Senaste kommentarerna i forumet

Min hund Lexi är också nio månader och en riktigt stor hund. Blandning mellan Pyrenee/Berner Sennen och Kuvazs, så hon har blivit riktigt stor. Och jag håller med er att det känns så skönt att nu vara nykter på kvällarna och kunna gå ut på promenad när det har blivit lite svalare. Förut vågade jag knappt visa mig i trädgården en gång, för jag var oftast illröd i ansiktet av allt vin.
Men jag känner som du Konstnären, att jag är väldigt rastlös. Tror det är lite därför som jag hela tiden får migrän när jag inte dricker vin, var ju lättare att bara sitta ner och göra ingenting när man var lite lullig. Får försöka lära mig att slappna av även utan A.

Varje dag utan A är en stor vinst och det kommer att komma många fler.

Bara att slippa oron för att jag ska sluddra om någon ringer, att slippa somna i filmen på kvällen, sova gott utan ångestvakningar, är ju belöning direkt för mina ngt fjuttiga, men ändå 3 dagar utan A. Huvudvärk har jag, men har läst i ngn tråd att det förekommer när giftet går ur kroppen. Känner mig stark, lugn, bestämd över mitt beslut. Jag som klarar allt annat ska väl fixa det här. Ikväll blir det ingen alkohol heller. En dag i taget. Man kan googla vilken normal drink som helst med ordet "virgin" innan så får man bra förslag. Igår vitrin Mojito, ikväll virgin Cosmopolitan. Ha en härlig sommarkväll!

Livlig är bara förnamnet, som tur är bor vi granne med en golfbana, där man tidiga mornar och kvällar har härliga promenadstråk. Han börjar även vänja sig att gå med på en golfrunda, även om han tycker att det kan bli lite tråkigt.

Vad bra att livsandarna börjar vakna. Men trädgårdsarbete i denna hettan är kanske inte så bra. Men helt klart bättre än att
vakna framåt vargtimmarna med ångest och svettiga lakan. I början när jag blev nykter kunde jag ha ett ljusrosa skimmer över
alkoholen, att precis som du skriver det kan vara nyttigt med ett par glas vin om dagen, Hjärtat och hela köret skulle må så
bra. Varför ska det vara så lätt att försköna alkoholen när man vet vad den gjort med mig.
Lite flummeri blev det
Konstnären

Märkligt tänkte köpa en dansk-svensk gårdshund, men det blev en labrador. Dom ser så härliga ut gårdshundarna.
Väldigt aktiva kan jag tänka mig. Jag trodde jag köpt en vanlig labrador, men det visade sig att det var en jaktlabbe.
Aktiv till tusen, och blir lätt uttråkad utan stimulans. Behöver inte var sysslolös med henne.
9 månader hm, kanske lite trotsig då.
Konstnären

Har också en härlig hund dansk-svensk gårdshund 9 månader

Ja visst är bland det bästa att vara vit just handlingsfriheten, kunna ta bilen när man vill, och som idag avvakta tomtarbetet till det blivit svalare, utan att vara för lullig för att kunna göra ngt vettigt. Igår satt jag och läste många trådar, och ffa du konstnären är en inspirationskälla och härligt uppmuntrande.

Jag kom till forumet för att söka hjälp om hur jag ska övertyga min flickvän om att hon inte kan kontrollera sitt drickande men tänkte att jag skriver lite här också eftersom jag är uppvuxen med två alkoholiserade föräldrar och känner igen mig väldigt mycket i din situation. Om vi fokuserar på mamma så var hon medberoende i många år (pappa har alltid varit periodare), hon tillbringade större delen av tiden med att tycka synd om sig själv tills hon slutligen blev alkoholist på heltid. Hon försvann på nätterna, försökte ta livet av sig, brukade säga godnatt till min 14-åriga lillasyster med orden "när du vaknar imorgon är jag död", vi lyckades få henne tvångsinlagd på psyket (akut självmordsrisk) och till slut fick hon medicinering och det hjälpte lite.

Jag har dock valt att kapa banden helt med båda mina föräldrar, de har fått så många chanser och sumpat alla. Jag vägrade prata med dem i 4 år, sedan föll jag till föga och bjöd in dem på middag, mamma ursäktade sig under förrätten med att hon inte mådde så bra och gick och däckade i soffan, pappa var även han berusad men lyckades hålla sig vaken hela middagen även om han sluddrade och var fyllenostalgisk. Efter det så fick jag nog, man kan prata med en alkoholist, man kan ställa ultimatum, man kan göra i princip vad som helst men om personen inte vill eller kan ta itu med sitt problem så kommer de aldrig förändras. Det är tragiskt men vissa människor är bara körda, du kan inte hjälpa någon som inte vill bli hjälpt. Håll kontakt med din mamma eller kapa banden men oavsett så låt inte henne dra ned dig, hon har problem och du ska inte behöva lida för att hon inte vill ta itu med dem.

Min åsikt iallafall, vissa anser mig kall men i slutändan behöver du sätta dig själv främst, du kan inte offra ditt eget välmående för att hjälpa någon som inte vill bli hjälpt.

i dag, men jag ska inte klaga. Tack sissan1 och vickan69 det värmer. Har blivit en rastlös jävel sedan jag sa adjö till A.
Måste göra något, och speciellt nu när jag är ledig. När jag drack var det ingen brådska med någonting, mitt motto var
det fixar jag i morgon, som jag naturligtvis inte gjorde. Kunde lova guld och gröna skogar till allt och alla, men jag höll aldrig
det. Nu tänker jag mig för i nyktert tillstånd, klarar det och det, vill jag gå dit och dit. Börjat ta mer kommando över mitt eget
liv sedan jag blev nykter. Klar fördel, innan var jag med på det mesta. Vi brukade umgås några kvinnor och jag och vår huvud-
sysselsättning var att dricka vin och prata skit. Dom finns inte kvar sedan jag nobbar alkohol, har träffat dom ett par ggr. men
jag kände mig väldigt outstanding. Tjatade på mig att du kan väl bara ta ett par glas vin. Men jag kan ju inte det sa jag, jag vill
ha allt eller inget. Gör inte så mycket egentligen. Är nog en liten ensamvarg, trivs att vara själv i perioder.
I morse cyklade jag ner till hundbadet och badade med min hund, hon är en riktig fena på att kunna simma. Så är hon en underbar
liten labbedam. Hon har hjälpt mig otroligt mycket, känt alla mina skiftningar, oro, strress, ångest, och har alltid funnits vid min
sida sedan 5 år. Men jag kan inte nog poengtera att detta forum har hjälp mig otroligt mycket.
Kunde jag sluta dricka, så kan du och alla andra oxså. Viljan, beslutet viktigast av allt. Titta sig omkring, här finns massor av folk
som verkligen har alkoholproblem. Dom sitter inte på parkbänkarna, nej dom flesta tillhör social grupp 1. Kunde aldrig tro att A
var så farligt som det blev för mig. Känner en oerhörd frihet utan, slippa planera, handla, gömma en undan några liter.
Ikväll vad som än händer inget första glas för mig
Kram Konstnären

Efter att bott villa i drygt 30 år, sålde vi och flyttade till lägenhet, aldrig mer snöskottning. Höll i fyra år, nu är vi sen två år med hus och tomt igen. Oplanerad tomt som jag nästan inte gjort ett handtag på. Nu äntligen börjar livsandarna vakna, det är faktiskt skönt att svettas av kroppsarbete i motsats till att vakna svettig och bakfull.

Min ursäkt också, Simbo... Så djävla dumt och det stämmer verkligen inte!!!

Kom just och tänka på det här med att 1-2 glas vin om dagen skulle vara bra för hjärtat. Det var under många år min ursäkt för att inte sluta. Nu blev det ju inte bara 1glas , men man ville ju inte risker hjärtat.

Jag förstår inte hur du orkar!! Städa och fixa efter alla fester och gäster?! Jag är en ensamvarg i perioder och på semestern vill jag helst bara vara med familjen och själv. Det kan å andra sidan skapa tankar om att jag borde vara mer social.. ;-)
/v

1. radera alla gamla sms. Kasta alla gamla brev. Kasta ALLT.
2. Skriv ner allt elakt han sagt till dej. Skriver hur du känt de gånger du varit rädd.
3. Fundera: Ska du simma för båda och försöka rädda honom? (Och riskera drunkna med honom) eller ska du låta honom drunkna och simma själv så att du får leva? Och framför allt leva så att du kan vara en mamma? (Han är vuxen och behöver ingen mamma)
4. Bryt kontakten helt med honom - kontakt krävs för att förälskelse ska kunna hålla. Vill du vara förälskad i ett svin? (Klart du inte vill ;) )
5. Ta kontakt med sjukvård eller kvinnojour & när du mött en person som du tycker verkar vettig säg hur du känt och fråga om det är normalt att bli behandlad så av en partner.
6. Tid. Tid utan någon alls kontakt med honom är tid som kommer göra att du kommer över honom.
7. Vänner. Skriv upp dom som finns i ditt liv - finns där någon du vill lära känna närmre? Ta en fika, shoppingrunda eller picknick.
8. Var kan du möta vänner? Jobbet? En hobby? Exv vara aktiv i dotterns skola eller en förening.
9. Sist men inte minst: själv och kropp sitter ihop. Äter du okej? Sover du okwj? Rör du på dej minst 6 dagar/ vecka 30 min per gång?
Hjärnans kemi påverkas av allt och bra förutsättningar (dvs bra levnadssätt) ger dej en fin hjärna som ger en mental harmoni och balans :).

Jag pratar från perspektivet att mitt ex missbrukare och var så elak och svinig mot mej. Jag bestämde mej för att han fick drunkna själv (att ge upp nån du älskar för att du behandlas som skit är svårare än det låter). Har numera läst en hel del psykologi på universitetet och själv gått i terapi. Är lite klokare.
Lycka till!

Och tänk så mycket bättre golfen blir när man kan hålla puttern stadig redan på första Green

Och du har rätt att kvinnor glömmer bort sig själva och vi är några som konstaterar duktig-flicka syndromet som sabbar och ligger till grund för mycket tomhet och grundar en svag självkänsla.

Det är häftig med er som nu kan skriva 9, 10, 11 månader. Hurra för er och tack för att ni inspirerar oss andra!
/v

Loka, knäna skulle vara kunna, att jogga blir prestation skulle det också vara... Irriterad på textbehandlaren som byter ord.

Du har så rätt weekend . Ett gott glas vin till maten och en liten wiskeypinne av ngn fin malt , som den finsmakare man försöker inbilla sig att man är. När det enda man är ute efter är ruset.

Ja, massa sorggråt finns. Om man samlar på sig sorger utan att bearbeta och knäna släppa taget om såväl, sorg, skuld och misslyckanden då växer snöbollen och till slut hotar en ravin. Ravinen låssas vi inte om när vi dricker för då mår vi så bra.

Vad intressant med promenaden, att jobba blir prestation. Jag promenerade mycket i naturen när min son varit svår sjuk under en längre tid. För mig har också träning varit prestation. Om jag inte är bäst då ger jag fan i det. Du verkar ha haft en sundare piska än jag senaste åren ;-)

Modigt av dig att möta tankarna och reflektera över ditt duktighets-syndrom. Självkänsla handlar inte om prestationer utan om vem man är, ja. Det är en riktig utmaning för mig som lärt mig att prestation är det enda som räknas och det är det som avgör om jag duger och blir älskad. Sitter i sedan barndom :-(. Värsta är att jag lätt gör lika med barnen och hatar det. Ska de också växa upp tomma med ett jag som baseras på hur de presterar!? Nej, vill inte!! Men det är inte lätt när jag inte har de verktygen själv.

Vi får vara snälla mot oss. Tänka på det vi gör bra och framtiden. De där tankarna om vad man gjort och inte gjort, fulla av skuld, är bara att släppa förbi och putta bort. De gör ingen nytta alls. Får oss bara att må dåligt. Detta måste min mentala träning handla om. Mindfulness och meditation fungerar verkligen.

Skulle nog vara en utmaning för dig att promenera milen. Kanske värt att testa. Låta Må-bra-Loka få ta plats och bestämma mer? ;-)
Ja, på väg mot tre veckor. På lördag. Vinnarskallen vill gärna komma mycket längre på en gång! ;-)

Hörs, vännen.

Instämmer med er till hundra procent. Minns förra sommaren när jag drack som mest, satt inte på balkongen en enda dag.
Gick omkring som i en dimma och pimplade vin dagligen. Denna sommar smakar jag verkligen på, jag både ser allt vackert,
och hör fåglarna. I går kväll såg jag i huset mitt över mig en kvinna och man som satt och käkade ute på balkongen.
Mannen serverade vin och gud vad klack till i mig. Tänkte på iskallt vin i värmen att det skulle smaka. Men lyckades ganska
snart ta fram mina gamla bilder i huvudet, hur det verkligen var utan några försköningar. Farligt, farligt för mig att försköna alkoholen.
Den gjorde mig bara illa sista tiden. Idag inga tankar alls på A. Vickan jag tycker du är superduktig och låter så motiverad.
Grattis till nio månader weekend. 10 augusti blir det elva för mig. Vad duktig jag är, har börjat berömma mig själv, varit så dålig på det.
Tror många kvinnor glömmer bort sig själva.
Fin dag till er
Konstnären

Grattis till 9 mån!! Förstår att du inte ångrat en nykter dag! Ja, sommaren är A:s längsta högtid. Tänker att dagarna som är så ljuvliga hade varit ett töcken och runnit förbi med A istället för som nu verkligen uppleva varje smmardag.

Glad för din skull Weekend

... om dina reflexioner! Känner igen mig på pricken. Alltid varit stark och duktig men inte tyckt om mig själv på riktigt. Gjort saker för andra och är väldigt hård mot mig själv. Ja, du har verkligen rätt. Man blir en bitter elak surtant om man inte byter ut ledningsgruppen i hjärnkontoret. ;-) Jag har också undvikt saker för risken att bli ratad mm. Funderade också om det inte var så att jag var rädd att få för nära vänskap, för vad skulle jag kunna erbjuda då?? Haft bästisar hela uppväxten, social och lätt för nya vänner. Jag släpper nog inte in dem längre, vet inte vad jag kan ge. Egentligen osäker men stark på utsidan. Har läst böcker mm om att öka självkänslan men det hjälper inte på djupet för min del. Skulle gärna hitta något som stärkte den. Men att sluta med A är en bra början, eller hur!!

Vad härligt att höra din beslutsamhet. Låt mig veta hur det går med telsamtal och annat.
Kram

Glad idag (igår 9mån) utan giftet.
Bäst av allt för tillfället är den totala avsaknaden av saknad!
Det väder som råder är världens trigger till alla möjliga alkoholdrycker som rinner ner i strupen!
Men....nu är det nya mål som gäller, året är inom räckhåll.

Ångrar aldrig en nykter morgon!
Ångrar aldrig en hel natts sömn!

Ha det - kämpa på!

Det börjar stå helt klart för mig att vad jag försökt sudda ut med mitt eviga öldrickande på kvällarna, är tankarna. Själva suget efter en öl svischar mest förbi, jag har ju bestämt mig!, men då står jag ju där naken inför mig själv och tankarna.... Allt jag inte gjort, allt dumt jag HAR gjort, alla mina ambitioner som bara förvandlats till dåligt samvete och självförakt... Under en lång kvällspromenad igårkväll insåg jag att jag en match att gå med att förändra min självbild, annars blir jag en bitter gammal bitch. Jag vill börja tycka om mig själv, genuint! Inte bara konstatera att jag är duktig och kan fixa saker, för det kan jag. Nej, jag vill kunna känna att "Yes, det här är jag, med fel och brister, men på det hela taget en rätt härlig kvinna!" Att grundtonen i min självsyn är snäll, inte fördömande. Dit vill jag, och det blir nog en match, för jag har varit duktig flicka och högpresterande och hållit masken så länge, så länge... Och aldrig riktigt tyckt om mig själv innerst inne. Orkar inte leva så längre. Nu ska jag börja ta tag i saker! Ska börja med att ringa upp ett par bortglömda gamla vänner idag, dom blir nog förvånade. Kanske lite glada också...? Suck, det är ju det, vågar ju knappt tro på det. Och så har det hållit på genom livet - bättre dra sig undan än att bli avvisad....och fly från dessa tankar i ett lagom litet rus varje kväll. Men slut på det nu!