Senaste kommentarerna i forumet

Vet precis hur det är, jag gillar också att dricka och festa men har inga begär, men min man blir värre och värre.Vet inte hur det ska gå men tror att det inte finns någon återvändo. Om jag inte slutar helt med vin, vilket jag inte vill. Jag vill ha ett normalt liv!! Hur ska jag göra, älskar min man så mycket, mår illa hur jag ska göra. fan fan fan....

Ja du lilla Anna, nu vet du det igen... Been there done that oändligt många gånger. Till och med efter att jag tagit mitt beslut efter tretton helgen så var jag tvungen att "prova" efter några veckor. Det som skulle bli vin till middagen endast en kväll blev istället vin, öl och drinkar i två hela dagar... Efter det har jag inte druckit en droppe alkohol!
Ibland är inte hjärnan övertygad men nu när du provat så kanske hjärnan har förstått det du sagt hela tiden! Nämligen alkohol är ingen bra idé för oss som inte kan hantera den.
Livet är så fantastiskt mycket bättre utan alkoholen, jobbigt till en början men värt varenda kämpande sekund! Jag lovar!
Skickar massor av styrka till dig! På't igen bara, ge inte upp!

Mår skit men det går väl vidare.....det där livet...

Det har varit så fantastiskt fint och underbart länge nu...men så är vi åter i helvetet. Dag 12 och han är fullare än nånsin.Jobb i morgon och jag vet ju innerst i hjärtat att det inte kommer att gå. Detta är katastrof. Han har ett megastort uppdrag som kommer generera enormt med pengar till vårt företag. Hur blir det med det? Kommer han förlora det?
Jag mår så dåligt så jag har känt mig tvungen att själv dricka för att orka. Jag blir ju givetvis inte som han, jag kliver upp på morgonen, kan jobba, köra bil och vara normal men ändå känns det ångestfullt. Jag mår så dåligt av alkohol och då pratar vi små mängder. Kanske det som gör att han inte kan sluta? Jag triggar honom. Gode gud. Hjälp.
Måste jag som inte har problem sluta helt för att få honom att sluta?? JA det är värt det! Jag älskar honom. Punkt.Men vill jag? Stora frågor? Men han ligger utslagen, helt borta, kvicknar till liv ibland och tigger om ett glas så att han inte ska må illa. Han är så rädd att börja spy. Det kommer till slut ändå.

Hur har det gått? Förlåt att jag pratade om mig själv...

För det finns inget sug i honom en vanlig dag, han kan vara helt utan i två månader utan problem....och oftast kan han dricka lite vin till maten utan problem också men ibland när jag själv är partysugen, så ramlar han till slut igenom...och blir stupfull i flera dagar i sträck numera. Förr var det en dag, sen bra och jobba som vanligt. Nu är det flera dagar i sträck, nu är han inne på sin 12 dag. Mer eller mindre stupfull varje dag. Ljuger varje dag att nu är det den sista, han behöver bara lite vin för att landa och inte må illa. Jag är en idiot och ger honom och sen är han nästa morgon uppe med tuppen och dricker sprit som jag har. Han har snott så mycket fin sprit från mig...
Han hatar när jag gråter men jag ska stå ut flera gånger om dagen att han gråter och är förtvivlad....

...så är jag här och skriver några ord igen.
Hamnar ofta i en typ an "stand-bye"-läge.
Nu har jag kommit ytterligare ett steg närmre slutet på detta.
Min ork är slut, sen länge, men orkar inte vänta och för att komma vidare måste jag handla.
Idag har jag kommit ett steg vidare. Det ska bli skönt komma hem till familjen och samtidigt avsluta det destruktiva som aldrig kommer ändras.

Det är så sorgligt och orättvist att inte kunna nå fram och ideligen bli dömd och bedömd med negativa ögon av mannen jag fortfarande vill tro vill väl men inte vågar släppa gardet. Så tråkigt och tragiskt alltihop! När han menade jag är orsak till hans illamående finns ju ingen startgrop kvar...

Jag vill ingen illa, aldrig velat...

Tack för ordet och platsen!

Mår riktigt riktigt dåligt och måste ge mig tiden och platsen att sörja nu innan jag förgås...

..på dig nu, ofta och särskilt under förhandlingen. Det är en mycket obehaglig situation att befinna sig i.
Lita på din advokat!!! Lyssna på vad mannen säger men försök hålla det ifrån dig. Det är så smärtsamt se, höra och bli utsatt för allt det manipulativa. Att inte få möjlighet kunna framföra hur det egentligen varit och är. I det sammanhanget är det fakta och advokaternas arena.
Tråkigt nog ser domarna detta ofta och är oftast slipade och förstår mer än man tror trots att ritualerna känns omänskliga och, som jag upplevde, orättvisa eftersom det blir obalans i vad som ges huvudvikt i förhållande till verkligheten.

Håll huvudet högt och kallt så långt du förmår...

Du är stark och sund! Låt ingen annans ord få dig tvivla på det i trängt läge. I mitt fall var det ena slaget efter det andra rakt i maggropen de gångerna. Tanken på barnen höll ihop mig, de litade på mig och det gav oanad styrka!

Du är bra som du är just för du är den du är!

Kramar och styrka i mängd!

Ja visst är känslan härlig för stunden..men när vi nyktrat till..vilket man ju gör förr eller senare...så är det som du säger..bara ångesten kvar...

Och helt ärligt så kommer fyllan aldrig vara värd den hemska känslan som uppstår dagen efter....har just nu sjuk ångest..minnet kommer tillbaka lite i taget från igår...och jag kan ju säga att hade jag haft en pistol nu så hade valet varit enkelt...

Så hur fan är man funtad som utsätter sig för det här? Visst, det är en sjukdom...men valet att ta första glaset är ju ändå mitt...om jag ändå kunde lära mig att tänka efter före...

Hoppas du låter bli ölen och får en fin kväll!

Det där med att alkoholen slår ut mättnadskänslan är också säkert rätt...helt sjukt vad mycket man kan dricka och äta...utan att känna något stopp...

Så att lägga ner alkoholen har ju många fördelar...

Hoppas att du lyckas lägga ner innan det gått för långt...blir ju inte direkt lättare...

/mic

Det var just det där med "mer o mer o mer"... Känslan är så himla härlig för stunden! Därför försöker jag fokusera på ångesten efteråt och eventuella långsiktiga resultat. Ölen får jag väl ta och prova nu när han ändå köpt dem. Blir det en trigger så får jag undvika dem också. Drack 0,7% cider i torsdags på en firmafest. Jag körde bil så hade inget fokus på att dricka. En kul grej jag iakttog. Jag blev proppmätt fort men de andra fortsatte äta och äta. Alkohol slår verkligen ut mättnadskänslan. Kalorierna flödar.

Du har rätt när du är skeptisk..för min del så behövs det inte mycket för att kroppen ska gå igång och längta efter mer...o mer...o mer...

Det är ju därför vi är här...vi fixar det helt enkelt inte..

Kanske fixar du 0,5 ölen,kanske inte...

Är det värt att chansa?

Frågar du mig är svaret enkelt..men det är bara du som kan bestämma..

Livet kan va väldigt fint...och det kan också va ett rent helvete..

Alkoholen är för många det som gör livet till ett helvete..

Heaven or hell?

Enkelt,eller hur?

/mic

Jag såg så ölsugen ut så han kom hem med alkoholfria öl. Är lite skeptiskt. De innehåller faktiskt 0,5% alkohol.

Ja jag vet...jag är jobbig...menförhoppningsvis ska jag inte skriva mer efter detta....

Mår så dåligt att det är min enda chans att på något sätt överleva dagen....är att skriva,skriva,skriva...har försökt tänka...och försöka slinga dimman..
Från igår....men det går inte...det gör så ont..är så svårt...jag vill inte,orkar inte tänka än...

Somnade en stund...vaknade kallsvettig och önskade...att allt var en mardröm....men nej det är tyvärr inte så...allt är högst verkligt...och overkligt...

Kan inte för mitt liv förstå hur jag satte allt på spel igår....

Just nu är det bara...

Ångest.Ångest.Ångest.

Såg min spegelbild nyss...ingen skön syn...hade ett blåmärke över kinden som jag inte har en aning om hur det gick till..

men den fysiska smärtan kan jag hantera...den psykiska däremot...äter upp mig....

Over and out .....

/Mic

och livsvän! Tänk att vi möttes här. Tänk, alla dikter och sånger... Och tänk att du tittade in här just idag :)

Från dig till mig:

Hon är på jakt efter solen
hon har seger i sitt steg
hon går rakt in i ljuset
hon må vara rädd men aldrig feg
hon vågar vinna över rädslan
hon kan se sin rädslas grund
hon säger: människan skall inte vara ensam
så kom, låt oss dela denna alltför mörka stund / Lisa Ekdahl

Och från mig till dig:

Vad för mår väl en snigel
mot en pansarvagn.
Ingen glödgas till mjöl inne i den.
Den rostar inte omgiven av lik.
Den mosar inte in någon i asfalten.
Knappt den gör en blomma förnär.

Men snigeln är snabbare.
Den når fram.
Den rör sig bland sådant som växer.
Den tar en omväg runt den brinnande staden.
Den har tiden på sin sida.
Den, liksom vänskapen mellan mänskorna. / Claes Andersson

Var inne och kikade som hastigast och läste ditt senaste inlägg här nedan, och vill bara lämna ett litet (men med värme) avtryck här i din tråd. Mina två trådar, först den i "förändra sitt drickande" och senare den här i "vidare livet" är kvar här, någonstans i den täta väven. Tänker ofta på alla forumvänner från "mitt" mönsterstråk, och är så tacksam och glad över att få ha kvar någon av dem även utanför forumet idag. söndagsram från Victoria

En helt annan sak att göra det...i verkligheten...

Jag vet ju att du har rätt...jag är verkligen överallergisk..men som du säger? Jag lyckas förtränga det...gång efter gång efter gång...

Min sjuka hjärna minns bara den gången det faktiskt funkade bra..typ en gång av 10...resten är ju bara ren otur? Eller hur? Jo,tjena

Tyvärr så gick jag ju för långt denna gången...kastade mig handlöst utför stupet med tron att jag kan flyga...

Det blev ju såklart krashlandning...den värsta i mitt Li..och då trodde jag att jag upplevt det mesta...jag hade fel...jag vet helt ärligt inte hur mitt liv
Ska kunna fortsätta efter detta..

Så illa är det...

Dina ord värmde mig för en sekund...sen blev det ännu värre..när det blev så uppenbart vad det är jag gamblat med...

Får jag EN chans till,...

Tyvärr rök nog min sista igår...

Vill trots det tacka dig för allt klokt du skrivit här genom åren...utan det hade jag varit i detta läge för länge sen...

Att jag inte lyssnade mer på vad du sagt...

Allt eller inget...det är ju egentligen så enkelt...

Hoppas andra här lyssnar mer och bättre än vad jag gjort..

Ha en bra dag Berra, njut av livet...det är du värd!

Så måste jag ju försöka...

Innan du köper det där sexpacket...läs hur det gick för mig...tänkte som du igår em..lite rosevin kan väl inte skada??

Ja du kan ju läsa hur det gick för mig....det som började så oskyldigt...blev mitt livs största mardröm..

Så vad du än gör...ta inte ens en lättöl..det är inte värt det...

Köp hellre 10 glassar och njut av att leva...

Alkoholen gör tyvärr att man glömmer bort vad livet EGENTLIGEN handlar om....

Kämpa!

Du fixar det...bli inte inte sån jävla loser som mig...

/mic

Är så otrolig tacksam idag. Tänk om jag inte gjort något åt mitt missbruk. Det var bara en tidsfråga innan allt hade gått åt h_lv_te. Körkort, jobb och familj skulle försvunnit. Tidigare har jag hållit mig nykter för andras skull. Har tänkt på det genetiska arvet. Min pappa var alkoholist. Han drack en vecka om året. Vår lägenhet förvandlades då, under några dagar, till en fyllekvart. Resterande 51 veckor var han världens bästa pappa. Jag skyller inte min alkoholism på de gener jag ärvt från honom. Min alkoholism har jag druckit mig till alldeles själv. Jag inser att jag aldrig mer kan dricka alkohol. Gör jag det vet jag att konsekvensen blir förödande. Min familj överlever alldeles utmärkt utan mig. Är så tacksam att jag får vara med i gemenskapen och känna att familjen har förtroende för mig. Kämpa på alla ni som är ute på det här forumet, det kommer jag att göra.

Thats it! Drygt två veckor och suget är tillbaka. Jag vet att jag får ångest om jag dricker nu och ändå ursäktar jag mig med att en 6-pack 3,5:or är så oskyldiga, att det är spriten som jag ska hålla mig undan för. Jag vet att jag kommer ångra mig - FAN FAN FAN - och ändå vill jag ha ruset för stunden! Det är skönt väder ute och planerar en längre vandring med hunden med glasstopp någonstans. Hoppas det får mig på bättre tankar...

Tyvärr famns där ingen när jag som bäst behövde det...bara alkohol djävlen...och vi vet ju hur det brukar sluta då...

Önskar att jag hade något..någon..någonting att skylla på...men tyvärr...det finns inte...

Nu är det bara jag och min ångest kvar....

Mår så dåligt nu så det går inte ens att ta på..än mindre förklara...

Men av någon anledning tror jag att du förstår...annars hade du ju inte varit här...

Så..vad ska jag säga nu?

Att livet går vidare? Att allt ordnar sig?

Isåfall skulle jag ljuga...och det har jag gjort nog...

Allt är över...allt är slut. Finito...

Jag hade allt...nu har jag inget.....

Om det är synd om mig? Ja kanske...men på ett sätt är det bara jag själv som satt mig i denna sitsen så...

Jag klarade det inte...tog i nte min sista chans...

Om jag mådde dåligt sist så....

Är det ingenting mot hur jag mår nu...

Tror intei ens en ängel kan hjälpa mig nu....och jag förtjänar det definitivt inte...

Tack för att du försökte hjälpa mig sist...tyvärr fixade jag det inte...

Ramlade för hårt denna gången...

Ha det /Mic

Vad var det jag sa?, nejdå skämt åsidor...
En liten liten stund av tillfälligt hjärnsläpp och obetänklighet skapade detta panikartade läge du befinner dig i just nu.
Allt är svart och gråmulet, inte sant?

Du kan inte sluta tänka på vad som hände under gårdagen, försöker hitta "felet", en punkt ett tillfälle som fick dig att missbedöma situationen.
Gör inte det, du får inga bra svar, felet ligger i ditt tänk att du inte tillräckligt tror på din egna nykterhet, det kan bli roligare med alkohol, KAN...
..men oftast det direkt motsatta, bara en totalt katastrof, det är lätt att vara efterklok i ett sådant här tillfälle, också lätt att säga aldrig mer.
När det om några dagar har svalnat från en helveteseld till en ljummen vind, så farligt är det väl inte?
Jo det är det, alltid lika farligt, nästan alltid samma resultat, du är allergisk mot alkoholen, tål den inte längre, missbrukar den som andra inte gör.
De kan, du kan inte, du är inte som andra, inse att du har en allergi du inte kan bota på egen hand, inte heller med annans hjälp.
Det enda sättet är att undvika den, för en tid eller helst för alltid, men tänk inte på när du ska möjligen få möjligheten att prova igen, för det ska du inte,
Du var ju allergisk eller ännu värre en missbrukare, du kan inte prova, inte ens en gnutta för att det öppnar fördämningarna och det svämmar över.

Idag är ingen dag för ditt drickande, inte i morgon heller, och inte dagen efter det, släpp dessa tankar.
Vad kan du göra istället?, tänka på det som ger dig näring för övrigt, alla de andra glädjeämnen som alkoholen har tagit över och gjort till sina.

Streta emot och försök låta dina sinnen vara dina, inte en slav under alkoholen, om de sätter sig högst så gör tvärtemot eller ingenting.
Svält ut tankarna på alkoholen och inse att de leder ingenstans, inte till något gott alls, bara tankar på att åka tåg mellan tåget och rälsen.

Inga sunda tankar, du vet det, så välj nya spår utan räls, börja på en stig, upptrampad av någon annan, eller påbörja en ny.
Och försök le åt livet som ger dig glädje utan alkoholen. Inte lätt men övning ger färdighet.

Du kan du vet det, på't igen, våga älska dig själv, ingen annan står dig närmare än dig själv.

Berra

En nykter vecka till lagd till handlingarna. Ett par tillfällen under veckan har jag hamnat i situationer som tidigare lett till stor konsumtion av öl och vin. Nu har jag faktiskt stannat upp och inte smitit den enkla vägen. Det har inte varit lätt och mkt smärta har kommit upp till ytan.

Ha en fin söndag!

Finns så mycket jag vill..
Finns så många jag älskar..
Inatt satt jag allt på spel igen...
Svart eller rött??
Spelar det någon roll??
Jag förlorade..och till sist förlorade jag nog mig själv också..
För är jag verkligen den som sitter på uteserveringen och flirtar vilt med tjejer, för att till sist bli utkastad av vakterna...när jag hemma har den underbaraste frun i världen...

Är det jag? Snälla säg att jag drömt...en mardröm....
Tyvärr är det nog så illa att verkligen har kommit ikapp mig nu....

Skulle ge precis ALLT för att lyckas bli som du Berra...

Hjälp mig!?!

Mår så dåligt nu så...ja ord kan inte ens beskriva hälften....

Du får gärna säga att jag har mig själv att skylla..vad var det jag sa?

Säg vad du vill..bara du tar mig ut..från detta helvete!

Har ju sagt det förr...min fru har nog fått nog nu...men idag är det så....

Nu är det bara jag och ett stort hus...med alla minnen..inga barn..ingen fru...ingenting...

Har ingenting att skylla på..jag först,red allt helt själv..

Skulle va så jävla lätt att slänga sig framför tåget nu...men på något sätt så ska jag iallafall härda ut idag...för att verkligen känna.må. Så dåligt som jag förtjänar..

Allt har rasat...jag ramlar...

Hjälp mig upp en sista gång...även fast jag i inte förtjänar det..

Har ingen annan kvar nu...FanFanFan!

/Mic

Jaha, då är det bara att erkänna! Jag drack vin i går när vi hade gäster. Jag tänkte att ett glas vin kan väl inte vara så farligt. Då behöver jag inte tala om att jag har problem med att dricka måttligt. Sedan blev det naturligtvis mer vin när gästerna hade gått. Hur dum får man vara? Jag vet ju att ett glas vin leder till mer och mer! Men eftersom ärlighet är viktigt så erkänner jag nu.

Då är det bara att börja om igen efter en dryg vecka utan alkohol. Det är nog inte hela värden, huvudsaken är väl att jag inte viker av från den rätta stigen. Jag snubblade litet på en sten. Dessutom fick jag bevisat för mig själv att det inte går att ta bara ett glas vin.

NU ska jag ut och rensa huvudet med en skön promenad. Det ska bli en fin sommardag i dag. Den ska jag inte förstöra. En dag i taget och undvika det första glaset.

Finns det ingen öppenmottagning inom psykiatrin där ni bor. I min stad finns det och det är ju ingen
tvångsvård. Låter fruktansvärt det du beskriver och hjälp behöver ni ju ha. Kan ju vara knepigt för er
att få henne att gå med på en sådan sak. Akuthjälp finns ju på alla sjukhus, och där kan dom ju inte neka
att ta emot henne och kanske slussa henne vidare inom vården. Låter ju oxså som om hon inte äter utan bara
röker och dricker. Till slut kollapsar ju kroppen. Det är det enda råd jag kan ge dig.
Tänker på er i detta svåra
Konstnären