Senaste kommentarerna i forumet

:-)
Fenix

bra MissH !! Att kolla in avsändaren och syftet är viktigt för att kunna bilda sig en egen åsikt. Tyvärr en kunskap som börjar glömmas bort.

Jag tränade mycket när jag var yngre och fick då höra att man inte skulle dricka eftersom alkohol bryter ner musklerna. Vet inte om det stämmer dock. Det finns många undersökningar som säger att a INTE är nyttigt alls för hälsan, inte ens i små mängder. Det där ändras ju hela tiden. Jag tycker man ska vara skeptisk till alla forskningsrön som basuneras ut i media (oftast kvällstidningar), det finns många intressenter bakom dessa. Man kan ju tänka sig vilka som finansierar just alkoholundersökningar?

Fredag, hela stan är ute på festival. Själv ska jag vara hemma och mysa i soffan med film och godispåse. Ah vad trist tycker kollegorna. Funderar, ska man ringa nån kanske? Gå ut en sväng? Näe. Jag vill inte. Jag vill bara vara här, med mig själv. Funderar på om jag isolerar mig men nej, jag vill bara vara själv. Går jag ut ikväll gör jag det för att jag tror att andra tänker att jag är tråkig och det var ju så jag inte fick göra! Går hellre upp tidigt imorgon och åker till stranden med väninnan med dotter, Än trängs med fulla skrikande människor. Det är nog roligast om man är en full skrikande människa själv.

Lunchade med några kollegor idag, en av dom tyckte det var trist att hon inte kan dricka vin nu när hon äter medicin och alkoholfritt är inget alternativ. Kunde inte förmå mig att säga att jag inte dricker, vet inte varför. Det föll sig kanske inte naturligt men jag tänkte på det sen. Ville inte ha frågor, behöva förklara varför. Egentligen tycker jag inte att det är speciellt stort men...har väl en bit kvar antar jag.

Hej. Varit lite frånvarande men åter nu. Gjorde som sagt
ett snedsteg men har inte druckit sen dess. Inget allvarligt
förutom att jag drack för mkt och blev besviken på mig själv.
Ikväll ska jag grilla med en polare. Han ska också köra bil tydligen.
Ska hålla mig nykter ett tag nu så får vi se. Sommaren gick fort.
Känns Om mycket tid gått åt till den här skiten. Tack för att ni finns.
Och Lilla My: Om du fortfarande vill har jag några tips att ge. Högst
personligt hur man fungerar dock. Kram / D

Tack för stöttande råd stigsdotter, gick inte till vårdcentralen med tog tag i att ringa till alkohollinje.
Att bara få prata ut o få kunskap och råd känns väldigt bra och kommer försätta med den kontakt.
Att prata öppna sig för dom som förstår och kan! Är ett väldigt bra viktigt råd!
Förra helg hallkade jag till, som så många ggr..
I dag är det fredag och ser framemot helgen, jag vet att mina innre demoner kommer att knacka på mindörr
men känner mig beredd o stark, små steg. Kram på er

Bra jobbat du med.
Det är skööööööönt att slippa alkoholen.
Nu är det snart dags för min första "nyktra" kräftskiva på många år men det känns inte som något problem.
Sedan har jag snart jobbat mig igenom ett års alla festligheter utan alkohol det är bara nyår
jag ska bocka av.
Därefter är väl tanken att resten av mitt liv också ska vara alkoholfritt.
Har upptäckt hur gott det är med kolsyrat mineralvatten till mat finns egentligen inget bättre.
Vin och öl drack jag för fyllan maten var bara en ursäkt.

Jag får dock inte glömma.

Länkarnas punkt 1.
Erkänn att DU ej behärskar spriten.

gläder mig fenix
bara att sitta ner på ett möte
varken mer eller mindre
känna gemenskapen
förståelsen
ger hopp att fortsätta kämpa
antar att det är därför som medlemmarna så varmt
förespråkar möten regelbundet
går på 1 till 2 möten iveckanplus min eftervård på ons,halvdag
man har ju ett vanligt liv som ska funka också
det får ju inte bli för mycket av nåt
ska flyta på
ja jisses inte är det lätt
men fasen så mycket lättare i nykterheten
DET är en sak som är sann

yesterday is history
tomorrow is a mystery
TODAY isa gift
carpe diem
Måne

igen, skönt! Mina dagar flyter på, livet känns lugnt och harmoniskt - på gränsen till lite tråkigt men det lider jag inte av:) Jobbet är intensivt men jag är själv förvånad över att jag tycker det är mest roligt nu.

Jag har funderat över Villervalles synpunkt att jag borde sluta analysera min man, jag tycker att jag numera mest analyserar mig själv men jag kan ha fel. Andra ser alltid något annat än det man själv ser - det är ju en av forumets styrkor.

Jag läser Stora boken och funderar mycket över de 12 stegen, det bor stor livsvisdom i dem. Jag skriver kort i min fina kalender och läser här.

Mannen har numera en sponsor, en sen mycket länge nykter person med lång AA-erfarenhet. Till den personen ska jag vända mig om han tar ett återfall. Det känns tryggt att veta. Jag funderar också på att försöka få igång en Alanongrupp i närregionen.

Igår samtalde mitt lunchsällskap om en "halvkändis" som tydligen allmänt anses dricka för mycket. Det var trist att höra... jag tänker ofta på de första raderna i Kallas tråd: "Har funderat rätt mycket i dag på varför ingen säger något när man dricker för mycket. Jag har kännt ganska länge som om jag håller på att drukna och att alla står på stranden och tittar." Hon fortsätter "När vi pratat i dag så är det omtanke om mig som gör att ingen sagt något och jag tror dom, för jag vet att dom verkligen bryr sig." De som pratade igår bryr sig knappast om den som det pratades om - det var ett distanserat intresse och typiskt skvaller. Men hela inställningen... Jag gick i alla fall inte in i samtalet. Det kunde jag göra där och då.

Nu duchen-kaffet-yoghurten-jobbet... / mt

för att du bryr dig och tänkter på mig! Jo, var på ett jättefint AA-möte i kväll och alla välkommen tillbaka värmer den mest frusna själ. En frågade om det hade varit bra, och syftade på återfallet. Nej, inte alls, svarade jag och undrar varför i all världen jag tog det. Men bara att inse att det är ju just det som är en del av sjukdomen, att förneka och förtränga. Nu vill jag vara bland de levandes skara igen!
Stora kramar,
Fenix

hur är det med dig
undrar så
kram Måne

Tack Fenix, och lycka till! Ska läsa i din tråd, ska bli spännande att följa med på din resa.

Pratade med en kvinnlig kollega idag, hennes kropp har sagt ifrån ordentligt efter en lång period av stress och vi satt på hennes rum och delade erfarenheter. Skönt att höra att vi är flera, trist att det blivit som det blivit för henne och att det är just så att det är vanligt. Varför måste vi vara så förbannat duktiga hela tiden? Varför har vi så höga krav på oss själva? Blir så trött, och så ledsen, varför bestämmer vi inte mer över våra liv istället för att göra det vi tror vi måste göra? När jag ställer mig frågan "hur vill jag göra" och tänker att jag kan ju göra vad som helst egentligen blir jag svindlad och såklart stressad, som vanligt. Kanske orkar man inte ha en plan för sig själv hela tiden? Eller är jag så van vid att bara köra på att jag glömmer att jag har en egen fri vilja, så när jag helt plötsligt ska bestämma själv så vet jag inte hur man gör? Jag känner att jag ofta faller in i gamla spår, gärna i det där att liksom leva efter andras premisser. För att det är enkelt eller för att jag är van? Det är bättre nu än innan trots allt, men inte helt bra.

Jag har ansträngt mig att ta det lugnt på jobbet efter semestern, tillåter mig själv att flexa ut tidigare, sova lite längre på morgonen. Känns bra och jag hoppas att jag kan hålla det. Igår var jag på riktigt risigt humör, trött och ledsen och ville bara skita i träningen och gå hem direkt. Men så ändrade jag mig i sista stund och gick dit iallafall. Och vilken skillnad det blev i mitt sinne, alldeles glad och lugn efteråt. Träning får bli mitt nya vin tror jag! Fattar inte varför det ska vara så förbannat svårt att släpa sig dit men jag ska verkligen försöka, UTAN att det blir nån slags duktighetsgrej av det. Träna för att må bra, inte för att bli snygg. Det får komma på köpet :-)

Tänker inte så mycket på alkohol just nu, kommer tankar ibland om att jag nog kommer att dricka framöver. Skräms av att dom känns så självklara, tvingar mig att tänka färdigt, resonera med mig själv. Jag minns bakfyllor och ryser, aldrig mer, jag kommer inte klara en baksmälla till. Sprang förbi en bok i bokhandlen, handlade om nån tjej "mitt i karriären" som hade alkoholproblem och blev kvitt dessa. Ska nog köpa den, känns som något jag kan relatera till. Tror det är bra att få "förebilder" som man kan känna igen, få bort den där bilden av en alkoholist man har i huvudet, även om Forumet är en jättebra plats att upptäcka att alkoholister kan skilja sig ENORMT åt, medan problemet är detsamma. Känns som ett sätt att rusta mig mot de där infallen man får, när man försöker inbilla sig att det nog inte var så farligt, att man överdriver. Lite sådär "kan hon vara koko så kan väl jag" ;-)

Hej, dramatikern!

Du, det är ingen här som dömer dig. Vi vet vad du går igenom, och vet hur maktlös man är.

Var rädd om dig!
/H.

Hej på er. Jag googlar förgäves för att hitta svar på några frågor om alkohol och hälsa. Det verkar stört omöjligt att hitta objektiva svar, så nu gör jag et t försök härm forumet.
1. Min kropp har förändrats sedan jag slutade dricka för snart ett halvår sedan. Jag har inte gått ner i vikt, men kroppen har blivit fastare, mer muskulös. OBS att jag inte har börjat äta nyttigare eller motionera mer. Någon som vet vad det kan bero på?
2. Det skrivs väldigt mycket om att måttliga mängde alkohol är så bra för hälsan och bidrar till ett längre liv. Men om man nu vill leva länge UTAN alkohol, vad kan man dricka eller äta istället? Alkoholfritt vin? Lök?
Tacksam för svar
Nynykter

livet går i moll ochi dur
känslor sköljer över en
iuroch skur
det flter på
dag efter dag
att vara annorlunda
du liksom jag
inte alltid så lätt
att alltid vara på sin vakt
leva nätt
att vara påpassad och helt igenom ärlig
en önskan om att kunna släppa allt ibland
känna sig härlig
men vi måste finna känslan nån annanstans
låtsas som om alkohol inte fanns
svårt så in i bängen
men av ruset får vi bara dängen
en trasigare själ
ångest som INTE gör oss väl
vem sa att livet kunde va så här svårt
men jag,liksom du.kämpar
för det som måste bli vårt
sätt att leva
utan kemiska tillsatser
finna lycka på inre själsliga platser

stå på dig
carpe diem
Måne

tips om hur man får den jädra alkoholapan att sluta
panikkänslor får jag avhur du beskriver det
känner allt du känner
vet allt för väl
man agerar utifrån sin sjukdom
vad fan gör man
jag tänker ju så där själv
men med antabus så finns ingen möjlighet
litar inte på mig själv än
på långa vägar
jag är lessen
kan ge dig råd
men du vet ju att det är BARA du som kan bestämma dig för att avstå
vill vi dricka
så fixar vi till det
bara dinn egen vilja
kan hjälpa dig
blabla

tänk på dig själv
ge dig en chans
gör inga fler våldtäkter på dig själv
låtsjälen få ro
varje fylla
sänker dig än mer
ner i fördärvet
kunde lika gärna vara just jag
varför äter du inte antabus
som en hjälp
naltroxen,,funkar det inte för dig
svårt
svårt
skriv igen
tänker på dig
kram Måne

Läste om din resa, så kul och skönt för dig. Jag har nyss kommit hem från London med familjen och det var en härlig stad. Min nykterhet är rätt stabil men har nu varit på 2 utlandsresor denna sommar och nåt händer då. Fick ett väldigt sug på första resan och klarade mig tack vare maken. Trodde jag var förberedd på det inför denna resa men icke, suget slog ner som en bomb när jag kom till London. Jag valde denna gång att inte berätta för ngn om min kamp. Men kamp var det alla dagar vi var där, nu håller det på att släppa nu när jag är hemma igen.
Eftersom du ska åka så vill jag bara göra dig uppmärksam på att suget kan triggas rejält.
Kram på dig!

Kämpa på och kör försiktigt!
Jag håller på dig Dompa.

Hörs//Paron/

Kanske grabbarna tycker att träningen gått mig åt huvet, och att jag blivit så märkvärdig att jag slutat med drickat för träningen skull.

Men jag tycker att det är lite konstigt att dom inte hör av sig. När detta gäng och jag har fästat har jag inte spårat ur ofta det finns andra som sköter den biten.

Mitt Alkohol problem har varit på hemmafronten varje helg och även i veckorna när tillfälle givits. Jag har fortsatt dricka när gästerna gått hem och frugan gått och lagt sig. Jag har tagit återställare när det har funkat. Allt detta har sällan hänt när mina kompisar varit med.
Utan det är min familj som fått ta den smällen.

Synd är det att dom inte hör av sig! Men skit i det.
Jag mår bra och känner att jag är på G. Det är huvudsaken.

Hörs //Paron//

Som har er här på forumet, och så skönt att hjälpa någon! Jag började jobba i måndags så det har varit väldigt intensiva dagar. Vill och behöver gå ner ca 8 kilo och har varit ute och gått två rediga promenader, det tog emot men va så himla skönt! Har tänkt att nu börjar ju hösten så nu blir det hur lätt som helst att inte dricka... Men idag kom den här gamla "är det inte fredag snart känslan". Stressigt på jobbet, ungar överallt (gissa mitt yrke?) och familj överallt när jag kommer hem. Det är då jag biter ihop, gör allt extra bra hela veckan för att sedan fira att jag är så j-la duktig med en flaska vin före maten och en till maten ! Hur ska jag göra nu??? I dag ville jag skrika "lämna mig ifred "till min fina familj men satte mig istället i ett hörn med telefonen, och där fanns ni, tack o lov. Inser att jag nog behöver fila på en fredagsplan. Appropå mina grytlappar så blir de liksom ful/snygga och det gillar jag för det är lite så jag känner mig just nu...

Att tänka tanken "aldrig mer" känns mest jobbigt. Idag dricker jag inte, sen får jag se hur det blir imorgon. Ibland, när det är riktigt illa, kanske man får ta en timme i taget.

Jag har också insett att folk inte bryr sig så himla mycket som jag tror. Till jobbarkompisar säger jag helt enkelt att "jag mår bra av att inte dricka". Ibland säger jag att jag tycker det blir lite för mycket dricka mellanåt. Ingen ifrågasätter detta!

Sätt duktiga flickan att vila i soffan ett tag och ta fram hon som är "good enough".

Kram på dig!

Förlåt, kan inte låta bli att fnissa lite: "fula små grytlappar". Måste de bli fula, kan du inte göra fina små lappar ;-) Men visst låter det skönt, att sitta och handarbeta för sig själv, fundera. Det behöver du nu.

En kommentar till det där med att känna sig tråkig: Du har kanske som jag varit en sån där som tycker att de som inte dricker är lite tråkiga. Lite torrbollar på något sätt. Inte lika roliga som jag som är uppe hela natten och festar mig asplakat med minnesluckor. Jättekul. Det är inte alla andra som tycker vi är tråkiga (OK då en del kanske) utan jag tror det sitter hos oss själva.

Allt det där du gjorde när du var så kul, reste, träffade människor, osv osv, det är ju jättekul. Det kan du ju fortfarande göra! Man kan prata om dig och säga hon är så social, träffar nytt folk och får vänner överallt. Men, inte fasen säger man om någon: hon är så himla kul hon är alltid mest packad av oss alla!

Som sagt, man får gnälla lite. Du är inne i en process där du ska försöka hitta dig själv. DU är inte hon som dricker, det som är du är allt det där andra!! Det är sjukdomen som gör att vi tänker såhär. Det är ungefär som när jag skulle sluta röka och jag tänkte "men vad ska jag då göra??!!". Eh, ja, allt annat som jag brukar göra fast utan ciggen till kanske? Svårare än så ska det inte vara.

Du är ingen vekling som inte står emot, du är sjuk. Finns en bok som heter "kidnappad hjärna" - har ej läst den själv än men titeln är ganska talande eller hur!

Kämpa på!

Det låter som om du har haft en härlig sommar. Toppen att det går så bra för dig. Jo, det är nog så att om man en gång har dragit på sig den här sjukdomen så får man aldrig glömma bort att ett endaste glas kan göra att den bryter ut igen.

Grattis, hoppas du får en skön höst.

efter att ha försökt dricka upp allt som fanns när alla andra gått och lagt sig i går. Men jag lyckades inte. Så nu börjar den här sjukdomen försöka övertyga mig om att skjuta upp mitt nya liv ännu en dag. Eftersom det finns kvar lite är det ju synd att inte dricka upp det, ännu en dag gör väl ingenting. Bla, bla, bla så där håller den del av hjärnan på för fullt. Den andra säger att nu är det bra, nu är det nog, du har ju bestämt dig för att onsdag blir avsparken för en förändring av ditt liv till det mycket bättre. Tröttsamt är ordet. Ge mig ett tips för hur jag får tyst på den djävla tjattrande alkoholapan.
/Fenix

....inte grämas över det som inte varit utan istället se fram emot det nya livet vi kan skapa oss. Ut i skogen och tälta med dig! Det är ju inte försent!