skrev Vildvuxna rosor i Vägen tillbaka till mig själv

Hej Stigsdotter, du är inte en lägre stående människa. Du är värdefull och har hamnat i klorna på alkoholberoendet. Jag är en kopia av dig, jag har inte sökt hjälp hos läkare för jag skäms så mycket. Jag tänker försöka själv och det får gå en dag i taget, blir det en dag med alkohol så får jag ta det, men mitt mål är att förändra mitt liv. Men jag fattar inte heller varför man utsätter sig för det? för ångesten, den låga självkänslan inför sig själv, destruktiva tankarna......DET fattar inte jag att jag utsätter mig för om och om igen. Kram till dig och idag är en ny dag.


skrev Vildvuxna rosor i Vägen tillbaka till mig själv

Hej Stigsdotter, du är inte en lägre stående människa. Du är värdefull och har hamnat i klorna på alkoholberoendet. Jag är en kopia av dig, jag har inte sökt hjälp hos läkare för jag skäms så mycket. Jag tänker försöka själv och det får gå en dag i taget, blir det en dag med alkohol så får jag ta det, men mitt mål är att förändra mitt liv. Men jag fattar inte heller varför man utsätter sig för det? för ångesten, den låga självkänslan inför sig själv, destruktiva tankarna......DET fattar inte jag att jag utsätter mig för om och om igen.


skrev Lelas i Att skapa ett nytt liv

Oj... Rattfull... Suck.

Men, vad klok du är! "Han säger att han inte vill leva. Men det vill jag!!!" Precis så är det ju, du kan faktiskt leva ditt liv även om han inte vill leva sitt.

Kram!
/H.


skrev barbalala i Att skapa ett nytt liv

Efter första dygnet ensam i huset. Han skulle hit sent på kvällen för att jag pratat för länge med någon annan i telefon. Full. Och då stod polisen där, så var det med det. I morgon ska han på anställningsintervju. Utan körkort. Det är tre km. till närmsta granne och vääldigt svårt att bo här utan bil. Han säger att han inte vill leva. Men det vill jag!!!


skrev mulletant i Ångesten tar mitt liv...

tack Berra och Pianomannen. Barn är härliga och kloka! / mt


skrev Stigsdotter i Vägen tillbaka till mig själv

...när det egentligen inte var dåligt från början? Några av mina "svaga" ögonblick är vardagstristessen. Hämta på dagis och skola, stressa hem, laga mat, parera sura och trötta ungar, sura själv för att maken alltid är frånvarande vid mina hämtardagar. Det är då det är skönt med ett (tvåtrefyra) glas för att runda av alla vassa hörn i mitt humör. Detta vet jag och har tänkt igenom dessa situationer för att kunna akta mig.

Men idag då? Visst var vi trötta och jag var sur för att tåget var försenat på grund av "ordningsproblem" men vi var alla på hyfsat humör. Men ändå. Ändå måste jag ta det där första glaset bara för att där finns en påbörjad Bib (och nu får jag snart skäll för att jag tog i princip sista glaset). Och sen diverse slattar ur diverse flaskor. Vi äter mat, spelar lite schack som jag lovat, läser läxor och sagor. Trött var jag redan och tröttare blir jag. Vilken nytta gjorde de där glasen? Inte mycket. Nå, men varför då?? Jag fattar inte??!!

Imorse skämdes jag. Jag måste regelbundet tappa blod och vanligtvis gör jag det genom att lämna blod till vanlig blodcentral men eftersom jag nu äter Naltrexon måste jag åka till sjukhuset och tappa. Eftersom det var första besöket där var jag tvungen att träffa dr som naturligtvis frågade varför jag kom till dem, hon nöjde sig inte med att jag äter en medicin som gör att jag inte får vara blodgivare just nu utan ville tvunget veta vilken. "jaha, mot vad då?" sa hon. "mot alkoholberoende" sa jag då.

Och hennes ansiktsuttryck! I hennes blick läste jag frågande, beklagande, en liten snörp på munnen visade medömkan. Där sitter jag, en kvinna i mina bästa år, snygg, proper, luktar gott, fixade naglar och putsade skor, kan föra en intelligent konversation. Men! Hantera spriten kan hon inte. Det är nu jag känner mig som en lägre stående varelse, en sämre människa... Fy f_n för mig :-(


skrev mr_pianoman i Ångesten tar mitt liv...

Hm... jag skrev en kommentar till dig och den fanns förut, men nu är den borta. Undrar var den är nu? :)

Nåväl, jag skrev nått sånthär:

Jag tror att barnens okomplicerade förhållande till döden är ganska sunt. Det är svårt att förhålla sig till det där, men jag tror barnen har något att säga oss som vi inte förstår.
Kanske är det just så att farsan lever nånstans därute, och att lillan mycket väl vet det och därför vill sjunga "Ja må han leva"

Nån gång får vi veta, tills dess kan vi bara hoppas.

Varm kram!


skrev Tvåbarnspappan i Nu börjar min resa!

Ett bra beslut du har tagit. Visst känner man sig lycklig när man bestämt sig! Att få vakna på morgonen utan ångerst och med en energi som man normalt inte har!

Fördelarna med ett liv utan alkohol är oändliga!
Dela gärna med dig av dina tankar och frågor.
Det är många här inne som har mycket råd, stöd, värme och kunskap att ge.

/TP :-)


skrev Gäst i Nu börjar min resa!

Bestämde mig igår när jag började läsa alla era inlägg och kommentarer. Ni är ju så underbara!
Denna gång ska jag lyckas! Kände mig så lycklig när jag vaknade.


skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...

Veckan går i en hiskelig fart, tror det började med att Måndagen INTE sög skiten ur mig...
Börjar veckan bra, så fortsätter den oftast bra också...

Har fått ihop hojjen äntligen, mycket meck och slit, och när man fixade det enda så gick något annat sönder istället, men säger som flickan sa.." är det inte det ena så är det det andra sa flickan som blödde näsblod.."
Jag är inte klantigt, bara kass kvalite't på nya grejor, ett förbilligande på nya produkter,
skulle inte vilja vara bilmeck idag, bara plast som spricker sönder, usch!

Men nu funkar sk*ten igen, och säsongen är över, SUCK!(FUCK?)

Allt är inte guld och gröna skogar, det finna massor av grejor som ligger framöver och gnager mig,
men istället för att ta ut den antiglädjen i förskott så låter jag de ligga i oros-karantänen.
Att hålla problemen på ett behörigt avstånd är jättejobbigt, och knappast signifikativt för en alkis.
Men man måste lära sig att priortiera, all börda tynger ner en...

Ni vet jag brukar använda mycket av min tid att fundera, och reflektera...
Jag går tillbaka i "baktiden" (kan det heta så..?) och sorterar upp mina intryck.
Igår fick jag mig ett besynnerligt skratt, och lite groteskt mitt uppe i alltihopa...

Grabben var nyfödd, och farsan kola på samma vecka, det blev för mycket för mig att ta in på en gång,
och jag hann inte ta hand om alla mina känslor, utan jag "sköt" på dem ett tag...
På pappas födelsedag ville vi i familjen hedra honom, så en kulen vinterkväll står vi där framför gravstenen med lillskiten i ett knyte på armen, och vi vet inte vad vi ska säga...
Dottern då fyra år, säger att vi borde sjunga ja'ma'han'leva...
Och där stämmer vi upp och sjunger Ja må han leva...och sjunger några fraser...
..och plötsligt slog det mig, nej nej nej...vi kan ju inte stå här och sjunga att han ska leva,
gubben är ju tvärdöd, så jag avbryter sången och en förvånad dotter tittar upp på sin pappa...
Äh, det blev ju inte lätt att förklara för en fyraåring, men det borde ha sett konstigt ut,
när och om någon såg oss ståendes sörjande vid en grav, och sjunga en må han leva sång...
Lite snopet blev det, och hela uppvaktningen ett vuxet nederlag...

Idag skulle jag ha fortsatt sjunga, inte för min egna del eller hur det skulle ha sett ut, utan för barnens skull, och sedan skitit i vad alla andra hade tyckt eller tänkt...
Jag går min egna väg numera, och jag tänker fortsätta med det, och vågar stå för det jag tror på...

Jag behöver ingen alkohol för att känna mig starkare, den bygger man helst upp utan alkohol...
Så jag har sällat mig till kroppsbyggandet, på insidan...

Mors Berra


skrev Berra i Alkohol min älskarinna

Precis så...blev det med mitt liv, en total förändring, och den pågår fortfarande...
Jag brukade tänka så här, jag har nu tagit bort alkoholen som fördärvar mitt liv....
Men inte tagit bort orsakerna till varför jag skulle behöva välja att dricka...

Det finns anledningar till varför vi väljer alkoholen, jobbet, förhållande, ekonomi osv...
Jag har kollegor som verkar inte ha lämnat sandlådan ännu, det pågår ett ständigt krig här på min arbetsplats, och ja det är i grund och botten... skitlöjligt...
Men jag kan inte komma ifrån att jag påverkas av det, man dras in i deras intriger osv..
Det tar skitmycket energi ifrån mig och de uppdrag jag har...
Helst skulle jag vilja ställa mig upp och skälla ut dem, eller ge de på käften, de förtjänar detta.
Ledningen är naturligtvis med och underhåller på detta sätt påfrestningarna på jobbet...

Jag har lärt mig att inte delta i deras diskussioner, och håller mig helt enkelt borta ifrån de värsta personerna på min arbetsplats, inte för att jag "fegar" mig ur, utan för att jag helt enkelt inte mår bra av deras sätt att vara som människor...
Jag vill tränga undan alla orsaker till att jag skulle vilja ta mig ett glas..

Mitt familjeliv har också förändrats, jag har slutat vara så förbannat "manlig" och visar nu betydligt mer av mina känslor, och jag får vara ledsen och erkänna nederlag...
Jag är inte "bäst" längre helt enkelt, och det började med att jag erkände mitt nederelag med att inte kunna hantera alkoholen längre, det blev en början på mitt stolta leverne...
Jag vill tränga undan alla orsaker till att jag skulle vilja ta mig ett glas..

Jag håller också "utsugarna" på avstånd, och då menar jag inte ekonomiskt utan känslomässigt,
hur många vänner har man inte som bara tar och tar och tar, aldrig ger något tillbaka?
Det blir mycket rättvisetänkande och/men det har funkat för mig, det gör mig förbannad och det får jag energi ifrån, och det höjer min egna självkänsla...
Jag vill tränga undan alla orsaker till att jag skulle vilja ta mig ett glas..

Jag har också dematrialiserat mig, har haft massor av släng-projekt, vinden, garaget, arbetsrummet osv, är en sådan person som sparar på en massa-bra-och-ha'-prylar, men sedan aldrig använder det.
Och råddigheten tynger en, det ligger prylar precis överallt, och man vänjer sig med det, fy!
Jag förflyttar grejorna från ena platsen till andra, men det åker iväg en massa skit också...
Jag vill tränga undan alla orsaker till att jag skulle vilja ta mig ett glas..

Har försökt förklarat för grabben att man måste omvärdera saker i livet...
Ett playstationspel på rea för 200 spänn som man inte använder är betydligt dyrare än ett spel för 600 kronor som man spelar varje dag, men jag har svårt att leva upp till detta själv..

Så fortfarande så sker det en förändring inom mig, jag ifrågasätter saker mycket mera idag...
Jag stannar ofta upp och känner efter...hur mår jag av detta?
Och är det NÅGOT som jag bryr mig om, så är det att försöka fortsätta må bra, alltid...
Och det involverar precis allting, nykterheten var bara en början, resten fortsätter...

Och jag ångrar ingenting, att börja bry sig om sig själv, borde jag har börjat med mycket tidigare...
Herregud, mer än halva livet har passerat för mig och jag har bara låtit det gå vind för våg,
idag bestämmer jag att det ska ha en mening och att det ska ge mig något tillbaka...

Och det kan vara så små ting som att bara stanna upp, ställa sig och titta på svalornas flykt, och bara ge sig tid till att njuta av det, imorgon kan man vara död och då skulle man ha varit förbannad om man inte hade njutit av livet också, utan bara genomlidit det med kval hela tiden...

Det blir lite av en pånyttfödelse och nu ger jag andra halvlek en större mening med livet,
och där ingår inte alkoholen....alls...

/Berra


skrev fredde-s i Alkohol min älskarinna

Jag funderar på en grej, detta med att sluta helt och hållet med något som man inte gillar i sitt liv.

När det gäller alkohol tänker man ofta att det är ett nödvändigt ont, att sluta helt för att man klarar helt enkelt inte ens lite alkohol.

Nu när jag upplever så stora fördelar av att sluta helt, så tänker jag ibland att vänta nu, detta är inget nödvändigt "ont", det är ju helt uppenbart en fantastisk strategi.

Då är frågan, finns det andra aspekter i mitt liv som skulle må bra av samma strategi? Dvs, finns det störande moment/handlingar/händelser som jag försöker hålla nere, som jag helt enkelt borde utplåna helt i stället?

Mitt första exempel blir en person som hackar en del på mig, som jag trots allt behöver samarbeta med och som jag tror mig kunna hantera hyffsat. Jag tänkte idag tanken att nej, det får vara, jag ska prova total nollkontakt med denna person, och se vilken känsla/effekt det får.

Ett andra exempel är prylar hemma, saker som jag städar, står i vägen och som jag tänker att jag någon gång ska rensa i. Nu tänker jag dessa ska BORT från mitt liv.

Det jag tänker är att 100% rensa bort något obehagligt i livet har större effekt än vad vi först tror. Små saker i livet påverkar oss mer än vi tror. Talesättet om att det är det lilla som betyder något är sant både för positiva och negativa saker tror jag.

Dag 256 för mig idag, jag mår bra mina vänner!! :) Hur mår ni?


skrev Tvåbarnspappan i Nu börjar min resa!

Den varianten har jag också kört många ggr! Mycket intelligent!...eller inte :-S Åh visst är det som du säger att barnen märker vad jag sysslar med. Mina är dessutom tonåringar, så den enda jag lurar är mig själv.

Jag har planerat mina helger framöver med sånt som jag mår väl av.

Känner som du inför hösten, älskar den här friska och svala luften som är nu. Känns som om jag har fått ny energi att kämpa vidare och lyckas med det jag så gärna vill!

Kram TP :-)


skrev Stigsdotter i Nu börjar min resa!

Belöna mig hit belöna mig dit. Den dummaste varianten är, nu har jag varit så duktig och inte druckit på flera dagar - vassego och ta ett glas! Det är den där lilla beroendedjävulen som på något sätt försöker lura mig att trilla dit igen. Bort med den bara! Det är ju precis somdu säger faktiskt en bestraffning!

Sedan ska du veta att det inte går att smyga för de små, de märker så väl ändå tror jag. Särskilt när vi får ågren över den dåliga karaktären.

Må bra, en dag i taget! Nu är den härliga hösten här, då kan man belöna sig med att gå ut i skog och mark, titta på de vackra löven och känna alla goa dofter!


skrev Tvåbarnspappan i Nu börjar min resa!

Tack s-dotter :-)
Eller så får Gurra skicka noterna till mig så sätter jag mig i studion direkt :-)

Gick här o tänkte sådär dumt igen...den här veckan har jag jobbat hårt så till helgen ska jag belöna mig med ni vet vad! Vad då belöna!? I ett logiskt tänkande så är det en bestraffning. Varför kasta pengar på skit som får mig att må dåligt? Denna helgen ska jag belöna mig och mina älskade söner med att må bra och inte smyga för de som betyder mest för mig i livet! DET ÄR LOGISKT!

TP :-)


skrev Stigsdotter i Nu börjar min resa!

Gurra får lägga en länk till Youtube sedan när låten är klar :-)


skrev Tvåbarnspappan i Nu börjar min resa!

Låter bra det :-). Så se till att skjuta björnen nu ;-)

TP


skrev Gäst i Nu börjar min resa!

Blir det en världshit ska jag komma ihåg dig i mitt testamente. Men det är inte värt att sälja skinnet förrän björnen är skjuten:-)
Gurra


skrev Tvåbarnspappan i Nu börjar min resa!

Absolut, låna på ;-) glöm inte vart stimpengarna ska gå bara ;-)
Sitter faktiskt själv och skriver musik idag.

TP :-)


skrev Gäst i Div åsikter eller...?

Det är märkligt om man tänker efter:-)
Gurra


skrev Gäst i Nu börjar min resa!

Hej TP, får jag använda dina rader i en låt jag håller på att komponera?
Gurra


skrev Stigsdotter i Div åsikter eller...?

....till att om man (jag!!) använder jag istället för man känner en helt annan tyngd av orden. Det spelar ingen roll vad jag pratar om egentligen. Dessutom får jag väga orden lite mer innan jag säger dem eftersom det ju är jag som står för dem (och inte den där anonyma man som du säger).

Tänk vad märkligt egentligen vad ett litet ord kan göra!!


skrev Tvåbarnspappan i Nu börjar min resa!

Jag har vaknat ur en dvala i en plötslig klarsynthet. En ljuvligt vacker gryning där jag bara vet.

Hur jag ska forma livet till det konstverk jag vill se.
I en dans till takten av mitt hjärta så ska jag få min själ att le.

Som en lärdom ska jag minnas åren som har gått. Med en hunger efter kunskap, ska jag lära det jag inte har förstått.

Jag ska fylla mina lungor av den friska luft som strömmar till. Jag ska leva mina drömmar, efter det som hjärtat vill.

Med allt som jag bär med mig, skulpterar jag ett liv i stillsam harmoni.
Jag har kämpat, jag har segrat. Jag är lycklig, jag är fri.