Senaste kommentarerna i forumet

...inte idag heller ska jag dricka. För mig brukar det bli varannan dag men idag ska jag försöka komma ihåg vad ont jag får i magen ibland, även om inte spriten är orsaken så lär den ju inte göra gott därnere.

Nej, magkatarr är jag tveksam till om det är. Har haft känningar åt det hållet tidigare men då har det varit surt liksom, hjälper med Losec eller bikarbonat. Detta sitter högt upp i mellangärdet, nästan i lungspetsarna, lite grann som när man rökt alldeles för mycket och fått värk. Fast 1000 ggr värre. Jag oroar mig för bukspottkörteln. Jag har en väninna vars mor dog av pancreas-cancer, det kan man få om man dricker för mycket. Min egen mor hade också cancer i magen.

Blodprover visar ingenting. Förutom lite förhöjt GT då, det är ett slags levervärde som visar att man får i sig för mycket alkohol. Visst är det ett bra namn på det? Lätt att komma ihåg... Jag väntar svar på ultraljud - får se om de hittade något där...

Sitter det onda i huvudet på mig? Tänkte att det kanske är sådan panikångest man hört talas om men det har inte alltid varit i en stressig situation de dykt upp de där anfallen. Sedan gör det alldeles för ont för att det ska vara psykiskt om ni förstår?

Nå INGENTING blir bra av att dricka. Ska börja föra anteckningar över intaget - alkonacka heter det visst.

Ha en bra dag alla, kram från mig till den som behöver en :-)

igår på jobbet önskade jag att jag kunde låtit bli att reagera........

Kan det vara magkatarr? Var gör det ont?

....jag vet inte vad detta är. Är så rädd att jag har förstört något därinne genom mitt drickande. Försöker hitta gemensamma nämnare vid dessa anfall och, ja, jag drack ju igår kväll... Det gör så himla ont... ska försöka krypa hem från jobbet nu :-(

Skårpan: välkommen hit, läs runt lite i forumet. Du kommer att hitta flera exempel på människor som lyckas skapa ett bra liv utan dricka (även om jag inte är en av dem, ännu). Jag har i alla fall lärt mig att man kan inte sluta för någon annan - DU måste vilja för din skull. Sedan kan det ju indirekt bli så att det gagnar någon annan, man blir en bättre mamma, bättre sambo osv men i första hand är det JAG som gäller och för mIN skull.

Är den god den där folkölen? Gör den någon nytta? Egentligen? Eller är det bara den där lilla alkoholdjävulen i skallen som lurar dig att göra något du egentligen inte vill? Jag har börjat att försöka ifrågasätta mig själv hela tiden, det är nog ett steg i rätt riktning. Vi skickar de små djävlarna på hemmet tycker jag :-)

Nu ska jag släpa mig hem.

Hej. Ny här...Har kommit hem från behandlingshem för 3 veckor sedan - till ingen nytta. Kört igång igen. Skäms. Har en arg sambo. Vore fint med feedback - speciellt från andra kvinnor - om det verkligen finns en möjlighet att skapa ett nyktert liv som inte är en kamp. Just nu känns det som om jag bara säger att jag skall sluta dricka för andras skull. Reparerar med folköl på 4 dagen...

... är nog orsaken till att många alkoholister trillar dit, särskilt kvinnor. Det är fullkomligt livsfarligt, och dessutom klirrar det inte och man behöver göra sig av med några glasflaskor. Ett tag gjorde vi även eget vin. Jag känner alltför väl igen det där med att ersätta flaskor och boxar, och ta små munnar ur diverse flaskor.

Jag har gjort mina barn mycket illa genom mitt drickande, det var också under en tid när hela familjen mådde dåligt av olika skäl. Man kan försöka lura sig att barnen inte märker något, men det gör de.

Håller med om att det verkligen har blivit norm i Sverige och att vi tror att vi har övertagit ett "kontinentalt" drickande. Men så mycket som svenskarna dricker har man aldrig druckit på kontintenten, och i både Frankrike och Italien har drickandet minskat ganska mycket på senare år.

Det kommer säkert att att lite tid innan kroppen kommer ifatt. Vad tror du om att börja med avslappnande saker, som att ta ett varmt bad, få massage (hela kroppen eller ansiktet), gå till frisören (där blir man ju lite ompysslad), gå i skogen, lyssna på bra musik? Varje dag som du inte dricker kan du använda samma pengar på något annat, nåt lyxigt att äta, en cd eller film kanske.

Men om du mår riktigt dåligt hjälper knappast sådant här, då ska du nog vända dig till akutsjukvården/beroendemottagningen så att du får professionell hjälp - annars tror jag det kan vara stor risk att du tar till alkohol eller tabletter, eller hamnar i en akut kris.

Lycka till!

"Att bli trött på att vara närvarande i problemen". Jag känner igen den känslan så väl. Det är enklare att ta sig en drink för det tar ju bort problemen. Eller?

Kanske kan man försöka att vara lite mer egoistisk OCH lite mer närvarande i nuet. Fråga sig: kan jag göra någonting åt detta nu? Kan det vänta? Måste JAG agera/reagera? Kan jag välja att inte ta på mig detta nu? Mår jag bra av att reagera/agera på detta?

Bara lite tankar som flöt upp här när jag läste ditt inlägg. Hoppas du får en fortsatt bra tisdag, kanske finns det något litet fint i din närhet som du kan upptäcka på lunchen eller på väg hem från jobbet - nåt litet vackert löv som redan blivit rött, en glad människa, en härligt jordfuktig doft?

Kram!

..det som vi diskuterade här ovan...

Ny dag och den heter Tisdag...
Försöker så här i efterhand summera gårdagen och försöker också lära mig någonting av den...

Jo den sög, hårt!
I ett möte på jobbet förkunnades det att de jag tycker minst om på hela firman, blev chefer allihopa!
Ja jag höll på att dö, minst sagt...

Mina största förnedrare får ännu mera auktoriet, helt j*vla sanslöst...
Chefen binder upp sig med alla sina ja-sägare, men klart vem vill ha en nej-sägare vid sin sida...
Men man kan ju tycka att man skulle även lyssna på de som är kritiskta, och ta lärdom...
Nej, man bygger upp en klan så att man som grupp kan sätta åt ännu hårdare, med likatänkare...
Gruppen racerförare kör över alla de andra, it's my way ...or the highway...

Tänker väldigt mycket just nu, detta kan bli döden för firman, eller kanske t.om räddningen...
Bara för att man inte funkar rent personkemiskt så behöver det inte betyda att de tar dåliga beslut,
det kan ju vara en input, för all del...
Man ska ge alla en chans, men i mitt tycke så borde man ju haft en större utsållning... kanske.

Jag siar om framtiden, och det kanske blir som på frugans jobb, lilla snärtan som blev chef klarade inte av det, hon tog sig vatten över huvudet, tog emot fördelarna men inte ansvaret...

Att se helheten och låta alla trivas, det är inte ett krav längre, man kör sina egna rejs...
Det är det jag menar med att arbetsmarknaden har verkligen förändrats, till det sämre...
Men bara för att det är lite halvrisigt på arbetsmarknaden så borde man inte låta arbetsgivarna göra precis som de vill, och all facklig verksamhet lägger sig lågt för att det är bra för "marknaden".

Jag blir så upprörd att det helt tar musten ur mig, var verkligen helt slutkörd igår...
Trött grinig och irriterad, det var ingen gullig gubbe som kom hem till familjen inte...
Som tur var kunde jag hemma på kvällen lägga koncentrationen runt ett elektroniskt dataproblem,.. och det hjälpte, mycket!
För jag är ju den som vill fixa och göra det fint, en liten fixargubbe...

Och det är ju också väldigt märkligt hur starka känslor kan dämpas av matriella ting,
så jo, jag är nog en man i alla fall, leksaker gör en man lycklig...eller?

Varje dag finner jag orsaker som borde vara helt tillräckliga för mig att välja alkoholen istället för verkligheten, jag blir så trött på att ständigt vara närvarande i alla problemen...
Och jag kanske gör dem onödigt stora och självpåtagna, och tillåter de äta upp mig inneifrån...

Man borde ju vara lycklig för att man varje dag är hel och ren, har mat på bordet och tak över huvudet, men det tar man ju som en självklarhet, bara en bricka i självaste helheten...

Eller så tar jag bara livet alldeles för allvarligt, så att jag finner ingen glädje i det, alls..

vad vet jag?..

/Berra

gång och låt kroppen reagera på avgiftningen på ett naturligt sätt utan piller. Risken är stor att du byter ett beroende mot ett annat.

Ta ett beslut om att inte dricka vad som än händer varje morgon innan du går upp ur sängen. En dag i taget så känner du hur det känns med ett nyktert liv.

Idag är min första dag på 7 år som jag är nykter. Känns helt absurt konstigt.
Tänkte att jag skulle börja med veckan ut och se hur det känns. Om jag inte klarar av denna vecka har jag bestämt mig för att söka proffesionell hjälp.

Jag berättade för 3 av mina närmsta vänner varav en är min syster igår att jag skulle sluta. De kommer att bli ett bra stöd för mig tror jag (fick dessutom en jättefin blombukett av min systerson idag).

Det första jag märkte var att jag fick riktigt ont i huvudet, tog naproxen och det hjälpte. Men sedan kom värken i kroppen och rastlösheten. Är rädd för delirium inatt eftersom jag haft det innan då jag försökt sluta.

Just nu känns det helt ok, jag har klarat av Dag 1.

Det största problemet är just rastlösheten. Att hitta på någonting fastän kroppen inte orkar och dessutom en aktivitet som inte innehåller alkohol. Min sociala tillvaro kretsar mycket kring festande dessutom så hur tar man avstånd från dessa människor som kommer fresta mig?

Blev jätteglad nu när jag hittade denna sida som dessutom var fylld med aktiviteter man kan göra!
Men har så ont i kroppen! Borde man söka proffesionell hjälp på en gång då? Hur har ni andra upplevt rastlösheten och/eller smärtan?

Tackar för denna fina sida och hoppas hitta fler intressanta tips!

Bra, barbalala! Diakonen är säkert en bra väg! De har ju tystnadsplikt också...

Men, det här med att inte berätta. Gå inte med på det! Du skall berätta för precis de personerna som du vill berätta för (kyrkan, soc... polisen? anhöriga?). Du har rätt att kalla dina barn för "barn till missbrukare" - det är ju det de är, eller hur?

För vems skull kämpar du? För att rädda barnen, eller för att hålla uppe en yttre fasad för din mans skull? Nej, som sagt, berätta för alla som du vill berätta för!

Kram, härligt att höra av dig!
/H.

He, he. Jag skita på jobbet är bra, dels gör du det på betald arbetstid, dels slipper du betala papperet. Bara det borde vara tillräckligt uppmuntrande för att stå ut en måndag. För min del känns just den här måndagen bra, jag börjar med nya arbetstider och kan därmed skapa rutiner som är bättre för mig. Ska bli mer "vanlig" har jag tänkt, och det känns lite spännande.
/Gurra

De är obesudlade med alkoholen, de har inte tagit i något med alkohol, har heller inga blåmärken rispor eller jack med sårskorpor, alltså har jag inte druckigt, ett konstaterande...

Min andedräkt är helt OK, mitt tålamod likaså, tankarna ligger där de borde, alltså har jag inte druckigt alkohol i helgen, ingen ångest och inga minnesflashar...

Jag borde må bra helt enkelt, för mitt tillstånd är ju normalt, eller hur?
Vrider lite på nacken, känner efter om det knakar efter nackspärren, jo kanske lite...

Så är detta min normaltillstånd?
..och det är en Måndag, av veckans alla dagar...

Inget highlife inget dunder och brak, utan bara en helt vanlig Måndag...

Allt beror alltså på hur jag mår...på riktigt, inte på hur dåligt jag borde mått om jag hade druckigt.
Ingen annan på firman sitter heller och beklagar sig över vilken full rulle de hade i helgen...

Jo...alltså, jag hade full rulle i helgen, den var tvärspikad timmar för timmar, och de få timmar vi hade till övers blev utlokaliserade, så full fart var det i alla fall...
Men...jag glömde inte bort mig själv i det hela, jag måste hela tiden ha koncentrationen runt omkring mig själv, hur mår du, vad gör du nu, vart ska du osv...
Ett evigt "daltande" med mig själv, och hela tiden en progresiv vakt om mitt välmående...

Om jag glömmer bort mig själv kan jag utsätta mig för en sorts press och stress jag i längden inte kan hantera, jag går upp i varv och blir omdömeslös...
Och jag vet hur det går om jag glömmer bort mig själv, sönderstressad söker jag en avkoppling och psykisk raderingsmedel vid namn alkoholen, och då har jag verkligen förvärrat situationen...
När hela livet blir ett enda kaos...så kändes mina första verkliga problem så små...så små,
då har ångesten blivit huvudproblemet och allt det anda känns sekundärt på något sätt...

..men här sitter jag en Måndagsmorgon och funderar, är detta min verklighet?
Jag har ingen ångest och jag har inte ont någonstans, jag kan egentligen inte klaga...

Jag tycker nog ändå att livet suger lite, för jag har så svårt att anpassa mig...
..till ett liv utan kemisk ondska...

Frugan är snäll, barnen sköter sig, jobbet funkar, och huset står kvar osv...
Ändå känner jag ett orosmoln över att allt kommer snart att rasa samman, och jag tappar
överblicken och kontrollen snart, det är sällan problemfritt alltför länge...

Kan inte slappna av tillräckligt för att känna att jag lever, inga kittlande inputs osv...
Ingen längtan framåt, bara ett evigt höstmörker...

Kanske bär jag fortfarande all världens skuld på mina axlar...

..eller så är det bara en (jävla) Måndag, och jag tittar håglöst in i min jobbdator...
Skulle kanske gå och skita, så har jag producerat något idag i alla fall...

/Berra (..hatar Måndagar..)

är den äldsta, och 9 och 6. Jag vet att kyrkan där jag bor har grupper för barn till missbrukare. Jag ska ta kontakt med diakonen som håller i det och diskutera saken. Jag vet att missbrukaren skulle gå i taket dock, i alla fall om han fick veta formuleringen "barn till missbrukare" om hans barn. Just nu arbetar han för att få mig att lova att inte tala om för sos att han dricker...

ett mål att ha i sikte. Är så trött på festivaler där ölen är lika viktig eller viktigare än artisterna. Kram min vän / mt

Tack, gulleni.

Eftersom att mullegullet har det lite (eller nä, ganska mycket tror jag) jobbigt nu, så svarade jag till henne att jag själv resonerar på ett visst sätt kring makens möjliga framtida återfall. För mig är det inte avgörande att maken skulle ta ett återfall, utan det som avgör min reaktion på det är hur han hanterar det. Om det skulle hänga ihop med lögner och avståndstagande, så skulle jag bryta ihop - men om det däremot "bara" skulle handla om alkohol så skulle jag klara av att hantera det och stanna kvar i vår relation. Det är jag på det klara med, även om det tog mig ett bra tag att komma till den insikten.

Hur som helst, när jag funderade över det här förut i samband med mitt svar till mulletanten, så kom jag på att jag drömde en jobbig dröm häromnatten. Jag drömde att maken min drack, men det som gjorde det till en mardröm var att han tittade mig i ögonen och skrattade medan han satte glaset till munnen.

Alltså - min rädsla är inte att han skulle dricka igen, utan det jag är livrädd för är att han medvetet skulle välja bort mig för flaskan trots att han egentligen klarar av att vara nykter och tycker att livet är bättre utan alkoholen. Men, det var ju bara en dröm. :-) Jag mår bra, och maken är nykter. Det börjar till och med närma sig ett år nu.

Apropå det ja... förra året fick all vår frukt från trädgården (två päronträd, sex äppleträd, ett plommonträd, två körsbärsträd, och lite annat smått och gott) bara falla till marken som den var. Vi gjorde ingenting med varken frukt eller bär, utan lämnade ansvaret till gräsmattan och fåglarna. Vi hade helt enkelt helt andra saker att fokusera på (mitt första inlägg är från den 14 september och det skrev jag i panik med tårarna sprutande).

Idag har maken kokat typ tio liter äppelmos, och gjort en äppelkaka som vi åt till kvällsfika. Av vinbären har det (men inte idag) blivit både sylt och pajer i frysen, och av körsbären har det blivit saft.

Som någon sa: Vi lever, vi inte bara överlever.

Sov sött, vänner!
/H.

Vad underbart det låter Adde! Är själv så sugen på att lära känna lite nya människor.

En helg på Gullbranna i absolut toppklass ! Tänk att det numera är möjligt att få så många kramar på en dag ;-) Det är fler kramar än jag fått under hela min aktiva tid, sanslöst ! Jag har alltid trott att jag skulle bli blase' eller less på alla livsöden som det berättas om under dessa 3 dagar men icke. I stället blir jag mer och mer imponerad över alla dessa en gång så trasiga människor som skrattar, skojar, kramas, dansar ( och dessuton nyktra, det du Magnus Uggla) och så oförbehållsamt njutandes av livet just idag ! Jag är så otroligt stolt över att få tillhöra denna skara av överlevare.

Det är så svårt att beskriva känslan av upprymdhet och glädje som förmedlas av dessa ca 1000 pers som samlats till detta konvent, det måste bara upplevas ! Åk dit nästa år !!!

En klok människa sa åt mig på mitt första konvent att 3 dagar på Gullbranna håller mig nykter i 3 månader och det är så sant. Det är med stor sorg i hjärtat som jag åker därifrån, jag skulle vilja ha livet på detta sätt året runt :-) Men å andra sidan skulle jag ju inte ha något att se fram emot :-)

Jag hade turen att få en nära vän att sällskapa med vid lägerbålet på fredagkvällen. Hon är anhörig(fd medberoende) och en mycket härlig människa och jag är så stolt att få ha henne till vän. Jag vet inget annat sammanhang där en man och en kvinna kan dela allt utan att sex stökar till det. Som man skulle jag absolut kunna känna lust till henne men aldrig att jag skulle riskera vår vänskap på det sättet. Den vänskapen är alltför mycket värd för mig. Och jag är dessutom så lycklig numera att jag har några fler sådana underbara vänner. Det är värt så enormt mycket.

Nåja, att få sitta med henne vid en eld i skogen tillsammans med andra beroende och medberoende är en övernaturlig känsla ! Det hade jag aldrig kunnat tänka mig under min aktiva tid !!

Lika fantastisk är känslan när vi är på strandmötet i ett underbart sommarväder. Känslorna svallar allteftersom delningarna varierar och starkast var nog dottern som hyllade sin numera nyktra pappa, då kom det tårar hos de flesta.

Jag kan bara rekommendera er att besöka dessa konvent och landsmöten runt om i Sverige, besök gärna AA's hemsida och kolla i kalendern så hittar ni något nära er. Det ger så enormt mycket att lyssna på andra.

en stolt nykter alkoholist känner absolut inte att jag är en " vi andra är losers, svaga människor som inte vet bättre, inte klarar av att hantera. Usch, idag känner jag mig som en lägre stående varelse."

Jag känner mig som en vinnare som kan leva livet fullt ut, njuta av småsaker och känna mina känslor svalla på ett naturligt sätt.

Det fins en lösning om jag varje morgon tar mitt beslut om att inte dricka just idag !

Hej!

Jag är själv heltidsarbetande samt fritidspolitiker men har svårt med att klara gränser med alkohol. Har kämpat nu sedan åtta veckor plus utan att dricka alkohol.

Du har rätt alkohol är en norm som ständigt återkommer på tv, släktträffar och jobbet medmeramedmera. Nu har vi efter släktträff öl i kylen och annat.

Hur vet vi vem som klarar att dricka normalt? Jag tror många har problem utan att visa/ erkänna.

Sträck på dig och börja ta det lugnare med alkoholen alternativt sluta. Det är du som bestämmer det.

Ha det så bra du bara kan.

Mvh Ove

...till att inte dricka när man är ensam: igår trillade min lilla unge och slog sig mycket illa, jag som hade druckit till middagen kunde ju inte köra till sjukhuset. Fast jag undrar om jag inte hade gjort det i alla fall om jag hade blivit tvungen? Det hade ju verkligen varit lyckat. Som tur var kom en granne förbi och såg blodbadet, tryckte in oss i bilen och körde till sjukan.

Kände mig bra som bara drack halva flaskan men räknar inte de diverse spritskvättarna som slank ned. Jag kan inte dricka, hur ska jag hitta motivationen?

Jag ser mer och mer hur stort inflytande och stor plats alkohol har i vårt samhälle. Den är överallt och känns verkligen som det är drickandet som är normen. Normala människor klarar av att dricka normalt, vi andra är losers, svaga människor som inte vet bättre, inte klarar av att hantera. Usch, idag känner jag mig som en lägre stående varelse.

Barnen måste komma i första rummet, de måste ha en trygg miljö där även de kan läka.
Är de så stora att även de kan ta emot hjälp så är det guld värt...
Kram <3

Ja... det går att resa sig.
Det går att känna lugn & harmoni i själen igen.
När jag kommer till insikt om min egen sjukdom - medberoende. Kan jag välja vilken förändring jag vill göra.
I dag är jag fri från min sjukdom & mår bra... tack vare att jag klarade av att ta emot hjälp.

Kram från Mie <3

Min kollega (nr2) hade en nätverksinstallatör här på jobbet i morse...
Han sa att hans besök stank av gammal bakfylla och Tulo...
Jag vet, för jag har lärt mig att känna igen stanken fortsatte han...
Nu kan man ju fråga sig om Tulo överhuvudtaget finns kvar idag, men jag förstår innebörden..

Föga anar han mina debatter på forumet, och jag hade tänkt att läsa lite ur den förmanade
alkoholbibeln....men vad spelar det för roll, det hjälper ju inte den drabbade...

Kollegan själv dricker väldigt måttligt, någon öl till maten, men bara en, och bara enstaka gång i veckan.
Öl för honom är måltidsdryck och törstsläckare, när man har ätit klart, så har man också druckigt klart...
Och när man har druckigt en öl, så också törsten släckt..
På helgen blandar han sig en eller två groggar, absolut och vodka framför TV'n ,men bara på lördagar.
Finns det inga jordnötter, så blir det heller ingen grogg...
Han har stenkoll och är styrd väldigt hårt av sina rutiner, kanske både på bra och dåligt underlag.

Jag var också en personlighet som styrs lätt av rutiner och traditioner, men hatar att vara en,
kanske var det därför jag bröt mot alla mina rutiner och drack precis när jag kände för det..
Inte heller någon sorts bra framförhållning...tydligen...

I dagens tidning så läste jag och reflekterade på tidningens dubbelmoral...
På en sidan så "hyllade" man alkoholens minneskraft med ETT glas alkohol om dagen, dock inte mer...
På ett annat ställe kunde man läsa om vad vissa personer hade utfört i fyllan och som en "orsak" till varför de nu hade gjort si eller så, nu var inte rubriken koncentrerad runt alkoholen utan själva vansinnesdådet, men den svarande skyllde på alkoholintaget som självaste anledningen...
Människor vill alltså gör sig ansvarslösa genom att skylla på alkoholintaget!, jag var ju full!

Ingen skulle vilja skylla på att om man körde ihjäl någon med bilen, och svara..
"..men jag var ju trött ju!"...

På något sätt måste man ju kunna stå för sina handlingar, nu och då..
Och blir man skraj för sina impulsval så där i efterhand, så är det nog just där man kanske ska söka.
Varför gjorde jag så där???

Med tiden så upptäcker jag mer och mer hur alkoholen sätter oss alkoholkonsumenter i allt märkliga situationer, och hur vi på något puckat sätt accepterar det, hos andra och oss själva...

Jag kan inte förändra andras drickande som inte har ambitionen att vilja förändra sin konsumtion.
Det gör sina val utifrån sina egna värderingar, sedda eller osedda...

Det jag kan göra att är delge min uppfattning om hur jag upplever hur alkoholen påverkar mig,
både som en före detta drickare och som en nuvarande alkoholbefriad sådan....
Kanske kan jag förändra någon på forumet, och finna ytterligare igenkänningssymtom och motivera han eller henne till att fortsätta sin kamp mot denna eländiga dryck...
Som försätter oss i alla konstiga situationer vi egentligen inte vill vara med om...

Idag är min dag, om jag tar hand om den...

/Berra