Senaste kommentarerna i forumet

Ville bara säga att jag läser... och jag skickar lite kämpaglöd och styrka!

Märta, hoppas du fick en underbar promenad och tid med din dotter!

Jag har varit extremt slapp idag... sjukgymnasten tog jag mig till, men sen tog energin slut. har varvat tupplurar med lite fotojobb, be-toning på lite, lite läsa och lite mera sova... tror att jag sover för att slippa vara. har ingen lust till nåt, egentligen...

jaja, en sån dag idag, det kanske blir bättre i morgon?

kram

Hej lillablå

Jodå, i dag är en ny dag :-) Jag försöker tillåta mig att ge alla känslor plats som måste få plats. Det blir som att bekräfta mig själv, jag finns, jag är, jag känner. I mitt förhållande fick jag aldrig visa vissa känslor. Jag fick inte vara arg, frustrerad eller irriterad, då gick han till fullständigt motangrepp. Tänk att arga kvinnor kan vara så hotfulla för vissa män. Och var jag ledsen kunde han titta kallt på mig och säga att han inte visste vad han skulle göra trots att han var mycket medveten om att han var orsaken.

Jag är så lättad över att allt är över med honom, att jag fortsätter framåt även om det är en ohyggligt smärtsam process att gå igenom. Och jag hoppas verkligen att jag slagit i botten nu för jag tror inte jag mäktar med så mycket mer.

Nu ska jag gå en promenad, min dotter bjuder på lunch i solen och jag längtar så efter henne. Det blir en bra dag i dag. Hoppas att du också får det bra

Kram Märta

Märta, stackars du...
Men om du har slagit i botten så är du på väg upp nu!

jag har varit hos föräldrarna i helgen, bror har också varit här... fällt lite träd men mest hjälpt par att samla ihop ved och ris, idag har vi tömt halva loftet på urgammalt hö och halm.. skönt att jobba med kroppen, fokusera på en uppgift, slippa tänka, i allafall medvetet... omedvetet bearbetas det nog en hel del! Och kattan i knät... sammanfattningsvis en rätt bra helg! Får väl se om min trötthet och ångest dyker upp i morgon, som den brukar... tur att jag är ledig!

Märta, jag hoppas verkligen att du får en bättre vecka nu, och att du mår bättre... tänker på dig!
stora kramar!
/kristin

Hur mår du i dag lillablå? Själv tror jag att jag tagit mig igenom ytterligare en fas den här helgen. Det började i torsdags och det kändes som om jag slog i botten i går. Det var vidrigt, tror aldrig att jag har mått så dåligt. I dag mår jag mycket bättre, har varit ute på en långpromenad och njutit av naturen som fullständigt exploderar i färger och dofter.

I kväll återkommer min favoritserie "The Tudors" så jag har en bra kväll att se fram emot. Skickar en extra kram till dig och hoppas att du har det bra

Kram Märta

Jag håller med om Salems låt. Nu när jag läste texten så fick den liv och eftersom jag sätter en bra text högt, så lyfte det låten rejält!

lillablå

I går kväll hade jag en inre kamp som var det värsta helvetet hittills. Jag ville ringa till honom, hela min kropp skrek efter honom, ångesten kröp i mig och jag höll på att gå sönder. Alla fina minnen kom tillbaka och tog mig med storm. Jag gick till slut och la mig, tänkte fan heller att mina känslor ska ta över nu. Så vid 22-tiden somnade jag.

Vaknade vid halv fem-tiden i morse och trodde att kriget brutit ut. Det åskade och regnade och det blåste riktigt rejält. Halv nio gick jag en lång promenad med min kompis och det var nästan tropisk luft ute. Hela naturen prunkar i grönt och det doftar så gott. Och nu sitter jag med en härlig frukost och mår riktigt bra. Jag är så himla glad och stolt att jag besegrade mina impulser i går, och jag vet nu att jag kommer att klara det nästa gång igen. Han får aldrig mer göra mig illa, och jag höll på att glömma det i går.

Håller med lillablå, varje dag är en dag närmare sinnesro, den som vi såväl behöver. Det gör ont, så in i helvete ont då och då men det är del av att läkas. Jag försöker våga vara i smärtan, låta den finnas för att ebba ut. Vi måste vara snälla mot oss själva, låta det få ta den tid det behöver för att läkas. Och du, vi har ju varandra här, jag blir glad varje gång jag ser att du skrivit. Det är som att en alldeles egen mållgan.

Kram märta

lillablå...när du sörjt klart separationen så träffar du en ny man....

Ännu en dag är slut.
Har hälsat på en mycket god vän i eftermiddag, hon har en fantastisk man där hemma, två fina hundar och en katt och bjöd på grillning i duggregn! En liten kort tur på hennes häst, byxorna sprack men vad gör väl det! Men hemresan gick genom hans lilla samhälle... samma buss som jag åkt så många gånger hem och till honom... minnen dök upp, och saknaden... undrar vad han och barnen gör ikväll... (han dricker vin och barnen äter chips och dricker cola, de tittar på tv, det han vill se, och han gapar när de inte är tillräckligt tysta...) undrar hur de mår... undrar varför han inte hör av sig, inte ens ett sms har jag fått, undrar om han är lättad att den gnälliga kontrollerande kärringen är borta...

hemma igen... i lugnet och tystnaden, både skönt och förskräckligt ensamt...

jag sörjer min förlorade dröm, min förlorade familj, och den framtid jag trodde var vår...

Märta, nu är vi en dag närmare lugnet och vår egen sinnesro...
hoppas du får sova lugnt i natt!
tänker på dig!
KRAM!

lillablå

Det går så mycket upp och ner i den här bearbetningsprocessen. Hade åter en sån där hemsk kväll och natt igen och somnade vid 04.00-tiden i morse. Jag tänker mycket på mitt X, hur han mår och hur han har det. Jag önskar av hela mitt hjärta att vi kunde skiljas som vänner men vet att det aldrig kommer att ske. Det är så frustrerande för mig eftersom jag vill avsluta. Och jag vet att skulle jag ta kontakt med honom så skulle jag åka tillbaka direkt och då skulle allt bli tio resor värre. Två veckors passion och lycka och sen... PANG! Det finns grader av helvete, aldrig mer säger jag.

Jag älskar texten ovanför och känner igen mig så väl i raderna;
"There’s some twists and turns I’ve gotta clear
But when I’m done the end will soon appear
I can leave my troubles behind"

Den dagen jag kan lämna allt detta bakom mig, den dagen längtar jag efter. Jag inser att det tar tid att läka, det måste få ta tid. Men det är kämpigt med alla känslor som ska bearbetas, all sorg, besvikelse, all smärta efter kränkningar, lögner, svek. Och mitt i allt det här dyker fina minnen upp som en ond kraft som försöker få mig att glömma det svarta. Då gäller det hålla i och inte tappa taget. En dag i taget, ett steg framåt :-)

"I never stopped believing
I know what I should do, just let the light guide me through"

Kram Märta

http://www.youtube.com/watch?v=kdAjcMi7GWg

Tänk, så många gånger jag lyssnat till låten, älskar den, men jag har aldrig lyssnat på texten...
Tack fina du!
Den är underbar, och du också!
KRAM!

lillablå

Jag har en favoritartist (förutom Robyn..) som skriver så underbara texter tillsammans med en musik som inte kan stoppa mig från att dansa, sjunga, njuta, leva... Han berör mig djupt med sin musik. Har ju läst alla dina inlägg, vet att du är fantastisk på att fota men också gillar musik. Med tanke på fotot "ljuset i tunneln" så vill ge dig dessa rader. Det är Salam el Fakir och hans sång "keep on walking". Till dig från mig, till oss och alla andra som behöver......

Kram Märta

____________________________-

I was aiming for the sky, ended up flat on the ground
But once again the sun is rising, I better keep on walking
Keep on walking

I have a long road ahead of me
It’s cloudy and dark, it’s hard to see
Will I ever get through to the end?
Been down this lane so many times before
And I told myself I would do it no more
Now I’m back on the same road again

I was aiming for the sky, ended up flat on the ground
But once again the sun is rising, I better keep on walking
Keep on walking
I was aiming for the sky, ended up flat on the ground
But once again the sun is rising, I better keep on walking
Keep on walking

There’s some twists and turns I’ve gotta clear
But when I’m done the end will soon appear
I can leave my troubles behind

I was aiming for the sky, ended up flat on the ground
But once again the sun is rising, I better keep on walking
Keep on walking
I was aiming for the sky, ended up flat on the ground
But once again the sun is rising, I better keep on walking
Keep on walking

I never stopped believing
I know what I should do, just let the light guide me through

I was aiming for the sky, ended up flat on the ground
But once again the sun is rising, I better keep on walking
Keep on walking
I was aiming for the sky, ended up flat on the ground
But once again the sun is rising, I better keep on walking
Keep on walking
I was aiming for the sky, ended up flat on the ground
But once again the sun is rising, I better keep on walking
Keep on walking
I was aiming for the sky, ended up flat on the ground
But once again the sun is rising, I better keep on walking
Keep on walking

Att vara snäll mot dig själv och ge din sorg tid att få ebba ut är viktigt. Det tar tid. Och sen gäller det att aldrig glömma varför vi gick. Jag försöker påminna mig om det varje gång det känns så där jobbigt som det gör för dig nu.

Tog mig friheten att kopiera några av dina rader Märta och hoppas på att många med alkoholproblem läser dem oxå. Stämmer ju så på pricken. Fast gud vad patetiskt att ett gift kan få en människa att bli lika miserabel som när vi förlorar någon vi älskar. Eller hur?

Att unna sig bra dagar efter de svåra är viktigt. Lillablå! våga vara snäll mot dig själv, DU FÅR vara lycklig! Ibland känner man sig så nere och misslyckad, självkänslan ligger på noll och det känns som man inte vågar må bra... i alla fall har jag varit sån. Vet inte om jag var skrockfull, rädd och skamsen på samma gång.

Var rädda om er!

Pia

Lillablå

Tänkte just på en sak som du skriver. Just att du får en svacka, en nedgång när du haft det bra och mått bra. Kan du inte tänka tvärtom? Varje gång du har låtit din sorg få ta utrymme för att bli bearbetad så får du åter en bra dag? Det funkar för mig, kanske det funkar för dig också /Kram igen

Märta ;-)

Lillablå

Jag känner igen mig. Den första tiden efter jag gått kände jag mig trygg i mitt beslut. Sen började jag tvivla, jag längtade, jag grät, jag mådde skit. samtidigt visste jag att jag aldrig mer kunde gå tillbaka, det kunde aldrig mer bli vi. Men självklart finns det en stor sorg som måste bearbetas. Allt man önskade sig, allt man drömde om, allt man planerade ihop, en framtid som nu inte blir av. Det är en jättesorg lillablå.

Nu är det över fyra månader sedan som jag träffade mitt X för sista gången. Trots allt han gjort mot mig så är det en ohygglig sorg som jag bearbetar, och kommer att bearbeta länge än. Men jag gråter inte lika mycket i dag, sorgen är inte lika intensiv längre, och när den kommer så släpper den taget om mig fortare än förut. Det måste få ta den tid som krävs. Man lämnar inte sin kärlek och så är det över.

Att vara snäll mot dig själv och ge din sorg tid att få ebba ut är viktigt. Det tar tid. Och sen gäller det att aldrig glömma varför vi gick. Jag försöker påminna mig om det varje gång det känns så där jobbigt som det gör för dig nu.

Sänder dig solgula tulpaner och en extra stor kram idag

Märta

Hej Lillablå.

Jag tror du går igenom en sorgeprocess. En del av dig längtar tillbaka till det fina ni hade, den andra delen vet att baksidan är värre och att du måste fortsätta att gå.

Som många säger här, vi människor är så lika, vare sig vi är beroende eller medberoende eller bara "normalpuckade". .. :)

När jag slutade med vinet så kändes det som när jag var olyckligt kär i tonåren... dumpad, misslyckad, och man trodde man skulle döööö om man inte fick just den killen (vinet) Gjorde ont som fan och man ville knappt vakna på morgonen.

Men att stanna upp, ta in fakta, acceptera och sen släppa taget är bra, mycket bra. För mig tog det dock lite tid och övning för att få det att sitta, det är inte så lätt att sluta älta när man är van vid att göra det. Buddhisterna lär sina barn sånt här redan i unga år, men vi i här uppe är ju uppvuxna med synsättet att man ska känna och tänka och att egot, det pladdrar på om hur eländigt vi har det i godan ro.... och vi mår kass.

Kramar extra till dig lillablå.

Pia

Om jag tänker efter så vet jag att jag har gjort rätt.
så varför mår jag då inte bättre, utan snarare tvärtom sämre och sämre?
rullgardinen framför ögonen är nerdragen, svårt att skratta, och jag vaknar varje natt och är spänd, kan knappt öppna munnen så hårt biter jag ihop... diskbråcket gör ont, inflammation i knäna, diklofenak mot det och då kommer magkatarren med en gång...

tänker nog börja en ny tråd.
släppa det här och börja om.
för nu måste jag ta hand om mig själv.
mindfulness - släpp gårdagen och oroa dig inte för imorgon, utan lev här och nu!

SOAL
Stop
Observe
Accept
Let go

Ofta när jag haft en bra dag, en glad och lycklig stund, så kommer det en baksmälla i form av en ordentlig svacka... allt blir bara tungt och grått... precis som om jag inte FÅR lov att må bra, vem är jag att vara lycklig, det har jag ju inte förtjänat... sjukt...

ska äta min kvällsmacka nu, med ost och solrosgroddar... sol i sinne, sol i mage... =)
kramar till de som vill och behöver!

Åh, lillablå, tack snälla för den fina hälsningen i din vackra bild. Just i dag behövde jag den mer än någonsin. jag har haft en sån där mindre bra helg så det värmde alldeles extra :-) Jag hoppas att din måndagsstart varit bra och att veckan kommer innehålla lite sol i alla fall. Här regnar det, det är grått, kallt och trist. Tankar till dig

Kram Märta

http://www.facebook.com/photo.php?pid=65424&l=94c260546c&id=10000100294…
världens mest missförstådda blomma!

ja du, helgerna är tuffa... vill bara ringa till honom, höra hans röst, låtsas som inget...
men icke...

igår var det fotografering på schemat, en ettåring med två större syskon, trist väder så det fick bli inomhus, och sen när jag ändå lånat bil styrde jag kosan mot mina föräldrars relativt nyförvärvade gård... god mat och lugn och ro, fick dela fåtöljen med madame katt, en mycket bestämd sådan... hennes fåtölj, det fattar väl vem som helst?!

idag har jag och far kört tre stora lass timmer från skogen, premiärturen med traktor och kran för min del, riktigt tungt och krävande och roligt! Skönt att göra något ordentligt, utomhus dessutom! Nu är kaffebryggaren på gång, och boken och solstolen och filten... härligt!

så trots många tankar så har helgen varit bra, mycket bra till och med... hoppas ni andra också fått lite sol och fräknar och värme och omtanke från de nära!
kramar!

Var ute på en långpromenad i morse, känner att jag börjar få hälsosamma vanor nu när jag slipper X:et. Det var så fint väder när vi var ute men nu regnar det. trist, jag längtar så efter solljuset, värmen och dofterna som våren bjuder på. Alldeles gratis :-)

Hoppas att ni alla får en bra lördag. Lillablå, skickar en extra kram till dig, vet att helgerna blir extra tuffa till en början

Kram Märta

Jag tänker på dig Lillablå. Jag önskar ibalnd att jag kunde hjälpa dig handgriplingen! :)

du med hjärtat, du med lillablå

Kram Märta :-))

<3
Om man tar stjälken från en maskros, och delar den längs med, lägger dem i vatten så får man otroligt fina spiraler och snurror, påminner lite om toppen på en icke utslagen ormbunke... =)

Hoppas din helg blir fantastisk Märta, med vänner, värme och kärlek!
Ta hand om dig!!!

God morgon

En ny dag, en bra dag :-) Tänk ändå så skönt det är att få skriva av sig, att få stöd från er alla och att få kunna stötta er. Det här forumt är guld värt.

Jo, man vill ju så gärna tro att ilskan, frustrationen, lynnigenheten, den svarta blicken och de hårda orden kommer som ett resultat av alkoholen. Jag tänkte så många gånger att allt skulle vara så annorlunda bara han inte drack. Men så är det ju inte. Det handlar även om hans kvinnosyn, hans människosyn och hans syn på sig själv. Det handlar om en omogen man som inte tar ansvar för sina handlingar, som inte bryr sig om att han kränker och sviker dem som älskar honom, som aldrig blickar inåt. Mitt X har svikit sina barn, sin f.d hustru, sina syskon, mig, sig själv. Problemet ligger hos honom, inte bara i alkoholen.

I dag skiner solen och jag njuter av ljuset. Jag tycker att vi alla är maskrosor, vi ger oss inte, vi spränger genom asfalten som gula solar. En god vän sa till mig att "maskrosor är inte något ogräs, de har bara inbte förstått att de växer på fel ställe". Det tycker jag var en rar tanke.

Kram Märta