Senaste kommentarerna i forumet

rätt åt dig att vara glad Stigsdotter! Förutom att DU INTE är högljudd, larvig, blarig och INTE vaknar bakis idag utan fräsch som en nyopnros... är du jävligt klok! Stolt att vara din forumsyster! / mt

Du har inte blivit tråkig Paron, men du kan nog räkna med att en del i ditt umgänge kanske börjar uppfatta dig som en smula obekväm... Fanskapet som hänger på storkalas men inte är kanon! Vad skickar det för signaler? Att alkohol kanske inte finns i den så viktiga kostcirkeln? Att man kanske kan klara sig utan? Obekväm är du kompis!

Det kommer att vända. En del bekanta kanske faller bort, nya kan tillkomma. Och en del som finns nu fattar efter ett tag att det är samma gubbe kvar. Lika spetsfundig och smart som förr...bara lite snyggare och friskare. En jävla atlet! /R

Jo, ett liv där du inte behöver känna som du gör nu!! Ett liv där du fattar att för dina barn är du MAMMA. Projicera inte dina egna negativa känslor för din mor på dem. Du vet väl att man blir deppig av alkohol? I början är det ett bra botemedel men sedan blir det tvärtom.

Ursäkta om jag tar i nu men du har verkligen fastnat i självömkans träsk, det är inte du som talar det är din sjukdom som bara vill dra dig längre ned. Den får dig att tro att du är mindre värd!! Att folk skrattar åt dig i smyg. Detta är ett utslag av dålig självkänsla, jag känner igen tanken. Men den är inte sann. Mindre värd är du inte, varför skulle du vara det? Du är bra! Ring till din vårdcentral och säg som det är, du mår inte bra och behöver prata med någon. Det räcker så, du får träffa en läkare som hjälper dig vidare till samtalshjälp, förhoppningsvis någon som är duktig på alkoholfrågor. Eller, har du testat AA? Här: http://www.aa.se/om-aa/ kan du kolla vart närmsta möte finns. Gå dit och vräk ur dig allt, eller gå dit och bara lyssna. Det är gott att veta att man inte är ensam för det är du inte!

Du ska se att det vänder så småningom men du måste själv inse att du är bäst på att vara du och att du förtjänar att må bättre, låt inte sjukdomen besegra dig! Styrkekramar från mig.

-

Hade vuxenkväll med maken idag, bio och middag först. Var väl inte den allra finaste krogen i stan (Rydbergs matsalar för er som känner Stockholm) men lite mer stil tack. Jag frågade vilka alkoholfria alternativ som fanns. Först verkade han inte riktigt förstå vad jag menade sedan gjorde han nån konstig min och sa "läsk". Nå, vatten, finns det? sa jag. Det fanns ju till och med flaskbubbelvatten visade det sig.

OK, här är det jag som är känslig tänker jag. Men, sen ville jag ha en efterrätt och "har ni någon kall kaffedryck, typ Frappé" frågade jag? Då säger fanskapet vi har bara kaffedrycker med alkohol i och så räknar han upp allt som finns i den vägen. Öh, nej tack. Samma konstiga min igen, ser lite pilutta dig ut på något vis och och så skrattar han till så att jag liksom tror han skämtar. "iskaffe?" säger jag, tänker att jag behöver ingen skumvispad mjölk eller liten chokladsträng på insidan av glaset men man kan väl för fasen trycka ned en isbit i en kopp kaffe? Nej det kunde man minsann inte. Då får det vara tyckte jag och stackars maken som sett fram emot sin efterrättskonjak fick klara sig utan.

Nå, då skulle det gås och ta en öl istället. In på irländsk pub. Jag ska nog aldrig mer gå på ett sådant ställe. Alkoholfritt alternativ? Juice eller läsk. Usch vad tråkigt. Och ljudvolymen! Varför måste man prata högt bara för att man dricker alkohol?

Ikväll kände jag mig lite tråkig, fast mest irriterad över att det är ett sådant fokus på alkohol och vad larviga folk blir när de dricker - filmen gick sent så vi såg ju en del på tuben hem också. Fast, jag är också glad över att JAG inte är högljudd, larvig, blarig, och bakis imorgon. DET är jag tacksam för!

Skickade ett sms till en kompis och frågade om vi skulle ta en sväng på cykel på söndag. Han avböjde förslaget, det gör mig inget,men när han svarade att han även satt och ölade med mina vänner. Då blir jag sur, har jag blivit så jäv.a tråkig att man inte hör av sig längre.
Jag kan väll bli tillfrågad så kan jag tacka nej. Eller så kan jag vara med och ha läsk i glaset.

Jag går och lägger mig!
Hörs i Morgon //Paron//

På ett forum jag brukar vara på har en aktad medlem gått bort. Jag är ledsen för hans och hans familjs skull. Många har uttryckt sitt deltagande och det har startats en insamling för att hedra hans minne.

Hur blir det när jag dör? Kommer någon att sakna mig? Jag tvivlar på det. Jag har inte uträttat något viktigt i det här livet. Ingen kommer att starta en insamling för min skull. Vad ska man skriva i min dödsruna? Hon levde och hon dog. Jaha, so what?

Ni skriver om att jag borde söka proffesionell hjälp. Vem vill hjälpa mig? Jag är den där lilla musgrå personen som bara försvinner i mängden. Som man skrattar åt i smyg. Inte tillräckligt sjuk för att få hjälp och ändå inte tillräckligt frisk för att må bra. Jag biter ihop och försöker var en bra förebild för mina barn men samtidigt tycker jag så synd om dem som fick mig som mor. Stackars, stackars barn! Förmodligen blir det som för mig som skämdes för min mamma till den dag hon dog.

Och min stackars alkoholiserade pappa, som försvann tidigt ur min barndom. Höll sig undan så att mamma fick ta hela ansvaret. Inte ett öre bidrog han med. På gamla dar försöker han få kontakt igen. Men han är som en främling för mig och jag är för skör för att förlåta.

Livet är för jävligt. Ni som har alkoholproblem, om ni har ett bra socialt liv, ta tag i ert liv, kämpa, ni har allt att vinna. Till skillnad mot mig, jag vet inte vad jag har att kämpa för.

Världsklass! Nu är jag glad :-) /R

Vad starkt att du kommer iväg, blir lite avundsjuk :-)//Kalla

härliga bilder
storslagen natur
påminner om min egen ö
stränderna ser ut så längs hela vår kust
hoppas att kunna medverka just där en vacker dag
kram Måne

härligt att se dina rader
jag blir såå glad
lilla vän
bara att börja om igen
idag år den första dagen på resten av ditt
liv
en ny dag
en ny möjlighet
jag känner en vördnad inför varje ny dag
bara så långt
som nykter idag
en ny dag
åter ett nytt löfte
annars blir det mig övermäktigt
kan inte tänka
aldrig mer
oövergripbart (kan man skriva så!?)
ja du,,så mycket elände man ytsätter sig för
drogen är så stark
drogpersonen tar över
knäcker en totalt

varit nykter nu i snart fem månader
men tid är inget att haka upp sig på
bara ett glas från avgrunden
ständigt
en dag i taget

jag går på eftervård en gång i veckan
o möten ett par ggr
skönt
samlar mig
påminner mig
lär mig leva med min sjukdom
ödmjukhet
tacksamhet
försöker leva här o nu
stress förgör mig
så jag försöker andas
o varva ner
reflektera
o känna efter
jobbar på att möta mina känslor
hantera dem vartefter de dyker upp
äter antabus,o är glad över att inte
behöva strida
en stund
just nu
kul att du skriver
vi peppar varann
stoor kram
carpe diem Måne

Hej vännen!

Visst är det härligt när man märker sådana där framsteg hos sig själv?

Härligt! :-)
/H.

...mig själv! Jag har länge funderat på att åka iväg med endast mig själv som sällskap. Inte riktigt vågat eller varit för deppig för att ta tag i det trots att jag vet flera som sagt att det är en bra upplevelse att åka iväg och klara sig själv.

Och nu blir det av! I oktober åker jag en vecka till Sicilien. Det bidde inget större äventyr, valde en bekväm all-inclusive charter. Men, tanken är ju ändå att jag bara ska umgås med mig själv, läsa en massa böcker, kanske skriva lite dagbok, filosofera över livet i största allmänhet.

Det första jag ska göra när jag kommer dit blir att rusa fram till kylen och hälla ut spriten där och sedan sätta en stor lapp "no refill please!"

Idag är en bra dag. I och med detta beslut känns det som om jag fick lite styrka inför morgondagens fest som jag ska på fest igen, måste ha strategier för detta... (låter som om jag kutar på fester hela tiden, men det är många i min släkt som fyller jämt i år tydligen!)

Sköt om er allihopa!!

Men vad gör det, jag älskar september som brukar bjuda på kanonväder för skogstroll som mig :D Skall på och jobba helgen och det känns rätt bra.

Är inne i en behaglig fas när det gäller alkoholen, dvs tänker inte på den vilket är väldigt skönt. Men låter mig inte invaggas i någon falsk säkerhet utan fortsätter att ta mitt stöd här och även av de närmaste. Har faktiskt hittat en grupp med kvinnor med lite olika problem, där vi kan prata om det mesta kanske lite AA light. Men det passar mig väldigt bra och det känns väldigt skönt att ha det stödet.

Till R kan jag bara säga, vad du växer i mina ögon och jag hoppas att du själv kan se vilken resa du gjort//Kram Kalla

Visst är det så Kalla. Detta forum är guld. Hjälper mig oerhört i min nykterhet. Vare sig jag läser om andras framsteg (då blir jag styrkt...detta SKA gå!) eller om ngns fall (då blir jag påmind om hur jag hela tiden balanserar vid ett stup...förhoppningsvis tar jag ett steg bakåt).

Så forum är guld och du är en viktig beståndsdel i den alkemin. Ha en bra dag. En ny nykter dag. Kramar /R

Tack Fenix! Nej, dumhet är det inte som gör att vi dricker. Alkoholister är sällan lågbegåvade. Tvärtom...och jag tror att det är en av anledningarna till att vi dricker. Den "vanliga" vardagen räcker liksom inte till. Den har blivit för banal, för futtig. Känslan av "var/blev det inte mer än så här" skaver. Så man börjar lite smått med att piffa upp, toppa känsloregistret. Och i början fungerar det ju. Att vi sedan fortsätter även när vi fattat att drogen inte längre verkar...det är inte dumhet. Det är betingning...liksom en hund återvänder till sina spyor.

Jag tror att det är där en del av knepet ligger; Ändra sina djävla vanor! Göra på ett annat sätt. Även om det nya sättet kanske inte är lika bekvämt. Vilket vi borde du kunna fixa då vi inte ÄR dumma trots att vi agerar dumt. Nu blev det lite svamligt men jag vet ju att ni brighta alkies fattar vad jag menar ;-) /R

No more booze! Hoppas jag...

I byhåla hade jag de sju dödssynderna textade med tuschpenna på kylskåpet. (Nej, det hjälpte mig inte, begick de flesta ändå). Nu när vi flyttar in ska jag sätta upp sju livsnöjen, det blir; Sol, hav, mat, kärlek...sen får jag tänka till. Tre till? Förslag? Givetvis hälsa!

Kanske ska jag dänga upp Clintan jag med? Nu är framme jag och min Gingergirl. (Nytt land, ny hårfärg...det är klart hon är en Ginger nu)Jag kände mig faktiskt lycklig på våran resa. Att ensam få rå om min lilla flicka. Inga hästar eller bästisar som "inkräktade" på pappatiden :-).

Sol och bad nu...för mig. För dig och din flicka. Visst fan kunde livet vara värre? Kram tjockis! Var snäll mot grekpojkarna ;-) /R

i det lilla men medvetet. Köpte en kalender enbart för mina dagliga korta anteckningar. Har varit en lugn vecka, kaotisk på jobbet som väntat. Mannen varit på två AA-möten i olika grupper. Ett planerat evenemang på onsdagen (R.S) ställde vi in för att bekvämlighetszonen var starkare. Hmmm... det är ett jobb att ändra sina vanor.
Två befriande upplevelser har jag haft: var till matförrådet och där stod ölburkar som mannen ställt dit efter något sommarkalas. Vi hade pratat om dem i samband med att han kokade kräftor. Jag märkte att kontrollbehovet och ansvaret just då var helt borta. En överraskande och befriande upplevelse. Funderade rätt mycket över det sen och då svängde känslorna en del men förändringen är markant. Den andra händelsen var en middagsambition som misslyckades - för två år sen hade jag inte sagt något utan slätat över .... Vi skulle ha druckit vin, han skulle ha tagit mycket illa vid sig och katastrofen varit ett faktum. Osäker om jag skulle sagt nåt förra sommaren. Nu var det enkelt, jag sa som det var, mannen blev ledsen men ingen katastrof alls. Alkoholen, som när vi inledde helgdagsdrickande- och middagsvinkulturen skapade trevlig stämning och underlättade (?) samtal blev med tiden ett hinder ...
Vill göra rutiner för en förändrad vardag, ett eller några steg till. Inte så enkelt som det låter. Handlar verkligen om "det vidare livet" där alkoholen inte är det centrala i min tankevärld utan förändringar inför ett nytt livsskede där arbetet har en annan plats och prioriteringarna är andra. / mt

Jag har faktiskt ett citat på kylskåpet.
Inget rosafluffigt utan lite, typ, råare.
Clintan,
"Do I feel lucky? Well Do ya Punk?"

Och jo det börjar krypa närmare.
Jag har barnen här, jag klarar mej, jag blir snart lycklig igen..

Och vilken resa ni gör! Dachau. Då känner man säkert någon slags.. respekt antar jag.

Ja då kör vi sol och bad nu da,
hoppas du och Ginger får det bra ;)

Du är min förebild, jag har sagt det förr, du lever just nu min dröm. Bara börja om i ett annat land, dit ska jag också men det kommer dröja några år till. Lycka till på resan. Kram!

så kul att se dig här igen!! Vi har ju haft ganska mkt kontakt genom åren. Faan, vilken seg sjukdom det här är, jag var nykter i närmare 8 månader innan jag i början av juli fick för mig att dricka. Känner dock stort hopp om att kunna sluta nästa vecka, då jag satt ett slutdatum. Men visst är jag rädd, förstår precis att du kunde hamna i din situation då plötsligt hjärnan tar över totalt, vilket vi tillåtet den göra i så många år genom att föda den med alkohol.
Sluta mata monstret måste bli vårt motto!
Kram Fenix

för detta stycke:
"Ständigt denna lycka man söker efter, vi borde vi det här laget
förstått att lyckan inte finns i flaskan. Som ett trotsigt barn har
jag provat att dricka nu när sönerna varit borta.
Inte på långa vägar de mängderna som jag varit van vid.
Det bästa av allt är att det har inte känts bra alls!
Det har inte smakat gott och inte gjort gott. Så varför har jag då
suttit ensam här hemma och druckit...? Har inget svar på det.
Bara ren jävla dumhet!"

Sitter just här och häller i mig öl och vin, totalt meningslöst och för min del känns det mest som att få sova få fort som möjligt. Skippar vanlig starköl för att köpa starkare saker och tycker det verkar vara en logiskt och klok åtgärd för att få tuppa av så fort som möjligt på kvällen. Har satt slutdatum nu tisdag nästa vecka. Men som du skriver, ren jävla dumhet. Klart det inte är, vi är sjuka i huvet både du och jag och alla andra som har det här problemet. Hjärnan lever sitt eget liv och kemin i huvet är störd som vid alla missbruk. Vi är rätt chanslösa om vi inte fattar att signalsystem som vi inte knappast kan kontrollera tagit över. Men det går, trots allt, det är därför jag hänger kvar här på forumet och får hopp. Allt väl till dig!
/Fenix

pris kommer du till Thailand just nu :-)) De har, liksom vi, ett tvärtomväder och har förbluffande mycket sol och inte så väldigt varmt fast det egentligen är regnperiod. Och inte speciellt mycket folk :-))

..men just nu är jag så less på hela skiten, ingenting händer, ingen förbättring, bara ett enda stiltje...
Eller så är det som så att jag har glömt att uppskatta livet, jag har gjort en massa saker som brukar göra mig mer glad till mods, men det ger ingenting ...
Idag tre och en halv timme i svampskogen, missbelåten för att vi sju personer bara fick ihop 4 liter, så jag tog en och en halv timme till, för en näve!

Vet inte vad det är med mig, jag är ständigt missbelåten med allt jag gör, har satt ribban över molnen och kan inte säga..." det här gjorde du bra Berra".
Bristen på allt elände som man kan gotta sig åt.
Jag vill ha till en förändring, just nu känns jag som om jag var uppfräschad till det yttre mitt skröpliga jag, ställd i en hörna för allmän beskådan.
Ytan är hel, men inuti trasig som en sönderrostad utombordare ifrån sena 60-talet, finns inte ens ett dragsnöre....

Hepp, måste dra...

Berra