Senaste kommentarerna i forumet

Jag håller helt med dig,hur kan ens värderingar totalt fallera när man har alkohol i sig? Jag är så glad att jag inte skadade någon!Jag är livrädd för att få fängelse för den skammen skulle vara så oerhörd tung att bära!Jag hoppas att jag går starkare ur det här när allt är klart.

Jag är så oerhört tacksam över att jag inte skadade någon o som du säger,hur tusan kan man helt tappa sina värderingar när man är onykter?? Det ska bara inte hända igen!!! Jag är livrädd för att få fängelse,den skammen skulle bli så tung att bära men jag hoppas dom kan ta lite hänsyn till omständigheterna o att jag aldrig har blivit straffad förut.Ju nu har jag svårt att se nån ljusning men jag ska göra allt för att bli hel igen!

Jag är så oerhört tacksam över att jag inte skadade någon o som du säger,hur tusan kan man helt tappa sina värderingar när man är onykter?? Det ska bara inte hända igen!!! Jag är livrädd för att få fängelse,den skammen skulle bli så tung att bära men jag hoppas dom kan ta lite hänsyn till omständigheterna o att jag aldrig har blivit straffad förut.Ju nu har jag svårt att se nån ljusning men jag ska göra allt för att bli hel igen!

Hej Pellepennan!Tack för välkomnandet! Ja,mitt liv är inte lätt just nu men jag känner att skammen o skulden lindras när man ser här på forumet att man inte är ensam utan det finns fler i samma sits!Jag har oxå lovat mig att aldrig mer köra bil berusad o jag hoppas att jag kan hålla det.tyvärr körde jag in i en refug innan polisen kom o det blev grovt fylleri,jag hoppas att dom kan ta lite hänsyn till omständigheterna omkring o att jag inte är straffad förut,men jag är livrädd för att bli dömd till fängelse.

Hej m-m! Har fått tag på en psykolog som jag ska få komma till om en vecka o det känns bra.Känns skönt att hitta det här forumet,ett ställe man vågar säga sanningar o prata om skammen o jag kommer att ta till mig alla råd jag får på vägen!Jag är som sagt livrädd för att få fängelse,den skammen kan jag inte bära känns det som.

Du har helt rätt,uppvaknandet kom som en orkan,men för första gången i mitt liv vågar jag säga till släkt o närmsta vänkretsen att jag inte orkar vara stark längre o responsen blev helt annan än vad jag trott.Dom säger att det inte var konstigt att jag till slut gick helt ner till botten efter år av katastrofer i mitt liv o nu vågar jag äntligen vissa min svagheter!. Dom säger att jag varit stark för länge o det ligger det något i.Jag är så fruktansvärt orolig för vad straffet blir men, jag hoppas att rätten trots allt tar lite hänsyn till omständigheterna som föregick brottet.

ingen egen erfarenhet av spelmissbruk men jag har hört andra på AA som haft det också. Lite verkar det som att förnekandet är minst lika svårt att nå igenom som för tablettberoende. Jag hade en granne för många år sedan som spelade bort hela villan de hade, det kom som en chock för hans fru när karln bara försvann och det visade sig att han helt sonika hade gömt sig i ett uthus bara för att slippa se kravbreven. Typ : Det som inte syns finns inte.

Ärligt tror inte jag att han självmant kommer att prata om sitt spelande. Men om du tipsar personalen innan så kan de förbereda sina frågor utöver spritsnacket.

Det svåraste för en medberoende är nog att inse sin egen maktlöshet. Valet att förändra livet måste komma från mig själv som beroende, lite kan du ställa krav...OM du klarar att hålla dina krav ! För varje gång du ger med dig tar jag det som en acceptans för att jag kan fortsätta på den destruktiva vägen. Jag var som aktiv alkis en mästare på att manipulera alla i min omgivning så jag fick vara ifred med min kära alkohol. Glöm inte att vi beroende sätter alkoholen (eller spelet) i absolut första rummet. Kärleken kommer alltid på plats 2.

Tala om hur du tänker göra (och var också beredd att sätta din plan i verket) om han inte ändrar sitt liv. Men återigen....sök egen hjälp ! Allt blir så mycket lättare om du har nån att prata personligt med.

Ta hand om dig !!

Detta är sista dagen på Kanarieöarna imorgon åker jag hem och då ska jag sätta min plan i verket. Lite orolig är jag för om jag säkert klarar av det. Det har varit alldeles för mycket alkohol i veckan och jag hoppas att det ska gå bra att sluta. Men jag tror att min beslutsamhet och glädjen att få hem min lilla valp, ska göra att det fungerar. Så är ju dottern där också som en extra spärr för mig. Plus att jag efter en veckas semester har en hel del jobb att göra. Håll alla tummar för mig och önska mig lycka till.
Det ska bli skönt att komma hem och få skriva på en vanlig dator och inte på en liten läsplatta. Semestern har varit lite si och så, inte så mycket sol men skönt ändå. Med det ohälsosamma leverne jag levt, för mycket alkohol o fel sorts mat, så mår kroppen inte så bra, så nu faktiskt längtar jag tillbaka till Sverige och ett bättre liv.

att ha min egen ekonomi...bara så svårt att klara alla utgifter själv när hans pengar går till annat än våra gemensamma utgifter. Min lön är slut vid månadsskiftet och då är jag helt beroende av honom. Ja usch, ekonomin är ett kapitel för sig. Men hans spelande är för honom på något sätt känsligare att prata om än alkoholen. Han kan inte gå med på att det är ett problem. Men jag ser ju att han ibland spelar istället för att dricka, för att få ett lugn i kroppen. Sen blir det oftast att han dricker ändå, men det märks särskilt tydligt när han inte druckit på ett par dagar, när han blir rastlös och orolig i kroppen, när jag känner att det är på gång igen...

Hur får man honom att ta upp detta med spelet samtidigt som han pratar om alkoholen? Kommer de ställa frågor om det?
Jag har så mycket frågor, nya dyker upp hela tiden.
Ja, jag ska söka hjälp själv. Ska ringa till Beroendecentrum och fråga vilka möjligheter som finns.

Det jag funderar över mer är ju hur jag kan hjälpa honom. Jag vill ju finnas där när han ber om hjälp men det är svårt att veta vart jag ska dra gränsen och hur jag ska bemöta det.

Tack för ditt svar! Det är ovärderligt att få reflektera kring detta! Jag har ingen som jag kan prata med om det här så det känns jättebra att ha hittat hit.

Så klart fixar du detta Askan. Du får ta det i små steg som jag gör när jag är ute och springer. Jag tänker att nu skall jag klara det till nästa lyktstolpe och när det är klart blir det till nästa kurva. Ibland är helheter alldeles för stort och mäktigt att ta in så att stycka upp tillvaron i små greppbara bitar underlättar.

Du skall inte tvivla på dig själv. Du är säkert den ende som gör det så varför inte sälla dig till vår skara som litar på att du fixar detta. Du har ju redan klarat uppstarten och den kan vara den svåraste. Just att komma över initieringströskeln.

Hjärnan bryr sig inte ett dugg om i vilken form den får sin belöning. Det viktiga är att den får sin belöning. Det gäller alltså att ersätta alkoholen som belöningsmedel med något annat (icke beroendeframkallande). Så fort en tanke på alkohol dyker skall du fort som en gris blinkar tänka på något annat. Det gäller att omprogrammera automatiken i vårt tankemönster.

Det är klart att vi litar på dig men framförallt litar vi på att du fixar detta. Och skulle du inte göra det litar vi på att du försöker igen och igen och igen. Inte för vår skull utan för din egen skull. Det är du skyldig dig själv. Men det vet du ju redan eftersom du finns här på forumet.

May the Force be with You

Bedömer polisen att du inte kunde framföra ditt fordon utan att framkalla fara ligger man sämre till och då går man på den övre straffskalan.

Kör hårt askan. Har du klarat dig hit fixar du det!
Nya rutiner. Varför skulle du falla tillbaka igen?
Kämpa på - HA det!

onsdag i livet fast ändå annorlunda. Processen är i gång, jag jobbar med det här men jag måste säga att det går förvånansvärt lätt denna gången. Kanske är jag till slut redo?
Försöker räkna hur många dagar det varit nu, 11 måste det vara va? Och innan dess en hel vecka till. I normala människors ögon en helt normal konsumtion, i mina en jävla insats.
Jag tycker att jag är duktig som gör det här. Jag gör rätt. Sitter faktiskt här och blir som stolt över mig själv. Och sen direkt så dyker självhatet och tvivlet upp igen - men vad händer om du inte klarar det då?
Och sen talar jag mig till rätta och förklarar att jag bestämmer ju faktiskt själv.
Varför tvivlar jag så mycket på mig själv?

Ja det ser inte så bra ut med grov rattfylla har googlat lite och det KAN ge fängelse upp till 2 år. Men det finns undantag med fotboja och övervakning under pågående behandling m.m.
Men gjort är gjort och nu är det bara att fullfölja det straffansvaret du har, det ruggiga som ter sig som en självklarhet i nyktert tillstånd är som bortblåst under påverkan av alkoholen. Det skrämmer mig mest. Vad kommer sedan, dråp?
Du kan mitt i alltihopa känna en fördel av att du inte hann köra ihjäl någon i alla fall, vilket hade varit en oerhörd tragedi för både dig och de anhöriga till offret, det hade varit värre, mycket värre...
Förhoppningen med straffet är att förseelsen inte ska upprepas igen, och det låter ju som en självklarhet NU, men kan man garantera detta även på fyllan?
Passa på om det finns en möjlighet till behandling istället för frihetsberövandet.
Det tror jag har en bättre presumtiv åtgärd att lära sig ta bort problemskaparen istället för att se på resultaten av vad den skapade.
Du kommer att fixa det här, och efter allt detta när du har fått tagit om körkortet igen så kommer du troligen gått starkare ur det istället för att låta ångesten bryta ner dig som nu.

/Berra

Har egentligen bara ett tips att ge. Låt drickandet vara ett tag så tror jag det blir lättare att ta tag i dom andra sakerna som tycker dig. Dom andra sakerna som tycker dig har jag ingen erfarenhet av och kan inte ge några råd. Är tankarna allvarliga så kanske du kan få träffa en psykolog att tala med. Om inte kan du säkert få råd från någon annan här inne. Du kan ju läsa här inne och åtminstone skriva av dig. Att du hittat hit tyder ju på att du ser att alkoholen är något som säkert har ett "finger" med i spelet.

Lycka till!

Hej och välkommen hit! Här inne finns det flera trådar som behandlar depression och alkohol. Har själv ingen erfarenhet av medicinering, men har väl som dom flesta känt nedstämdhet efter drickandet. I trådarna som behandlar temat blir det helt uppenbart - att alkohol bara förvärrar depressioner.

Gällande rattfyllan förstår jag din oro, men nu har det inträffat, och det visar ju bara på hur sluga vi blir när vi dricker. Det är säkert jobbigt men jag tror du kan se det som ett problem som inträffat på grund av alkoholen och som nu kommer att få en viss konsekvens. Och det positiva är att kör man inte mer på fyllan så är ju problemet inte återkommande.... Till skillnad från andra problem som fyllan orsakar. Dom är ju tyvärr återkommande som gräl med släkt och familj etc.

Om påföljden hittar du mycket på nätet, bara att googla. Men generellt tror jag att det blir kännbart. Beror på en massa saker som exempelvis om du tidigare straffats för det. Säkert dagsböter (ska uppfattas som svidande beroende på inkomst) lite pengar till brottsofferfond och eventuellt samhällstjänst. Fängelse tror jag det blir om körningen var att betrakta som trafikfarlig (krocka, i diket, köra mot rött etc.) Men jag är ju inte jurist, och det får väl bli som det blir. Har själv som tur är ingen erfarenhet av att åka dit, men tyvärr har jag kört påverkad.

Har lovat mig att det aldrig mer får ske, och hoppas att vi alla slipper möta berusade på vägarna. Tyvärr är det inte så...

Lycka till!

Skam och skuld över hur livet sett ut är nog något vi alla har gemensamt! Försök att se detta som en start på ett nytt liv. Har du någon att prata med om det som hänt?
/m

inte hittar något om rattfylla och körkort så kommer du att möta många som är i samma livssituation i livet för övrigt. Det är många som hittat en nyckel till att förändra sitt liv genom att läsa och skriva här. Ibland kan det till synes värsta vara det bästa som hänt en... Ett uppvaknande och den tydliga knuff man kan behöva för att förändra sitt liv. Lycka till! / mt

- eller spåren av dig Fenix! Tänkte faktiskt på dig precis samma dag, eller dagen innan du skrev när jag rotade i min gamla tråd. Hoppas livet är gott hos dig. Beklagar sorgen - och tänker att TV:n blir ett trevligt tillskott. Det är inte många av dem som är här nu som vet att Filosofiska rummet är öppet för alla... men kanske fler tittar in och vilar en stund:) Kram till dig och Adventsglädje! / mt

framgången - att "allt gick vägen"!!! Ta väl hand om dig och träna med måtta:)
Hoppas du delar med dig av dina erfarenheter längs vägen mot nyårsaftonen. Allt gott, lev väl / mt

Tack för tipset,ska kolla om jag hittar någon tråd! Blev så glad att någon svarade då livet just nu bara är fyllt med skam,skuld o rädsla för framtiden!

Allt gick vägen, har haft fullt upp med mitt och inte varit så aktivt de sista dagarna.
Blev fortsatt sjukskriven tii februari.
Tiden fram till dess ska jag träna, träna sköta om huset.
Vara med mina barn.

Ta det lugnt helt enkelt.
Men jag sladdar väl in och på nyårsaftonen och frågar hur tuscaludium har det.
Det hänger på att man håller vad man lovar.

Sova nu, nyktert

/A

Tycker absolut att du ska köra på vit månad eller liknande. Inget som kan ge något förhandlingsläge. Måste köra - kan det vara något? Tror också att det är viktigt HUR man säger det - och att du har tänkt igenom innan om du vill vara nykter eller inte. Tycker man synd om sig själv när man säger att man måste köra eller har en vit månad så tror jag att det är lättare för andra att hitta lösningar till att man inte måste köra, eller varför man har hittat på något sådant fånigt som en vit månad.

Jag har idag berättat för en kollega att jag har lagt av med vindrickandet, lite sådär i förbifarten, som att det inte alls är någon big deal, liksom. Jag säger att jag provat med ett uppehåll, eftersom sömnen varit dålig och jag ville se om det gör någon skillnad, och att eftersom det känns så bra så tänker jag fortsätta att låta bli. Det kom genast vidare till nästa kollega, att shit vad duktig m är! Så nu är "diskussionen" inför julfesten avklarad och det känns skönt.

Lycka till vad du än säger och var nöjd och stolt över ditt beslut att vara nykter i helgen!
/m

Usch, rena skräckfilmen skulle ju det vara... Förstår vad du menar med att det är avskräckande. Tycker att det räcker med dagboksanteckningar jag gjort, eller att se sig själv på foton där man ser onykter ut. Festfoton är det värsta jag vet! Hoppas jag inte behöver testa din metod :-)

Jag har inte hört radioreklamen, däremot har de ju motsvarande på tv, med Lasse och kakan. Tycker de är mycket bra - tänkvärt, till skillnad från mycket annan reklam.

/m

Skönt att det går bra, alla dagar det känns lätt är ju bra. Bra att skriva ner, för att kunna gå tillbaka och läsa om det känns tufft någon annan dag.

För min del har jag kommit igång med träning igen, och tycker det ger mig en bra ventil för att pysa ut virvlande tankar. Skönt att känna att kroppen svarar upp när den har bättre förutsättningar mot hur den har blivit behandlad innan. Jag tycker definitivt att träning är ett bra sätt att använda lite av sin nyvunna tid. Jag har bokat upp träning flera fredagseftermiddagar eftersom det varit den jobbiga dagen för mig att avstå.

I övrigt kan jag bara instämma i att vi verkar tänka och bete oss på ungefär samma sätt här på forumet, och det finns många igenkänningsfaktorer.

Lycka till!
/m