Senaste kommentarerna i forumet

När jag ringde före detta sambon igår kväll så hörde jag direkt. Ja, han hade druckit. Jag var redan i ett känslomässigt tillstånd, går igenom en jobbig del av kbt-terapin just nu som handlar om exponering av traumatiska minnen och jag ringde honom just för att jag hade fått jobbiga flashbacks och inte ville vara ensam (trauman som inte är alkoholrelaterade).

Jag försökte "keep my cool" och tänka att det här är bara ett återfall, vi kommer att lösa det. Han hörde att jag var ledsen men i alkoholen så verklighetsfrånvänd att han föreslog att jag skulle gå med honom och hans kompisar på fest. Jag ville avsluta samtalet och försökte förklara att jag inte alls vill umgås med honom då han druckit och att vi får prata om återfallet någon annan dag. Han ställde sig helt oförstående till att det skulle vara ett återfall och menade på att de bara hade kul och att det inte var tal om någon fylla. Han kunde heller inte förstå varför jag inte ville träffa honom då han druckit.

Jag lade på men det var något som brast för mig. Jag vet att jag inte ska ta något han säger då han druckit på allvar men att höra att han inte ens kunde fatta att jag inte ville träffa honom då gjorde så ont, som att den här tiden vi har haft tillsammans varit en lögn, han har sagt att han förstår mig men har bara låtsats. Jag tappade kontrollen och skickade säkert fem sms där jag öste galla över honom och förklarade att jag aldrig vill se honom igen. Idag vet jag inte om jag kan stå för det.

Jag är ledsen och trött. När jag började kbt:n så trodde jag att jag skulle bearbeta det som hänt i form av missbruket och våldet de senaste åren. Det har jag ju också gjort/börjat göra men jag var inte alls redo för att konfronteras med minnesbilder från barndomen som min hjärna har gömt, försökt skydda mig ifrån.

Jag är glad att jag tar itu med det här som plågat mig så länge, utan att jag fattat vad det är. Men det tar verkligen all energi ifrån mig. Att också hantera att han börjat dricka igen och alltså inte kan finnas här för mig nu när jag går igenom allt det här jobbiga, känns övermäktigt. Så jävla dålig tajming. Han har, trots allt som hänt, varit min allra bästa och närmaste vän som jag delat mycket jag aldrig delat med någon annan. Känner inte att jag har någon annan i min närhet som jag kan prata med om det här jobbiga som dykt upp. Visst, min terapeut är bra, men just nu vill jag också ha någon som kan vara nära och hålla om.

Knallar du runt som en enarmad bandit nu?
Hoppas du kryar på dig, jag har skickat lite fina blommor till några som behöver det.
Och DU om någon behöver det, och förtjänat den det har du många gånger om!

Allt bra med mig, trevligt och roligt att folk ser och märker att tempot hos mig är lite bromsat.
Du kan ha stor del i den förändringen tror jag, lite av min insikt osv. Sedan är det att jag utvecklas inom arbetslivet också.
Man mognar på alla plan.

Slutsatsen jag vill komma till att hela detta forum är fantastiskt, det finns så otroligt mycket klokhet och visdom här. Jag läser väldigt mycket och ofta på de andra forumdelarna och det hjälper mig att förstå hur andra tycker/tänker och ger så mycket insikt!
Nu blev det mycket om lite, hur som jag skickar dig ett fång med färgglada tulpaner. En stor! Bukett, till Trollet i dig smyger jag in lite långa kottar oxå.
Kramar morsan och snubbla inte på svansen din nu när du bara har en arm att ta emot dig med!
Kram/A

Redan varit uppe och skjutsat princessan till jobbet, röjt av i köket och dammat av möblerna och skåp etc. i vardagsrummet och skall bara ta det lungt idag. Lilleman trynar fortfarande.
Sedan idag är det innebandymatch och ikväll blir det mys och schlager med grabbarna den underbara jobbar till tio ikväll då jag skall hämta......
En vanlig lördag, lite mer städa kanske, eller tvätta ......
Blev riktigt glad över att jag och Anli kör nu tre helger vitt, till att börja med!
Tack Anli du gjorde min dag, vad kan jag göra för dig? Nu är det du som är princessan........
/A

Då tutar och kör vi, inget alls de kommande veckorna. Tummis på det, du och jag vännen.
Vi kör detta nu.
Faaaan vad nice.
Lite av A.A-stile...... (Andreas och Anli) :-)
Kramar vännen.
/A

Blir glad av att läsa dina inlägg, hoppas du får en lika bra lördag//kram Kalla

:) Ja, en utmaning sitter aldrig fel, speciellt inte när den gör gott också.
Jag börjar känna mig redo, har fått nog...igen :( Faller dit för ofta och känner hur det sakta börjar gå åt riktigt fel håll. Inte långt kvar tills jag köper flaskor och gömmer i garderoben (eftersom jag vill ha mkt MER än "normal drickar vinet"...har redan tänkt tanken :(

Så ja, nu är jag klar! Kanske är det denna gång jag lyckas?
Jag antar utmaningen, nu kör vi! 0 tolerans!

Ville bara titta in och hälsa! Blir glad av att du tar så bra hand om dig :-)...för det är du värd. Kram/R

.

i markattas observationer - bara du själv A vet om du tycker att det stämmer och om du ser det som en önskvärd utveckling; att bli lugnare, tänka ett varv till och stanna upp ibland...

Om du vill kan du fundera över din vana att ställa dig i skottgluggen... Tänk om du i högre grad skulle sätta dig själv i första rummet? Att för din egen del samla på vita dagar - jag tror att du innerst vet att det skulle göra dig gott.

Jag bidrar med ett blockljus att tända när du tar dig tid att titta på det en stund. Ett ljus brinner vackrast i sin egen takt.
Kram på dig och ha en fin helg! / mt

allt ovanstående - så var det med min man. Efter en tids nykterhet sov han massor, helt otroligt mycket, en sommar. Nu åtta månader efter det sista (hoppas jag) återfallet och många månaders nykterhet före det är han i prima form. / mt

inte låta bli att länka till del 3:) Grattis till att du blir alltmer synlig! Jag antar att du kommer att upptäcka helt nya sidor hos dig själv:)

En kort resumé: En dag kommer Tooticki på besök till Muminhuset. Hon har med sig en osynlig varelse, Ninni. Ninnis faster har varit sarkastisk och elak mot Ninni och därför har hon blivit osynlig. Men Tooticki tror att Muminfamiljen kan hjälpa henne. Muminmammans stora kärlek och omsorg får flickan att steg för steg bli mer synlig. Men ansiktet förblir osynligt. För att Ninni skall få ett ansikte måste hon visa sin ilska.

http://www.youtube.com/watch?v=l4-_bJY1iws

Kram och ha en härlig lördag! / mt

Jag menar mina ord Adde, har läst följt din resa. Även jag har fått förmånenen att bevista Länsmansgården.Helt fantastiska mäniskor, synd att denna jävla helvetes sjukdom är så sjukt svår att få bukt med.

Hej, ville bara berätta att jag också följt din historia. Vad glad jag blev när du skrev om den nya lägenheten som du har hittat! Du verkar så positiv och stark nu jämfört med innan. Hoppas den blir din/er.

Kram
Miss K

Att vinna är en vana!
Att vinna, det är inte en enstaka företeelse.

Man vinner inte då och då, man gör inte det rätta då och då.

Att vinna är att göra det rätta hela tiden.

Att vinna är en vana, att förlora är också en vana.

Den vinnande vanan skapas med att göra det rätta dagligen.

För att dagligen kunna göra det rätta måste man ha ATTITYD - en liten sak som gör stor skillnad!

Detta genomsyrar ALLT man företer sig.

Och i mina ögon är forumet FULLT av vinnare
Och skaran ökar dag för dag.........
Tänker på Adde, Berra, Stigsdotter, Maria, Tilde, Anli, Fenix, Trollmorsan, markatta, M.T, och även alla änglar i andra forumdelar, Lelas, Lessenfrun, Flygcert ........
Ja listan kan göras oändlig.
Er jag glömt, jag skulle precis skriva ditt namn.......
/A

.

...jag lever på hopp och tro i förhållandet nu...så länge alkoholen inte återvänder är det värt tiden.

Jag är egentligen skitskraj men koncentrerar mig på mitt och hoppas veckorna kommer rinna iväg fort. I rask takt för att spriten inte ska locka innan styrkan och viljan sviktar. Vet ju att man säger att varje dag måste inledas med samma mantra år efter år men inbillar mig att ju längre tid det går utan alkohol desto lättare är det hålla sig ifrån det där första glaset....

Tack för omtanken...maken sitter intill och jag spinner ;)

Inredning, ett av mina favoritintressen också.
Ser fram emot höra om din framtid

...på rätt sida nu!

En dag kommer de inte ha mer att skälla över, det glesnar ut och bleknar, tappar konturerna ju med tiden. Ont gör det och ärren och minnena försvinner aldrig, jag har aldrig tyckt att "tiden läker alla sår", men den akuta överrumplande smärtan dämpas.

Bra du reagerade!

Starka, fina du.

Kramar i fång

Heja oss!!
Känner mig nöjd på många sätt, men jag måste erkänna att jag är lite avundsjuk på att du fått den lösning du får: jag önskar ju att jag hade kunnat ha familjen hel och hållen. Men efter att återigen fått bevisat för mig att de är galna så måste jag försöka fortsätta stå på mig. Men med värme: jag är så glad för din skul och jag hoppas du får en underbar framtid! Men jag hoppas att vi får fortsätta att följas åt här åtminstone ett tag till?!

/N

...och vackert.

Syskon är ju oftast de som följer oss längst i livet.

Kram

Det är precis vad sambon med familj är. har återigen fått utstå massa skäll, inför barnen, och även brodern ringde upp. Men idag blev jag förbannad tillbaka: jag sa ifrån på skarpen och visade att det där är inte ok. Kändes sköööönt.

Men som vanligt: skrämd att barnen kommer att tas ifrån mig. Återigen har sambon visat att han inte tänker på barnens bästa, bara på sig och sitt. S.T.Ö.R.D.

Jag peppar mig med mitt nya boende!!!!

Fy fan, vilken soppa.

Stort tack rö blommorna vill.sluta.
De behövs idag.

...vi båda startade våra trådar ungefär samtidigt och nu börjar vi se ljuset nästan samtidigt ;)

Lycka till...till oss...

Kram

Håller med ovanstående talare och passar på att tacka Andreas för fina presenter (doftar gott!!)

diplomet passar en röd ros i en vägghängd liten vas. Vassego och tack för fina ord, uppmuntran och stöd.

Kram!/MB

Jag tänker på dig.

Har sett att du gett ut lite virtuella presenter här till vissa du tycker har förtjänat det. Jag skulle vilja ge dig något också. Varför? Jo, för att jag har sett en förändring hos dig(går ju in och smygläser i din och andras trådar ibland). Vad förändringen beror på kan bara du svara på, men jag tycker mig se en lugnare Andreas, som läser och reflekterar mer och kan bromsa lite för att se vart du själv befinner dig.

Vet inte vad du vill ha så du får ett diplom, handmålat i akryl med glada färger, lite lagom kladdigt med många starka kontraster. Inramat, såklart, med en hemmasnickrad ram. Jag har målat och satt ihop den själv, skev på gränsen till snyggt.

"Diplom tilldelas A. aka Andreas aka vill.sluta aka......
För att ha lyckats att hitta knappen vi alla behöver då och då, Pausknappen."

Kan du själv se en förändring?

Kramar