Senaste kommentarerna i forumet

Nackdelen med att vara sockerberoende är att det finns så många ställen att handla på. En mack har alltid öppet. De har bake-off där också. Djävulens påfund 🤬

Ibland tänker jag att det som äts i bilen räknas inte. Vem försöker jag lura? Varje gång jag ser choklad- och glasspapper i bildörren påminns jag. ”En enda daimglass? Det vore ju så gott. Det är jag fan värd.”

Känns det igen? Handla måste jag ju göra, men jag kan välja att handla när jag är mätt och utvilad. Veckohandla. Och skräpet i bildörren är slängt nu. Nu ligger jag i badkaret och varvar ner, sen värmer jag en matlåda. Lugn och fin.

Trevlighelgkram 🐘

Idag fick jag agera taxi och skjutsa dottern med kompis. Innan jag slutat jobba. Så jag fick ta en paus och sedan jobba igen det. Hit och dit. I bilen hem tänkte jag ”inte handla, inte handla, inte handla”. Vilket jag inte behövde heller, så sockermonstret fick tji minsann. Opålitlig jävel, sockersöt och len i munnen.

Trevlighelgkram 🐘

Jag hör ju själv att det låter så utjatat men han har så många bra sidor. En fantastisk man som jag helade mina sår med efter ett 30 årigt äktenskap med psykisk misshandel. Jag trodde jag träffat min själsfrände.. det tråkiga är att jag inte längre känner mig attraherad av honom.. sexlivet fungerar inte men många andra sidor av ömhet och närhet…han hjälper mig mycket praktiskt eftersom jag inte är så händig själv..han har liksom gjort att jag känner mig beroende av honom ..skall jobba bara några år till innan jag går i pension och är rädd för ett liv i ensamhet när vi kunde ha det så bra…vi har inga gemensamma barn - mina har älskat honom och hade toppenrelation men de blev såååå besvikna när han åkte in för rattfylla…deras relation är inte lika nära som tidigare…han märker det men låtsas som inget …

Jag hör ju själv att det låter så utjatat men han har så många bra sidor. En fantastisk man som jag helade mina sår med efter ett 30 årigt äktenskap med psykisk misshandel. Jag trodde jag träffat min själsfrände.. det tråkiga är att jag inte längre känner mig attraherad av honom.. sexlivet fungerar inte men många andra sidor av ömhet och närhet…han hjälper mig mycket praktiskt eftersom jag inte är så händig själv..han har liksom gjort att jag känner mig beroende av honom ..skall jobba bara några år till och är rädd för ett liv i ensamhet när vi kunde ha det så bra…vi har inga gemensamma barn - mina har älskat honom och hade toppenrelation men de blev såååå besvikna när han åkte in för rattfylla…deras relation är inte lika nära som tidigare…han märker det men låtsas som inget …

”Spela upp hela filmen…spela upp hela filmen…” Känns så lockande att ta ett glas nu. Men jag vet att jag inte ska. Att det inte är värt det. Kan nästan förnimma huvudvärken, ångesten och allt annat som kommer kännas imorgon. Men. Det är svårt…

Jättestarkt! Du fixar det här! Använd det här forumet, hjälper mig så mycket.

@bpo inte berättat än, har läkartid nästa fredag för ev medicinskt stöd i behandlingen. När det är på banan så kan jag köra igång med e-behandling. Läskigt, hoppfullt på samma gång

@bpo inte berättat än, har läkartid nästa fredag för ev medicinskt stöd i behandlingen. När det är på banan så kan jag köra igång med e-behandling. Läskigt, hoppfullt på samma gång

När man timme för timme sakta känner att man halkar ned i humör och nedstämdheten inom en sakta stegras och smyger sig på. Då är det lätt att tänka på bolaget. Man kan nästan höra hur den fule alkoholdjävulen sitter bredvid en och säger: Varför inte bara åka en taxisväng och köpa lite välbeprövad ”medicin” i form av kanske en hela vodka, lite portvin och några burkar starköl av lättdrucken art, nu när du vet att du alltid kan sluta att dricka när du vill...

Detta tankesätt, fast man logiskt vet att man inte mår bra av sånt mer än i nån usel kort stund och sedan är in i alkoholdimman igen. Då gäller det att försöka att lösa problemet med att höja sitt låga humör fast orken till allt tryter trots att man har vilat och ätit ovanligt nyttigt och bra. Kom då på att det nog var dags för svängig Rock & Roll i repeat i hörlurarna. Har nu hällt i mig ett par koppar kallt kaffe från termosen, en liten burk energidryck och sakta tycks kurvan av dopamin börjat höjas.

Det är allt tur att man nu efter några nyktra månader som skrivande medlem på detta eminenta forum har fått lite mer motivation att vara nykter än vad man väl hade från början för en drygt sju månader sedan. Då man av hälsoskäl främst halkade in i det alkoholfria tänkandet på ett bananskal.

Men inte är det lätt att som dystemiker stå emot ett akut alkoholsug. Men nu ska det då till mer än en sketen känsla av depression för att knäcka en, det ska då faen veta. Snart är den här dagen slut och i morgon är en annan dag. Ja, till och med månad alltså.

Kämpar vidare!

@Påvägmothälsa Heja dig!!!! 💪🏼 Dagen i bunkern var synnerligen en "bra" dag - bortsett det faktum att det är just en bunker 🕳️

Imorgon ska en kollega med partner komma över på middag så jag handlade på alla instanser även bolaget och sen insåg jag att det var mycket att släpa på och då - inte en taxi i sikte! Så jag packade ihop allt så gott jag kunde och knallade till bussen.

-Där kom reflektionen. Jag tittade ner på roséflaskan som glittrade så vackert åt mig och sen fnissade jag högt. Ni vet ju hus snabbt en tanke tar sig genom huvudet. Jag tänkte: om det varit "the old days" skulle jag blivit jätteirriterad över att det inte fanns någon taxi. Sen hade jag satt mig på en bar & väntat in en taxi i nån timme eller två och då hade jag varit stressad över att komma hem sent så då hade jag tagit ett glas till ... stressat hem. Blivit sur över att rosévinet var varmt och istället tagit en varm öl (det går ju faktiskt). Sen hade jag efter 1-2 öl tagit rosévinet ur frysen och surat över att det ändå inte var kallt nog och druckit ett glas eller två med is i.. då är det ju utspätt så ett tredje.. innan maken kommer hem & då möter jag honom med ett glas och tilltugg. Sen var ju kursen för kvällen utstakad.

Allt detta far genom mitt huvud på mindre än några sekunder. Nu ligger jag utspilld i soffan som den svettiga packåsna jag varit. Fortfarande spik nykter och kommer så att förbli ikväll. Även imorgon väntar ett pass i bunkern.

Jag hoppas alla har en skön kväll där ni är
🩵

@Niha58 är du säker på att detta verkligen är ett förhållande du vill vara i?
Inga barn inblandade ?

@Lina. 2.0 Välkommen tillbaka hit, strongt att börja om på nytt! Vad skönt att du ändå vet med dig att nykterhethet är något du mår bra av. Så även om det är kämpigt nu vet du att du har nåt att längta till som nog gör det värt att orka stå ut lite till på vägen mot mål. Heja dig!

@Niha58 Hej 👋🏼 Ditt inlägg fladdrade förbi och det kunde varit skrivet av mig i en annan tid. Tankar som omedelbart väcks - han har aldrig slutat så han kan inte återfalla. Han blir arg för att du läser av honom korrekt. Du baxar mycket riktigt omkring på ett medberoende som tär på dig. Vill han inte förändras finns det inget du kan göra - mitt ex var iaf ärlig nog att säga att han valde alkoholen så jag kunde slänga ut honom efter att trampat runt länge nog i den kvicksand du beskriver. Jag är inte religös men sinnesrobönen hjälpte mig många gånger på väg ur mitt medberoende.

Gud, ge mig sinnesro att acceptera
det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden.

🩵

@Detblirbättre Hej 👋🏼 Så glad jag blev nu 😊 Känner ibland att det inte är nån som läser 🙄 Alltså jag skulle skriva ändå eftersom det är en del av min plan i mitt nya måttliga liv. Jag tackar ödmjukast för uppmuntrande ord.

Mitt jobb skulle kunna fylla spaltmeter.. det händer alltid nåt 😅

Jag önskar dig en trevlig helg på ett sätt du önskar spendera den.
🩵

Som tur är det ingen tävling vem som leder. Jag är ju inte helnykter även om det är snudd på med min snåla budget - men jag är uppriktigt glad och lite förvånad över hur "lätt" det var att backa bandet till en tid då alkohol varken styrde livet eller hade en betydande roll. Alla vinner på det men mest jag.

Hej @Lina. 2.0! Bra att du skriver! Vi finns här! Kram

@Aprillan Hej! Bra jobbat med tre veckors avhållsamhet, förstår att det kan vara frustrerande då att inte få alla de positiva konsekvenser du önskat direkt. Ibland kan det ta ett tag för kroppen att anpassa sig till nykterhet. Har du försökt justera nåt med sömnen på egen hand, nåt av det som funkat bättre/sämre i så fall?

För många kan det vara hjälpsamt att försöka gå och lägga sig vid ungefär samma tid varje dag, så att kroppen liksom har nåt att sikta mot och att även försöka få till nån slags nedvarvningsrutin på kvällen. Vad tror du om det?

Funderar inför augusti när han slipper sitt alkolås i bilen att köpa alkoholmätare som jag kan kräva att han blåser i när jag känner mig orolig om han druckit och han förnekar…funderar också kräva att han tar antabus varje dag men tänker också att det kan han trixa med. Han jobbar hemifrån och är aktiv med att beställa hem varor..tänker att det blir hur lätt som helst för honom att smyga och mörka för mig när jag är på jobbet och jag skall gå med ständig oro -misstänksamhet och ångesten. Det känns som något stort jag måste baxa runt och aldrig släppa kontrollen över. Känns svårt att tänka att det är en sådan relation jag vill leva i. Jag vill tro på honom men jag litar inte på honom.

@Majabaja Den där ytan som så många familjer håller upp för dom ögon som tittar. Är så många som lider under den perfekta fasaden.. Stor kram till den lilla flicka i dig som fick bära denna hemlighet. Men att du är här nu och skriver, är ett bevis mot dig själv att du vill gå ifrån det, inte gå i samma fotspår. Du kan, vi kan.
Du säger att du är nära nu, OM det går, tänk: jag är nära, men gör jag inget, dricker jag inte, om jag förändrar så går jag ifrån det. En dag i taget, ett beslut i taget. Jag vet precis vad du menar. Usch, det är verkligen svårt.

Jag blir inte elak eller konstig när jag dricker, jag bli mer glad, lätt, får energi, kanske lite flummig men det kan jag verka vara ändå. Jag tar mig igenom bakfyllan genom att tänka: det här är bara ett annat tillstånd att genomlida dagen. Jag bara kör. Men jag älskar att vakna med energi..

Dom här dagarna nu, onsdag och torsdag när jag inte har druckit så känner jag mig irriterad. Tålamodet är liksom i galopp. Rusar hit och dit där inne. Så jag äter. Jag trycker in saker i min mun, stillar. Försöker stilla. Har börjat meditera igen, focus attention träning. Är sköna sektioner som känns bra. Kan jag tipsa att prova.

Kämpa alla!

Stå på dig!
Så dåligt som man blir att må.....det är inte värt det! ❤️

Jag är ju sjukpensionär o har alldeles för mycket tid att googla o greja.
Men jag tror att vi kvinnor framförallt behöver jobba på vår självmedkänsla!
Är det någon som vet hur man gör?

Det finns åtskilliga människor som säljer kurser i detta, men min ekonomi tillåter tyvärr inte sådan summor.

@Awoa vilket fint inlägg! Ärligt och uppriktigt. En sak som stör mig är att jag ju själv är uppväxt med en alkoholiserad mamma. Jag har till och med brutit kontakten med henne för att hon blev så elak och konstig när hon drack. Men att hon alltid klarade allt ”utåt”. Skötte jobbet, ensamstående med 3 barn, vi bodde i stort hus och hon var alltid välklädd och snygg. INGEN trodde att det var så illa som det var. Så många gånger jag svurit att ALDRIG bli som hon. Men jag är farligt, farligt nära att redan vara där. Hemskt! Så mycket tid som går(gått) åt att planera mitt drickande. Inköpen, smygdrickandet i klädkammaren, den välplanerade bortforslingen av ”tomglasen”. FY!!! Jag vill också bli fri från detta odjur. Och jag vill inte bli som min mamma… styrkekramar till er alla!

Bor sedan 4 år tillbaka med en person som är alkoholist. Han har mörkat sitt drickande och förnekat när jag konfronterat honom.Jag levde i konstant ångest och stress och hade alltid en klump i magen då jag kom hem efter jobbet i vilket skick han skulle vara i. Jag satte ultimatum - han fick välja mig eller alkoholen. Valde mig sa han och slutade dricka. I ett års tid drack han kontinuerligt i smyg vilket spädde på min ångest och oro. Förnekade när jag konfronterade honom. Allt sprack när han blev tagen för rattfylla Han fick alkolås och gick på samtal på soc. Sa det var för min skull. Själv var han säker på att han kommit över sitt beroende och aldrig mera skulle dricka alkohol. Har tagit antabus de gånger han varit hemifrån och gör det under FaceTime med mig. Han har lagt över sitt beroende av alkohol till alk-fri Nejgroni (0,5 ) dricker mycket av det - börjar redan kl 10.00 vardagar och fortsätter tills han går och lägger sig. Nu i augusti tar tiden slut med hans alkolås på bilen och min ångest är så stark att han skall återfalla. Han blir arg då jag uttrycker min oro och säger att jag inte lita på honom. Jag ser det som att hans beroende finns kvar och han har börjat ” förberedelser ” mot ett liv med alkohol igen genom att dricka mer alk fri öl samt alkoholfritt rött vin. Nu har jag bett honom boka tid hos sin kontakt på soc för ett gemensamt samtal så att jag får berätta för honom om detta så att han lyssnar och inte kan vifta bort min oro.Jag är så bestämd i att separera om han dricker bara ett glas alkohol för jag vill inte leva med en alkoholist och all den ångest och psykiska ohälsan det innebär för mig. Just nu är vår relation på paus..jag håller mig avvaktande - vill inte gå in i något som är ohållbart egentligen. Mitt liv vill jag leva i lugn och ro och inte bli polis/kontrollant i mitt eget hem. Bara för att han prioriterar alkoholen före mig.

@roppåhjälp Jag försöker också att vara i det, att det som har varit går inte att förändra utan enbart här och nu. Igår var det så så så nära att jag gick och handlade A. Men jag köpte hem alkoholfri öl som ändå lugnade det där monstret inom mig..

Min man sa igår: köp hem lite vin och öl imorgon.
Jag svarade: jag kan köpa till dig, men jag vill vara nykter.
Jag tror att han vet, man han kommer aldrig att ställa mig mot väggen eller fråga.
Jag jobbar som behandlare, och i våran relation är jag ensam på ett sätt, jag är alltid den som fråga hur alla mår, jag tar hand om det mesta hemma, jag kan inte få den stöttningen som jag önskar från honom. Men vi har det bra tillsammans, men ibland så känner jag att jag vill fly.
Men jag behöver att vara nykter, måste få min hjärna att läka, så jag med säkerhet vet vad det är som orsakar det här.

Jag har druckit mycket och länge, så en kemisk beroende är möjligt. Är även en extremsportare och söker äventyr, alkoholen har alltid varit där. Så socialt accepterat.
Men jag vill vill vidare, jag vill inte att alkohol ska vara det som är det roliga, avslappnande, sköna i mitt liv. Men jag har sånt sug just nu. Just nu är det som om det är alkoholen som är det viktigaste i livet. Jag behöver den. Jag måste ha den. Hur ska jag klara av att stå emot dom här känslorna? Vad ska ta dens plats? En del mig säger: strunta i det, du kan dricka, det är okej, gör det bara.
Den andra delen säger: inte en droppe till, det är på låssas. Jag vill inte skada min hjärna och min kropp. Men det är det jag gör. Hela tiden. Jag vill bara läka. Vara stark.

Tack för att jag kan skriva det här.
Hoppas verkligen att allt går bra för er!

@Kennie PS Apropå ditt förslag om 12-stegsbehandling så har jag börjat tala om mina alkoholvanor med en terapeut och faktum är att det är under den tiden som det har eskalerat, som att detta att öppna dörren till beroendet har förstärkt beroendet, vad beror det på?

@Kennie Tack för att du svarar mig, och för dina ord. Ja, ett av mina "problem" som jag ser det är att jag ser så klart och ändå fortsätter, det är förrädiskt, jag kan gömma mig bakom att det inte är alkoholens fel utan mitt eget, att jag gör allt så medvetet (och därmed kan jag kontrollera vilket jag såklart inte kan, känner du eller någon annan igen det? Men det där du skriver om att trampa upp en ny stig i hjärnan ska jag verkligen ta fasta på. Jag har "studerat" mig själv ett tag och fått syn på att suget att dricka något oftast börjar på eftermiddagen, och om jag inte har något hemma så klingar det av efter ett par timmar och då är jag tacksam för att jag inte drack. Så jag tror också att vanans makt är stor, och att jag behöver finta mig själv genom att inte göra det enkelt för mig att ta ett glas. Men jag har också funderat på att hitta en gemenskap i nyktra sammanhang, att våga visa mig här är ett sånt steg.