Senaste kommentarerna i forumet

Har äntligen sett filmen Flight ikväll. Ur alkissynvinkel var den faktiskt riktigt sevärd.
Slutkontentan är väl nog att det förr eller senare alltid går åt helvete så länge man smyger och förnekar problemet. En tid kanske de flesta klarar sig men sen är valet antingen uppvaknande eller total misär.
Knappast någon revolutionerande nyhet för vare sig mig eller någon alls.. :D Men skillnaden mellan valet blev så tydlig bara..
Mår annars bra. Korta stunder då och då slåss jag mot infallen/suget men överlag känner jag mig fri. Och framförallt ångestfri. :)

För svar och tips, längtat hela dagen att få komma hem till datorn! för det första..
MB Try and error ? är det något speciellt du övar? Ja jag har ju funderat mkt den senaste tid på min senaste och även andra fall.
Just den gång så var det som jag muckade gräl med mig sj o ville testa min gräns, Naturligtvis inte bara det, en riktig soppa av kännslor.
ja vet det låter skit dumt men jag ska försöka reda ut den kännsla och omgiving lite senare. Jag måste verkligen börja skriva upp allt sånt här!! Antabus är inget jag äter men har funderat på det,
vet inte så mkt om det än, för och nackdelar!? men säkert stor hjälp för många.

Tack Morla. Planer är i full gång mot målen i livet. Ja erkänna och accepter är ett måste!

LP och Markatta, Ja jag ska verkligen kolla upp deras kunskaper! Hade verkligen varit skönt att få en riktig kontakt att lägga full tilltro, man märker nog säkert ganska snabbt om personen inte är nått för en sj. Intressant KBT! hört dom orden men inte om dess innebörd!?
Ja, jag var in på AA hemsidan och såg det! kan kanske vara nått, ska maila eller ringa för att få mer info om det. Fast jag pratar ju med er här så jag vet inte hur den skulle vara annorlunda.

Nå väl nu är jag trött, i morgon ska jag ta en rejälare AH dag här:)

Tack för era svar <3
Jag äter både antabus och campral nu. Jag har fått i uppgift av min läkare att höra av mig på bestämda datum så att vi gör en utvärdering. Sagt och gjort, ringde på Måndagen. Jag berättade om hur sugen jag varit över midsommar och sugen som kommer över mig. Jag blir också arg och grinig. Läkaren tyckte att jag skulle testa campral och se om det hjälper mot suget. Jag läste att det tar ca en vecka för att det ska få full effekt. Jag tror personligen att effekten kommer pga av avhållsamheten från alkohol och viljan och beslutsamheten att nu får det vara ett slut på vansinnet. Samtidigt gör jag som expertisen säger då jag är mer proffs på att dricka än att sluta att dricka. Jag käkar piller (massor känns det som) och jobbar vidare med min motivation. Den är stark iaf!
Jag har sagt till min karl att jag ska vara nykter hädanefter. Vet ni vad han sa?! Jo, han sa att det är nog lika bra, jag tycker att det är ett bra beslut. Du blir för full för ofta.. Ok, skönt att han vet om det!! Det som förvånar mig är att det inte var någon stor grej för honom. Det är ju lixom det för mig.. Får se vad som händer framöver. Tack för att ni finns! Ni är guld värda :)

att du håller på och kämpar med forumet! Alltid blir det röra när man ändrar ngt, och vissa tycker jag överreagerar. Men nu tycker jag det ser lugnt ut när man vant sig vid upplägget, och första sidan när man ser senaste inläggen är bra. Då vet man om det hänt ngt sedan man senaste var inne.
Fenix

har jag försökt men utan framgång. Kanske var jag för otålig som vanligt:-) Däremot fungerar Revia och liknande utmärkt på mig. Upptäckte dock att jag vill inte dricka lagom, utan min avsikt med att dricka är att bli sinnesförändrad och med andra ord berusad i olika grad. Alltid en insikt...
Fenix

att du är back Adde! Du behövs som klippa när det stormar, även om du själv upplever vågigt hav just nu.
Fenix

Sent grattis till din nyktra midsommar! Vad roligt att du börjar känna dig piggare osv! :)
Jag har tyvärr inga erfarenheter av campral..
Har du bytt ut antabusen eller? (Bara nyfiken) :) Varför isf?

tack markatta :-)) Trodde att jag var bortcensurerad helt !

har testat den. Typ 8 år innan jag valde nykterheten. Så var det med det.

fram... Oberoende var vi skriver kan jag hälsa dig att M-gubben inte heller gillar 100% Blåbär. Han dricker a-fritt (eller lågt) rödvin som jag tycker är rätt mesigt. men alla är nöjda:) / mt

Hur går det för dig Anli? Tänker på dig :)

Är det någon som har erfarenhet av att äta Campral? Har det fungerat bra eller inte alls? Har börjat ta den idag

...låta bli att le en smula när jag läser om gräl.
Inte tänkt så mycket över det kortare gruffet jag och min make hade häromdagen förrän jag läste här nu.
Visst kände jag igen det sura och att min man inte har lätt för att vända utan lite hjälp på vägen.
Men det går inte jämföra med otrevligheterna som varit.
Utan alkoholen får livet andra perspektiv, proportioner och framtidsutsikter utan gränser. Härligt!

Så glad jag hittade dig här mulletant!
Önskar dig en fortsatt bra sommar

Har semester denna veckan och befinner mig med bitvis delar av familjen i stugan på en ö ute i skärgården.
Tar igen mig efter midsommarfirandet och har precis plockat ihop alla flaskor som ska gå till returen, fem kassar och ett parti med kartonger blev det,
Men det blev enbart vid vår stuga, vad svägerskan och svågern fick vid sin får man nästan aldrig se, det smygs iväg på ett "osynligt" sätt.

Lyssnar ifrån utepaviljongen in i huset hur kärr..estan härjar med den late tonårsgrabben med dammsugaren, han har förmågan att som alla andra toåringar använda golvet som en garderob, och det blir direkt ett en kollisonskurs med mamman hanses.
Idag är det ett tvärsomväder i jämförelse med igår, då var det en osannolik värmebölja med i stort sett noll i blåst, vi tog båten och puttrade iväg till en småbåtshamn med matställe och en fin utebar med korgstolar under en bar blå himmel, fick lära den i och för sig trevliga bartendern vad en GT Virgin var, men hans bakåtslickade feta hår bakom öronen fick mig att känna att han var en Stureplans-stekare.

I morse regnade det häftigt och allt är surt i marken just nu, det ligger ett soldis över viken och man känner hur värmen försöker stråla igenom de tunga grå molnen.
Semester betyder kortbyxor som blir allt skitigare för var dag som går, snart har man inga rena kläder att sätta på sig om vi får ett besök,
Och en dag som denna betyder kortärmat och kortbenat bara att man har dukat långbord för myggen.

Vi sitter och planerar för säsongens byggprojekt, men vi blir nästan direkt oense om hur det ska gå till, eller i vilken ordning det skall ske.
Frugan har lite svårt att inse vilken typ ar arbete de kräver och vilka förberedelser som behövs.
Hon säger att du kan väl ta bara ett par timmar om dagen, jomentjena hon skulle inte stå ut med allt bröte runtomkring med mer än ett par dagar,
Har börjat lära mig hur HON fungerar efter sådär 25 år, det är svårare än att riva väggar och smeta på lite tapeter, efterarbetet är svårare än att starta igång det.
Värst är det med alla pryttlar som måste byta plats inomhus under tiden, och skräpet som hamnar i trädgården, och sedan tjatet...

Tiden för eftertanke bli inte alltid som man fantiserade först om, det blir bara som så att problemen byter karaktär under semestern.
Andra mindre ej planerade besvär är avklarade, såsom båtiläggning, få igång den förbannade snurran, byta säkringar när de inte fattar att 16 ampere inte klarar av att driva två spisar en bastu och en hårtork samtidigt, klippa gräset och kratta, kratta igen, laga grillen, fixa stoppet i slasken, hänga upp teven, ordna med sladdar, laga antennuttaget, köpa nya gigabyte på det mobila internetet, osv osv...
Ibland känns man som om man vore en taskigt betald vaktmästare som måste fixa en massa brandkårsutryckningar utan ledighet under hela dygnet,
Sitter man sedan och kollar paddan på forumet efter middagen så får man en ny släng av sleven, sitter du här och latar dig igen, hjälp till med att bära in disken och du får välja att diska eller torka disken, tack för att du gav mig ett val, men det är inget val, jag måste ta disken eftersom vad som står i skåpen och i vilken ordning grytorna står i varandra har blivit frugans ansvarsområde, och Gud nådde den som vågar ändra på detta....

Semester, jo så är det, tid för eftertanke?, kan tänkas...

/Berra

..provade jag för första gången igår Mulletant.

Tyvärr hade den legat i kylen och var alldeles för kall, det passar ju inte en rödvinskopia, eller hur?
Den hade absolut en syra som påminner om vinets men saknar tyvärr helt en "kropp" vilket är en av fundamenten i vinets byggstenar.
Det måste gå att lagra denna på ekfat också, så att den får lite hull...

Jag ska absolut testa den igen, men då med rätt temperatur och vid en rödvinsmiddag.

Jag känner inte riktigt igen mig i det ommöblerade forumet, och får alla möjliga träffar när man klickar på de senaste nya inläggen,
Så just nu vet jag inte vilka jag har läst eller inte, det verkar som om den hoppar mellan alla möjliga trådar, för JAG har definitivt tappat tråden, haha!

Det blir nog bra, jag brukar förespråka förändringar ÄR bra, men jag har svårt att ta till mig det nya..

/Berra

...jag läst ikapp din tråd.

Skriv, skriv så mycket du vill och orkar. Skriv mest när känslan hos dig är att du tror du ältar och inget av värde finns att få ner i skrift.
Jag läser och tar del, vi alla läser och allt är lika värdefullt åt båda håll. Så känner jag och har känt.

Vad jag läser är att du tar dig framåt, det är inte lätt och det tar tid men du rör dig i rätt riktning.
Jag tyckte det var svårt att se min make förstöra sin kropp och sitt liv.
I det destruktiva försökte han förstöra mig också. Om det är medvetet eller ett destruktivt rop på hjälp vet jag inte. När spriten gick in försvann förståndet och då menar jag inte bara i det aktiva supandet.
Förändring är bara möjlig om din man slutar dricka, inser och vill sluta dricka. Att han är elak mot dig har säkert många bottnar och gör ont, det är säkert också menat så i stunden. Jag tror, helt utan att veta, men jag tror att det är ett sätt att få mer tid och plats för alkoholen. Både att slå sig fri och samtidigt skapa sig nya orsaker till mer sprit.

Var rädd om dig.
En sak i taget, viktigaste först!

Kram

till dig Tjalle, vi måste ta oss ur det här och det är skönt att veta att det finns olycksbröder i bakgrunden som delar samma kamp!
Fenix

gjorde den svår att hitta. Skriver här i förhoppning om att den ska komma upp som uppdaterad och vara lättare att hitta.

Kram!

om att vara ärlig mot sig själv och att inte ge upp om man inte hittar "rätt" psykolog från början.

Jag har själv träffat många olika psykologer/terapeuter genom åren. Vissa var helt enkelt inte bra för mig men det var också många som jag själv inte tillät att vara bra för att jag helt enkelt inte var ärlig mot dem om mina problem. Jag tyckte det var för smärtsamt att beröra vissa saker och stängde bara av när jag väl satt där, vilket såklart gjorde terapin helt verkningslös. Vändningen kom när jag blev remitterad till KBT på internet, d.v.s. jag hade en slags mejlkontakt med min behandlare, fick plugga in hur hjärnan/känslor/beteenden funkar och fick en massa praktiska övningar att testa och reflektera kring. Alla funkar ju inte likadant men för mig var det jättebra att kunna använda mig av det skrivna ordet, sitta hemma och låta det ta den tid det tog och också att jag alltid haft mycket lättare att vara ärlig mot mig själv och beröra det som är svårt då jag skriver.

Sedan finns det inte alltid bara en lösning. KBT:n, forumet här, al-anon och regelbunden fysisk träning, alla de delar har varit viktigt för mig.

Minns att Adde skrev någon gång att det finns AA-möten på internet, kan kanske vara ett alternativ om det är svårt att ta sig till grannkommunen?

Ta hand om dig

att läsa om er samvaro nu! Jag känner igen mycket i er resa även där ni är nu. Jag är också glad att vi möttes här och följts åt en bit på vägen.
Varma kramar och allt gott! / mt

dator men det är villervalla ändå. / mt

...ipad och mobil!

Hittar inte heller Addes tråd.
Saknar genvägen till forumet.
Gillar inte heller att första inlägget ligger först i alla trådar även om jag vänt till sista inlägget först.
Liksom Adde är det gamla trådar som kommit fram och som markerats som olästa samtidigt som nya inlägg inte har röda prickar.

..så aktiv här sista veckorna. Smitit in och läst någon gång då och då men mest varit nergrävd i arbete och i underbar tvåsamhet.
Jo, vi har hamnat på en väg som är så behaglig att det nästan känns overkligt.
Vad som orsakat vändningen vet jag inte och kanske får jag aldrig veta. Vi börjar växa samman på ett helt nytt sätt. Samtal och mängder av humor, vakenhet och vilja, lugn, ro, insikt och överseende känns nästan självklart nu. Enda jag märker är viss blyghet och försiktighet i vissa lägen, jag förmodar det är lägen som varit lättare att "behärska" med sprit i kroppen.
Jag är så stolt över honom och över oss. Faktiskt över mig själv också, att jag gått emot mina egna principer.
Utan er här inne, allra främst utan er men även familjeveckan, Al-anon och allt jag läst och lärt, utan hade jag inte varit gift med mannen nu. Det vet jag med säkerhet!

Därför är jag glad att forumet öppnats igen.
Min situation är ju inte unik eller ovanlig på något sätt. Forumet gör skillnad för många och oavsett hur utgången blir så gör den skillnad!
Ensamheten är så oerhört stor när man står mitt i helvetet, för alla inblandade så är ensamheten smärtsam. Att alltid kunna ta sig in här och läsa om andra i samma situation är ovärderlig.

Var rädda om er där ute och välkommen du som eventuellt hittat hit och är ny. Ge inte upp!

Kram kram

...allt det där med och runt separationen är påfrestande, allt bottnar ju i ett stort misslyckande, att inte förmått uppnå den där fungerande tvåsamheten.
Varför det inte fungerar i ditt fall har du ju klart för dig men inte gör det mindre ont för det.

I min separation kunde jag klandra mig själv över många saker, mest att jag utsatt barnen för eländet. Men, det kom till en punkt när jag kände tydligt vad jag kunde påverka och vad som inte låg i min makt. Det var en befrielse! Även stunden när jag accepterade att jag inte förstår, att jag inte måste förstå, att jag inte måste förutse. Mycket var ju tydligt som en barnbok men exets alla elakheter och skitprat blev blekare med tiden inför mig. Jag tyckte det var mest sorgligt att han inte la sin energi på kontakt med sina barn. Det hade varit en god investering, den missade han och har nu i princip ingen kontakt med de vuxna barnen.

Vill bara säga att du måste inte förstå, inte klandra dig själv, inte veta. Livet är ju fullt av oförklarliga vändningar och turer, var tacksam över det du har.
Du har ju frihet, njut den!

Kram

Stor respekt, ett grymt steg för dig mot ett glädjefullt liv!
All min glädje till dig!

LillPer