Senaste kommentarerna i forumet

Tack Adde, hur går det för dig och hur mår du?

till din tid och välkommen i gänget !

I och med alla bra effekter jag upplever så ser jag faktiskt varje glas som en fiende, som kan ta bort den trygghet och glädje jag känner. Ser inga fördelar med att dricka just nu, och då längtar jag inte heller efter det "normala" drickandet.

Ja, jag är faktiskt överraskad av den effekten. Jag har alltid trott att jag behövt drinkarna för att dansa, eller prata obehindrat med nya människor.

Men det visar sig att det faktiskt är tvärtom!!

Jag kan idag se dans som något ofarligt och roligt, istället för något som kräver bara en drink till. Och tryggheten i att prata sunt och logiskt har gjort att jag mer än gärna pratar med okända eller liknande, på ett sätt som är tio gånger roligare än när jag var onykter.

När man var onykter så sket man liksom i om det gick bra eller inte, nu istället som nykter vet jag att det går precis så bra som jag själv gör det till. :)

tillbaka !

...och vad positivt att du vågar mer i sociala sammanhang - detta är annars något som jag tror att jag kommer att sakna, det "mod" jag får av att dricka men det kanske är tvärtom.

Och du har inte ens en önskan om att dricka "normalt"? Det låter mycket bra, längtar tills jag själv kommer dit :-)

Nu har drygt åtta månader passerat, och jag vet inte om jag fortfarande upplever mig nynykter, eller vad man ska säga.

Men fördelarna fortsätter att uppenbara sig för mig så otroligt starkt. Bara en sån sak som sömnen, att känna äkta sömn, aldrig vakna svettig och outvilad.

Bilkörningen och fysisk aktivitet är alltid knivskarp, aldrig tankar på att man fortfarande är trött sedan helgen...

Andra aspekter som att jag är mindre sjuk, inte gått upp i vikt trots mycket godis/mat, vågar mer i sociala sammanhang, uppskattar tid med barnen så otroligt mycket mer och tänker mer sansat är positiva effekter jag aldrig trodde skulle bli så tydliga. Nu låter det som jag är religös. :)

Trots en svår skilsmässa med barn inblandade så känner jag att jag har kontroll, ett lugn och ett värde på tillvaron som vida överskrider alla gångna tiders lördagskvällar eller grill med öl.

Åtta månader har gott och jag är så glad, och lyckligt lottad, att jag inte känner något sug eller önskan om att dricka "normalt".

Blir glad att se att min tråd lever fortfarande. Har inte läst igenom allt än, men hoppas det gått bra för er mina vänner.
För mig har det gått bättre än innan, men jag är inte framme än. Detär väl därför jag har sökt mig hit igen. Vill leva ett liv med kvalité och det gör jag inte så länge alkoholen finns med i bilden. Ska göra ett allvarligt försök till att bli helt fri från det som drar ner mig både fysiskt och psykiskt.
NU FORTSÄTTER JAG MIN RESA....

Kram TP

Du beskriver allt så bra! Jag blir glad o peppad och tårögd när jag läser vad du skriver. Jag älskar när du beskriver din kropp som två delar:) Så är det. Vilken del är starkast undrar man? Jag kämpar varje dag. Idag är ännu en nykter dag för mig. Underbara liv. Inget planera, fixa pengar, ljuga osv. Så skönt!! Är en terapi i sig. Tack för kloka ord Berra!
Drutten

Trött, frusen, bakis... Nej, det går verkligen inte att dricka normalt. Om tillfälle ges så tar jag ett glas till. Och ett till. Sedan ytterligare ett. Sitta på jobbet, glansögd och sömnig. Bävar för att han där hemma ska lyfta på vinkartongen idag när han kommer hem. "ja, jovisst, jag tog två glas, du tog väl också ett par, ett gäng skvättar i köttfärssåsen hade du väl också? Jasså inte, ja då är det väl jag som druckit upp det mesta då :-/

och jag som hade tänkt försöka masa mig ut och gå/springa idag... bläh för den som är jag just nu. Fram med fotbojan eller snarare källarnyckeln, den där sidan av mig som inte sköter sig skall låsas in!

Måste kommentera där du skriver att frugan BIB håller på att jäsa för den stått så länge:) Skrattade gott! När jag drack BIB var det knappast någon risk:) Hejja din fru!!
Kram

om söndagskrönikan Berra! Håll tag i livet också! / mt

Jo, jag brukar ju göra sån't, vanemänniska som jag är...
I mitt "nya" liv så åtgår det mycket tankeverksamhet över det som är förgånget i närtid...
Jag reflekterar helt enkelt, det här var bra, det här var dåligt, eller mindre bra som det också heter...

Saker och ting händer hela tiden i mitt liv, och det är viktigt att jag har en återkopplng och försöker se lite positivt på det hela, och så är mina helger, som oftast...
Inte alltid jag är på topp, men försöker se på min framtid med tillförsikt, ibland brusar jag upp och blir förbannad på mig själv, hastar och slarvar...för vad?, mer tid till att slappa kanske..
Slappandet har blivit en viktig sak för mig, det är då jag "återkopplar", lugn och ro skulle man också kunna säga, men aldrig speciellt länge, både jag och frugan hetsar mig...

Hon måste verkligen hata att se mig ta det lugnt, om inte hon gör det samtidigt vill det säga.
Det blir mest på helgkvällarna framför TV'n, men vi kan ju aldrig samsas om samma program...
Igår var det något j*vla dravel (kärringfilm) och efter att ha tömt både batteriet på den bärbara datorn och allt godis på bordet fick jag nog, jag gick upp på övervåningen och rensade dotterns akvarium klockan halv tolv på lördagsnatten...ska du göra detta nu?, kom frågan...
Vad skulle jag säga, kör hellre ner händerna i den här gröna stinkande soppan, än fluktar något så vedervärdig skit som du tittar på...?
Nu sa jag inte det, men kan inte förmå mig att intressera mig för att se på en film där amerkanska kvinnor sitter och diskuterar storlekar eller färg på kläderna...
Jag skulle helst vilja se dem utan några kläder alls, eller där de kunde strypa varandra med dem så det blev lite mera action, ja vi killar/gubbar är nog funtade så...

Alkoholkonsumtionen då?, tja ett glas vitt på fredagen, och ett glas vitt på lördagen...
För frugan alltså...de dära BIB'arna tar nog aldrig slut för henne, de har nog börja jäsa på nytt...
Träffade även herrföreningen, det var öl och brännvin, tjo & tjim, men ingen fylla alls,
inte ens ett litet sluddrande och ingen vidarevandring på krogarna till småtimmarna heller...

Så visst har jag varit bland en massa alkohol, men inget som på något sätt har berört mig,
jag lever ett stabilt liv i min nykterhet, och det är väl kanske därför det ÄR stabilt..

Imorgon är den en fruktansvärd dag, den heter Måndagen, försöker se positivt på den, men jag vet oftast hur den brukar bli när jag återkopplar på den, en klassisk skitdag, så det så..

En natts sömn och börja snickra på den mentala rustningen så kanske den går smärtfritt...

Mitt liv är mitt, så länge jag behåller greppet om det...

/Berra

Heja dig, tekla!

Hoppas att det löser sig snabbt med boende för dig.

/H.

Jag är en stolt nykter alkoholist !

Viktoria skriver så bra på annan tråd om "jag", om den stora betydelsen att använda den benämningen på mig själv.

När jag började säga "jag" om mig själv så upplevde jag genast att jag fick ett egenvärde som jag inte haft tidigare. När jag pratade om mig själv som "jag" blev allting mera personligt och jag hade helt plötsligt ingen som helst chans att gömma mig bakom det anonyma "man". Den skillnaden har en enorm betydelse när jag pratar, delar, om mitt beroende, det går inte att gömma sig längre eller anonymisera mitt ansvar för mitt drickande.

Jag upptäckte också att jag väldigt snabbt lade mig till med att även i det "vanliga" livet använda, syfta till, mig själv som "jag". Och såg då att jag genast fick mer respekt för mina åsikter eller synpunkter eftersom det var "jag" som stod bakom åsikten och inte nån anonym "man". Det är också enklare för mig eftersom jag bara behöver ansvara för mina ord som den egna person jag verkligen är.

Jag är idag en egen person med en egen integritet och idag, till skillnad mot när jag var aktiv, känner jag att jag har möjlighet att ta plats och vara stolt över mig själv med de fel och brister som jag har. Jag är absolut inget helgon men jag gör så gott jag kan och efter bästa förmåga och så länge jag känner det så är jag stolt över mig själv.

Den stoltheten fanns inte i mitt aktiva liv och den försvinner omgående om jag tar det första glaset.

att läsa att du nu sätter ner foten och markerar din gräns ! Lycka till !

Hej igen!
Nu har jag bestämt mej.

Det som hänt igår och idag har gett mej det jag behövde för att få klarhet i vad jag vill.

Igår kom sonen och hans flickvän på besök och han tog sin flaska och stängde in sej och när de åkt så hade han somnat. Trevlig fredagkväll.

Jag sov på soffan, inget trevligt men behövligt.
Idag sa han ingenting mer än att han ville bli körd till systemet. Vilket jag gjorde.

Sen ringde min dotter och ville att jag skulle vara hundvakt för hennes hundar idag.
Det är klart att jag gör det, han brukar också gilla dom. Efter att de lämnat dem och vi fikat så frågar han:
-Vad sysslar du med ???????
-Vadå, vad menar du??
-Jo du bryr dej inte om mej. Du bryr dej mer om datan, barnen, djuren och lite annat mer än mej.
-Det är ju samma för mej på fredag och lördag, tyckte jag.

Han hade behövt hjälp med en sak när de var här men han sa ju inget och jag kan inte läsa hans tankar. Vilket jag tydligen ska kunna!

Eftersom jag har mina barn och han har inga så ställer det till problem. (För oss ska jag väl tillägga.)

Så nu har jag skickat in ansökan om lägenhet där jag känner att jag vill bo.
Sen får vi ta resten på vägen, men beslutet är taget och det känns skönt!

Ha det gott alla
Kramar till er som läst hit :)

det är verkligen inte lätt. Många varma kramar till dig. Sov riktigt gott!

Just nu flyttstädas min lägenhet och ikväll sover jag där "på riktigt" första gången. Jag känner mig inte alls glad just nu. Det sägs så många hårda ord mellan oss, och jag vill inte det. Jag vet att han egentligen inte vill det heller, att han egentligen är jätteledsen och jag kan inte trösta. Ibland har jag bara inget försvar kvar mot elakheterna, de skjuter rakt in och då blir jag så ledsen... Ledsen att jag måste behandla honom med avstånd, och inte får lov att släppa garden.

Tar fasta på en sak som Berra skriver: total kapitulation. Det är nog där man skall börja, att inför sig själv sant och ärligt erkänna att "ja, sådan är jag, jag kan inte dricka normalt. Andra människor kan men inte jag." Som sagt, vem lurar man egentligen.

Att tycka synd om sig själv och tänka "åh stackars mig aldrig mer, och tänk vad mycket goda viner det finns och den där tjusiga romflaskan som vi inte ens öppnat ännu". Istället: "åh, lyllo mig som aldrig mer kommer att vakna med Ågren i sängen, aldrig mer slösa bort en dagen efter- dag, aldrig mer försöka luska försiktigt för att ta reda på om och vad man eventuellt gjorde eller sade kvällen innan, aldrig mer behöva skämmas osvosv". Den här sista listan kan ju göras så mycket längre eller hur?

Hade velat dela med mig av originalet eller den varianten med Monika Törnell. Men, denna är också bra, och texten är ju det viktiga:

http://youtu.be/-2cSyEX30s8

Hur livet kan te' sig...

Många har varit hos psykologer, terapeuter och KBT'are...
Vissa t.om berättar om hur man kan "lura" dem och komma förbi självaste epicentrumet, dig själv...

Många av oss verkligen väldrillade när det gäller att komma förbi hinder, att manipulera och till viss del även ljuga sig fram, allt för att inget ska hindra oss från att åter ta till alkoholen...

Men när man söker hjälp, och även lyckas "lura" sig förbi den som ska hjälpa en,
vilken hjälp får man då?
Och vem är det som blev "lurad", egentligen..?

Det är svårt för många att totalt kapitulera inför sig själva, erkänna att jag är ingen perfekt människa, jag har brister och kan inte hantera alkoholen på ett vettigt sätt...

Man försöker på många olika sätt att förändra sitt drickande med att dricka totalt sett mindre,
men man trillar dit i alla fall på grund av sin inställning till alkoholen...
Man dricker för att uppnå en viss form av berusning, frivilligt eller ofrivilligt...
Ibland funkar det, ibland inte, och det vet man aldrig när det ena eller andra sker...

Man har ingen kontroll längre, eller hur?

Och då funkar inte den fortsatta teorin om att man ska minska på sitt drickande, för den stämmer inte i praktiken, inte sant?

Så i mitt tankesätt så finns det bara ett återstående val framöver, man "förbjuder" alkoholen,
den får aldrig mer tillgång till mitt medvetande och göra det omedvetet...
Det låter enkelt men är svårt, men mest i sina tankar, aldrig mer???
Ska jag aldrig mer få ha det roligt?, ska jag inte längre få dricka med mina vänner?

Man ser oftast alla problemen, när det inte funkar...
Man kan se de som om man blev allergisk, fortsätter en allergiker att försöka komma förbi sina hinder, och fortsätta utsätta sig för sin allergi...???
Knappast, en nötallergiker kan dö av att utsätta sig för det som är allergiframkallande,
för honom eller henne är det ett livsviktigt beslut...

En alkoholist är en alkohol-allergiker som kan dö av sin överkonsumtion, köra ihjäl sig med bilen, trilla ner på tågspåret, hamna i ett knivslagsmål osv osv...
Men mest dör han i sitt inre, en långsam och kvalfull död...

Alla har inte kommit lika lång på sin väg, men likväl så står de vid olika vägskäl längs vägen...
Alla kan vika av och ta en annan väg, kanske de inte ser problemet med sig själv,
men skulle kunna göra det för sin omgivning, familj, älskade, vänner, släkt och arbetskollegor och sina grannar, för vi kommer ju inte alltid ihåg vad som hände, eller?
Är man nykter så brukar man veta vad det är som händer, och hur man reagerade, oftast förnuftigt..

Det blir mindre problem med alkoholrelaterade problem...
Men samtidigt en större närvaro i sitt egna riktiga liv, även det kan uppfattas som problematiskt, när man inte kan fly undan det med alkoholen...

Varje dag står vi inför nya vägskäl och förväntas göra sunda avvägningar,
i en vågskål där vi inte vet varken mängd eller vikt....

Och man tänker ..."jag kommer aldrig mer få ha det roligt, om jag slutar dricka.."
Motsatsen heter.." jag kommer få ha det roligt, om jag fortsätter att dricka"
den låter mindre trolig...

Vi vet oftast hur en festkväll slutar, och ångesten förkunnar att det nästan aldrig var speciellt roligt...

Så vad låter som det mest sunda förnuftet?, fortsätta mata sitt inre med mera ågren...
Eller kanske utsätta sig själv för en förändring, kanske inte för evigt, men en tid framöver man inte kan överblicka, så finns det ingen slutgiltig gräns för när man kan börja dricka igen...

Jag vet att jag kan börja dricka igen, närsomhelst, men jag vill inte längre...
Jag vill inte utsätta mitt liv för ytterligare påfrestningar, det är inte roligt längre, alls...

Att leva med sin alkoholistiska sida är inte samma sak som att utöva den,
det finns en halva av mig som hela tiden vill utsätta sig för farligheter,
den halvan går numera runt i en fotboja, och har sin frihet så länge han sköter sig..
Och den halvan lurar inte den andra halva av mig...

Han försöker hela tiden locka mig med nya äventyr, men så länge receptet heter alkohol
så får han fortsätta komma med nya influenser...

Jag är inte dum, och det är jobbigt att leva med en alkholist,
allra helst när man bor i samma kropp som denne...

Likt en scout med honnör säger han "..alltid redo", och är beredd att rycka i kättingen när den andra halvan är på väg på ett alltför halkigt underlag..

Och varje dag är en ny dag, om man inte vaknar upp med baksmälla..
För de mornarna är ingen ny dag, de har man upplevt alltför ofta, och det är inget nytt minsann...

/Berra

Hej alla! Jag har följt er tråd och jag har äntligen hittat några som jag. Med det menar jag som är besatta av alkohol djävulen. Mina sista fyra år är jag inte stolt över. Allt som jag läser här stämmer så in på mina tankar, känslor osv. Jag skäms för det. Jag skäms för att till och med erkänna det för min bästa vän. Att jag alltid blir fullast o får minnesluckor borstar jag bort eller kommer med dumma förklaringar som att jag inte ätit eller nåt. Att jag sitter hemma i soffan o dricker mitt vin varje dag vet inte många om. Jag skäms...Jag skäms för vad mina barn har varit med om.Jag skäms så mycket att det enda stället jag kan prata om det är här.

Godmorgon skårpan,
Enda sättet att bli av med det är att vara utan. Ta dig igenom en dag i taget, för i början är det faktiskt bara det det handlar om. Att ta sig igenom. Tid. Med tiden blir du starkare och det kommer att börja hända saker i dig, du tillfrisknar fysiskt och då är psyket bearbetningsbart. Då börjar jobbet med förändring. För vi alkisar klarar oss aldrig nyktra i längden om vi inte förrändrar vårt sätt att hantera vår verklighet, våra känslor, smärtor och sorger.
Idag ska jag vara nykter, hänger du på?

Har det djävligt, är så less på att alkoholen bestämmer över mitt liv. Antingen dricker jag eller så tänker jag på att dricka. Vill ut av det här. Bli fri. Men hur?

Berra Butt med många järn i elden...
Ville söka sin egna tid med att jaga runt i skogen efter det gula guldet, kantarellen..

Trångt om livets utrymmen tog han sig tiden, efter middagen snabbt in med disken,
och sedan rulla de tre milen rakt ut i ödemarken för att ...
Bara möta mörkret, ha!

Vill mycket, men får sällan det han så gärna önskar..
Han ville skapa sig tid för återkoppling och vila, sin tid...
Tanken var ju att få må lite bättre och lite annat att tänka på..

Vad blev resultatet då, besvikelse förståss...
Att försöka pressa tiden mot moder jord och naturen, det går inte, den har sin gång..
Och att stressa för att koppla av, Nä!,lägg av istället...

Ett nederlag för välmåendet..

Men...på vägen hem möter jag rådjursfamiljen, bock, hona och två kid, direkt på uppfarten till vårat bostadsområde, lugnt betande på det nyklippta gräset 2-3 meter ifrån bilen...
Jag stannar, stänger av motorn vevar ner fönster och pratar med dem...
Inte alls oroliga utan tittar på mig och vrider och vänder på öronen och undrar nog vad jag är för en sorts jägare, det gav mig full pott som motkompensation mot den tidigare så misslyckade planeringen...

30 sekunder senare kommer det en mötande bil med en ilsken kärring som inte kommer förbi när jag står mitt på vägen med avstängd motor, hon tutar och skrämmer naturligtvis bort hela familjen av släktet rådjur..!!!

Jag blir förbannad att hon tog ifrån mig min lilla stund, skulle vilja gå ut och dänga näven i biltaket för att hon bara ser sig själv och hennes behov först, jävla kärring!

Så humöret som gått ifrån stressad, till framåtskridande, handling, besvikelse, och sedan oförväntad glädje gick över förbannelse på bara några sekunder...
Och en förvånad hustru titta på mig med en frågande min, "..skulle du inte ut för att må lite bättre?"...

Men en butterkalle slänger av sig ryggan i hallen och muttrar lite om kärringar bakom ratten...

Senare på kvällen när jag åter igen återkopplar dagen och dess händelser....
Ja, då kommer det en min över om hur jag egentligen reagerar...
Och det är nog fånigt, men i min värld blev det stora och viktiga händelser...

En upplevelse jag inte hade kunnat förunnat mig själv...OM jag hade druckigt, t.ex

Berra by the day, and nights