Senaste kommentarerna i forumet

Jag har också kommit på att jag nog inte gillar vin EGENTLIGEN. Ujuj, vad många år av självbedrägeri med god mat som krävde ett gott vin. Skitsnack! Det var berusningen jag var ute efter. Det daltas väldigt mycket med alkoholen. Sååååå många spaltmeter och avsmakningar av diverse alkoholhaltiga drycker. Fast de flesta är nog mer intresserade av procenten än av smaken. Eller har någon hört talas om sportdrycksprovning eller godaste blandsaften, va, va???
Öl tycker jag däremot fortfarande om. Dock har jag blivit en måttlighetsdrickare. När jag häromdagen unnade mig en flaska alkoholfri öl till maten fick jag faktiskt hälla ut halva flaskan - för att jag var mätt! :-) Hur ofta tror ni det hände på den tiden det var starköl i flaskan? Nä just det, aldrig! Att jag blev mätt hindrade mig inte från att dra i mig ytterligare några starköl.
Kram från Nynykter

Visst får man ro, Magnolia! Däremot tror jag att många av oss skriver här just när alkospöket sticker upp sitt fula tryne och därför kanske det verkar som om det är en ständig kamp. Personligen har jag tagit ett definitivt beslut. Jag har druckit färdigt. No more. Jag vet att det sättet att sluta är oerhört ångestladdat för många och att många här förordar "en dag i taget". Det finns inget rätt eller fel, men jag vill ändå berätta om mitt eget sätt. Att ha tagit beslutet ger mig en inre styrka som innebär att jag ägnar väldigt lite tid åt att ens fundera på att dricka. Samtidigt är det en väldigt stor omställning i livet och därför har jag ett mycket stort behov av att möta likasinnade här på forumet och försöka förstå varför det blev som det blev, varför jag blev en vindåre... Även om jag inte tänker " en dag i taget" har jag varje dag behov av att vänja mig vid ett helt nytt liv och att vårda mig själv och det nya nyktra livet.

Igår Valborgsmässoafton frågade min tonåring mig om jag kunde komma och hämta från festen hon skulle på ifall det blev jobbigt. Eventuellt skulle några dricka och min tonåring ville inte vara kvar på festen om det blev så. Jag sa att jag gärna skulle hämta henne när som helst och att hon inte behövde vara rädd förr att väcka mig.
Vilken känsla att kunna lova det! Jag var stolt över min dotters inställning och oerhört glad för att jag har blivit en förälder som kan ge trygghet. Så hade det inte varit i mitt tidigare vindrickande liv. Då hade jag nog dragit på svaret och i mitt stilla sinne tänkt "Jag får väl ta cykeln och möta henne om det blir så" .

En solskenshistoria denna soliga dag. Jag gläds åt den och åt att Dompas fågelholkar redan har fått hyresgäster!

Nynykter

små stegen är så värdefulla och sköna att ta. Inte mycket grus i skon där :-)

Denna helgen har varit jätte bra, sol, vår och trevliga vänner. Jag tror Nynykters tips om att stoppa alkospöket i en låda har funkat:-), för den har varit tyst men den lurpassar väl någonstans j där jag minst anar men jag är beredd.

Denna gången har jag varit väldigt ärlig om att jag inte dricker till de närmaste, vilket underlättar väldigt mycket för mig. Frågan kom upp om jag ville ha alkoholfritt vin igår, men jag höll mig till läsk för jag tycker nog inte om vin igentligen och det verkar rätt fjantigt att låtsas att jag dricker.

Så nu knallar jag ett steg till och växer lite till, Kramar, styrka och stolthet till er alla Kalla

ja,det är ju det vi aökisar får göra avkall på.den festliga stämningen,förväntningarna,osv,allt det positiva som hör alkoholen till,för de av oss som kan hantera den..........

Nej Anneli, inte ruta ett! Du har gjort en lång och fantastisk resa sedan den där förskräckande påskhelgen, eller hur? Alla de nyktra dagarna finns kvar. Jag tänker på pianomannens liknelse om att bli nykter är som att lära sig cykla. Man druttar omkull i början, men sen en dag kan man cykla. Upp igen, Anneli!
En härlig nykter dag i solen önskar jag dig!
Kram från nynykter

Känner igen mig i dig, starkt, snabbt och bort och man hat flytt livet en stund. Men du är stark, du skriver här och vi är här och nu tar vi nya tag. Så kramar till dig och njut av våren en stund och hämta krafter //Kalla

Inte vin, ren vodka = snabb effekt. Fördelen var att jag hann inte dricka så mycket innan jag stöp i säng så den fysiska baksmällan är hanterbar idag. Värre då med den psykiska. Fortfarande ledsen och gråtmild men nu lika mycket beroende på att jag inte fixade det igår. Jaja, tillbaka till ruta 1, alltså dag 1.

Jag måste lära mig, som kloka Stigsdotter skrev, att smaka på oron. Så här kan jag inte ha det hela tiden fram till jul. Kanske blir det lättare när han väl åkt och jag börjar få rapporter därifrån. Det finns också en anhörigförening, man kan prata både över telefon och nätet. Jag är inte ensam, ett av befälen sa så träffande att det är som en känslomässig bergochdalbana när de våra är borta. Det finns så många fler som har det som mig.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att ni har fått vakna pigga och klara i knoppen idag. Det är ett underbart soligt vårväder ute och jag ska pallra mig och mitt bakfyllebleka fejs dit ut.

Kram till er alla!

Att du sitter hemma ensam med alkoholen...vinet? Att du har så ont och är så ledsen och ensam. Jag har skrivit det förr; Men i mina ögon är det inte HELA världen om man är lite slirig på ett alkoholforum. Mycket värre att sitta helt solo med flaskan. Men där går ju åsikterna isär, en del blir provocerade av att man dricker på forum. Men det är en sak att vara småfull och ledsen, en annan att vara dyngrak och dryg/spydig/elak.
I ditt fall tycker jag nog du skötte dig snyggt. Hoppas du kan förlåta dig själv idag för att du föll igår. Det är bara att ta nya tag. Det låter kanske lite hurtfriskt...men vad är alternativet? Var stolt över dig själv, du har uppfostrat en fantastisk kille som tar ansvar...så helt fördärvlig kan du ju inte vara :-). Styrkekram/R

de tolv löftena och de inger absolut hopp (även om jag liksom du gärna ignorerar det 12:e). Tack för din respons, Adde!

Jag klarade det inte. Om det bara inte varit tomt i huset när jag kom hem. Det blev för mycket. Alla tårar jag fällt på jobbet så fort jag blivit ensam. Min lille pojk, jag minns när han låg nyfödd i mina armar för första gången, så lycklig jag var. Herregud, om det finns en gud, skydda honom för jag skulle inte klara att det händer honom något.
Och oron för att jag har hudcancer. Jag har fått uppleva att tre av mina kolleger gått bort i hudcancer. Alla var unga. En var en ung mamma med två små pojkar i förskoleåldern. Det är så orättvist!
All oro, det blev för mycket. Nu ska jag logga ut för jag är inte nykter. Men jag är fortfarande ledsen, jag gråter hela tiden. Hoppas ni får uppleva en nykter valborg för det är ni värda, ni som kämpar så.

det lite lugnt och gör det som är bra för dig Magnolia så kommer du att få ett liv med sinnesro ! Jag lade upp AA's 12 löften i en annan tråd och de ger en liten vägledning till vad du har framför dig.

Att förändra sitt liv tar sin lilla tid, det finns ingen quickfix för det. Jag hade nästan heltidsjobb hela första året med att förändra och lära mig ett nytt liv. Och det tog ungefär 1,5 år innan jag hittade min egna identitet så jag visste vem jag var och inte bara såg missbrukaren i spegeln varje morgon.

Idag har jag inga problem med alkoholen på så sätt att jag inte ständigt bevakar allt jag själv gör MEN jag vill gärna påminna mig om vem jag är så jag aldrig glömmer det. Att påminna mig gör jag här med hjälp av er och jag går ibland på ett aa-möte och jag är trogen gäst på Gullbrannakonventet utanför Halmstad första helgen i september.

Idag tycker jag att jag har ett väldigt bra liv fast jag är alkis, nykter sådan idag !

hur vi missbrukare fungerar! Vi känner ju alla igen oss i varandras beteenden. Men ni som har varit nyktra i flera veckor: Ni verkar njuta av nykterhetens fördelar (förstås), men verkar samtidigt ändå kämpa med "alkospöket" (han/hon i urtvättad burka ;)) i princip varenda dag. Är det så illa - får man aldrig någon ro?

Kramar i massor/Magnolia

...tror jag det är Eken. En process där man för sig själv funderar, klurar och analyserar. Hur känns nu det här glaset, hur mår jag nu när jag dricker, hur mår jag nu när jag vaknar, var det värt att dricka, vad var det som gjorde att jag drack fast jag bestämt mig för att låta bli osv osv. Precis som du gör när du ser att du återfår kontroll och självförtroende, gamla vänner, samt att ett drickande ger sug dagen efter.

Detta är funderingar och frågor som måste till för att man ska klara det i längden. Tror jag.

Önskar också dig en fin och nykter helg!

Ja visst vore det skönt att kunna hålla sig till! Jag kan ju bara utgå från mig själv när jag säger att jag tror det är svårt att hålla sig till normaldrickeri när man väl klivit in i ett slags beroende.

ibland har det hänt att jag t.ex. gått på afterwork med kollegor, druckit ett glas och känt mig sååå duktig. Titta jag kan ju! Sen på helgen har jag belönat mig med ett glas till bara för att jag var så duktig sist. och så blev det ett till och ett till och ett till och ett till...

Jag var på tjänsteresa i fredags, där fanns flera tillfällen att dricka. Till middagen drack jag det lilla som serverades förrätts- och varmrättsvin, sedan stoppade jag. Visst var jag duktig? Men sen på lördan när maken säger att han ska åka och handla så tänker jag "ja, undrar om det finns något litet kvar i barskåpet som jag kan suga i mig?". och DET är ju verkligen inte normalt för fem öre!! Det att alkohol skall uppta så mycket av min vakna tid. DET är inte normalt och suger alldeles för mycket energi ur mig, skulle hellre slippa alla dessa tankar. Normala människor kan dricka ett eller ett par glas vin UTAN att fundera så himla mycket före, under eller efter som vi andra håller på med.

Nå, detta är hur jag fungerar, jag inser att jag inte är den där normaldrickaren hur gärna jag än skulle vilja vara det! Kramar och styrka till dig!

...den slipper man nog aldrig ifrån. Jag minns när jag åkte med gymnasieklassen till Kina och min mammas oro över att hon inte fick tag på mig via telefon (fanns ingen mejl på den tiden ;-) när hon här i Sverige läst om avrättningar på något torg i Peking och hur orolig hon var över att vi skulle cykla rätt in i något farligt. Jag förstod inte varför hon var så orolig, jag hade ingen aning om att detta skett och såg ingen risk med någonting överhuvudtaget.

Idag när jag själv har två döttrar kan jag bara beundra henne för att hon överhuvudtaget lyckades släppa mig ut genom dörren :-)

Försök att smaka på din oro istället för att försöka svälja den och vilja dämpa den. Den finns där och det är OK. Du FÅR vara orolig, det är OK. Vore konstigt annars. Det hör till. Att dricka kommer inte att dämpa oron det kommer bara att lägga andra jobbiga känslor ovanpå detta.

Försök känna att du är stolt över din fina modiga son som ställer upp för människor som har det jobbigt på så många sätt som vi inte ens kan förstå. Han har gjort ett fantastiskt val utan att sätta sin egen rädsla först. Nu gör du ditt val så att din son slipper oroa sig för dig därborta!

Många styrkekramar från mig!

Höll på att skriva att jag förstår dig som mamma med oro för sitt barn och sedan dina egna problem. Men Annelie både du och jag vet att allt blir så mycket värre när man försöker döva det, för uppvaknandet måste ju komma. Så styrka till dig och skriv i kväll om du vill, jag tittar in med jämna mellan rum. Kalla

Kan bara skrika HEJA DIG! Hoppas att det går bra i kväll och det klart det gör. Men tänk att hjärnan är så kidnappad att man faktiskt gör det du säger, smyger runt och lyckas blir skitfull fast man inte skall dricka något.
Men idag är vi nyktra, många kramar, styrka, stolthet Kalla

Men jag är inte stark. Inte nu. Och var ska jag hitta styrkan om jag inte får söka den i flaskan? Gudarna ska veta att jag haft många monologer med mig själv idag. Idag borde jag väl ändå få trösta mig och dämpa oron? Men ändå vill jag inte. Det är tungt nu. Vet inte hur det blir i kväll.

...alla rara människor som får mig att le och känna den värme ni sänder. Tack för att ni finns!!

Ja det var skönt att komma hem från tjänsteresan utan att vara illamående, bakis och fylld av funderingar över vad som skett och inte skett kvällen innan... Maken var ju naturligtvis avvaktande och menade att vi måste prata om det här. Han undrade ju också vad jag hade druckit - allt var ju nu slut hemma. Ja nu är det ju det!

Ibland får man vara den större människan, jag bad om ursäkt och fick till slut ge honom en kram. Jag gillar ju egentligen den här mannen, han är bra på många sätt och vis. Även om vi så småningom eventuellt skall gå skiljda vägar för att kärleken tagit slut så är han far till mina barn och vi måste kunna upprätthålla en vettig relation. Som någon påpekat tidigare kommer ju mycket av hans dåliga sätt mot mig sig säkerligen av att han själv mår dåligt. Och det vet ju jag att han gör och har gjort, så mycket har han ändå kunnat berätta ibland när vi haft våra konfrontationer. Detta ursäktar inte ett dåligt beteende och jag tycker fortfarande att man skall vara rädda om varandra även om man själv mår dåligt men det är en förklaring. Och jag måste försöka ha självinsikt nog att kunna erkänna att inte jag heller alltid visar mina bästa sidor mot dem som står mig allra närmast.

Jag beslutar mig för att ta frågan om vår relation sedan. Först skall jag skärpa till mig, se till att hitta mig själv igen, bli nykter. Nu är det verkligen rensat hemma. Finns oöppnade "finflaskor" men någonstans där har jag en gräns (tror jag, hoppas jag). Ikväll ska vi bort och han undrade om det var ok att han dricker vin. Suck. Jag kan bara hoppas att värdfolket inte har en bib i sitt kök för då finns det risk att jag står där och kranar. Det kommer inte att finnas tillfälle för det eftersom de har öppen planlösning och det kommer att finnas folk (familj) som vet att jag inte skall dricka i närheten hela tiden. Men jag oroar mig för att jag, istället för att ha trevligt, kommer att fundera över när lämpligt tillfälle att smyga fram till biben kommer att visa sig....

Det är det här som gör att jag inser att jag verkligen inte vill dricka mer. Den mentala besattheten, att det ständigt skall pågå något slags inre monolog som handlar om alkohol. Jag har sagt det för och säger det igen, högt till mig själv och till er: det är ju bara en dryck, den ska inte få lov att ta så stor plats i mitt sinne!!!

Hoppas ni alla mår bra. Idag skall vi inte dricka en endaste a-droppe!!

Du är stark du klarar det här, du finns i mina tankar//Kramar och en jäkla massa styrka Kalla

en svensk klassisk suparhelg.

Enl vissa undersökningar så har krökandet bland ungdomar gått ner och det är ju en positiv trend. Hoppas bara att det inte blir som i Stockholm där kidsen istället gått över till hasch och marijuana. Då måste jag ju säga att jag föredrar alkoholen som ju ger biverkningar ganska omgående och inte som vid haschanvändning kanske först om 10-15 år. En senildement 35 årig haschrökare är inte så kul.

Föreningen Missing People har ju sökt efter en ung kille i trakterna av Nyköping utan att hitta honom. Han blev avvisad från en fest efter lite bråk och försvann efter det. Det han och hans kompisar har petat i sig gör mig mörkrädd, egentillverkade piller bestående av Rohypnol,SPICE, en typ av benzo samt Tramadol nersköljt med alkohol.Min begränsade kunskap om droger säger mig att den blandningen är avslappnande och lugnande men enl kidsen så blir man piggelin ! Och får oanade krafter till att festa. Ungefär som jag inte riktigt fattade när folk pratade om att ta en "näve" sömntabletter och en folköl så kunde de jobba hela dagen på en kemisk fylla utan att lukta något. Ok, som beroende söker ju jag kickar, men jag har ju faktiskt haft en rädsla för att supa sönder mina inre organ och det har haft den positiva effekten att jag aldrig någonsin testat droger. Jag är rädd för vad drogerna gör med människor.

En vanlig normal alkis kan jag hantera för jag vet hyfsat väl vad som rör sig innanför pannbenet men ungar som går på sån där smörja har jag inte susning om hur de fungerar. Jag tycker bara de är så fruktansvärt opålitliga.

Mina erfarenheter från majbrasor består till största delen av sådana där tillställningar i någon förenings eller kommunal regi. Ofta är det en tilldragelse med massor av folk och numera en härlig blandninga av olika nationaliteter som ger lite skjuts åt det hela istället för en massa stelfrusna svenskar som inte törs "sticka ut". En sak som slagit mig under senare år är att det sällsynt med påverkade unga eller vuxna vid dessa eldar. Jag vet inte om det alltid varit så eller om det är en förändring som skett. Trevligt tycker jag i alla händelser att det är.

Ta hand om er och era barn i kväll och måste ni få en kick, SNÄLLA, använd bara alkohol då !

Uppgiven, tom. Vågar inte känna.

Hur ska jag orka?

klart att ni skall följa med på resten av resa, en av mina nya laster är ju att hänga på denna sidan :-)
Och Adde jag skall försöka hålla mig till punkterna och vill Gud vara med på ett hörn kan hon väl få vara det :-)

Även jag saknar "de goda stunderna" ibland. Men det är egentligen inte smaken av vinet eller berusningen som jag saknar. Jag saknar vinet som någon slags "markering" att det är fredag, långhelg, bjuds på god mat eller whatever. Har svårt för att sätta ord på det här, men när jag ser grannarna sitta och huttra med sina vinglas på altanen fredag eftermiddag, då saknar jag det där att öppna boxen, hälla upp första glaset och tänka "ja, nu är det helg". Det borde ju gå att ersätta den där belöningen med något annat? Jag är lite vilsen. Häller upp en kopp te till, äter lite choklad, men det blir liksom inte samma sak... Mentalt inser jag att " belöningen" för min del snabbt blev till ångest och självförakt, men jag kan ändå sakna känslan.

Dompa: du har ju redan fått en massa uppmuntrande tillrop här och jag kan bara instämma i allt som skrivs, men jag vill tillägga att ditt liv ju faktiskt varit extremt turbulent de senaste månaderna. Det är ett under att du ens sitter ihop i ett stycke om man tänker på all destruktiv dramatik. Tacka f-n för att du blir lite deppig... Jag är glad för att du får vara i en trygg miljö just nu, hur trist och styrd den än är. Att du får fokusera helt på nykterheten och vara ledsen i lugn och ro eller njuta av korvgrillning i skogen. Faktiskt ett underskattat nöje det där jobbet med att få ihop bränsle, tälja korvpinnar och kremera charkuterier :-).

Kramar från Nynykter