Senaste kommentarerna i forumet

@majsan, jag tycker du verkar ha koll på vad du behöver❤️ Om du känner att det inte påverkar dig negativt så tänker jag att det visst går bra att göra saker (förutsättningvis att han är nykter, vilket du gjort solklart) tillsammans som familj. Det kommer ju tillfällen då man behöver kunna samlas som familj även efter en skilsmässa. Det var något jag saknade som barn när mina föräldrar skilt sig.

Vet att jag i min tråd nångång skrev: jag är så trött på att behöva vara duktig. Jag orkar inte vara duktig på att skilja mig med.

Känn efter vad du behöver, kommunicera, välj det som blir bra för dig och barnen oavsett om det gäller en gemensam utflykt eller större saker❤️

Och själv är jag nu i samma sits kärringen.
Vill tillbaka till mågot som jag vet inte leder till utveckling och vad jag behöver.
Men det struntar jag i.
Jag vill bara lindra min plåga.
Men när andra sätter ord på det man vet så blir det lite tydligare,i alla fall för mig.

Vilket fint perspektiv @Lora, inspirerande!

Hej igen @Dalmas!
Det finns individuella skillnader, så det blir alltid mest rättvist att jämföra olika prov som har tagits på samma person. Om man jämför provet med det provet som togs i början av den vita perioden borde man kunna se en stor skillnad. Tyvärr kan vi inte vara mer specifika i våra svar än så. Kanske du kan få bättre svar av den läkaren som beställde provet.

Gäller provet dig själv eller någon i din närhet?

@danisa och @Ny dag. Gårdagen gick bra, och även dagen idag (såhär långt, men har ingen alkohol hemma och även om jag hade haft det så är suget obefintligt). Vill aldrig känna som jag gjorde igår morse igen. Fy! Vilken ångest! Och idag har jag kunnat köra ena grabben till fotbollen utan att vara orolig för att ha ”alkohol i blodet”. Skön känsla. Nu kör vi vidare! Finner styrka i att vi är fler som kämpar! 🫶

@danisa och @Ny dag. Gårdagen gick bra, och även dagen idag (såhär långt, men har ingen alkohol hemma och även om jag hade haft det så är suget obefintligt). Vill aldrig känna som jag gjorde igår morse igen. Fy! Vilken ångest! Och idag har jag kunnat köra ena grabben till fotbollen utan att vara orolig för att ha ”alkohol i blodet”. Skön känsla. Nu kör vi vidare! Finner styrka i att vi är fler som kämpar! 🫶

@Awoa Precis de finns nu. Du kan inte förändra de som skett men de som sker framåt ♥️ jag tror på dig!

@majsan hejja dig ❤️
Du gör det bästa för er alla! Med lite tur och vilja hakar maken på

"Terapeuten menar att den sorg och totala utmattning jag upplever nu, troligen är ett symptom på att min självständighetmuskel fått jobba alldeles för hårt. Alldeles för länge"

Det är nog där jag är också, problemet är nu att jag vet inte hur jag ska lyckas lita på folk igen, då det tidigare tagit allt av mig 😔

Stor kram has och tack för du delar med dig ❤️

@has Oj låter så bekant så bekant, kunde ha skrivit det själv... också känslan att aldrig vilja såra andra har jag burit med mig.

Det märks allt att den logiska delen av hjärnan har börjat att vakna till på allvar sedan man liksom halkade in på det nyktra och alkoholfria spåret. Har ju högt blodtryck, mycket beroende på så klart övervikt och många års stillasittande med öl samt vinpimplande. Ja, ett beroende som man fastnade tidigt i utan att man väl förstod varför först. Men nu har jag ju analyserat mig själv från grunden. Detta är väl något man skulle ha gjort för bra mycket längesen eller tidigare kan man tänka.

Har man som målsättning att bli helt alkoholfri för att slippa ifrån en inre tvångskänsla till att vilja berusa sig stup i ett. Då måste man verkligen sätta sig ned och tänka efter vad det hela kan bero på. Trivs man med den livssituation man har, eller kan det kanske finnas saker man vill förändra alltså. Det går inte att önska sig frisk om man så att säga är svårt sjuk. Man måste göra en inventering av hur man lever och har det i stort till att börja med.

Man måste om man bortser från det rent andliga perspektivet nog se på kroppen samt det rent psykiska i ett mer logiskt helhetsperspektiv. Man kan inte slarva med det grundläggande hur länge som helst och sedan undra över varför man kanske inte mår så bra. Kroppen är hos en någorlunda genomsnittligt frisk person en avancerad maskin som klarar av rätt så stora påfrestningar av olika slag om den bara får de bästa, eller åtminstone de grundläggande förutsättningarna tillgodosedda.

Här kommer man ju in på det som många talat om för mig sedan jag började skriva här på detta eminenta forum. Vikten av att ha goda rutiner i form av kost och sömn samt motion. Har väl inte velat vara rutinbunden, men det är ju faktiskt ett feltänk, om man kanske tror att man kan leva på ett ostrukturerat sätt som inte är i god samklang med det naturliga. För nog har man väl många gånger hört talesättet om en sund själ i en sund kropp och att lagom är bäst. Men att ta till sig kloka ord och att praktiskt sedan använda sig av dessa i sin vardag är ju ibland nåt helt annat.

Kom att tänka på det här när jag nyss satt vid tv:n och slötittade på nåt trist och rätt så intetsägande tv-program där det snackades en massa ointressant strunt tills jag höll på att somna till. Kände mig i stunden då fjärrkontrollen höll på att glida ur min hand, för att väl trilla ned på golvet av ren tristess och utmattning rätt så ofokuserad alltså.

Detta på ett sätt som tidigare om möjlighet funnits, fått mig att öppna en ölburk eller till att hälla i mig vin eller annan alkohol för att ”må bättre” vilket ju är ett ganska absurt beteende egentligen om man tänker efter. Jag tänkte då lite på orden från någon podd eller så om att hjärnan hos en beroendeperson liksom är kidnappad om den har tvingats arbeta under många år som mer eller mindre konstant påverkad och i mycket väl då varit rätt så störd av alkohol.

Det är ju många ämnesnivåer och impulser som blir helt fel i hjärnan om den är felinställd av nervgiftet alkohol. Normalt sett när man känner sig trött eller utmattad av stress så börjar man väl tänka på att först ta sig en liten vilopaus om man nu har tid för detta. Som beroende blir det ofta i stället att man direkt automatiskt tänker på sin ”vän” alkoholen och intag av skadliga drycker i stället för att kanske mer logiskt lägga sig och bara vila en liten stund.

När jag nu har suttit och tänkt ett tag och skrivit lite tok här som man har gjort. Då blev det tydligen lite lågt blodsocker och energibrist, därför slängde jag i mig två kokosbollar och fick en sockerkick och mådde då rätt bra i en kort stund, inte helt olikt drickande bortsett från berusning. Sedan sjönk humöret snabbt och jag kände mig tom och allmänt deppig liksom. Hade jag haft nåt alkoholhaltigt hemma hade jag direkt hällt i mig sånt.

Men nu tänkte jag lite logiskt i stället och kom på att det nog var dags för en limpmacka med lite makrill på och ett glas mellanmjölk, kanske även god burksallad senare. För är rätt så nöjd nu och mår faktiskt nästan oförskämt bra. Visst är det viktigt att äta nyttigt och i lagom mängd i förhållande till hur mycket man rör på sig. Får nog jobba lite mer på det här med grundrutiner känns det som. Kör då hur som helst vidare som alkoholfri.

Ha det gott!

Hejsan, tack för era svar. För att förtydliga så har jag nog gjort det klart att jag inte kan lite på honom fast han nu visar framfötterna. Vi har skickat in pappren och har letat boende åt honom. Han säger att han förstår, men ändå hoppas på att det ska bli vi i framtiden och att han ska visa mig att han kan ändras. Jag kommer vilja skiljas oavsett och vill inte bo tillsammans. Jag har också sagt att jag inte kan vänta på honom, för jag måste gå vidare för min egen skull. Men jag har lite svårt med att sätta gränser i vardagen. Vår kommunikation har fungerat bättre än någonsin - vi har även ibland gjort saker med barnen även om vi delar upp tiden. Men är det dumt att göra saker som familj? I sommar kommer vi att bo turvis med barnen på våra respektive föräldrars sommarställen, så att dela hem gäller ca 3 veckor till och då är vi borta vartannat veckoslut. Jag har också precis som has ovan sagt att det kan räcka vääldigt lång tid för att en tillit ska byggas upp och att jag inte ens kan lova honom trohet, för det är inte att gå vidare (även om det nog inte är det första jag tänker på just nu). Jag kan ju heller inte lova honom att jag finns kvar trots att han lyckas med sin nykterhet.

Satte mig ner och förde dagbok och inser att jag ”fuskat” med hur många dagar jag varit nykter. Drack ju två folköl i fredags som var det sista som fanns kvar hemma. Det blir därför dag 6 idag om rätt ska vara rätt. Skakningarna är borta. Har gjort upp planer för helgen som inte inkluderar alkohol. Då jag bestämt mig för att sluta smussla så kommer jag inte smygdricka under helgen heller.
Har en jobbig period då jag tvingas konfronteras med all skam jag känner kring mitt drickande och alla misstag jag gjort pga alkohol. Tidigare hade jag druckit igen för att fly den skammen men nu tvingas jag sitta med den.

@Ny dag hur går det för dig och hur känns dagen? ❤️

@Awoa hoppas på att kunna se den idag. Igår fann ingen möjlighet . Tyvärr tänker jag ju inte nykterist utan med måtta men vill gärna följa er då ni är föräldrar 🌸 kanske en dag om de blir bakslag att de blir nykter för alltid.

För mig går de bra. Inga konstigheter såhär för min del. Brukar inte tänka så mycket på alkohol under veckan utan de är mer på helgen och de har eskalerat, försökt gå in i mig för att se vad som bidragit till detta och jag inser mer och mer att jag mår inte bra, inte i mig och inte i min relation och jag måste förändra just de för att kunna förändra hur jag dricker.
Mina barn ska aldrig igen se mig full det är de jag sagt till mig själv och kan jag inte hålla de ska jag inte röra alkoholen.
Imorgon är de fredag och solen ska skina och jag vet att sambon gärna knäcker några enheter (han blir aldrig full) men jag kommer inte ta någon imorgon. Känner inget som helst sug eller någon lust varken efter en eller flera

Hur går de för dig? 🌸

@Shiiva Väldigt lättlagat 🤣 2,4 liter vatten, 2 tärningar grönsaksbuljong, 1 hönsbuljong, 1 köttbuljong. Värma upp och hälla på termos, 6 portioner á 4 dl per dag varav 2 kvällstid. De två kvällstid är viktigast, för jag fixar inte att somna hungrig. Men generellt blir jag inte hungrig, förrän det är precis dags för buljong igen typ. På ett annat sätt är det oerhört vilsamt, jag slipper helt tänka på matlagning och matlådor två dagar per vecka.

Kram 🐘

@bella70 💔❤️

Detta träffade mig, kunde varit skrivit av mig.
Nästan jobbigt att läsa ❤️

Hejsan i Kaffestugan! Nu är det dags för starka doningar så man kanske piggnar till en aning var tanken för en stund sedan här vid köksbordet. Det var inte alkohol i olika enheter som man suktade efter och tänkte på faktiskt. Nej, bara något så enkelt och vanligt som lite nykokt kaffe. Tänk, så det kan bli alltså när man har varit spiknykter i drygt sju månader på detta eminenta forum. Så har nu fyllt min termos med rejält starkt kaffe och sitter här och tar mig en kopp.
Ha det gott mina vänner!

Jag har rätt så många terapitimmar bakom mig. Första gången jag träffade en psykolog var jag i tonåren. Har alltid velat jobba med mig själv, utvecklas, lära mig mer.

Terapeuten jag går hos nu är väldigt bra för mig. Han speglar mjukt. Ifrågasätter på ett sätt som inte väcker försvar utan öppenhet.

Efter alla dessa timmar och år kan vi nu ha nått kärnan. Min självständighet.

Under mitt vuxna liv har jag nästan alltid känt en stark tilltro till min egen förmåga. Att jag klarar saker jag ställs inför. Jag har alltid mig själv om allt annat skiter sig.

Under min uppväxt var detta ett måste, eftersom det inte riktigt fanns någon annan att förlita sig på. Besvikelsen på dem som borde funnits där blev för svår, så jag slutade tro på att andra kunde vara en trygghet för mig. Jag fick bli min egen istället.

Har nästan känt mig lite stolt över hur självständig jag varit och är. Jag behöver ingen!

Vad jag varit mer omedveten om är att detta också har varit min snuttefilt, min krycka, mitt försvar.

Nu började terapeuten försiktigt lirka och dra i den där filten. Undrade hur det blev för mig i relationer med andra när jag hela tiden enbart förlitar mig på mig själv. Aldrig släpper in någon hela vägen.

Och för stora starka Pippi Långstrump liknande mig blev det liksom blankt.

Nämen jag kan ju visa mig sårbar? Nämen jag är väl öppen? Nämen jag kan väl uttrycka mina behov?

Ja, men kan jag förlita mig på att någon faktiskt finns där för mig? Verkligen lita på någon?

Svårt. För jag vet nog inte riktigt hur man gör.

Jag har några riktigt nära vänner som jag känner att jag kan dela allt med, känslomässigt. Skratta tillsammans åt tillkortakommanden och stötta i både motgång och medgång.

Jag vet att de finns där.

Jag kan också be om praktisk hjälp. Jag gör det inte ofta, helst inte alls. Men om jag måste så gör jag det.

Det här är något annat. Och jag märker att jag har svårt att ens kan formulera det verbalt.

För det finns en lucka i mig. Ett utrymme som aldrig riktigt fyllts.

Det rör sig om någon slags kombination av emotionellt och praktiskt stöd. Någon annan att luta sig mot. Någon som kan ta över när jag själv inte orkar.

Där kommer tårarna. Så jag är på rätt spår.

Jag har funderat på om jag någonsin upplevt det. Och jag kan se korta stunder av det här och där och vet att jag då varit så innerligt tacksam. Känt mig så sedd. Så lugn. Så trygg.

I vanliga fall lämnar jag samtalen med sorg och ledsenhet, oftast beredd att kavla upp ärmarna och jobba lite till på mig själv. Göra mig själv lite bättre. Lite dugligare. Lite mer (eller mindre).

Men den här gången gick jag därifrån tom och blank. Utan att veta vad jag skulle göra.

Terapeuten tyckte det var ett bra tecken. Intellektuellt förstår jag vad han menar. Men det känns mest bara obehagligt.

Och som respons slog självständighetsreflexen till rejält. Som dödssprattlet hos en fisk. Just nu vill jag förlita mig ännu mer på mig själv. Klara allt på egen hand. Inte lita på någon annan. Inte förlita mig på någon annan.

Eftersom jag nästan alltid blivit besviken när jag försökt.

Min självständighet har lett till att jag klarat av så mycket i livet. Och jag kan känna en tacksamhet över att det var den som fick ta plats, istället för att jag gav upp.

Terapeuten menar att den sorg och totala utmattning jag upplever nu, troligen är ett symptom på att min självständighetmuskel fått jobba alldeles för hårt. Alldeles för länge.

Det han säger klingar an en ton av sanning i mig.

Nu ska jag ”bara” försöka lista ut hur jag kan träna på att låta den slappna av lite. Känna efter i vilka miljöer och situationer det kan kännas tryggt nog att låta den få göra det.

Försöka hitta sätt att våga fortsätta träna, även om jag kanske blir besviken igen.

Känns väldigt ovant och främmande för mig att röra sig framåt, eller ens stå stilla, när jag inte vet hur jag gör.

Kanske är det någon som känner igen sig?❤️

@bpo Jag har också haft/har ätstörning. Anorexi och sedan bulemi. Jag har förstått att hjärnan reagerar på samma sätt med beroendet till alkohol. Att hjärnan på nått sett kikas. Jag har känt det så tydligt under min nykterhet, varit nykter i 22 månader snart. När jag slutade drick slutade jag hetsäta och spy under säkert 9 månader men så var det något som jag mådde jättedåligt av, massa jobbiga känslor under en jobbig tid. Jag skrev om det här på forumet och fortsatte sedan några månader utan hetsätningen, sedan åt jag mer än jag vanligt vid ett tillfälle, hade inte minsta plan på att spy men mådde så illa att jag blev tvungen. Det triggade och jag var igång igen. Sedan slutade jag med nikotinet och använde bulemin som redskap medvetet för att slippa gå upp i vikt i tre månader. Sedan mådde jag så dåligt av det och hade uppehåll i tre månader tills nyligen och då hände det igen att jag fick ont i magen av något, började må illa, ville inte spy av rädsla för att trigga igång bulemin men blev tvungen att spy och så var det igång igen. Och jag lägger upp det precis som med planerandet av alkoholen. Planerat att jag bara ska hetsäta på helgerna och får då spy endast en gång per dag ( men det har blivit två några gånger och spillt över på veckodagarna. Precis som med alkoholen.

Jag hoppas du slipper ramla in på den banan igen. Kram

@roppåhjälp ja det kan ge en en boost av att se lite vetenskap och fakta. Lite pepp till bättre val. Hur går det för dig?

Är verkligen så skönt att äntligen ha fått öppna dörren och skriva med er. Igår så drack jag inget och är glad och stolt över det.
Hur gick det för dig @Thompa90? Hoppas att det går.

Jag behöver köpa det jag drack upp för att inte min man ska märka att det är borta. Sen behöver jag stå emot att dricka upp det själv igen. Den här loopen är så sned och sjuk att jag inte ens själv kan förstå att jag håller på så här.
Gud vad jag har ljugit, för mig själv, för min man, för mina vänner.. Usch.. Men det finns bara idag. Det finns bara nu.

Kämpa på alla!

@Andrahalvlek
Så bra gjort med fasta och din nykterhet
Har också funderat på fasta, lutar åt 16:8 men din metod låter också bra
Jag tränar 4-6 dagar i veckan så försöker hitta en kombination där funkar 5:2 med dina tränings rutiner bra? Koka sin egen buljong, imponerande

Mvh S

@Kärringen
Tack. ❤️ Ja, så är det.