Senaste kommentarerna i forumet

Bra att du tagit steget att berätta för familjen, det förenklar nog en hel del om man får stöd från de som står en nära iRL också.

Jag har fått i läxa av min AA-sponsor att be för lite olika saker och då jag känner mig lite som en nybörjare på detta område känns det inte helt lätt. Men, nu när jag ramlade in här i din tråd och ser din önskan om att få dig tillsänt en bön tänker jag att detta nog är ett tecken på att jag ska göra ett helhjärtat försök i alla fall, och då ta med dig i min bön!

Kramar, S

goda kommentarer. Ska på ny undersökning om ett par veckor, så vi får se vad det kan vara jag har fått. Nykterheten funkar som sagt bra, har nu varit på ett antal fester med gamla vänner som jag alltid druckit med. Det funkar fint med alkoholfri öl, bara för att smält in i sällskapet liksom. Plus att det faktiskt är gott, så den där kalla ölen en varm dag behöver man inte vara utan. Det enda jag kan sakna ibland är själva längtan efter att dricka, men inte själva drickandet och att bli berusad. Och Dompa, brutna tår låter inte alls kul, det går ju liksom inte att jämföra saker på det sättet, så hoppas du får ordning på både tårna och alkoholen:-)
Kram Stigsdotter och hoppas du också får ordning på dina bekymmer.
/Fenix

trist bakslag på våren som gör mig nedstämd. Jag gillar inte alls det här grå "ljuset" och regnet MEN

jag är nykter och tänker bli så heeeela dagen :-))

Det är den reeella skillnaden på då och nu, nu när jag vet att jag har ett val och jag vet att det inte slutar regna bara för att jag dricker. Solen kan inte alltid lysa, inte ens på en nykter alkoholist !

Ta med paraplyet idag min vänner :-)

Jag har faktiskt inte ens tänkt tanken...vilket antagligen visar på hur självcentrerad jag blivit i min sjukdom. Just nu vet jag att de har en kontaktperson på kommunen eftersom de tillfälligtvis tar hand om mina och den vackrastes barn. Men jag tror inte den kontakten tar upp drickandet så mycket. Det är vad jag förstår mest praktiska spörsmål och lite koll på att ongarna ej far illa. Tror inte de vuxna får ngn hjälp.

Jag ska fråga om de är intresserade och jag ska luska lite på hemmet vad som finns ifall de skulle vara det. Samtidigt känns det som jag inte vill "tränga" mig på. Vår familj har redan fått påverka deras vardag allt för mycket. Känns som de kan fixa vad de behöver själva. Men fråga ska jag...

Usch, nu fick du mig att känna mig dum...vilket jag vet inte var din mening. Men jag har inte ens tänkt tanken...bara fixat för de "mina". Lillkillen har en samtalskontakt. De äldre vill inte - mer än den lilla som påtvingas dem. Men svågern och svägerskan?

Härligt med eran sköna nyktra semester. Kram själv! /R

Forumklockan tycks gå fel...min klocka är faktiskt 04:23

Det blir ett märkligt äktenskap vi får...för visst tackade du ja? Snacka om att gå om varandra.

Du var minst sagt duktig igår! Du var stark som en amazon. Du bröt ett mönster...snart bryter du nästa... Var stolt! Godmorgonkram - när du nu får den. /Dompa

...mycket längre till så kommer snart Dompa att vakna - dags att gå lägga sig med andra ord.

Igår drack jag ingenting och inte idag heller. Varannandagsmönstret är brutet. Tidigare ikväll var jag på "mingel" efter jobbet, där fanns alla möjligheter till att stjälpa i sig både ett och två eller fler glas. Men jag gjorde inte det. Visst är jag duktig :-/ o tänk att man ens ska behöva tänka en sådan tanke. Usch. God natt!

Märklig kurs du går där du måste ut på toa och skratta av dig ;-) det är en bra egenskap, att kunna ta till sig det som tilltalar dig själv och ta resten med en nypa salt! Du får sörja han som gick och samtidigt lär du dig något.

Klappa kisse mycket, kärlek och gos i alla dess former får oss att må bra (fast ibland känner jag mig lite ledbruten när jag vaknar på morgonen och den ena kissen har legat uppe på min axel och den andra på höften hela natten. Själv har jag då inte rört mig en millimeter under natten och är alldeles stel o dan).

Förresten må så vara att ironi är den lägsta form av humor men den är den roligaste :-D ironi och sarkasm ägnar även jag mig åt. Detta ihop med en tendens av "tala först, tänka sen" är inte så bra. Ta dessutom detta i kombination med x antal glas i maggen... oj, oj, oj, ingen bra kombo alls :-/

Ta till dig att du har fostrat en förnuftig son som inte följer flocken och dricker för mycket under stundenten. Ja usch, jag vill verkligen inte att ungarna ska göra som jag har gjort...

Stor godnattkram!

Fixa schlagerfest om du vill, orkar och tror att det är något som kan hjälpa dig att få tankarna på annat. DEN skulle jag gärna vara med på ;-) Om inte tycker jag du skall be om ordentligt med hjälp alternativt be någon annan hålla i huvudansvaret och så kanske du bara kan hjälpa till? Om ni är hos någon annan kan du ju gå hem när du känner för om/när vännerna blir för dräggiga ;-)

Du kommer att greja det här!!

det är underbart att följa dina tankar :-))

Och du kom ju på lösningen helt själv : En dag i taget :-))

Du vet ju att oroa sig i förväg är som att betala ränta på ett lån som inte är taget än !

Du fixar det här !

Kram !

Nä nu blir jag förbannad istället!!! Ska jag ligga här under täcket och oroa mig flera veckor i förväg!? Måste allt kretsa kring alkohol? Jag dricker inte, punkt slut!

Tack för de orden, de värmer :-). Ska vara uppmärksam på mina tankar och infall, kommer på mig själv ibland att tänka att det inte är så farligt. Eller, det är mer som en liten snabb känsla än en tanke. Men försöker att inte bara låta den vara, utan analyserar och plockar fram ett av mina allra smaskigaste fyllekatastrofer. Och dom finns det gott om! Fungerar avskräckande än så länge.

Fick precis ett telefonsamtal från en vän, hade glömt att jag lovat att ordna schlagerfest (får såååå bra ideer på fyllan jämt). Mina fester brukar vara populära, planerar i veckor, engagerar, fixar och donar. Hörde hur jag försökte slingra mig, kände oron i magen som en klump. Vägrar säga att jag inte dricker nu men samtidigt blir det ju svårt att slingra mig ur det. Blev nån slags kompromiss, sa att jag vill ha en lugn kväll, "några öl och lite snacks bara". Fortfarande orolig i hela kroppen, förväntas jag följa med ut på krogen? Hur ska jag orka med en massa fulla människor hemma hos mig, tänk om dom är uppe halva natten? Tänk om jag dricker? Jag vill ju inte men tänk om jag är svag, om dom tjatar?

Hur kunde jag tro att det här skulle bli lätt?

ja nånting sånt kanske är modellen :-))

vi får leta reda på varsin fylle-mugshot á la Lindsay Lohan (eller han från baywatch) och sätta på kylen, som avskräckningsmetod.

VD

fyllegubbar blir ju avgjort mycket vackrare med åren :-)))

Jag ångrar nåt enormt att jag inte begärde att få fotot på mig själv som togs när jag checkade in på Nämndemansgården. De som såg mig då berättar att det var en dyster, grådaskig, tunn figur med sluttande axlar som klev in över tröskeln. Det hade nog varit ett mycket bra "kommaihågfoto" från den tiden.

Idag är jag nog kanske lite mer tvärtom på alla sätt och vis, jag ser tom till att mitt skinn är väl utspänt :-)) Men jag är nog hellre fet än full men nu är nog gränsen nådd. Tror jag :-)

Bilder är bra tror jag. Att se sig själv då och i framtiden. Vilken framtid vill vi ha? Fyllkärringar åldras som sagt sällan med behag... nä usch. Och sen bara det där att hålla på att planera och fundera inför t.ex. ett bröllop. Planera drickandet innan osv. Men hallå! Behöver vi inte den tiden till att fundera över vad vi ska sätta på oss eller hur vi ska hjälpa dotterna att komma i ordning? Det är det där, att överhuvudtaget behöva ägna så mycket tid och tankeverksamhet till alkoholen som gör att jag bara vill slippa ski_ten!

Sänder styrkekramar - ut å jogga med er :-)

...sitter på jobbet och borde jobba istället för att surfa här.

Du skriver så bra och klokt. Din text andas beslutsamhet och jag känner igen många tankar från mig själv. Det är bra att vara uppmärksam mot sig själv. Jag har inte lärt mig det själv riktigt men tydligen är det så att ett återfall oftast "inte bara blir", oftast har man haft en (undermedveten) planering på gång en längre tid.

En dag i taget tror jag är bra!

...också på så sätt att alkoholen ju döljer de egna känslorna och tankarna som kanske skulle ta mig dit där man vågar tänka tanken att man inte hör ihop. Så hade jag nog det med mitt ex. när vi hade druckit hade vi ofta mycket roligt sex. Så är det inte nu (snarare I wish ;-) men som sagt alkoholen gör ju att man inte orkar se eller orkar ta tag i saker.

Nå en sak i taget!

Ja det är kanske en bra idé, att ha någon man kan ringa...ska fundera på vem det skulle kunna va. Det måste ju vara någon som inte är som jag, som jag inte kan övertala själv, eller som dricker som jag. Ska klura lite, för det låter som en bra idé!

Adde du har rätt, det är ju vansinnigt att ge bort alkohol egentligen! Och här satt jag själv och planerade att ge en Amarone till födelsedagsbarnet på lördag! Pinsamt...får bli en blomsterkvast istället. 3-månaderskris alltså...får se upp med första augustioch dagarna runtomkring. Räcker det att vara medveten om det tro, eller kan jag förhindra det på något vis? Får sätta upp lappar på väggarna när det börjar närma sig :-) Är fortfarande nervös över att känslan jag känner nu kommer gå över, men jag kan ju inte göra så mycket mer än jag gör tänker jag samtidigt. Jag vet att jag inte vill dricka mer, det får räcka så länge. Jag funderar och grubblar, så mycket att jag är helt slut efter jobbet. Fast på ett skönt sätt. Jag tänkte på det imorse, när jag var trött, att den tröttheten inte är i närheten av baksmälla. Och då har jag släpat mig upp till jobbet ändå. Oftast iallafall.

Att vara helvit under helgen var inte så stort för mig tyckte jag. Större för andra tydligen. Pratade med en väninna igår som arbetar tillsammans med min pojkvän: "Jag hörde ryktas att du inte drack nåt i helgen?" Jag hamnade i försvar direkt, försökte förklara mig. Men sen lade jag ner, sa bara att jag inte känt för det. För vad är det för jäkla fråga? Hon var inte helt allvarlig såklart, det var menat som ett skämt, men jag blev så paff. Säger den mer om mig än om henne kanske? Det var ju min pojkvän som sagt det, tycker han att det är konstigt? Har fortfarande inte sagt något eftersom jag är rädd att jag kommer slå bakut så fort jag känner att det blir en press från andra än mig själv. Kan bli som en trotsig barnunge ibland tyvärr, och det här beslutet är mitt. Blev helt snurrig efter vi lagt på, är det konstigt att inte dricka under en helg? Är det inte konstigare att tycka att det är konstigt? Har min pojkvän problem? Och min försvarsreaktion förresten, vart kom den ifrån? Jag har sällan känt att jag måste försvara att jag inte äter omelett eller lever, varför är alkohol ett så laddat ämne? Jag har bara hunnit vara alkoholfri i en vecka och har redan hunnit bli ifrågasatt flera gånger, märkligt.

Jag funderade igår på hur och när jag började tycka att det var okej att dricka lite när som helst. Jag tycker egentligen inte att det är okej att ta ett glas vin (jag pratar om mig själv nu) bara så där, men det har liksom bara blivit så. Kom på så många gånger jag bara tackat ja utan att reflektera, bara flutit med och druckit utan att tänka om jag vill eller inte. Varför? Kommer inte fram till något bra svar. Jag tänker inte göra det igen. Har fortfarande kvar lugnet i kroppen, märkligt, men jag njuter av det. Så fort jag försöker springa ifrån mig själv stannar jag, tvingar mig att andas, gå saktare, blunda och känna efter. Jag brukar alltid säga att jag är så stressad, jag tror att minst hälften av den stressen finns i mitt huvud, det är jag som skapar den. Märkligt att man gör så, gissar att jag inte är ensam om det.

Pratade med en gammal väninna i telefon igår, vi pratade om att ses. Vi ses inte så ofta, men när vi väl ses festar vi nästan alltid. Eller inte nästan, vi festar ALLTID. (Känns märkligt att läsa det så, svart på vitt.) Igår sa jag inte att jag har problem, däremot sa jag att när vi ses nästa gång vill jag inte dricka. Sa att jag är trött på att det går så mycket tid till att bli full och vara bakfull, tycker vi kan hitta på nåt annat. Och hon höll med helt och fullt, och det kändes skönt! Jag vill ju träffa HENNE när vi ses, veta hur hon mår, vad hon gör... Annars blir det alltid så att man får ungefär en halvtimmes "kvalitetstid", sedan börjar man slira, flabba, glömma vad vi sagt, och till slut sitter vi och för två monologer. Och sedan går vi ut på krogen och tillbringar ett par timmar med att leta efter varandra. Låter inte jättekul va? Jag undrar om det är jag som brukar se till att vi dricker, eller hon, eller vi båda kanske? Varje gång hon (eller vem som helst egentligen) kommer på besök blir jag helt hajpad, ska roa och serva, komma på en massa fantastiskt vi ska göra. Jag bor en bit ifrån mina vänner och familj just nu så det blir som att jag måste bjuda på en jätteupplevelse så fort någon tagit sig ÄNDA TILL MIG! Tror dock att det är i mitt huvud dom kraven sitter. Eller jag vet. Precis som att det inte skulle räcka att bara ses, att det inte räcker med mig...

Nej VinDåren, vi måste sluta förminska oss själva genom att tro att vi måste stå tillbaka för att andra ska må bra! Man måste se om sitt eget hus först, eller vad heter det? Jag tänker börja jobba med det där, att säga ifrån och säga nej. Man ska såklart respektera andra men det innefattar även mig själv.

Jadå, allt är väl. Vi har haft en skön semester tillsammans, och livet är härligt på många sätt!

Jag har ju lite av ett mantra i det här med att söka hjälp, som du vet. Och jag undrar: har din svåger och svägerska något professionellt stöd? De behöver lära sig så mycket som möjligt om medberoende för att inte hamna i diket när de försöker hjälpa den vackraste... Att hjälpa dig har varit deras enklaste uppgift, eftersom du tar emot behandling. Men att vara medberoende till en aktiv alkoholist som inte vill ta emot hjälp - det är en farlig situation, för man riskerar att slita ut sig själv fullständigt och dessutom faktiskt göra situationen värre för missbrukaren.

Så, om du kan få dem att förstå att de behöver stöd i det här, så har du gjort en stor insats både för dem och för den vackraste. Hör med folket på behandlingshemmet om vad det finns för möjlighet för stöd för anhöriga!

Kram, kvidevitt i holken!
/H.

Vägskäl är ett bra ord, Lilja. Jag uppskattade din målande framtiidsbeskrivning. Fy f-n för att gå på något av barnens bröllop och tvingas dricka innan för att kunna hålla skenet uppe. Eller tänk att det ändå blir lite för mycket och man börjar hålla snyftiga tal (som man inte minns dagen efteråt) eller att man tror att man är dansgolvets drottning och skakar loss eller bjuder upp unga generade män. Nä fy! Tack för fantasin, Lilja! Du har stärkt mig i min nykterhet.

Kram från Nynykter

Detta att vakna så tidigt är nytt för mig med... Började mer eller mindre efter att jag slutade dricka...när jag slutade bedöva mig framför tv:n.
Den nyktra sömnen är inte kortare, men jag somnar så tidigt här på hemmet... Får se hur det blir när jag kommer hem. Tror inte det blir lika tidiga kvällar med tre ongar som ska "tvingas" i säng.

Härligt att det går så bra med vinet...rökningen tar du senare. Att skippa allt samtidigt vore galenskap. Ingen har väl dött av lite cigaretter? Haha...

Förstår att det är tufft...att inte höra av sig till han som gått. Med allt som man glömt att säga...med alla om, varför, varför inte...med alla förlåt, din skitstövel, min älskade, som måste fram. Nej, låt honom minnas dig som en stark, ironisk kvinna. Inte ett krälande våp... Hans förlust.

Starkt tänkt av sonen...det är tufft i hans ålder, visst...det kan sluta hur som helst. Men han är ung...vem har inte haft en ungdomsfylla. DET blir man inte alkis av...vad folk än säger. Nu kommer väl en del gorma på mig här på forum...men jag försöker leva i verkligheten. I vilket fall som helst går han in i det med en schysst inställning. Du själv kommer att vara nykter på studentdagen...i fall ngt händer...eller hur?

Stackars kisse! Men bra gjort. Inte vill du ha en massaker på din gård! Idag går det bra för dig...det litar jag på. Du kommer inte att bli som din stackars bittra mamma. Du kommer att bli den kvinna du förtjänar...hon är en helt annan varelse...Bamsekram!

tänk att det gillar jag, att du kan förstå från två håll!!! Det gör jag också, oftast. Det är både en risk och en god sida som jag inte vil vara utan. Jag tror jag kan förstå den stegrade spänningen - nästan bättre än min egen lättnad! :) Så förunderliga är vi människor.

Varför är det så lätt att förstå andra...när man har så liten koll på sig själv? skriver du. Ja du, Bra formulerat. Jag tänker.... ibland tror jag att man inte förstår andra men det är ganska lätt att utifrån se vad/hur andra borde göra. Det är ju på den osynliga insidan som våra hinder sitter. Jag, som har för mycket saker som jag inte förmår kasta, tittar ibland avundsjukt på städarna på jobbet, det ser så enkelt ut med rena ytor. Då tänker jag att skillnade mot hemma är att här finns sakerna jag är bunden vid - kanske till och med vid saker jag inte ens tycker om - för de är förknippade med något. Lika svårfångade och obegripliga kan bindningarna i vårt inre vara - andra ser inte allt det inre som binder oss vid en till det yttre dålig sitution.

Därför tror jag inte så mycket på att ge goda råd, eller att följa andras råd innan de är förankrade i en själv. Den som alltför ofta följer andras råd riskerar att göra andras misstag är det nån som har sagt. Att följa andras råd utan att själv ha gjort valet är också ett överlämnande av ansvar som kan slå fel i slutändan. Det är nödvändigt för mig att val är mina egna och andras val är deras. Däremot är all respons signaler till mig om hur andra ser mig. Det tar jag vara på och vidgar bilden av mig själv. Lelas och Addes oupphörliga råd, eller uppmaningar om behandling, finns alltså ständigt med som möjligheter, eller som en inbjudan och erbjudanden om andra vägval.

Du Dompa har gjort en rad helt fantastiska val och visar enorm styrka och målmedvetenhet. I mina ögon - som jag ser det.

Just så här fungerar forumet för mig - jag skriver för mig och rakt ur mig och responsen, eller tankar i andra trådar, ger mig input att formulera mina egna tankar och göra mig mer synlig för mig själv. Som nu om inre bindningar. För mig en bra väg in emot mitt innersta.

Tack för dagens input Dompa. Allt gott till dig!/ A

kanske jag är stark – i den bemärkelsen att styrka är grundad i att acceptera sin svaghet. Lite på samma sätt som de "verkligt" nyktra alkoholisterna har kapitulerat inför alkoholen. Sinnesrobönen har varit ett stöd för mig i helt andra situationer långt innan denna.
Så väl jag kan förstå din sorg – att gå isär efter ett långt liv tillsammans är en annan situation än efter ett tidigare uppbrott. Om du läst min första tråd vet du att den avgörande förändringen kom när jag lämnade i absolut avsikt att gå. Innan dess var det ca fem år av det vanliga tjatet och förhandlandet.
Till dig vill jag bara säga att du ska bejaka och ta emot den stora sorgen – sorg kan man bara gå rakt igenom och inte runtom. Så bra att du har vänner och en terpeut (visst var det så?) och en bra husläkare... och så bra att du skriver här och tar till dig allt stöd som finns att få här. Vad gäller alkoholen så skulle jag säga tvärstopp. Akta dig för den ”vännen” som är listig, falsk och stark.
Till dig som tycker tidiga morgnar är exotiska – det är dom! När solen stiger och fåglarna börjar sjunga är det fantastiskt att vara vaken. Fast just idag vaknade jag en timme för tidigt men den här årstiden går det inte att somna om. Inte för mig.
Kram, kram till dig lessna ex-frun. Du skrev att ni träffades som fjortisar – då har du ett helt eget vuxenliv att upptäcka nu... Önskar dig en glad dag! / mt

Vilka sjusovare resten av vår forumfamilj är :-) Bra att återfallet "gav" ngt gott. Ledsen att det skedde. Förstår dock vad du menar att det delvis blev en lättnad...det är väntan och ovisshet som tär mest på oss.
Förstår också Lelas tankar om den tillnyktrade alkoholisten.
Varför är det så lätt att förstå andra...när man har så liten koll på sig själv?
Önskar dig en fin dag. /R