Senaste kommentarerna i forumet

Grattis till dina 2 veckor! Bra jobbat, förstår att det var tufft
med vin i kylen det skulle inte jag klara. Ha det gott/ kram V

Du kommer inte gilla det här men du ska få en spark i baken. Som vanligt så sitter alkoholisten och beklagar sig över sin situation och inte riktigt vågar ta itu med problemen. 1.5 år och ingenting har hänt. Måste kännas bra att andra alkoholister sitter och klappar dig på ryggen så att du åtminstone känner dig duktig av att inte ha gjort någonting. Svåra saker det där som att söka vård och ringa ett samtal. Vet du vad jag åstadkom under samma tidsperiod? Jag vet inte om jag har plats för den utläggningen men jag kan lova dig att jag åtminstone inte är en fet, alkoholberoende nolla.

Att din son har samma problem som dig och din andra son lider av depression. Det är ditt fel. Du har förstört dina barns liv med ditt drickande. Det räcker att du har druckit i deras närvaro för att de ska påverkas. Hur känns det? Jag undrar om ens det kan få dig att sluta suga på flaskan. För alkoholisten så kommer ju faktiskt barnen i andra hand efter spriten.

Om du nu ska åstadkomma en förändring så se till och gör det för i helvete. Förstå att ditt drickande har konsekvenser för andra människor. Du förstör deras liv och du går och är rädd för att söka hjälp. Patetiskt. Fungerar det inte att sluta dricka med ren vilja så finns det en permanent lösning på problemet.

idag!
Varit en jobbig helg med vitt vin ståendes i kylen. Var tvungen att gå upp och gråta en skvätt och sen gick det över. Känna känslorna var det ju, inte döva dem.
Men nu är vinet slut och jag har varut den som utan gnäll hoppat upp vid sju varje morgon. Sömnig - ja, men inte vresig och fylld av ångest och självhat.
Nu ska jag lägga mig med mina kursböcker och invänta nattens barnvandringar.
Imorgon ännu en icke bakfull dag! Bara det är värt ett stort hurra och en källa till glädje. Det finns hopp om livet.

Samma gamla Dompa? Men NN...jag tycker ju att jag har växt det sista halvåret framför allt. Jag mår bra nu....har nästan förlåtit mig själv för mitt patetiska återfall i sommras. Men du kanske har rätt...visst är jag fortfarande jag. Men ett gladare, piggare, bestämdare jag...om det går att förstå?

Nej, från min balkong ser jag inte Brunelleschis kupol, men bor dock ett kvarter ifrån ett av hans mindre kända verk: Capella de' Pazzi, tröstar mig med det. Från balkongen ser jag ut över Arno och Oltrarno...det får duga. Balkongen är sketaliten...men nu har du en ny bild. Beskriv hur du har det när du skriver...lite kinky? Oh yes ;-).

De där tvärsäkra uttalandena har också fått mig att backa ibland. Men som Stigsdotters morfar sa: "Var och en blir salig på sitt". Men visst är det ledsamt att även vi som kämpar mot detta konstiga behov...även vi ska passas in i en mall? Det var ju kanske inte exakt samma anledning till att vi hamna i missbruk? Då känns det lite skevt att botningen (finns det ordet? Boten?) ska vara exakt den samma....tänker jag.

Trist att exet tar till flaskan en vanlig vardagskväll? Var det så när ni var gifta? Eller märkte du inget? Nu kanske jag är för personlig? Men visst var de skön känsla att kunna sätta sig i bilen och plocka upp dotra? Det är det jag vill ge mina ongar. Tillit...
Ja, lusekatten går på luskur just nu...jag må vara alkis...men inte helt koko ;-)

Paron; Inte har du svikit ngn...annan än dig själv ett tag kanske. Den där förrädarhjärnan du skriver om...kanske var det första tricket att låta dig tro att du är klar nu? Skönt att ha dig tillbaka.

Sammanfattning: Jag mår ta mig fan OK! Mkt jobbig vecka med allt nytt, mycket trassel rent tekniskt, lite sömn...men jag fixar det eftersom jag varje tidig (!) morgon vaknar upp och är om inte jätteskärpt men iaf. inte bakfull och grinig. Good enough for me.

Drick med förstånd/R

Klart att vi vill.

Kram!
/H.

Ville bara säga att jag läser allt ni skriver och jag tar åt mig och tänker och tänker....
Ni har så rätt!
Känner mig just nu ganska tom. Jag återkommer. Tack för att ni tar er tid att reflektera över mitt dilemma. Tänk att ni vill det...

tar sig olika uttryck av nån anledning. Vetenskapen är inte riktigt på det klara varför vissa blir beroende av exvis mat-sex-spel-alkohol-narkotika-piller-jobb-socker mm mm.

Gemensamt för oss alla är att vi hela tiden kräver högre och högre doser av vår stimulantia.

Jag har valt bort alkohol och tobak men är helt klart stundtals oerhört sockerberoende.

Ibland känner jag mig väldigt besvärad av suget efter socker, då företrädesvis choklad, men samtidigt går det i skov och är jag i varm solig miljö så är det helt borta. Och jag har dessutom en tendens att trösta mig med mat om livet kärvar.

Medveten om detta ser jag ju att jag är en beroendeperson och att jag har verktygen att göra något åt det men.....:-))) Motivationen är försvinnade låg så än har jag låtit det vara och njutit av min godispåse utan skamkänslor :-)

Lite skyller jag på att det är bättre att jag är fet än full men det finns ju gränser :-)

Förrädarhjärnan var här ett par gånger i går och ville att jag kunde i minstånde ta ett glas vin till maten och en Visky till kaffet.
Satan vad jag var nära att låtas övertalas.
Det gäller att vara på tå när förrädarhjärnan är på G den är så jäkla duktig på att övertala.

Kämpa på och passa er för förrädarhjärnan //Paron//

Om man undviker att göra något man vill men inte vågar, då tycker jag absolut att man ska fundera på om man kanske inte ska ta det där klivet iallafall och passa på att jobba med sig själv. Men om man känner att man inte vill, att man går emot sin magkänsla så tror jag man måste lita på sig själv och säga nej. Och man får fler chanser om man är öppen för det. Livskvalitet för mig är att välja, att inte hoppa på varenda tåg som rusar förbi. Intalar jag mig nu. Är nästan sjukligt rädd för döden, har varit det sedan jag var riktigt liten. I perioder har jag varit medveten om den i varenda steg jag tagit, vilket inneburit att jag levt ganska stressigt. Måste hinna uppleva allt innan det är för sent ungefär. Men det går ju inte att leva så, allt blir en enda röra. Visst har man roligt under tiden men det blir ju ingen riktig substans i det man gör, och jag orkar inte riktigt längre. Därför påminner jag mig då och då om att man inte måste göra allting samtidigt, att den här chansen kommer komma igen. Vet inte riktigt varför jag skrev detta, det bara kom :-)

Livet flyter på, känns riktigt bra nu. Firade årsdagen med pojkvännen i helgen och fick champagne i present av ett par vänner, med alkohol till honom och utan till mig. Kändes faktiskt bra, inte konstigt alls. Glad över gesten. Sedan var vi ute och åt och jag kan ärligt säga att det varken bekom mig att de andra drack eller att jag drack vatten, tänker knappt på det längre. Otroligt skönt, det var hit jag ville! Ibland dricker jag alkoholfri öl, ibland föredrar jag vatten eller läsk. Kan inte säga att jag tycker att ölen triggar igång något, ibland är det gott och ibland kvittar det.

En i sällskapet blev lite slirig, men det gjorde mig ingenting alls. Jag vet att jag kan gå hem om det blir för mycket, sitter inte kvar för att "vara trevlig". Och på något sätt har jag accepterat att alkohol är olika för alla, hon har inte problem så det är okej. Och har hon det är det hennes problem, inte mitt. Att gå och hata alkohol, som jag gjort emellanåt, tar bara energi. Folk dricker, så är det bara. Och man måste inse att ALLA inte har problem, att andra kan sköta det. Bara acceptera att jag inte kan.

Slutade förresten röka för ett par dagar sen, vet att man inte ska utsätta sig själv för stora förändringar första nyktra året, att ta en sak i taget, men nu var jag så förbannat trött på det. Kan ju alltid börja igen om jag nu skulle känna mig för duktig. Men det är så himla skönt att kunna ta djupa andetag och framförallt att få känna sig fri. Ibland får jag samma lyckokänsla som jag hade i kroppen när jag precis bestämt mig för att sluta dricka, ett lugn som sprider sig. Det blir väl så när man gör sig fri från ett tvång. Hur kommer det sig förresten att vissa blir beroende av precis allt? Jag har alltid varit sån, druckit för mycket, rökt mycket, ätit mycket socker, dricker mycket kaffe. Är min hjärna annorlunda? Dålig självdiciplin?

Nä på tal om kaffe, ska nog ta mig en kopp till. Önskar er alla en fortsatt skön söndag!

Instämmer med tidigare talare.

Ha inte sex med honom om du inte vill!

En aktiv alkoholist har en enda sak för ögonen: att kunna dricka så mycket som möjligt, så ofta som möjligt. Han kommer att ta till vilka argument som helst för att få dig att fortsätta låta honom dricka. Han har ett övertag när det gäller det här med sexet, och du måste ta dig ur den rävsaxen.

Det handlar om vad som är orsak och verkan i ditt ultimatum, tänker jag. Det är DU som dikterar villkoren nu, inte han. Alltså måste det vara i den här ordningen:

1, han slutar dricka (sätt upp ett mätbart mål, så att det inte blir en diskussion om att han bara har druckit lite eller inte på flera dagar, eller så. Ett förslag kan kanske vara ett halvår eller nåt sånt. Och då är det noll som gäller under den tiden. Inte kompromissbart.)

2, han söker hjälp för sitt beroende och tar emot behandling

3, du stannar i relationen under tiden och när du känner dig redo för sex så är det DU som tar initiativet till det. Han får snällt vänta.

Och om inte 1 och 2 uppfylls, så gäller inte 3 heller.

Men lova honom inte att du kommer ha sex med honom om han slutar dricka! Och framför allt inte i omvänd ordning, dvs att han skall sluta dricka om du har sex med honom. Det kommer inte att fungera, och under tiden gör du våld på dig själv!

Var rädd om dig, vännen!
/H.

PS. Jag har skrivit ganska mycket om det här med ultimatum i min tråd (Vägen vidare), du hittar en liten sammanställning en bit ner i tråden.

Tack alla för att ni finns, får tårar i ögonen när jag läser era inlägg, tänk att det finns tröst, hopp och inspiration för just mig bara några knapptryck bort. Det betyder så oerhört mycket. Har alltid varit oerhört hård mot mig själv och det är en lång väg att gå för mig att vara snäll mot mig själv. Men jag har i alla fall börjat och ni ger mig kraft att kämpa vidare! Idag ska jag bara göra saker jag gillar och mår bra av, nu far jag till färgaffären och köper mer oljelasyr, sedan ska jag stå på altanen och slipa gamla bord så det ryker om det (i solen till och med!!). Kanske jag sätter på hårdrock på högsta volym som jag älskar! Sedan är det 40års kalas på eftermiddagen och då har jag en lögn klar om det finns A nämligen att jag behöver åka till en jobbarkompis och fixa en grej inför i morgon (vilket faktiskt skulle kunna bli sant). Jag känner att ni håller tummarna för mig på kalaset och att ni ser mig "in full action" på altanen!! Kram och tack igen.

Sluta skämmas! det är jättemodigt att våga ta itu med sina problem. Rom byggdes inte på en dag, och som beroende, tror jag inte att allt bara försvinner på ett par månader.
Jag tror inte att AA är för de redan frälsta, för i så fall skulle de inte behövas på samma sätt! Det vore ju som att vi inte skulle våga gå till doktorn när vi är sjuka, utan först när vi känner att vi håller på att bli friska.. Som en sorts "duktighets-syndrom", om du förstår vad jag menar?
Själv ska jag kontakta antingen AA eller alanon efter helgen.
Jag har egna problem och medberoendeproblematik.. Jag har bestämt mig för att söka för min egen skull, i första hand! Det vore förmodligen lättare(mindre skämmigt) att söka för medberoendet, men då skulle jag nog ljuga för mig själv..?
Oj vad jag har fått titta på mina egna rädslor och fördomar sista veckan och jag är jätteglad att det finns så många kloka människor här på forumet, som vågar berätta utan omskrivningar om sina egna problem (och misslyckanden)
Det gör att man slipper vara duktig och "perfekt"
Fortsätt skriv, jag tror att vi är många som stöttar varandra
kram "trollet"

Jag tar absolut dina ord som omtanke.
Men är riktigt, riktigt rädd för att gå dit.
Är så pass rädd för det så att bara rädslan gör
att det blir lättare att hålla mig nykter.

Åh åter igen så är jag övertygad över att AA är
något helt fantastiskt som har hjälpt så många.

Men jag har gått igenom så mycket detta året, med
soc, och att jag berättat om mina alkoholproblem,
att min ena son har samma sjukdom som jag, att
min andra son lider av depression. Så mycket
rädslor, sorg och skam. Så just nu orkar jag inte
ta ett så stort steg som AA är för mig.

Kramar TP

över din tid TP. Från mitt håll är det en möjlighet att AA finns - att du inte ensam skulle behöva "klara av" att hålla dig nykter. Att du skulle ha en plats där du kan dela kampen och där du skulle känna gemenskap och stöd.
Allt gott! / mt

Ge mig en månad....åh har jag inte klarat av hålla mig nykter under den tiden så kommer
jag att kontakta AA. Det är ett löfte! åh faller jag
tillbaka så ska jag kontakta AA. Kommer vara fullständigt ärlig! Finner liksom ingen
anledning till att försöka lura någon här.

Jo det stämmer Dompa att det behövs en heltid på
mitt jobb...men de gjorde klart för mig att de anställt en annan på min tjänst....eftersom
de vet att det kan ta år att bli frisk igen
Men försöker se det som så att det nog kommer leda till nått bättre i längden....
Är bara självkänslan som saknas just nu...egentligen så vet jag att jag
att jag har kompetens att klara av många olika arbeten

Livet ska ta mig fan bli bra! TP

Maten från grillen blir ju så mycket godare om kocken är nykter också! För mig var det också så att jag först inte riktigt såg tjusningen med att grilla om man inte fick öla. Nu grillar jag på precis som förr, bara det att maten nog blir godare.

när hela kollektivkören tar i för full hals!

Måste tillägga några rader om att bo i den lilla, lilla staden där alla känner alla.

Om du har läst min tråd Att vara medberoende så vet du hur hårt Adde och Lelas låg på mig om att söka professionell hjälp. Det har inte känts realsitiskt eftersom jag varit en del av och nu jobbar i gränsområdet av vårt närområdes professionella nätverk. Vi har båda ett slags offentligt synliga arbeten. Jag var till en proffskontakt som kändes möjlig och det var okej - men jag har fått bättre hjälp på annat sätt. För mannen var den professionella möjligheten en mycket avlägsen, för att inte säga omöjlig tanke. Nu har han en bra kontakt med sin personalläkare. AA kan jag knappt finna ord för hur avlägset eller omöjligt det kändes. Kanske TACK VARE hans återfall på valborg att han tog steget dit - första gången i en någorlunda närbelägen storstad och i tryggt sällskap. Jag vet att det kräver ett oerhört stort mod att ta steget dit men alla som är där sitter ju i samma båt, nu ler jag... det var ett oavsiktligt ordval... men, de som är på AA har alltså haft modet att ta steget från bryggan ner i båten. Kan du göra ett första AA-besök någon annanstans än på på din närmaste ort? Jag skulle önska dig att uppleva gemenskapen som jag hört beskrivas av flera som går på AA. / mt

Om jag inte redan hade hund, katt och en drös med ongar hade jag anmält mig! Men du kanske hade tänkt dig ngt vänare?

Jobbet: Kan det vara så att du blivit "degraderad" då du "bara" jobbar deltid just nu? Att till din förra tjänst så kanske det behövs en heltidare? Om inte...så är det för djävla taskigt. Är du med i facket?

Kram igen brorsan! Nu ska jag rodda för dagen...har nog tagit på mig ganska mkt...men det är självvalt (flytt med allt vad det innebär, hela tiden saknas det saker!) och självförvållat (alla dessa barn, inga knypplingskurser för mig. Är rädd för konsekvenserna avmötet mellan man och kvinna). / R Lejonhjärta

Jag håller med...vilken fantastisk läkkraft där finns. Även när jag söp som värst hade jag bra värden...men jag mådde inte bra. Alltid trött och oftast lite småarg. Nu kan jag ta en sömnlös natt eftersom jag vet att nya nätter kommer att komma och att inte ha sovit ut är inte hela världen så länge man inte är bakis.

Grattis till din seger över både spöke och energitjuv! Men det är klart att du fixade det...för du har ju byggt upp din styrka nu ett bra tag! Visst kan spöket ta vem som helst av oss. Men vi orkar slåss nu på ett annat sätt. Spring vidare Kalla! Godmorgon kram (men du sover väl)/R

Har ni funderat på körslaget? ;-).

Jag har lagt korten på bordet på fullt allvar till läkare. Ska dit nu igen i veckan som kommer.
Åh mina blodprover lär ju visa vad jag pysslat med.

Jag började äta antabus, vilket i mitt fall var totalt
förkastligt...för det gick alldeles utmärkt att festa
på dem (OBS! kan innebära livsfara för någon annan)

Jag tror verkligen att jag hade klarat detta denna
gången om jag inte blivit så jävla sjuk. För jag var
verkligen på gång denna gången! Finns alltid ursäkter jag vet...men det har inte direkt
underlättat mitt liv.

Har börjat jobba deltid, och fick veta första dagen att jag blivit totalt degraderad. Hade kunnat ta
det om jag visste med mig att jag tidigare gjort ett
dåligt jobb...Men en mer lojal slitvarg än jag får man
leta efter. Så lusten och kärleken till mitt arbete är
som bortblåst.

Skulle behöva komma bort från allt här hemma ett tag,
bli ompysslad och lite bortskämd! Nån som anmäler sig frivilligt
att ta emot mig med öppna armar och skämma bort mig? ;-)

Kvällskurs kanske inte är någon dum idé. Ska göra något
sådant när jag har lite mer ork....Vad tror ni om knyppling..
eller korsstygnsbonader ;-). Skämt o sido, det va en bra idé!

Tack mina fina för att ni bryr er och för att ni ger mig
er tid och kloka ord.

Kramar TP

Vilket knas...med din ångest när du var sjuk. Men nog håller jag med de andra (alltid lite efter): Din reaktion var en flashback från alkoholtiden. Att känna skuld och skam för att min inte arbetar. Att vara rädd för att telefonen ska ringa. Men du hanterade det ju bra i slutändan...och nästa gång du blir sjuk har du ett problem mindre! Hoppas du har det bra nu. Godmorgon kram!!!

Välkommen litemolnigt! Stanna här hos oss, det hjälper så mycket mer än vad man tro. Som du märker så har vi olika problem...men de är ändå så lika. Även jag började varje kväll hemma hos familjen med en (ha,ha) whisky innan maten. Sedan rullade det på. Nu är jag nog nykter - tror jag - och med bra draghjälp från forum. Så stanna här.

/R

Påminner mig om när jag återerövrade grillen och gjorde den till ett matlagningsredskap. Varken grill- eller musikspisande kräver några starka drycker! Mycket snyggt jobbat...som du själv beskriver det: En milstolpe!!! /R

Ja, det var lite otäckt...att läsa min och NNs text och se att vi sjöng så lika. Att vi båda hänvisade till mt:s klokhet och Stigsdotters ord. Kanske ligger det ngt i vår sång ;-)

Nu kanske du tycker att jag är en ren idiot. Men gå en kvällkurs i ngt som du kan uppbåda minsta lilla intresse för. Där träffar man nyktra nya personer och väljer du inte att meka med motorer så kan det ju även finnas kvinnor där. Kvinnor som får se en nykter TP som är en snygg, smart kille.

Haha! Som du märker har jag och Dompa bildat en liten morgonkör som sjunger peppningssånger med snarlika texter :-) Vi håller takten väldigt bra. Fler stämmor är välkomna!
Nynykter