Senaste kommentarerna i forumet

Kära Lena,

Jag tänker att det kanske var detta som du behövde? Behövde se hur det blir om du väljer att dricka. Du blir egoistisk. Du skiter i den som bryr sig om dig allra allra mest. Du tappar all självkänsla. Ganska typiskt för oss alla som dricker för mycket, skulle jag nog säga. Eller hur?

Har också tänkt på att du liksom inte hittat glädjen i att vara nykter. Bara genomlidit helger och känt tristess. Tråkigt, tråkigt, tråkigt. Typ kan inte gå ut och festa, kan inte träffa kompisar, kan inte dansa. Kan bara sitta hemma, inlåst och glo och räkna dagar. Det känns som att du har fokuserat väldigt mycket på allt du "missar" genom att inte dricka. Det är väl den själva livsinställningen som behöver vändas. Att kunna se hur mycket bra som du får genom att vara nykter. Jag vet inte riktigt hur, men jag tror att du nog behöver ta hjälp utifrån. Jag vet att du tycker att du träffat och pratat med allt och alla. MEN du kanske faktiskt inte var mottaglig då. Hade jag tex läst på forumet för något år sedan hade jag suckat och tänkt att det där rör inte mig. Kanske en dålig liknelse, men du fattar nog vad jag menar. Det kanske är läge för att söka hjälp igen?

Har tänkt på dig väldigt mycket och det har gjort ont i hjärtat när "försvann" ett tag. Önskar att du ska få må bra och hitta glädjen igen.

Varm kram till InteLena <3

Som sagt så drack jag i lördags. Började vid tre och elva timmar senare hade jag fått i mig 6,5 liter starköl. Och det var en ”egenfylla” rätt upp och ner. ”Det är som att du bara bestämmer dig för att dricka och så skiter du i mig”, säger Lucas när vi pratade om det. Och så är det. Det är en djupt egoistisk handling. Vilken människa gör nåt sånt mot nån annan? Jo, LenaNyman. Det var så fel redan från start. Bara detta att gå på bolaget och känna sig som darrigast i världen. Kliva in i bilen igen med bolagspåsarna och verka lättsam och prata på. Hur hela kroppen och psyket bromsar, vrålar ut att det här agerandet är fel, fel, FEL! Och så gör jag det ändå.

Vad hade jag för skäl att dricka just i lördags? Jo, vi skulle adventspynta och några enheter alkohol sätter fart på livsandarna… Ja, det kan väl stämma, men 13 starköl släcker dom sen rätt effektivt.

Vad är det för fel på mig? Vad försöker jag komma undan?

Jag trodde det skulle vara lättare efter dom här två månaderna av nykterhet jag ändå hade samlat ihop. Men det blev inte lättare. Jag tycker veckosluten blev drygare, jobbigare. Och jag vet varför också. Jag ville ha kul men hittade inte vägarna. Så det är en lärpenning.
Slutligen vill jag tacka er goa människor för att ni skrivit era rader. Jag har oerhört svårt att tycka bra om mig själv och är min bästa självsänkare. Så tack, sötnosar. Vill också vara så där klok som en del av er är. Mer jämnmodig. Och kärleksfylld. Just nu känner jag mig som ett torrt träd, avlövat och dant. Men det kan bli ändring på det också, vad det lider.

/L

Skickar en hälsning till dig Stingo. Hoppas att du har det bra och att det går bra för dig. Du är en stark stöttepelare för andra på forumet.

Kram

Fina SL,

Du vågar ta steget. Ta steget och lyfta på locket. Man vet aldrig vad man hittar, men om vi ska må bra, så har vi nog inget val... Eller hur? Ring en psykolog och boka tid. Det är aptufft, men det är nog dags nu. Eller vad säger du?

KRAM

<3

Hej o godkväll !
Jo , det går fortfarande bra............har faktiskt inte funderat speciellt på alkohol idag förrän jag gick till bilen för att åka hem....
Då kom tankarna o suget farande med storm steg........blev sittande i bilen en stund .......velade o var så när att kliva ur och gå till systemet......
Men jag klarade det..........det blev ingen vin flaska.........inte idag.......!
Nu är jag hemma , fullt med ungar o fru överallt..........så nu är det lugnt.........
Känner mig inte så kaxig nu faktisk........det har gått så djävla bra, o så nu efter en vecka kommer det absolut starkaste suget.........som en örfil!?
Men det viktigaste ..........jag är fortfarande nykter.

Dregen

...tänk vad mycket som hänt er. Och vad ni har vuxit. Blir glad av att läsa att ni pratar om saker som han burit på, att ni har den kommunikationen nu! Jag tror att den är en förutsättning för att relationen ska fungera. Kramar till er båda

Glöm inte det. Det någon annan känner och tycker får stå för dem! Precis som Hertan skriver - var stolt över att du inte dricker längre, det är någonting bra!

Naturligtvis beror det på vilka människor man omger sig med och hur det dricks i de kretsar man befinner sig. Min erfarenhet är ändå att folk i allmänhet bryr sig mycket mindre om vad jag har i glaset än vad jag tidigare trodde. De flesta struntar fullkomligt i om jag har vin eller cola i mitt glas! De som bryr sig, de som tråkar mig - ja, det är de människor som själva har ett litet problem. Kanske har de bara inte upptäckt det eller så har de det och stör sig lite avundsjukt på att jag inte håller dem sällskap längre...

Till de flesta människor säger jag helt enkelt att jag mår bra av att inte dricka alkohol. Känner jag för att skoja till det kan jag säga att "nej jag har druckit alldeles tillräckligt genom åren!". Det där med att säga att jag mår bra av att inte dricka alkohol tycker jag fungerar - ingen kan väl knappast säga emot det! En del har frågat lite mer och då får man anpassa det efter situationen.

Visst kan en del bli obekväma eller tycka att en som inte dricker är konstig. Handen på hjärtat, tyckte vi inte själva det förut? Jag har insett att jag till och med fått med från min uppväxt att folk som spottar i glaset är konstiga, religösa tokar eller bara idioter i största allmänhet. Inte uttalat så vad jag kan minnas, men själva inställningen... Visst har jag tyckt att folk som inte dricker är tråkmånsar, men vad är det för larv egentligen? Jisses, det är ju bara en dryck!! Eller? Ja faktiskt! Men egentligen är det en sinnesförändrande drog som ställer till en massa sattyg med våra kroppar, hjärnor och våra samhällen och som gör att vi ser snett på andra som inte befinner sig i fördärvet med oss!

Jämför nötallergiker - gud vad trist du är, ska du inte ha dig en liten jordnöt i alla fall. Bara en??

Jag pratade faktiskt med honom om det efter att ha ventilerat det här. Jag har sagt att vi skulle kunna testa terapi, men han är nog mest intresserad av att gå och försöka prata av sig själv. Tror kanske att det är en bra idé att han får ur sig allt han tycker och tänker. Jag antar att han absolut inte vill att jag ska höra allt. Det finns mycket sårade känslor. Vi får se vad det blir av det. Tack för tipsen!

I helgen kände jag ett sånt fantastiskt lyckorus! Jag kan inte minnas när jag gjorde det sist (bortsett från första ölen efter en lång dag). Jag var så jäkla glad......ja, glad och tacksam för allt! Jag var t.ex. tacksam över:

* att vakna utan smaken av gammal öl i munnen
* att slippa vakna med frågan "vad hände igår"
* att jag nu skrattar ett äkta och förlösande skratt med barnen
* att jag slipper undra var jag nu gömde whiskyflaskan igår
* att garderoben nu bara är en förvaringsplats för kläder och inte längre mitt hemliga gömställe för intag av alkohol
* att mitt ansikte inte är plufsigt och mina ögon inte är glansiga, trötta och röda
* att jag inte behöver ljuga och det är en så fantastisk befrielse
* att jag har människor som jag älskar och som älskar mig oavsett vad som hänt
* att skammen inte har ett så starkt tag om mig längre utan börjar ersättas av en stolthet för vad jag faktiskt gör jäkligt bra
* att jag inte längre är rädd att bli tagen för rattfylla när jag är ute och kör
* att jag tycker om mig själv som mamma
* att jag inte längre häller whisky i kaffet på morgonen för att kunna fungera
* att jag slipper släpa in hela väskan till toa på jobbet för att kunna håva upp alkohol
* att all skit jag har bakom mig kommer få mig att växa och bli en mycket bättre människa
* att jag inte längre känner att jag skulle vilja dö ifrån allt
* att jag inte längre är så kroniskt trött att jag, efter jobbet, lägger mig i baksätet på bilen på någon öde plats för att bara få sova tio minuter innan jag hämtar på skolan
* att jag nu kan känna lycka igen, utan att ta hjälp av alkohol
* att leverprovet jag tog för några veckor sen visade att jag inte skadat levern

Ha en härlig start på veckan!

Jag håller med dig om att det är svårt och har själv funderat en del på hur mycket jag ska berätta. Jag har varit nykter fem veckor. Det är ju lite beroende på vilket sällskap man är i också. Min sambo sa något jäkligt bra för ett tag sen: "Varför kan du inte bara göra nykterheten till ditt signum. Du ska ju inte ursäkta att du inte dricker. Det är ju coolt. Var stolt över det istället". Jag fick krafter av det. Jag har kommit ur ett missbruk och det är jag jäkligt stolt över! Missbrukare kan vem som helst bli, men att ta sig ur det krävs en styrka som man ska vara väldigt stolt över. Vill man inte göra så stor grej av att säga nej tack kan man ju istället försöka skämta bort det med "min man/fru fru uppskattar inte att jag vaknar upp i andra städer och inte minns någonting". Bara det är ju en bra anledning till att man inte vill dricka :). Det finns ingen skam i att inte dricka, glöm inte det! Skammen över det förflutna ska du göra om till lärdomar och göra någonting vettigt av! Lycka till!

Tack återigen, flygcert!

För att du sätter ord på det jag upplever och känner. Att se sig själv och sin situation utifrån hjälper så otroligt mycket. Många minnen sköljer över mig nu, tyvärr är de flesta negativa.

Och visst var det så att han så småningom klev upp och hjälpte till att få i ordning adventsfikat och han var trevlig mot gästerna och om sig och kring sig.

"Vi måste skaffa en ny hyresgäst", sa han också. "Vi behöver de pengarna." Så A, jag kan inte flytta ut i stugan för vi behöver pengarna - det blir alltså omöjligt - och B, jag ska fixa en ny hyresgäst. För tro inte att han skulle ta tag i en sådan sak.

Känner mig ganska bedövad idag. Jag måste få livet att fungera, se till att barnen kommer iväg, att vi har mat på bordet, att jag jobbar och sköter det praktiska. Och skapar lite julstämning. Julen blir inte som jag hade tänkt mig. Jag ville bara ha lugn och ro, men som vanligt så ska hans familj vara så oplanerade och jobbiga. Så nu måste vi sitta och åka bil på julafton! Jag hade hellre gått i kyrkan.

Tack flygcert!

För att du så öppet berättar om allt och är så peppande för oss som inte kommit lika långt.Det betyder jättemycket!

Kram

i själen.Börjar tänka idiotiska tankar typ:
Fakta1 Han körde på fyllan.
I min värld:
Ja,men jag var ju ändå så viktig att han inte bara struntade i träffen utan kom även om han nu var onykter.Han vågade "trotsa" gällande trafiklagar för att jag inte skulle bli besviken=bevis på att jag är viktig.
Fakta2
Han har inte hört av sig på hela veckan.
Men i min lilla värld:
Han skäms förstås.
Han har ju fått skäll av både mig och döttrar det är klart han lider av sårad stolthet.
Oj,vad dåligt han ska må nu när ingen bryr sig om...

Fakta3
Han ljög och sa till yngsta dottern att han jobbade i lördags.(han satt förstås och söp)
I min värld:
Han ville skydda henne från de fakta att han faktiskt satt och drack istället.

Det värsta är att fast jag radar upp allt här så sopar det inte bort känslorna på vad som är sanning.
Min lilla värld fortsätter att regera fast jag borde veta bättre.

Kanske vi alla medberoende skulle slå sig ihop och bilda ett advokatsamfund för trasiga själar som råkat begå ett brott ;)

kom jag plötsligt på att nu i dagarna är det fyra år sen jag gick, lämnade mitt hem - och förändrade mitt och hela vårt liv till något så mycket bättre (för att låna titeln från TV-programmet). Massor av snö var det, och kallt. Minnen av en rad beslut och ögonblick, svårt att fatta och förstå... Det betyder också att jag "hängt" här på forum fyra år nu. Också svårt att fatta och förstå. Så många, många, många som kommit och gått - en del av er glömmer jag aldrig! Omtumlande är det att ge tanken fritt rum att gå tillbaka i tiden. Overkligt, bara overkligt känns det och jag får faktiskt hjärtklappning. Livet stod på knivseggen, så känns det idag, såna ord kommer till mig. Och tänk att det vände, vippade över åt rätt håll.Att vi tillsammans har lyckats vända livet till en levande gemenskap. Att jag lever kvar i samma hem med en helt annan trygghet och ro. Vilken resa vi har gjort mannen och jag, vilken resa. Den ville jag aldrig vara utan. / mt

Vilken fin start på veckan. Starkt gjort.
Konstnären

Grattis till en vecka det är jättebra. Resan är både rolig och svår, kommer ihåg när jag klarat en hel månad att jag var så stolt. Den där energin som hjärnan la ner på att tänka på alkohol är borta nu. Man blev trött av bara det. Hade svårt med sömnen oxså första tiden, och huvudvärk och muskelvärk. Men efter ett tag försvann det. Jag vet inte vad som skulle till för att jag skulle lyfta ett glas idag. Men jag ska erkänna att det varit mycket nära. Du har allt att vinna.
Konstnären

Grattis till en vecka.

Stor kaffe med mycket mjölk. Två ostsmörgåsar. Ett glas Antabus.
God ny vecka, hej December!

M

Hej vanlig.
Jag är inte där ännu!
Har inte berättat om mitt missbruk för någon .......förutom mig själv och er i forumet.
Men jag har den här veckan jag varit nykter , eller snarare de senaste dagarna funderat på samma sak...........!

Det dricks ju hela tiden i alla sammanhang.......
Jag har visserligen aldrig druckit speciellt mycket i sociala sammanhang..........Men det är ju alltid ett djävla tjat.......
Skyller man på att man har bilen så ska genast någon betala taxi.........osv.....
Så jag vet inte riktigt.........folk får kanske tycka vad de vill........det viktiga är att vi är starka för oss själva ,
Ledsen om detta var ett fattigt svar.......
Kämpa på , du fixar det !

Klockan är 01,00 den 1 december.
Sitter o försöker knåpa ihop en budget .........jag jobbar alltså !
Måste vara klar till lunch i morgon..........idag !?
Visst är jag lite trött nu, känner av kaffet i magen........
Men detta är stort för mig.........jag har varit helt nykter en hel vecka ........!
Jag förnekar inte att det varit skit jobbigt........att det varit nära att jag fallit för frestelsen ..........
Men trots att jag sitter här mitt i natten med tidspress..........så är jag djävligt nöjd.......
Hade det varit förra söndagen så hade det inte gått..........jag hade inte kunnat fokusera, eller överhuvudtaget kunnat hålla mig vaken............jag hade vart full eller för bakis för att fungera.
Så idag måndag den 1 december 2014 har jag faktiskt fixat att vara nykter en hel vecka !
Tack alla kloka , tappra, stöttande med människor där ute, jag hade inte fixat denna vecka utan er.
Nu är det bara resten kvar..........!

Jag vet inte hur många gånger jag och min fru pratade om att vi var tvugna att skära ner, dricka lite mindre, och lite mer sällan. Det var alltid en fin tanke som höll nån krampaktig månad innan det eskalerade till samma nivå som tidigare :) Det beror på hur man är, men för mig var det tvunget att gå helt överstyr innan jag fattade att jag helt enkelt inte kan dricka alls.

Sen när spriten (eller vilken beroendeframkallande drog som helst) går ur kroppen försöker alltid hjärnan komma med subtila undanflykter för att få en att trilla dit igen, men det är bara att härda ut!

Nu för tiden är inte min värsta skräck att jag aldrig mer ska dricka, det är att jag en dag ska tro att jag kan dricka som "normalt folk" och trilla dit igen. För om man inte kan det, då ska man inte lura sig själv.

Ja det värsta med det där suget är ju att man under en lång tid bygger upp så mycket associationer mellan sprit och saker som egentligen inte borde vara associerat med det, som att:

* Laga mat - Nu vore det gott med en jäkel när man rör i pannan.
* Titta på TV - Barnen får ju läsk, ska inte pappa få nåt i glaset?
* Spela spel - Det är ju mysigt, blir det inte mysigare med lite sprit.

HUR JÄVLA LOGISKT VAR DET :) Men det känns ju vettigt när beroendet är där, och när man sen ligger av så minns hjärnan alla de där idiotiska kopplingarna man skapat till vardagliga saker.

Jag tycker det är grymt som du gör, att skapa nya sysselsättningar fria från dåliga association, som du kan ägna dig åt helt utan att tänka "nu brukade jag ta mig ett glas". Om precis som du säger, visst är det fantastiskt att ha så mycket mer energi än man hade innan, att vakna utan den där tröttheten på morgonen.

Du fixar det här! Grymt jobbat!

Tack för alla som svarade och sorry att jag inte hört av mig. Jag vara bara tvungen att skriva av mig, att på något sätt dokumentera eländet så jag inte bara skulle gå tillbaka till mitt vanliga beteende. Sen har jag inte orkat komma tillbaka hit förrän nu.

Två månader har gått och jag har klarat mig från att röra en droppe, å andra sidan så har jag undvikit väldigt många sociala saker som jag skulle varit på i vanliga fall. Väldigt mycket att mitt sociala liv, och i vissa fall även sociala saker förknippade med mitt jobb är extremt förknippade med alkohol. Det är svårt att förhålla sig till det, det känns fortfarande inte okej när alla omkring mig dricker, jag känner ju naturligtvis sug efter spriten då.

Sen så är många i min umgängeskrets så omogna att ett "nej tack, jag dricker inte" inte är accepterat. Man är trist och konstig i deras ögon. Så det enda sättet som går att vara med är att på något sätt hitta på nån rövare om att "jag kör", "jag måste upp tidigt och skjutsa barnen" eller något liknande om jag inte vill gå ut på bred front med varför jag inte dricker.

Hur har ni andra gjort? Hur tydliga har ni varit med era problem för personer omkring er? Förutom min fru har jag bara sagt som det är till två personer, en på mitt jobb, och min barndomskompis som jag är ute och spelar väldigt mycket med. På så sätt har jag "täckt upp" både arbets-sidan och en stor del av livet utanför med någon som kan stödja en på varje front.

Ibland skulle jag bara vilja gå ut med det till alla, men skräcken över att folk ska bli obekväma eller tycka att jag är konstig håller mig tillbaka.

Vore skönt att höra från någon/några som varit med längre hur de hanterat situationen.

Ha det gott!!!

Har haft en trevlig helg. Känns konstigt men bra gissar jag. Väntar bara på bakslaget. Tråkigt men så är det.

Skickar kramar!♡