Senaste kommentarerna i forumet

Ingen ko på isen, ingen blev full trots massor av dricka, vilket socialiserat drickande våra gäster har numera...
Eller...så börjar vi bara bli gamla...
Ni vet det där med att det finns en morgondag också, det fanns det aldrig när man var ung, vaddå sluta tidigt för att man måste jobba imorgon, existerade aldrig!
Sista gästerna iväg runt 01, vi är jämnt så duktiga att vi rensar av det mesta till 90%, vi vill inte vakna till en svinstia dagen efter...
Bord och stolar ihoplockade, dukarna avtorkade, flaskorna i returkassen...
Det som återstår är kön till diskmaskinen som gått i ett under dagen/kvällen, och lite dammsugning..
Vi delade upp det i eftermiddagsfika, och kvällsparty, så fick vi mera tid med gästerna, istället för stora orkaninvasionen...

Känner jag mig nöjd?, ja mycket...
Vi fick god kontakt med alla gästerna, hann prata en massa, och inte bara springa till köket med disk och plocka upp en massa bullar&kakor...
Det är fel om man som värd och värdinna bjuder till kalas, och så hinner man inte med att vara med sina gäster, stenhård planering alltså..

Känner mig stark i min nya alkoholfria roll, nu kan jag t.om skämta om det, och ingen tar sitt drickande i försvar, eller rannsakar sig..
Vi blir alla trygga i min alkoholroll, det känns fint...
Jag var tidigare den "avvikande", lite ungefär som en bög, fick ta stormen med andras reaktioner, nu har det lagt sig och alla har accepterat min avvikande sida..
Jag är den som inte är som de andra, jag är den som inte dricker alkoholen...
Jag är lika jungfruelig som den som aldrig har börjat dricka, men med erfarenheten av hur det är att dricka, och har gjort en avvägning, ett beslut..

Jag är den som avviker, för att jag inte dricker vuxendricka?
När man nu är vuxen, och borde vara så mycket smartare i sina vägval, varför fortsätter man att dricka grejor som smakar skit, och skapar skit?
Är det vuxet?

Skulle man banka fingrarna med en hammare bara för att alla andra vuxna gör det, det är en social grej?
Och dagen efter beklaga sig hur jävla ont man inte har i sina fingrar?, bara för att i grupp sedan banka fingrar till nästa helg...
-Vad gör du?
-Nä jag sitter här och småbankar lite..
-Men nu igen?, bankade du inte förra helgen också...
-Jo men jag bankar bara med ölsläggan, det blir inga stora blåmärken då...
-Men då bankar du desto flera gånger istället då?
-Jo det kan väl hända, men jag bankar inte mer än att jag kan knyta handen i morgon..
osv osv...

Liknelsen kanske inte är glasklar, men ändå...
Fantasin är det inget fel på, och knoppen är glasklar, lite trött ...kanske...
Tiden närmar sig tre, och jag skäms inte ett dugg för den här kvällen/natten...
Kroppen är trött för att den...är trött, inget annat...

Berra har haft en kanonlördag och varit festvärd, och blev inte fullast, inte full, ínte ens påverkad, och han har greppet om livet...
Och har börjat hajja lite av vad livet gick ut på, innan han började dricka alkoholen...

Det finns saker som är viktigare än alkoholen, men som jag hade glömt bort...
Man vet inte vad som är upp eller ned förräns dimman har lagt sig, och man kan börja skymta horisonten, sen sätter man ned fötterna....

/Berra

Alla vägar och alternativ som leder till en förändring ÄR oftast bra, du gjorde på ditt sätt, och det misstolkades för att alkisen togs i försvar...
Ja det blir oftast så i blodsband, men det kunde man ju nästan ha räknat ut, blod är tjockare än vatten, även om det så är promillat...

Dina "klagomål" nådde sin källa...
Men....du fick till en förändring, och det var det viktigaste, och du har nog förlorat en vän, en exvän, en alkoholiserad och terroiserande ex.vän...

Du får din frid, och vad hon gör med sitt liv kan du ju inte påverka, trots din all din telefonsupport du tidigare har haft med henne...
Att acceptera det du inte kan påverka...

Du har gjort ditt nu, ditt tålamod är uttömd, och vem vet, en dag kanske hon vaknar ur sitt mardrömsliv, blir nykter och ser sina brister,
och kanske åter hör av sig, nykter och ber om förlåtelse, kanske...kanske...
En liten dröm som kan slå in, men rent statistiskt kommer det mest troligen att eskalera, hon kanske super ihjäl sig...

Men fortfarande, du har gjort ditt, ditt ansvar slutar här, du sätter punkt och går vidare med ditt liv...

Ringer hon igen, så avbryter du direkt hennes samtal och säger att alko-supporten har lagt ner sin verksamhet, och hon är välkommen att ringa imorgon om hon är nykter.
Och så lägger du på, utan att vänta på ett svar..
Det kan låta abrupt, men det handlar om ditt välmående, och då lyssnar man inte på något svar..
Du har din gräns och den ruckar ingen på..

Och en sak till, vanligt blod är mycket tjockare än blod utspädd med alkohol...

/Berra

Lilla Tussilull... Hur länge skall du och barnen ha det så här?

Kram!
/H.

Ja du Fenix.... Ett tag sedan man var in här nu.. och ja, du har inte kommit en millimeter närmare att leva nykter. Tyvärr måste jag nog konstatera det av ditt resonemang att döma. Kanske är det läge att skippa det här forumet eftersom det inte ser ut att ge önskad effekt på dig. Det är många som klappar dig på huvudet och ger beröm typ: "starkt jobbat" "Tror på dig Fenix" och så vidare. Visst, vi vill väl alla ditt bästa och tro på vad du säger - självklart är det så! MEN,,, frågan är om inte forumet snarare har blivit en boost för fortsatt drickande i ditt fall. Dvs en massa anonyma människor som tröstar när du slirat till och ställer upp på ditt resonemang när de STORA BESLUTEN IDELIGEN TAS av dig. Man ska ju naturligtvis inte slå på den som ligger men vi här som nyktrat till och vill leva nyktert vet vad som gäller. Jag är rädd att forumet blivit lite som en närstående som är medberoende. Och medberoende är som vi vet alkoholistens bästa vän. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Det är inget straff att vara nykter - det är en VINST!! Ingen jag känner, som frisknat till från sitt missbruk och lever nykter, har någonsin ångrat sig - INGEN!

Grattis iaf på 60-årsdagen, gubbe lilla ;)

jag var nykter i 12 år o började sen dricka igen.
Faktum kvarstod-inte börja dricka igen!!!!

Jag tror att jag förstår hur du känner dig. Jag känner igen de situationer du beskriver så väl. Frustrationen, ilskan och hur den kokar över vid de mest olämpliga tillfällen. Men du, vet du vad? Människan fungerar så. Både din kropp och själ signalerar och söker göra dig uppmärksam på att det råder missförhållanden.

Jag undrar, kan du sätta ord på den känsla som gör att du inte bryter upp och lämnar din man? Ett tips. Sätt dig ner med papper och penna och formulera för- och nackdelar med att stanna kvar i relationen och/ eller skriv en löpande text där du letar efter ord som beskriver just den känsla som gör att du stannar kvar.

Kram,

Hanne

Tack mt!

Tänk hur länge man själv vände och vred på dom frågorna! Jag är glad att man kan få insikter och nya ideer hela livet. :)

Jag har lärt mig göra fina caffe-latte under sommaren, och har druckit en idag i solen på morgonen. Nu skall jag städa bilen och se om några grannar tittar ut. :)

vad det kan vara som gör att du inte bryter upp. Du och dina barn far illa! / mt

Nu sitter han och dricker ensam och jag har lagt mig. Tänk om han någongång kunde förstå hur många ggr han kränkt mig genom att alltid dricka mest och vara fullast. Hur han varje helg somnar i soffan fredag och lördag. Vad känner barnen inför det? När det alltid är han som sitter med ett glas i handen sist när vi har gäster. Jag sa då vid ett tillfälle högt "är det bara du som dricker" Två familjer var här.:((

Jag vill inte vara sån:(

Det har varit några tråkiga dagar. Känner disharmoni och får anstränga mig för att vara glad. Jag känner att jag är lättirriterad och har under en tid haft svårt att styra mina känslor. Jag brusar upp och blir lätt arg och säger saker så barnen hör. Jag vill inte vara sådan. Jag är inte sådan. Min man startade under kvällen en diskussion ang vårt dagis vi skolar in lilla sonen på. Han har skött första inskolningsveckan. Han tycker att det är lite jobbigt att jag vet allt om dagis som han berättar om då jag haft min dotter där sen tidigare. Han förknippar dagiset med mig och mitt ex. Visst det kan jag förstå känslan av. Då jag vet att diskussioner när han druckit alltid slutar med bråk bad jag att vi kunde diskutera detta imorgon istället. Jag sa det flera ggr. Då gick diskussionen över till annat forum. Han tycker att jag genom att hänga ut honom söker sympati hos barnen och vänner. Jag vet som jag skrev ovan att jag sagt saker då barnen hört för att jag blir frustrerad och såå arg på hns beteende. Som igår, vi blev ovänner för att jag tyckte att hans son borde få någon kpnsekvens för att han inte sköter sig, tex inte gå utefter kl 19. Han är 15 och har blivit ertappad med alkohol och luktar rök. Då säger han "typiskt dig att hota" så funkar inte jag osv. Det hela slutade med att han sa till mig "så fort dukommer hem så går humöret ner". Då kontrar jag med att jag knappt vill åka från jobbet för att jag vet att det blir bråk". Han drar och säger att han ska sova i sommarstugan, samtidigt kommr hans dotter hem och då säger jag " han ska sova i sommarstugan i natt så vill du också sova där så får du packa ihop grejer nu". Helt fel av mig jag vet och det känns inget vidare. Jag vill inte vara sån. Han åker och lämnar mig med alla barn. Jag fixar mat och efter 2 timmar kommer han hem. Då har han hmtat vinet i stugan och sätter sig och dricker.

Nu ikväll bad han mig prata tystare för att inte barnen ska höra. Jag ville inte ha någon disk över huvudtaget. Min dotter kommer ut och ber oss sluta bråka. Han säger "vad var det jag sa, att barnen hör"Hon säger tillbaka att hon hört att jag inte ville diskutera och att hon hört honom mest.han blir skitsur på mig. Säger " då gjorde jag fel igen då" jag svarar att du har inte gjort fel.

Han har helt rätt i att det är fel av mig att säga ssker om honom inför barnen och vänner. Det är så totalt fel men min frustration rinner över. Jag vill verkligen verkligen inte vara sån.

Han dricker ett vinglas på 3 munnar, fyller på osv. Det stör mig, berör mig och gör mig sååå förbaskat ledsen och frustrerad. Han fattar inte att mitt beteende bottnar i hans alkoholproblem...

Jag är så trött på detta. Har ont i magen varje morgon och magen är kass. Jag vill vill vill knte vara sån här mot mina barn...
Vet varken ut eller in längra....

Jag ser upp mot månens skära
mot stjärnor i rymden blå
långt borta, men ändå så nära
är de som jag tänker på.

I mitt hjärta det svider
av saknad oändligt stor
en undran i alla tider:
Var är min syster och bror?

Jag hör dem i stilla vindar
jag hör dem i trädens sus
i alla de öppna grindar
som leder till värme och ljus.

Jag har kanske lekt med elden
och många gånger mig bränt
försökt rätta mig efter vinden
var gång den har mojnat och vänt.

I minnet jag ser alla dagar
som flydde och blev till år
minnen som tär och behagar
när ensam och trött jag går.

Var rädd om dig Fenix!

Jag har inte varit in här på ett tag nu, men känner i kväll att jag har ett behov av det. Min fd väninna har härjat vilt nu i några dagar. Hon har ringt på min mobil och pratat in på mobilsvar, men jag svarar inte.

Jag blev så rent ut sagt förbannad så jag tog och skrev ett långt mail till hennes dotter och det blev på nästan 4 A-4 sidor..det slutade med att jag fick svar idag...att jag skulle lämna dem ifred och att det inte var några nyheter jag kom med. Tack för den, tänkte jag...nu har de vänt det som att det är jag som "stör".

Nu känns det i alla fall ganska bra för nu kanske hon är borta ut mitt liv.....för idag har det varit lugnt...

Förstår nu att hennes familj har nog vetat det här i många år, men försökt att "tysta" ner det och låtsas som det inte existerar att hon har problem.

Det är bara att hoppas att hon kan få hjälp innan det är alldeles för sent.....men jag finns inte med där....och det känns så skönt.....

/Prussiluskan

du beskrev att det inte är festen.... utan att sluta dricka efter festen som är ditt bekymmer så ska det bli spännande att möta dig här på sönadg. Den första dagen i ditt nya nyktra liv! - om jag förstod dig rätt? Spännande! / mt

Innan ledighet.
Jag älskar åxå min egna tid,men utan jobb skulle det inte kännas så befriande att vara ledig.
Just nu har jag det så bra,Jobbar halvtid stämplar akassa halvtid o får en liten slant däremellan från fackets inkomstförsäkring.
Eftersom jag hade stor årsinkomst förra året får jag som belöning en bra ersättning......6-7 månader framåt.
Denna tiden kommer nog ej tillbaka...föressten vilken dåtid eller vilket nu kommer tillbaka???:)
Ah men ha en trevlig fest i alla fall.
Själv ska jag kolla en matta via blocket,gå o se Superjam på Parkteatern på lördag när jag är ledig.

Idag följde jag hastighetsbegränsningarna på väg till jobbet. Trots att jag försov mig. Det ser jag som ett framsteg! / M

Heja dig! :)

/H.

Och det "pirrar" så där lite i kroppen, äntligen min egna tid..
Så är det varje helg, den är lite stökigt planerad med lite kalas och party party...

Vi ska ha massor av gäster, och frugan har fått tagit HELA biten med att införskaffa alkoholhaltiga drycker på bordet...
Nu märks det på henne att hon tycker det är "besvärligt" med att handla stort på bolaget, inte bara mängden, utan även det dära ni vet...
Blickarna, och vad ska de tro, storkonsument???, och dyrt är det också...

Nackdelen med att köpa de lite finare sorterna är att att folk dricker så förbaskat mycket mer,
man släpar hem tjeckisk öl i små flaskor istället för på burk (ja det finns exakt samma märke..) och det är en stor skillnad...
Man vet att folk dricker med en förväntad smak, själva åsynen av drickat sätter sina spår...
Nytt för i år verkar också rose' vara, har verkligen fått sig en skjuss, alla dricker det,
även de som tidigare har stordissat rose't, smakar varken det ena eller det andra..
Det går mode i drickandet, och man lyssnar på vad andra dricker eller rekommenderar...
Det behöver inte jag, tra la la laaa, tycker att det är såå befriande...

Visst det kunde vara kul att stå där och gunga på glaset och tycka en massa om drycken och känna gemenskap,
det är ingen som gör det med läsken...tyvärr..

Men det viktigaste är att fortsätta lägga allt fokus på....mig själv...
Det finns inget viktigare än att fortsätta hålla koll på mig själv, jag måste fortsätta må bra,
och då undanskuffar jag alla problemen, eller vägrar se dem...

Det sitter en liten maskinist och drar i alla spakarna inuti skallen, tittar ut genom ögongloberna och styr hela ekipaget...
Det är han som bestämmer vilka drag jag ska göra, och det är hos han allt förnuft ligger, och tilliten...
I kroppen finns det impuls-styrningar han måste korrigera och kompensera för...
Men fyller man kroppen med alkohol, så lämnar han sitt uppdrag tills det har slutat stinka på arbetsplatsen,
under tiden har kroppen gått herrelös och bärsärk...
När han återkommer så svär han högt så det ekar i hjärnbarken, och det är nog det vi hör som bakfylleångesten,
blomkrukorna har ramlat omkull, tavlorna hänger snett inne på hans arbetsrum...
Klart att han blir förbannad, vår lille maskinist...

Så mucka inte med maskinisten...

Berra, full!....av fantasi

Tack, barbalala! :)
NT - du får mig att le. :)

/H.

Du sviker inte oss, Fenix! Här är du bland vänner som inte dömer dig, ju. :)

Lycka till med festen och med beslutet som du närmar dig! Och: grattis på födelsedagen!! :)

/H.

Och det du beskriver, situationer och argument är så vanligt.... Jag har funderat och bearbetat och bearbetar liknande situationer och "personer" och argument oavbrutet... Att dela andras verklighet och upplevelser här är klädnyporna som håller min övertygelse uppe. / mt

Lycka till, låt oss följa dig en bit på vägen.... ha en bra dag!/ mt

Ankan 42... be om hjälp & ta emot den.
En dag i taget mot lycka lugn & harmoni...
Kram från Mie.

vänner, Pia, Fredde, Berra, Lillablå, Vana och så många andra. Ni vill mig så väl och det blir jag riktigt rörd av. Vill bara säga att jag har en mkt fin kontakt med såväl fru som barn. Saker och ting hade dock kunnat var mkt bättre utan alkoholen. Nåväl, den här veckan har barnen varit hemma mer än vanligt, och det har börjat kännas riktigt konstigt att jag alls dricker. Men som jag tidigare sagt, så känns den här festen som sista punkten innan ett stup. Sedan ska jag börja vandra bakåt igen för fortsätter jag så är det fritt fall och gonatt.
Ska inte argumentera mer här tror jag innan söndag, som jag ser som den dag då jag ska börja vila och hämta krafter på ett riktigt sätt. Som helgläsning bifogar jag ett dokument jag skrivit på ett tag för att samla på mig tankar kring på vad jag är trött på. Många känner nog igen sig.
Kram så hörs vi på söndag...

Jag är så djävla trött på att …

.. behöva ägna lördag förmiddag åt att dividera och tänka på om jag ska åka till Systemet, om jag ska köpa bara för idag eller även till söndag…

… alltid förlora kampen och stå där fem i två och handla och dessutom för det mesta köpa så det ska räcka även till på söndag…

… att vara bakis på måndag och inse att det gick inte den här helgen heller, jag som skulle sluta på söndag…

… smussla undan ölburkar på förmiddagen så att det inte ska märkas hur mycket jag häller i mig ….

… springa hos terapeuter av olika slag och betala en massa pengar för behandling, när jag ju vet vad jag ska göra …

… hata mig själv för min stora mage som jag aldrig blir av med så länge jag inte slutar dricka ...

… andra lyckas sluta när inte jag gör det. Känner mig verkligen som en looser …

… på allvar tro att det blivit stora skador på lever och kroppen och att det är för sent att göra något åt det …

… ha alla fina vänner på forumet och ständigt svika dem och mig själv …

... listan kan bli hur lång som helst ...

Jag har en bror som har ett uttalat "ölintresse". Detta innebär i praktiken att han köper mycket sk finöl, både hem och ute på krogen. Ingen dag och ingen situation är fel att ta en öl, för det är hans bästa intresse i livet enligt honom själv.

Man tar den till städningen på söndagen, för att fira onsdag, fredag och att man överlevde festen igår.

Jag har aldrig känt att jag kan påverka honom, och när vi pratat om att jag slutat dricka hamnar vi alltid i argument om att människan har druckit öl så jättelänge och att ingen samhälle har gått under av det...

Våra familjemiddagar är lite skumma när min bror lätt dricker 5 öl + lite till under en vardagskväll, jag som säger nej helt, och min syster som dricker ett halv glas ibland.

Jag var här aktivt efter nyår o var nykter i tre månader. Trodde i min enfald att jag sedan skulle kunna dricka måttligt-...nä, klart jag inte kan.. Snälla säg vad jag ska göra, jag blir tokig på mig själv!! Har det skitjobbigt med mycket sorg när min mamma är på slutet o kommer dö av sin cancer, men jag tror att jag druckit ändå... fan, vad svårt det är- hjälp!!