skrev Stigsdotter i Div åsikter eller...?
skrev Stigsdotter i Div åsikter eller...?
...men tiden räcker inte till allt, det mesta av min internettid får lov att gå åt till att försöka hitta resa som jag lovat mig själv. Vill till italienska rivieran, det ska vara gångastånd till havet, finnas skog & mark och god mat och lugn & ro. Ska åka bort en vecka och umgås med mig själv. Få se hur det blir, kanske blir det en "vanlig" charter, men jag vill helst inte till hotellghetton!
skrev nisse_1 i jag är alkoholmissbrukare
skrev nisse_1 i jag är alkoholmissbrukare
4 veckors semester är slut.
Har inte druckit en droppe alkohol.
Om jag hade fortsatt att dricka detta året som jag drack tidigare så hade det nog inneburet att jag hällt i mig 28 liter vin under dessa 4 veckors semester.
Så skönt för kroppen och plånboken att jag inte dricker längre.
För första gången på 10-20 år ? kommer jag tillbaka till jobbet i bättre form än jag lämnade det.
Känner mig faktiskt stolt över mig själv.
Men samtidigt är det så lätt att falla tillbaka i gamla spår igen.
Ett två glas vin sen hade jag nog haft svårt att sluta och snabbt varit tillbaka på ruta 1 igen.
Så jag får inte glömma.
Länkarnas punkt 1.
Erkänn att DU ej behärskar spriten.
skrev Dompa i Maria
skrev Dompa i Maria
Jag tror att ju fler som slutar "mörka" sitt ickedrickande...desto lättare blir det för nästa person som har samma problem. Jag vet att det är skittufft att i en del sammanhang hålla sig till sanningen. Och då ska man heller inte göra det.
Alla behöver inte få veta den...och framför allt inte i början när man fortfarande stapplar. Så mkt fulare man känner sig om man har deklarerat sin nykterhet och sedan faller. Men efter ett tag så tror jag att det är nyttigt. Bara det där "Jag mår bättre om jag inte dricker" så klockrent.
För när vi blir starkare i oss själva så märker jag iaf. på mig själv att jag skiter i vad andra tycker. Visst mår jag bättre om de förstår och applåderar mitt beslut...men om inte så är fallet; Jaha?
Tycker du är en bra förebild Bella för framför allt de nya damer som vi har fått här på forum. Ha det bra och nu var det väl London som gällde? Allt gott! Kram /R
skrev Dompa i Äktenskap i kras
skrev Dompa i Äktenskap i kras
Visst är du ett stöd. Du är den på forum som får mig att skratta och det är bra för mig. Humor. Dessutom tycker jag att du är smart!
Skönt med dottern...att hon är bättre och att ni kommer iväg. Kreta är inte att förakta. Jag älskar Grekland...landet och människorna. Faktiskt min favoritnationalitet (om man nu FÅR ha en)...det är lite "leva och låta leva" över dem. Ngt man kanske även sett på deras ekonomi :-). Men trots det...folk är inte lika skitnödiga som i Sverige och Italien...tycker jag. Så Kreta blir finfint.
Nya utmaningar varje dag: Bilbatterier och middagar utan bakfylla... och du tar dem. Sega, sega som greken skulle säga! Sakta, sakta. För att du kan. Rosa kärleksminnen och dito vin...sega, sega där med. Sega stavas med apostrof över a vilket jag inte hittar på min telefon :(
Själv tillbringade jag gårdagseftermiddagen på koncentrationslägret Dachau. Strawberrys önskan...hon är just nu ganska fixerad vid den delen av vår historia. Mycket nyttigt för mig, när vi gick där slog jag av tanken att "Dessa människor gjorde allt för att överleva, medans jag i mitt eget lidande gjorde allt för att dö i förtid." nu var det lite drastiskt...inte hade jag tänkt supa ihjäl mig...men det var så jag tänkte. Tror det var PiL som skrev att man inte kan jämföra lidande och det är kanske sant. Men en tankeställare fick jag.
Nu fortsätter vår resa. Framme ngn gång i eftermiddag/förkväll. Vi tar det mkt lugnt. Sen ska jag unna mig en vecka sol och bad innan vi påbörjar flytten. Tack gode G för vi hyr möblerat...annars hade jag fått tokbryt...är ju av naturen lite lat. Inte som du som skrapat ett hus.
Ha det bra nu och rapportera gärna hur resan går. Kram vännen!/R
skrev Maria42 i Steget
skrev Maria42 i Steget
När jag drack, känner så väl igen mig. Just den där jakten på nästa glas vid första klunken, jag kom aldrig ihåg slutet på en kväll, alltid minnesluckor och skammen när man vaknade och inte visste hur kvällen slutat. Var maken sur på morgonen fick jag en stor klump i magen för då förstod jag att det varit värre än vanligt.
Det är så skönt att slippa det där, att alltid vakna utan skam/ ångest och alltid ha full koll på vad man gör. I början sa jag att jag ville gå ner i vikt och att det var därför jag inte drack, det funkar. Men nu säger jag som det är, det känns bra och hjälper mig att fortsätta vara nykter. Hoppas du hittar ngt som funkar för dig. Kram
skrev Maria42 i Maria
skrev Maria42 i Maria
Att jag ville gå ner i vikt och att det var därför jag inte drack, gjorde det i 6 månader och det accepterades helt och hållet. Alla vet att A inte är bra för vikten. Men nu har jag gått ner rätt rejält i vikt och så tror jag samtidigt att mitt beslut har djupnat, det gör mig inget att berätta att jag har druckit för mycket. Tvärtom så hjälper det mig att fortsätta vara nykter. Det hjälper mig att minnas min alkoholproblematik och att dit vill jag inte igen. Jag vet att ett glas skulle få mig att bara vilja ha mer och mer. För ett halvår sedan hade jag aldrig kunnat prata om det men idag hjälper det mig.
Kram på er alla!
skrev lessenfrun i Äktenskap i kras
skrev lessenfrun i Äktenskap i kras
Tack A! Du är så fin i hjärtat.
Dottern mår bättre.. allt känns lugnt.
Bilen pajade häromdagen så nu vet jag hur man köper/byter bilbatteri. Tänk att det visste jag inte att jag kunde :)
Visste inte heller att jag klarade göra middagar för olika konstelationer av vänner och släkt fyra kvällar på raken utan att åtminstone vakna en av dagarna med huvudvärk..
Kanske är det flykt men det är i sånna fall en bra flykt. För saknaden minskar lite hela tiden.
Både av rosa kärleksminnen och dricka.
Toscana, låter så satans vackert bara namnet, men Kreta får duga för nu ;)
Kramar om er och vill ni mår väl!
E
skrev Sommar12 i Steget
skrev Sommar12 i Steget
Jag blir så glad för era kommentarer och det ger mig så himla mycket just nu att få höra era tankar. Dagen i dag har varit lugn och skön och mycket vanlig. Känns konstigt på semester utan vin, men det är värt det varenda morgon jag vaknar och känner mig utvilad, frisk och utan ångest. Ja, du har rätt MissH, tillhör duktiga flickan gänget så det här med att inte klara något är jobbigt. Luktade idag på mannens öl och tänkte ta en klunk, men redan där kände jag att lukten drog igång ett sug där jag såg mig själv svepa hela ölen och desperat leta efter mer. Detta skrämde mig verkligen och jag hällde i mig en flaska cola istället. Det är som du säger MissH jag balanserar på gränsen mellan jag borde och jag vill tacka nej. Men som det känns nu så vill jag tacka nej. Hade planerat det innan den här senaste festen och nu med facit i hand önskar jag att jag hade gjort det, då hade jag varit så stolt över mig själv. Sista tanken för idag är att jag är rädd för A och vad den gör med mig. Har i flera år sett vad den gjort med min pappa och känt sådan skam och avsky inför honom och nu gör det så fruktansvärt ont att se att jag är lidadan som det jag hatat i flera år. Har inte förrän nu fått detta hemska erkännade i luften, orden liksom stirrar på mig från skärmen och skriker att detta har du vetat hela tiden men valt att inte se det. Sorgligt...
skrev Fenix i Ångesten tar mitt liv...
skrev Fenix i Ångesten tar mitt liv...
från Fenixen. Kan bara rapportera innifrån mitt senaste, pågående men i morgon avslutat återfall. Ingen hit, ingen lekfullhet, ingen spontanitet alls, faktiskt bara skit, seghet, självförakt, nedstämdhet, letargi, ja, name it. DET är vad alkoholen förmår skänka till den som en gång gått över gränsen. Tror innerligt och hoppas att jag nu förstått det för evigt. Alkohol är i allt väsentligt negativt och nu vill jag göra resten av mitt liv intressantare. Samtidigt förstår jag vad du menar Berra, men sätt inte ditt hopp till att alkoholen ska fixa den typ av negativa tankar och känslor du har, Lite läskigt, men vi måste lösa det på annat sätt inser jag nu fullt ut.
/Fenix
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...
Jag är vanligtvis rädd att trampa någon på tårna här på Forumet och mina inlägg brukar därför vara ganska "diskreta" eller hur man ska säga. Men nu måste jag bara skriva rakt av vad jag tänker. Du är en av dem jag följt mest här inne. Sista jag var sjuk läste jag varken böcker eller kollade teven, jag satt på balkongen invirad i en filt och läste din tråd, sida efter sida. Inspirerades, imponerades. Du är duktig på att förmedla dina tankar och känslor, det blir varken präktigt eller predikande, utan genuint och ärligt.
Av dina senaste inlägg får jag känslan av att du tröttnat på nykterheten och allt jobb den kräver? Din nykterhet är naturligtvis din och ingen annans, du behöver inte bevisa något för någon, framförallt inte här. Men när jag läser din tråd verkar det snarare vara ditt jobb som stjäl din livsglädje än ickedrickandet? Du verkar omges av en hel hög energitjuvar? Är det inte där ditt fokus bör vara nu, det är ju för jäkligt att behöva spendera så mycket tid på ett ställe där man vantrivs så? Har inte riktigt greppat vad du gör, branchen kanske är smal. Vill som sagt inte skriva dig på näsan eller säga något du redan vet. Men jag var bara tvungen att reagera. Jag hoppas att du hittar gnistan igen. Ta hand om dig!
skrev PersonligaPersson i Ångesten tar mitt liv...
skrev PersonligaPersson i Ångesten tar mitt liv...
Tycker du låter lite som Holknekt nu. Om du ursäktar. Blir du mer lekfull och spontan då du dricker alkohol? Vill inte provocera, utan uppmana till ännu ett varv med tankeapparaten.
skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...
skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...
Sista chansen till vila för mig...
Min sista semestervecka är gången till hälften, och jag donar som vanligt...
Denna gång är det grabbens tur att få ordning på sitt rum i stugan, det blir målning av tak, fönsterbågar, tapetsering och lägga nytt golv.
Våningsängen åker ut och det blir plats för en hångel-låda, en bred säng som han kan gosa med sin framtida flickvän med.
Syrran fick sitt nya rum i början på semestern där hon får plats för sig och sin boyfriend, det funkar inte att ligga tre i en våningssäng, det blir nog lite väl intimt med brorsan på ovanslafen...
Kidsen är inga småttingar längre, utan behöver sitt vuxenutrymmen.
Och rummen med sina småblommiga babyblå tapeter känns långt ifrån tonårs-fashion, det var de tidigare ägarna som valde dessa,
Så länge tar det för mig att få röven ur sitt trängda läge, mer än 20 år sedan...
Nu sitter jag ute under paviljongen, solen lyser in från sidan och de mörka molnen med åskknallar kommer ifrån de andra hållet, jag sitter mitt i smeten alltså...
De vita färgfläckarna på min kropp färgar av sig på dynor stolar och trall, frugan kommer att skälla skiten ur mig, men å andra sidan ha hon ju fått fart i mig, så hon kommer nog att bita ihop, det medför vissa uppoffringar att få det i ordningsställt här hemma..
Den här sommaren känns annorlunda precis som de andra senaste åren, jag har inte haft en enda berusning på hela semestern.
Jag har varit närvarande hela tiden, och det är verkligen annorlunda, sena kvällar utan att somna full...
Igårkväll satt vi sent med svågern och svägerskans familj ute och matade myggen tills klockan var halv tre, jag var länge osäker om min GT var verkligen en "virgin" som de heter när man beställer de ute på serveringarna, men reaktionen uteblev...
Jag har sedan länge funderat på om jag ska utmana min nykterhet, kanske det fungerar den är gången?
Men jag vågar inte, skulle det bli en "olyckshändelse" så får det väl bli så då, jag orkar inte vara så kontrollerande länge till...
Mitt liv som dominant över mig själv känns rätt uttjatad, jag vill inte vara så förbannat präktig hela tiden.
Det som tidigare gav mig en sorts erkänsla känns idag inte lika viktig för mig längre, det får gå som det går, vill inte styra hela tiden..
Min lekfullhet och spontanitet är som bortblåst och jag saknar verkligen den, jag har blivit en förbannat tråkig själ!
Jag gör bara det jag måste, och det går som på rutin, gubbvarning?
Nu dundrar åskan allt närmare,och solen försvann bakom några mörka moln, kaffet är kallt och allt fågelkvitter försvann.
Dags att gå in och känna om färgen tillåter ett lager till, ikväll blir det en bastu med grova rotborsten, det finns mycket färg som sitter där den inte borde,
I mitt hår bland annat, under mina fotsulor....
Berra
skrev Gäst i Steget
skrev Gäst i Steget
Jag läste att 500 000 svenskar äter antideppressiva medel idag. Om siffran stämmer eller inte vet jag inte, men jag vet att det är vanligt. Men som kloke Persson skriver är det kanske vanskligt om det skapar kryphål? Det där med att säga nej och komma på vad man ska skylla på är skitjobbigt i början men inte nu längre tycker jag. Tror det blir lättare ju mer det får sjunka in i en själv. Fast problemet verkar snarare vara att du borde tacka nej men inte vill?
Jag tycker att du är för hård mot dig själv, du är varken misslyckad eller idiot. Du har ju lärt dig en del om dig själv istället för att nå de där målen. (Och du, att gå ner i vikt under semestern, hur fasen tänkte du där?? :-)) Jag tycker du gör rätt i att ge dig själv lite andrum. Jag gissar att du hör till samma kategori människor som jag, som gärna ställer höga krav på sig själv och sätter upp alldeles för höga mål? Då är det jätteviktigt att bara få vara, utan prestationskrav. Svårt men viktigt. Och härligt när man väl klurar ut hur man gör, för det där blir ju gärna en prestation det också. Om du ska ta ett beslut eller inte vet bara du. Jag tog ett slags halvbeslut först, rädd att misslyckas. Nu är jag säker. Men jag har skitsvårt att säga att jag aldrig kommer dricka, ibland får jag panik. Och då är en dag i taget skönt att tänka. Jag mår ju bra idag så då dricker jag inte.
skrev PersonligaPersson i Maria
skrev PersonligaPersson i Maria
Ja, jag håller med. Andemeningen måste vara att beslutet är förankrat i nuet. Det behöver inte skvallra om något ur det förgångna. "Bättre" kan ju tolkas som en jämförelse med förut, när man egentligen menar en jämförelse mellan att dricka och att inte dricka.
Jag mår bra av att inte dricka. Räcker så. :)
skrev PersonligaPersson i Steget
skrev PersonligaPersson i Steget
Om anti-depp? Kan du inte formulera någon form av "jag mår så mycket bättre utan alkohol" eller "jag har inte lust/tid att vara bakis i två dagar"? Jag har märkt att ingen egentligen bryr sig bara du lägger anledningen hos dig själv. Där vill folk oftast inte lägga sig i. Det är värre om man förlägger anledningen till något externt, då vill folk hålla på och argumentera och hitta kryphål i en annan utsträckning har jag märkt. Om du säger att du ska köra bil så erbjuds du sängplats eller taxinummer exempelvis.
Min nykterhet blev så mycket mer bekväm sedan jag sade rakt ut att jag mår bättre utan alkohol, än när jag alltid fick komma på sätt att ha med mig bilen.
Det ÄR svårt att förhålla sig till det nya. Ibland känner jag mig som en flykting i ett nytt land som vet att det inte går att återvända, men som saknar aspekter av det gamla landet. Man måste sakta men säkert anpassa sig och bygga upp en ny tillvaro i det nya. Skaffa sig nya vanor, nya vänner. Man vet att det aldrig blir som förut, men att det å andra sidan kan bli mycket bättre.
skrev Stigsdotter i Maria
skrev Stigsdotter i Maria
är det om man istället säger "jag mår bra av att inte dricka". "jag mår bättre" indikerar att man mådde dåligt förut, det kanske blir följdfrågor, det blir mer fokus på alkoholen på något sätt. Tycker jag, detta är min känsla bara. För mig känns det lite mindre som en ursäkt på något sätt också, om jag säger så istället. Att inte dricka blir då en del i något slags "må-bra-ta hand om mig själv-projekt" som ingen kan ifrågasätta!
skrev Sommar12 i Steget
skrev Sommar12 i Steget
och att du kommer tilbaks där du var för några månader sedan. Tanken jag skulle tänka klart idag ska jag låta ta sin tid. Det är lättar här nere i huset vid havet, här känner jag att jag kan vara som jag är, jag får ta min tid och jag kan andas! Men om några dagar är jag hemma igen och ska börja jobba efter sju veckors ledighet. I början av sommaren hade jag storstilade planer, jag skulle inte dricka och gå ner massa i vikt. Har inte gått ner ett gram, druckit vid färre tillfällen, stolt över 10 dagar solsemester med mineralvatten, men de gånger jag har druckit har jag vid första klunken fastnat och druckit till minneslucka. Så summan av kardemumman är att för mig spelar det ingen roll om jag minskar ner på tillfällena för då finns ett uppdömt behov som gör att jag dricker ännu mer när jag väl får dricka. Så nu med sommarens facit i hand så känner jag mig besviken på mig själv för att jag inte nått de mål jag satte upp, men jag har kommit så mycket närmare mig själv och mitt problem. Mycket tack vare er här på forumet! För några dagar sedan tänkte jag med sorg på att sommaren var slut och jobbet, hösten och alla måsten tar vid. Men idag känner jag det nästan som en befrielse, jag måste inte gå förbi uteserveringar med härliga rosé-människor och det finns ingen härlig grillmiddag som borde avnjutas med vin utan det är jobba, skjutsa ungar, äta, titta tv, sova och börja om från början igen som gäller. Jag dricker aldrig innan jobb-dag så det vet jag att jag klarar. Har funderat mycket och länge på det här med hur jag ska göra på fester i höst... Borde ju ta mej i kragen och säga nej tack jag äter medicin som inte kan kombineras med alkohol, då kan ju ingen truga. Men A-hjärnan skyller på att en fest då och då är väl ingen fara och vill jag verkligen berätta för folk att jag äter anti-depp? Tror att jag har ett beslut att fatta eller ska jag ta en dag i taget? Nä nu går jag ner till havet och låter vinden blåsa bort grubbleriet så att jag bara kan vara idag så kan jag ju tänka efter ikväll, vem var jag?
skrev PersonligaPersson i Maria
skrev PersonligaPersson i Maria
Det är en kommentar få kan opponera sig mot. Men gör någon det så har man trumf på hand i form av 'jag tänker inte dricka för någon annans skull'. Men det är ändå svårt att komma ut och motivera för andra varför man plötsligt inte dricker. Bara det gör ju att fokus på A ökar.
skrev Gäst i Maria
skrev Gäst i Maria
Maria,
Så skönt att läsa din senaste kommentar "...kan även se att sådana som jag tyckt haft ett normalt drickande kanske inte har det, de är rätt fixerade vid A".
Sedan jag gick med med mål att helt förändra mitt drickande (vilket jag inte lyckats med till fullo än) har den tanken farit förbi i min hjärna de flesta ggr jag varit bland folk som dricker (dvs nästan precis varje gång jag träffat någon jag känner). Samtidigt har jag tänkt att jag bara är förvirrad och avundsjuk på att de kan dricka och inte jag.
Din reflektion hjälper mig, ger mig stöd i min tanke att jag faktiskt inte har fel, att det är i en alkoholfixerad värld vi lever och att..., kanske, gränsen för vad var och en tål bara är en tidsfråga (men att min gräns är nådd)
Grattis till att taggen har gått över, själv har jag inte ens vågat komma ut ännu och hoppas fortfarande att jag ska kunna hitta "den perfekta kommentaren" till varför jag inte dricker den dagen jag lyckats sluta helt.
Kram!
skrev Gäst i Hur gör man för att bli nykter?
skrev Gäst i Hur gör man för att bli nykter?
Vill bara säga att jag läst din blogg och följer med spänning.
Allt gott!
/My
skrev Maria42 i Maria
skrev Maria42 i Maria
Min andra semester pågår och dagarna rullar på, vi har gäster hela tiden så det blir mkt matlagning. Längtar nu till lördag då vi åker till London. Känns som jag gått in i ett nytt stadium, jag talar nu rätt öppet med vänner och maken om mitt alkoholproblem och det känns inte jobbigt. Förut kände jag alltid en tagg i hjärtat när maken pratade om det men det har släppt, kan även se att sådana som jag tyckt haft ett "normalt" drickande kanske inte har det, de är rätt fixerade vid A. Känner mig inte alls sugen och har varit på fler fester och gladeligen gått hem vid 12 när jag blivit trött och de andra onyktra. Så skönt att vakna pigg, skulle inte vilja vakna med ångest och skuld/skamkänslor igen.
Santorini är tillbaka igen, det var med henne och Kalla jag slutade 1 januari, så glad att det går bra för er!. Kram!
skrev Gäst i En ny som behöver era kloka råd !
skrev Gäst i En ny som behöver era kloka råd !
Har läst igenom din resa under ett par dagar,
grattis till ditt "normaldrickande".
Jag önskar att jag också kunde hantera alkoholen så, på det vis du gör.
Jag unrar hur du tänker/känner de kvällar du väljer att vara vit?
Jag vill själv (och behöver) hamna på ett liv på 0 i alkohol.
Hittills har jag många gånger tänkt att nu, ja nu börjar jag... och så klart haft återfall, tankar och funderingar.
När jag går till mig själv, (då det så klart finns en liten del utav mig som fortfarande hoppas och önskar jag kunde hoppa på tåget av att dricka ibland) så känns tanken på att ha en helvit kväll med vetskap om att få dricka i morgon svår. Jag skulle sitta och sukta hela kvällen och fundera på om jag inte kunde omprioritera dvs dricka denna kväll och avstå nästa istället.
Hur känner du / går dina tankar de kvällar du är nykter bland dem som inte är det?
Kanske rörig text men hoppas du förstår.
Allt gott till dig!
/My
skrev Maria42 i Måste bli ett slut på detta!
skrev Maria42 i Måste bli ett slut på detta!
Vad glad jag blir av att höra av dig, har tänkt på dig ofta och undrat hur du har det. Så kul att höra om din sommar, fantastiskt bra gjort!!. Hösten kommer att gå bra, vi tar en dag i taget. Stor kram!
skrev Fenix i Steget
skrev Fenix i Steget
har jag sett det så bra sammanfattat, vårt problem. Jag klipper in det du skrev ovan:
"att det kanske inte är mitt innersta jag utan att det är A som tar över min hjärna, men å andra sidan vad är jag då för vekling som inte kan stå emot? "
Tack, för det var precis vad jag lärde mig för drygt ett halvår sedan: har man arv, miljö och sedan lång praktik av att dricka så är det kört. Det handlar inte ett ögonblick om att vara vekling, det handlar om ren kemi. Fördärvad signalsubstans och skadade kopplingar i hjärnan. Vi är chanslösa, faktiskt chanslösa när det gått över en gräns. Tack för att du satte mig på rätt spår igen. Hade varit nykter i mer än sju månader och i början av juli tog kemin över och drog igång karusellen i hjärnan igen. Nu är det tufft igen, för det är så djävla svårt att komma till ett avbrott igen. Önskar varje kväll och varje morgon att jag ska få må bra och vara nöjd med livet igen. A ser till att kvällarna blir fylleskit och morgonen självförakt och depression igen. Men hur faan kan jag välja det, när jag vet att någon dags kasst mående snabbt förbyts i glädje över att leva igen. Starka saker som pågår i hjärnan som vi inte har kontroll över, det har jag lärt mig. Så nu tänker jag dricka upp det som finns och sedan får min sommarfylla vara slut. Jag är inte ung längre, och sitta och fyllna till varje kväll som jag gjort i minst 20 år är inte längre ett alternativ om jag vill leva bra resten av mitt liv. Snurrar runt rejält i huvet nu, starköl, vin och gin och tonic skvalpar omkring och jag vill aldrig hit igen. Det är inte roligt, mysigt, glädjande eller avslappnande. Det är bara stress för hela min kropp och hjärna att känna mig så här, och varför jag skriver det är för att kunna gå tillbaks och se vad som är sanning när det gäller att dricka.
Från och med i morgon vill jag åter igen vara nykter och möta livet som en sund människa!
Kram till er alla som kämpar,
Fenix
..men just nu är jag så less på hela skiten, ingenting händer, ingen förbättring, bara ett enda stiltje...
Eller så är det som så att jag har glömt att uppskatta livet, jag har gjort en massa saker som brukar göra mig mer glad till mods, men det ger ingenting ...
Idag tre och en halv timme i svampskogen, missbelåten för att vi sju personer bara fick ihop 4 liter, så jag tog en och en halv timme till, för en näve!
Vet inte vad det är med mig, jag är ständigt missbelåten med allt jag gör, har satt ribban över molnen och kan inte säga..." det här gjorde du bra Berra".
Bristen på allt elände som man kan gotta sig åt.
Jag vill ha till en förändring, just nu känns jag som om jag var uppfräschad till det yttre mitt skröpliga jag, ställd i en hörna för allmän beskådan.
Ytan är hel, men inuti trasig som en sönderrostad utombordare ifrån sena 60-talet, finns inte ens ett dragsnöre....
Hepp, måste dra...
Berra