Senaste kommentarerna i forumet

till de 15 åren! / mt

Idag firar vi 15 år ihop min Lelas och jag. Snart har vi längre tid som ett par än vad vi har på varsitt håll.
Det var på håret att vi fick 15 år tillsammans och det har inte bara varit hon som varit på väg att lämna. Jag har också känt (fast i min nynykterhet) att jag är förändrad och kanske velat gå vidare på eget håll.
Men jag har kommit fram till att det vi har är värdefullt och jag gör i alla fall vad jag kan för att det ska bli fler år tillsammans.

Hur har det gått?
Hur gick det på mötet?
Skriv gumman!

Man känner igen kommentarerna, vad ska du göra i helgen då??

Har försökt minska min alkoholkonsumtion under flera år, men det har förmågan att öka så fort jag provar på att dricka igen efter ett par veckor eller en månad.
Har nu bestämt mig målet är inte på sikt, utan jag får helt enkelt avstå helt.

Ett sätt för att nå dit för mig är att ta det lugnt, inte boka in massa som stressar, även roliga saker.

Så när jag får frågan och kan svara "så lite som möjligt, har inte bokat in något alls" med en lycklig min så ser jag att folk tittar till lite, inte bara en nick, och jassårö...
utan reagerar lite på det.

Jag har i varje fall haft det så, haft fullt upp på helgerna för att inte ha tråkigt eller missa något, men igentligen bara rusat på.'

kram jonteper

som gjort dig ilsken och irriterad Fenix. Jag har följt din tråd och haft stor behållning av att läsa den. Många gånger har jag känt mig djupt berörd av det du förmedlat. Jag blev fascinerad av den starka respons du fick när de skrev om din plan för din 60-årsfest och jag var verkligen intresserad av vad du skulle ha att berätta - efter att du avslutat med "Kram så hörs vi på söndag..." Jag skrev att jag var besviken när din tråd förblev tom och avslutade med att din berättelse har ett stort värde, inte minst för mig som kämpar med att lära mig om och frigöra mig från ett tidigt inlärt medberoende.

Jag har inte avsett att tillrättavisa dig eller någon annan här och ber om ursäkt i de fall jag gjort det!

Jag har flera gånger skrivit, som det är, att jag har haft stor hjälp av att få följa människor i alla trådar och inte minst din. Att jag lärt mig mycket av att få dela erfarenheter från den "andra sidan". Att jag känner mig mer ödmjuk gentemot missbrukande människor idag.
Givetvis respekterar jag din önskan och ska inte skriva i din tråd hädanefter. Allt gott / mt

Tråkigt att du känner så, Fenix. Ärlighet från min sida kommer aldrig att innebära att jag skriver (säger) det som andra "vill höra", utan det kommer innebära att jag är så rak jag kan utifrån mina erfarenheter.

Det som har fått mig att växa allra mest under hela min process som tillfrisknande medberoende är att just få input från båda sidorna av spegelbilden, alltså även från dig Fenix. Men, om du inte vill ha mina tankar här i din tråd i fortsättningen så respekterar jag det och tystnar här.

/H.

tycks vara ett populärt ämne på forumet för närvarande. Jag kan tyvärr inte släppa en känsla av lite ilska och irritation som har anknytning till detta. Det gällde ett inlägg från Mulletant, som kände sig besviken på att jag inte hörde av mig på forumet i söndags som hon räknat med, och om jag kanske varit nykter eller inte.
Jag har fått en del riktiga örfilar här på forumet, men det kan jag ta, för det kommer från människor som har kämpat sig till en nykterhet och har något att förmedla till mig. Du MT är ju inte alkoholist, vi som skriver här gör det för att vi har ett gemensamt problem. Och tillrättavisningar från människor jag inte känner, får mig, precis som Viktoria skrev, att sparka bakut. Läsa är helt OK, men när det gäller att skriva ngt tror jag att den som inte själv är alkoholist ska vara mkt försiktig med att delta. Precis som jag själv helt slutat skriva i grupp 3.

Så här ser det ut:
Forumet har tre huvudgrupper, med en massa undertrådar.

1. Dricker jag för mycket
Här kan du ställa frågor eller skriva om funderingar angående hur du dricker.

2. Förändra sitt drickande
Här hittar ni alla diskussioner och beskrivningar som handlar om att dricka mindre.

3. Hjälpa någon som står nära
Här finns diskussioner som handlar om att vara anhörig till någon som dricker.

Som jag uppfattat det är väl dina erfarenheter och din styrka i första hand för grupp 3.

mvh
/Fenix, som för närvarande läser allt men tills vidare håller sin stora trut för det mesta stängd i väntan på att något bra ska komma ut.

renovering eller med " vredesutbrotten på morgnarna, skakningarna och tårarna på eftermiddagen, och sedan nya ölburkar på kvällen och mer än halva natten i verkstan. och så igen, och igen.... " Var rädd om dig, och barnen. Allt gott! / mt

de "helsjuka" dramerna som är iscensatta på teater och film av "konstiga" regissörer som salig Bergman och Lars Norén, Strinberg, för några för några år sen De halvt dolda av Jonas Gardell och Fyra nyanser av brunt. ... Många säger att "det är inte klokt" men jag tror att det är de som "sett" och tagit till sig gestaltar verkligheten på scenen.
Men ... det FINNS mycket vackert och fint i livet också! Många varma och glada färger och nyanser. Ha en fin helg Berra, tanka ljus och glädje till måndag! / mt

Ha en fin och nykter helg! / mt

Ha en fin och nykter helg! / mt

/ mt

Jag har de senaste veckorna hängt här väldigt mycket, återfunnit forumet lite grann.

Det är så mycket värt att läsa allas erfarenheter och tankar, det grundar verkligen min syn på drogen, och ger mig ny stolthet att kunna säga ifrån.

Ja du Berra, mångt i mycket kan det nog fungera såhär.

Vi människor är lite som diamanter...
Vi har så många olika sidor, och dom olika sidorna skiftar vi, i olika situationer.

Nu vet ju inte mina arbetskamrater att jag är "alkis", utan att jag bara slutat dricka för jag gillar det inte längre.
Dom har ingen aning om att jag haft problem.
Kan tänka mig att om dom skulle få veta skulle dom säga:

- HON?!? Nej men är det SANT!? Hon som är så ordningssam och trevlig!

Ordningssam och trevlig ja...
Utåt sett....
Inombords rådde kaos och elände.

Jag var inte riktigt killen med nedpissade brallor bokstavligt, men när det var som värst kändes hela livet nedpissat.
Och strumplästen full med hål...

Skönt att jag börjat sy ihop strumlästen igen...
Phu!

Ha en riktigt skön och spiknykter helg Berra!
Kram på dig!
//N.T

Ja ett ordval som man i ett enda ord kan förklara hur fredagskänslan känns, fredagsbuller...
För "bullrar" det gör det, allting blir mycket lättare på jobbet, alla står och går med sina förväntningar..
Man frågar, "Vad står inför din helg då'rå?", eller va'ska'ru'göraihelgendå?, när de står med sin kaffekopp och väntar på kaffemaskinen...

Lite gladare och mycket mer förväntasfulla...
Vad vill de ha för ett svar, montro?
Vill de ha ide'er till ett eget uppslag om vad man gör på en helg, för att de tror ha en torftig egen helg??

...vad är det klassiska då,.." jo'fö'fan vi ska på fest sörrö, ska festa järnet.."
Och man har vridit samtalet till att man ska förlora sig själv i alkoholen..
Jaha!, så du ska få bli full och få ha det roligt, ohh vad jag är avundsjuk.... tänker de så men säger något annat...?
Ska de själva sitta hemma och torka ihop, kanske på sin höjd dela en pavva tinto med sin partner till lördagsmiddagen...
Och lite avundsjukt tänka på sin kollega som ska få ha det "riktigt roligt"...
Men hona/han lever på sina erfarenheter och minns sina upplevelser med alkoholen, de kanske var fina?

Hur har kollegan det då, kanske bli aspackad, blir oense med sin flickvän, hon går hem, han fortsätter dricka ohejdat..
han blir fullare och börjar bli muckigt med andra festdeltagare, hamnar i bråk och råkar ha sönder någon annans mobiltelefon,
samt välter 3 st vinglas i vitrinskåpet som går sönder när han ska hämta ett nytt som han tappade från balkongen...
Han kräks över allas skor i hallen och blir till slut utslängd av värden och värdinnan..
Han fortsätter till den lokala bypuben där han inte blir insläppt, på pizzerian hinner han svepa en snabb öl innan de stänger...
Han vandrar runt på byn i bara strumplästen, skorna vet han inte var de är, gylfen är öppen och ena benet nedpissat...
Han kommer hem och somnar med byxorna nere sittandes på toaletten och huvudet i handfatet..
Han vaknar kl 10 på Söndagsmorgonen av att flickvännen låser ytterdörren från utsidan, och hela den dagen är förstörd...
Ett mess på mobilen bekräftar att flickvänner sover över hos en kompis ett par dagar..

Han återkommer på Måndagen till jobbet, lite mosig, och möter en nyfiken blick...
Kollegan frågar.."hur var din helg då, fartfylld?"
Jo den var helt OK svarar han, flackar med blicken när minnesflasharna kommer tillbaka, och går tillbaka till sitt kontor...

Han ljuger dåligt och har ett taskigt pokerfejs, han vill inte berätta vilken jäkla soppa han utsatte sig och sina vänner för i helgen,
om de någonsin kommer att bjuda honom på party igen, eller någonsin kommer att vilja prata med honom igen...
Kanske de bara kommer att höra av sig med krav på pengar för nya Kosta Boda vinglas, en söndertrampad Iphone och nedspydda skor som inte
går att rädda till rena igen..
Ångesten krampar runt hans mage så att han glömmer bort att andas helt ibland,
och allt han kan tänka på är att försöka minnas de andras miner under festkvällen,
och vad det var som var upprinnelsen till att han och flickvännen blev ovänner..

Han lever i ovetenskapen om vad som har hänt, kanske fyra dagar till, sedan kommer en ny helg då han behöver glömma den förra helgen,
med ännu mera alkohol, och han vet att det kommer att trasa sönder hans liv ännu mera, men han vet ingen annan utväg...
Det enda han vet är att alkoholen förstör hans liv, och om han hade mod skulle han ta sig ur det eviga ekorrhjulet, om han hade mod..

Det som äcklar honom mest är att i kontoret här brevid sitter en kollega och är avundsjuk på hans helgliv, hon som inget helgliv har...
Han skulle göra vad som helst för att byta ut det mot sitt, OM han bara vågade säga sanningen...
Men han är en stolt alkoholist som inte vill säga sanningen, inte ens för sig själv, att kapitulera vore att tappa ansiktet...
Men han vet, han ljuger dåligt och har inget pokerfejs, varför överhuvudtaget fortsätta en kamp han bara kan förlora...

Jag säger inte att det är så här, den kanske inte ens är verklig, men bygger mycket på mina egna erfarenheter...
Jag ser i kaffekön till kaffemaskinen precis samma händelse nästan varje vecka, nästan varje fredag...
"Händer det nå't i helgen då?"
Partymannen ljuger och sätter högre förväntningar hos den avundsjuke, helgen tillbringas i avund och misär, ingen av de får veta om varandras regi..
Måndagen snoppas av, en får ingenting veta, den andre önskar att den fick veta om vad som i verkligheten skedde i helgen...
Allt faller i glömska tills nästa helg..

Men jag ser saker....
som jag inte kunde se tidigare...

Är hela livet en enda teater, och jag börjar kunna igen regi'n..

/Berra

Ska på mitt första samtal med terapeut. Det känns väldigt bra att det blev just idag, eftersom flytten var planerad till i morgon. Min bror kommer och hjälper mig att bära, men nästa vecka ska de börja helrenovera lägenheten. Det går nog rätt fort, men svårt att bo där undertiden. Det känns väldigt motigt att flytta fram tidsplanen nu, eftersom det har krävts så mycket beslutsamhet för att komma hit. Kanske är det också bra, för jag kanske kan få med mig barnen mer redan från början om jag bara orkar vänta lite...

Synd att det nog är så, bara en dröm.

från "andra sidan" - jag hoppas Tussilago att du, och andra i lknande situation, kan ta till dig av dem och få mera ro.
Välj några personer som du talar med om just det här Tussilago så kommer det att kännas bättre, välj såna som du vet att du lätt kan kontakta. Då har du några "pratkanaler" och har lättare att veta själv åt vem du sagt vad och så kommer du framåt i din berättelse och bearbetning. Var glad åt att du har vänner! Kram / mt

tröskeln till ditt nya liv! Jag önskar också att du kan ta barnen med dig med tanke på hur du beskriver att han är när han dricker! Kram / mt

Precis som Adde och Berra så står jag på andra sidan staketet...

Jag har sårat min familj med mitt drickande och det är något jag får leva med hela mitt liv.
Jag kommer aldrig att bli frisk och min familj kanske aldrig kommer att lita på mig fullt ut igen.
Alkoholen är som en otrohetsaffär på ett sätt.
Jag är fortfarande kvar hos mina kära trotts min "otrohet" och jag kommer att försöka göra allt som står i min makt för att få dom
att lita på mig igen, försöka göra allting bra.
Det var jag som tog beslutet att sluta dricka, beslutet att försöka ändra mitt liv.
Jag hade motivationen och orken att ta det beslutet helt på egen hand, när jag såg vart allt höll på bära iväg.

Du ska inte ha dåligt samvete Tussilago, absolut inte.
Den här bördan kan du omöjligt bära själv. Du måste ha draghjälp.
Jag förstår hur det måste värka i ditt hjärta, både för att den du älskar så högt super bort sin kropp och själ, plus att han sårar dig verbalt.

Bara för att du anförtrott sig åt dessa människor behöver inte betyda att dom tycker illa om honom och "hatar" honom.
Kanske dom kan vara till god hjälp att övertala honom att det som han faktiskt gör är väldigt fel?
Så han slipper klandra bara dig att vara en "surkärring".
Ta hjälp av alla du kan! Greppa varje halmstrå!

Det här är en HEMSK och lömsk sjukdom...
Alkohol är ett nervgift, som "kidnappar" hjärnan vilket gör att man faktiskt blir lite "skitzo".
Intellekt, humör, hjärta och själ blir "infekterat"....
Så när han är elak, och skickar hemska sms, så är det nog till stor del sjukdomen som talar.

Och om jag skulle vara du.... Få in honom på en tvångsbehandling!
Du är inte "taskig" om du gör det.
HAN kommer faktiskt att dö i förtid om han fortätter supa såhär.
Du är snarare omtänksam och gör det för att du älskar honom.

Du måste tänka på dig själv i det här fallet Tussilago.
Jag kan läsa mellan raderna att du är en otroligt omhändertagande och kärleksfull person.
Men det är jobbigt att vara mamma, jag vet.... och dessutom ta en massa skit från den man älskar.
Jag vet inte om jag skulle klara av det Tussilago, du är stark.

Men är han inte öppen för behandling, så MÅSTE du ta i med hårdhandskarna.
Ställa ultimatum och hålla dig till det.
Vara ännu starkare....
Du och barnen kan inte ha det såhär längre.
Jag vet att du kan, och jag tror du vet det också.

Förlåt om jag var hård mot dig Tussilago, men det värker i mitt alkis-hjärta när jag läser hur han behandlar er.
Och allt beror på alkohol....
Ursch och fyfasen för denna sjukdom!

Många styrkekramar till dig.
Vi finns här och läser dina inlägg och stöttar dig i din kamp som medberoende.

Kram N.T

Bara tanken på att veta att det kanske aldrig kan bli bra är så smärtsam. Det är ju trots allt bra oxå mellan utbrotten. Jag har anförtrott mig till 5 vänner vilket jag nu har sjuk ångest och dåligt samvete över. Det är precis som att det inte går att tiga. Nu ångrar jag att jag berättat för dessa. Det känns som jag är oerhört taskig mot min man som jag älskar och fått andra att inte tycka om honom. ALLT blir fel, hur jag än gör:(

Härligt att äntligen tar steget, barbalala! Heja dig! :-)

Finns det ingen möjlighet att ta barnen med dig direkt? De bör nog inte stanna hos en pappa som super...

Kram!
/H.

mitt användarnamn är vana men jag står som fenix

Förlåt Tussilago, jag skrev i fel tråd.

Här vill jag i stället berätta att för mig tog det lång, lång tid för mig att fatta beslutet att lämna, och att det inte känns så svårt nu när jag väl är där.

Men jag hade aldrig klarat det utan hjälp. Jag behövde bli så väldigt säker på att jag gör rätt, för att kunna stå emot hela artilleriet av motargument. Skriv! Skriv t.ex. upp för- och nackdelar med att stanna och för- och nackdelar med att lämna.

Jag flyttar i övermorgon! Nu har han ju inte druckit, eller bara lite ibland, i nästan ett helt år. Han har dock aldrig erkännt hur det har varit tidigare. Vi har suttit i parterapi och pratat om sånt som varit, och han bara låter bli att se drickandet som en viktig del i alla våra problem. Vi har under de sista veckorna pratat mycket med varandra om det som varit, men just drickandet undviker han konsekvent, och jag hänger på, för det mesta, låtsas som om den delen av alla våra problem inte finns. När han nu inte har druckit har det också kännts mindre och mindre relevant att prata om det, men det blir också skevt, för jag får liksom aldrig någon bekräftelse på alla mina upplevelser under de här åren.

Nu har han varit igång och druckit igen några dagar. Plötsligt är allt precis som förut; vredesutbrotten på morgnarna, skakningarna och tårarna på eftermiddagen, och sedan nya ölburkar på kvällen och mer än halva natten i verkstan. och så igen, och igen....

Hur kunde jag glömma.

Nu lämnar jag det här, är det därför det sätter igång igen? Vad hade hänt om jag stannat? Vad kommer att hända här när jag går? Vad händer med mina barn när jag går? Planen var att de skulle vara kvar här första veckan och börja flytta över veckan efter och därefter varannan vecka. Men då var han ju nykter när vi bestämde det....
.