Senaste kommentarerna i forumet

Ja, jag kan ju inte vara så dum i huvudet att jag bara inbillar mig alltihop. Framförallt så har jag ju känslor och de är mina. Jag har blivit så sårad pga alkoholen under åren att jag är så bränd. Jag har så smått börjat utrycka mina känslor för honom ang alkohol men ut kommer väl inte ens en tredjedel av vad jag skulle vilja ha sagt. Varför tar orden slut eller snarare inte kommer ut från munnen. Jag har börjat intala mig själv mer och mer att jag inte står ansvarig för hans drickande vad jag än har gjort och sagt.... Man har ett eget ansvar över hur man hanterar jobbiga saker i livet, framförallt ska inte den "hanteringen" gå ut negativt över barnen. De är mitt allt och på det sätt han sårar de ....jag kan inte acceptera det och blunda för det nå mer nu. Idag är det torsdag och i morgon fredag.....hur blir helgen??
Kram på er alla!!!

kan känna igen sig i dig, du kanske känns "hemtam" ? Det är inte ovanligt att barn tyr sig till dem som allra mest liknar den som finns i hemmet deras. Om du känner att du orkar, din nykterhet måste ju komma främst,så stanna till och prata lite mer med henne. De orden du byter med henne kan vara de orden hon behöver för att inse att någon ser henne och bryr sig om henne. Du kan faktiskt forma hennes framtid.

Viktoria !! Ännu en fullträff : "Vi är inte skyldiga någon en förklaring!"

Exakt så är det !

Kram ♥

Det handlar oftast inte om mängden man dricker, utan vad man har för relation till alkoholen och hur den påverkar ens liv. Gör man dumma saker på fyllan kan jag tycka att man har ett problem med alkohol, även om man för den skull inte är alkoholist eller beroende.
Och påverkas omgivningen av ens drickande så är det ju ett bekymmer, oavsett om man är påverkad varje dag eller en gång i månaden.

När jag var på behandlingshem var en av uppgifterna att räkna ut hur mycket alkohol vi brukade under en månad. Det var stora skillnader i mängd, men ändå var vi alla där med viljan att kunna leva nyktra. konsekvenser av vårt drickande hade vi alla. Några var så kallade periodare. Drack kopiösa mängder kanske tre eller fyra gånger per år. Andra drack dagligen.

Så det är väl sånt man får ta med i sina funderingar när man grubblar kring alkoholens roll.

Varma kramar

Ibland har jag haft styrkan och tryggheten att bara säga "Nej tack". Inte förklara eller börja med någon invecklad ursäkt (för jo, jag har också bett om ursäkt för att vara en sådan stämningsdödare och märkvärdig och besvärlig gäst som inte svingar en bägare med de andra) Om följdfrågan kommer, tex "dricker du inte ALLS, ska du inte ha bara ett litet glas vin??" Kan man med ett leende och stadig blick bara svara "Nej, jag ska ju inte det". Vi är inte skyldiga någon en förklaring! Det är en del av vårt problem, att vi alltid tror vi är skyldiga någon något. Inte älgar jag runt på konferensen eller 50-årsskivan och intervjuar folk om varför de dricker, kräver en förklaring som ska godkännas av lilla MIG i egen hög person. Det hade uppfattats som jätteudda, inte helt rumsrent beteende. Men omvänt verkar helt okej tydligen.
Jag är säker på att du klarar dig fint Lilja. Hoppas ni får en givande helg! Kram på dig♥

...gör nog mycket mera gott än whiskyn om man bara tar sig tiden att se den! Ett vårtecken såg jag häromdagen och usch vilket deppigt sådant det var: en överkörd groda. Förlåt, vet inte varför den bilden dök upp här helt plötsligt, kanske för att den kändes lite tragikomisk din bild med 15 missbrukare som lufsar runt i skogen ;-) Nåväl, kliv inte på grodorna!!!

Tänker på det du skriver: var snälla mot varandras ongar. Och som jag skrev här ovan, något i stil med att våra barn är allas barn. När jag lämnar min unge i skolan brukar en av klasskompisarna stå vid hörnet och, jag vet inte vad, hon ser ut som hon väntar tills alla gått in, ser lite ledsen ut. Jag hälsar alltid på henne och säger någonting föräldrakäckt. Häromdagen hade min unge med sig hem en teckning från kompisen där hon ritat fint och skrivit mitt namn i ett hjärta. Jag vet inte men jag inbillar mig att hon kanske känner att jag ser henne? Nå, vi ska vara rädda om varandra! Hmmm, nu kom jag ihåg att mamma satt upp en liten bild på toaväggen när jag var liten: en blomsterkrans som det stod "var rädda om varandra!" i.

Bludderi, bluddera, ha en bra da´!!

Hoppas verkligen att det går bra för er och att din man håller sig från alkoholen.

Hej Framtidsdrömmar, tack för att du skriver här och delar med dig av dina tankar, när jag ramlade in här och började läsa så var det som att jag själv skulle kunna ha skrivit.
Känns som ditt och mitt liv ser lika ut, så skönt att veta att det är fler som just nu går igenom det som jag själv gör. Lever i ett långt förhållande med exakt samma problematik som dig. Har heller inte "vågat" ta steget, lätt att göra det lättaste rent praktiskt och vara kvar och precis som du säger när det varit lugnt ett tag så tror man varje gång att det ska bli bättre. Något som jag däremot kommit längre med är att vara tydlig i att jag inte accepterar att han dricker. Att kunna säga ifrån och inte till 100% ställa upp på att lyssna när druckit och mår dåligt, och gärna vill skuldlägga mig bla för att ha varit otrogen (fast jag inte varit det). Nu vågar jag säga att jag inte tänker ta någon skit från honom och gör och planerar det jag själv tycker är viktigt. I dag fick jag höra att jag inte bryr mig om han tar livet av sig!! Men i dag kan jag säga att jag kan inte vara hans psykolog jag har lyssnat nog. Att han faktiskt måste söka profissionell hjälp med sina problem. Men han är inte riktigt där ännu...Ena dagen är jag helt säker på att jag ska flytta nästa dag tror jag på framtiden....Våra barn börjar bli stora inom några år försvinner nog dom hemifrån, vad händer då? Min sambo är precis som din vad jag kan förstå, en bra människa men blir en annan med alkohol i kroppen, jag vill ju inget hellre än att han ska må bra både för sin, min och våra barns skull...

Tack för era svar. Det är SÅ skönt med reflektioner på det man skriver. När jag läser runt här blir jag ibland så osäker på om hans drickande verkligen är så farligt, det finns många av er andra som har det så mycket värre. Dock vet jag att jag känner så här när det varit "lugnt" ett tag. Jag behöver så mycket mera än sex.....jag behöver ha någon som lyssnar när jag kommer hem efter en dag på jobbet, någon som lyssnar på mina funderingar, någon som gör det lilla extra för mig (såsom jag har gjort för honom, det han har tagit mest förgivet). För honom är sex jätteviktigt och jag blir sorgset påmind hela tiden att jag inte har samma lust som honom. Det kanske krasst är så att mina känslor börjar dala.....
Jag vill leva mitt liv fullt ut!! Vill kunna ta mig ett glas om jag känner för det och vara avslappnad, vara den glada och livfulla kvinna jag innerst inne är, leva det aktiva liv jag vill leva med skidåkning och mycket frisk luft, vill gå ner mina extrakilon som jag kämpat med i 13 års tid (har gått ner och mått bra för att sedan ändra tillbaka till mina gamla vanor och gått upp igen), hålla min vikt och äta bra mat, mm....... Det är skönt att sätta ord på sina drömmar och veta att ni därute läser och peppar. Jag vet att jag tröstäter när jag inte mår bra och prioriterar bort mortionen jag vet att jag mår bra av. Mat/sötsug-missbruket kan (tror jag) jämföras med alkoholberoende...jag tänker mycket på vad jag ska äta, äter när jag vet att ingen ser och vaknar dagen efter en dålig matdag och har ren ångest och bestämmer mig för att ta tag i detta...och så trillar man dit igen. Jag vet att jag mår bra när jag får peppning ang kost och motion och har därför återigen tagit kontakt med min personliga rådgivare inom kost och motion för att ännu en gån få hjälp med detta. Allt detta har kostat mig mycket pengar genom åren, pengar som jag kastat bort då jag inte har kunnat hålla mina egna löften om att behålla min vikt och mina vanor, utan hela tiden ramlar tillbaka. Denna gång kanske det kan bli varaktigt då jag har börjat sätta ord på mitt problemaiska förhållande och hämtat in fakta och läst på. Mår jag bättre i själen och fysiskt så måste jag ju bli starkare att kunna stå emot de svåra stunderna i förhållandet och kunna sätta upp mina gränser och trampa i bromsen.......Kanske?!!

Vissa saker bara måste värka ut, man kan inte komma ifrån dom! Man tror att man kan fly i flaskan men det är att lura sig själv. Hur hurtig jag än låter nu så tror jag att detta kommer att ge dig något gott i längden så håll i bara, krigare som du är!!
Och nåt torftigt språk har du sannerligen inte så lägg ner den självkritiken, bara fortsätt skriv!

Härligt med skogsmulle, jag ser bilden framför mig, hehe.

Jag efterlyser också Camibi! Hon och jag hade en deal och nu är hon borta från forumet!

Håll huvudet högt nu Dompa och fatta att du gör ett sjuhelsikes jobb, att TA ANSVAR för ditt liv, hur ont det än gör!

Styrkekramar, Lilja

Det där tar jag till mig! Fatta beslutet varje morgon och jag visar att jag är trygg i mig själv, som bestämt mig! Ha nu en fin Nykter Helg du oxå!

KRAMAR, Lilja

Just nu inbillar jag mig att behöver den där whiskyn mer än någonsin. Varenda djävla dag är det ny skit som dyker upp. En del är framkallat av alkohol i långa loppet, som lillkillens mående. Annat är bara tillfälligheter, men gör lika förbannat skitont. Men jag behöver igentligen inte whiskyn och det är det jag tar till mig här på hemmet. Trots GUD. Haha. Så nu kör jag...en dag till. Och våren är här. Ser ni det? Lite osammanhängande, men va f...försök att överse språket. Min mamma brukade säga att torftiga människor har torftigt språk. Jag tror att det kan ligga en liten sanning i det. Nu är det snart tid för terapisamtal. Sedan ska vi ut i skogen. Kan ni se det? Cirka 15 missbrukare som lufsar runt bland de första vårblomstren ;-) jag tycker det ska bli mysigt. Sköt om er därute och var snälla mot varandras ongar. /R

dig en bra helg :-))

Kanske är det så att du tar ut oron i förskott ? Det kan ju vara så att när du säger att du druckit färdigt så är det bra med det ? Kanske att någon tjatar men med all säkerhet är den personen redan så påverkad så all argumentation är bortkastad ?

Om du tar ditt beslut på morgonen så kommer det att visa utåt med hjäp av din egna självkänala att du är trygg i dig själv och folk kommer att respektera dig för ditt beslut.

Njut av ditt liv !

Nykter 1 vecka-EN sån skillnad vakna denna torsdag jämfört med den förra!

Jag ska imorgon åka bort några dagar med jobbet och kommer att försvinna från Forumet eftersom vi ska ut i skogen på teambuilding eller vad det heter..ja, ni fattar!

Jag är nervös för hur jag ska klara mig. Alkohol kommer att serveras och jag MÅSTE ha första repliken klar!Det kommer att trugas"nej men kom igen, ett glas vin dör du inte av osv" och jag måste vara ståndaktig, känna att jag fattat BESLUTET! Bara det FÖRSTA är svårt, sen är det ingen som bryr sig.

Usch, vad denna alkoholkultur egentligen skulle kunna ifrågasättas!Visst kan många njuta ett eller två glas och må utmärkt men hur många trillar inte dit?

SOm jag kort nämnt har jag ju även ett medberoende i botten; dels från min ursprungsfamilj och sen under mitt långa äktenskap. Innan jag blev alkoholist gick jag i rosenterapi för mitt medberoende.

Jag tänker när jag läser alla medberoende som kämpar, hur väl jag känner igen detta att den andre personen (r) får ta upp så oerhört mycket av ens psykiska och fysiska energi!!
Jag använde vin för att stå ut med mitt stora omhändertagande, vin för att bryta mitt loss och nu måste jag jobba med mitt eget missbruk..

Jag tänker: sätt er själva i första rummet!!Men när jag skriver det vet jag ju hur svårt det är.
Ni är värda att lägga krut på ert eget liv.Jag kan se när jag läser och kommer ihåg hur jag upptogs av ANDRA hela tiden som sedan övergick i att själv upptas av flaskan.
Det var ständiga brandkårsutryckningar och kriser hit och dig och man lever granne med kaos.

Idag:AA.
En nödvändighet.
Nervös är jag.

Det finns NOLL risk att jag super skallen med jobbet utan det är att dricker jag lite där kommer jag att fortsätta hemma..

Det medberoende och ansvar för andras väl och ve gör sig gällande: jag vill ju verkligen inte förstöra för nån annan som vill dricka och vi vet ju att de Nyktra alltid ger oss en liten tagg av dåligt samvete när vi dricker själva..tror jag iallafall..
Tänker att jag ska börja med att be om ursäkt? "Ja, ni får ursäkta mig men jag har fattat beslutet att inte.."

Det här visar vilket stort problem alkohol är.

Men jag försvinner några dagar nu av andra skäl så att ingen tror att jag super skallen av mig.

Styrkekramar till Er ALLA som kämpar!

/Lilja

Jag är så ny på forumet och varit så upptagen med att våga erkänna " offentligt" att min man dricker. Jag förstår att finns många livshistorier att läsa och som säkert kan vara stöd och hoppfulla. Den lilla tid jag skrivit här förstår jag redan att det finns någon form av röd tråd i våra berättelser, medboeroende ser ganska lika ut. Så härligt att du känner så, hoppet är tillbaka, livet. ❤. För mig är jag i början och jag hoppas så att jag kommer känna som du. Ibland kan jag känna en rädsla för framtiden för jag vet inte riktigt hur mycket vi har tappat under alla dessa år. Kanske är det så att alla pusselbitar hamnar rätt när man får kontroll över livet igen. Varmt lycka till med allt.

livet är lugnt och gott. Igår började vår-fiskesäsongen med att mullegubben hängde upp näten för att lappas. Mysigt. Har nån sorts koll på jobbet också trots hög intesitet.

Skrivit i några trådar och reflekterade över forumet. Ska klistra hit mina tankar. Känner att mitt beroende av forumet avtar och det känns befriande - forumet finns men har en mindre central plats i mitt liv. Så ska det vara - men Lisa Ekdahl gör mig lycklig och det är en forumvinst:) / mt

Forumreflektioner: Välkommen tillbaka dreams1 - jag har samma erfarenhet som Lelas att aktiviteten och intensiteten här på forumet går i vågor.

Jag har också upplevt känslan att man trampat någon på tårna. Det har också gjort ont i mina egna tår emellanåt. Sånt händer mellan människor och här är risken uppenbar, vi delar med oss av känsliga erfarenheter och vår sårbarhet... Att vara hänvisad till enbart text ger alltid utrymme för missförstånd. Här har vi inte tillgång till ansiktsuttryck och kroppsspråk, vi kan inte uppleva nyanser i röstläge och tonfall. Alla som läser lägger in sin egen tolkning och sin egen text i det som finns mellan raderna...

För min del är anonymiteten och de olika svaren samtidigt forumets styrka. Här är vi befriade från våra roller i vardagen. Här vi inte proffs och auktoriteter.... alla bidrar med sina tankar och erfarenheter och den som läser väljer själv vad man tar till sig. Ibland har det blivit för mycket åt nåt håll men det har rätat upp sig igen.

Hoppas du fortsätter skriva och att det är en hjälp i att bearbeta din sorg och bli stäkt i din tillfrisknandeprocess. Så har det varit för mig. Allt gott! / mt

höra av dig och att du mår hyfsat! Kram / mt

Kära och fina människor!

Jag lever och mår hyffsat. Jag återkommer framöver!

Kramar.

Allmänt känt att jag sitter på hemmet. Om ngn granne hade missat det så har frugan gjort ytterst klart för dem. Jag skiter i vilket. Men jag mår skit över att det går ut över ongarna. Speciellt lillkillen, han var stark innan. Nu är han helt trasig. Och jag farsan fixade det - inte genom misshandel, men genom mitt agerande. Håller med dig om frikyrkornas budskap. Det är ganska stort där jag bor också. Allt är ok, även alkoholism och incest så länge man "sköter det snyggt". Jag tror faktiskt att vi får flytta. Samtidigt som jag för ungarnas skull inte vill flytta ifrån svågern. Mkt att tänka på.
Det var lättare med en whisky innanför västen. Haha! Förstår att det sårar vissa här, men det är så jag känner. Känner! Jag tror att jag drack för att slippa känna...nu känner jag hela jävla tiden. Men så får det bli. Ha det bra därute. /R

min del störs inte alls om andra dricker framför/bredvid mig. JAG dricker inte och det är det som är det viktiga för mig. Hur andra gör är deras ensak.

Sen vet jag från andra, speciellt nynyktra, att det kan vara ett litet helvete att se andra göra det som de själva är förbjudna att göra.

Ibland kan en enkel fråga lösa problemet :-)

Hej Framtidsdrömmar!

Vet du vad det första av de tolv stegen i Al-Anons (och AAs) program går ut på?
Kolla här: http://www.al-anon.se/Om-Al-Anon/De-Tolv-Stegen/

Du har just tagit det första steget. :-) Bra!

Och det där med att dricka själv, ja... För min del blev det inte ens en fråga, för jag har epilepsi och äter mediciner, så jag vill inte dricka en droppe för att riskera något med det. Så, jag har inte druckit någonting alls på två år nu.

Däremot har jag ju hört många andra anhöriga fundera på samma sak som du gör nu. Är det ok att dricka själv? Jag skulle vilja svara: Ja, det är ok, men du kanske skall vänta ett litet tag så att han blir lite stabil i sin nykterhet.

Så tänker jag, andra kanske tänker på något annat sätt. :-)
/H.

Ibland känner jag en press på mig att ta itu med problemet. Mina vänner som bryr sig om mig, min familj och ni alla på forumet vill mig väl men ibland blir jag stressad och känner mig som den vekaste människa i hela världen som inte sätter ner foten och lever ut det liv jag vill leva.
Jag vill göra något åt detta men har väl inte hittat den rätta styrkan.
Trots den "inbillade" pressen så tycker jag att det är bra med en spark i baken från er alla. Allt jag läser gör att jag iallafall börjat förstå vidden av denna sjukdom och att jag inte har makten att göra något åt den så länge han inte gör något konkret själv.
En annan sak..nu börjar vårsolen värma och det är mycket skidåkning i solen och avkoppling på verandan/snögrottan....jag kanske tycker att det skulle vara gott med ett glas vin och mysa....det tar mig emot att göra det med honom. Hur beter man sig, det är ju inte jag som har problem utan han. Hur har ni andra gjort??

Hej Optimisten och välkommen!

Det är väl bara att gratulera, du klarar av att jobba heltid måndag-fredag och ändå kröka på relativt friskt på helgerna och är nöjd med det. Men hur kom det sig att du navigerade fram till just den här sidan?

Oavsett vilket, ha en bra dag!

Beklagar innerligt att ditt initiativ slog tillbaka mot barnen på det sättet, så fruktansvärt skevt. Är det allmänt känt att du är på behandlingshem eller?

Mina egna erfarenheter av mindre samhällen är att där visst finns en gemenskap och "alla-tänker-på-alla"-anda. Dock förutsatt att man passar in i normen, vilken utgörs av att man är heterosexuell, etnisk svensk och utan sociala problem (alkoholism är inga problem så länge den hålls inom familjen).

Nu generaliserar jag något, men det är mina erfarenheter. Apropå Gudstro så generaliserar jag vidare, inom kristna kretsnar är denna måttstock än mer huggen i sten, har massiv erfarenhet av detta då flera goda vänner är uppvuxna i frikyrkliga familjer. Familjen och kyrkans gemenskap betyder allt, men om det visar sig att du är homosexuell så är du inte längre del av denna gemenskap.

Antagligen finns undantag, men detta är mina erfarenheter.

Oavsett vilket, kämpa/kriga på, du är en vinnare.

Så glad jag känner mig inför din framgång Nisse! Det ger hopp om att vi också ska klara av min mans svåra problem. Hans historia liknar din, med flaskor i förrådet osv. Idag är vi inne på 2:à dagen