Senaste kommentarerna i forumet

varför du skriver till mig i min tråd att du planerar att dricka alkohol på torsdag. Kanske är det så att du vill provocera fram en reaktion? I så fall tycker jag att du ska gå till dig själv för att söka en reaktion. Läs igenom din egen tråd från början till slut. Jag tror att du hittar svaret där.

Kanske är det samma anledning till att du väljer att svara bara på vissa inlägg?

Jag tycker att om du ska skriva att du planerar att dricka alkohol så är det lämpligare att skriva det i delforum "förändra sitt drickande" än i medberoendedelen. Jag tycker självklart inte att det är bra och "underbart" att du ska dricka på din fest, efter allt du skrivit om, men jag kan heller inte ta något ansvar för det.

på många sätt tror jag att det är svårare att släppa en kärleksrelation man har haft med en alkoholist. Just på grund av sådant du skriver, brutna löften och lögner. Ofta tror vi ju att det är just den som sårat oss som kan göra det bra igen, ta bort det med fina ord och gester. Dessutom så är det ju väldigt nytt, ert uppbrott, så det är inte alls konstigt du känner en massa kring det. Oavsett man bryter upp med en alkoholist eller en "vanlig" partner så är det jobbigt och en process att gå igenom.

Det är väldigt svårt att känna sig älskad av någon som ständigt prioriterar alkoholen framför en själv. Döm dig inte för det. Fundera också på om du verkligen hade kunnat acceptera hans alkoholintag bara för att du känt dig älskad. Jag förstår inte riktigt vad du menade med det. Det är fullt rimligt att vilja att någon i ens närhet, som man ser har problem med alkoholen, ska sluta dricka även om denne inte är elak på fyllan. Är man orolig för någon annans drickande så finns det ofta en anledning till det.

Ta hand om dig!

eftersom det är ruggigt starkt att kunna dricka det halva glaset och sedan stoppa! Det är väl ändå något som hade varit omöjligt tidigare? Tycker att du är fantastiskt duktig!
Kram

att träffas som kompisar. Jag har inte släppt hoppet att vi ska kunna fortsätta vår kärleksrelation och det blev pannkaka av allt. Det är skrämmande vad man kan lura sig själv och tro att man har helt andra bevekelsegrunder än man egentligen har. Nu har detta väldigt lite med alkoholberoende eller ens medberoende att göra, eftersom det aldrig ens kom upp på tapeten, så egentligen hör detta inlägget inte in i forumet men vafan. Bara mina egna skitspöken som sabbade en annars riktigt bra dag. Faaan!
Sådana här dagar känns det som om jag bara inbillat mig att alkoholen var boven i dramat - att jag själv helt enkelt inte räcker till och att en annan människa reagerat lugnare i de situationer vi har bråkat oss igenom. Att det visst hade gått att leva ihop ifall jag varit hel. Det jag läser hos en del av er andra, vad era drickande män har gjort mot er, har jag ju aldrig behövt uppleva. Förutom ett par sårande kommentarer här och där plus en del lögner och brutna löften har min ex ju aldrig gjort mig illa. Ja, utom att han nästan "gav bort mig" till en egyptier i fyllan på semestern - då var jag rädd att bli våldtagen men lyckades ta mig hem oskadd iallafall. Men om jag känt mig älskad hade jag nog kunnat leva med de där sakerna, så problemet hos mig sitter inte i hans vodkaflaska utan i mig. Och det hade känts så mycket bättre om det hade varit tvärtom...

Tack för kramen, markatta - den sitter fint just nu! Kram tillbaks

Har varit med om liknande tillfällen själv nämligen i det förflutna. Man vinner en seger och så blir man lite för säker. Sen är det ett ordspråk som jag brukar tänka på, "tillfället gör tjuven". Finns det hemma så kan man dricka (eller äta för all del). Det som inte finns hemma kan man inte falla för men finns det i skåpet så går tankarna dit och man blir sugen. Så ha inget hemma. Men du är på gång igen, nya tag. Man kan få börja om. Nu har du lärt dej av det misstaget.

oftast tjata sej till självmedicinering med hänvisning till arbete, familjesituation etc. Vill du ha det, så ligg på och tjata. Man måste vara frisk för att kunna använda sjukvården bra... Suck!
Kram!

Jag önskar att jag hade gjort det, men NU har jag det. Gjorde inte det för att jag var för självgod över att ha vunnit första ronden.
Jag har dessutom lärt mig en viktig läxa... att jag förlorade andra. Men jag har vunnit tredje.
Men... jag måste ärligt börja från dag 1 igen.
Många men (lika många som jag har ursäkter)

Läxan jag lärt mig är att jag måste äta ordentligt.
Efter att ha hoppat frukost, ätit en halv portion varma koppen i all hast till lunch och väntat med att laga middag allt för länge kom suget. Först efter mat och när det gick över så efter alkohol.
Just i detta specifika fall tror jag inte det hade kommit annars. I alla fall inte med samma kraft.
Det som hände efter att jag tagit ett par klunkar var att jag direkt kände av alkoholen. Har varit så den senaste tiden. Känslan rent ut sagt äcklade mig. Även hungern kom. Jag lagade mat på momangen. Även fast Isac inte tyckte vi skulle äta så satte jag mig själv först och bestämde att jo så är det (klockan var ju nästan 19)
Efter att ha ätit tog jag ett av råden jag sett här på "hjälpen"; det om att man ska vänta 20 min.
Efter mat och 20 min så åkte resten av glaset (1/2) ut tillsammans med biben.

Känner mig som en förlorare även om jag inte är full eller berusad. (Dock påverkad vilket skrämmer mig... av så lite...?). Samtidigt glädjer det mig. Känner mig som en vinnare i att jag har vunnit en erfarenhet i hur jag kan hjälpa mig själv hålla en viss del av suget borta. Kanske ska jag försöka satsa på en "ny diet"?
Äh försöker bara distrahera mig själv ifrån att skämmas för att jag misslyckats.
Bara att misslyckas är att misslyckas för mig.
Varför vara så hård mot mig själv? Tror jag att jag faller annars eller att världen faller? Skillnaden är ju stor.

Dag 1 i morgon (igen)

Hoppas ni som precis som jag precis börjat resan har någon nytta av min erfarenhet.
Önskar er alla allt gott!
/F

Men där jag bor är det knepigt att få antabus.
Var på beroendemottagningen och där ville dom inte skriva ut antabus.
Skulle jag få antabus skulle jag komma tre gånger i veckan och få ta antabus.
Så jag kände att det inte skule funka så jag gör det av egen kraft. Man måste få det att funka med livspusslet.
/A
/A

Mycket bra srivet, mycket bra hanterat! Ja, som Adde skrev, Arga Leken, hihi!
Heja, heja!!!
/MB

Det går nog att sluta på egen hand, men man ska inte lägga prestige i det. Jag har Antabus hemma, tar bara någon då och då, om det är något speciellt på gång, för då slipper jag diskutera saken över huvud taget med mej själv - jag KAN INTE dricka då. Slutdiskuterat. Har innan jag fick dem haft väldiga diskussioner med mej själv om att kunna ta bara en liten jäkel, Nej. Jomen ingen skulle veta? Nej! Jag har ju varit så duktig? NEJ!!!!!
Med antabus slipper jag det.

Så man kan göra det som känns bäst för en själv.

Sommarkram!
/MB

Fru med barn är i hälsingland.
Kvar hemma är jag för att jobba och....
Dessa dagar har jag ägnat mig åt världens tuffaste sport.
Golf!
Ååååååhhhh det är underbart. Saknat det massor men det skall det bli ändringar på.
Gå ut en tidig helgmorgon, fixat kaffe och smörgås......
Love it!
/A

...

vilket liv - och i en segelbåt... Såg Svinalängorna igårkväll - det är filmväder i min del av världen - och tillät mig också att gråta.
Sommarkram / mt

Och nu hoppas jag att du slängt boxen så behöver du inte ta den diskussionen igen :)

Fula ankungen för din underbara berättelse !! "Arga leken" med en BiB :-)))

Såna etappsegrar behöver vi !

Tack för stöd! Kram

Tack för stöd! Kram

så kommer du en dag att försonas med det som varit. Jag tycker det är otroligt att tänka på hur jag druckit och gjort bort mej och ändå fortsatt. Hemsk ångest som faktiskt gick att döva med ännu mer vin för att sen återkomma förstås med förnyad styrka. Jag kan inte vara tacksam nog för att detta är bakom mej nu. För gott. Skammen kan endast lindras genom att man blir nykter och det är sååå värt att hålla ut. Du kan också! Välkommen hit!

Förresten, det sägs att man måste nå sin botten för att bli nykter och jag tror du har nått den nu. Läs den bok som nämns här i tråden, Ansvarsfull. Den är bra.

Hej! Är ny här efter flera månaders läsning. Tog äntligen steget och registrerade mig. Gråter när jag inser att era erfarenheter är precis som mina. Hur kunde detta hända mig? Har gjort bort mig så fruktansvärt inför familj, vänner och bekanta genom att ragla runt aspackad på en stor grillfest hos vänner i fredags. Gjorde många korkade och pinsamma saker!!! Som ni förstår är ju detta inte första gången. Har sån fruktansvärd ångest så jag varken äter eller sover. Försöker jag äta spyr jag upp det! Nu fan räcker det Detta är min tredje dag på min väg mot nykterhet. Tack för att ni delat med er era berättelser. Det gjorde att jag också vågade!

Man kan sluta på egen hand. Det var ett stort problem för mej att tänka att jag måste börja på AA (bor på en lite ort där man inte kan vara anonym) eller Aklinik eller dylikt. Ett stort hinder. Det var en sån lättnad när jag läste att de allra flesta slutar helt på egen hand. Så det går. Läs böcker av såna som gått före och framför allt, skriv på detta forum. Det gick upp för mej en dag att jag har haft den största hjälpen här, genom att inse att jag inte är annorlunda eller konstig. Vi missbrukare är rätt lika. Smarta, trevliga, sociala och kapabla men trots det fast i ett missbruk. Men det går att ta sej ur. Du är precis på rätt väg. Du kan!

Jag tolkar mulletanten som att hon uppmanar till att skriva utifrån sig själv för att därigenom också få en större förståelse för sina egna beteenden och mönster. Jag önskar också, för din skull, att du skulle våga blotta dig lite mer och skriva om dina erfarenheter av att sluta. Kanske gör du det på andra sätt än här på forum, på beroendecentrum du har kontakt med? Hoppas det.

Förstår du vad jag menar när jag skriver att berätta utifrån sig själv? Tänker på flygcerts tråd och hennes fråga där till dig och adde. Du skrev där; "Blir glad och kommer precis som Adde pröva att förklara ditt ex." Där skrev Adde utifrån sina egna upplevelser som aktiv alkoholist, han "förklarade" inte flygcerts ex, utan han beskrev hur han själv funkade när han söp.

Tyvärr så tror jag att det är viktigt för att lyckas, både med att sluta med alkohol och att bli fri från medberoende, att man vågar visa sig svag, vågar berätta om misstag man har gjort, vågar säga och beskriva vad som är svårt, våga möta sina demoner.

Som sagt så vet jag ju inte hur ditt liv och dina kontakter ser ut utanför forum men för din skull hoppas jag att du inte bara biter ihop och så att säga går på vita knogar. Jag vet att du har det i dig, att du kan sätta ord på dina egna känslor. Där är ditt första inlägg i din tråd ett bra exempel. Det var modigt och du vågade beskriva att det var svårt och att det fått jobbiga konsekvenser för dig och dina nära.

Allt gott till dig!

Imorgon är min sista arbetsdag innan fyra veckors välbehövlig semester.
Fyller 40 på torsdag och tror det är ngt spektakel planerat.
Firade tre veckor igår, känns jätteskönt.
Inte sedan jag raåmlade in här i oktober har jag fixar tre helger utan alkohol på raken.
Men nu är det gjort.
På torsdag kommer jag låta mig dricka KONTROLLERAT.
Sedan är det semester med full närvaro.
Kommer bli underbart.

Önskar dig allt gott!
/A

Starkt gjort och kraftfullt beskrivet.

En seglarfamilj skulle gå från sin båt här i gästhamnen till hamnkrogen för att (förmodar jag) äta middag. Det var tre barn, en mamma och en pappa. Pappan var full som en kastrull och kom knappt ur båten. Väl i land så blev han ledd och stöttad av sin son i tolvårsåldern. Bakom gick mamman med ett påklistrat leende som skulle visa att allt var bra, de mindre barnen såg ner i marken med knutna nävar och såg skamsna ut. Tänkte att jag skulle säga något men visste inte vad som inte skulle försämra situationen för barnen. Usch! Kunde verkligen identifiera mig, framförallt med barnet som bet ihop och skulle hjälpa sin pappa att gå till restaurangen.

Jag är så oerhört tacksam över att min pappa är nykter idag och att vi skapat något nytt och bra tillsammans. Samtidigt är det så sorgligt att min barndom såg ut just så, med spända käkar och magont.

Tänker på en gammal punklåt som heter "Alla våra barn" och tillåter mig att gråta lite.

Där snackar vi styrka, ta den och använd i ditt beslut att stå över nästa glas också.
Verkligen bra gjort.
Way to go!
/A