Senaste kommentarerna i forumet

Idag är hon en blomma !

Adde

Har läst om tapetblomman förut, vilka kämpar....

Kram Märta

http://www.uppsatser.se/uppsats/667706c2c4/

Min dotter var en tapetblomma.

Sonen fixaren.

lillablå

Att få sitta nära dig, att få "vara" och "tanka" hos en vuxen är så himla betydelsefullt för barn. Du har gjort mer för den flicka än du kanske förstår. Om hon behöver en vuxen så vet hon att du finns. Hon tar kontakt med dig om hon behöver dig, tro mig!!!!

En annan fråga, och nu blir jag besvärlig igen lillablå. Vem har berättat för dig om förhållandena mellan mamma och barn när hon fortfarande bodde kvar i familjen? Jag undrar eftersom mitt X svartmålar mamma och mormor till barnen, jag fick höra små inpass som så småningom växte till en häxa till mor. Sen, när jag pratade med X:ets syster så trädde en helt annan bild fram.

Om du vågar ställa dig själv de här viktiga frågorna som gör ohyggligt ont- men ack så viktiga- kanske du får ett lite fastare grepp om T? Det gör ont men det är inte farligt. Du, jag tänker på dig...

Kram Märta

Lilla blå...

Kanske kan du anmäla missförhållandena för barnen så har du gjort vad du har kunnat...
Kanske blir det lättare att gå vidare då?

För mig låter det absolut som att det är en dysfunktionell familj du varit i. Det är naturligtvis synd om barnen men du kan inte stanna kvar och må dåligt bara för barnens skull. De har ju ändå en liten livlina i dig att de kan ringa och prata om de vill.

Märta,
antagligen har du rätt... jag vet inte... vet bara att flickan (10 år) varje kväll ville sitta nära mig, brevid, kroppskontakt, när mamma bodde hos dem satt flickan själv i en fåtölj, men nu delade vi två på en två-sits, medan far och son (8) tog tre-sitsaren... antagligen har hon fått lära sig att det är lättare att inte visa några känslor... vad vet jag...

i vilket fall som helst ser jag ut som en groda idag, med fina svullna genomskinliga ögonlock som går lite åt det lila hållet... ser verkligen ut som en groda! önskar jag kunde lägga upp en bild på mig, jag ser verkligen grotesk ut! ni hade alla fått er ett gott skratt! =)

just nu känns det ok. och ikväll börjar mindfulness-kursen! ska bli mycket intressant! nu är det JAG som gäller, nu ska jag ta hand om MIG och bara mig... måste nog ut och köpa lite underkläder också, har glömt hur irriterande svårt det kan vara att få en tid att tvätta... men det är ju lyxproblem!

Märta, tack...
kram!
/k

lillablå

Får så inåt h-e ont i magen när jag läser vad du skriver. Hur gammal är pojken? Varför sitter pappa med honom och läser och gråter efter dig? Varför låter han pojken ringa efter dig? Varför beskrivs dottern som iskall? Varför beskrivs mamman som en demon? Vad sägs om dig? Pojken ringer och gråter tillsammans med pappa =oss killar emellan.... Mamma, lillablå, dotter= dysfunktionella....

Hoppas att jag inte gått över gränsen nu i min amatöranalys, det blev bara så tydligt för mig. Har jag fel? I så fall, förlåt vill inte såra någon.

Sov gott min vän, du finns i mina tankar lillablå

Kram Märta

TACK alla ni!!! TACK!!!
Precis mitt i prick... jag tvivlar och funderar och gråter och tvivlar lite till... fast jag i mitt hjärta vet, så spökar hans ord och mina tankar...

Pojken ringde precis... han grät... han berättade att pappa fick hjälpa honom att läsa brevet, och att de båda satt och grät tillsammans... jag försökte lugna honom och sa att han får ringa mig precis när han vill, och att även om inte jag och pappa bor ihop så kan vi ses ibland... kanske lite ljug, men barn glömmer fort har jag hört...

och T, han ringde tidigare... var hos min vän så jag svarade inte... han ville inte prata när jag kom hem, för då skulle han inte kunna somna sen (skulden på mig för att jag inte svarade...) vet egentligen inte vad han ville, men han sa jag måste ha min kaffekokare som jag fick i födelsedagspresent i höstas... ville inte ta den, den är dyr och fin och jag visste inte... frågade om han var säker på det, kanske ville han behålla den, men nej, jag fick den för att han älskade mig och han ville att jag skulle ha den.... och varför jag skriver om det här vet jag inte... antagligen för att jag ska kunna komma ihåg allt sen...

Varför, du frågar om barnens mamma... Enligt T så dricker HON för mycket, hon däckade tydligen rätt ofta i soffan på helgerna och gjorde en massa dumheter på fyllan... och pojken ringer allt som oftast till pappa på helgerna när han och mamman har bråkat och vill komma till oss.... eller till honom... så hon är nog inte mycket att lita till, tyvärr...

Hans syster dricker gärna vin hon också... Hans pappa verkar ha en sund inställning, men vad vet jag, träffar ju dem rätt sällan, och mamman nykterist...

Märta, jag vet ärligt inte hur han har det med sina vänner... Jag har bara träffat en av dem, och det är en av hans barndomskompisar, de träffas kanske en gång om året eller nåt, T ska dit och spela poker nu i dagarna, de fyller år på samma dag och det ska firas med grabbarna... Han pratar aldrig med någon i telefon egentligen, förutom sina föräldrar och syster... han har ett bra jobb som gruppchef på ett stort företag och har barnträning i en idrottsklubb en gång i veckan, och där har han vänner sen ungdomen, men som han aldrig träffar... eller ja, det var tydligen utgång med klubben i fredags...

Han har tidigt talat om för mig att han är en mycket manipulativ människa i arbetslivet, men att han ALDRIG skulle manipulera i det privata... sure... mer regel än undantag tror jag...

jaja... att pojken ringde och grät har nog varit det jobbigaste... han har verkligen känslorna på utsidan... hans dotter är iskall, enligt honom har hon inga känslor alls, och de hon har tar hon och stoppar undan och förnekar... tydligen sa hon att det var bra att jag flyttat... hon kanske är den klokaste av oss alla....

men nu är det gjort. jag har hela köket fullt av påsar som måste packas upp och sorteras och inga möbler att stoppa undan sakerna i... men nu är det bara min skit jag får ta hand om och reda ut... hittade förresten ett lock med tomburkar i klädkammaren på vägen ut från honom, tror inte att jag har sett det där förut...

tack för alla era kloka ord, ni är min livlina, och ni ger mig hopp!
nu ska jag säga god natt till mig själv och försöka vara glad och stolt över att jag markerat att jag är värd bättre än så, att jag är inte till för att trampas på!
God natt!

Fokusera på dej själv,
Du är bra som du är,
Har en vacker själ om än lite vilsen,
Gör inte illa dej mer,
Visa dej själv respekt,
Glöm aldrig, aldrig bort att du är fin hela du...

Du är värd allt gott som finns på denna jord...

Kram lillablå.../ från Mie.

lillablå - KRAM till dig! Stå nu ut. Du har bestämt dig... Var ledsen, gråt, sök tröst... men stå fast vid ditt beslut!

Tänk... du har gjort det! Du är stark och förtjänar ett eget, bra liv. Ta hand om dig nu!!

lillablå

Å ena sidan vill han "egentligen inte" prata med dig eftersom du har gjort ditt val. Sen säger han att han vill att du ska veta att han älskar dig. AKTA DIG NU!!!!! Du är ute på väldigt tunn is, nu är jag rak mot dig. Han dribblar med dig och dina känslor, flyttar dina gränser, det blir omöjligt för dig att veta vad du har honom. Å ena sidan- Å andra sidan. Kontakta inte honom på ett tag nu. Det är precis vad han vill. För varje gång han får ett sms, telefonsamtal eller mail från dig ger du honom näring att fortsätta leka katt och råtta med dig.

Du, får jag fråga en sak? Finns det någon människa som T har en vuxen, ärlig och vettig relation med? Jag undrar eftersom du har berättat hur han kommunicerar med och behandlar sina barn.

Låt tårarna och sorgen flöda. Det gör ont men det är inget farligt. Och det lättar på trycket. Bamsekram Märta

En stor kram till dig Varför !

Hej
Jag har läst igenom alla dessa inlägg och lider såklart med dig.
Jag kan inte komma ihåg att jag läst nått om barnens mamma ?, finns hon med i bilden eller är han en ensammen pappa ?
Förstår att du mår dåligt över att dom inte har det bra, MEN det är inte ditt fel.
lika lite som det är ditt fel att barnen i thailand svälter och har förlorat sina familjer.
Visst kan man tycka det är hemskt, men det är inte ditt fel.

Vet inte vad jag hade gjort, hans släkt behöver veta tyngden av det hela, se barnens illamående.
Socialen ? har aldrig haft med dem att göra, har bara hört om de sega vägarna, de blinda ögonen. Ibland går det fort och ibland inte alls..

en del familjer kämpar allt de kan med dålig ekonomi, och ger barnen all kärlek de har, men kan ändå förlora barnen,, andra har egna rum och tv men misshandlas fysikst eller psykist och inget händer.

Luta messa med honom, sluta ringa. Om barnen har egna mobiler, ring på dom för att prata med dom, men prata inte om pappan såvida inte dom tar upp honom. Låt dom känna att det är dom du vill prata med. ( om du vill det såklart )

Den där magkänslan du pratar om har jag haft,, så många gånger. lita på den för den har rätt.

Hemma igen.
Fruktansvärt har det varit, värre än jag trodde...
pratade kort med honom, ville bara kolla att det var ok att jag gick in i huset, och hämtade sakerna... han var extremt kort i tonen, har aldrig hört honom sådan...
sa att jag tyckte vi skulle träffas och prata lite, frågade om han ville det, han sa "inte egentligen, du har ju gjort ditt val"... som jag gråtit...

lämnade en liten present till barnen och var sitt brev, talade om att pappa och jag bara bråkar och att vi inte är bra för varandra just nu, och att det absolut inte har något med barnen att göra...

lämnade huset, satt en stund i bilen och lyssnade på fågelkvittret... skickade ett sms där jag sa att jag var på väg nu, att jag åker med sorg i hjärtat, men att oron för dina svarta ögon sakta bryter ner mig... ville ju inte att det skulle bli så här... fick ett sms tillbaka där han bara sa att han verkligen älskade mig, ville bara att jag skulle veta det... känns ju ännu värre då...

nu ska jag ta en dusch, sen ska jag åka till min allra finaste vän och hennes två månaders lille.. de har en katt också, kanske kan jag få lite katt-tröst...

ska det vara så här jobbigt?
blir det verkligen bättre?
hur vet jag om jag har gjort rätt?
och tårarna bara rinner...

och Märta, jag hoppas verkligen att det är en annan dag i morgon också! tack...

lillablå

Jag känner mig också ensam, jag längtar också så mycket till de fina stunderna. Det är naturligt. Men vi vet så väl båda två att vi inte kan (över)leva en destruktiv relation. Desutom är de fina stunderna varken långa eller pålitliga. Och du, du behöver inte alls tala om för honom vad du planerar. Tvärtom, om han kommer hem och uppräcker att du faktiskt gjort slag i saken och lämnat honom så kanske han får sig en tankeställare och börjar ta dig på allvar.

Du får vara ledsen, beklaga dig, skriva här om din oro och sorg. Ge dig tid att läka, för det kommer att ta tid. Sov så gott du kan, det är en annan dag i morgon

Kram Märta

Är fortfarande i labbet... har det helt underbart...
MEN
jag mår faktiskt inge vidare ändå... har planerat att åka och hämta mina saker i morgon, när han jobbar... VILL INTE!!!

jag antar att jag borde höra av mig till honom och tala om vad jag planerar, men jag fasar för det... och jag saknar honom, så svin han är... jag längtar efter det fina vi hade för typ 5 månader sen, vill absolut inte ha det det vi hade från jul fram till nu, men jag längtar...

och det här skrämmer skiten ur mig helt... hur kan jag ens fundera på att vilja gå tillbaka till någon som behandlar mig som en mindre vetande och mindre värdefull människa... jag säger inte att jag ska gå tillbaka, jag vet samtidigt att jag inte vill det, att jag inte får, att det skulle vara det samma som att avsäga mig all rätt till ett drägligt liv, avsäga mig all respekt och att aldrig mer bli en självständig och stark kvinna. men oj vad jag känner mig ensam...

min telefon har varit helt knäpptyst hela helgen. inte en enda av mina vänner, eller någon ur min familj har hört av sig, och jag vet att det precis lika mycket ligger på mig att hålla kontakterna vid liv, och de närmaste vet dessutom att jag är borta, men jag fasar för alla helger när jag borde höra av mig till någon vän, men inte orkar, och telefonen kommer att vara tyst, och jag därmed ÄR ensam...

Ledsen att det blev ett sådant negativt inlägg, denna vackra söndag...
Hoppas att allt känns bättre i morgon, efter att sakerna är hämtade och uppbrottet är totalt.
Tänker på er, och hoppas ni har det bättre!!!
Kram!
/k

lillablå

Härligt att höra att du kämpar på nu. När det gäller dottern så kommer hon förr eller senare se att alla dina saker är borta. Du skulle kunna skriva några rader till henne och förklara vad som har hänt.

När det gäller T verkar han inte ta dig på allvar. Därför är det så viktigt att du orkar hela vägen nu så att det går upp för honom att du har lämnat honom. När dina saker är hämtade, när kontakten mellan er upphör, först då kan han komma till insikt om vad som händer. Avsluta alla förbindelser med honom så fort du kan lillablå. Det är viktigt för dig för att du själv ska kunna börja bearbeta allt.

Ha en fin helg, må gott och så får vi hoppas att solen och värmen kommer tillbaks

Kram Märta

God morgon!
Det ser ut att bli en fin dag idag!
Ska åka till fotolabbet och bo hos min vän vars man är bortrest: bäddat för skvaller och fnitter!

Hörde av mig till honom igår för att kolla att det var ok att jag hämtade mina negativ på vägen... Vi diskuterade bästa lösningen via sms... efter att vi skickat var sitt sms precis samtidigt och det blev lite oklart vad vi bestämt fick jag till svar: gör som du vill, det finns ju alltid en djupare tanke bakom dina val... happ. jaja... fick ännu en gång det bekräftat att vi inte kan kommunicera...

ska förhoppningsvis hämta mina saker på måndag....
det enda som stör mig i de planerna är att hans dotter kommer komma hem själv vid tre och se att allt mitt är borta, och jag vet inte om det är snällt mot henne... de vet ju inte att jag ska flytta för gott... några råd? ska jag vänta till veckan efter när jag är ledig och de är hos mamman?

Anyhow... jag mår rätt bra och jag ska ha en helt underbar helg tillsammans med min vän och bara vara! Skickar stora kramar till er, och hoppas att ni alla får en skön och lugn helg!
kraaam!
/kristin på väg! =)

Lugnet kommer...
jag mår faktiskt rätt ok idag, antar att det kommer gå upp och ner, en bra dag varvat med tre sämre...
somnade framför tv:n igår någon gång mellan halv nio och nio, sovit i stort sett hela natten, med några vakna stunder, antar att jag drömmer rätt mycket...
ska till min älskade mormor ikväll, och jag antar att jag måste berätta för henne... inte helt lätt... vill ju absolut inte göra henne ledsen... fast morfar drack rätt rejält, så i deras familj var det mormor som gömde sprit, fast bara för att den INTE skulle bli uppdrucken! =)

tack märta för att du tänker på mig!
kramar!

Hej lillqblå

Hur mår du idag? Sänder en varm kram till dig :-)

Kram Märta

lillablå

En bamsekram till dig nu, det kommer att bli kämpigt men du fixar det. Jag gjort det, du gör det!!!

Kram Märta

Hej fina vänner!

Idag mår jag bättre. Sovit lite kass, som väntat, men det är ok!

Var på sjukgymnastik i morse, och lagt lite tid på bara mig själv och mitt mående. Bra start på dagen! Och nu är jag på jobbet, bland sköna kollegor! Köpte en skål med gelehjärtan och två askar chokladhjärtan åt dem, de är för goa nämligen!

Och jag SKA inte gå tillbaka!
Jag SKA inte lägga skulden på mig själv!
Jag SKA ta hand om mig själv och skämma bort mig med god mat, lite nya kläder, en ny frisyr eller vad jag nu kan vilja ha för tillfället!
Jag SKA fotografera, ska till mitt älskade fotolabb i helgen och stå i mörkret och förstora upp saker och ting tillsammans med en underbar vän, och jag hoppas på fint väder på måndag så att jag kan ta mig till botaniska eller nånting och fota.
Jag SKA lyssna på min fina presentlåt flera gånger om dagen och sträcka på mig och sträcka mig mot solen! Tack Fenix!

Jag SKA ta till mig era ord och jag ska dessutom lära mig tro på dem!
Ska försöka flyta med mina känslor, känna efter och släppa iväg dem allt eftersom jag identifierat dem och accepterat dem...

Och jag längtar efter att ligga på en liten filt i det gröna vårgräset om några veckor med en stor kaffe och en god bok! Önskar jag kunde bjuda er alla på picknick!
Stora kramar!

"Skrev att jag inte tror att vi är bra för varandra, att jag med mitt dåliga mående drar ner honom, han blir irriterad och jag blir ännu mer osäker och mår ännu sämre... ond cirkel... Att vi inte kan ge varandra det vi behöver, jag bekräftelse och ömhet, han frihet och utrymme"...så skrev du

o han svarade" känner inte det samma, men det blir ändå inte bra om du inte mår bra av vårt förhållande."
Så tänker du "Ännu en gång är felet alltså mitt
.Men du skrev i ditt första sms till honom att DU drar ner HONOM med ditt dåliga mående.

Du ska inte straffa dej själv.
Försök gå utanför dej själv,ha lite distans,det är SVÅRT att separera hur än förhållandet har varit(föressten separerar man väl inte om förhållandet är bra?)
Men när det är destruktivt kommer alla ens egna sår fram o det blir ännu svårare.
Då är det bra att ha distans o se det helt enkelt för vad det är.
Vad vill jag?
Varför?
Då gör jag så.
Man måste i första hand skydda sej själv.
O du som tar så underbara fotografier.Lägg energin mera där.

lillablå

Skicka inte sms eller ring. Ta ingen som helst kontakt med honom just nu. Så länge du håller linjen mellan er öppen, så länge är du kvar i relationen. Sen, lillablå, det är INTE så att du inte är bra för honom. HAN ÄR INTE BRA FÖR DIG!

Du får många kloka ord på vägen nu, ta emot, stå på dig och låt känslorna få komma upp till ytan. Du kommer att läka. Du kommer att våga tro på dig själv igen. Var snäll mot dig själv och dig gott om tid nu. För det tar tid.

Njut av att du finns, sträck på dig för du är fin...

Kram Märta