Senaste kommentarerna i forumet

där vi återkommande talade om det som hände på Valborg. Vi grillade korv i spisen och då kom jag plötsligt ihåg när jag insåg att han druckit - han skulle tälja grillpinnar och det blev inte gjort. Vi talade om det och några andra minnesbilder. Skammen och plågan var mindre igår (som det är) och vi talade om att därmed sjunker benägenheten att söka hjälp.

Han är lättad, och "livrädd" och jag är bara lättad över att bilden blev så tydlig och klar och att han talat så öppet med så många (= tre barn + AA-jouren). Han har nu ett litet nätverk att vända sig till på ett öppet sätt. Även om barnen vetat har de haft olika bild och öppenheten har stigit med flera hundra % eller så.

Utmaningen är att hålla taget - förutsättningarna att göra det tillsammans har ökat. Jag är så medveten om att det inte är lätt - men jag är tveklöst inställd på att fortsätta vår gemensamma livsresa.

Också idag känner jag att återfallet har tillfört möjligheter och att det kanske var nödvändigt för att öppna fler dörrar. / mt

Åkte och köpte massor av penséer (så härligt att kunna köra bil på förmiddagen) som jag sen planterade om i lerkrukor och placerade ut överallt. Jobbade en stund i trädgården i solskenet, klippte rosor så nu ser det ut som om jag slagits med sju vilda katter. Åkte iväg på kvällen och tränade hundarna, det gick faktiskt riktigt bra.

Oron för sonen har jag fortfarande men nu är den hanterbar. Vet inte om jag, som innan, bara förtränger känslorna eller om jag börjar se mer nyktert (i dubbel bemärkelse) på riskerna. Skit samma, jag mår i alla fall okej. Hoppas ni också mår så bra ni kan efter omständigheterna.

Många kramar!

Jättebra att du sätter alla dina känslor på pränt, det har starkt läkande effekt. Fortsätt att läsa och skriva här så ska du se att din resa mot ett tillfrisknande blir så mycket lättare.
Kram!

så den här gången måste du gå segrande ur striden. Och jag sitter på första parkett och hejar på allt vad jag kan. Heja, heja!

Hej MissH och välkommen!
Att skriva dagbok tror jag är riktigt smart. Det finns så mycket att reflektera över när man genomför en så stor förändring i sitt liv som att bli nykter. Genom att skriva kan du följa din egen utveckling. Det kan vara bra att gå tillbaka och läsa, inte minst när alkospöket försöker intala en att det nog inte var så farligt det där med alkoholen...
Kram till dig!
Nynykter

Lilja jag saknar dig och dina träffande formuleringar. Mår du bra?
Kram från Nynyktenr som är i tredje månaden (av nykterheten alltså)

det från mitt håll - det gäller att inte släppa taget.
Det är härligt att följa dig Kalla, ha det fint i vårsolen! Kram / mt

att gråta tillsammans, det är läkande och gör gott. Dum är han minst av allt mannen, han är genuint klok med många goda sidor. Och ja, han älskar mig, det har jag fått otaliga bevis för. Därtill är han envis, vill klara sig själv, har svårt att be om hjälp och så har han många sorger i livsbagaget. Det här nyktra året har gett mig mycket kraft och insikt. Vi kämpar vidare.
Jag blåser på dina tår - har också brutit stortån en gång och fick den hopspjälad med granntån. Det blir bra!

Lev väl, vi följs åt:) / mt

Inte mycket att skriva om allt rullar på och jag mår kanon. Men förra året höll jag upp i några månader och sen åkte jag dit så in i norden. Denna gången försöker förbereda mig genom att läsa mycket, senast var det Cecilia Svenssons bok "Det är hur enkelt som helst, det är bara att förändra hela sitt liv. Alkoholism är en lurig sjukdom och alkospöket kan dyka upp där man minst anar, så jag fortsätter att förbereda mig i huvudet på nästa attack. För den gången skall jag vinna och spöket skall få en kamp den sent glömmer :-) Så kramar, styrka och massa stolthet till er alla,Kalla

att det kan var precis så, på en omedveten nivå. Så här långt har fallet medfört mycket gott. / mt

Känner så väl igen mig i det du beskriver, helt klockrent. Själv har jag alldeles nyligen bestämt mig för att välja den nyktra banan. Har äntligen kommit till insikt med att jag har ett problem och att jag inte kan lura mig själv längre. Det känns skönt att ha tagit det steget.

Lycka till och kämpa på!

Kan det inte vara så att han faktiskt valde detta tillfälle för att ta upp allt i ljuset och stänga dörren till alkoholen för gott. Om suget kommer och man varit ärlig mot de närmaste så är det inte lika lätt att trilla dit.Bara en tanke//Kram Kalla

efter en skaplig arbetsdag. Eller ganska bra faktiskt. I morse ett ärligt samtal om det som finns kvar i smygförrådet, som jag inte vet och bryr mig om var det är, och om betydelsen av hans fortsatta val. När jag kom hem var burkarna tömda och bortpantade. Han har fört en kommunikation med sonen som är AA-aktiv.

Det är så för mig att det är inte återfallet som är väsentligt utan det som sker nu, efteråt. Det känns avgörande att återfallet skedde när vi var många (och ett "bra" urval personer) än om det varit bara vi. Kanske till och med att det måste bli så?

Jag har skrivit av och till under flera timmar nu och varit i trädgården emellan. Funderar över om det kan vara så att jag för mig själv bakom ljuset men tror inte det. Känner mig ärlig och realistisk och fortfarande lugn. / mt

Läste om F... och hans hjärntumör....tre tår känns som det kvittar. Visst är jag en grinig fan som vankar omkring i min "vedbod"men samtidigt tänker jag... lessenfruns historia med den ryska vodkan. Messen. Får mig mer och mer övertygad om att mina ongar inte ska gå igenom det... jag läser om m....och hennes mans slip... Jag läser om er andra föräldrar...om Nn:s nyktra dotter...och mitt beslut växer... Rädda vad som räddas kan! Mina barn ska inte behöva göra Norrland.../R

Lite inne på det jag tror Adde försökte förmedla. Jag är så ledsen för din skull...förstår att mm inte är på topp. Men det är dig vi "känner", det är du som är min vän. Så för din skull är jag ledsen. Men som du själv skrev...vi har sett det komma. Inbillat mig att jag läst det mellan raderna de sista veckorna. I raderna du skrivit... Visst ska du stanna kvar. Han tycks ju tokälska dig. Han har kickat...eller försöker...sitt missbruk för din skull. Dum är han inte - har svårt att se dig hänga kvar vid en dum partner -. Var kvar här...skriv...jag tänker på dig. Min fina kompis A, även detta kommer du att orka. Sommaren är lång...pensionsbeslutet behöver inte vara idag. Fikat med kalla...jag skulle gärna sitta med. Trots mitt tokiga kön. Jag tänkte skriva styrkekram...för det är vad vi gör här på forum. Istället skriver jag tokkram. I cyber...håller jag bara om dig, jag gråter mot din axel...du gråter mot min...går det bra? /R

Så skönt att det verkar bli bra. Men - satan i gatan- hjärntumör...skäms för att jag klagat på några brytna tår. Vi "känner" inte varandra här på forum. Jag har läst din tråd, men eftersom du är så långt före har jag liksom sållat bort. Men nu vill jag bara önska dig hälsa. Nykterheten har du redan...så hälsa! Allt annat är obetydligt. /Dompa

för mig själv att jag hade problem med alkoholen skapade en enorm lättnad inombords, jag tyckte att det kändes som jag kom till vägs ände. Jag kunde ta beslut som förde mig vidare på min nyktra väg och jag har fortsatt så. Inte ensam eller utan hjälp för jag valde att ta en behandling enl Minnesotamodellen och fortsatte senare på AA som ett led i behandlingen.

Jag fick lära mig att om jag ville ha en nykterhet utan att knyta näven i fickan så var jag tvungen att ändra mitt liv från grunden. Jag startade en förändring som var nästintill löjlig, kan jag tycka nu, men den var nödvändig för mig. Små grejer som att ta en annan väg till jobbet, läsa tidningen från "fel" håll, knäppa händerna och lägga armarna i kors från "fel" håll, äta andra sker till frukost, sitta på en annan stol vid bordet............mm...mm :-)) Allt detta sammantaget påminde mig om vad jag höll på mig dvs förändra mig själv !

Och jag som kunde göra ALLT själv fick ödmjukt böja på nacken och inse att det nog inte var på det sättet. Jag bad om hjälp, och jag fick den hjälpen. Det första och största jag fick lära mig var att lyssna på de som hade gått före mig på nykterhetens väg (Lite vågat att kalla den sendero luminoso kanske ?! ), deras kunskap blir ju till min nykterhet bara jag gör som de har gjort. Enkelt ? Ja, när jag väl fattade det :-)

Det första året i nykterhet var underbart ! Verkligen Rosa Moln, hela tiden ! Jag upptäckte lite kroppsliga krämpor jag inte observerat tidigare, lite åldersgrejs och sånt småtjafs men på det hela taget hade min kropp klarat sig rätt bra genom missbruket. Jag förändrade saker som jag inte trott var möjligt, en del till det bättre och en del till det sämre :-(( Jag äter för mycket ! Men när smaklökarna började kvickna till igen upptäckte jag ju att det fanns en massa gott att äta, tidigare hade jag ju bara gjort momentet vid matbordet. I den mån jag satt vid ett matbord.

Att ta ett beslut varje morgon om att just idag ska jag inte dricka oavsett vad som än händer och bara se det beslutet som ett beslut för dagen idag så har dagar lagts till dagar som blivit veckor, som blir månader.......:-))

Stanna hos oss här så blir det lite lättare för dig på din nya väg !

Grattis till alla dina månader nykter och vad skönt att det inte var en hjärntumör. Jag som fick veta att jag hade en levertumör förra året förstår att du har mått dåligt, hjärnan är ju ändå värre, den kan man ju liksom inte bara skära bort en del av!!! (min var godartad). Hoppas det löser sig för dig och att det kanske, som med min levertumör, är mer som ett födelsemärke än en tumör!

Kram från mig

Nu blir jag så där tårögd igen när jag läser era fina kommentarer från den 15 april. Nu är det 3 maj, och än blir det nog en stund på jorden. Fick det MYCKET glädjande och starka beskedet att det inte var en hjärntumör man ser i hjärnan. Kan vara ngt annat, men sannolikt med mer beskedliga konsekvenser.
Insåg att min livsvilja nog ändå är mycket stark, eftersom jag blev så oerhört glad. Hade nog förberett mig på det värsta kanske. Hur som, alkohol känns allt mer avlägset i mitt liv, och det vete faan hur det hade gått om jag fortfarande varit aktiv i mitt drickande när detta hände. Nu är det bara sockret, dvs godiset som också ska bort, så blir det nog bra. I kväll blir det AA möte och det ser jag fram emot. Har blivit en lika regelbunden vana varje vecka som tidigare starkölen på pizzerian på söndagskvällarna ungefär:-)
Ha det fint i vårvädret alla mina vänner!
/Fenix

Hej Dompa vilket elände med tårna. Och allt på en gång med deppet också. Jag tror inte du fattar själv vilken resa du gjort och gör nu och hur den kommer påverka alla runt omkring dig. Kanske till den grad att du inte alls tycker att du måste flytta när röken lagt sig så småningom. Nej just det, du har börjat röka nu så den metaforen funkar väl inte. Aja.

Du får mig att med ett stort leende tänka på den där Lindeman-gubben (Hasse och Tage) som vankar runt i sin vedbod och fräser "far åt helvete" åt alla som kommer i närheten. Det låter som det är sådana dagar du har nu och jag tycker att det låter rätt befriande, hur jobbigt det än är.

kram
VD

Ditt lugn kan komma ifrån att du nu har accepterat ditt beslut.
Jag har ett problem med Alkoholen och nu befinner du dig inte i ovissheten längre.
Du måste göra en förändring av ditt förhållande till just alkoholen.

Bara den känslan av sin egna insikt kan skapa ett inre lugn.
Du vet att du inte kan/vill/behöver dricka på ett tag för att skapa dig en tid av frizon.
Naturligtvis kommer du att överväga det beslutet många gånger framöver när rutinerna för ditt normala alkoholdrickandet kommer,
Många gånger t.om...

Håll kvar vid känslan över ångesten när du du känner suget,
och minns känslan över lugnet när du tänker på att du inte ska dricka.
Det hjälper, och bryt dina tankar över hur dina dryckesrutiner brukar se ut,
Och tänk i nya banor, det här mår jag bra över....

En missH rework, ett nytt sätt att tänka på ..
Samt allt det du har gjort tidigare är förlåtet om du nu har valt att göra en förändring.
Det var sådant du gjorde när du drack t.ex...

Lycka till!

/Berra

inlägg från dig MissH ! Jag sitter lite trångt till just nu men jag vet att du kommer få fler goa svar här från andra ! Häng kvar och gör som du börjat med att läsa runt och känna igen dig själv !
Vi hörs !

Jag tycker att man ska få skriva om precis allt här på forumet. Det är det som är själva vitsen med det anonyma forumet, att man kan vara naken och sårbar. Har vi inte ägnat tillräckligt mycket av våra liv åt att hålla upp fasader och mörka? Att läsa och skriva också om det som är svårt i nykterheten får mig att inse att jag inte är ensam och det gör mig trygg.

Och eftersom vi inte håller upp några fasader här ska jag erkänna att jag faktiskt flinade lite åt Dompas helt osannolika tåolycka och de efterföljande "har du druckit"? Min elaka humor fick utlopp där. Hoppas du inte tar illa upp, Dompa? Du har min medkänsla också. Jag slogs av en tanke som kanske verkar tillkämpat hurtfrisk att det kanske finns något bra med den där sjukskrivningen, a blessing in disguise? Extra tid att vårda nykterheten?

Barnen var faktiskt en starkt bidragande orsak till mitt beslut att vara nykter. Min äldsta är sjutton och har inte visat något intresse för alkohol hittills, inte ens smakat. Men det var tanken på att barnen ska börja dricka och att vi ska dricka tillsammans avskräckte mig. Jag stod helt enkelt inte ut med tanken. Även om samhället är helt marinerat i alkohol så tror jag att vi nyktra föräldrar är viktiga föredömen. Barnen gör inte vad vi säger åt dem att göra. De gör som vi gör. Actions speak louder than words.

Kram till er alla kämpar!

Barnen ja..
En av de största anledningarna till att jag kan styra upp mej såpass bra som det väl faktiskt ändå går är nog att jag har tonåringar..
Jag har hämtat ut den yngsta på Maria Ungdom en gång, fått insikt i hur det går till idag.
Det är riktigt, riktigt otäckt. Ett sms till "vodkabilen" så har du en hela ryssimporterad skit till adressen på en kvart. Och dom messar... massor. Och köper inte en.. Speciellt illa är att det blir första kontakten för många. Redan i sexan, sjuan.Man shotar eller blandar med läsk. Har nollkoll på varken smak eller styrka och poff, så har man 2.6 promille som min dotter hade och precis ALLT kan inträffa.
Sist det hände, dock inte med alltför allvarliga följder, lämnade hon mej nummret frivilligt. Jag kontaktade närpolisen och tänkte helt naivt att det skulle vara intressant för dom.
Men det krävdes att jag skulle uppge namn, adress och tid för "leveransen" och eftersom vi inte pratar om speciellt mysiga grabbar så kändes det liksom inte helt ofarligt.
Ingen har lämnat ut nummret förrut, inte ens under den värsta fyllan då det finns en hotbild med. Såklart.
Hursomhelst så vaknade jag upp. Och är man ensam kan man behövas som mamma. Kunna köra bil är en hit om det drar ihop sej och nån behöver hämtas. Hon har skött sej hur bra som helst jättelänge men man vet aldrig.

Så, lite sjukt nog var det kanske tack vare ryssk vodka som jag nyktrade till.
Med kamp mot tröstdrickandet hela tiden förstås..

Ta hand om er så ni kan ta hand om era barn!
Kram.

Starkt jobbat Nisse! 4 månader - det är ju fantastiskt bra!
Lycka till med resten av livet!
Nynykter