Senaste kommentarerna i forumet

Mr_pianoman tack för du delar med dig, det gör skillnad för mig. Idag är en underbar dag, första dagen där ingen baksmälla finns. Har en halv bib kvar i kylen...den lockar inte än men vet ju att rätt som det är kommer den börja ropa. Borde hälla ut den men iiiih vad det tar emot. Hälla ut nåt som man i en svår stund skulle offra en arm för. Vilket gift det är och vilken makt... Läst och läst i forumet och alla historier ger mig en lärdom. Så glad att jag hittat hit! Trevlig lördag till dig som läser! En lördag fri från skuld, skam och ångest.

Det första steget är taget med din vistelse bland fågelholkar!

Du har lagt grunden till ditt Nya Nyktra Liv!!

Vad gör du när en svacka kommer och ett sug kommer ?(OM det kommer..)

Jo du KASTAR dig ner och skriver på forumet och du vet att alltid finns det någon här som sträcker ut en hand. Du är ALDRIG ensam, och det beror på att du ger så mycket själv också!

All lycka till dig i dag nu och en stor fet KRAM!!

/Lilja

Det är nästan magiskt hur LIKA vi är alla med problem, alltså HUR vi tänker och kämpar!
Känner SÅ igen mig i ditt vaknande halv sex och funderande i baksmälla "vad hände? vad gjorde jag?"

Javisst fasen är våra hjärnor och belöningssystem kidnappade MissH! Utan tvivel och därför tar det tid att bryta ner den förbannade kidnapparen som håller en som gisslan!
Man blir FRI när man slutar dricka!! Inte utan problem men man kan TÄNKA SJÄLV!

Håll I alla dina insikter nu, genom att skriva här, gå på AA eller vad du nu finner trösterikt!

Det här ÄR rätt väg för det är vägen till ett liv i balans!!

Allt gott önskar jag dig!
/Lilja

Det är så fantastiskt att läsa all pepp här av varandra och stödet för dig kalla i din svacka!

Känns det som det var väl förankrat i dig? Att "denna dyra whisky ska INTE drickas av mig?" Ett lugnt beslut eller ett fattat i desperation?

Jag får en känsla att det är det förstnämnda och att du nu lagt en grund till nykterheten. Att man sen upplever sig som skör mellan varven är ju bara mänskligt.

Det ligger så mycket symbolik i en whisky som rinner ut i avloppet istället för ner i strupen!
Att man VET att detta FÖRSTÖR MITT LIV!!

Och vetskapen om att man får sitt liv tillbaka när man blir nykter!

Jag är så glad för din skull kalla!!

Koka dig nu lite kaffe och njut av nykterheten och regnet!
Imorgon är du INTE bakfull!!

Kram, Lilja

I dag skickar jag all styrka till dig och tänk nu på att ta en dag i sänder. Tänker dig som Byggare Bob med sin verktygsväska som skall bygga ett nytt och stabilt liv för dig och barnen.

Så njut av dagen med dina barn och se det som första dagen på en mycket spännande resa, det här fixar du//Kramar, styrka och stolthet Kalla

Tackar för det Kalla! Ja man får inte glömma att berömma sig själv emellanåt, något jag brukar missa i min strävan framåt. Tack för påminnelsen, och ja, jag är bannemej stolt över mig själv!

Ha en skön helg!

Kramar

Måste trycka in ett inlägg till för plötsligt kom jag på något jag tror är viktigt. Alla tankar om att jag överdrivit mitt alkoholmissbruk kan säkert bero på hjärnan (läst många kloka tankar och fakta om belöningssystem mm bland trådar), men jag tror också det är ett sätt att försöka slippa allt jobb och krångel det innebär att ha ett nyktert liv. Det blir liksom enklare att gå tillbaka till det gamla livet, köra på som vanligt. Jag skulle slippa ifrågasätta, analysera, ändra, försvara. Det här är kanske självklart för er andra men för mig är det nytt. Dags att plocka fram styrka och mod, man må va rädd men aldrig feg! Belöningen jag får genom ett nyktert liv står förmodligen i relation till min ansträngning. Ångesten och all annan skit jag får genom att leva "som vanligt" gör det däremot inte.

Hoppas du är riktigt stolt över dig själv och njuter av styrkan som växer. Tror att det är bra att tänka efter och analyser vad man känner och se hur man reagerar för att förbereda sig. Så hoppas du får en kul kväll och trevlig kväll //Kalla

Regnet smattrar mot rutan, soffan, kaffe, tidningen och radion på i bakgrunden känns för jäkla bra. Man måste ta tillvara dom här stunderna när allt känns bra och spara dom i en burk.
Har funderat mycket på vad som är annorlunda denna gången och vad jag bygger denna sköra nykterheten på.

Det första är nog rädsla att hamna där när man bara släpper allt och bara faller, vid nyår vad det så nära och jag vill aldrig dit igen. Det andra är att jag ser flykten in i dimman, det går inte att fly från ett dåligt förhållande, tråkigt liv, ekonomi eller något annat med hjälp av alkohol.
Det tredje är att det är bara jag som är ansvarig för att jag är lycklig och det är bara jag som kan förändra, förbättra mitt liv.

Många tankar whiskyflaskan i vasken fick fram, men det var nog en test av livet och valet jag gjorde fick mig att verkligen tänka efter vad jag vill med mitt liv.

Hoppas ni alla har en bra morgon och fångar de små stunderna//Kramar, styrka och stolthet Kalla

Ja jag har bestämt mig, 12 dagar som nykter idag tjohoo!! Måste erkänna att jag brottas mer med tankar som "var det verkligen så illa" och "bara ett glas kanske" nu än precis i början när minnet av ångest och bakfylla var färskt. Men jag har ett bestämt NEJ som ekar i huvudet, jag ska/vill/kommer inte dricka. Inte idag. Ska på fest ikväll och funderade, blev rädd, kanske lite vin bara? Men istället för att ignorera tanken fångade jag upp den och kände på den. Mötte "alkoholdjävulens" argument: jag vet inte att det bara blir två glas, för jag fungerar inte så. Dessutom blir jag bara rastlös av alkohol och då har jag inte roligt. Var på bröllop för ett tag sedan nykter (var bakfull så slår mig inte på bröstet för det, typiskt mig förresten att inte kunna hålla mig nykter dagen innan en stor dag), och hade verkligen skitkul! Roliga konversationer, trevliga människor, slapp fokusera på mitt vin, andras vin, för mycket, för lite, varannan vatten, kortast kö i baren, hinna bli mer full innan den stänger och så vidare. SÅ vill jag ha det ikväll! Och så åker jag hem om det är trist. Ska testa att ta med en Trocadero som många pratar om här inne!

Sådär, då var det bestämt; ska vara nykter idag.

och lycka till idag!

Kramar.

Visst har vi ett extra band! Vi är ju trolovade ;-) Löööööve back! Har skrivit några sanslöst kloka tankar på din egen tråd. /Dp

Tack för pepp och kloka tankar. Metaforen om verktygslådan var bra...ska dra upp varenda mejsel ur den...inte ge mig. För nu ska jag bygga min viktigaste fågelholk. VD; Du är en viktig del i mitt nya skitroliga liv.

Nu blir det fukost och packning, utcheckning och äventyr.... Väljer att se det som äventyr för annars skulle jag s..... på mig av skräck. Kommer ihåg tågresan till hemmet...när mt och kalla räddade mig. Idag ska det inte smekas några immiga ölflskor. Kram på er...önskar alla en fin dag. /R

Höstväder även här. Sov som ett spädbarn..trodde inte jag skulle kunna sova. Nu är jag redo...att göra ett ärligt menat försök. Sen är jag ju otroligt nervös...men det får ge sig. Jag har iaf. verktygen för att veta hur nervositeten INTE botas. Ha en fin dag med nykter mm och barnbarn. Kram/R

Kollade länken du skickade mig. Vilka vackra dikter. "Dö inte före katten"...så vackert, så ledsamt, så sant. Ska försöka hittas hennes diktamlingar...hon, naturen, kärleken K. Tack för att du delade den med oss.

Jag tor jag förstår dina ord om ett slags kletigt filter. Eller jag tolkar det om jag ser det...helt fel kanske. Naturen och all dess vidunderliga skönhet och kraft... I villaområdet anar vi naturen, den ger oss en hint...om vad den kan vara. Själv har jag alltid förundrats över de smådjur som väljer att leva där...när den "riktiga" naturen finns.
Förstår ju att djuren blivit födda där etc. Jag ser också det kletiga filtret som ngt slags tillrättaläggande, ett försvar, en illusion som vi väljer att tro på...för att inte förtäras. Här finns det djävlar i havet både buskar och fågelsång. Om vi lever i detta så kan ju inte totalt ha misslyckats. Se vad bra vi har det...

Nu skrev jag vi, borde kanske ha använt jag eftersom detta var min subjektiva bedömning av kletfiltret.

Sist av allt; Om du idag skäms eller har ångest för dina inlägg igår kväll...blir jag arg. Det kom mycket klokt ur dig...som alltid!

Med all respekt för mt (som jag beundrar) så är det min övertygelse att du MÅSTE resa iväg själv - gärna utomlands -, för att finna dig själv. Trygga platser är det sista du behöver. Kram Dompapompa

hoppas du sovit gott! Här sitter jag med barnbarnen och myser. Höstväder ute, kaffet är varmt och gott!

Kram / mt

heter min förra tråd. Det är jag fortfarande på mitt sätt som är annorlunda nu än då.

Det har varit så märkliga händelser denna vecka - de har mest berört mannen och hör inte hemma i min tråd. Det är bra för då tvingas jag se på mig - för mig har det varit elva dagar berg-och-dalbana samtidigt som jag fungerat nästan som utanför-mig-själv i arbetet.

Återblick: Valborg - från familjeidyll till uppenbar fylla - med rätt personener som åsyna vittnen. Nära samtal med kära närstående. Första maj - distanserad, mera samtal,åkte till jobbet och sorterade papper. Mera samtal - den olika bilden bekräftas, ser hur världsbilden kommer i gungning hos en av barnen. Onsdag-torsdag-fredag, arbete. Lugnt - verkligeheten tränger sig på. Lördag - plantköp och samtal med den rakaste. Tisdag kväll-onsdag känner jag den svaga vibrationen av återgång och undan- eller tillbakadragande. Torsdag morgon - djupt nerifrån fotsulorna-genom-magen "så-här-är-det-för-mig-nu" - känner i bilen på vägen tydligt att nu är jag lugnare på jobbet än hemma. Inte bra. Inga intressanta lägenheter till salu den dagen.

Kommer hem - möter en omtumlad man som drabbats av verkligheten från ett annat håll. Fredag - känslan av svek är... inte överväldigande men stark. Bekräftas i att det funnits oupptäckta återfall längs vägen. Tre. Tänker på det ironiska i att nu när han själv verkar ha hittat den egna motivation är min kraft, mitt engagemang slut. Han bygger nätverk men jag känner mig tom. Ångrar inget - resan 6.12.2010 - 30.4.2012 har ett stort värde - funderar över om det kunnat bli annorlunda om jag inte vänt tillbaka så direkt då i december och några andra situationer. Har funderat många gånger hur mitt liv skulle se ut i en lägenhet i stan. Först lockande sen ganska tomt tror jag. Sedan många månader inte lockande alls. Men jag känner inte heller intresse av egen behandling utan hans engagemang - då har uppbrott och flytt känts som ett närmare första steg. Jag mår mera bra i mig själv.

Igår hörde jag för första gången ett äkta engagemang inifrån, en nyfikenhet över vad gott som finns i livet som nykter. Det var som musik i mina öron. Jag ser att just nu byggs nya vägar och nätverk.

Nu kommer barnbarn nr 2 tassande... / fortsätter senare / mt

Så glad att du skrev... Men så djävla hemskt att du känner dig lessen...i iskall kyla. Jag hoppas verkligen att du står emot "helvetedetärsåsyndommig" bläckan. Om du tar den kommer det att vara "helvetedetärsåsyndommigochnumårjagdessutomskitochharångest" på söndag...

En till utekväll med tidig hemgång och måttligt drickande är att föredra. Att umgås lite med andra människor...och samtidigt vara lite mindre ensam för stunden. Har du ngn vän att gå ut med ikväll? Eller ngn du kan bjuda hem? För stilla umgänge?
Vad gör sonen? Kanske vill inte en tonåring stanna hemma en lördag med mamma? Eller kanske vill han det? Kämpa emot...tänk till i förväg... Se dig själv sitta där aprak...ensam...då kanske du tar dig till både det ena och andra. Då kanske du börjar med samtalen och messen som du inte vill..... Jag tänker och hejjar på dig...hur du än gör. Kramar /R

dikten till Mitt nya år i Det vidare livet. Tack! - jag älskar också både katter och dikter och min pappa hade termos förutom att han var alkoholist. Jag känner samhörighet med dig och hoppas att du snart hittar din inre kraft så att du får bruk för alla verktyg du samlat på dig. Din stjärna lyser oberoende men den är för värdfull för att släckas i promillen. Är för min del inte så övertygad om det smarta i att resa ensam utomlands - det finns tryggare platser att hitta sig själv.
Kram / mt

Teaterföreställning utan repetition.
Kropp utan måttagning.
Huvud utan besinning.

Jag kan inte rollen som jag spelar.
Jag vet bara att rollbesättningen är gjord.

Vad pjäsen handlar om
får jag klura ut på scenen.

Dåligt förberedd för äran att få leva
hänger jag knappt med i det uppdrivna tempot.
Jag improviserar trots min avsmak för improvisation.
För varje steg snubblar jag på min okunskap om tingen.
Mitt sätt att vara luktar kråkvinkel.
Min instinkt är den glada amatörens.
Rampfeber förnedrar mer än den förlåter.
Förmildrande omständigheter gör bara ont.

Ord och reflexer som inte går att ta tillbaka,
stjärnor som inte går att räkna färdigt,
en karaktär som en kappa som jag knäpper i farten –
sorgliga konsekvenser av allt detta plötsliga.

Tänk om man fick öva på en onsdag i förväg,
eller ta om en torsdag en gång till!
Men här kommer en fredag med nyskrivet manus.
Är det som det ska? frågar jag
(lite hes i rösten,
för jag hann inte klara strupen i kulissen).

En bedräglig tanke: det är bara någon sorts prov
som avläggs i en provisorisk lokal. Nej.
Jag står mitt i dekoren och ser hur stadigt den står.
Jag slås av det exakta i all rekvisita.
Vridscenen är inkörd och snurrar som den ska.
Nebulosorna i fonden har tänts en efter en.
Här råder inget tvivel: det är premiär.
Och vad jag än gör
förvandlas för alltid till det jag gjort.

Ur diktsamlingen Otal (1976) av Wislava Szymborska

du verkar inte ha en egen tråd. Ser i ett annat inlägg från dig att du jobbar i branschen samtidigt som du lever i en dysfunktionell relation. Jag anatar att du känner till TuvaForum men klistrar in länken ändå. http://www.tuvaforum.se/

Jag har jobbat länge i vård- och terapisvängen och känner flera kvinnor som lever och levt i samma dubbelhet som du. Många av oss som utbildar oss till hjälpande yrken är samtidigt en riskgrupp för medberoende. Framtidsdrömmar, du och jag kunde bilda ett vårdteam med olika kompetenser och hjälpa andra samtidigt som vi är mer eller mindre hjälplösa i att hantera våra egna lidanden.

Fortsätt skriva här, det inlägg från dig jag läste i currys tråd lät väldigt obehagligt och osunt. Jag har haft oerhört stor hjälp av att läsa och skriva här på forumet.

Kram / mt

håller-tummarna-kubben på måndag!
Jag gillar er R och R - olikhet berikar livet! Kramar / mt

Vilken seger! Du ska vara oresonligt stolt över dig själv! Och jag fick lära mig vad Stureplansvaska är. Tack för det. Inte klokt.

Det var en ny tanke för mig att man inte ska ge bort alkohol. Jag minns i gränsen 1970 -80 talet när jag "lärde mig" att en flaska vin var en present i olika sammanhang. Första gången jag såg det tyckte jag det var fantastiskt! - så enkelt när man inte vet vad man ska ta med till den som har allt. Sen har jag inte reflekterat - inte ens här på forumet - över den saken. Vi har, tyvärr, inte heller någon nykter i bekantskapskretsen. Jo men visst har vi - den ena sonen med fru, han gav för ett tag sen bort en tjusig spritflaska som han själv fått. Ska fråga hur han tänker om det.

Vi var ut på finmiddag från jobbet nyligen och då var vi flera stycken som inte drack alkohol. Servitören diskuterade intresserat och rekommenderade alkoholfritt öl istället för vatten el alkholfritt vin. Det var häftigt! Och ingen brydde sig!!! Jag har tänkt tipsa finkrogarna om 100% blåbär, det är kanongott till kött. De riktiga finkrogarna har alkoholfria smakmenyer.

Lite tidiga lördagstankar / mt

Detta är min tråd och här skriver jag vad jag vill! Wislawa Szymborska var en författare som jag hittade bara för att hon skrev en dikt som hette "dö inte före katten". Den tilltalade mig mycket eftersom jag älskar katter.Hon skrev lättillgängliga dikter som handlar om dig och mig. Här är en:

Teaterföreställning utan repetition.
Kropp utan måttagning.
Huvud utan besinning.

Jag kan inte rollen som jag spelar.
Jag vet bara att rollbesättningen är gjord.

Vad pjäsen handlar om
får jag klura ut på scenen.

Dåligt förberedd för äran att få leva
hänger jag knappt med i det uppdrivna tempot.
Jag improviserar trots min avsmak för improvisation.
För varje steg snubblar jag på min okunskap om tingen.
Mitt sätt att vara luktar kråkvinkel.
Min instinkt är den glada amatörens.
Rampfeber förnedrar mer än den förlåter.
Förmildrande omständigheter gör bara ont.

Ord och reflexer som inte går att ta tillbaka,
stjärnor som inte går att räkna färdigt,
en karaktär som en kappa som jag knäpper i farten –
sorgliga konsekvenser av allt detta plötsliga.

Tänk om man fick öva på en onsdag i förväg,
eller ta om en torsdag en gång till!
Men här kommer en fredag med nyskrivet manus.
Är det som det ska? frågar jag
(lite hes i rösten,
för jag hann inte klara strupen i kulissen).

En bedräglig tanke: det är bara någon sorts prov
som avläggs i en provisorisk lokal. Nej.
Jag står mitt i dekoren och ser hur stadigt den står.
Jag slås av det exakta i all rekvisita.
Vridscenen är inkörd och snurrar som den ska.
Nebulosorna i fonden har tänts en efter en.
Här råder inget tvivel: det är premiär.
Och vad jag än gör
förvandlas för alltid till det jag gjort.

Ur diktsamlingen Otal (1976) av Wislava Szymborska

Någon som känner igen sig?

...ursäkter för mitt fyllegagg i din tråd Dompa. Jag vet inte riktigt vad jag håller på med men känner ett litet band till dig. Håller tummar och tår för att det ordnar sig för dig och ungarna och den vackraste ( som verkar var ute på ett gungfly!)