Senaste kommentarerna i forumet

Hej och tack mina vänner!
Dagen igår blev riktigt bra. Vi var på stan och shoppade, lunchade på en ute servering och åt en god middag. Jag bakade en rabarber paj och maken köpte hem jordgubbar och grädde.
Maken valde öl till middagen så jag gjorde en snabb omprioritering och åkte efter middagen på en av sönernas fotbolls match, efterrätten fick bli till senare.
Har jag sagt hur otroligt stolt jag är över mina söner?! Dom är så fina och väldigt väldigt duktiga! Mina aspirerande fotbolls proffs är fantastiskt roliga att se på plan, vilken glöd! Min äldsta är super smart och kommer garanterat att ha en ljus framtid inom vilket område han än väljer! Sen är det lilla prinsessan som skänker mig så mycket glädje, världens sötaste stora personlighet!
På väg till matchen frågade en av mina pojkar vad jag är mest stolt över i mitt liv?
Jag sa att jag har gjort fem stora bedrifter i mitt liv som jag är otroligt stolt över och för alltid kommer att slå allt annat!
De fyra första är mina barn och det femte är att jag är nykter!
Sonen sa då att bli nykter är väl ändå större än oss barn?
Så stort är det för honom...!
DET är stort för Mig!!!
Jag är så tacksam för att insikten kom när den kom och inte ännu senare i livet! Jag har fått en ny chans, en chans att hinna reparera en del av den skada jag orsakat, en ny chans att hinna uppleva mina barn och bygga vår relation Innan dom flyttar hemifrån. Tacksam är inte ett tillräckligt stort ord för det, känslan är betydligt större!
Idag skiner solen och då njuter jag extra mycket. Vet inte riktigt vad vi hittar på idag men det blir någonting utomhus och kanske en milkshake...
Funderar på att åka och köpa lite blommor till altanen. Njuter av blomster men har inga gröna fingrar, brukar glömma att vattna dom stackarna...
Ha en bra dag! Kram

Ville bara heja på dig och säga grattis till dina 4 veckor.
Konstnären

Varit nykter i 4 veckor idag.:-)
Känns mycket bra..

och morgonen efter makens personalfest. Funderade över mig själv i ensamheten i går kväll, inte ett uns av oro över hans nykterhet kände jag och inget behov av att vara i kontakt med honom. Tänkte tillbaka på hur jag förhållit mig i tidigare stadier i livet. Det har varit olika men aldrig har han varit besvärande onykter i såna sammanhang. Däremot har det varit ganska otrevligt att vakna till lukten av vitlök-och-gårdagsvin....men det har jag inte tänkt så mycket på förrän i morse när jag vaknade i den friska doften av nytvättad sommar och inget annat.

Jag läser flitigt i Alanonlitteraturen nu och inser mer och mer vilket djupt och välgrundat koncept det är (oj, det lät affärsmässigt men hittar inga bättre ord nu). Tänker också på hur viktigt det är att förstå det grundläggande i tolvstegsprogrammen. Lite av en ny värld.

Sorgsen skriver att det är lugnt, kontrollerat, direkt och konstruktivt här inne i min tråd. Tack Sorgsen för goda ord. Det bästa är, att när jag smakat nära på orden så avspeglar de bra hur jag oftast känner mig numera. Även de dagar jag känner mig rastlös och/eller nedstämd känner jag oftast en trygghet och ett lugn. Jag har rest långt och inser att jag i början inte förstod var jag var och inte heller vart jag var på väg. Nu vet jag min riktning och är tacksam att vi går åt samma håll Mg och jag. Var för sig och tillsammans i gemenskap. /mt

Hoppas du njöt av dagen igår. Tror även jag är på rätt väg, att fokusera på mig själv. Vara stolt att det
snart mycket snart står ett kryss i almenackan, 9 månader. Livet är för kort för att fokusera och lägga all
sin kraft på mannen. Nu är det ju upp till honom vad det än blir för något. Jag älskar ju min nyktra fina man.
Men jag tycker inte om den andra sidan. Men jag gör egna saker som jag tycker om. Har t.ex. börjat träna min
hund i sökning ute i skogen och till min glädje är hon riktigt duktig, belöningen blir en godisbit. Hon är
min ständiga följeslagare. Förundras över hur bra min kropp mår nu. Glömt bort mig själv på sista tiden. Men idag
har det blivit en klapp på axeln. Glad för din skull att du kan fokusera på något annat än mannen. Du verkar mycet
gladare.
Fin dag till dig kastellen
Konstnären

och mycket insiktsfullt inlägg Kastellen. Du är på väg att ta makten över DITT liv, så som du väljer att leva det. Tar ansvar för dig och barnen. Gott så. Kram, kram / mt

Jag brukar fundera ibland vilka alla är som skriver här,hur ni ser ut osv...
Alla som skriver och stöttar varandra det är verkligen fint <3
Tråkigt Mittendaliv att du inte heller har det bättre men det verkar ändå lite hoppfullt att han är mottaglig för hjälp och inser att han behöver det .
Men hur länge orkar du vara kvar och stötta honom, vill du ge det en chans om han slutar?
För min del vill jag nog inte det och det är jag nästan säker på.
Jag vill inte vara kvar i det här, jag måste bort härifrån innan jag går under.
Han säger nästan ingenting och är bara irriterad och fortsätter att smygsupa.
Han ville ju att vi skulle komma tillbaka men han gör inget för att det ska bli bättre!!
Jag vill bara ta tag i honom och ruska om honom ordentligt och fråga honom vad han har tänkt!!
Om det bara ska rulla på så här om han är nöjd med livet som det är nu. Han är så svår att prata med och har alltid varit .
Han kan inte prata om känslor och är inte så bra på att visa dem heller.
Vad är det som har gått så fel att det har kunnat bli så här.
Åren går så fort och jag vill inte sitta här gammal och bitter!!
Jag vet att det går att få det bättre men inte ihop med honom.
Hoppas att din helg också blir lugn och fin Mittendaliv !
Kram

Tack M och nej jag blir inte ledsen över dina ord! Jag skulle förmodligen tänka som du om det gällde någon annan än mig själv och det är logiskt när man är objektiv.
Själv är jag ju allt annat än objektiv pga min kärlek för min man och mina barn.
Jag har nog inte sett min egen framgång och styrka förrän efter jag var på ett al anon möte förra söndagen, efter det har jag känt mig så otroligt mycket mer i balans med mig själv.
De senaste fem månaderna har jag lagt all min energi på att vara frustrerad över min makes val istället för att glädjas åt min egen framgång.
Jag vet ju själv hur det är och hur både svårt och lätt det är att bestämma sig. Svårt innan man nått sin punkt, därefter är det ganska lätt. Förra hösten kunde jag inte förlika mig med en nykter månad trots att mina barn for illa.
För ett och ett halvt år sedan fortsatte jag festen redan på morgonen på nyårsdagen, trots minnesluckor på nyårsafton och trots en ettåring i huset... Följande dygn var jag och min man så packade att vi inte tog hand om bebisen, det gjorde syskonen eftersom föräldrarna låg avsmullna...
Vi svor på att vi aldrig skulle dricka för mycket igen...
Inte ens då vaknade jag tillräckligt för att fatta att jag inte varken kan eller ska dricka!
Sent ska syndaren vakna och den erfarenheten kan jag tyvärr aldrig befria mina barn ifrån men dom ska Aldrig behöva uppleva det igen!!
Beträffande min man så är det så att jag älskar honom och jag vill vara med honom när han inte dricker. Det har jag makt över, det kan jag styra.
Jag har ställt så många krav och villkor som bara ökat våra konflikter och gjort mig stressad och frustrerad. Han har flytt in i dimmorna och jag har suttit ensam och maktlös kvar. Det far barnen också illa av.
Jag har fokuserat mycket på vart mina gränser går, gör si eller så annars går jag, annars blir det skilsmässa. Det undgår inte heller barnen, en mamma som inte trivs med livet.
Att lämna när man inte är beredd eller vill lämna skulle bara förvärra problemen och det dåliga måendet, förmodligen hos oss alla.
Hur blir det då för barnen tänker jag? En mamma som mår jättedåligt, en pappa som dricker, byta hem varannan vecka, ostabil tillvaro och otrygghet.
Jag vill vara med min man när han inte dricker och därför har jag valt att vara det. Jag vill inte vara utan honom och därför har jag valt att inte vara det.
Jag vill vara och är nykter och jag vill ge mina barn en stabil tillvaro och därför ser jag till att göra det genom att hantera situationen annorlunda och hoppas att det räcker.
Kanske tänker jag annorlunda framöver, vem vet, men jag vet att jag inte går framåt så länge jag fokuserar på problemet. Problemet som inte är mitt...
Jag känner mig gladare och piggare med det här förhållningssättet och jag är övertygad om att det är bra för mina barn!
Jag hoppas självklart att min man ska söka hjälp för sitt missbruk men att försöka tvinga honom eller ens övertala honom är lönlöst. Det måste komma inifrån, han måste vilja själv!
Så för att svara på din fråga, nej ingen kärlek är större än kärleken för mina barn och deras uppväxt, det viktigaste av allt för mig!
Därför väljer jag att stanna med min make, för min kärlek för mina barn, min man och för kärleken till mig själv .
När jag ser till helheten, vad jag vill och vad jag känner så är detta rätt och därför måste jag göra vad jag kan för att må bra trots att maken väljer att dricka.
I praktiken innebär det att när han inte dricker så vill jag vara med honom och när han dricker så väljer jag att göra annat som skänker mig glädje!
Inget mer tjafs och bråk, inget mer trycka i sovrummet för att undvika honom och för att jag är för trött.
Gilla läget och acceptera mina val, välja energi istället för utmaning.
Jag har reflekterat över att min tråd mest handlar om honom och hans val, fel fokus!
Min tråd ska förhoppningsvis i fortsättningen handla om mig och mina val!
Vilket långt och konstigt inlägg det blev men jag hoppas att ni fattar andemeningen.
Styrka till er, kram

Nu har jag ju inte bakgrunden till den här personen, men du skriver att det inte är en alkis som dricker varje dag. Jag drack inte varje dag, men jag tror att suget att få dricka någon gång är starkt nog för att riskera mycket. Man behöver nog inte dricka varje dag för att se det som en omöjlighet att vara utan alkohol...

Men visst, jag fattar vad du menar... Det är helt galet och man blir rädd när man ser att alkoholen kan få en människa att riskera så mycket...

Nej, du är inte dum på något sätt. Bara fast - precis som Fjällfina skriver. Har också självmedicinerat en hel del. Man mår ju så gott av lite vin - till en början. Men det gör man tyvärr inte i längden. Har precis klarat av ett stort firande idag - nyktert för min del. Det går, men man får ta en dag, en timma, en minut i taget. Lycka till och skriv!

Du är inte dum bara fångad av den lömska alkoholen som bestämmer över dig. Det är inte lätt och är en lång process men här inne hjälps vi åt att vinna över det lömska odjuret. Läs gärna liknelsen om broccoli, o vems tråd var det? Någon annan med bättre minne? Ha en bra kväll

Har läst din tråd Kastellen.

Vet inte vad jag ska säga och om jag borde säga något alls, men jag bara måste... För det första, fattar du hur otroligt stark du egentligen är? Du är helt enorm. Du har slutat dricka. Har du orkat ta in det? Du är nykter.

MEN du har en man som trasar sönder både dig och familjen. Det är så lätt för mig som utomstående att säga: lämna honom! Men jag fattar ju att det inte skulle vara till någon hjälp för dig. Jag fattar att du verkligen älskar honom. Men - och förlåt att jag säger - är den kärleken större, än barnens uppväxt...? Förlåt om jag gör dig ledsen, men det övergår mitt förstånd hur du orkar med honom. Den människan som han lever med kan ALDRIG vara orsaken till att han dricker!!

Du är så j-vla stark. Du klarar av dig själv och ditt eget drickande. Men han måste göra samma resa som du. Han måste inse sitt problem och själv ta itu med det. Och ja, han får gärna läsa vad jag skriver.

Skickar massor med stora kramar till dig och önskar att det ska gå bra för dig

Nej inte kan det vara värt att hamna på hispan för den sakens skull. Själv hade jag ju panikångest och ned-
stämdhet som följeslagare sista året. Och det vet jag ju nu att det var på grund A. Har ingen tillstymmelse
till det nu. Sedan tror jag att vissa personer är känsligare än andra, psykiskt, och med alkohol till det
blir det ju katastrof.
Vet bara att läkaren sa till mig i september, att för varje återfall blir det värre för mig. Och dom kramperna
vill man ju inte ha tillbaka. Så för min del får det bli dricka från Lidl, eller mjölk.
Om jag lever och har hälsan blir det 9 månader på tisdag. Nio månader av himmel och h-vete. Tycker nog att jag
står på ganska fast mark nu, men vet att det kan vända. Men inte med alkohol.
Ha det bra
Konstnären

Då är det väl så att det går över med tiden. Inatt har jag i alla fall sovit bättre. Ja forumet här är oumbärligt!!!

Idag tänker jag njuta av min familj och handla kläder till skolavslutningen. Kanske börja fixa båten för sjösättning också. Ha en bra dag! Kram

Konstnären jag förstår precis vad du menar med att ställa sig utanför! Varför äga någon annans problem? Jag vill fortfarande stötta och hjälpa men inte oombedd, det är ingen idé!
Prova gärna ett al anon möte, jag tror inte att du blir besviken! Min upplevelse var en stor gemenskap, alla fattar vad du pratar om och ingen dömer. Finns dessutom massor av erfarenheter att ta del av, nya vänner rentav. Vi är verkligen inte ensamma!
Jag vill inte blicka tillbaka på mitt liv och se att jag använt min tid på att må dåligt över något som jag inte kan förändra. Jag vill inte sitta där och vara bitter över mina val.
Nej jag tänker sluta upp med att sluta göra saker och istället börja med att börja göra saker! Sluta sluta och börja börja!
En sak som alltid skänkt mig massor av energi och styrka är musik! Jag har nu, efter flera års frånvaro, blivit aktiv på Spotify igen. Jag ska också leta reda på en kör att börja sjunga i till hösten. Jag ska också gå någon danskurs, kanske i afrikansk dans eller nåt där man får släppa lös ordentligt!

Tack för din uppmuntran. Jag är ju glad och tacksam att jag har kommit en bit på vägen.
Ska inte lägga min energi på något jag inte kan förändra.
Sol här idag och då blir man glad, kanske lite grillning i kväll och något gott alkofritt till det.
Måste ta till vara på denna sommaren det är ju så vackert i naturen nu. Kommer knappt ihåg förra sommaren.
Men denna min första nyktra ska jag ta till vara.
Ha en fin dag och tack
Konstnären

Igenkänningen är stor hos mig. Första 14 dagarna hade jag mardrömmar, mycket handlade om att jag drack
och fick ångest. Släppte så sakta men det var jobbigt. Tankarna på A var det värsta för mig som var konstant
i första fasen. Det enda är ju att stå emot, låter lätt men det är jävulskt svårt ibland. Men han kommer
en bit in i processen avtar ju även dom så sakta. Min envishet har nog hjälpt mig och forumet har och är
oumbärligt.
Kämpa på du är stark
Konstnären

Jag har varit på ett samtal inför vår vårdnadstvist... Advokaten har påtalat att eftersom jag gått med på ett växelvis boende så är det oerhört svårt att ändra det, eftersom det inte finns några polisanmälningar på honom...
Men, hon anser ändå att det är värt att försöka. Så, det är vad jag gör nu: försöker få vårdnaden. Känns bra, att jag är stark och står på mig, står upp för barnen, och indirekt mig själv. Men - å ena sidan sitter jag och läser gamla mail från exet, och ser att måååånga mail är mycket trevliga, tillmötesgående och rent av snälla och omtänksamma, och däremellan kommer vassa, nedlåtande mail - men som för en utomstående nog verkar som att han bara är lite arg - jag tror inte att någon kommer förstå hur hans hot/skäll/ilska satt sådana spår i mig att när jag läser hans otrevliga mail i princip hör och känner hur han återigen står 20 cm ifrån mig, skriker mig rakt upp i ansiktet, eller bara väser till mig hur jävla vidrig jag är, falsk och känslokall, och vilken sekund som helst trycker upp mig mot väggen och fortsätter skrika att jag är en jävla torrfitta som han är så jävla äcklad av att han vill spy på henne, innan han därefter antingen (i bästa fall) tar bilen och åker iväg ett dygn eller så (då jag bara går omkring och är rädd för hur han ska vara när han kommer tillbaka) alternativt att han bara vänder på klacken, vägrar titta på mig eller prata med mig, och liksom ser rakt igenom mig, och då och då kommer och skriker åt mig eller kommer till mig efter 1 timma, eller kanske 15 timmar, och håller om mig och säger "nu glömmer vi det där, nu går vi vidare, jag älskar ju dig", och om jag inte besvarar hans kram så börjar det om igen - jag är en jävla äcklig slampa som inte ens kan ta på mig att jag gör fel, och inte ens kan ta emot hans kärlek...
Och när jag satt på ett samtal inför tvisten och fick berätta om varför jag inlett tvisten, så kom så klart många saker upp om mitt liv med honom, även om jag förstår att det han gjort mot mig inte alls är i fokus så finns det ju tecken på att han behandlar barnen på samma sätt i vissa situationer, som han behandlat mig. Och - det kommer ju över mig: jag hade glömt hur fruktansvärt rädd jag varit för honom. Jag var så rädd - han slog mig ju inte direkt, men han var ändå så fysiskt våldsam så att jag inte var säker - och jag var så fruktansvärt rädd ibland, så rädd att jag höll på att gå under... (Jag minns att jag ibland skrev om sådant här på forumet, men jag orkar helt enkelt inte läsa om det... Det känns inte som att det är jag - hur kunde jag tillåta det att hända? Jo, jag vet: en stor del av tiden var exet sååå fin, snäll, go' och omtänksam, det var bara det att jag inte visste när han inte skulle vara det...)

Är det den typen av rädsla som mina barn ibland känner en del av?

till din årsdag !!

i benet/benen får jag fast jag är nykter. Oftast när jag spänt benet i en onaturlig ställning under dagen och vaknar sen under natten med en smärtsam kramp. Resultatet morgon efter är en sanslös träningsvärk :-))

Välkommen hit också :-))

Hej, tänkte bara önska dig välkommen till forumet! Skriv gärna igen, det brukar många tycka är hjälpsamt. Kanske blir det tydligare för dig vilka val du gör och hur de fungerar för dig om du skriver av dig här under en lite längre period.

Alkoholhjälpen
Karin

Tack Konstnären, för påhälsningen. Den kom just när jag behöver det, men det är väl det som vänner (även forumvänner) vet? Har inga problem med alkoholen för tillfället, inga onda tankar eller sug. Känner bara fördelar med att avstå för tillfället, inte ens i helgen när vi hade besök som drack lite (med betoning på lite) vin och någon öl. Har mitt alkoholfria, och det finns mycket bra att välja på på bolaget.

Däremot är självkänslearbetet jag jobbade med under vinter/vår någonstans under mattan igen. En grej på jobbet och knepiga familjerelationer åt lite olika håll har fått mig att trycka till mig själv igen, känner mig sådär kass igen, passar inte in, strängen brast liksom. Jante slog till med full kraft, vem trodde du att du var? Vet att jag måste ta tag i det igen, skrev någon gång att man måste inse att arbete med självkänslan är som all annan träning, man behöver träna varje dag/vecka, det är träningen och regelbundenheten som gör skillnaden. Vill inte ha offerkoftan på mig, och tycka synd om mig.... eller det gör jag egentligen inte, men finner ingen glädje just nu. Känns som att det mesta kvittar... Isolerar mig på jobbet efter det som inträffat, och hemma orkar jag inte ta kontakt med någon precis. Har varit så mycket trassel med relationerna runt omkring att jag känner mig helt utbränd på det. Skulle behöva göra en reset/återställning på den delen av mitt liv. Har en bra relation med maken och ett av mina syskon, men mycket mer är det inte för närvarande. Måste rycka upp mig och ta tag i mig själv igen...

Ska iväg och jobba på annan ort under några av de första sommarveckorna, ensam, och tycker att det ska bli så skönt. Komma iväg och fundera över vad jag vill med mitt liv, jobb och relationer, samtidigt som jobbet kommer att ta mycket av mina tankar. Kommer att bli bra balans mellan för mycket tid till tänkande kontra ingen tid alls.

Ja, så är läget här. Skönt att alkoholtankarna håller sig undan i alla fall. Det finns inga nackdelar med nykterheten... Snart 8 månader - så skönt!

/m

En månads hattande fram och tillbaka, besvikelser tycka synd om sig själv. På bolaget i förrgår köpte ut ordentligt tänkte supa till ordentligt "för sista gången". Dottern kom på oanmält besök. Fy fan så besviken hon blev, hon är väl den enda som insett mina problem, och tyckt jag var på rätt väg under mina tre vita månader. Mina vänner och till viss del även hustrun undrade nästa förskräckta under tre månadersperioden om jag verkligen inte skulle dricka mer. Mitt problem är kanske att det inte märks så mycket utåt, utan att jag med fördel kan sitta själv och supa mej full. Har sprit kvar i skåpet , förut har jag alltid skjutit upp Nykterhetsperioden med att jag inte vågar ha något hemma, men nu får set stå kvar.

Ska också försöka få en fin sommar, en dag i taget inte tänka för långt fram.