Senaste kommentarerna i forumet

stor KRAM till dej oxå Märta vännen <3

Mulletant, Lelas, Mie, Berra, Lilla blå, Adde, och alla andra här på linjen. Tack för att ni finns för mig, för oss och för alla andra. Tänk ändå att det går ju ta mig f-n att komma tillbaka igen. Det går!!!!!!!! Tack för ni stöttar, för att ni visar att mina ord, mina sporadiska inlägg kan göra skillnad. Ni har gjort skillnad för mig.

Bamsekramar Märta

mig glad ,lättad och tacksam för livet idag !!

Har Skypat med Segaletta och dessutom fått ett meddelande att det fungerar bra från en som inte skrivit på forumet på ett tag !!

Måste säga att sådana här upplevelser är väldigt mäktiga och berör mig mycket.

Tänk att så "små" saker kan göra såna intryck !!

Hehe, utseende och inseende... Fyndigt. :-)
Trevlig helg, Berra!
/H.

Hej Prussiluskan!
Välkommen hit till forumet.

Vet du... tyvärr är det nog så att du gör rätt som backar. Hur smärtsamt det än är. Det var någon här på forumet (Mie? Märta?) som beskrev det som att "kasta mjuka kuddar under den som faller" - hur skall den personen då någonsin nå sin egen botten? Så länge det finns någon som kastar kuddar under din vän, så är det inte säkert att hon förstår allvaret i sin egen situation.

Du skriver att du har sagt att hon får höra av sig när hon vill ha hjälp och stöd. Hur tydlig har du varit? Har du talat om för din henne hur du tänker? Det kanske kan vara bra att vara tydlig mot henne med att du inte orkar detta längre, och att hon är välkommen att ta kontakt med dig när hon har sökt hjälp och varit nykter i en viss period (halvår?). Jag tänker att hon kanske behöver höra det, för att förstå att er framtida relation bygger på att hon är nykter, och att det är hennes eget ansvar att se till att ta sig ur det här... Eller?

När det gäller din väninnas familj så är det inte mycket du kan göra. Jag vet ju inte mer än det du skriver här nu, men kan det vara så att de struntar i hennes drickande just för att de själva har slutat att kasta mjuka kuddar under henne? Eller tror du att de blundar för problemet och mår dåligt i det tysta? Oavsett så är det som sagt inte mycket du kan göra där.

Känner du till Al-Anon? Det är som AA fast för anhöriga till alkoholister. Dit kan du (och hennes familj också såklart, om de skulle vilja ha hjälp) vända dig för att träffa andra i samma situation. Du behöver inte vara hennes familjemedlem för att gå dit, din roll som väninna är fullt tillräcklig. Du hittar dem på www.al-anon.se om du vill kolla var de finns och när de har möten.

Och... fortsätt läsa och skriva här, det är ett fint stöd att möta andra med liknande erfarenheter. :-)

Var rädd om dig!
/H.

..helgen nalkas med stormsteg, och vad gör jag???

Vänder blicken inåt igen, förskräckligt tjatande om detta inåtblickandet, eller hur?
Och vad gör jag då, jo jag betraktar mig själv, ser in i min själsliga spegel, hur f*n ser jag ut egentligen?
Och varför detta eviga gluttandet i spegeln då, har jag blivit utseendefixerad?
Nja, inte utseendet, men mitt in-seende i sådana fall...

Jag är helt enkelt mån om att jag ska fortsätta att känna mig som om jag mår bra, som "om"...?
Mår jag inte bra då, jovars, jag mår nog ganska hyfsat...
Jag har satt upp mina egna begränsningar i hur jag ska bete' mig och hur jag ska tänka för att må bättre...

Jag håller mig "neutral" hela tiden, jag deltager i inget skvaller, eller pratar inte skit om andra...
Och varför det, jag vill inte ta någons parti helt enkelt, ingen ska veta vad jag tycker hela tiden...

Att tala är silver, men att tiga är guld, gammalt ordspråk, eller har man inget gott att säga, så behöver man inget säg alls...
Jag har alltid tyckt om saker och ting, käften har glappat på mig som en tvåtaktare, alla vet vad Berra har för åsikter i det mesta...
Men inte nu, han har blivit hemlighetsfull och pratar bara på ett personligt och neutralt plan..
Och varför detta?, tja en av mina förändringar, det skapar en mera rofylld tillvaro, ingen som säger "visst Berra, visst är det så?"

Jag har alltid tagit mycket plats när det har funnits alkohol med i närheten, kunde bli ganska så jobbig på firmafester osv..
Och så fick jag lida för det i veckor efteråt,..." kommer du ihåg när du dansade på bordet och spillde ut tre öl..?",
det var ju inte så mycket till hjälp när hela huvudet redan var knökfullt av ångest, det slipper jag nu...

Känner vibbarna idag på firman, många kom sent, och gick tidigt, kan gissa att det finns andra med lite fyllånger idag,
det var ju "grillfest" igår, och det har varit lite mumligt på firman, inga vassa skrattsalvor i fikarummet alls...
Och vet ni vad???, det är inte mitt bekymmer, jag har haft en helt vanlig dag idag, och jag ...mår bra, det är viktigast!

Återigen vänder jag blickarna inåt, gjorde jag rätt som inte gick på festen igår?
Med min historik både på långt och med färskt minne, säger mig att jag gjorde rätt, inte så mycket för alkoholens skull, men för de vassa tungornas skull.
Jag utmanar inte mitt öde med att pantsätta min deppighet för samkväm med andra kollegor...

Jag väljer det som troligen är bäst för mig själv, och jag hade absolut ingen dålig kväll igår,
ett planerat impulsköp gav mig en rolig sysselsättning på teknikens front, och jag mådde som en prins!
Tyvärr har jag ingen att dela den glädjen med på jobbet, så jag kände mig lite sprickfärdig här ett tag...

Just nu lägger jag upp helgens agenda i huvudet, vet på ett ungefär vad som är på gång, och försöker inte känna någon press över detta..
Jag sätter upp egna mål med luckor för mig själv så att jag hinner ikapp tiden, det är skitviktigt för mig...

Om det blir en oplanerad paus, så ska den inte gå till oplanerat drickande!!!, hajjar ni?
Jag har hela tiden små småfix som måste fixas, så jag behöver inte stressa iväg med något för att skapa mer tid till ett drickande..
Det var sådant jag höll på med tidigare.., och det tänket måste jag bli av med..
Man behöver inte stressa fram med något för att tjäna någon tid till annat,
tidigare ville man skjussa iväg ungarna så tidigt som möjligt på fredagskvällarna så att jag snabbare kunde få tömma min första bira...
Ett "helgstress"-moment jag måste få bort ur mitt medvetande, kunna njuta av tiden istället...

Jag finns här och nu, och det finns inga andra substanser som kan förändra mitt tillstånd, så varför inte njuta av ...nu'et!

Att det ska vara så svårt att få in det i skallen...

/Berra

Inget fel med när undertryckta kärlekskänslor kommer tillbaka, man kan ju hoppas att de är till din man bara...

I mångt och mycket så handlar livet om att kunna behärska sina känslor, vissa av dem tar över ens hela livssituation...

Just här på forumet så är vi många som inte kan lämna förälskelsen i alkoholen, och vi vill så gärna återkomma till den...
För andra är den förkroppsligad till andra människor, och de har t.ex svårt för att vara monogama...t.ex
Rökning, choklad, motion osv.. allt som kan släppa lite endorfiner löst i kroppen, går att missbruka...
Andra samlar på sopor, får anorexia eller känner ett starkt kontrollbehov över andra, en sorts manier...

Det svåra för en som har blivit missbrukare av någon sort, är att kunna se de andra alternativen....
Man får någon sorts falsk trygghet i att hålla på med det man gör, man blir ju "bäst" på det i långa loppet...

Och vad är det för något som säger att det är "normalt"...
Jag tycker t.ex inte att det är normalt med 4 timmars TV-tittande varje kväll, jag tycker det är för mycket,
skulle matlagningen ta lika lång tid, så skulle man ju kräkas till slut, eller städa, diska, tvätta osv...

Många saker är förknippade med måsten här i livet, och andra är kopplade till underhållning eller livsnjutning...
Alla drömmer om en solsemester i Grekland under ett par veckor, men att flytta dit för evigt, det blir väl ingen njutning till slut,
samma sak med alkoholen, det blir väl ingen njutning till slut om man är alltid i fyllan...

Så jag tror mycket på förändringar i ens livsutrymme, man blir trött på att käka pyttipanna varje dag...
Livsomvändande saker kan kännas för mycket på en gång, att bli nykter t.ex när väldigt mycket av sin sociala situation är förknippad med alkoholen...
Att bli vegeterian, att bli munk och flytta till kloster, det känns ungefär lika tunga och svåra beslut...

Älskar man kött kan det bli svårt att göra valet om att bli vegeterian...
Tror man inte på Gud och grabbarna, kan det bli svårt att bli munk...
Man är rädd för vad som kommer att hända med en, man kan inte göra allt det där som man brukar, en rädsla att bli av med tryggheten..

Men vad händer med de som testar, som provar sig framåt, som inte är lika rädda, stämmer andras fördömmande då?
Och vilka är det som verkligen KAN berätta ur en nyanserad och verklig erfarenhet, de som testat naturligtvis...

Kanske går det åt he..te och alla kraxande "vad var det jag sa.."-människor får rätt...fine!, men jag har provat i alla fall...
Och det är mycket mer än vad andra har gjort...

Det betyder nog inte att man alltid ska kasta sig in i nya projekt genom hela livet, någonstans finns det ett välmående som måste ha första tjing,
för mår man inte bra med ett för hektiskt liv, så behöver man också jaga lugnet, skapa luckor med återhämtning...

Och blir det FÖR lugnt så får man det tråkigt och enformigt, man saknar stimulans...(man kan ju börja dricka som en stimulans t.ex),
och då behöver man söka sig nya marker för sin egna stimuli...

Och jag tror mycket på att de som har lätt att dricka för mycket, helt enkelt saknar stimulans här i livet, de vill att något ska hända...
De borde prova på tandemhopp med fallskärm, bungyjump, bygga sig en flotte, tälta ute i det fria, svampplockning, yxkastning,
ridning, valsafari, dreja, testa go-kart, fiska, baka, köpa sig en hoj, starta en maskodling, göra sin egna glass, klättra i berg,
bygga sig en koja, kela med ett djur, klyva ved, putsa fönster osv...
I stort vad som helst, men att finna något annat som kan konkurrera ut tiden med att dricka alkohol, och kan skapa en god självkänsla,
och kan kanske bli en drog i sig självt, men där man aldrig får en rejäl bakfylla och en fruktansvärd ångest...

Att sätta sig fyra timmar framför TV'n och ha ett krav på att bli underhållen varje kväll, så skulle kan kunna kräva ...underhåll mig själv!
Och ikväll ska jag göra något nytt jag aldrig har gjort förut, bara för att jag "måste" och att det ska bli bra...

Jag ska göra något nytt ikväll, ska ut på en restaurant jag aldrig har varit på förut, med frugan för att vårda kärleken,
och jag ska fortsätta praktisera något som är för mig ganska så nytt, att vara fortsatt nykter..
Jag ser fram emot det, och det kommer inte att bli något problem med vad jag ska dricka,
jag ska låta smaken avgöra det som är gott och som inte skapar den bittra eftersmaken av ånger...

Jag planerar min dag, så att jag under morgondagen inte ska behöva ångra den, så har jag kontakt med mitt liv..

/Berra

Jag berättade för min man hur mycket jag tycker att han har förändrats sedan han slutade dricka. Oj, vad han sög i sig det! Jag blir verkligen berörd av alla era kärleksfulla och stöttande ord om "era" alkoholister här på forumet, Lelas och Mulletant t.ex. Jag känner mig själv ganska skitig, eftersom jag varit så full av bitterhet, sorg och ilska efter alla år.
Förändringen (läs nykterheten) i vår familj har kommit på ett lite annorlunda sätt, inte direkt kopplat till något större ställningstagande från någon av oss. Jag ställde inte ultimatum, han har inte varit i behandling, tvärtom så var vi långt innne i en bitter konflikt med mycket etter då han började sluta dricka. Det leder också till att vi inte får så mycket hjälp men jag är glad att jag har hittat er här. Nu har jag hittat en stoor, en jättestor(!), kärlekslängtan i mig. Jag hade grävt ner den långt ner i en hög av kärleksbrist, trasighet och fransar och murat igen. Men en liten spricka i muren, och så vällde den fram. Den är så stor att den är svår att bära, den liksom hotar att ta över mig., så jag praktiserar fly-tipsen från Berra och försöker känna på den i mindre portioner.

bakiskatt

Katten kräktes som en tok imorse, Mulletant.... Hur skall vi tolka det, tycker du? ;-)

Kram, alla!
/H.

Pianomannen - tack. Du ger så mycket hopp och peppning med dina ord.

En bamsekram

Jag gläds med dig och er. Inklusive katten - djuren märrker direkt hur stämningen är. / mt

Pianomannen ! Vi behöver höra att det går fint att leva utan alkohol !!

Jag har märkt att jag inte tänker så mycket på alkohol längre. Jag jobbar med min nykterhet och sätter den främst i alla lägen. Det gör jag. Men det är inte längre så att alla mina vakna timmar går åt till att hålla mig ifrån alkohol. Jag har kommit till en lugnare tillvaro. Irriteras sällan. Tar det hela med ro.
Märk väl att det är inte detsamma som att jag börjar glömma bort min sjukdom, inte alls. Snarare så att jag accepterat den och har lärt mig leva med den. Precis som jag lärt mig att hantera mina dåliga lungor och andning. Jag kan liksom inte sluta leva bara för att jag inte alltid får luft ordentligt. Jag har helt enkelt fått lära mig hantera dom jobbiga stunderna och vet hur jag ska göra.
Lite så börjar det kännas med alkoholismen också. Jag vet att jobbiga stunder kommer, men jag vet också att jag klarar av det. Jag behöver inte dö bara för att det är kämpigt. Det går över
Jag behöver inte heller känna sorg för att jag har en livslång sjukdom. (eller ja, nu har jag ju två då) Jag har gått igenom det en gång tidigare för 15 år sedan då krisen med lungorna var som värst. Då kan jag klara av det igen. (med alkoholismen) Båda sjukdomarna går att leva gott med.

På det hela taget så lever jag ett gott liv för tillfället. Och jag försöker ta vara på varje dag, oavsett om den är solig och vacker eller gråmulen och blåsig. Det finns så många njutningar oavsett. Och jag låter inte småsaker förstöra. Jag vill ha det bra och då vägrar jag låta små irritationsmoment sänka mig.

Kram till er alla!

min dotter börjar glömma bort hur det var en gång i tiden !!

Hon kom knallandes med en upprörd min och sa " Har du sett grannen (pensionär) ???" Nej, vad är det med honom? "Han kom knölfull från ****(annan granne, också pensionär)"!!!! Jaha ?? "Men klockan är ju bara halv sex ???" Ok, hade jag några såna speciella klockslag då ?? " Ehhh, näe, det spelade ju ingen roll vad klockan var........"

Nu är dessa grannar inte i närheten av att vara alkisar utan bara att gratulera till att de kan sköta sig ! Och såååå knölfull var han inte !!! Och jag vet att han får sina fiskar varma när han kommer hem till huskorset !! Stackarn !!

Så kan livet på lanne't va' en varm sommardag ! Allt är inte nattsvart ifråga om alkoholen !

Ha det bra alla vänner !!

trycker upp denna tråd så du inte missar postakut abstinens
längst upp i denna tråd
denial

Tack DryMartini!! :)

Nyckeln för mig denna gång tror jag har varit "insikten" om att jag inte vill dricka ens normalt.

Jag har ju försökt vara nykter många gånger förut, och misslyckats, och hamnat i lägen som varit långt värre än innan försöken. Och alltid har jag sett det "normala" drickandet som något fint, och något att vara avundsjuk på.

Mina tankar denna runda kom fram till att det finns inget positivt i alkoholen, inte ens i det normala eller återhållsamma drickandet. Grunden för dessa tankar är att man i sig själv har förmågan att producera ALLT positivt som kommer från alkohol, helt utan biverkningar. Men det kräver å andra sidan total avhållsamhet.

Som jag jämt tjatar om här, så ger oss alkoholen ingenting som vi inte redan givit bort till alkoholen. De hämningar alkoholen "hjälper" oss hantera är vi alla fullt kapabla till att hantera, långt bättre, i fullt nyktert tillstånd.

Men det kommer inte gratis, och det är ju därför vi en gång i tiden valde genvägen alkohol. Men när man närmar sig det, så är det ju livslångt, gratis, och tio gånger skönare än alkohol!! :)

Idag ska jag: hyra en bra rulle, köpa choklad - den som jag gillar bäst. Jag tror till och med jag skall ta en eftermiddagslur här på jobbet i vilrummet.

Jag har sovit två timmar inatt, och därefter cyklat 25 km till jobbet. Det roliga är att det är 25 km hem också....

Jag hade ett långt samtal med Honom igår/inatt, med många, många tårar. Att känna sig övergiven... Han ligger bredvid mig i sängen, men talar med Henne - på datorn - medan jag försöker sova.

Grymt.

Somnade en liten stund men vaknade igen halv fem med ett stort grått moln i magen. Lika bra att kliva upp och cykla till jobbet.

Härligt, Märta! Du är, precis som Mie, en hjälte! :-)

Kul att höra av dig, det var väl ett tag sedan du skrev sist.

Kram kram - och trevlig midsommar!
/H.

så skönt at läsa dina rader./ mt

Midsommar närmar sig med stormsteg. För ett år sen satt jag ensam vid datorn på midsomamrafton och grät. Jag hade lämnat mitt x, kände mig så ensam, var i en djup depression. Jag träffade mitt x midsommarafton 2008. Så jag tog tog ett beslut midsommarafton 2010. Kommande år ska bli mitt år. Kommande år ska bli det första året utan alkohol, problem, våld, oändlig sorg. Kommande år ska bli mitt år.

Nu sitter jag här ett år senare. Det blev verkligen mitt år. Jag mår bättre än på många år. Det har varit ett fritt från allt som jag plågades av. Jag har tagit tillbaka mitt livsutrymme. Jag har avslutat relationer som som tagit min energi. Jag har haft ett lugnt år i harmoni och utan bråk, missbruk, medberoende. Nu fortsätter jag så, låter aldrig mer någon ta mitt livsutrymme i anspråk. För första gången på många år längtar jag efter midsommar, längtar efter att sätta P för det här året. Det kan bara bli bättre!

Styrkekramar Märta

Din pappa och jag är ju då precis lika gamla, man brukar säga att det inte går att lära gamla hundar att sitta...
Jag sitter!

Jag tror på att man gärna vill vara kvar i något som man anser känns tryggt, man vill inte förändra...
Titta bara på hur deklarationen har utvecklats, är inte den skitenkel att hantera idag???, DEN utveckling har man ju tagit till sig, och tycker om...

Så all utveckling är inte enbart negativt...
Titta på bilarna och hur de har utvecklats, de har blivit tystare, snabbare, bekvämare, energisnålare, miljövänligare och framför allt säkrare...
Idag lever den farligast som är framför bilen och 99 % av dödligheten sitter i omdömet hos förararen...
Och drar du igång motorgräsklipparen en timme så har du grisat ner luften mer än 20 mils körning med bilen...
Den utvecklingen trodde man aldrig att den skulle ta för 20-30 år sedan, när alla Märsor alltid hade en sotsvart baklucka,
och blåröken låg tung ifrån tvåtaktare och alla moppar, och TV'n fick fladdrande bild av dem, stereon skrek av tändstörningar...

Så kom inte och säg att det var bättre förr, för det var det inte....
Datorn var ett arbetsredskap för kontorister och internet en fluga, idag är den en självklarhet i alla kommunikationer för alla människor...
faxen och telex-maskinen är döda, skrivmaskinen likaså, ångmaskinen och karbidlampan...
Men att de också har varit viktiga för våran utveckling, så de har en plats i vår tids historia och den respekten det medför...

När ska man börjar införstå att alkoholen är en farlig kemikalie som har lätt att skapa en beroende om den missbrukas...?
Är rökning OK om man bara gör det på trevliga sociala sammankomster, och "förbjudet" på övrig tid, det verkar vara tvärsom idag?
Lika mycket som det är tvärsom med alkoholen, ska det bara vara "tillåtet" att få bruka denna substans i sociala sammanhang..

Och så tänker jag....alkoholen har infiltrerat den sociala sammankomsten så hårt, och lagt sig i matkulturen så hårt att den inte går att stoppa,
inte idag som det känns, det är alldeles för många som försvarar dess fördelar, den har ett kulturellt inslag idag...
Men när det sedan uppdagas att de flesta som brukar alkoholen också missbrukar den med att dricka sig berusade allt för ofta,
ja då tar samhället sina övervakande och skyddande händer ifrån dem, det har blivit en alltför jobbig situation att ta hand om...

Vi blir lämnade till oss själva, och vi belastar våra nära och kära med alkoholrelaterade problem...

Jag befinner mig i en generation där män inte kan umgås utan alkohol, på krogen, i bastun, vid fisket, vid middagen, på nöjesfältet, på firmafesten osv...
Och när jag sedan kommer och är NYKTER...,".. vad f*n har då du här att göra Berra?, ska du inte umgås med oss andra???.."
..det är kanske därför jag kom hit, men hur är det med er andra???
Varför är det oftast den klarsynte som ifrågassätts???

/Berra

Lelas! Jag ska byta melodi!

Hej!

Jag är glad över att läsa om din förändring vad gäller alkholen.
Min pappa har varit alkohlist i hela sitt liv från och till och idag är han 48. Bra liv? Nej han ångrar sig varje dag. Han är inte den som kan slita sig fri även om han försöker. Han har varit inne tiotalsgånger på hem och anstalter men ingenting fungerar. Så det ser mörkt ut..

Så med detta vill jag säga att jag hoppas av hela mitt hjärta att du inte rör en droppe till någonsin! Alla, både alkholister (som förstår sitt problem) och andra kan säga med handen på hjärtat att det inte är värt det.

Jag önskar verkligen att jag kunde föra vidare den vetenskapen till hela världen. Jag har växt upp med spriten men trots det gör det nästan ondare att se andra som lider av den på olika sätt. Om jag får drömma så skulle jag utplåna den. Alkohol skadar så många människor, och så många liv..

Jag vet hur det är att älska någon som brukar och missbrukar, det är ett evigt tyst krig som pågår inom mig, och det gör så ont. Jag hoppas att du aldrig utsätter dina nära och kära för den smärtan (igen). Livet har så mycket vackrare saker att bjuda på. Jag läste din posetiva och negativa lista, men egentligen finns det inget posetivt alls med alkohol. Även om du stillade ett behov när du drack och fick uppleva den där känslan så var det inte bra för ditt eller någons bästa överhuvud taget. Och det kommer aldrig vara det. Aldrig.

Jag är ung, jag har inte många år på nacken men jag är klok och min pappas missbruk har gjort mig till en bättre människa, och det har givit mig kunskap. Som jag vill föra vidare nu.. Även om det har gjort ont och även om det gör ont så har det gjort att jag växt i mitt inre. Men det var fortfarande inte värt det priset för nånting i hela världen. Ändå skulle jag kunna gå igenom det tusen gånger om om alla ni, alla ni som lider av detta problem bara fick slippa det!!!!!

Så var en bra människa, och ta inte ifrån dig dina egna rättigheter. DU har rätt till ett bra liv!!!!! Men alkoholen kommer alltid förstöra det livet! Så låt det inte ske!!!! Kram

berättelser från livet! Tack för att ni delar med er. Kramar / mt