Senaste kommentarerna i forumet

termos med hett vatten och några sorters te. Det kan behövas för nu är vi många som delar en gemenskap kring tända ljus. Skorpor, smör, ost och mamelad ställer jag också fram - fast det smular och knastrar lite men det är en världslig sak. Det stora vitmelerade ljuset i koboltblå skålen med guldkant får brinna här hela natten, det står så stadigt och bra i den ljusa, mjuka sanden från Dueodde. God natt alla! / mt

samtalat med Mg framför brasa. Läst en del av vad jag skrivit här.
Han berättar att han njutit flera kvällar av att sitta framför brasan och endast höra klockans tickande och suset från spisen. Jag blir varm av glädje - det är många år sen han kunnat njuta av tystnaden då han har svår tinnitus... som just nu inte besvärar mer än att han glömmer bort den. Nästan ett litet under. / mt

Hej på er!

Känner för att skriva här igen.Gubben ligger och sover sen klockan sju. Onykter!
Jag sitter här och känner mig ensam och misslyckad, och det är fredagkväll.

Ja, vad hade jag väntat mig egentligen, inget går ju fort.
Hade så stora förhoppningar eftersom nyår var nykter men jag förstod att när jag jobbade förra veckan så började han dricka igen. Inte så att han sa något men jag såg ändå.
Sen några dagar utan och sen igår var det dags igen.
Varför ska det vara så förbaskat svårt att sluta dricka??

Jag vet att jag inte kan göra något utan att han måste jobba med det själv.
Men att veta och att intala sig det är två olika saker, tyvärr.
Han är medveten om att han dricker för mycket men det är sättet han tar till när det blir jobbigt.

Hoppas det inte blir så många dagar denna gång men det är bara att vänta och se.

Känns skönt att skriva av sig det jag tänker på och hoppas att nån läser.

Ni är många som kämpar på alla sätt med era liv och jag vill sända en KRAM till er alla.
Ha det gott och ta en dag i taget.

Kram tekla

..tack. Så fina ni är, allihop.
Känner värme.

du fäster på papper, formulerar, att du får nog. Varje gång du skriver det blir det lite tydligare. / mt

Jag är en som mest bara finns i utkanten av detta forum.
Tänder dock ett ljus som som inte brunnit på länge och hoppas på det bästa för din systerdotter.

Be om styrka. Vem du än ber till; de kommer om du kallar. De hör dig.
Jag ber för er välgång.

/Andas

Jo, kanske lite har hänt: jag får ju nog.

Vart har vi kommit nu?
Ingenstans.
Jag står kvar i obeslutsamhet och ångest. Skäms över att skriva här: att jag står ut och stått ut med så jävla mycket och ändå inte kan uppbåda kraften att lämna, och istället känna att jag inte kommer räcka till för vår flicka, att hon behöver pappa mer än vad jag kan förstå. Och dessutom skräcken i att sambon skulle använda flickan emot mig, att jag inte skulle få skydda henne den största delen av tiden...

Jul- och nyårshelgerna har inneburit åtminstone fem stora gräl då jag varje gång är fast besluten att lämna sambon. Men däremellan vill han att allt ska vara som vanligt, och jag accepterar inte det, vi är långt ifrån varandra, men samtidigt vet jag ju att jag ger signaler om att jag accepterar det eftersom jag inte sätter ner foten.

Emellanåt kommer min dödsångest och dödslängtan in. Känns så sorgligt, jag är så sjukt rädd för döden, både som en ren skräck men också som ett resultat av att vara mamma till den allra finaste, underbaraste och bästaste flickan i hela världen. Men samtidigt så har tanken på döden blivit någon slags tröst, känner ju att jag är rädd att lämna flickan kvar, men jag tror ibland att det skulle gagna henne om inte hennes pappa skulle kunna använda henne mot mig.

Har pratat med brorsan om julens händelser och han säger att han och svägerskan är inte beredda att bjuda hem min sambo om inte han ber om ursäkt för sitt uppträde på jul. Först blev jag så knäckt eftersom det innebär att det skulle skära sig på så många sätt; så länge jag inte bestämt mig för stanna eller lämna så kan jag inte acceptera att jag och flickan skulle bli inbjudna, men inte sambon... Men samtidigt så försöker jag tänka Al-Anon-vist: vänta och se, det kommer lösa sig, jag måste inte lösa det och det måste inte lösas nu på en gång.

Förstår inte; all min tillit är borta, jag har insett att han inte har någon respekt för mig och därigenom har jag tappat respekten för honom, jag har fått nog av alla gräl som blir så makalöst förstorade osv, och jag kan ibland se att sambon är fin med barnet, men också att hon ibland blir ignorerad, ifrågasatt, utskälld, och ändå kan inte jag säga att jag är bättre för henne...

Jag står fast vid att jag tror att han är sjuk på något sätt.

Ångest. Jag trodde alltid att jag var för stark för att bli utsatt för sånt här, och så plötsligt så står jag mitt i det utan att ha förstårr att det händer: känns ju so in jag skriver o någon annan.

konstigt med att du tänker så - de flesta av oss har såna tankar eller får såna tankar i situationer där vi är utlämnade till något som är större än vi själva. En sorts magiskt tänkande som är helt normalt.

Vi är så många som håller lågan brinnande nu så du och ditt/ert ljus är inte ensamt ansvarigt...

Kram,kram med värme från kvällsbrasan och varmt rött sken från San Pios ljus / mt

Jag tänker på er andra som valt den nyktra linjen och lyckats hålla trots att partnern varit högst ovillig i början. Vad gjorde ni? Satt ni bara och tittade på när glas efter glas slank ner? Tacksam för input där. Nu är fina middagen färdig. Dags att vara lite snäll och ge beröm.

Fia

vadsom än händer så tänker jag försöka kämpa emot. Inte ta det första glaset. Mannen har redan petat i sig fint. Nu lagar han mat. På helgerna vill han alltid göra det. Dels är ju alla stora kockar män och sen är det ju fint att smutta eller snarare halsa vin under tiden. Kan ju nämna att hans gourmémiddagar smakar inte lika bra som för 25 år sedan. Försökt tala lite med honom om mitt drickande och ett alkoholstopp. Men han svarar att ikväll orkar han inte. Efter en jobbig arbetsvecka vill han bara ta det lugnt. Det förstår jag. Nu låter jag som en toffla men tro mig det är jag inte. Trist kväll. Välja mellan pesten att dricka själv eller koleran att sitta nykter och lyssna på hans fyllesvammel. Han är ALDRIG elak, bara långrandig med en massa bra idéer. Om hur världen ska styras till hur mycket vatten blommorna ska ha. Suck!

Fia

tänker på Marias fråga om du vill vara en förebild för dina barn och vad tänker dom nu. Den frågan är det som du inte ser. Jag har läst hela din tråd. Om hur dåligt dina söner mår när du dricker. Men ändå väljer du att bara strunta i hennes relevanta fråga. Du skulle ha kunnat svara att det ska hon och resten av oss strunta i. Men du väljer att bara låtsas att inte se frågan. Allt är bara jättebra. Jag genomskådar dig och tycker att det är trist att du inte vill ha en ärlig dialog med någon. Jag tror du förlorar på det. Detta skriver jag inte för att vara elak utan för att jag inte förstår vad du vill. Och när jag inte förstår så kan jag inte kommunicera med dig. Vill inte picka på dig för att jag själv är ett fyllo. Vill bara fråga vad du vill? Bli nykter? Facebooka lite? Svara inte mig utan ställ frågorna till dig själv. Men mig hjälper du inte eftersom du inte känns ärlig i mina ögon. Var rädd om dig!

Fia

Här har det brunnit ett ljus i tio dygn.. Livrädd för vad som händer om det slocknar.
Knasiga tankar..

nej vill.sluta. Jag är inte god och snäll. Varför skriver du så? Har du ens läst min tråd? Du önskar mig en fantastisk fredag och tycker att jag ska föreslå gubben att hoppa alkohol idag. Men bra idé. Att jag inte har tänkt på den förut? Det är ju bara att be en alkoholist att hoppa över och sen blir det fantastiskt! Jag fattar att du menar väl men något vidare stöd är du inte. Du verkar bara skriva för skrivandets skull. Aldrig läsa igenom vad den du skriver till har sagt eller vad du själv svarar. Du får frågor. Som nu senast under ditt skumparacé som du bara nonchalerar. Återkommer om det i din egen tråd. Men jag menar allvar. Sluta hojta chipp chipp i min tråd.

Fia

att vara självisk.
Du måste bli riktigt EGO.
Sätta dig själv i främsta rummet.
Det är! DU som skall bli uppvaktad.

Du är så god och snäll, tänker på andra, men nu är det dig det handlar om.
Önskar dig en fantastisk fredag, föreslå att hoppa alkohol idag till gubben?

Kramar!/A

Grattis kramar till helgen på dig!
/A

vilka gemensamma idéer vi har haft! Jag köpte också lite dyrare viner ibland för att verka "normal" haha! Och sherry ibland till såsen, där 1/2 dl gick i såsen och resten i mej. Sen köpte jag plastflaskor när dom började komma på systemet, dom är lätta och smidiga i väskan o inget skrammel med tomflaskor i återvinningen. Ja vilket planerande och bekymmer, som man slipper nu. Jag skäms fortfarande ibland över alltihopa men lyckligtvis alltmera sällan. Oftast är jag glad och känner det som om det varit en ond drömtillvaro. Mardröm.

jag räknade också över vad jag/vi handlat alkohol för under 2011. Efter det köper jag med gott samvete nya kläder, semesterresan till Egypten i höstas betalades med "spritpengar" och det blir ändå över! Inte klokt alls! Och då tyckte jag att vi hade nog råd till det men när man börjar räkna så ser man vilket vansinnigt slöseri med pengar och hälsa!

ps: tack Santorini för kloka tankar och Morla för detsamma.

Fia

inte roligt kanske. Men som så många andra fyllon har jag en konstig humor. Jag tänker på Mulletanten som skriver om Mullegubben ibland. Här hemma är Fyllegubben på väg in. Hemma snart. Ber till all min styrka att inte även Fylletanten tittar in. Ha en bra fredag mina nya vänner.

Fia

ta hand om er själva nu! Ni är här för er egen skull, i sin nya sköra nykterhet får man, ska man, vara "egoistisk". Känn ingen press att svara, skriva nåt klokt eller så. Läs det som känns nyttigt, skriv om ni känner för det. Men för att klara av att bli nykter måste man vara sej själv närmast, ta hand om sej själv. Jag tror att ett gemensamt drag hos oss som blivit beroende är att vi är omhändertagande, kanske har svårt att ta för sej, ta plats. Stå upp för sej själv. Fast jag vet inte vad som är orsak och verkan. Jag menar, när man blir nykter får man kraft och tid att ta hand om sej och då blir man säkrare och vågar ta plats. Det blir en god cirkel, brukar jag tänka. Själv har jag 7 månaders nykterhet i bagaget, idag börjar månad 8. Jag skriver ibland när jag känner för det. Jag känner inte att jag måste svara eller "hjälpa" om jag inte vill. Jag är fortfarande "egoistisk". Jag läser här ganska ofta men blir trött och irriterad när jag tycker fokus inte ligger på nykterheten utan annat. Då behöver jag faktiskt inte logga in! Lycka till tjejer, ni har gnistan! Och det är absolut värt att kämpa för.

dina klor skräms inte! Vill gratulera dig på födelsedagen. Är det idag, imorgon eller på söndag? Helgen skrev du. 48 är ingen Big deal. Pröva 50 som mitt nästa blir. Grattis!

Fia

Har varit på riktigt, riktigt uselt humör hela dagen. Inte roligt när man jobbar med allmänheten. Är trött också, så in i bänken trött. Men på hemvägen gick/ åkte jag förbi två olika systembolag och hade inte en enda tanke på att gå in där.Trots att det är fredag och jag är ledig lördag och söndag. Ett fall framåt? ;-)

En kram till den som vill ha. Lovar dra in klorna. ;-)

Det borde man räkna på! Om man då dessutom gör som Alan Carr förespråkar och räknar ut årskostnad och vad man sparar resten av livet, så kan ni nog kanske ta ett sabbatsår och bo i Thailand det året. Det blir hiskeliga summor. Själv har jag svårt för att uppskatta hur mycket jag sparar, jag har växlat mellan öl, vin och sprit, en och annan likör har åkt ner också, allt för att inte väcka uppmärksamhet genom att köpa det billigaste. Har också betalat kontant för det mesta för att inget ska synas på kontoutdragen...

Men mycket pengar var det!
Kram till dej, Morla!

Ditt nya starka jag skrämmer nog honom, men det är hans problem. Vi är rätt många kvinnor som ändrar oss när vi slutar dricka och börjar inse varför vi dricker. Många av oss flyr från olika saker i livet, om vi inte ändrar på det så är det väldigt svårt att sluta dricka. Män blir ofta beroende av alkoholen men vi kvinnor använder den ofta till att fly vilket gör att vi är mycket svårare att bota.

Jag hoppas att du har någon du kan prata med och lämna ut dig själv till, jag hittade en Kbt tjej som hjälp mig så mycket att inse att bara jag kan ändra på mitt liv.
Skickar så många kramar och styrka till dig//Kalla