skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
Är fortfarande i labbet... har det helt underbart...
MEN
jag mår faktiskt inge vidare ändå... har planerat att åka och hämta mina saker i morgon, när han jobbar... VILL INTE!!!
jag antar att jag borde höra av mig till honom och tala om vad jag planerar, men jag fasar för det... och jag saknar honom, så svin han är... jag längtar efter det fina vi hade för typ 5 månader sen, vill absolut inte ha det det vi hade från jul fram till nu, men jag längtar...
och det här skrämmer skiten ur mig helt... hur kan jag ens fundera på att vilja gå tillbaka till någon som behandlar mig som en mindre vetande och mindre värdefull människa... jag säger inte att jag ska gå tillbaka, jag vet samtidigt att jag inte vill det, att jag inte får, att det skulle vara det samma som att avsäga mig all rätt till ett drägligt liv, avsäga mig all respekt och att aldrig mer bli en självständig och stark kvinna. men oj vad jag känner mig ensam...
min telefon har varit helt knäpptyst hela helgen. inte en enda av mina vänner, eller någon ur min familj har hört av sig, och jag vet att det precis lika mycket ligger på mig att hålla kontakterna vid liv, och de närmaste vet dessutom att jag är borta, men jag fasar för alla helger när jag borde höra av mig till någon vän, men inte orkar, och telefonen kommer att vara tyst, och jag därmed ÄR ensam...
Ledsen att det blev ett sådant negativt inlägg, denna vackra söndag...
Hoppas att allt känns bättre i morgon, efter att sakerna är hämtade och uppbrottet är totalt.
Tänker på er, och hoppas ni har det bättre!!!
Kram!
/k
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
lillablå
Härligt att höra att du kämpar på nu. När det gäller dottern så kommer hon förr eller senare se att alla dina saker är borta. Du skulle kunna skriva några rader till henne och förklara vad som har hänt.
När det gäller T verkar han inte ta dig på allvar. Därför är det så viktigt att du orkar hela vägen nu så att det går upp för honom att du har lämnat honom. När dina saker är hämtade, när kontakten mellan er upphör, först då kan han komma till insikt om vad som händer. Avsluta alla förbindelser med honom så fort du kan lillablå. Det är viktigt för dig för att du själv ska kunna börja bearbeta allt.
Ha en fin helg, må gott och så får vi hoppas att solen och värmen kommer tillbaks
Kram Märta
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
God morgon!
Det ser ut att bli en fin dag idag!
Ska åka till fotolabbet och bo hos min vän vars man är bortrest: bäddat för skvaller och fnitter!
Hörde av mig till honom igår för att kolla att det var ok att jag hämtade mina negativ på vägen... Vi diskuterade bästa lösningen via sms... efter att vi skickat var sitt sms precis samtidigt och det blev lite oklart vad vi bestämt fick jag till svar: gör som du vill, det finns ju alltid en djupare tanke bakom dina val... happ. jaja... fick ännu en gång det bekräftat att vi inte kan kommunicera...
ska förhoppningsvis hämta mina saker på måndag....
det enda som stör mig i de planerna är att hans dotter kommer komma hem själv vid tre och se att allt mitt är borta, och jag vet inte om det är snällt mot henne... de vet ju inte att jag ska flytta för gott... några råd? ska jag vänta till veckan efter när jag är ledig och de är hos mamman?
Anyhow... jag mår rätt bra och jag ska ha en helt underbar helg tillsammans med min vän och bara vara! Skickar stora kramar till er, och hoppas att ni alla får en skön och lugn helg!
kraaam!
/kristin på väg! =)
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
Lugnet kommer...
jag mår faktiskt rätt ok idag, antar att det kommer gå upp och ner, en bra dag varvat med tre sämre...
somnade framför tv:n igår någon gång mellan halv nio och nio, sovit i stort sett hela natten, med några vakna stunder, antar att jag drömmer rätt mycket...
ska till min älskade mormor ikväll, och jag antar att jag måste berätta för henne... inte helt lätt... vill ju absolut inte göra henne ledsen... fast morfar drack rätt rejält, så i deras familj var det mormor som gömde sprit, fast bara för att den INTE skulle bli uppdrucken! =)
tack märta för att du tänker på mig!
kramar!
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
Hej lillqblå
Hur mår du idag? Sänder en varm kram till dig :-)
Kram Märta
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
lillablå
En bamsekram till dig nu, det kommer att bli kämpigt men du fixar det. Jag gjort det, du gör det!!!
Kram Märta
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
Hej fina vänner!
Idag mår jag bättre. Sovit lite kass, som väntat, men det är ok!
Var på sjukgymnastik i morse, och lagt lite tid på bara mig själv och mitt mående. Bra start på dagen! Och nu är jag på jobbet, bland sköna kollegor! Köpte en skål med gelehjärtan och två askar chokladhjärtan åt dem, de är för goa nämligen!
Och jag SKA inte gå tillbaka!
Jag SKA inte lägga skulden på mig själv!
Jag SKA ta hand om mig själv och skämma bort mig med god mat, lite nya kläder, en ny frisyr eller vad jag nu kan vilja ha för tillfället!
Jag SKA fotografera, ska till mitt älskade fotolabb i helgen och stå i mörkret och förstora upp saker och ting tillsammans med en underbar vän, och jag hoppas på fint väder på måndag så att jag kan ta mig till botaniska eller nånting och fota.
Jag SKA lyssna på min fina presentlåt flera gånger om dagen och sträcka på mig och sträcka mig mot solen! Tack Fenix!
Jag SKA ta till mig era ord och jag ska dessutom lära mig tro på dem!
Ska försöka flyta med mina känslor, känna efter och släppa iväg dem allt eftersom jag identifierat dem och accepterat dem...
Och jag längtar efter att ligga på en liten filt i det gröna vårgräset om några veckor med en stor kaffe och en god bok! Önskar jag kunde bjuda er alla på picknick!
Stora kramar!
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
"Skrev att jag inte tror att vi är bra för varandra, att jag med mitt dåliga mående drar ner honom, han blir irriterad och jag blir ännu mer osäker och mår ännu sämre... ond cirkel... Att vi inte kan ge varandra det vi behöver, jag bekräftelse och ömhet, han frihet och utrymme"...så skrev du
o han svarade" känner inte det samma, men det blir ändå inte bra om du inte mår bra av vårt förhållande."
Så tänker du "Ännu en gång är felet alltså mitt
.Men du skrev i ditt första sms till honom att DU drar ner HONOM med ditt dåliga mående.
Du ska inte straffa dej själv.
Försök gå utanför dej själv,ha lite distans,det är SVÅRT att separera hur än förhållandet har varit(föressten separerar man väl inte om förhållandet är bra?)
Men när det är destruktivt kommer alla ens egna sår fram o det blir ännu svårare.
Då är det bra att ha distans o se det helt enkelt för vad det är.
Vad vill jag?
Varför?
Då gör jag så.
Man måste i första hand skydda sej själv.
O du som tar så underbara fotografier.Lägg energin mera där.
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
lillablå
Skicka inte sms eller ring. Ta ingen som helst kontakt med honom just nu. Så länge du håller linjen mellan er öppen, så länge är du kvar i relationen. Sen, lillablå, det är INTE så att du inte är bra för honom. HAN ÄR INTE BRA FÖR DIG!
Du får många kloka ord på vägen nu, ta emot, stå på dig och låt känslorna få komma upp till ytan. Du kommer att läka. Du kommer att våga tro på dig själv igen. Var snäll mot dig själv och dig gott om tid nu. För det tar tid.
Njut av att du finns, sträck på dig för du är fin...
Kram Märta
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
Du behöver inte ta så mycket hänsyn till hur han känner just nu, faktiskt! Och du behöver definitivt INTE varken förklara eller försvara dig! Det finns ingen anledning för dig att argumentera, eller ens försöka få honom att förstå.
Du har gjort ditt val! Det är DITT val, ingen annans. Du behöver inte förklara _varför_ du inte vill bara kvar, utan kan bara säga att "Det räcker nu. Jag vill inte mer".
Massor av kramar! Tänk på dig själv nu!
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
Hej Lilla blå.
Ja, vilken psykiskt press du är utsatt för, håll ut, när du klarat ut det här kommer han att hitta ett nytt offer att vilja styra över. Tyvärr visar alla historier ur verkligheten att det funkar så för vissa.
Här får du en present av mig, Little blue av den engelska gruppen Beautiful South. Vågar inte säga om texten är ngt för dig, men jag tycker melodin och framförandet är riktigt fint, en höjdare att gråta till om inte annat:-)
Kram
/Fenix
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
Varit hos mammas och pappas goda vänner på middag, med min bror, mor och far... Det var mycket god mat och många äkta skratt! Det dracks vin till maten, men två flaskor räckte till 8 personer, kändes rätt bra! Drack ett glas vin utan att behöva oroa mig för hur mycket det dricks eller hur fort flaskan tar slut...
Kom precis hem nu, och skickade ett sms till honom... känner mig inte stark nog att ringa. fegt kanske, men jag får inte vackla! Vilket är PRECIS vad jag gör just nu!
Skrev att jag inte tror att vi är bra för varandra, att jag med mitt dåliga mående drar ner honom, han blir irriterad och jag blir ännu mer osäker och mår ännu sämre... ond cirkel... Att vi inte kan ge varandra det vi behöver, jag bekräftelse och ömhet, han frihet och utrymme...
Fick tillbaka: känner inte det samma, men det blir ändå inte bra om du inte mår bra av vårt förhållande.
Ännu en gång är felet alltså mitt. I lördags var det jag som inte var glad och som påverkade honom och barnen negativt, och idag är det bara jag som inte mår bra av vårt förhållande...
Förstår inte hur han tänker, hur han fungerar, och vad han egentligen vill... vet bara att jag mår illa, är sjukt trött men lik förbannat inte kommer kunna sova, och nu har jag ångest över att jag känner nåt som inte han vill kännas vid, alltså är det falskt, eftersom han har tolkningsföreträde... fast ändå vet jag ju! jag kan inte leva med en man som jag gömmer mig för bakom ett träd, eller vars blommor jag slänger ifrån mig med äckel... men den där osäkra, rädda, otrygga barnet i mig tvivlar lik förbaskat...
oj vad jag svamlar... om ni kan reda ut nåt av det här blir jag imponerad...
blir väl lätt så när jag bara skriver fritt det som kommer mig för...
köpte en kedja till mitt halsband idag, ska ha det i morgon...
och mina tulpaner är gula och vackra!
och mamma köpte mig en bok, lite roligt faktiskt... hon gick till sin vanliga bokaffär och bad om något uppiggande till sin dotter och jag fick: "dumpa matthew" av jane fallon, och på baksidan överst står det: 50 sätt att bli av med sin älskare! Och det såg inte mamma förrän hon betalt och gått därifrån, hon var lite lätt röd i ansiktet när hon lämnade över den, men jag fick mig ett gott skratt! Sötaste mamma!
Har ett gäng kollegor som gått och dragit mig i tröjan idag, bak i nacken... fattade inte vad de gjorde... men så sa en av dem, vi drar dig tillbaka, vi håller upp dig, vi låter dig inte falla... tänk om alla hade det så!!!
God natt alla fantastiska kämpande och varma, givande vänner!
Utan er vore jag förlorad!
kramar!!!
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
Bra gjort Surr...
Kram Mie.
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
det är tufft att vara kvar men ännu tuffare att gå. var stark , tro på er själva!
det är den som missbrukar (oavsett missbruk) som ljuger, manipulerar, lurar omvärlden och tyvärr sig själva
Ensam är inte stark, stark blir man av vänner o familj o av att läsa om andra som lyckats att komma därifrån med livet fortfarande positivt!
Kram och lycka till. Jag flyttade för 9 månader sen.. !
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
Jag håller fullt och fast med Märta.
Sin vana trogen manipulerar han i tron att det är han som driver spelet. I sin sjuka hjärna tror han att han är oemotståndlig och att du kommer springande tillbaka med gråten i halsen och ber om ursäkt för att du lämnade honom ensam. Vad han gör är att demonstrera den makt han fortfande tror att han har över dig Lilla Blå.
Vilket inte är sant idag.
Nu har du hittat din väg, ditt liv, din frihet. Du är en egen person idag med ett eget ansvar för ditt egna liv. Idag har du hjälpvägar som du själv har skaffat, det är stort. Du står på egna ben idag !
Ta hand om dig !!
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
lillablå
Allt du kan ge dig själv nu är tiden.... Det tar sån tid, du kommer att vackla, känslorna åker berg- och dalbana, rädslan, längtan, oron, allt. Vill du verkligen lämna honom för gott, gör det klart för honom en gång för alla. Att gå in i ett spel med honom kommer bara att ta all kraft från dig som du behöver till dig själv. Såna män dränerar andra på all energi, som en blodsugande igel. Och med tanke på hur han beter sig mot sina barn kommer han inte ändra sig i första taget bara för att du sätter hårt mot hårt. Lyckas han locka dig tillbaka igen kommer din resa bli ett värre helvete än vad du har just nu. Tro mig lillablå, snälla du måste tro mig.
Ge dig tiden vännen, allt kommer att ordna sig. Du har oss här och du har dina vänner, familjen och mormor Märta. Akta dig nu, lova mig det!
Kram Märta
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
Helvetesdag.
Riktigt åt helvete...
Har haft gråten i halsen hela dagen, magen skriker varning, varning...
och så kom det ett samtal, blomsterbudet undrade om jag var på jobbet...
hoppades, hoppades, hoppades att det var mamma...
men så kom 5 röda vackra rosor, med ett kort, det enda det stod var
hans alias på internet, det var så vi träffades...
äcklad slängde jag dem ifrån mig...
tog dem och tårarna sprutar och jag har världens bästa kollegor som
stöttar och får mig att inse att han manipulerar...
En av dem tog dem till källaren och slängde dem i komprimatorn.
På min önskan.
Bort med dem.
Bort med honom...
Jag mår illla... och tårarna vill inte sluta rinna...
Vart ska jag ta vägen?
Hur ska jag orka hitta tillbaka till mig själv och lite självkänsla och glädje?
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
lillablå
Tystnaden är som ett vakuum, jag vet men betänk att det är han väldigt medveten om. Och det är kanske det som är sårande. Men vet du, det svåraste för mig är, och så kanske du också känner, var att vi skildes utan att ha tagit ett gemensamt beslut om att avsluta relationen. Därför visste jag inte egentligen hur det var och det tog lång tid för mig att förstå att det går inte att avsluta på ett "normalt" sätt. Och jag måste acceptera det.
Tulpaner är så vackra, de sprider glädje. Precis som solen. I dag skiner solen här, ska tillbringa eftermiddagen på balkonen tillsammans med mina katter och en god bok. Min ena katt är en riktig solkatt, hon lägger sig på rygg i solen och sträcker ut hela kroppen mot solen. Hon är så söööt. Jag försöker hitta små saker varje dag att glädjas åt, känner att livet sakta vänder tillbaka för var dag som går. Jag hörde en klok man (åklagare) som sa att han varje dag avslutar dagen med att skriva ner tre bra saker som han har varit med om under dagen. På så sätt klarar han av när livet och arbetet är svårt. Värt att prova!!!!!
Ett steg framåt, ett steg i taget....
Kram Märta
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
Märta...
antar att jag bara är i början av min "frigörelse" eller mitt tillfrisknande eller vad man nu ska kalla det... Har sovit uselt i natt, vaknat många gånger och snurrat och vridit och vänt på mig...
inte ett ljud från honom.
bra egentligen, men det sårar också...
hälsade på mina föräldrar igår, hade en katt i knät hela kvällen, perfekt, för då kan man inte röra sig, inte fylla på kaffe, inte hämta en kaka till, inte göra nåt, man måste bli uppassad! =)
och jag köpte tulpaner till mig! gula! som solen! som värmen från vänner som man aldrig träffat!
Victoria, mitt i prick! det var ett av mina favoritprogram som liten tös! kommer inte ihåg nåt av det nu, men känslan är lugn och trygg och rolig!
just nu har jag nog mest ångest över hur jag ska klara att fylla dagarna och undvika att känna mig totalt ensam och övergiven... avskyr att vara ensam när jag inte valt det själv... barndomens spöken antar jag! kanske kan jag få några svar nästa vecka när mindfulness-kursen startar! Perfekt timing!
Hoppas att ni alla där ute någonstans får en fin och härlig dag!
Det är ni värda!!!
Kram!
/Kristin
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
lilla blå
Jag vet hur det känns.... Man säger till sig själv att jag klarar det här, jag klarar det här, jag klarar det här.... Sen kommer kommer kvällarna, sen kommer nätterna, sen kommer mornarna , sen kommer dagarna, sen kommer kvällarna osv. Och helt plötsligt glömmer man det onda, det som gör ont, det som skaver, skapar oro, det som stressar.... Man blir beredd att bortse... Så minns man faktiskt, minns det fina, glädjen, värmen kanske, skulle jag inte, borde jag inte, om jag ändå bara försökte, kanske det beror på mig... osv. Känner du igen? Detta förbannade ohyggligt pendlande mellan visshet och tvivel. Detta ohyggliga pendlande mellan hopp och förtvivlan.
Tre månader har gått och jag sitter här och undrar hur det skulle kännas om vi möttes nu... Tre månader kan vara en ohyggligt lång tid när man älskar någon. Tre månader ÄR en ohyggligt lång tid när man längtar och åtrår. Men jag vet, trots vad mitt hjärta säger, jag vet att det skulle vara helt förödande för mig att bejaka honom och oss. Det är nu, just nu, jag ska ta min magkänsla på allvar. För trots vad känslorna säger, lyssna på kroppen. Här är jag med Adde hela vägen med alla kloka ord.... Han vet!!!! Jag har lyssnat på honom, han vet ett och annat!!!!
Och Mie vet. Jag har lyssnat på Mie, hon vet. Jag har lyssnat på Berra, han vet. Och jag har lyssnat på dig, du vet. Och när jag läser vad jag skrivit så lyssnar jag för jag vet!!!! VI FIXAR DET HÄR. Det måste gå!!!!!
Sov så gott du kan i natt lillablå
Kram Märta
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
NU HAR JAG DET! Har funderat och funderat sedan du först började skriva här...
Hmm, vart har jag sett "Lilla Blå"
Det är elefenten från barnprogrammet!
Kommer ihåg vinjetten:
"Lilla Blå, Lilla Blå
hur fick du namnet Lilla Blå?
lekte i sitt badkar
det gör man ju
bet i mammas penna
så den sprack mitt i tu
å bläcket blått
rann ut i vattnet, åh
mammas pojke blev helt blååååå"
Älskade det programmet! Hihi
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
alltid lika sanna och fina ord från Mie!
tack!
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
skrev Gäst i hur mycket är för mycket?
Lilla blå...
Det här är din chans till ett sunt liv.
Självklart tar det tid att komma ur ett medberoende.
Hjärta & hjärna måste synka, komma ikapp varandra.
Ditt förnuft säger med all tydlighet att du varit i ett farligt förhållande, att du mår dåligt över hur du behandlas.
Att du måste gå... att det är ditt enda alternativ.
Dina känslor förstår inte varför du älskar den här mannen.
Ditt medberoende gör att du faller för hans ord & charm... Akta dej!!!!
Djupt vatten, svart vatten... ta dej till land.
Stanna i land, ge dej inte ut igen. Livsfarligt... underströmmar & en fruktansvärd kyla.
Du vet väl om att du har en eld inom dej,
som nu går på sparlåga,
du måste hitta din harmoni igen,
då kommer den att börja brinna med full kraft,
med långa ljusa & varma lågor
Kram från Mie.
lillablå
Jag känner mig också ensam, jag längtar också så mycket till de fina stunderna. Det är naturligt. Men vi vet så väl båda två att vi inte kan (över)leva en destruktiv relation. Desutom är de fina stunderna varken långa eller pålitliga. Och du, du behöver inte alls tala om för honom vad du planerar. Tvärtom, om han kommer hem och uppräcker att du faktiskt gjort slag i saken och lämnat honom så kanske han får sig en tankeställare och börjar ta dig på allvar.
Du får vara ledsen, beklaga dig, skriva här om din oro och sorg. Ge dig tid att läka, för det kommer att ta tid. Sov så gott du kan, det är en annan dag i morgon
Kram Märta