Senaste kommentarerna i forumet

Gå till vårdcentralen där du bor, be att få tala med en läkare. Kan ju börja med, när du bokar tiden, och bara säga att du inte mår bra och så tar du upp frågan om alkohol när du träffar läkaren. Räcker ju med att säga att du tror att du dricker för mycket och behöver hjälp med det. Inga konstigheter alls. Man har tystnadsplikt inom vården. Skitsamma om du träffar någon du känner i väntrummet, du är du och det finns bara en som är du, du måste vara rädd om dig!!

Hokus pokus, nu kanske någon skäller på mig, men har du kollat om det finns något AA-möte i närheten som du kan gå på? kolla på AA.se där kan du söka på ort. Tänk om du träffar någon du känner där? So what, då har de också problem med spriten. Anonymitet är en grundregel inom AA.

Åtta dagar sedan jag skrev i min tråd. Tidigare var låg egen aktivitet på forumet ett tecken på att jag var på väg att glömma bort hur viktig min nykterhet är. Jag var på väg att tycka att jag kunde dricka lite måttligt, vara som folk. Vilket till slut mynnade ut i mitt Holknektska återfall i midsommarveckan. Idag är det inte så. Snarare tvärt om. Nykterheten är bergsäker.

Jag var på bröllop i helgen. Det började kl 17 på lördagen och redan då var folk lite småtankade (vilket jag också hade varit för ett år sedan). På festen flödade alkoholen. Det fanns en massa gott alkoholfritt (tack!) men det var bortglömt i källaren och togs fram efter att jag frågat om det fanns mer Loka mitt under middagen. Fyllan tilltog, och med den irritationen/fokuseringen riktad mot mig och min nykterhet. Det var få som kunde låta bli att nämna något om den så fort de såg mig. Lågvattenmärket var när bruden, ganska på lyset, kom fram mot mig och blängde och sade "här står visst polisen". Till slut drog jag mig undan i väntan på att festen skulle börja lida mot sitt slut och min fru var redo att åka hemåt.

Jag kommer givetvis att få lov att gå på familjemedlemmars bröllop även i framtiden, men annars låter jag helst bli. Vigselakten ok, men festen hoppar jag nog över. Ger mig inget att prata med folk som mitt i samtalet bara vänder sig och går. Samtal de ändå inte minns dagen därpå. Det är helt enkelt lönlöst att prata med någon som är full.

Förr såg jag ner på "kristna och scouter", som jag kallade folk som var nyktra i grupp. Idag känner jag att vad skönt det hade varit att växa upp under sådana förhållanden. Istället för fest fredag-lördag så var man ute och tältade med sina vänner längs en led. Eller pratade om djupa viktiga ämnen utan att vara packad.

Fan vad mycket av livet man helt enkelt supit bort. Eller varit bakfull. Usch.

Jag brukar tröttna på kräftorna efter bara några stycken och istället koncentrera mig på drickandet och sjungandet. Så ja, dretfull är det ju väldigt lätt att bli med bara typ 5 kräftor i maggen. Senaste kräftskivorna har det dock varit väldigt viktigt med västerbottenpajer o dyl - kanske för att vi alla har mognat lite.

Kalla, det är bra att ha en plan inför helgen. I stil med "Vad ska jag göra om...?". Föreställ dig de situationer som kan uppstå och bestäm hur du gör då så att du är beredd.

Detta skulle jag gjort inför svärfars 70-årsfest. Då skulle jag tänkt såhär: "vad gör jag om jag kommer in i köket och ska hjälpa till med disken och det står en halv flaska bubbel på diskbänken?". Om jag redan hade förberett "då häller jag ut den" eller "då går jag och frågar om någon vill ha mer" eller något så hade det inte blivit "kolla här står den, man kanske ska smaka lite på detta i alla fall!"

Usch, jag skäms lite, tidigare har jag tyckt att det har varit något fel på folk som inte dricker - "torrbollar" liksom. Men jag fattar ju att detta är ett uttryck för den här sjukdomen, eller ett symptom kanske.

Grekland ligger ju inte i det s.k. vodkabältet så de har inte den där "traditionen" som vi har här i norden, att man måste dricka för att må bra.

Det drar ihop sig till halvårsjubileum (om du fortfarande tar rygg på mig vill säga?)
Jag hoppas att du som jag har haft en fin och nykter sommar.
Kram från Nynykter

Bra jobbat, Nisse!
Har gjort precis samma erfarenhet - att jag för första gången på ca 10 år är fräschare efter semestern än jag var innan Det är såååå skönt att slippa ångestennöver hur mycket alkohol man dragit i sig...
NN

Det är härligt att läsa om dina framsteg, E. Det är ju en process i sig det där att efter ett långt äktenskap lära sig nya saker (=sånt som ens partner gjort förut). Typ byta bilbatterier. Man växer av det, får bättre självförtroende och blir starkare. Hoppas ni har det härligt på Kreta!
Kram från NN som fortfarande sju år efter skilsmässan fasar för automatiska biltvättar!

...att du mår så bra i din nykterhet.
ALLA borde vara nyktra när de äter kräftor :-) Kräftskivor hör till de mer osunda tillställningarna ur alkoholsynpunkt. Lite mat och massor med sprit... Just på kräftskivor har jag sett människor som vanligtvis är måttliga oavsiktligt bli väldigt onyktra. Läs dretfulla.
Alkoholfritt öl rekommenderas om du gillar öl. Det kan vara ett sätt att känna att man är "med".
Kram från NN

undrar hur du mår idag
kram
Måne

innan poletten trillade ner ;-)

Jag skulle kunna säga att ert förhållande är en exakt kopia av vårt och jag har ingen patent lösning för hur man ska göra. För min egen del så har jag valt att dra åt tumskruvarna ett par varv och det verkar tyvärr vara det enda som hjälper. Ni har ju en lite annorlunda situation eftersom ni har barn ihop och så är ju det inte så konstigt om du vill prova på något nytt eftersom ni har varit ihop sedan tonåren. Beroendeenheten kanske är bra, men jag tror att du och din man skulle må bra av att åka iväg någonstans och bara vara för er själva, prata igenom allting och utan alkohol förstås.

Ha det Gött och lycka till!

Nu när jag varit i la Grece på resa la jag märke till hur fantastiskt dom kan umgås typ heela dagarna och kvällarna med frappe, frappe, och lite mer frappe.. AW med frappe, ja, dom pratar lika mycket för det.
Självklart fattar jag att dom senare säkert umgås glatt runt sina Rakis efter middan men ändå.
Dottern kommenterade till och med när vi gick ut, relativt sent, att inga ungdomar drack annat än kaffe (eller Cola). Vi letade till slut efter några som åtminstone drack Mythosöl, men nix. Frappe eller Freddo, överallt.

Lite coolt. Och även om dom nu dricker senare så skiljer det sej ändå enormt. För vi måste ju "dra igång" stort på störtt när vi ses..

Vad är det i mina inlägg som får dig att tro att jag allra helst gör saker själv eller med kompisar?
Jag tycker ju att ett förhållande ska bygga på respekt och tillit vilket innefattar att man kan ha umgänge med både kompisar och sin andre hälft utan att man ska behöva vara misstänksam på varandra. Jag vet att min sambos drickande har skändat min tillit till honom och att min otrohet har skändat hans tillit till mig. Vad jag försöker komma fram till för egen del är VARFÖR har det blivit såhär?
Jag tar ansvar för vad jag gjort men jag har bestämt mig för att inte sluta leva mitt liv. För att jag ska kunna må bra så behöver jag både kärlek, respekt, känna tillit och ha kul. Om jag har kul när jag går på dans så kommer jag att fortsätta med det. Måste ju även få en chans att visa att jag är att lita på!
Jag vet också att man kan känna sig väldigt halv trots pengar, fina semesterresor, fina kläder och fina bilar. Utan trygghet i relationen betyder pengarna mindre. Kan vara en tröst att inte ha ekonomiska problem mitt i allt elände men det är vad jag alltid har fått höra när jag dragit upp min sambos drickande och hur jag och barnen mår: "Du är så himla otacksam, bortskämd snorunge. Jag arbetar så mycket för att vi ska ha det bra...."

Jag har iaf bestämt mig för att börja stå upp för mig själv, börja tro på mig själv och älska mig själv igen. Om detta är att vara egoist så måste det få bli så.
Jag ser framemot nästa möte hos beroendeenheten.

- man kan verkligen lära sig av sina efarenheter. Nyligen var jag på en föreläsning med Igor Ardoris, en annan klok man, som talade precis om det. Snart måste jag söka upp några kloka kvinnor - det finns många:) Systerkram!

med Frälsarkransen. Den har jag som armband och den har blivit lika självklar som klockan. Martin Lönnebo är en vis man, en annan vis och andlig man är Tomas Sjödin. Båda djupt andliga och samtidigt fast förankrade i verkligheten. Tillsammans har de givit ut en brevväxling som bok, Väder, vind och livets allvar. Tack för din systerkram, den värmer! / mt

(Martin Lönnebo): Tro är fritt fall / kärlek är att stå stadigt på ingenting / friden finns i virvelns mitt. Gud bor där han blir insläppt för han är redan där.

Alltid finns något nytt att lära: Martin Lönnebo var tydligen den som hittade på frälsarkransen som jag nu läste lite om. Kan kanske vara ett hjälpmedel nu när jag försöker bli lite andlig av mig!

Det värmer gott när mina ord kan komma andra till del. Martin Lönnebo får också hamna i min läslista!

När du skriver om att du blir livrädd för att ångra vad du lämnat bort eller givit ifrån dig. Det känner jag igen. Men var det inte någon som sa att man mer ångrar det man inte gjorde än det man faktiskt gjorde? Blir det fel kanske man kan lära sig något.

Nu var återigen ett sådant tillfälle när jag inser att det är väldigt mycket sunt förnuft inom "AA-tänket". Ett av de 12 stegen är ju nämligen att be den högre kraften om hjälp att avlägsna de egna bristerna. Dessa brister skapar i sin tur rädslor och det är rädslorna som gör att vi agerar / inte agerar.

Kram syster

Alkohol, alkohol och alkohol.

Kan man hata döda ting? Kan jag hata alkohol som sådant? Eller är det andra människor, eller vad är det som gör att jag blir så störd när jag tänker på allt alkohol ställer till med?

Så mycket tid människan lägger ned på att producera, välja, bära hem, "njuta", och återhämta sig från alkohol... Hela processen gör mig idag irriterad, samtidigt som jag ibland kan längta efter effekten av att inte bry sig.

Turen att vara ledig när solen bestämt sig för att vara framme, i dag blir det havet och livet känns underbart.
Funderar lite på kräftskivan som skall vara till helgen, kräftor är ju så förknippade med alkohol att det skrämmer mig lite. Vet ju att jag måste gå, men här gäller det att programmera om hjärnan innan lördag.

Får väl ligga vid havet och fundera på detta och köra mina övningar i tanken.

Hoppas ni alla har det bra där ute//Kram Kalla

Hur går det för dig?
Det verkar som om du tänkt en hel del smarta tankar.
Kram från Nynykter som är tillbaka från semestern

Hej!
För ett par kvällar sedan besökte jag och mannen en restaurang i Fiskebäckskil på västkusten. Vi skulle äta husets exklusiva fisk- och skaldjursgryta och jag ville ha något extra gott att dricka, så jag frågade servitrisen om de hade några goda alkoholfria drycker som skulle passa till. Hon berättade om både alkoholfritt öl och vin och upplyste mig vänligt och sakligt om att det finns små mängder alkohol också i de dryckerna. DET kallar jag proffsigt bemötande!
Nu ska jag inte namnge restaurangen här men om ni har vägarna förbi Fiskebäckskil kan ni kolla vid kajen till gästhamnen... Varning dock för att samma restaurang har över 800 whiskysorter :-). Men det är ju bra att det finns ett sortiment för alla smaker.
Den alkoholfria Chardonnayen var helt OK och för mig kändes det bra att dricka ur fint vinglas och att få något annat än bubbelvatten som ju är väl så gott men inte känns lika festligt eftersom jag dricker det dagligen.
Kram/ NN

Jag läste nyligen Erica Jongs självbiografi, Förföra demonen. Jong har ett helt kapitel om alkohol... Hon lovsjunger AA, men är ambivalent därför att AA:s linje är att man inte ska dricka alls. Och sen följer en massa alkoholromantik till vinets lov - att det är kärlekens dryck och att man inte kan recitera kärlekslyrik utan vin och jadajadajada...
Men hon skriver intressant om alkohol och kreativitet också, om alla de författare som använt alkoholf för att hitta genvägen till det extatiska tillstånd man kan uppnå när man författar. Sen konstaterar hon att hon skriver sämre när hon druckit och lösningen blir:
"Jag skriver inte en rad efter ett glas vin"
Hela resonemanget är som hämtat från forumet. Det är samma vankelmodiga önskan att vilja dricka, men inte kunna och må bra av att sluta men ändå börja...
Men Jong gav mig en idé om vad det sjunde ordet på din kylskåpsdörr kan bli.
Kreativitet!

Kram/ NN

i vår önskan om ett liv utan kemiska prylar. Och poesi, och musik och........
krm
Fenix

tankar från Måne och Stigsdotter så här nästa sista kvällen med A. I morse mådde jag så dåligt som jag inte gjort på länge, förutom vanliga seghetsprylar så hade jag svårt att se ordentligt och det tog halva dag innan jag kunde fungera hyfsat. Vet att jag i morgon kommer att må lika djävligt men kan ändå inte sluta innan jag däckar totalt.
Hoppas onsdag blir min slutliga vändning, även om jag mår skit hela dagen.
Kram alla som stöttar
Fenix

Jag slår mig ner i en av de sköna fåtöljerna. Så skönt med lite komfort efter två veckor i en segelbåt modell mindre. Men jag älskar det livet, att följa vindarna, leva enkelt. Nu känner jag mig utvilad. Så brukar det inte vara efter semestern... Kan det bero på att jag varit spiik nykter denna sommar?
Men konstigt nog drabbades jag av någon slags betingad abstinens. Första dagen efter semestern brukade vara den dag jag tog tag i mig själv och inledde en vit månad. Samma beslutsamhet drabbade mig nu också. Jag kände att jag minsann skulle vara duktig och inleda nya sunda vanor. Jaha? Hurdå liksom?
Det finns inte längre någon anledning att vidta några drastiska åtgärder. Finns inget dåligt samvete. Ingen ångest. Jag önskar att alla ni som checkat in här för första gången efter semestern ska få uppleva den känslan. Det är underbar verklig och sann FRIHET! Så kämpa på!

Kramar till både gamla och nya forumvänner

Nynykter

Ibland tycker jag att jag inte borde lägga mig i saker och ting men jag känner precis som du att det är svårt ibland. Gränsen för mig går vid rena psykfall eftersom jag inte har någon erfarenhet av detta. När det gäller dig så menade jag att du borde släppa ditt analyserande av din man eftersom jag vet att jag själv skulle bli totalt frustrerad av en sådan daglig examinering.

Ha det Gött