Senaste kommentarerna i forumet

Antar att jag är som alla medberoende..... Man hoppas, vill tro att det blir bättre, det blir bättre nästa helg, han vill verkligen göra något åt detta även om han inte säger något osv.
Jag har varit dålig på att skriva här på forumet men nu är jag tillbaka. Vet inte om jag funnit så mycket mera styrka men jag måste bara få skriva av mig lite.
Jag hatar långledigt!!! Jag hatar när jag måste jobba helgnätter!!! Jag vill älska att vara långledig och möta värmen och våren, jag vill kunna gå till mitt nattskift och veta att barnen mår bra och kan känna sig trygga. Jag jobbade nätter fredag, lördag och söndag innan valborgsmässoafton. Han drack själv hemma och somnade på soffan, enl mina barn alla nätterna. Han sov halva dagarna när vi skulle kunnat göra något kul tillsammans eller han själv med ungarna. På valborgsmässoafton hade vi bjudit några kompisar på middag. Jag känner att min sambo hetsar till drickande för han vet inte hur han ska bete sig och kunna slappna av, kvällen slutade med att han blev fullast och sov halva dagen och var mossig andra halvan. Superfint väder ute och han sumpar bara bort det!
Den dagen gick åt att nyktra till för att kunna vara fit for fight på jobbet dagen efter.
Men VI då, jag och barnen, är vi inte värda att få en mysig helg med roliga aktiviteter?!
Jag lider så med mina barn och jag vet att de har ont i magen när jag jobbar natt. Jag måste ju prata med honom igen men jag vet inte hur. När jag försökte prata med honom under valborgshelgen så upplyste han mig om att "jag har ingenting att göra med vad han gör". Har man inte det i ett samboförhållande??
Det var nu i helgen ett år sedan jag var otrogen och det var naturligtvis jobbigt för honom att bli påmind om detta. Jag försökte prata med honom om det men han tror att jag har kontakt med killen fortfarande vilket jag inte har. Jag frågade hur jag ska få honom att tro på mig och om han verkligen tror att jag skulle utsätta honom för samma sak igen när jag vet hur mycket det sårar honom. Han svarade att "det får jag väl hoppas"! Men till saken hör att han utsätter mig för sitt drickande var och varannan helg, han sårar mig hela tiden fast han vet att han gör mig illa.
Snälla skriv några peppande rader, jag behöver det!

sanslöst bra föreläsning om beroende !!

http://www.youtube.com/watch?v=D5Uzj-7LuGw&feature=player_embedded

Hej Dompa!
Ville bara titta in och säga hej. Och aj. Om tårna.

Och att jag riktigt kan se Pianorow framför mig. <3

Kämpa vidare!
/H.

Hej mullegullet!
Det var värst vad det har hänt mycket i ditt liv och i din tråd medan jag har varit på semester...

Du vet att jag håller med Adde: behandling. Så det behöver jag inte orda mer om.

Men så funderar jag på en annan sak i det du skriver, också. Du skriver att du kände en lättnad när återfallet var ett faktum för att flodhästen blev fullt synlig. Jag förstår precis hur du menar, vi är ju väldigt väl bekanta med den där flodhästen, vi medberoende. Och vi ägnar så mycket tid åt att inte låtsas om den, och att dölja den för andra, så att det blir just en lättnad när vi slipper göra det.

Men, jag undrar... och missförstå mig rätt nu, jag är inte ute efter att skuldbelägga... hur är det att vara tillfrisknande alkoholist i en relation där återfallet blir en lättnad för den man lever ihop med? Vad är det för spänningar som jag då måste stå ut med, ända tills jag sätter flaskan till munnen och får oron bekräftad? Var hittar jag min motivation att vara nykter, om den medberoende ändå räknar med att återfallet kommer att komma, och dessutom ser det som en lättnad?

Förstår du hur jag menar? Jag vill som sagt inte klandra dig, men kanske är det värt att fundera lite över detta... Kram, vännen, jag önskar dig allt gott!
/H.

trött igårkväll, sovit tungt och ganska bra. Mm vaknade förvånad över att han sovit hela natten vilket händer ytterst sällan pga hans svåra tinnitus. Talade på morgonen om behovet av andra trygga samtalsplatser då båda är sårbara som vi är nu. Han har en (1) bra kontakt nu. Vår resa är på en ny avtagsväg nu, jag kommer att tänka på pilgrimsvandringen Santiago de Compostela - eller någon annan - där etapperna avlöser varandra med nya utmaningar. Hur som helst - jag är tacksam och nöjd över den här vändningen som är ännu en befrielse - ett nödvändigt steg på vägen. / mt

tankar - du som är nära jordelivets båda ändpunkter. Jag har haft en omtumlande valborgshelg och vecka. Alkoholen gjorde ett intrång, kort men med kraftfulla konsekvenser. Jag är tacksam över det som hände och på det sätt det hände, det har inneburit att ytterligare ett lager klädddes av i den närmaste kretsen, de som visste fick nya insikter. Inte är det lätt, nej, men mest är det befriande. Kram / A

Välkommen tillbaka TP! Du och jag "känner" inte varandra här på forumet, men jag har läst dina inlägg. Minns med ett leende den korrespondens du hade med Nubaskemej (vart tog hon vägen tro? Jag saknar hennes tokroliga inlägg).

Det är väldigt starkt av dig att berätta för dina närmsta. Jag tror det kommer att betyda mycket. Du behöver inte gömma dig längre. Du är inte ensam i din kamp. Hur tog din familj emot det du berättade?
Jag är inte heller religiös i någon traditionell mening, men sänder dig ändå de första stroferna i psalm 90. De stroferna är lite av ett mantra i mitt eget liv.

Blott i det öppna har du en möjlighet
Låser du om dig kvävs och förtvinar du

Hjärntumör låter väldigt otäckt. Hur ser prognosen ut? Jag sänder dig varma hoppfulla tankar och önskar dig tillfrisknande från både missbruk och tumör.

Styrkekram från Nynykter

Välkommen tillbaka TP! Du och jag "känner" inte varandra här på forumet, men jag har läst dina inlägg. Minns med ett leende den korrespondens du hade med Nubaskemej (vart tog hon vägen tro? Jag saknar hennes tokroliga inlägg).

Det är väldigt starkt av dig att berätta för dina närmsta. Jag tror det kommer att betyda mycket. Du behöver inte gömma dig längre. Du är inte ensam i din kamp. Hur tog din familj emot det du berättade?
Jag är inte heller religiös i någon traditionell mening, men sänder dig ändå de första stroferna i psalm 90. De stroferna är lite av ett mantra i mitt eget liv.

Blott i det öppna har du en möjlighet
Låser du om dig kvävs och förtvinar du

Hjärntumör låter väldigt otäckt. Hur ser prognosen ut? Jag sänder dig varma hoppfulla tankar och önskar dig tillfrisknande från både missbruk och tumör.

Styrkekram från Nynykter

TP - fint att du är här igen, fint att du talat med familjen och så ledsamt besked du har fått. Önskar dig all kraft att hänga kvar här där vi delar glädje och sorg. Forumet kan vara ett fanatstiskt stöd. Kram tillbaka - och en bön / mt

Börja med att flytta fågelholken. Inte vet jag om det går...men just nu verkar det ju vara en dödsfälla.

Ser ut att bli en fin dag. Gå ut i solen...även om du måste tvinga ut dig själv. Ta en lång promenad. Trötta ut dig fysiskt...så att det blir skönt att lägga sig ikväll.

Ironin och humorn kommer att återvända och tills dess hänger du här med oss. Fyra glas igår...ja under omständigheterna var det inte allt för illa.
Och idag ska du ju ta nya tag!

Kram/R

tillbaka till dig och jag har dig i mina tankar.

Ikväll har jag tagit det största steget jag någonsin gjort mot min alkolism. Jag har berättat för min familj (min älskade pappa, mina systrar och min bror) Hur det står till med mitt liv. Det var nog det tyngsta jag gjort i mitt liv. Jag har även nyligen fått beskedet att jag harfått en tumör i hjärnan. Så nu har jag valet att göra något bra av mitt liv, eller fortsätta med det här destruktiva beteendet.

Jag är egentligen inte troende, men jag sänder en bön till er alla att ni ska klara er ur ert beroende och göra era liv så mycket bättre! Sändgärna en bön tillbaka till mig! För jag behöver det verkligen!

Kram på er alla och förlåt för mina uteblivna svar och min närvaro!

Av hela mitt hjärta önskar jag er all lycka i ett nyktert liv!

Er Tp

Och precis nu gick han för sista gången... Vad hände?
Vad gör jag nu?
Dricker ur mitt glas och går och lägger mej.
Det blev fyra... men det är väl ok när man precis skrivit under skilsmässopapper?

Långt ifrån humor och ironi nu... men ändå nåt slags lugn.
Kanske det äntligen blir lite ro efter tårarna. Imorgon tar jag tag i nya tankar.

Kram till er.

Fick gå en långrunda med hunden efter jag läste ditt inlägg Nynykter, du satte ord på många av mina tankar. Kalla

Jag tror att alkoholen blir ett osunt lim i många dåliga relationer. Så var det i mitt äktenskap. Alkoholen var väldigt viktig för att vi skulle ha roligt och koppla av. Efter alkoholen blev det ofta sex, men i efterhand har jag tänkt på att det var mer som gymnastik. Det fanns ingen närhet, ingen nykter bekräftelse av varandras unika jag. Det var gymnastik. I och för sig trevligt, men egentligen bara ytterligare ett sätt att dölja att vi hade vuxit ifrån varandra och att jag hade slutat älska. Alkoholen dolde sanningen. Sexet dolde sanningen. Krampaktigt kunde jag lura mig själv att det inte var så farligt eftesom vi fortfarande låg med varandra. Men glädje på flaska är ingen äkta glädje.
Nynykter

Hej Eken!
Jag känner igen mig mycket i det du skriver. Mina föräldrar var ytterst måttliga med alkohol. För några år sedan läste jag boken Flodhästen i vardagsrummet som handlar om medberoende. Jag insåg att jag och mina syskon beter oss som alkoholistbarn! Även vi hade en fysiskt instabil förälder och en annan som sopade under mattan.
Hälsningar frånmNynykter

ja du, ha ha. Ibland undrar man vad man pysslar med. Jag hoppade ju på en deltidsutbildning i min iver att "hitta mej själv" i vintras.. Den är fantastisk på många sätt. Gillar analyserandet över våra olika delpersonligheter och grubblandet över var i universum man fått dom ifrån.. Gillar att bekanta mej lite mer med själv. Hitta ro nångång i framtiden.
Men ibland går det riktigt knaslångt. Vi ligger där och ska hitta våra inre spädbarn och känna efter var i kroppen känslan kommer och blaj blaj och då vet jag knappt var jag ska ta vägen. Det har blivit många besök på toan för att kväva mina skrattanfall. När nån säger att "jo, det känns lite i höger knä.." då är det kört!Jag är alldeles för synisk för sånt där men nåt finns det ändå som lockar.. Och människorna är underbara, egna, och otroligt tåliga med "fru skeptisk". Alltså med mej..

Nu ler jag faktiskt i stunden åt en fågelholk vi har som trillade ner från trädet i höstas och nu står vid foten av kaninburen.. Ett otroligt blåögt fågelpar har byggt bo där. Problemet är att dom inte upptäckt vår norska jägare till katt ännu som stilla ligger och trummar med klorna fem meter därifrån. Ser ut på henne som planen är att ta dom om nån vecka eller så.. Kan man flytta en holk när dom redan byggt bo??

Vår vackra storstad, ja jag bor där i kanten, har börjat det årliga Rosébadet. Jag har tagit några dopp men känner kontroll. Kanske.
Min första tanke är i alla fall inte på om det finns nåt mer hemma att fortsätta med när jag kommer hem. Långt därifrån. Jag är för skraj.
Men det är fortfarande där. Lika gott.
jag nöjer mej sålänge med att det funkar. Hänger här varje kväll för att påminna mej.

Och vad gäller min underbara så är han här med oss rätt ofta. Vi pratar länge och bra. Men hua så mycket ironi han får ta just nu :)
Ett skydd, jag vet, men vad gör man när verkligheten är kölsvart?

Kram! och kämpa på.

Hur går det med Gud?? ;)

Många kramar från Magnolia.

En ny kärlek, det låter underbart! Passa på att njut så länge nyförälskelsen varar, bästa berusning man kan få. Jag önskar dig allt gott med förhållandet.

Kram!

Helt rätt tänkt, tror jag på att inte ha någon alkohol hemma ibland räcker det om man får en extra stund att tänka efter. Jag har hittat på massa saker som underlättar för mig, bytt butik för den gamla låg väggivägg med bolaget låter kanske löjligt men jag känner mig själv. Ibland vaknar tonåringen i mig, regler är till för att brytas och då skall jag iallfall göra det svårt mig själv.

Så vi kämpar vidare på den lilla stigen, kram Kalla

Jag kommer att sakna de där glasen med svalt vitt vin ute på altanen de där härligt ljumma sommarkvällarna när skuggorna börjar bli längre och man sitter och njuter av allt som blommar och doftar. Jag har tänkt en del på det, kommer jag att kunna njuta av bara ett par glas, det är ju så mysigt, och sen inget mer? Nä, lika bra att inse, det funkar inte så jag får också börja ladda. Vi får hjälpas åt att skjuta fanskapet i sank, tillsammans fixar vi det!

Kram!

då ska jag nog klara av kriserna som jag vet kommer att komma från och till. Det är fixat nu, alla flaskor inlåsta.

Nej PiL, jag har inte fått någon kallelse till hudmotagningen än, bara ett brev att det ska ske inom 90 dagar. Jag tröstar mig med att om det verkligen hade sett allvarligt ut så hade jag säkert fått komma på stört. Så kanske inte verkligheten ser ut dagens kris-Sverige men det vägrar jag tro. Men det känns verkligen bra och lugnande att höra att det gått bra för de dina.

Hoppas ni alla får en fin och nykter lördagskväll!

Du har så mycket värme och kärlek att ge till andra,
jag hoppas hoppas att du inte glömmer bort dig själv.

Jag hoppas att allt kommer att gå bra, och ibland kan det ju vara så att återfallet, kan vara positivt, eller på något vis kan få en att förstå och själv vilja.

Kan inte riktigt förklara hur jag menar, men tror du förstår :-).

Massor av styrkekramar
Lisamari

är jag befriad och glad. Jag har hackat och grävt i trägårn, druckit kaffe och haft ett ärligt och gott samtal med Mm som kände att det var kallt både ute och inne. Vi talade om att det är just då man kan behöva ett nätverk, vi talade om... ja, om mycket. Vi talade om befrielsen i att alla våra närmaste verkligen vet nu och att valet nu är mannens eget val på ett annat sätt än det varit. Mera eget val och mindre vita knogar.

Jag frågade vad han tänkte när han valde att dricka på valborgsmässoaftonens eftermiddag när vi skulle få gäster... synnerligen ologiskt och dumt tillfälle tycker jag. Han svarade att han inte vet... jag frågade då om det på ett omedvetet plan kan ha varit för att bli "avslöjad och upptäckt" - och han svarade direkt att så kan det ha varit - "ett rop på hjälp".
Jag tror att det var så.

Just nu är livet härligt, till och med solen har kommit fram och värmer världen! / mt

Tror och vill att det är så.. att detta är ett steg till uppvaknade. Att första inlägget här var ett första rop på hjälp i tron att allt var hopplöst då.

Måste nog säga att detta forum varit till stor hjälp för mig. Nu först börjar jag förstå innebörden av en dag i taget , komma ihåg de negativa sakerna vid senaste fylla osv som ni skrivit om...

Som egen fundering

så ville jag bara berätta att jag själv i motsats till flera andra här kommer från ett närapå absolutistliknade hem. Absolut ingen alkohol någonsin förutom eventuellt någon enstaka större helg då vi hade gäster. Även då i minimala mängder.

Dock kan jag känna mycket igen mig i det som de som haft föräldrar med alkoholproblem berättar i den meningen att ni alltid var på er vakt och aldrig trygga och säkra på hur läget var och vad som väntade nästa stund. Dock i mitt fall inte pga av A utan pga av en mor med inte så bra psyke alla gånger. I mitt fall förstod jag väl nog ganska tidigt i tonåren att allt inte stod rätt till.
Förvånansvärt lika måste jag ändå säga att dessa problem är. Förnekelsen är lika stor. ”Medberoendet” eller vad man ska kalla det är likadant, eftersom detta lika skämmigt problem.

På den tiden var jag också vad man väl kalla perfektionist. Skulle klara allt och allt skulle se bra ut utåt. Som tur är har väl mina utmattningsdepressioner senare i alla fall fört det positiva med sig att jag tar livet mycket mindre allvarligt nuförtiden.

Skriver som sagt detta som en egen reflektion bara.