Senaste kommentarerna i forumet

Dish, rakt i ansiktet liksom. Jo, jag vet ju det, men det tar ändå emot på något vis. Varför vet jag inte. När jag ser orden. jag är en hustru som är alkoholist. Min man är gift med en kvinna som är alkoholist. Suck ja.

Visst har NN rätt i det att det som krävs är att ändra sitt eget beteende. Självklart! Jag kan inte förändra någon annan än mig själv. Om jag beter mig på ett sätt som är så bra som möjligt, som jag kan stå för, och andra människor ändå harvar på i samma hjulspår. Då, då får det stå för dem. Jag har gjort mitt bästa och kan vila i det för att därefter reda ut situationen.

Jag märkte ju lite av detta i höstas när jag, trots orosbesked angående lever osv, på något sätt kände mig mer tillfreds med mig själv. Jag såg en lösning på min deppiga tillvaro (sluta dricka!). Jag märkte ju att ju gladare och trevligare jag blev, desto mer "på" blev min make. Han var nöjd med utvecklingen. Men jag känner lite att, häpp, nu är det lite försent, jag har varit för arg och ledsen, det finns inget bra kvar.

Dessutom, jag känner att är man i en relation då ska man kunna tillåta sig visa sina dåliga och svaga sidor. Och då menar jag inte att man skall ha rätt att rya på den man delar sitt liv med, jag menar att man skall kunna få vara liten, ledsen och orolig ibland. Jag tror att jag är arg på min make för att han, när jag satt på köksgolvet hemma hos mamma och grät mitt bland det hemmagjorda påsk- och julpyntet sa åt mig med sin arga röst att "jag kan inte hantera din sorg". Nej, tar tillbaka, den var nog inte arg rösten, snarare uppgiven. På sätt och vis kan jag förstå, det är svårt med sådana situationer. Men för mig var det så enkelt: sätt dig ned här på golvet, krama mig och säg att allt kommer att ordna sig, jag hjälper dig med det här.

Det finns andra saker jag är arg för fortfarande men de tänker jag inte berätta här.

Ja nog saknas något alltid... kanske därför jag sitter här och spinner av små nätta näspussar och eldiga italienska och, OK då, finska fraser ;-)

Hallå mina alldeles egna tokstollar ;-)

Idag blir det sparsamt med skrivande till att
börja med. Trodde jag skulle somna direkt när
jag slog huvudet i kudden. Nix så blev det inte
somnade vid halv fyra...åh vid fyra vaknade jag av att ett trettiotal hyfsat berusade människor
från en närliggande bröllopsfest som just
avslutats de hade bestämt sig för att ta ett morgondopp
vid min brygga....Jag bet mig hårt i tungan och la
kudden över huvudet... Så med bara ca 30 minuters sömn i kroppen upplever jag en
"bakfylla" utan dess like... Tänk att mineralvatten
kan ge sådan effekt :-(.

Med ögona i kors TP

Även jag "svatmålade" din man...och jag skäms. Vad vet vi om varandras liv. Tror doch Nynykter är inne på rätt spår. Att behålla passionen år ut och in är få förundrat. Vardagen tränger sig på, man blir "syskon" och syskon kivas. Inte heller vill friska syskon älska med varandra...ngt saknas plötsligt. Den fysiska kontakten...kanske kan man orka/få till det om man har lite whisky/vin innaför västen/linnet.

Tror dock att du ska lyssna på varningssignaler...varför måste en man som inte har alkoholproblem ha folköl till maten trots att hans hustru är alkoholist?

Mycket bra ordspråk. Du är vis min fästemö...vet vad som är värt att citera. Bara du får en puss på näsan/R

PS: Du får ge mig ett tecken så jag vet när det är dags att avancera. Inget ont om din helgopudrade nästipp...men jag är trots allt en okastrerad hankatt.

Jag och pianomannen kan kasta in en segelbåt i det hela, om det är av intresse! :-)

Jonic - välkommen hit! Som du redan har märkt så finns här mängder av kunskap att hämta, och pepp, och humor. :-) Fortsätt läsa och skriva här, det hjälper en att reda ut sina tankar.

/H, tillfrisknande medberoende

Jag uppskattade det du skrev. Även jag har läst Addes ord, visst ligger det en del sanning i det. Visste dock inte hur jag skulle reagera i min nyupptäckta nykterhet. Nu fick jag en annan input...kanske lite oklar men så här tänker jag; Jag personligen kan inte gå förbi en liggande medmänniska trots att "bara" orden är de rätta. Vad vet vi om vilken styrka -eller inte - som bor i våra medmänniskor? Visst kan det dränera en själv att hjälpa ngn som inte är redo. Samtidigt kan det göra oerhört ont att sträcka ut en hand som ingen grabbar tag i. Jag tror inte man skriver på forum...om man verkligen inte vill förändra...sen en sak att man inte klarar det. Men tanken är väckt. AA kan nog vara en annan historia, familj/vänner/arbetsgivare kan ha ställt krav och "tvingat" dit ngn. Men även där tycker jag att vi ska ge varenda människa en ärlig chans. Det är skönt att tänka hos dig mt, för jag vet att även om du inte tänker likadant...så dömer du inte. Hoppas du får en fin dag i hönsgården. Kramar/R

Lever vi i en tid när stress och krav gör oss till missbrukare eller är det våra dåliga samveten som drar oss dit.
Har helt plötsligt fått upp ögonen hur märkvärdigt allt skall vara mat,inredning och hälsoprogram hetsar oss att laga konstig mat och snickra oss igenom helger och semestrar.

Till detta skall det vara fina viner och dyr whisky, vad enda tidning är ju full av tips om vad man måste dricka om maten skall bli lyckad. Utvecklingen måste gått väldigt fort och det hemska är att vi blir fler som hamnar i missbruket och drabbas av olika tragedier.

Hinner tänka mycket när man vandrar och jag hade en underbar dag i skogen igår och hann tänka mycket men också hämta kraft//Så ett steg till kram Kalla

Det är därför vi numera väljer vad vi seglar på för vätska. Jag tror dessutom på medvind...

Vi kommer att svälta. Mark MY words. Nu är Frk Nynykter i svampskogen. Jag är rädd att det kommer att ge exakt samma resultat som din, TP:s fisketur igår. Nada, niente, zero. Tokiga kvinna, hade förstått om hon plockade brännässlor som jag har förstått går att göra soppa på. Eller har blåbären kommit till småland? Kan det vara så att kärleken gjort henne virrig? Jag ser att vårt nya liv inte kommer att bli mätt, men desto mera proppfullt med kärlek. Alla kan damma av den gamla garderoben, allt kommer att sitta bra. Det blir nog bra, mindre sybestyr för mig. Men visst undrar man hur hon tänker...Frk Nynykter...ute i svampskogen? Även jag är listig som räven. Detta är en stunt för att slippa PRAATA och KRAAmas. Hmmpppf

och lördagskvällen var riktigt, riktigt vilsamma och sköna. Det finns en äkthet i samvaron nu som jag inte skulle kunna definera att, eller på vilket sätt, jag saknat - en nyans bara, men tydlig skillnad. Jag antar att den har har sitt fäste i att jag nu får vara delaktig i den kamp och de känslor nykterheten för med sig. Som jag skrev tidigare; förut var jag involverad och utanför, nu är jag utanför och delaktig - det är en bra beskrivning på min upplevelse.

Finns några nykomlingar i anhörigtråden, jag hoppas att de/ni (om ni läser) orkar hänga kvar och stöda varandra i processen - som knappast för någon är den enkla, snabba lösning som alla önskar sig. Nånstans läste jag att inom AA talar man just inte om alkoholen, man talar om livet och om sig själv - kanske i omvänd ordning. Därför att det handlar om så mycket mer än att sluta dricka, det handlar om att möta sig själv utan alkoholdimmor och det handlar om att möta det som fått sprickor och blivit kantstött av alkohlmissbruket. Det här finns öppet i vår värld nu och på ett annat sätt... Även om vi haft många, långa goda samtal och delat mycket under "Nykterheten, del I" finns en annan förbehållslöshet nu.

Adde skriver idag

"Det märks även här på forumet hur folk kommer att klara sig i det långa loppet. När nya kommer in och ivrigt vill lära av andra och funderar själv i positiva tankar, använder de "rätta" ordvalen, så känns den där magkänslan överväldingande stor i positiv bemärkelse. Jag tror att de flesta som varit med ett tag i nykterhet och jobbat med sig själv vet vad jag menar.
När de kommer in som ska lösa allt själva så märks det omedelbart på sättet att skriva/prata. Att ens försöka hjälpa en sån person är att lägga energin på helt fel ställe och tömma min egen självkänsla när det går åt pipan. Det där är också en erfarenhet som växer med åren men jag kommer ihåg min egen reaktion som nynykter när såna personer kom till AA. I första meningen så stod det klart att den personen inte var färdig med sitt supande utan kom till lokalen för nån annans skull. Det kunde vara barn, sambos, släkt eller arbetskamrater som "tvingat" dit dem och de gick till AA för deras skull inte för sin egen. Enda gången jag upplevt att denna omvända ordning fungerat är när anhöriga gått en Familjevecka och på så sätt slagit undan fötterna på alkisens sätt att manipulera och h*n insett att här funkar inte lögnerna längre. Inom ett halvår så har de flesta alkisar (ca 60%)gjort en egen behandling efter att anhöriga varit på sin behandling."

Det stämmer säkert att man får "ett öga" för vad som händer här. Ändå måste var och en av oss gå sin egen väg, göra sina egna erfarenheter, lära av egna tillkortakommanden. Och vi som är med i forumgemenskapen bidrar var och en på sitt sätt. Den här platsen är så fantastisk för att det finns utrymme för alla och frihet att söka sig fram, att öva och pröva... Jag tänker igen på orden

Riv inga försvar som människan inte är beredd att lämna.
Kärleken är alltid överordnad sanningen.

Jag kan känna tveksamhet inför de orden, ibland måste man driva på... men jag tror ingen är beredd att lämna något innan det finns något som ersätter. Jag hoppas att alla som hittat hit möter någon som kan förmedla de bistra sanningarna så att kärleken lyser igenom och når fram. Någon som också kan förmedla hopp. Vi har olika ansats och tonfall, vi närmar oss varandra och "sanningen" på olika sätt.

Hmmm... vet inte riktigt varför jag skriver det här - det ville fram. Mina personliga funderingar som idag blev något av dagens betraktelse. Jag har forumet att tacka för så mycket.

Lev väl alla forumvänner, ta hand om er själva och varandra! / mt

till dig - hoppas allt är väl! / A

Blir så ledsen för din skull, ibland är livet hårt. Men du får försöka tänka att detta kan vara början till något bra. polisen fick kört hem henne innan det hände något fruktansvärt, du var nykter och kunde ta hand om henne och hon fick berättat hur dåligt hon mår.

Mitt mammahjärta gråter med dig,men nu bygger vi ett nytt och bättre liv ur resterna av det gamla//Kramar Kalla

Grattis till halvåret, du cyberbaserade antidryckesbroder! (jag räknar kallt med att inget oförutsett inträffat den senaste veckan.)

I övrigt, kan du förklara hur det kommer sig att danskarna kan hålla boll och spela runt i långa sekvenser, till skillnad från Sverige som får panik i motsvarande situation? Tekniskt och individuellt uppfattar jag svenskarna som fullt så bra, om inte bättre, men man har inte Danmarks lugn på långa vägar.

Ha en bra dag!

igen sig när andra alkoholister berättar om sitt liv är en förutsättning för att jag ska få samma bra liv som de har. Att lära mig av deras misstag spar mig mycket jobb och även mycken ångest.

Att lyssna och lära av andra som gått före mig har lett mig hit där jag är idag.

Hade jag gjort som på den gamla "goda" tiden, dvs kört efter eget huvud, så hade jag utan tvekan varit död nu. Även när "Di Gamle" berättat hur de gjort och jag inte fattat vad de sagt så har betydelsen av deras ord ramlat ner i skallen efter ett tag när jag var mogen att ta in den informationen. Jag har lärt mig att inte ifrågasätta deras erfarenhet utan lita fullt och fast på att det de säger är riktigt. Att ha den tilliten till andra är så stort och besparar mig mycket bekymmer.

Att lyssna på nya som har upptäckt att de har problem med beroende har sina för- och nackdelar. Det märks även här på forumet hur folk kommer att klara sig i det långa loppet. När nya kommer in och ivrigt vill lära av andra och funderar själv i positiva tankar, använder de "rätta" ordvalen, så känns den där magkänslan överväldingande stor i positiv bemärkelse. Jag tror att de flesta som varit med ett tag i nykterhet och jobbat med sig själv vet vad jag menar.
När de kommer in som ska lösa allt själva så märks det omedelbart på sättet att skriva/prata. Att ens försöka hjälpa en sån person är att lägga energin på helt fel ställe och tömma min egen självkänsla när det går åt pipan. Det där är också en erfarenhet som växer med åren men jag kommer ihåg min egen reaktion som nynykter när såna personer kom till AA. I första meningen så stod det klart att den personen inte var färdig med sitt supande utan kom till lokalen för nån annans skull. Det kunde vara barn, sambos, släkt eller arbetskamrater som "tvingat" dit dem och de gick till AA för deras skull inte för sin egen. Enda gången jag upplevt att denna omvända ordning fungerat är när anhöriga gått en Familjevecka och på så sätt slagit undan fötterna på alkisens sätt att manipulera och h*n insett att här funkar inte lögnerna längre. Inom ett halvår så har de flesta alkisar (ca 60%)gjort en egen behandling efter att anhöriga varit på sin behandling. Fascinerande ! Tråkigt att soc inte fattat det. Inte det heller.

Just nu har jag 2 bekanta alkisar som inte tagit sitt beslut. Den ena har jag nu släppt helt och hon kommer inte att klara detta levande. Hon har fått all upptänklig hjälp men gör alla fel som överhuvudtaget kan tänkas. Nu senast har hon gått in ett förhållande med en annan alkis som är på samma sluttande plan. Det funkar inte att gå in i en ny relation som nynykter, all kraft behövs till mig själv, att dela på min lilla energi som nynykter med en annan är en övermänsklig uppgift.

Den andre har nu supit hela första semesterveckan, och då pratar vi vrålsupa, men kan nu vara mogen att ta ett beslut om behandling. Tyvärr har han av någon anledning fastnat för ett behandlingshem som inte är helt ärligt med sitt upplägg. "Vi jobbar med 12-steg men inte Minnesotametoden"......ehh....nähä ??" Och vi "utbildar" folk till nykterhet ??

Jag är väldigt glad för att jag en gång i tiden tog mitt beslut om ett nyktert liv och att jag fortfarande böjer min nacke för de som gått före mig och att jag har förmånen att få ta del av deras erfarenhet.

Det är så jag fortsätter att leva mitt nyktra liv. Och det är jag stolt över.

Kära Lessenfrun!
Jag är också så glad att du finns där för dottern nu. Har själv två döttrar på 17 och 15 och det skär i mitt mammahjärta när jag läser om lillgrisen.
Barnen är en väldigt bra anledning att hålla sig nykter. Frågan är om vi inte alla i det framtida kollektivet har barnen som ledstjärnor? Kommer att kännas lite otacksamt när de i romanform förebrår oss för sin knäppa uppväxt. Men den dagen den sorgen!
Stor kram till dig
Nn t

Vilket bra ordspråk!
Ibland hamnar man i en slags konkurrens i förhållandet. Kivas om vem som gör vad och är inte generösa med vare sig beröm eller stöd. Man blir som syskon. Jag tror att enda sättet att ändra på det är att ändra på sitt eget beteende, men jag vet inte.
Idag kommer jag inte att vara så mycket uppkopplad. Saknar dig redan, Syrran!
Kram från Nn

Nej här tycks vara aktivitet dygnet runt. Jag noterar att du och TP går i skift och att det den här gången var hans tur att ta den så kallade hundvakten kl 00-04
Och det får han kanske göra framöver om du ska släpa med dig Fisalisa med sällskap?
Hundar är jag inte allergisk mot. Det är kattskrällena som ställer till det, vilket är synd, för jag gillar verkligen katter.
Jag förstår att du somnade av TV:n. Visst är det intressant när man upptäcker att ALLT inte beror på alkohol?
Ska lämna dig nu innan ledstjärnorna vill ha frukost och dagvakten tar slut.
Kram (vänskapligt förstås :-))
Nn

Navigare necesse est
Vivere non est necesse

Sover ni aldrig härinne?
Skönt att höra att det finns delar i ditt jobb som du gillar, Dompa. Det kanske går att behålla de delarna. Jobba hemma mer, slippa tjänsteresor?
I alla fall är det bra att någon mer bidrar till hushållskassan. Vi kan ju inte bli helt självförörsörjande och med tanke på vilka kvantiteter 100% blåbär vi kommer att stjälpa i oss lär kulorna rulla. Eller får vi plocka egna blåbär... Apropå det kommer er tillgivna fröken att tillbringa dagen och större delen av natten i svampskogen. Det ska bli spännande att återvända och läsa om allt ni har haft för er. Jag bävar redan...
Und tiden förblir jag er hängiva och trogna (jag lovar TP, gullegubben!)
Fröken Nynykter

Ska nog passa på att jobba undan lite, nu när ongarna sover. När det gäller mitt jobb så älskar jag en del av det jag gör. Det är stöket runt omkring som får mig att ruttna. Den grabbiga atmosfären, tävlandet, tjänsteresorna med alkohol och mycket mer. Men när jag sitter ensam på kammaren eller kontoret och filar på nya lösningar...ja, då trivs jag.

Kanske ska jag fortsätta jobba när vi flyttat ihop. Dryga ut Nynykters pension. Barnvakter lär det ju finnas gott om :-). Jag har också en gammal skruttig jycke...så minst två hundar blir det.

Torka din brunbrända kind vapenbroder. Inte ska vi gräla över hönsen? Det finns mycket mera fisk i sjön...även om du inte lyckades fånga den ;-)

Du skrev - som vanligt -väldigt kloka tankar till ankan. Du är en vis man min vän. Men har du varit vaken hela natten? Själv vaknade jag vid 3-tiden. Inte av demoner denna gång utan för att jag somnade klockan nio igår kväll. I TV-soffan. TV tycks ha den effekten på mig. Förr trodde jag att det var whiskyn som gjorde det...men nu visar det sig att det faktiskt är programmen! Man lär så länge man lever. Hoppas du får en ny härlig dag med killarna som en avslutning på din perfekta helg. Kram gubben

Dina prövningar tycks aldrig ta slut. Vad hemskt med dottern...att hon mår så dåligt. Nu får du än en gång vara stark och se till att hon får hjälp.
Men som Stigsdotter skrev; Skönt att du inte var aprak utan kunde ta emot.

Parterapi...visst verkar det vettigt. Ni måste ju kunna sammarbeta. Men är det allt han vill? Vad vill du?

Och kisse som ska sova snart...

Lilla vackra spinkiga lessenfrun...jag önskar jag kunde hålla om dig. Du kunde få gråta ut och snora ner min kaftan. Tycker om dig. Glad att du flyttar in hos oss. Värsta kramen nu/ R

Skönt att du verkar ha insikt...nu är det dags att agera. Stigsdotter skrev om beroendemottagning, det verkar vara en väg att gå. Det kan vara nog så viktigt att tala om orsakerna till att man dricker...och kanske få några knep så att man kan dricka mindre, alternativt inget. Kanske göra ett nytt försök med antabus? Vore hemskt om du söp bort ett arbete du tycker om. Men ännu värre att offra sitt liv på alkoholens altare. Du är värd bättre. Men nu har du iaf. tagit ett steg. Du har hittat hit, så stanna här och skriv och läs. Det hjälper faktiskt...man får pepp och stöd av människor som vet vad det handlar om. Att det inte bara är att "sätta ner flaskan". Du är varmt välkommen! /Dompa

Tu pure, o principessa, nella tua fredda stanza, guardi le stelle tremano d'amore, e di speranza...

(Sjunger den barfota hankatten mitt i natten och ser om det är ngn av mina älskade som nappar)

Vapenbroder TP har helt fel. Undertecknad kurtiserar icke allt kjolstyg som rör sig. Då jag är en trogen man finns det bara tre stjärnor för mig i natten. Om dessa stjärnor skulle jag kunna utgjuta mig i evighet. Men då jag nyss lärt mig att diskretion är en hedersak tiger jag still. Dessutom är TP en svartsjuk testosteronstinn oxe som jag icke vill reta upp. Drar mig tillbaka ensam på min kammare...men ylar ut i natten; Nessun dorma, nessun dorma...

Hej Miriam!

Har väntat på att höra från dig. Går in här innan
sängdags för att se om något kommit från
dig. Blev glad att höra från dig.

Det måste varit en tuff tid för dig. Jag minns
själv hur det var då. Det känns som igår. Jag
hade bra stöd av vänner, familj och jag gick
till en terapeut. Jag hade strax efter att vi separerat
en slags chock inom mig. Jag insåg i separationen
att kärleken, hur stark den än var hos mig
och honom, att förnekelsen krävde att jag tog
hand om honom för att han skulle välja att möta
sin sjukdom. Han fann strax därefter en kvinna
som skulle ge honom tröst, boende och stöd.

Jag skrev aldrig på adressändringsblanketten.
Jag behövde innan dess någon slags empatisk
förståelse eller insikt från hans sida. Jag beslutade
mig för att aldrig tjata, inte låta honom flytta in tills dess
han hade tillräckligt mycket mod att visa mig
att kärleken tålde ärlighet. Jag erbjöd vänskap
efter att han bett om det. Förälskelsen var stark
och jag hoppades att han skulle våga. Han
var som din man uppe under nätter, berusad
I telefon, uppvarvad, och såg fel och brister
hos mig, som var ett resultat av hans egna
oansvarighet.

Jag prövade hand tillit till max. Jag kan se
att han behövde en kvinna som skulle finnas
vid hans sida, för att någon dag klara att närma
sig hans beroende. Jag skulle inte vara den
kvinnan. Det var svårt att se hur lite vår kärlek
på allvar betydde när det verkligen visade sig.

På så vis har jag stirrat alkoholismens kärna
i vitögat. Hört hans ord om att jag var allt,
att jag var den rädda, samtidigt som han inrättade
sitt liv hos den som kunde vara medberoende.

Jag skrev till dig för att jag kände igen mig
i dig. Detta att hela tiden veta. Att känna
livets krav och de roller vi får som kvinnor.

Du säger att det känns rätt och skönt nu
och du är mitt i husförsäljning. Det du gör
är svårt och jag tror jag anar hur det kan
kännas.

Idag lever jag med en underbar man. Han
kan reflektera kring sig själv och oss. Han
påminner om allt det jag tog för givet innan
jag träffade en alkoholist.

Kärleken och livet är komplicerat nog. Det
finns så mycket underbara människor där ute.

Det tog över ett år för mig att driva ut mitt
ex ur mina ådror. Efteråt kunde jag inte begripa
hur jag kunde leva i den där sortens oro.

det var som att slänga en boll mot honom
och den studsade tillbaka. Som ett eko genom
trötthet. Livet återvände, och den kraft jag
fick av att sätta gräns efter gräns var som
att hitta sin kraftkälla.

Hoppas att du har vänner omkring dig
som stärker dig och det du gör är stort och
kräver stort stort mod.

Det finns det mycket av här. Jag har haft
mina vägar att ta mig ur. Jag har hittat styrkan
hos de som inte levt med alkoholism
Inpå sig. Att vara runt dem har gett mig det
friska att kunna jämföra med.

Hela samhället är ju mer eller mindre medberoende
utifrån kvinnans roll. Så tänker jag. Jag hittade
mycket vila och kontakt med det sunda genom
meditation, och genom att se vad jag kände
när jag tänkte mer på tomheten att fylla än att
dela med mig till andra medberoende. Kanske
för att jag inte ville vänta in min alkoholist
utan se det som skedde utifrån en egen
resa som kvinna och utifrån min egen
uppväxt. Den som delvis är unik och svarar
på frågan varför jag hoppas på andra när
jag borde ge upp.

Jag tänker på dig och önskar dig allt gott!

Det finns ett liv därute om vi vågar se det!

kram, F

Här håller jag för fullt på att kämpar med att
bygga upp vårt kollektiv. Gick till sjöss i arla morgonstund för att kunna förse eder med
näringsriktigt kost..Efter en dags hårt slit i mitt
annletes svett efter att ha förtöjt båten. Stapplar jag in i mitt hem med min svårt sargade och
frusna kropp. För att finna min käre vapenbroder
kurtisera med min trolovade och allt annat kjolstyg som rör sig.

Tårarna faller nu ned för min solbrända kind, då jag även ser att frk NN visar sin tillgivenhet till
denna tvåhövdade huggorm som till vardags
klär sig i klänning.

Ber eder vackra oskuldfulla kvinnor som blivit manipulerade av denna androgyna best
att ICKE slösa eder kärlek på denna "man"
Utan gå gärna in på min tråd och lite sådär spontant
tala om vilken fantaskisk man jag är. Kommer stå med
öppna armar och ta emot all den kärlek ni vill ge mig

Kramar från "vaddå avundsjuk" TP ;-)

(Avsides...psst Dompa..gillar dig jättemycket
men måste ju sätta ner foten någon gång;-) )

Ok, jag tar den som vill ha mej för tillfället då.. Klänning inga problem. Har aldrig varit fåfäng.
Så smal som jag "råkat" bli av den här totyren kan jag bara ta en snygg kasse och klippa hål för huvud och armar så är det fixat! Barfotabröllop utan tofflor, eller hur?
Inte jättesugen på prästen dock.

Yes, det får bli parterapi tills vi storknar. Har en del kontakter via min knasskola.
Kan bli intressant och höra vad i h-vete han vill.

Gonatt fina medsyster <3
Nykter och trött.