Senaste kommentarerna i forumet

Det jag har sett här på forumet är en orgie i självskam men jag tycker att vi inte får glömma bort att vi bara är vanliga människor. Det viktigaste som jag ser det är dock att vi inte gör oss själva eller andra illa om vi råkar falla för vårt alkohol begär. Som plåster på såren har jag därför tagit mig friheten att saxa in livsnjutaren Pluras senaste blogg. Hoppas att det inte stör någon!

Ha det Gött

En utskrift från Expressens nätupplaga – Expressen.se

Plura: "Moppen vågar man ju inte ta längre"

Sydkoster, 6:30. Har just klivit upp ur Skagerrak. Solen har börjat sin vandring på himlavalvet och jag räknar till 9 segel- och cruiserbåtar som ankrat upp i Långeviken.

Vi kom hit i söndags och välkomnades med en fantastisk middag på Ekenäs restaurang, min dotter serverade och hennes hjärtas kock Janne lagade maten.
Först champagne följt av ostron som serverades på vrakgodsplankor modell mindre, sedan bars en hel grillad piggvar fram till bordet ackompanjerad av små gula och röda betor, brynt smör, färskpotatis och pepparrot. Efterrätt på det blev någon chokladhistoria, kaffe och grappa.
Cyklade sedan hem, märk väl cyklade, moppen vågar man ju inte ta längre sedan polisen börjat härja på ön. Jo förresten, rätt ska vara rätt, jag vågar men får inte för min omgivning och dom har förmodligen rätt.

Såg nyss ett inslag på morgonnyheterna om det stora antalet gräsklippningsolyckor, där ännu ett geni fnulade på om att alkoholen kunde vara boven i dramat. Kanske polisen borde börja patrullera villatomterna också, alkoholförbud, obligatorisk stålhätta på skon samt hjälm borde införas i samband med gräsklippning.

Läste för övrigt ett uttalande av en tjänsteman på Strömstads kommun: Ingen allvarlig mopedolycka har inträffat på Koster på 60 år. Ett tips till polisen, börja smyga i villaområdena i stället, där gör ni nog mer nytta.

Den andra kvällstidningen ringde upp mig i går, just som jag angrep Sjökantens gigantiska räkmacka på Nordkoster. Journalisten ville att jag skulle uttala mig om något som Alex Schulman hade skrivit, uppenbarligen hade han druckit alkohol varje dag hela sommaren.Med munnen full av räkor avböjde jag vänligt med bestämt hennes förfrågan, jag har ingen aning om vad som försiggår i gärdsgårdsserien.

Fick rapporter från huvudstaden. Eldkvarns älskade producent har visat sig på styva linan. Vid embarkerandet av en taxi på Stureplan valde han att först promenera över en Ferrari, eller var det en Porsche, innan han parkerade sin kropp i taxin och beordrade körning till Harvest Home på Bondegatan. Chauffören körde honom, tog betalt och ringde sedan polisen som i sin tur hämtade upp den älskade producenten för förhör, har tyvärr inga ytterligare detaljer.

När jag dömdes till fotboja var producenten den första att gratulera till domen med orden. Fan vad tufft, jag har aldrig känt nån med fotboja. Jag får väl här återgälda vänligheten, med orden, inte så illa pinkat kompis.

Dagarna flyter fram i behaglig takt här vid havet, man spanar upp mot himlen och horisonten och försöker spå vädret. Det badas och äts god mat, det har gåtts över klipporna in i det heliga äkta ståndet och min 61-årsdag har firats, tre kilo signalkräftor, små rödmyror enligt kosterborna, avnjöts i solnedgången. Jens-Erik på Laholmens Fisk kokade dem själv och jag var lite orolig vid tanken på att en bohuslänning skulle anrätta insjökräftor. Jag ängslade mig dock i onödan, det suckades, smaskades och lovprisades, kort sagt, gott skit. Denna kväll lärde jag mig också något nytt, skalresterna som vi la ut på berget ratades unisont av traktens mås, trut och kråkor, jag ger mig, Bohuslän - Insjökräftor IF 1-0.

Gott folk, detta var den sista drapan från min penna. Det har varit roligt och ett kärt sällskap i väntan på frukost under morgontimmarna på diverse hotellrum runtom i Sommar-Sverige.

Av Plura Jonsson
plura.jonsson@expressen.se
Publicerad 13 aug 2012 08:33
Adress till denna artikel:
http://www.expressen.se/nyheter/plura-moppen-vagar-man-ju-inte-ta-langre

Jag gick över gränsen i helgen, och söp ner mig. Fan också. Det som gick så bra...
Har inte vågat mig in här pga av en sån jäkla skam. Men det var väl ganska väntat
antar jag. Så jag har inte mage att vara så fräck att tipsa dig om ngt alls My ...
Förlåt, men kanske om några dagar om du fortfarande vill.
Har som sagt gått bra, men det var troligen för tidigt att börja prova igen även om det
höll nästan en månad... Men jag ville som sagt prova. Frågan är hur det blir nu.
Känns JÄKLIGT läskigt+sorgligt allting.

Jag återkommer snart med ngn sorts plan. Har helt öppen diskussion med både mina föräldrar -
syster - samt sambo. Iaf skönt det. Vet inte hur det ska bli, men vi får se.
Ha det bäst medmänniskor & sköt om er.

Jag tycker mig märka att det känns bättre om jag tar mig tid att fundera över de saker som jag är tacksam för istället för att gräma mig över sådant som inte är bra. Jag tycker mig också märka att det är lätt att ta ett steg bakåt om jag inte gör detta, d.v.s på något sätt glömmer bort att arbeta på min sinnesro och, inte minst, på mitt positiva sinnelag. Det är lättare att må bra om man känner glädje över någonting än om man är missnöjd med något. Hmmm.... känns helflummigt nu när jag ser det nedskrivet men det får ni ta ;-)

Tack för komplimangen kära E. Ja, det kanske jag är - fin i hjärtat. Det låter vackert!

Hoppas ni får en toppenresa. Kreta har jag varit på flera gånger, det är fint och bra där. Missa inte Knossos!

Det kan väl få stå med på ditt kylskåp Dompa?

"hjälp mig att acceptera det jag inte kan förändra, ge mig mod att förändra det jag kan (DÄR behöver du ju i och för sig ingen hjälp ;-) och förstånd att inse skillnaden".

hej jag har mer börjat tvivla på att jag klarar av att vara nykter utan hjälp. jag skulle så gärna vilja prata med någon om detta! bör i en liten kommun och törs inte gå dit. vad måste man genom gå för att få medicinsk hjälp? usch vad hjävla patetiska och rädd man känner sig. finns det någon form av hokus pokus som är bra för att få lite ro i själen!

jag svarar lite här också
tack för svar
glad om jag kan va till lite hjälp
men det är väl meningen
vi behöver varann allihop
för att fixa det här
ack så svårt
men utan varann hade det vart omöjligt
man fixar inte det här själv
utan omtanke o goda ord från likasinnade
det enda som når in i djupet på en alkoholist
är sanningar
erfarenheter
kärlek
tuff kärlek
från någon som själv
upplevt
det svarta
mörka
skam skuld
ångest
självförakt

jag TROR på dig
imorron
är första dagen på resten av ditt liv
för din egen skull
svik inte dig själv

vägen mot
sinnesro
frid
ljus
finns där
om du är beredd
jag är än en dag
tacksam
för att möta just idag
nykter
carpe diem
kram
Måne

hopp
så länge det finns hopp,,,,,
jag läser också jättemycket
o lyssnar på vacker rofylld musik
svensk musik med fina texter,,
ger mig sinnesro
grabben lirar trummor
så det ljuder mycket här hemma emellanåt
o maken spelar bas i ett rockband (gammal go gubbrock)
morronen är fin
var på et fint temamöte igår
blir varm bara av tanken på gemenskapen som jag upplever där
jag är inte ensam
jag är ok
duger som jag är
skön känsla
tacksam för ännu en dag
som jag vaknat nykter
tusen kramar
Måne

Och nu fick vi vår Michael George på
OS till slut;) Allt så bra här, kramar skickar jag..

tankar du delar med dig av. Jag längtar bara efter att få dela med mig av mina nyktra tankar som inleds på onsdag. All välgång till dig!
/Fenix

Ledsen idag. Har varit ovanligt mycket grälande i helgen, känner oro i hela kroppen. Trivs inte i min stad, i min lägenhet, antar att jag tar ut det på den jag är närmast. Orättvist, men försöker förlåta mig själv. Jag kan inte vara perfekt jämt. Konstaterade precis att jag var ledsen, att det finns en orsak och att det får vara så tills det går över. För ett halvår sen hade jag haft panik, "ånej tänk om det är en depression, tänk om jag aldrig blir glad igen". Men nu vet jag ju att det försvinner, försöker vara snäll mot mig själv. Ledsen är inte farligt.

Inte ens ett år kvar, sen får jag flytta till min kärlek.
Tänker ta tag i mitt liv nu, umgås mer med vännerna, fixa iordning mitt hem så att jag kan trivas. På något sätt känns det som om min grubbel-period börjar nå sitt slut, eller går in i en annan fas? Vill på något sätt mixa mitt nya liv med det gamla, ta med mig det lugna in i det energiska. Vet knappt hur jag ska få ner det i text. Har varit mycket med mig själv, dragit mig undan, ältat och analyserat under några månader nu. Vill känna mig mer levande igen (?) men med nya insikter. Jag dricker inte, och jag duger som jag är. Livet ska bli som vanligt men ändå inte. Lite som ett pussel, jag tar det som var bra med det gamla och pusslar ihop med det nya.

Jag är inte alls klar med varken Forumet eller mig själv, det blir jag nog aldrig. Men det känns som att det är dags att kliva ut i livet igen. Eller så har jag fått solsting, var rätt varmt där på båten ett tag :-)

På tisdag firar jag 15 veckor. Pratade med en väninna förut, var ett tag sen vi sågs. Hon ville att vi skulle ta ett glas vin nån dag,, svarade javisst, jag dricker ju inte mer men jag vill absolut ses. Inga konstigheter. I början var jag tvungen att komma med en lång förklaring direkt, nu säger jag bara så. Jag dricker inte mer. Behöver inte övertyga mig själv , inte just nu iallafall, för det var nog det jag gjorde. Eller kanske ursäktade jag mig, för att jag blivit en party-pooper? Hur som helst, det verkar bli allt lättare ju mer beslutet rotar sig.

Nu är det sovdags för länge sen!

Jag reagerade väldigt starkt när jag läste om Eva Rausing, det visar hur oerhört lite som behövs för att man ska trilla dit igen:

"I rätten berättades det att paret Rausing var utan droger i elva år, men började missbruka igen på nyårsafton vid millenniumskiftet. Då tog de båda ett glas champagne, och så var det i gång igen."

Jag ska läsa in mej på era "trådar" och se hur ni har det men jag har ännu en vecka ledigt innan jag börjar jobba så jag kommer inte att vara vid datorn så mycket ännu. Är bara tillfälligt hem och jag har ingen internetuppkoppling på stugan, funkar inte. För långt från civilisationen:-)

Fenix - hösten är egentligen den allra bästa tiden för nystart tycker jag så ta tag i det du önskar nu så kan du se fram emot nästa sommar på ett annat sätt. Jag satsar på Beach 2013 nu fast jag tror jag kommer att vara nära mitt viktmål långt före det med den här farten. Framför allt tänker jag aldrig mer dricka alkohol, inte lura mej själv igen att tro att ett glas går bra. Jag tänker inte klassa mej själv som nykter alkoholist men verkligheten är ju den att jag inte kan dricka utan att det blir för mycket. Jag behöver bara tänka på hur det skulle vara att ta ETT glas vin så känner jag att det är ju ingenting, jag vill ha MER.

Jag kan säga att den här sommaren har varit helt underbar. Jag har varit sann mot mej själv och andra, ingen ångest, inga moralare, inget svek. Fullt av aktiviteter där jag annars skulle börjat dricka vin redan mitt på dan och sen spåra ur. Nej tack, så vill jag aldrig mer ha det. Ser fram emot en spännade höst!

tackar som frågar - Jag mår riktigt bra! Just därför håller jag på att trappa ner mitt skrivande i forumet. För en vecka sen skrev jag om det ifall du har läst bakåt i min tråd. Såg att du tänkte ta en forumpaus - ta hand om dig och lev väl! / mt

några rader till dig i en annan tråd nyss. Men några ord till har jag just nu utrymme för då huset blev tom för en liten stund.
Längtar efter att åter låta litteratur och musik fylla mina svarta hål. Kom igång så bra i våras med att läsa mig trött innan jag somnade, dit ska jag åter. Finns så mycket läsvärt. Och så skapa musik, det vill jag verkligen ägna mig åt så mkt det går.
När jag tänker dessa tankar känner jag hopp om en framtid utan A.
kram
Fenix

men du verkar helt upptagen av din sambos/makes ev återfall. Har du kollat hur du själv mår? Jag tror inte ert förhållande mår så jättebra av hur du ser på saker och ting. En annan sak som kanske är bra men också inte, är ditt dagliga engagemang i alla olika trådar. Mår du själv bra?

tack så mycket för din uppmuntran och styrkekramar! Ja, jag tänker oavbrutet på att A måste bort ur mitt liv, och tisdag ska det bli av. Usch vad trist A har blivit (precis som jag visste det skulle bli) och måtte den erfarenheten nu vara inbankad i huvet. Kramar tillbaks
Fenix

Tack Sommar12 för att du på ett så tydligt och träffsäkert sätt sätter ord på de känslor jag brottats med så länge! Jag har följt dig sen starten och kan inte annat än förundras över hur lika vi alla är, med mycket liknande tankebanor och beteenden när det kommer till A. Jag har tack vare att läsa era inlägg fått mig en rejäl tankeställare och börjat förstå lite mer hur man ska bekämpa sina hjärnspöken. Jag vet inte vem av er som skrev, men det var SÅ BRA, detta att tänka tanken till slut, att när suget kommer verkligen tänka igenom det händelseförlopp som följer, euforin vid första glaset vin, jakten på nästa droppe, fyllan, uppvaknandet, minnesluckorna, ångesten... Detta har gjort att jag för första gången på flera år inte kände det invanda vinsuget i fredags, utan stolt och stark sket i A! Och bara detta att inse att jag KAN besegra hjärnspöket, gör att jag idag känner mig fri! Vet inte hur länge detta håller i sig, men jag hoppas (och räknar kallt med) att den euforiska känsla jag har jagat efter med hjälp av A, infinner sig när jag gång på gång säger nej till demonerna, och därmed bevisar min inre styrka för mig själv (det här låter visst lite väl filosofiskt ser jag... :)). Sist jag var hos min terapeut sa hon åt mig att tänka "är det så här jag vill leva?", och en så enkel fråga har ju ett ganska naturligt svar, nej, jag vill inte leva som jag gjort, jag vill leva "normalt" och inte fundera konstant på A, tappa lusten att göra enkla vardagliga ting i väntan på nästa tillfälle att få A, få ångest och må skit pga A. Sen är det ju inte det lättaste att smidigt och lätt följa sitt eget svar, men jag ska kämpa, och när tanken på A dyker upp ställer jag mig frågan "Vad är det jag får? Är det värt priset?". Och när jag då tänker igenom hela tanken (inkl konsekvenserna och upplevelsen) från början till slut inser jag att det kostar för mycket, jag vill inte betala allt detta för en ynka känsla av tillfredsställelse. Bakslagen kommer antagligen att komma, men jag hoppas att de då får mig att ännu säkrare vilja ha en förändring! Så tack så jättemycket alla ni som skriver här, utan er hade jag inte klarat mig... Jättekramar till er alla, och speciellt till dig sommar12, som fått mig att förstå mig själv lite mer... :)

sänder lite goa tankar
till er alla
mina jämlikar
skriv en rad
kram
Måne

kämpa vidare
varenda rad o känsla du förmedlar
känns i hela min kropp
besvikelse
över sig själv
maktlöshet
att vilja men inte hitta rätt väg
jag måste trampa ministeg hela tiden
aktsam
ödmjuk
ej självgod
hoppas på din tisdag
gör ett nytt försök
du ärkvar här
hoppet
viljan
finns
att göra rätt
skit att allt ska va så svårt bara
i know
styrkekram
Måne

var en underbar dag att spara och bevara i hjärtat. Vi seglade ut mot havet, perfekta vindar, sol men oväntat kyligt i luften. Härligt, att bara vara ett med himmel, hav och vattnes kluckande mot skrovet. I kvällssolen besök till nära & käras viloplatser, hörde K-G Hammar i radion på hemvägen - alltid klok - han talade om "ubuntu", att vi alla hör samman.

Goda samtal längs veckan som gick, ofta om hur till synes små vardagshändelser berör utifrån våra tolkningar... Jag får veta sånt jag inte kände till om den man jag levt med så länge när vi delar varandras upplevelser och tolkningar av det till synes triviala. Just nu, när jag skriver, ser jag åren där livet trasades sönder av missbruk och lögner som en parentes... En ganska tydligt avgränsad period mellan två tecken. Jag ser också hur allt möjligt utanverk som fyllt livet skalas av... jag kan bortse från mycket som förr fått bli stort. Det var viktigt då, idag är det annorlunda.

Igår talade vi om att skriva en plan för vad jag ska göra om han tar ett återfall. Vi är överens om vem jag ska kontakta men han ska skriva tydligt och vi ska gå igenom. Känns så bra att obehindrat kunna tala om det. Så bra.

Inatt var jag vaken en stund och drabbades av en stark känsla av hur annorlunda mitt liv kunde ha blivit... till det sämre. Jag tänkte på hur jag på ett sätt levde mot mina värderingar samtidigt som jag var ambitiös och målmedveten i 1970-talets Stockholm. Ganska obegripligt, nej vissa saker helt obegripliga, idag... och att jag inte tänkt på det förr på det här sättet förvånar mig. Å andra sidan... jag förstår så mycket mer av mig själv idag. / mt

Tänkte skriva att jag faktiskt inte tänkt på alkohol på ett tag. Men så kom pojkvännen och sa att han vill att vi går ut, tycker vi sitter inne jämt. Och jag håller med honom, men det har varit så skönt att ta det lugnt, bara vila. Har varit ganska jobbigt att komma igång med jobbet efter semestern, var utvilad första dan, sen kom tröttheten. Men jag håller med honom som sagt, vill ju inte mögla fast i soffan. Så ikväll blir det jazz, tror det blir ganska lungt. Han har börjat träna ordentligt och "håller igen" eller vad man nu säger när män bantar.

Jag blir galen på det där jag också! Var ute och åt lunch idag, frågade efter alkoholfri öl. Servitrisen såg ut som ett frågetecken. Det är väl efterfrågan som styr antar jag, så jag tycker vi fortsätter fråga och vara krångliga! Systembolaget har ju ett bra sortiment tycker jag så det finns ju alternativ.

Och sjuttio mil i bilen hem till vardag och jobb. Har haft det så bra sista veckan utan A. Festade till en dag med sill-lunch och en alkoholfri öl. Konstigt nog så smakade ölen fantastiskt och jag tyckte för första gången i livet att det var skönt att inte känna något rus. Vemodigt med slut på sommaren , men det är ju så det är...

för dina reflektioner. Behöver höra just det, ändra sina djävla vanor. Gör på ett annat sätt. Inte återvända till sina spyor:-)
Fenix