Senaste kommentarerna i forumet

liten shoppingtur och köpt plantor. Blev bekräftad i hur olika barnen med respektive + ytterligare en upplevt missbruket. Jag är inte förvånad över något annat än att personer som haft med missbrukare att göra och sett (och talat om) hur det är ställt fortfarande hällt i och fyllt på... Talat med Mm om detta - han var inte med i samtalet. Jag uppmanar dem som talar "genom" mig att tala direkt med mannen och klargör mina ställningstaganden. Just nu känner jag mig ganska låg. Inte oväntat det heller och helt naturligt men inte särskilt kul:(

/ mt

andas frihet o lätthet.
ha det gott

Kristi Himmelsfärdshelgen är www.gotlandskonventet.se och jag ser nu hur många vänner i gemenskapen börjar planera och styra och ställa för en semestervecka på ön under den tiden. Jag är så fascinerad över att folk från snart sagt hela Sverige masar sig dit för att umgås och ha trevligt i en ärlig och öppen stämning. Att stämningen är avklädd och öppen i en samling med nyktra alkoholister finns många bevis för, senast denna lovsång : http://blogg.tara.se/elizabethgummesson/2012/05/03/jag-hade-inte-behovt…

Jag var tyvärr inte på denna föreläsning men har flera vänner som var där och känslan var absolut ömsesidig och jag vet att många fler hårdhudade föreläsare har häpnat över responsen de får från oss.
En anledning är utan tvekan att vi inte längre behöver gömma oss bakom en för tillfället vald mask eller att vi inte behöver skämmas för att vi skrattar på "fel" ställe. Vi har lärt oss att vara oss själva med våra fel och brister.

Nästa helg har vår förening Gamla i Gården vårmöte och Annika Östberg är vår gäst på eftermiddagen. Jag har träffat henne förut och är våldsamt imponerad över hennes resa bort från ett tungt heroinmissbruk till det liv hon lever nu. Det är inte många som överlever heroinet. Hon använder också programmet fastän anpassat till narkotika och går således på NA så vi förstår ju varandra perfekt när vi hänvisar till olika känslor och värderingar.

Jag trivs avgjort bäst i sällskap med nyktra och drogfria människor där jag vet att respekten är ömsesidig och ärligheten är det viktigaste vi har tillsammans med kärleken till andra. Ingenstans i samhället upplever jag en sån förtröstan till livet och en tillit till att allt "löser sig" om jag bara litar på det. Jag kan verkligen släppa taget i sammanhanget och bara vara.

Det är en väsentlig skillnad mot hur mitt aktiva liv såg ut.

Nästa vecka ska jag också hälsa på en god vän som ännu inte accepterat sitt missbruk och nu ligger på avgiftning. Denna gången höll det på att sluta i sorg. Vi ska kramas länge och bara vara tillsammans en stund över en kopp kaffe :-) Det är väl inte jordens trevligaste fikaställe men det kunde ha varit begravningskaffe som jag skulle till.

Idag ska jag vara nykter hela dagen :-))

Ps Jag diggar Elisabeths beskrivning : "det är färg-tv hela vägen" Hur bra som helst :-))) Ds

Just så är det för mig nu, alkospöket har bytt taktik och säger att nu är du botad och kan börja leva som vanligt. Och det skrämmer mig riktigt för visst skulle det kanske funka några helger, men sakta och helt säkert skulle dras ner i det svarta hålet.
Så jag har laddat upp med en massa läskiga minnesbilder i huvudet som jag skall skjuta alkospöket med när den visar mysiga grillkvällar. För denna gången har jag facit, vet att det kan bara sluta med kattastrof så nu tar jag ett steg till på den här stigen framme är jag inte på länge men dit skall jag."I may not be there yet, but I'm closer than I was yesterday."Kramar Kalla

Kan bara säga att själv mäktade jag inte med några dryga två veckor i början av min "forumkarriär", så där ligger du före åtminstone mig :-)

Själv har jag bättre erfarenhet av hudcancer (om man kan nämna bättre i samma mening som cancer..), morsan har haft det, syrran likaså, båda den tyngsta varianten (malignt melanom) och båda har överlevt. Nu har vi förvisso god koll på födelsemärken men prognosen är hyfsat god, det sprider sig i regel inte jättesnabbt.

Vad Freud skulle sagt om följande vågar jag knappt tänka på ;-o men min fd flickvän har också haft åkomman, dock i den mildare varianten, "bara" hudcancer. Men det var säkerligen efter att ha frotterats med Familjen Blek där Malignt melanom är ungefär lika naturligt som att gå på toa ;-) som gjorde att hon i tidigt skede kollade upp det aktuella födelsemärket.

Har du fått svar ännu?

Ha en bra dag.

så krasse och luktärter... Fröna har legat i blöt, nu ska dom i jorden och ut i växthuset. Jag är ingen bra odlare men det är Mm så han får vara överansvarig. Fiskesäsongen ska inledas med nätläggning, sannolikt blir det rökt abborre till middag imorgon. Det blir bra, ett återseende med en del av dem som var här på valborg. Igår var jag med nuvarande och tidigare jobbkompisar på fina krogen. Åt gott, pratade och skrattade.

Återfallet finns som en skugga som skär igenom tillvaron men inte förmörkar mitt liv. Så är det - fick fundera en stund för att hitta den rätta formuleringen.

Läste i Craig Nakken i morse om vikte av att skapa goda ritualer i tillfrisknandet. Att skriva här har blivit en ritual för mig - det för mig närmare mig själv och ger mig del i en gemenskap.

Det kräver en hel del att förändra vanor och skapa nya mönster som kanske kan bli ritualer. Jag ska jobba på det mer medvetet än tidigare. Lämna speciellt en dålig vana (mönstret vid hemkomst efter arbetsdagen) som suger och söka nytt att ersätta dem med - något livgivande. I möntret vid hemkomsten är Mm faktiskt en möjliggörare - herregud, det är en insikt! Jag ska tala med honom om det redan idag. / mt

Ha ha, du kan nog hoppa över det där frågetecknet efter rubriken (Morgonpigg?), det känns lite överflödigt sådär lite innan kl.06 :-)

Med risk att framstå som en sur Svensson så håller jag med, tv-tablån är ett sorgligt kapitel på senare år, med eller utan alkohol i kroppen.

Minns förresten att du i tidigare skede funderade kring Naltrexon och huruvida detta kunde tänkas vara beroendeframkallande eller inte, men Mr Addicted Personality kan med stor säkerhet hävda att det inte är det. Jag tänkte samma tanke inledningsvis då det fungerade väldigt bra på mig, att nu ersätter jag ett beroende med ett annat, måhända att det senare är något mer hälsosamt, men dessa farhågor kom helt på skam. Å andra sidan fick jag mot slutet en alltmer tilltagande känsla av rastlöshet av Naltrexon, så det kan ju ha underlättat att sluta.

En annan rolig grej som måste kommenteras är att du uppfattat mig (och PP har jag för mig) som typ macho-sport-killar ungefär :-) Om PP är det må vara osagt, men för egen del stämmer det inte alls särskilt bra, visst har jag ett snudd på osunt fotbollsintresse men jag är oerhört egen, en kuf enligt vissa. Om det är bra eller dåligt må vara osagt, men helt klart är det så. De värsta dragen har slipats bort med åren och i vuxen ålder är jag rent utav hyfsat "normal", åtminstone på ytan ;-) Jag minns en musiklektion på mellanstadiet, vår lärare hade i högst pedagogisk anda med kamratskap och respekt som mantra, kläckt idén att var och en av eleverna skulle lyssna på varandras musik utan att kommentera i negativa ordalag. Detta tog ju några lektioner i anspråk och saken blev ju inte bättre av att undertecknad valde Pink Floyds 25-minutersepos "Atom heart mother" :-)

Så jävla läckert egentligen! Klasskamraterna himlade med ögonen, antingen var man synthare eller hårdrockare, Pink Floyd var inte riktigt det hetaste i åldersgruppen i mitten av 80-talet. Flera gånger tändes hoppet att "nu är den slut", men istället kommer den in i en andra, tredje och fjärde andning. Läraren såg för övrigt något besvärad ut över situationen, men det var aldrig tal om att avbryta mig.

Konstigt nog var jag inte mobbad, eller så märkte jag helt enkelt inte det :-)

var absolut en klargörande händelse som kan leda framåt eller bidra till ett uppbrott. Jag hoppas det det första. Det som var bra var omständigheterna som gör att det inte går att förneka eller betvivla i efterhand.

Idag har jag läst högt ur Craig Nakkens bok Jaget och missbrukaren som har gett mig många insikter. Därtill lite ur AA-boken Leva nykter. Genom allt mitt läsande och samtalen här har jag insett mycket om mig själv och mina missbrukarbeteenden även om de för min del inte handlar om droger. Vet inte om det är "rätt" eller "fel" - kunde inte låta bli för de böckerna är så fyllda av klokskaper.

Så bra att du hade en tillfällig och kort realtion till tobaken. Samla på livgivande ritualer - säger jag, inspirerad av Craig Nakken. Ha en fin dag! / mt

TACK goa goa ni för uppmuntrande ord om Kärleken! Oj vad det värmde!

SOm du säger Dompa; har man ens varit REDO för kärlek med VInet som Älskare? Tror inte det..Tack!

Och Nynykter: javisst att man är beroende av massor av underbara saker! Det behöver inte vara fel utan bara berikande.

Ska försöka göra mitt bästa men jag kan känna som missbrukare att jag har ett problem med gränser och närhet...har en tendens att endera dra mig undan eller komma för nära...han vet absolut ingenting..

Nu måste jag hasta och jobba,skriver mer sen men jisses Dompa vad du är aktiv och stöttar här på forumet, trots att du sitter där du gör!

Vårkramar till er nu,speciellt hårda, och sen några till alla andra som kämpar därute!

Tillsammans....ja ni vet!

Håll fokus-we can do it!
/Lilja

Vad hemskt det är att det är hemmet som är din trigger. Det var det på sätt och vis för mig med. Visst kunde jag ta en drink med kollegor efter jobbet...eller en öl med en kompis. Men det var när jag satt i soffan hemma med mina nära...som jag inte kunde sluta. Där fanns helt enkelt en usel kommunikation. Ibland blixtrade till och den vackraste och jag nådde varandra. Skrattade, pratade, älskade... Men oftast bara undvek vi...hon i köket...jag i soffan. Så djävla underligt. Som du påpekat...det är ju mot sina kära man ska visa sina bästa sidor...men så blev det inte. Tänk på det...och Lilja vars ex:s nuna lockar fram en sån stark reaktion ;-). Jag inbillar mig...kan ha helt fel...att du kanske skulle må mentalt bättre...ensam. Men det är ett stort steg...barn, ekonomi, rädslan för ensamhet, mista stora delar av sitt nätverk. Det är därför jag fortsätter om att tjata om din minisemester...när du bara känner efter. Kram, kram /Dompa

Ännu en bok åker upp på min "att läsa" lista. FB-citatet var också bra. Liksom du kalla känner jag att jag måste förbereda mycket. Nu när sommaren kommer, man har varit vit ett tag. Börjar kanske inbilla att man kan dricka lite normalt. Nu är jag inte där än...men visst kommer jag att framför allt VILJA tro det. Men vi kämpar på...får hjälpas åt...förbereda oss. Du har det; styrka och stolthet! /R

Kanske var återfallet "bra", att allt kom ut ännu mer. Att förståelse från barn ökat både för hans och din sits. Att du kanske inte är så "sträng". Att du kämpar för din kärlek. Ja, ja kanske var det inte bara av ondo. Önskar dig en fin helg...en helg utan oro för gömda flaskor och bra samtal...men även lite vanligt dj....skoj! Kram - från mig, som nu har kickat min rökning. Det var underbart men kort. Hade jag gett det en vecka, hade jag torskat totalt. /R

Jag tror att den värsta chocken kanske har lagt sig. Du visste ju att din son skulle iväg...men att verkligen säga hejdå...på ett tag...det är tufft. Mera tufft kommer att följa. Nyhetsrapporteringar från oroshärden. Det är då du ska hänga på anhörigsidan...inte över vodkaflaskan.

Fint det låter med allt planterande. Vågar inte ens tänka på hur min trädgård ser ut. Ingen har brytt sig. Jag har aldrig fixat mkt. Min fru planterade allt...i år har det inte blivit så...men kanske kan jag rädda lite när jag kommer hem. Är ju sjukskriven en månad till efter utskrivning.

Jag hejar på dig. /R

Jag saknar dig och din sarkastiska humor...älskar sådant. Läste ngn stans att ironi är den lägsta formen av humor. Jag gillar ironi och sarkasmer. Kanske är jag född elak? Men, men... Nu undrar jag mer hur det går för dig? Vill inte att du sitter där ensam och saknar din livskamrat...han som du skrattade med. Hoppas du umgås med dina vänner och inte ensam med vinet. Vill bara skicka en riktig stor, lång styrekram. /R

Yep...men detta är ngt nytt. Sedan jag slutade med kvällswhiskyn i soffan framför TV:n. Då kunde jag sitta där till 2 på natten trots jobb dagen efter. Inbillade mig att jag kopplade av...fast jag faktiskt bara drack mig till sömns. Till saken hör att jag mycket sällan har sett ett tv-program jag gillar. Med undantag av ngn bra film eller dokumentär tycker jag att det mesta är ren skit. Nu när jag är nykter tycks det ännu värre. Mitt liv är för kort.

Så efter middagen som vi äter 19-20 här är det bara lite kvällssnack om hur dagen varit. Vad har vi lärt oss, vad har stört...etc. Sen är det fritid. Då tar jag mig en långpromenad/korthalt. Kryper i säng med en bok och somnar oftast före 23... Vilket innebär att jag vaknar vid 04/05. Tycks ej ha samma sömnbehov som andra som försöker nyktra till. Men jag gillar mina lugna mornar.

Har ej läst boken VD, men nu står den på min "att läsa lista"...låter spännande. Mindre spännande var det om att höra om de unga armskärar flickorna som blir hopsydda utan bedövning. Fy fan, är det sant? Anar att det är så eftersom du verkar veta. I mitt fall gjorde väl ickebedövningen så mycket. Eftersom det ändå inte gick att göra mer än spjäla och tejpa. Men visst hade en spruta suttit fint när doktorn höll på.

Har sett körsbärsblommorna i Kungsträdgården, senast ifjol. Håller med om att det är vackert...men det är ju så kort...

Alkoholterapeupt ska jag börja hos efter utskrivningen...så inte blir jag bara utkickad. Skulle säkert få stanna ngn vecka till också. Men nu måste jag ut...jag vill ta itu med vardagen. Jag vill tro att jag fixar det. Här i detta "icke liv" kan jag ju inte trycka för evigt. Håller focus, har inte ens köpt nya cigg...trots att det smakade så gott ;-). Ha en skön nykter lördag. /R

Är så glad för din skull. Ta inte ut olyckan i förskott. Jag förstår hur din alkoholteraupept tänker men VAD är det som säger att ngt kommer att gå åt pipsvängen? Njut av karln, njut av våren. Tror inte du har bytt ut vinet mot kärlek? Hade du ens varit redo för kärlek om du inte dumpat vinet? Nej, för fan fortsätt som du gör. Önskar dig all lycka. Kram Dompa som också är beroende av forum.

Klart du skall använda den hjälp du tycker du behöver för att nå dit du vill. Skickar dom bara hem dig, men det måste väl finnas ett planerat stöd när man kommer hem eller? Vågar nästan inte fråga för jag hoppas så att det finns stöd när man kommer hem.
Så lyssna på Lilja och håll focus nu Kram, styrka och stolthet Kalla

att ladda upp bilder här skulle jag lägga min finaste av körsbärsträden som just nu blommar i kungsträdgården. I hopp om att det skulle få dig att känna att det går rätt bra att bo här söderöver, någonstans.

Har du förresten läst Tusen små bitar av James Frey? Det finns en scen i den där tandläkaren gör några rotfyllningar och löständer på honom utan bedöving, för att han är inlagd på ett behandlingshem. Det blev värsta rabaldret om den där boken, som jag älskar btw, för att det visade sig att allt inte var sant, bland annat det där med den långdragna tandläkarplågan utan smärtlindring. Till och med Oprah var helt förstörd för att hon tyckte att hon blivit lurad. För killen hade nämligen fått bedövning.

Men här i Sverige, lutheranismens och det sammanbitna lidandets land, här praktiserar vi detta i praktiken. Ingen bedövning till missbrukarna, vad som än händer. De får skylla sig själva (liksom kvinnorna som skär sig i armarna och blir hopsydda utan bedövning, med det är ett annat inlägg)

Du får ursäkta men det är rätt knäppt och just därför även lite småroligt

Trevlig helg alla snyggingar
VD

Vad skönt att du mår bättre, nu njuter vi av våren. Här har också inhandlats massa växter som skall ner.Kram Kalla

Ha en jätteskön helg!

"Men jag vet knappt vad jag vill, för jag tror inte jag känner mig själv längre. Visst låter det hemskt? "

Ja det var hemskt att inte riktigt veta vem jag var, vilken identitet jag hade. Jag var vilsen, fruktansvärt vilsen, och jag blev det efter mitt första nyktra år och du är redan där :-)

Jag famlade i blindo och visste inte alls vart jag skulle i livet eller hur jag skulle komma dit. Jag frågade folk och fick svar som jag inte förstod. Då. Jag var tvungen att mogna och växa i min takt, det gick inte att skynda på svaren, jag var tvungen att ta dem i den takt som jag själv behärskade.
Min egna "förlösning" kom på ett avslutningsmöte på AA's konvent i Gullbranna när en anhörig till en alkoholist klev upp på scenen och berättade om sitt liv och hur hon kommit dit och jag kunde direkt överföra hennes historia till mig själv. Helt plötsligt insåg jag att jag hade alla svaren och att jag nu var mogen för att utforma mitt nya liv. Den känslan när jag insåg det är obetalbar och är min definitiva vändpunkt till min sköna nykterhet. Jag blev "Någon" även i mina egna ögon sett. Efter den dagen ändrade jag mitt sätt att presentera mig på AAmötena med att säga : Jag ÄR *** och jag är alkoholist......så att jag påminner mig om att jag ÄR en egen person som är värd att älskas precis som jag är.

Min självkänsla var i absoluta botten medan mitt självförtroende var rätt högt när jag klev ut i nykterheten men med nykterheten omvärderades mitt synsätt på mig själv och fick sitt riktiga genombrott när ovanstående hände och nu försöker jag fylla på min självkänsla med jämna mellanrum för att behålla mitt "måbra"-mående. När jag börjar se ned på mig själv och tycka att jag är en rätt missanpassad figur är jag i farozonen och jag måste ta mig ur det.

Du är påläst MissH och du känner dig själv så du har kommit en bra bit på väg och har du redan börjat fundera på att ändra småvanor så har du tagit stora kliv mot nykterheten. Att låta tankarna virvla på kvällen är en kanonlösning på att göra ett fint avslut på dagen framförallt när man kan kolla in skeendet utan att slå på sig själv utan bara göra konstateranden om hur det blivit. En riktigt förstärkande sak är att gratta sig själv till en bra dag i nykterhet för om dagen varit lite smådjävlig och jag går och lägger mig nykter så är det värt en applåd ! Och går jag och lägger mig nykter är chansen rätt stor att jag vaknar nykter och kan ta mitt beslut igen :-)

Ta hand om dig !

Tack för alla fina kommentarer och all pepp, känns skönt att höra att vi är flera med liknande problem! Jag suger just nu åt mig allt, alla erfarenheter och kloka ord...

Jag tror ni har rätt, det är insikten och erkännandet som gör mig lugn. Känns som om jag står med båda fötterna på jorden, om ni förstår hur jag menar! Känslan av rädsla sköljer över mig ibland men jag gråter ut den, min första (nyktra) gråt på länge! Vad roligt Adde att du skriver om din vardagliga förändring, skrattade när jag läste för precis så gjorde jag igår! Valde en annan väg hem från jobbet, lite småsaker för att markera min ändring! Men framför allt har jag grubblat mycket på alla stora förändringar som måste ske. Det är så lätt att tänka att "bara jag slutar dricka så blir det bättre...", men för mig ligger problemet djupt har jag förstått, jag måste ändra mycket i mitt liv. Hur jag ser på mig själv, hur jag behandlar mig själv och i förlängningen andra runtomkring mig. Jag har så många tankar som virvlar omkring i huvudet att det är svårt att få ut dom i logisk följd, ni får ha överseende med mitt flummeri, haha! Men jag begriper nu att alkoholen har fungerat som ventil för mig. Det är den väl för många gissar jag, mer eller mindre, men för mig har den blivit min enda ventil. Så länge jag kan minnas har jag stängt av mina känslor, trängt bort dom, åsidosatt mig själv för att behaga andra, att serva andra och tillgodose andras behov. Mest för att jag varit rädd att inte bli omtyckt tror jag, hatar konflikter. När jag tänker efter har det nog varit så alltid, minns att jag tog ansvar för mina föräldrar redan när jag var tre-fyra år och dom skildes. Jag vill absolut inte framstå som en martyr, jag har nu i vuxen ålder själv ansvar för att sätta mina egna gränser. Jag har nog knappt haft några, min strategi har varit att låta människor trampa på mig tills jag fått nog och gått. Aldrig vågat säga ifrån under tiden, hellre offrat hela relationen. Försökt se till att andra har det bra och sedan blivit bitter och arg när jag inte fått samma behandling tillbaka, trots att jag aldrig begärt det! Förstår ni hur jag menar? I mitt huvud är det solklart.

Igår gick jag ut på promenad i det vackra vädret, och som vanligt började jag ånga på, man måste gå snabbt för att hinna tillbaka innan lunchen är slut, och för att förhoppningsvis förbränna några av salladsbladen jag äter till lunch. Men så hejdade jag mig, tvingade mig själv att stå still, titta på allt det vackra runtomkring, lukta på våren. Kände efter. Och det var så vansinnigt skönt, för det gör jag aldrig. Jag känner aldrig hur det känns eller vad jag vill. Jag bara gör. Jag gör vad jag tror att andra tycker att jag ska göra, eller vad jag tror att jag vill göra. Men jag vet knappt vad jag vill, för jag tror inte jag känner mig själv längre. Visst låter det hemskt? Jag har nu två kvällar i rad försökt gå och lägga mig och bara somna, utan tv eller ljudbok. Kan ärligt säga att jag inte minns hur länge sen det är jag klarade det, kanske tio år sen? Det går inte, tankarna bara far runt, försöker i en timma ungefär sen tillåter jag mig själv att lyssna på Karlavagnen. Tror det är bra dock, att låta tankarna virvla, det är som att prata med sig själv. Jag blir så ledsen när jag inser hur jag levt, bara farit fram i 180, varit duktig, ställt orimliga krav på mig (men inte tyckt de var orimliga för alla andra kan ju) och så fort det blivit jobbigt har jag bara sprungit fortare, shoppat mer, flyttat, flytt, bytt vänner, bytt stad, bytt jobb, snyggat till fasaden ännu mer. Och druckit. Mer och mer, för det var enda sättet trodde jag. Så sjukt nu när jag ser det klart. Att vara full var perfekt, jag kom ju undan med allt. Gud vad skönt att få bete sig som en idiot och ha något annat än mig själv att skylla på! Och så skönt att bedöva alla känslor, bara glida bort. Inte ens då jag hamnade i depressioner och fick panikångest förstod jag, det var förmodligen min kropp som skrek att jag skulle lyssna! Men då sprang jag bara ännu fortare. Usch, vad jag blir ledsen, vad har jag gjort med mig själv?

Lovar mig själv att försöka lyssna. Och att inte dricka. Har förstått att man ska ta det i små steg, även om jag vill lova mig själv att vara nykter resten av mitt liv! Så jag lovar att inte dricka något idag. Vad säger ni andra?

Åh vad härligt att höra att du hänger i, Lilja! Själv vet jag inget om alkoholterapi, men en hel del om kärlek, så jag säger bara njuuuut!!! Herregud, det blir lite för dogmatiskt om allt som är härligt och roligt i livet ska betraktas som beroende eller missbruk. I så all är jag beroende av
- mina tre barn
- min särbo
- humor
- vackra tekoppar
- fina kläder
- promenader längs havet
- smycken
- snittblommor
- bäbisar
- snälla hundar
- surdegsbröd
- saltlakrits
- det här forumet
- och allt annar som gör livet glatt :-)

jag tror jag lägger in mig för avgiftning med en gång...

Kram från Nynykter

Det är på något sätt så enkelt i min familj på makens sida, det serveras vin till maten hos svägerskan men plötsligt dricker inte svågern heller alkohol längre - har kommit in i något slags tränings- och renlevnadsperiod. En annan dricker cider, jag har tagit med mig en flaska blåbär. Nu är det bara min svägerska som dricker ett glas vin och min make som vill dricka lite mer än andra. Det är liksom ingen stor grej. Känns bra.

Men det är när jag är hemma som det är svårt. "Bara ett glas för att känna.." ja vad?

Nå idag bestämmer jag mig för att försöka stanna kvar i den känsla som jag hade i går kväll: vad skönt det är att känna sig trött efter att ha jobbat hela dagen och inte för att jag har druckit. Jag är helt närvarande. Idag ska jag inte dricka oavsett vad som händer!

Bara en reflektion runt det du skriver; för mig gick ett hemskt äktenskap och drickandet hand i hand, typ hönan och ägget, vilken kommer först?

Var och en gör efter sin skalle men jag tror jag supit ihjäl mig om jag inte flyttat från honom!

Det var en stor befrielse komma ifrån. Att jag sen började hinka ordentligt berodde på ett svårt arbete, sviter efter ett svårt liv, att han inte släppte taget osv men JAG hade INTE kunnat tänka "nykter först och sen flytta" eftersom vår dåliga samvaro gjorde det OMÖJLIGT sluta dricka!
Än idag när jag ser hans nuna kan jag få en längtan till BOlaget..

Bara som en tanke STigsdotter..

Kramar till dig du Starka!!

Lilja