Senaste kommentarerna i forumet

du närmar dig stunden för sanningens ögonblick, den stund när du ska tala klarspråk med familjen. Så klart du är fylld av bävan.... det tror jag alla, eller åtminstone de allra flesta är inför ett sånt steg. Att berätta för sina närmaste att livet kommer att förändras. Förändras mycket. Och det är du som står för avgörandet - men det är inte du som fört livet dit. Du har förstås varit delaktig i ert gemensamma liv men du är inte ansvarig. Inte för mer än din del.... och den jobbar du med så bra du kan! Du har försökt, du har tänkt & känt, du söker hjälp. Du har gjort och gör vad du kan, lita på det!

Beträffande dottern så måste hon få vara arg. Arg, besviken, ledsen, sorgsen.... hon äger rätten att känna alla sina känslor och det är fint om du kan ge henne utrymme att uttrycka dem MEN det betyder inte att du ska ändra ditt beslut - det är du som är vuxen och äger rätt och ansvar att besluta var dina krafter, din ork och din lust att leva som du haft det tar slut. Dottern har sitt liv framför sig och ska snart bestämma om sitt eget liv.

Och du ska inte skämmas över dina känslor för den andre mannen.... däremot kan jag förstås påminna om Barbro Hörbergs text om frusen flicka... Ta det lugnt. Jag blev frestad att skriva "fjärrförälskelse" som ett beskrivande ord. Njut av den, njut av att kunna känna varma goda känslor. Njut av allt gott du får men ge dig tid. Ta det lugnt. Du har resten av livet framför dig. Kramar / mt

Det känns skönt att jag har gjort det!!
Jag tyckte verkligen att det var jättejobbigt att göra det, men det gick bra.
Den som svarade hade inte riktigt koll på det men trodde att lägenheten var ledig.
De skulle ringa mig idag och tala om närmare.
Jag är så. Otroligt orolig för det här!!
Tänk om lägenheten nu är ledig, då måste jag ju tala om för familjen att jag ska kolla på den och att jag vill flytta!!
Det jag är mest rädd för är hur min yngsta dotter kommer att ta det. Lilla gumman, jag vill att hon ska ha det bra och jag tror att hon blir arg på mig.
Det bara snurrar i huvudet, hur det ska bli med allting.
Hur vi ska dela upp saker och hur det blir med det ekonomiska bl.a.
Nu ska jag vara ärlig, jag skäms att skriva det här men här kan man väl skriva allt?
Jag har fortfarande kontakt med mannen som jag berättade om förut, vi pratar och sms:ar varje dag. Det känns så otroligt bra med honom. Han är lugn ,trygg rolig,snygg och han är singel!'
Han säger att han kommer att vänta på mig. Jag tror inte att det är en tillfällig förälskelse, det här är något mer!!
Som jag skrev förut har vi bara träffats vid två tillfällen o han bor 80 mil från mig.
Nu är det så att han tänker komma hit nästa vecka och hälsa på en släkting och så vill han träffa mig.
Det var inte så här det var tänkt, jag skulle ju vara själv när jag har flyttat o försöka hitta mig själv igen!! Det hade säkert varit det bästa.
Men vad gör man när man känner så här för någon?
Han gör så att jag mår bra och det var så otroligt länet sen jag kände så.
Har också så dåligt samvete att jag blev tvungen att ljuga för min dotter när hon kom på mig att prata med honom, jag sa att jag pratade med min kompis.
Mår jättedåligt över det, brukar aldrig ljuga för mina barn:(
Är jag en hemsk människa?
Jag var bara tvungen att skriva ner mina tankar för allt snurrar för mig nu!!
Kram

Satt just och tittade på en bra engelsk deckare(Rebus), efter ha löst fallet slog han sig ner med en riktigt stor wiskey, fan vad skönt det såg ut. Men vet ju att jag inte klarar det.

Du är en fin stark människa som vågar vara ärlig och inte bara stryka medhårs.
Stor kram på dig.

jag minns dig så väl! Så bra att du söker dig tillbaka hit!

Det är länge sen du skrev här men du tipsade om din blogg och den har jag besökt emellanåt. Jag förstår så innerligt väl att du är trött på alkoholen i ditt liv. Trött på vad alkoholen gör med dig - hur den frestar, lurar och bedrar dig,hur den skadar relationen till din man och era barn och vad den gör med ditt liv. Jag är brutalt ärlig nu... men efter att ha läst och skrivit här länge och inte minst efter att ha deltagit i öppna AA-möten så tänker jag att din berättelse är en skrämmande illustration på en (av många) lycklig, framgångsrik kvinna i utförsbacken. Att det är "bara" var 15:de gång du tappar kontrollen är alldeles tillräckligt! De situationer du utsatt dig och dina kära för är alldeles tillräckligt allvarliga för att du ska välja ett nyktert liv.

Jag såg att Stigsdotter lämnat en kommentar i din blogg. Sök upp hennes tråd här och läs, jag tror den kan inspirera dig. En annan tråd där du kan känna igen dig är victorias. Det senaste hon skrivit finns i "Det vidare livet" men det finns en lång berättelse innan hon "flyttade" dit.

Jag hoppas att mina ord inte gör dig (alltför) illa. Jag skriver i välmening och omsorg. Nu när jag skriver minns jag också hur det kändes i början av min tid här när Adde, Lelas och K (minns ej nicknamet) var brutalt ärliga mot mig beträffande min man. Jag valde mitt eget tempo och min egen väg, det var den rätta för mig, men de hade också rätt från början. Det vet både maken och jag idag.

Idag är jag fylld av djupaste respekt för alla som har kraften att bryta ett missbruk. Kanske det första steget är att övervinna förnekelsen, se sig i spegeln, möta sin egen blick och se sanningen. Respekt känner jag också för dem som befinner sig i kampen och snavar... jag har lärt mig hur många dimensioner missbruket har. Men - jag har fått möta många som lyckas och vinner friheten! Jag vet att det är möjligt!

Allt det bästa till dig trollnäsa och andra som är i kampen! / mt

Ska vara ha lite till

Bra Vickan69 att kunna gå in på systemet och veta vad man ska ha och inte behöva fundera om man inte ska halte till för säkerhets skull. Trevlig resa och håll i.

Känner igen den längtan av det lätta lite euforiska ruset som varar ngr minuter, tar ngr glas till för att behålla det, oc h vips har det blivit för mkt, och resten blir bara slentrianmässigt supande. Lika bra inse att det bara är en passerad tid. En dag i taget.

Och konsumtion som bara ökar och hur snabbt man blir full sedan, den pinsamma känslan av att sluddrande tel och alla inklusive barn som ser hur påverkad man är. Usch!
Det går fort utför när man gått över gränsen.... Vi ska vara stolta över oss själva igen, eller hur. :-)

Kramar

Fortsätt så! Känns det inte bra?

För min del går det lättare och lättare nu när jag varit utan ett tag. :-)

Kram

Ha det gott och kramar så länge!
/v

Och när jag kommer tillbaka (från nordligare breddgrader ;-) så har det gått två veckor till för dig. Varför dricka skiten? Jag är så arg på A. Hade med mig alkoholfritt till middag igår. Jätteskönt att bryta upp i tid och vara klar i huvudet hela tiden. Roligt har man ändå.
Märker dock att jag tycker att en del människor är riktigt ointressanta, kanske pga av alkoholen. Ser så tydligt vilken nappflaska det är för många. Jag tror de flesta bara beundrar vårt beslut innerst inne. Jag hade med mig en flaska med A som jag gav värdinnan och en flaska utan A. Inga problem att handla både och på systemet. Kändes skitbra!

Börjar känna mig starkare i min övertygelse om att inte vilja ha A mer. Vet att det kommer frestelser men jag vill verkligen stå emot. Slå dina rekord Sissan med hästlängder. Det vore väl härligt!?

Styrkekramar till dig

Hej Furulund, vilket modigt och klokt beslut du tog att skaffa dig konto här och skriva av dig!!
Antar att du ägnat en del tid åt att läsa i andra trådar? Om inte - gör det!
Du kommer att märka att du inte är ensam, och att den samlade erfarenheten och klokskapen på detta forum är enorm!

Abstinens eller inte, men som du beskriver det är du nog inne i det där ekorrhjulet som ibland snurrar så snabbt att man inte ser klart. Det du vill ha mot ångesten är också det som orsakar ångesten.....

Åh, så jag förstår att det måste kännas tufft att vara stark inför andras problem, när du är så full av egen oro och ångest!
Det är nog väldigt individuellt hur länge man bör hålla upp för att bli kvitt den allra värsta oron.
Själv är jag bara inne på min 5:e dag utan någon öl (som det oftast varit för mig) och jag är konstant trött.
Insåg också redan dag 1 (som gick förbluffande lätt) att det för mig nog handlade väldigt mycket om att sudda ut en växande ångest över "vart har livet tagit vägen...?!", och att det för mig handlar om att våga möta den känslan och ta itu med den, lika mycket som att inte dricka.

Där är inte du, såvitt jag förstår är du ännu inte fyllda 30? Så din ångest har nog ett annat tema, men våga se den. Ge den ett namn!
Fly inte. Och stå emot lockelsen från Systemet, där säljs bara sånt som göder oron och ångesten - åtminstone för oss som kommit så långt att vi självmant har sökt oss hit, till Alkoholhjälpen...

Kämpa, Furulund! Och skriv av dig, här eller annanstans - men ner med känslorna i ord!

Massor av kramar!!

Det som hänt kan du inte göra ogjort. Skit i det nu! Fokusera på dig, din framtidstro, styrka och nyktra liv. Tids nog när ångesten är borta och du är starkare kan du kanske reda ut/tala med personer som du vill ställa saker till rätta med.

Jättebra, fortsätt så och träna på att vara i nuet, slappna av och tänka snälla tankar för att skapa styrka och ro i dig själv. En dag i taget... Du klarar det!

Kram

till dig Kastellen med förhoppning att sommaren och livet är gott! / Kramar mt & mg

Härlig inställning!!! F-n vad duktig du är och vad bra det går!! Jag blir så glad för din skull! Ska ta till dig dina tre mål. De skulle jag också vilja uppfylla! :-)

Stor kram och tack för inspiration!

Roligt att höra av dig igen! Omständigheterna kunde väl förstås vara lite annorlunda... Fortsätt att läsa och skriva på forumet. Det ger hjälp. Jag tror absolut att du klarar att sluta igen. Varför inte idag? Även om livet är tufft, så blir det inte enklare med alkohol. Vi lurar oss själva med det tyvärr. Nä hörru - ta nya tag, så kämpar vi tillsammans igen!! Det går!

Stor kram

Hej kära du!

Tråkigt med neråtperiod. Men tror du inte att det kan vara dels efterreaktion på mannen. Du har haft större fokus på honom ett bra tag och börjar nu vända dig innåt igen? Dels en reaktion på besöket i sommarstugan? Starkt av dig att åka dit, men också farligt. Tror du inte att många vintankar återuppväcktes därigenom?

Vad det nu må vara så får du aldrig glömma hur fantastiskt duktig du varit under hela den här tiden. Du får inte kasta bort det och ta det där första glaset. Kanske bra med ett mötesbesök också om man känner sig nere...? Tänk - du har snart varit nykter i ett år!! Tänk vad häftigt!!

Min största kram till dig

Tänker på dig och hoppas du mår bra och har en fin sommar.
Kram Konstnären

Varm sommarhälsning, och hoppas du har det bra. Mannen har varit nykter drygt 3 veckor, skönt
Kram Konstnären

Uppe som vanligt vid sextiden och har faktiskt jobbat en timme nu. Har varit inne i en deppig period då jag ifrågasatt mig själv.
Jag har helt enkelt varit sugen på vin till och från. Kanske har man en kris när man börja närma sig 11 månader. Känns bättre idag.
Vet inte om det är sommaren, solen och att jag vill försköna vinets inverkan på mig. Tog cykeln ensam i går kväll och satt nere vid
min sten vid havet. Tankarna fajtades i huvudet och inte blev det bättre att det satt ett par intill och käkade grillad kyckling, och javisst
lite rosevin till. Min hökblick såg direkt att det var rose. Såg väldigt mysigt ut och jag började tycka synd om mig själv.
Fick ta ett allvarligt snack med mig själv.
Var du glad och lycklig när du fick dricka vin. Nej inte sista åren. Dåså
Blev du pigg och social. Nej, började isolera mig i slutet för att ingen skulle se.
Har du begär och längtar du efter vin, eller har du bara tråkigt just nu. Kan vara för mycket ledigt. Jobba mera då. Ja.
Kan det vara så att det är en gammal vana som sitter som cement. Ja, det kan det vara.
Tror du att alla som dricker är så där lyckliga. Nej, kanske inte, men ibland vill jag tro det.
Du ska leva ett bra liv utan alkohol, som bara förstör dig psykiskt och fysiskt. Glöm aldrig det.
Nu har du fått ont i magen och känner dig stressad, bara för att du tänker på vin. Ja, jag vet.
Du har mycket att vara tacksam för, du har mat för dagen, du har tak över huvudet.
Så där satt jag och mådde mycket bättre när jag kom hem.
Inser mer och mer att den där typen A, kommer att vandra vid min sida hela livet, dock i bakgrunden.
Kände mig så svag i går. Men idag positiva tankar
Kramar till alla, och idag inget första glas för konstnären
Konstnären

Det går bra utan alkohol, ingen abstinens men ångesten som uppstår efter en rejäl fylla där stora misstag gjordes är enorm. Av den anledningen mår jag inte alls bra psykiskt just nu... Det är helt sjukt vad alkohol kan ställa till med, förstöra liv och familjer. Jag är fortfarande fast besluten om att sluta dricka och ska försöka sätta upp delmål som så många här pratar om. Imorgon är det en vecka iaf!

Och välkommen. Jag vet precis hur det känns den där 15:e gången...man gör bort sig, skäms som en hund, vet inte vad man sagt eller gjort. Att tappa kontrollen är hemskt! Festen el tillfället när det händer ger ekon i månader efteråt. Jag drack så mycket vin på min syrras kalas att jag kräktes ner hela badrummet och mina barn fick torka upp efter mig. Men-det är slut med det nu! Det är inte värt det på något sätt! Jag har bestämt mig. Skriv av dig här och hämta styrka från likasinnade.

Är kanske kroppens sätt att läka och få en att slippa känna suget, om bara för en liten stund? Jag är också ny här och jag känner så igen mig i dina ord. Kämpa på och grattis till dina dagar- vi finns härute och stöttar varandra.

18 dagar-jag tycker det är fantastiskt bra. Så länge har jag inte varit utan A sedan jag ammade, barnet är 21 nu.........Vi jobbar på mot vidare mål Vickan 69! Ha en skön resa, och må styrkan mot giftet vara med dig, även på sydligare breddgrader (om det är dit du ska;) Du kommer fixa det-är säker på det.