Senaste kommentarerna i forumet

Ja nu var vi här igen... Jag vet jag skrev en massa här i mars när det var senaste perioden (infernot) Nu hittar jag inte inläggen, de måste ha blivit raderade på nåt vis. Hursomhest då söp han i nästan 3 veckor och tog Sobril samtidigt och var helt utslagen. Hittade honom en gång liggande utanför dörren till källaren helt livlös, men fick på nåt sätt liv i honom och fick honom upp i lägenheten. Det hela slutade med att de kom hem från hans jobb och tog med honom till TNE, där han var en natt och sen skrev ut sig själv, med risk för kramper m.m.
Efter detta var min botten nådd kändes det och jag var övertygad om att om han inte åkte in på behandlingshem nu så skulle jag lämna honom.
Det hela slutade med att han skulle äta Antabus i minst ett år samtidigt gå på samtal ACT hos sin alkoholterapeut på Beroendekliniken. Den terapeuten lyckades också övertyga mig att detta var minst lika bra som behandlingshem. Att det faktiskt inte var så hög procent som blev nyktra efter behandlingshem utan att detta alternativ var minst lika bra. En lång period av nykterhet var bästa metoden. Vad har ni för erfarenheter av behandlingshem? Det verkar som de flesta som jag mött på Al-anon vars män slutat varit på behandlingshem och går på AA. Har ni erfarenhet av att Antabus funkat?
Det skrevs ett kontrakt med jobbet om detta, samt att han måste kontakta företagshälsovård från första dagen om han sjukskriver sig. Lät ju bra och jag stannade.
I början av juni förstod jag att hans alkoholterapeut skulle bli sjukskriven p g a nån operation och sedan ha semester. Sedan började han prata om att Antabus skulle han sköta själv under semestern. Och det tror du ska funka? sa jag bara då.
En del av mig hade lust att säga att jag kan se till att du tar Antabus, men en annan del kände att detta är att gå in i medberoende och kontroll och jag får släppa detta och lita på att han tar sitt ansvar. Han säger ju att han inte vill hamna där han var sist.
Ledsen att jag behövde ha rätt i mina farhågor. En dryg vecka innan vår semester skulle jag åka ner till min stuga för att hälsa på en barndomskamrat som var hemma på tillfälligt besök från utlandet. Söndag till måndag. Ringde hem på söndagkvällen när jag kommit fram och fick en känsla av att han kanske ev druckit, men kände att jag har säkert fel. Efter 3 månaders nykterhet.
Dagen efter när jag kom hem på fm så visste jag att han kommer vara hemma. Jag önskade jag kände fel, men tyvärr hade jag rätt och där satt han med en öl framför sig. Hade tagit en semesterdag. Du kan vara lugn jag ska gå till jobbet i morgon. Jo det gjorde han.
På fredagen när vi jobbade sista dagen före semestern var han helavig. Vi möttes på stan för en fika och han var så vresig och han såg inte fram emot semestern och vad skulle vi göra i stugan? Och han var missnöjd med sig själv, med mig. Jag var inget stöd för honom och lyssnar inte på honom. Kände att jag blev jätteledsen, jag har ju varit lite för mycket stöd för honom och jag lyssnar. Men jag känner att jag är trött på att lyssna på samma tugg och samma missnöje med sig själv hela tiden. Och om jag föreslår att han ska gå till en terapeut för att ta tag i sina övriga problem som inte rör alkoholen så blir han jättesur och säger att jag kan inte gå till en massa terapeuter. Jag har redan varit hos flera. Han har provat så mycket.
Ja men han har inte provat AA (varit där max 2 ggr) För det passar inte honom. Och inte Behandlingshem för där passar inte han in han är för känslig.
Hans lever inte i förnekelse utan erkänner villigt sitt alkoholproblem utan vidare, men jag misstänker att det är också ett slags försvar. Då tycker folk han är så insiktsfull och klok.
Men han gör inget radikalt åt sin situation.
Detta med Antabus har han provat tidigare och han lyckades laborera med det så han kunde dricka och det var det jag visste och misstänkte att det inte skulle funka.
Ja han blev ju rejält rödflammig och mådde säkert dåligt först när han drack den här omgången, men det är visst inget hinder.
Hursomhelst han skulle inte med till stugan. Jag kände att jag stannar inte för att passa på att han inte dricker. Jag kan inte hindra honom och det är inte min uppgift. Försöker ju att inte gå in i mitt medberoende. Nä han skulle inte dricka bara vara ensam en dag eller två så skulle han komma efter. Redan dan efter hade han druckit.
Jag sa bara till honom att sluta nu medan du kan annars kommer du att dricka i två veckor och sluta på TNE som sist och kanske riskera jobbet. Han var ledig två veckor och sedan jobba en.
Ja nu har de två veckorna gått och han har supit hela tiden. Jag har bönat bett i början, men sedan har jag börjat känna att jag måste bryta mitt mönster.
Jag har sagt att om du slutar dricka och väljer att vara nykter kan du komma hit och vara här för att byta miljö. Hans pappa har sagt han kan köra hit honom om han väljer att sluta dricka. Han har ringt nästan varje dag och sagt att imorgon kommer jag, för att varje morgon ringa och säga att han ställt in för att han tagit öl igen, för han har sån ångest.
När hans pappa inte kunde erbjöd jag åka hämta honom (10 mil bort) Medberoende jag vet! Efter en vecka kände jag att nu är det nog. När han ställde in igen för han druckit så sa jag bara att nu hämtar inte jag dig. Tåget har gått. Du väljer alkoholen.
Nu ringde han igår och undrade om jag inte kunde hämta. Nej det gör jag inte. Jag har också sagt att jag inte vill prata med honom i telefon om han är full. Du kan ringa mig när du är nykter och har för avsikt att fortsätta vara det. Han har ju ringt ändå varje dag men jag har ganska snabbt avslutat för att inte gå in i en massa tjafs. Jag har sagt att jag inte vill leva så här längre. Varför ska jag ge fler chanser nu? Jag har gett honom mängder av chanser i 7 år.
Han är ynklig nu. Kan inte sluta säger han? Men varför ska det vara min uppgift att se till att han blir nykter. Jag har daddat honom i ångesten efter hans perioder varje gång och det sa jag också sist att det gör jag inte längre. Ändå lyckas han utverka att jag säger att han är välkommen hit där jag är, fast jag vet att jag mår bäst ensam.
Fast det kanske också är självbevarelsedrift. Jag ska också upp och jobba på måndag och jag vill inte heller att han sitter där och fortsätter att supa och jag möts av det när jag kommer hem igen.
Jag har sagt om han vill leva så här så måste han bo på egen hand. Han väljer alkoholen varje gång. Den kärleken är uppenbarligen större än till mig.
Nu är han ynklig förstås. Han ringer och tjatar om att han inte vill leva själv. Han vill att vi två ska fortsätta. Vi har det ju så bra ihop. Ja det är hyfsat när han är nykter, men det är en massa andra saker som gör att jag upplever att jag anpassar mig till honom mer än jag lever det liv jag vill leva. Inser att jag tappat bort mig själv igen under de här åren.
Jag vet en massa om medberoendet. Och jag jobbar med det men faller dit ideligen. En sak som är jobbig är att han aldrig vill följa med nånstans eller att vi kan ha folk hemma. Ibland säger han att han ska med, men när den dagen sedan kommer så backar han alltid ut i sista stund och jag får gå själv. Jag gillar att vara social med andra också inte bara vara han och jag jämt.
Känner att jag ändrat beteende lite. Är mer tuff mot honom nu, men frågan är om jag orkar. Kommer jag med tomma hot igen? Kommer jag köra ut honom? Känner mig skyldig på nåt vis också för att jag är delaktig i att vi flyttade ihop och han släppte sin lägenhet och sina köpoäng. I vår stad är det jättesvårt att få lägenhet.
Törs jag ge honom en chans till? Och varför skulle det funka den här gången? När det inte gjorde det sist då alla möjliga hemska saker hände honom. Och mig.
Imorgon måste jag åka hem och möta honom och den misär han är i. Lägenheten är säkert i toppskick. Han håller en jävla ordning omkring sig och städar hela tiden när han dricker men ändå. Jag är så besviken och samtidigt känner jag mig uppgiven. Eller kanske maktlös. Har jag äntligen fattat att jag inte kan göra nånting?
Eftersom jag levt 12 tillsammans med en annan alkoholist tidigare och det tog många år för mig att bryta upp och flytta, så blir jag rädd för mig själv att jag nu återigen går här och inte kommer till skott, utan flyttar fram gränserna igen och igen och ger chans på chans. Varför har jag inte lärt mig nånting?
Verkar ju vara så att en alkoholist inte slutar förrän han blir lämnad. Eller kanske inte då heller. Börjar inse att han kanske aldrig kan sluta och är på väg mot sin undergång, med eller utan mig.
Känner ändå att jag lyckats att släppa kontrollen mer än jag brukar. Jag är här och nu i stugan på semester. Jag har det bra. Jag har tagit hand om mig själv. Ätit bra, nyttigt. Inte ätit godis eller choklad som jag gärna gör för att döva känslorna. Har kört pilates, yoga, mediterat och tagit promenader. Umgåtts med min kusin. Legat ute på en klippa vid havet, badat och läst. Känner att jag tankat energi och börjar hitta tillbaks till mig själv. Tacksam ändå att jag fått dessa veckor för mig själv. Att vara ensam och leva själv är inget problem för mig. Levde ensam 16 år innan denna man. Men ändå så otroligt svårt att göra slut på en dålig relation och stå upp för mina behov. Att det ska vara så svårt!

Vad bra att du tog tag i det! A är verkligen ett starkt gift för kroppen. Jag har snart varit helt vit i 2 veckor. Kände sista halvåret att det spårade ur och påverkade mig negativt på många plan. Då har jag nog haft en hög konsumtion ändå mot många andra sedan 20-årsåldern. Visst får man mer ork för andra och fokus på trevliga saker. Jag sover bättre när jag sover. A kunde hålla mig vaken på nätterna. Din familj blir nog glatt överraskade när de kommer hem.
Ha det gott!

Tackar

Jag MÅSTE, Har en så bra familj, Bra jobb. Alla förutsättningar för ett fortsatt gott liv.

Skönt att du fått sova ordentligt!
Vilken styrka du har inom dig!
Städa på ;) o njut av att du mår bättre!

10 timmars sömn, så skönt. Vilken resa.

Min gard är denna "dagbok" Om jag funderar på att bryta mitt löfte om årsskiftet så har jag helvetet nerskrivet och kan gå tillbaka och läsa. Nu ska allt bara bli bättre...

I morgon kommer resten av familjen hem och då satan ska det lukta Ajax i hela huset, nybäddade lakan och grilla i eftermiddagssolen.

Tänk hur psyket kan göra så elaka saker mot en av alkohol.

Nej jag kan inte ha de så här. Men om jag förtränger det jag vet, låtsas som ingenting så är han idag helt fantastisk och jättegullig? Han pratar trevligt om vad vi ska göra, erbjuder sig att fixa saker som jag bett han att göra länge mm. Så då låtsas jag må bra och att allt är bra bara för att orka lite till. Men inuti är jag så sårad :( jag orkar inte konfrontera han med det nyaste lögnerna jag vet om. För de gör allt bara jobbigt. Han jobbar i Norge varannan vecka och hemma en vecka, och det är så skönt när han är borta! Men jag kör på ett tag till och spelar med, tills jag samlat nog med kraft. Jobbigt bara att när han är snäll och jag får dåligt samvete och tycker synd om honom!

Jag ska ta och köpa den där boken och läsa, verkar vara bra och nyttig att läsa.

Såg i din tråd att det går bra för er just nu :) är glad för din skull och hoppas det fortsätter så! Tack!

Skriver

igår va de igång igen... han fick oväntat besök från sin hemstad så de va vår stad runt igår kväll
så de är 3 gånger den här veckan han har druckit sig berusad allt från 5-6 starköl till mera de här dagarna...plus kommit hem på morgonen

kändes inte bra o få ett glatt sms om att hej o hå nu kom min vän till så vi ska ut... vi hörs senare....

O jag ringde... o det är där jag börjar fundera på om det kan va någe som gör att jag är kvar... som om jag acepterar det här då jag ringer eller ens svarar då jag vet han är ute o är onykter! De kändes inge bra o prata med han o lyssna till en glad o onykter han där han ville berätta kvällens planer o va de haft för sig o skulle ut nånstans.... va ska jag lyssna på det för

bara dagen innan sa jag ju hur jag kände om det här... o då ska han vilja prata igen då på fyllan.... ringa vid hemgång mitt på natten

Ja det är verkligen en process
Det är bara kämpa

Vad skönt det måste kännas för dig att han verkar ha insett att han behöver hjälp. Hoppas verkligen att det går bra!!
Jag håller tummarna för er!
Många kramar!!

Det vände från en dag till en annan... När allt var som mörkast och jag inte såg någon framtid. Helt plötsligt ville sambon ha hjälp. Efter terapi och regelbundna möten varje vecka har vi nu snart haft en nykter månad. Livet har återvänt till det normala. I samband med att drickandet upphörde så försvann lögnerna, elakheten och vredesutbrotten. Jag ser mer och mer av den mannen jag levde med innan alkoholen tog över honom. Kvar finns bara en liten ökad känslighet och mer lättretlig men även det avtar för varje dag. Förändringen är helt overkligt! Är den för bra för att vara sann ropar att mina hjärnspöken. Finns de som slutar dricka från en dag till en annan och har jag turen att det är just min sambo som gör det valet? Han har så klart en lång resa kvar men just idag tänker jag bara vara glad och njuta av den ro som jag har i kroppen.

Förändringen du vill ha kommer nog tyvärr inte att hända av sig själv... Känner igen allt du skriver. Till slut tyckte jag att lögnerna var värre än själva drickandet. Tänkte ofta "vad finns kvar av en relation när allt förtroende är borta". Läste en bok som heter jaget och missbrukaren, den beskriver den förändring av personlighet som alkoholisten får på ett väldigt bra sätt. Skönt att du har vänner att prata med! Håll fast vid de som är viktigt för dig och du mår bra av! Låter som en förändring är på väg.. Du har inget ansvar mot dina svärföräldrar att ta hand om deras son som behandlar dig så illa. Det kan de göra själva! Du är värd så mycket bättre!

Du är grym, 9:e dagen utan gift! Själv degar jag runt på min fjärde dag och mår bättre men ibland skit.

Hade det inte varit för antabusen hade jag druckit idag....mycket!! :(

Dessa lögner alltså. Hur kan jag ens stanna, och hur kan jag hålla tyst? Undrar mina närmsta vänner som jag berättat för. Han är ute och festar när han säger att han jobbar. Han flirtar med andra och verkar vara sexberoende och ett stort bekräftelsebehov själv. Han är medlem i nån sexsida på internet där han kommenterar och chattar med andra.
Spelar ingen roll vad jag än säger, visar bevis på att jag VET han har bortförklaringar och blir arg (så uppenbart). Det här har pågått länge men jag ville inte skriva de förut :(
Fyfan! Nu är de nära! Äckelpäckel vidriga omogna snusk :(

Kanske lät konstigt med alla deppiga människor. Vad jag menar är att här väljer man att prata med vem man vill/när man vill till skillnad mot AA där man träffas en timme och får höra om om allas berättelser, sen ska man hem och jämföra och rannsaka sig själv. Nu mår jag rätt risigt igen, kanske sömnbrist blandat m ångest. Jag vill verkligen tacka för alla POSITIVA kommentarer dom värmer. 10 dagar klarar jag lätt.

Fick igång gräsklipparen!!!!!

Ja, jag blev inlagd på medecinavd. i min stad. Tyvärr slutade mitt drickande med att jag föll ihop i kramper hemma. Mannen hittade mig i
köket så det blev snabbfärd till akuten. Man kan ju få det om man slutar tvärt av efter en lång tid av A. Själv minns jag inget, men jag
blev inlagd fyra dygn. Jag hade hög natriumbrist i kroppen, brist på salter. Det är väl inte kanske så kul att hamna i rullarna men jag hade
inget val, är så glad att jag lever. Förstår inte riktigt varför dom vill sjukskriva dig 6 månader. Sysslolöshet är ju jävulens redskap.
Först gick jag i behandling kvällstid här där jag bor och det var bra. Provat AA men det var inget för mig. Jag har fått nästan all hjälp här
ifrån forumet. Dels stöttning, samtidigt har jag fått skriva av mig. Det har och är min tuffaste match att gå så många ronder mot mister A.
Garden skriver jag bara när jag måste vara extra på min vakt mot A. Kan oxså säga att vad som krävs är att vilja sluta.
Hela mitt tankesätt försöker jag förändra nästan dagligen. Spelar oxså upp min gamla B-film i huvudet där alkoholen är huvudrollsinnehavare.
Ha en fin kväll
Konstnären

Godmorgon alla

Sovit lite knasig, Tyvärr somnat 09.00 och vaknar nu. Gör som jag sluta sov så orkar du inte vara arg. Ut och kör dina 6 km till du kräks, brukar funka med fys. B

lev lite knasigt i går då min son och hans tjej kom hem hit för det var en brand i deras hus, en dog och en skadades. stora & små problem finns det, flygkrascher, bränder och kaffemaskiner.

Kaffemaskinen mal bönor, självrengörande och m löstagbar mjölbehållare som man tar fram från kylen när den skall användas. Supergott kaffe blir det.

I kväll ska jag bjuda mina två grabbar och den enas tjej på någon ok restaurang, Vet redan vad jag ska äta och dricka:

Fördrink
Sea breeze virgin

Förrätt 2-4 ostron
Ginger beer

Varmrätt fisksoppa
Ginger beer

Virgin mary

Nu blir det frukost, hörs senare

jo det är ju så, hitta ersättningssaker till hjärnan att pyssla med istället. jag spelar mycket musik, sjunger och skriver låtar, så att plocka upp gitarren är ett perfekt sådant moment, lika så promenader löpturer osv. gärna ute i naturen. att på något sätt gå back to basics, det grundläggande sköna i naturen. för vi är ju djur/varelser, också.

ja att dricka igen känns fruktansvärt onödigt, men den där kokande känslan är hemsk, känns som att man är en galen vetenskapsman som misslyckas med allt fast fortfarande försöker med samma omöjliga experiment. mina ögon är uppspända och jag känner för att gå lös med ett baseballträ i en porslinsbutik.

jag ty ker det känns som att allt är så jäkla på riktigt hela tiden nu, verkligheten kommer ikapp, men samtidigt känns allt luddigt, lite vilsen känsla i kroppen, hmm...
ikväll kommer svågern med frun hem hit och det kommer bjudas på öl och vin i mängder, som det brukar göras med dem. vad ska jag säga, nej såklart, men förklaringen? varför man inte längre är en "livsnjutare" vargör man har böivit en teåkmåns. eller sitter oron bara i mitt huvud?

skönt skrivet det där med naturen.

Hej Konstnären!

Så glad jag blir för din skull att allt fungerar bra där hemma! Du är verkligen värd att få lugn och ro hemma. Jag beundrar dig för att du är och har varit så stark. Jag tror att det har gett mig styrka att säga hej då till herr Alkohol. Ha en riktigt bra sommardag!

Känner en oro o rastlöshet idag i kroppen. Är inte en planerande människa men kan bli rastlös av att inte ha planer. ... ;/
Tänk om man kunde dricka A som alla andra, nä den möjligheten har jag förstört o det känns surt vissa dagar....

Det där känner jag igen, irritationsproblemen när man går omkring och kokar, utan att veta varför.
Jag kan fullständigt explodera för ingenting, en skitsak kan göra att jag gnäller och skäller på allt och alla.
Har lärt mig känna igen mina signaler, det är när-det-går-som-jag-inte-vill-känslor, eller när jag gör en sak och vill göra något annat.
Du vet när man håller på och river något fullständigt i molekyler och hjärnan är djupt koncentrerad på högsta nivå, t.ex gräsklipparen har packat ihop och du funderar på hur förgasaren är tänkt att fungera, då....tjatar frugan om att det är dags att sparka igång grillen!
Någonting som inte passar in i situationen därför att sönderplockningen tog för lång tid, och du vet att om du lämnar grejor nu så kommer du aldrig få ihop dem igen, så antingen rafsar du ihop grejorna igen utan att ha hittat felet, eller så ställer du dig med oljiga händer och börja grilla käket för att sedan mätt och jäklig med tappad sug försöka fortsätta där du befann dig senast, vilket heller inte brukar vara en bra lösning....
Då blir jag Kjelle Bergkvist-tjurig jag med, som en gammal tjurig gubbe.

Din irritation just nu kan bero på att du försöker hitta på nya saker att tänka på istället för alkoholen, men hjärnan försöker att straffa dig tillbaka till sitt beroende, ja sitt beroende.
Det är väl knappast några andra organ i kroppen som längtar efter alkoholen, som magen t.ex?

Försök att lida igenom värsta maran med hjärnans krämpor, det kommer att löna sig i slutänden.
Torskar du nu tillbaka till A så får du ju börja om från början igen, och du vet ju inte om du nu är halvvägs, en tredjedel eller kanske en trefjärdedelar igenom ditt lidande.

När du blir skitarg och inte kan hantera situationen, sätt dig ner och gör ingenting, titta på naturen runt omkring dig och låt dig inspireras av myrornas slit på marken, en fladdrande fjärils letande efter nektar, eller en svalas flykt uppe i himlen efter insekter, de bryr sig inte om dina irritationsobjekt, så varför ska du göra det då?
Det har funkat för mig, därför har naturen betytt mycket mer för mig i den nyktrad delen av livet.
Jag har lärt mig att lyssna på min kropp, och försökt tyda dess språk och vad det egentligen betyder, och framförallt vad som behövs för att dämpa eller flytta fokus över till något annat.

Allt gick tidigare att lösa men en kall öl, om den nu inte finns längre, vad finns då?
Det är det som du behöver leta upp just nu, en mental ersättare till ölen, ett substitut, en tankeförflyttare.

Lycka till!

Berra

än vad omgivningen trodde var han nykter.Han gav sken av att vara torr i 1.5 år och idag så fick jag svaret att ungefär 6 månader hade han klarat det.
Inte konstigt att han mått uselt och varit så trött av att leva i sitt dubbelliv.Så mycket frågetecken som har rätats ut och så mycket av min egen känsla av förvirring i att vi ändå inte nått varann under denna nyktra period,när nu allt skulle bli så bra.

Ringde i morse/fy mig..) för att försöka fånga honom innan återställare.Nästan nykter men fortfarande småkaxig och han mådde ju inte alls dåligt.Men jag höll mig från att ge goda råd,ställde bara den enkla frågan,vad han skulle göra nu åt detta? Vet inte var svaret som han nu kört med som svaret på hur han ska lösa sitt mående de sista två åren.Och det är en vuxen man.Sjukskrivit sig för andra gången på kort tid från anställning som på inget vis är trygg.Mår ganska bra trots läget,kanske för att jag fått svar och för att jag hållit mig från mitt vanliga mönster.med undantag för det lilla telefonsamtalet då.
Men ibland måste man få ge efter för sin egen plåga också.

har jag fått rådet av klok kvinna i samma sits.Stäng den i den takt du klarar det men försök hålla glipan mindre och mindre.Dörren kommer ändå att smälla upp på vid gavel ibland när han når in i ditt medberoendehjärta.Men sen kan du stänga tillbaka den till den lilla glipan.Då är det mindre som slinker igenom och kan skada dig.

Idag är jag arg irriterad och rastlös. Känner mig depp-arg, som jag brukar kalla det, eller "kjell bergqvist" arg som min bättre hälft kallar det.,
Kommer ihåg en gång när jag kände likadant, också efter några dagar utan öl, då jag var på väg till min pappa som då hade hus i ett naturreservat, där det var vanligt att folk promenade. De som bodde där hade dispens att köra bil upp till sina fastigheter, uppför en slingrig skogsväg.
Nåja, denna gång i alla fall, var det en naturnisse, man i 60 års åldern, retro träningsoverall, magväska, ful mössa och en morakniv fasttejpad på benet som ställde sig mitt i vägen och höll upp handen mot mig. Många andra gånger jag kört upp dit har jag fått arga blickar och så där men aldrig som detta." Du får inte köra i naturreservatet fattar duväl!? Sa herren med barsk stämma " jag blev så jävla arg, gick ur bilen och skrek mannen rakt i ansiktet, "LÄÄS SKYLTEN!!!" Där det står något i stil med: gäller ej boende eller nåt.

Så arg är jag idag, och sugen på öl, till och med nu på morgonen skulle jag kunna dricka några öl.
Det är detta jag menar med att det för mig blir värre och värre ju längre tid jag är nykter. Imorgon kommer jag vara ännu argare. Och på måndag ska jag börja jobba igen, då kommer jag vara fly förbannad på allt och alla.

Jag kan simma bra, men inte så fort så att jag hade kört öloppet. Kul ide dock!
Malmö halvmaraton i okt ska jag dock springa. Kanske midnattsloppet också, men då i gbg.

Är det en sån george clooney reklamfilms maskin? Med kapslar? Eller maler den bönorna?