat nu...men jag kan inte. Jag kan bara tycka synd...vilket väl är ännu värre? Hon berör mig inte längre, jag känner varken kärlek eller hat. Bara likgiltighet...någonting är helt borta. Jag sörjer det men jag måste vidare.

Usch, nu blev det fult! Inga glada morgontankar här...men en whisky ter sig just nu lika lockande som ett svenskt lekprogram i TV. Alltid ngt. (Ska dock kolla Babel på ons.) Överlev!!! /R

Ps: Välkommen Socker i vår tilltufsade skara. Tack för dina rara ord...men du har nog missuppfattat. Jag är en riktig surgubbe...iaf. idag...annars är jag nog rätt underbar ;-)


skrev Lilja-12 i Hur gör man för att bli nykter?

Läser varje dag och gläds åt stöttning och peppning av varann här!
En chatt låter bra! Vet när det satt in ordentligt och jag tänkt att det hänger på sekunderna att få TAG i en människa som stöttar!!
Precis som ni skriver här kan man stå och falla med stöd!

Mina telefonnummer från AA har varit mycket bra! Bara att hiva iväg ett mess och få omedelbar respons kan räcka!

Och jag tänker på vad ni skriver här, att visst fasen är det en knagglig resa till nykterhet.

Häromdagen blev det en hemsk konflikt med tonårssonen som var riktigt ful och dessutom sa elaka saker om min nya kärlek, som han inte ens träffat! Men det blev väl för mycket att se mamma så strålande och glad kanske...

Jag blev mycket ledsen och gav mig iväg ut för att hämta luft. Tanken fanns där. ATT få svepa ett glas för att slippa smärtan!
Tänker också att tänk om kärleken tar slut? Mannen säger "nej du, det här får nog vara sörru´" eller nåt liknande...

Min alkoholterapeut säger att vara förälskad är som att gå på amfetamin!! Ja men usch så trist att höra! SÅ egentligen är jag drogad!

Men nåt allvarligare sug har jag faktiskt inte haft och jag tänker så här: kan det också vara när man känner sig väldigt bekräftad, så har man inget behov av alkohol? Denna förbannade tröstfaktor som alkoholen utgör, ett substitut för kärlek?

Dompa! jag skulle MER än gärna ta emot en kram av dig!! Lovar!! Även om jag måste erkänna att det finns någon nu som har en alldeles speciell position..Och jag blir så glad över att du och andra här delar min glädje, det känns så gott och varmt och är väl också en del av peppningen, att vi hjälps åt i med- och motgång!

Tack Magnolia och Annelie och kalla och alla andra för delad glädje. Och vi vet alla att återfallet bara är en promenad bort eller en stor besvikelse bort, om vi inte ständigt jobbar med oss själva och vår nykterhet!!

Kramar till er alla underbara!
Lilja i vårsol


skrev kalla i Dompa!!!

Är aldrig lätt att gå skilda vägar, men brukar vara rätt skönt att ha någon att prata. Social brukar vara rätt bra på samarbetssamtal när det gäller umgänge och sånt. Så håll ut, du fixar det här//Kram Kalla


skrev Dompa i Dompa!!!

Läste precis din tråd. Vilka insikter. Du kommer att fixa det! Skönt att du ej blev sjuk. Tacka f.. För att du kände dig smårisig. Magsjuka barn är inte bra...torka spyor? Stjärtar? Usch


skrev Gäst i Dompa!!!

vad jobbigt! Hemskt!!

Jag var smårisig, men inte värre än så. Hemma idag för att barnen ska återfå krafterna.

Tänker på dig!


skrev Dompa i Dompa!!!

Det gick käpprakt åt helvete igår...inte med drickat, men den vackraste. Fy, fy fan vilket vidrigt möte. Fy, fy fan vilka vidriga samtal och SMS följde på det. Hur hade du det? Magsjuk?


skrev Dompa i Mitt nya liv!

Darrar man lite på benen, kan man behöva kryckor. Det har du...många. Oss. Nästa gång du kännner att du börjar ramla av stenen...låt oss veta och vi kommer att puffa, buffa och släpa dig upp igen. Forumfamiljen ligger inte under stenar...om vi får välja själv...och du är en viktig familjemedlem. Vi är inga tusenfotingar, vi är små lizards som lappar sol...ovanpå stenen. Fan...vad härligt att du är tillbaka.

Du har verkligen haft mkt stress omkring dig med sonen, hudförändringen och kanske även insikten om att du dricker på ett osunt sätt. Har förstått att tiden efter att man har insett att man kanske är lite för glad i drickat...det är då man drar sista race... Som för att bevisa att det inte är ett problem...eller för att slå sista spiken i kistan så att man verkligen inser att man har ett problem. Virrigt? Yep. Jag är nog virrig...men glad. Du är tillbaka. Livet kan inte vara bara skit.
Nu får du en Godmorgonkram och du kan inte spjärna emot. (Fördelen med cyberkramar)

Välkommen hem Annelie! /R


skrev Adde i Glad men rädd

vetenskapliga undersökningar där man har låtit försöksgrupper dricka drinkar med eller utan alkohol. Personernas drinkar har bla slumpmässigt delats ut innehållande alkohol och utan alkohol men man har sagt att det var "starka" drinkar till alla. Tester har sedan gjorts och det visar sig att även hos de som INTE fått alkohol i sina glas så uppvisar de klara tecken på berusning. Vissa personer har även kännt av en bakfylla trots att de inte druckit en droppe alkohol.

Jag har aldrig kört med nån form av substitut i form av alkoholfritt vin eller öl för att jag törs inte deala med min nykterhet. Jag har en vän som tog återfall just pga det och jag har flera vänner som fått känna suget dra igång rejält efter liknande grejer. Jag har ju förändrat mitt liv i grunden just för att jag inte vill dricka, och framförallt inte börja dricka igen, så varför ska jag spela med så taskiga kort ?

Jag är rädd om nin nykterhet och vårdar den ömt som den färskvara den faktiskt är.


skrev mulletant i Mitt nya år

Carina Bång som citerar Kristina Lugn som citeras i tidningen PS nr 02 JAN/FEB 2012

"De flesta jag känner oroar sig i onödan. Sån är inte jag. Jag glädjer mig i onödan. Jag tycker det är roligare."

Idag, just nu, är jag glad. Och tänker på den lilla strofen jag cciterat många gånger i många sammanhang:

Pessimisten ser den långa tunneln. Optimisten ser ljuset i tunneln. Realisten ser tunneln och ljuset och nästa tunnel. (Och vet att även den har ett ljus.)

Jag är en realist till min natur och i de flesta sammanhang. Idag är jag glad och hoppfull. / mt


skrev mulletant i Hur finner jag styrkan att gå min väg?

till Askungen och Framtidsdrömmar. Usch hur männen ni lever med bär sig åt.

Fastän jag lever med en alkoholist så är era berättelser främmande för mig - dock finns de som minnen från min barndom. Jag känner igen "ytterkanterna" från livet med mannen - eller kanske det är kärnan.... jag ser och hör när han blir elak i munnen och annars förändras på ett negativt sätt men inte i de former ni beskriiver. Det skulle säkert komma dithän med tiden dock.

Jag både kan och inte kan sätta mig in i vad som håller människor kvar i så destruktiva förhållanden. Inser att just det är medberoendets fälla. Även att medberoendet bidrar till att missbrukaren kan fortsätta sitt missbruk. Så komplext och så svårt.

Jag har haft enorm hjälp av att skriva här och av all respons. Jag har liksom skrivit mig in till mig själv - tror jag haft minst lika stor nytta av det som av en öga-mot-öga-situation. Det beror förstås på hur den skulle format sig - jag har inte upplevt att jag har den möjligheten av speciella skäl - det skrev jag om i början. Jag har iofs en kontakt till en A-terapeut dit jag kan vända mig när jag vill men den uppväger inte forumet.

Skriv och läs och samtala med verkligt lyssnande människor. För mig är det så att jag inte söker "förståelse" och överslätande och heller inte fördömande av mannen - lyssnande och raka frågor som hjälper mig vidare vill jag ha. Just nu kommer jag ihåg Carina Bångs blogg, där finns korta inlägg att reflektera över. Ett av dem som är mig till stor hjälp handlar om makten i mitt liv. Det är jag som har makten i mitt liv - men inte över nån annans liv. Det tänker jag ofta på.

http://medberoendeinfo.blogspot.com/2011/02/maktloshetmaktfull.html

http://medberoendeinfo.blogspot.com/

Styrkekramar / mt


skrev Stigsdotter i Glad men rädd

Innan jag började ifrågasätta mitt eget drickande så var ju jag också sådär, tyckte folk var lite tråkiga som inte drack, blev irriterad när det sippades istället för sveptes osv. Men idag känner jag bara för att täppa till truten på någon som ifrågasätter så som din kollega gjorde - ameh, sk-t i det du!

"Jag dricker inte just nu" säger jag om någon frågar. Kommer det följdfrågor säger jag helt enkelt att jag tror att jag mår bra av att inte dricka. Detta går ju liksom inte att ifrågasätta!

Visst är det så att man frågar sig vad det är med den där jäkla alkoholen?? Det är ju bara en dryck!! (fast det är ju det den inte är, det är ju det som är det läskiga!!)

gonattkram


skrev Stigsdotter i Dompa!!!

...med att busa med ungarna eller att du sover gott efter ett gott samtal med den vackraste! Kram från mig (en sån där väldoftande icke vin-sunkig ;-)


skrev ÄnnuEnVindåre i Dompa!!!

Hej jag tänker att när du nu med överljudsfart är på väg in i svennebananlivet (och har teven kvar) vill jag gärna hjälpa till med ett litet tips.

Nämligen att James Frey, författaren till boken om behandlingshemmet som jag skrev om i förra veckan, kommer att vara gäst i ett teveprogram på onsdag.

Alltså är dags för Dompa att byta bubbel mot Babel!

Hö hö


skrev Gäst i Glad men rädd

Bara ett sista inlägg innan jag sluter mina blå. Kom att tänka på kollegan som var med på afterworken idag. Hon satt och ojade sig över min cola light, det skulle hon aaaaldrig dricka, "hellre dricker jag vatten" sa hon glatt och hinkade i sig sin starköl. Är det inte märkligt att det är okej att ifrågasätta varför jag inte dricker alkohol, okej att kritisera min alkoholfria dryck men hade jag frågat varför vi tvunget skulle sitta på en krog hade jag blivit totalt nedröstad och utbuad? Vad är det med den där jäkla alkoholen?

Knepigt. Nu ska jag sova. Och vakna lugn.


skrev mulletant i Mitt nya år

så fort jag har honom imom räckhåll - och det tar ett tag. Men jag ska vidarebefordra - det kommer att göra honom glad:)

Kram, kram / mt


skrev mr_pianoman i Glad men rädd

Jag blev mest rädd för att ha fått i mig något jag absolut inte ville ha. Så ingen trigger just då i alla fall


skrev Lelas i Mitt nya år

Vad glad jag blir! Heja! :-)

Krama gubben från mig!
/H.


skrev Askungen i Hur finner jag styrkan att gå min väg?

Jag har också läst en del av det som dreams1 skriver om och tar åt mig och samlar kraft för att bryta med min sambo.
Jag känner igen allt det där du skriver Framtidsdrömmmar, om alla nedvärderande kommentarer.
Senast nu ikväll hade jag obehagliga samtal med honom där han anklagar mig för både det ena och andra. Han var givetvis full. Det var han redan när jag kom hem från jobbet. Jag ber honom sluta...försöker ignorera honom och fortsätta att titta på tv:n, varpå han stänger av tv:n gång på gång för att slutligen plocka ut batterierna ur fjärrkontrollen och sedan kasta iväg den genom rummet.

Jag vet inte vad jag ska göra. Jag känner mig rädd och tycker det är fruktansvärt obehagligt när han är onykter och jag säger det även till honom, vilket han givetvis inte bryr sig om.
Jag upplever honom hotfull och jag tycker att det blivit värre på sistone. Kanske beror det på att jag sagt att jag vill separera...att det inte går längre.
Jag vill bara att han flyttar nu...av olika anledningar måste det vänta ett par tre månader, men jag vet inte om jag står ut så länge. Jag börjar känna avsky...vill inte se honom mer...känner bara att han förstör för oss alla i familjen. Varje dag kantas av bråk med barnen, hårda ord, sarkasm.

Orkar inte mer...


skrev lessenfrun i Dompa!!!

:) Liite Marlboromanlig kände du dej väl...?

Kram,
skriv vidare.


skrev mulletant i Mitt nya år

med mannen som varit på AA - för första gången och för säkerhets skull på två möten:)
Han går genom stora stan med Stora boken i handen och säger att han haft en helkväll.
Och att han kommer att fortsätta på AA.

Nästan mer än jag kan ta in. Ska smälta det medan jag sover och stormen viner utanför. / mt


skrev lessenfrun i Vägen tillbaka till mig själv

Ja du får fler kramar.
En kort, välment en ;)

Du skriver både klokt och logiskt.


skrev lessenfrun i Äktenskap i kras

Åh, ni värmer.
Jag har gråtit så mycket så det finns snart inga tårar kvar. Och jag har ridit ut vågor. Men den tsunami som kommer nu vet jag inte om jag fixar..
Allt är som för första gången och så fruktansvärt ensamt. Cykla genom våren till jobbet, utan att känna eller se. Komma hem till tomma huset. Lagat punkor och plockat in första buketten idag. Helt utan glädje.
Där vi bor ska man inte vara ensam. Man fixar på sitt lilla hem tillsammans.
Åker till Bauhaus. Målar om lite på friggan. Pratar över staketet. (och super till lite på fredan, det vet jag väl)
Jag hör liksom inte hit längre. Folk tycker synd om mej, det är ingen höjdare.
Och drar sej inte för att slänga ut ett "åhhh, så smaaal du blivit. Du mästa äta lite mer"
Nähä? Det ska genast se till och göra då, så dumt av mej att inte tänka på det! Idiots.

Jo, jag köpte en dunk. Tar mina små glas. Tänker att jag en dag ska skåla stolt med mej själv i bubbel och tänka "Nu! Nu går jag vidare.."
Men det känns oändligt långt borta. Och med det målet ska man kanske inte ty sej hit heller..
Men Guds gåva, de små sömntabletterna, har jag respekt för. Så full blir jag inte.

Jorasåatte.. lura sej själv kan man ju alltid..
Och ibland blir jag faktiskt lite arg med :)
Kramar till er.


skrev Nynykter i Vägen tillbaka till mig själv

Du får en varm och lång och innerlig kram av mig, Stigsdotter.
Köp nu inte hem några fler boxar, utan lägg pengar i en burk för varje box du normalt skulle ha köpt. Sen köper du fina och onödiga saker till dig själv istället.
Nynykter