Senaste kommentarerna i forumet

Snyggt jobbat med ditt skrivande Berra, att få mig att längta efter julmust!
Börjar tro att längtan är en stor och viktig del av vårt liv, tidigare längtan en fredag förmiddag efter allt man ska få dricka till helgen, men nu en längtan till att göra nya erfarenheter och upplevelser inte knutna till att dricka. Längtan till att gå vidare i livet. Inser att dricker jag stänger jag den möjligheten och fastnar omedelbart i min begränsning.
Natti...
/Fenix

God Morgon Livet!

Ja det är Måndag idag, jag vet...

Men än så länge är livet i mjugg, helt ovetandes om vad som komma skall denna dag.
Och jag har inte värderat den, utan låter den få komma som den vill, som alla dagar...
Alla dagar har sina chanser, det är på eftermiddagen jag brukar kunna göra en summering.

Men än så länge har denna Måndag varit mig snäll...
Det hade den inte varit om jag hade varit bakis, det kan jag ju bara helt enkelt konstatera...

Min helg blev bra, som de flesta helgerna har varit sedan jag slutade dricka...
Ja inte så där "skitatoppenbra" utan bara behagligt bra, som kanske helgerna ska vara...

Vi stängde landet för i år, och det är så himla deprimerande...
Inget mera sol & bad, inga måsskrik, ingen hackspett, strömming, vågskvalp osv...
Men det har ju med säsongen att göra, det går ju helt enkelt inte att hålla kvar vid det...
Där måste man acceptera att livet har sin ner och uppgångar...

Efter en kall och frussen vinter kommer det en vår till slut, och vi kan öppna landet till
fågelsång och vårblommorna som nickar åt oss i gläntan...
Där får man suga på den karamellen...

Men visst är det jobbigt när man går in i "svackan", folk stänger in sig i sina hus,
kvar på gräsmattan står grillen och rostar under snötäcket...

Men det kommer också en tid med mörker och där ett levandes ljus skänker en ett välmående,
tittar in i det oranga ljuset som fladdrar fascinerande....
Och man känner hur snötäcket därute dämpar alla ljud, ja bortsett ifrån barnens gälla skrik
när de åker med pulkorna ner för minsta slänt i ljuset av en gatlykta...

Man får se fram emot det, nu när de torra löven på marken har hela spektrumet av de rödgula färgerna, och de prasslar gott runt omkring skorna...

För ännu en gång så går jag in emot en vintertid utan att få njuta av den varma glöggen,
jag får lugnt njuta av dofterna och pepparkakorna, men framförallt av det alkoholfria livet.

Och det är mycket större än den godaste glöggen i världen...

Mitt liv är så mycket mer värt än att sköljas ned med russin och skållade mandlar.
Jag ser hellre fram till årets produktion av julmusten, undrar om skummet blir så där mörkt i år?

Mitt liv, jag försöker att ta hand om det...

Mors Berra

Berra

Det finns en kanonbra bok som beskriver det här, "Med uppenbar känsla för stil" av Stephan Mendel-Enck. Läs den, den är så otroligt bra. Det är så sorgligt att behöva dramatisera sitt eget självmord för att känna någon slags manlighet i sin svaghet och utsatthet. Vi är alla människor med den uppsättning känslor som måste få bejakas för att en människa ska få vara hel.

I dag är det fredag, solen skiner, himlen är klarblå. Jag njuter av lugnet, en kopp kaffe och en promenad. Ingen alkohol, ingen oro, ingen rädsla, inga bråk, jag är fri att göra vad jag vill med mitt liv. Det är ett privilegium.

Kram Märta

Morsning Berra o tjejer!
Jag snurrar oxå in i din tråd, ämnet släkt e faktiskt nåt som berör.
Har en syrra som e otroligt elak o som, de få ggr vi träffas, alltid försöker trycka ner mig verbalt.
Nu för tiden nappar jag aldrig på hennes elakheter, jag försöker se det som det e, hennes egen osäkerhet som människa.
Visst kan jag ge igen med samma stil, men jag tänker jämt att jag inte vill falla ner på hennes sandlådenivå.
Tror oxå som du Vana, att det härrör från barndomen, svartsjuka, avundsjuka, rivalitet o annat trams.
Men nu e vi faktiskt vuxna o har växt ur hink o spade. Vill de vara kvar i sandlådan, så ok, låt dem!
Tror det e samma mekanismer hos din kollega, Berra, hans problem, ett slags självhävdelsebehov, o det behöver du faktiskt inte rodda i, han äger problemet , inte du.
Men fan så svårt ibland, när de lyckas peta i ens ömma punkter.
Skulle vilja se dig Berra (jag har fått för mig att du e en stor karl) lägga din händer på din kollegas axlar, se honom i ögonen, o säga, jag vet att du älskar mig, men ibland e du fan så jobbig!

Kramar

Hej Tjejer!

Klart Vana att du ska få öppna dig i min tråd, jag öppnar mig ju för er...
Nästa gång brorsan hackar på dig så kan du ju säga...

Ja jag är tjock, men du är ful, ...och jag kan banta...

Öppna inga dörrar för personliga påhoppningar, ha ditt skal på...
Du vet att han kommer att ge sig på en av alla tjejers mest ömmande punkt, utseendet...
Det ger näring till hans välmående, men du snoppar av det om du hugger tillbaka,
eller helt enkelt ignorerar hans behov av att "växa på dig"...
Sätt upp "spegeln" och låt hans påhopp speglas tillbaka...

Vi är själva lite runda och goa i familjen, släktdrag ifrån både mig och frugan...
Men det finns mycket mer att älska brukar jag säga...
Någonting att hålla i när åskan går...
Hur ska man kunna hålla kvar kärleken om det inte finns "love-handles"...
osv osv...

Det vackraste finns dock inte på utsidan, hur mycket än många fortfarande söker den lyckan...
Man vet att utsidan förändras med åldern, och då är insidan den stora vinnaren...
På många hus flagnar fasaden, men att trivas inuti dem är mycket viktigare...

Den som älskar sig själv och känner sig trygg i sin kropp,
sprider mycket värme runt omkring sig, och kan bli älskad av frusna själar..

Märta!!!

Den där artikeln är PRECIS det det handlar om...
Män är fostrade till att aldrig visa sig svaga, och en man som är svag....
Ja då tar nog många hellre nödutgången, vår tids "hedersbrott"...

Jag har brottats med dessa känslor väldigt länge, och min KBT'are har sagt...
Den som vågar visa sig svag, är en stark personlighet...

Jag vill, men kan inte,...ska jag sätta mig på en pall och börja BÖLA!!!
Nej, där går gränsen för vad en kille kan utsätta sig för,
hellre låter jag en långtradare smeta ut mig över asfalten...

Vad jag har gjort istället???
Vågat visa mina känslor, att jag inte är stöpt i den macho-stil vi killar antas vara...

Bara det här forumet som ett exempel, skulle aldrig ha vågat blottlägga mig så här...
Och att visa att någon verkligen sårar mig, med handling (nja inte slå på käften..
även om det är det vi är drillade till, använd våld när inte känslorna räcker till...).

Jag har bara ett liv, och det är kanske hög tid att ta hand om det...
Våga se sådant som gör mig ont, och det som gör mig gott...
Alkohol........ont!
Familjen......gott!

Ska det vara så svårt att kunna göra ett aktivt val...
Bara för att man slutar dricka, så slutar inte livet...
Verkligheten börjar tona upp sig i horisonten, den som fanns där innan man började dricka...
Är den skrämmande?, så gör något åt det...

Eller upptäck små små obetydliga saker, som alkoholen har fördoldt...
Ge dom din uppmärksamhet, de växer och skapar en ny mening...

Till livet utan alkohol...

Jag ser fram emot helgen, trots att jag inte har tänkt att dricka något med alkohol i...
Förväntan finns i förhållandet till mina medmänniskor, tiden, rummet och djuren & naturen...
Men det tar tid att lära sig att uppskatta den, OM man ger den det!

Mors Berra

Jag har energitjuvar i familjen.Min bror o hans fru men tackolov bor de så väldigt långt borta o jag träffar dem sällan.
Vi träffades dock i våras hos mor.Min bror påpekade att jag blivit rund.Vi har inte setts på över ½ år,men han retas mest,eller som nu påpekar min viktökning.Det är känsliga saker han alltid pekar på när vi ses.Det är tråkigt.Det finns annat, man kan ju t.ex försöka nå varandra o känna gemenskap på andra sätt när man är familj o så sällan ses.
Men såklart det kommer långt tillbaka ifrån.Ifrån barndomen,även fast jag är äldst.Han klarade inte av att förlora i kortspel minns jag,då slängde han korten på golvet och tjurade,och jag offrade mej och plockade upp korten till slut för han vägrade.
Där byggdes vår ojämna relation som inte funkar så bra för den är fastlåst.
Min moster fyller år i slutet av november o jag tänkte först åka upp eftersom hon är min favvosläkting.men så kom jag på att jag kanske är utmattad efter flytt o renoveringen o då är jag överkänslig för kritik från mina närmaste o jag kanske skulle undvika min bror o hans fru om det är så.
Visst är det hemskt att behöva ta med sånt i beaktning när man ska planera.
Egentligen,skulle jag åka alldeles ensam på ngt SPA istället o strunta i familjeliv :/
Hoppas Berra,du ursäktar jag öppnar mej i din tråd såhär,skulle kanske använt mej av min egen.

Hej Berra

Ditt förra inlägg var inte tungt men det var jättesvårt att säga något om det. Det är bara så sorgligt, man saknar ord när en ung människa profilerar sin död på internet för att han är så ledsen, ensam och förtvivlad. Jag läste den här artikeln i dag, tänkvärd faktiskt:

http://www.expressen.se/debatt/1.2173714/anders-kilander-vi-tiger-ihjal…

Kan vi inte ge din kollega "gängspö?". Skämt åsido, det finns parasiter överlatt, och vissa människor snor så fruktansvärt mycket energi och det är jättesvårt att värja sig mot dem. Jag har en i min omgivning och igår när vi var ute ett gäng och åt så sårade hon mig precis hela tiden. Jag tog inte åt mig personligt, det orkar jag inte längre, men jag blir förbannat ledsen och tyngd av att det verkar finnas människor som får energi genom att trycka ner andra.

Du, jag hade en sån där stund med dotter i söndags som du hade med sonen i dag. Vi åt mat, fikade, satt ihoptrasslade i min soffa och tittade på parlamentet och skrattade galet. Det överväger allt trots allt och man kan leva länge på det, eller hur?

Kram kram Märta

Oj då!

Det förra inlägget blev nog lite för tungt tror jag nog allt, inga svar...

Berra's dagbok Torsdag...

Igår var jag riktigt förbannad, ni som har läst min historia med mitt jobb vet ju...
Min närmaste kollega "vräkte" ur sig igår eftermiddag så jag höll på att tappa hakan...

Hörrö Berra, JAG tycker att du har jobbat bra den här veckan, det ska du ta åt dig av!

Amenvafan, tänkte jag, ska jag slå ihjäl den f*n här på fläcken...

Jag svarade lugnt, ..."och vem tycker att jag INTE jobbar bra då..?"

-Tystnad...

Sedan gick jag därifrån...
Jag sade till frugan på kvällen, jag hatar när jag alltid har rätt...

Det är ju såklart att det är han som springer och tjallar för bossen,
pratar skit om mig, höjer sig själv till skyarna, och har fått en fet lönehöjning...
Vi snackar 5000 spänn mer i lönekuvertet nu, på ett bräde...

Vem är han att döma mig, en j*vla kollega, som jag dessutom anförtrodde mig till...
Förbannade orm, jag ska aldrig mer anförtro mig till honom...
Stå där och slicka röv du, själv väljer jag att behålla någonsomhelst självaktning...
Hoppas han därnere kör ett spett i röven och håller dig över elden en lång tid...

Dessutom finns det risk att han har koll på just den här sidan,
han hänger över bokhyllan när han tror att jag inte ser, välkommen NN...
Eller jag kanske ska nämna dig vid ditt riktiga namn nästa gång...

Jaja, det var Onsdagen det, som ni märker blev jag "lite" upprörd...
Nästan så man tror att KBT'n inte har gjort någonting just där...
Men det har det, det är bara ett jobb, så det så...

Jag har mitt liv, och är faktiskt väldigt stolt över det...
Önskade bara att andra hade det också, och kunde ge f*n i mitt...

Idag hade jag en lunchdate, jojo...
Med grabben...vi skulle till en specialist med hans ena knä som spökat lite vid fotbollen.
Och vi fick bara en sån där helmysig pappa/grabb-stund...

Donken på hemvägen (och han skulle minsann berätta vad HAN åt till lunch idag..)
Svängde förbi och tjackade det senaste av något nytt PS3-spel som kom ut idag,
och det är så härligt att se hur det riktigt lyser i en 13-årings ögon...

Fasiken vicken stolt pappa jag är, egentligen...
DÄR finns mitt liv...

Jag behöver inga substitut för att leva ett riktigt liv...
Man klarar sig utan alkoholen, vilket jag aldrig kunde tro för snart två år sedan...
Det går upp, och ibland ner, men det är väl som livet brukar vara, antar jag...

Idag lever jag, igår också, men mera idag...

Mors Berra

God Morgon Livet!

Just idag är jag tacksam för att jag har ett liv...

Anledningen är den att jag såg "filmen" i förrgår med den svenska killen som hängde sig.
Trodde först att den var fejkad, men läste sedan igår i tidningarna att den var på riktigt...
Och plötsligt så fick den en helt annan innebörd...

Med stor respekt för honom och hans anhöriga,
och en vördnad över hur bräckligt livet egentligen är...

Döden är inte alls vacker, utan mer tragisk och väldigt hemsk...
Sanningen är så uppenbar att man inte vill se den...

Killen var ung och oavsett hans motiv så var det en stor förlust...
Ingenting är värt att avsluta sitt liv, inte på detta sätt...

Och här sitter jag, och påstår att ångesten tar mitt liv...
Inte på långa vägar i närheten av den hemska fysiska sanningen han visade...

Jag menar lite mera av mitt psykiska liv som blev kidnappat av ångesten...
Som i sin tur berodde på alkoholen...

Jag tyckte mina problem var stora, men långt ifrån att vilja ta mitt egna liv...

Jag hoppas att den i all misär får någon form av uppgift...
Hoppas att den som ser den och har tänkt ta sitt liv, får en omvändande tanke...
Då fyller den någon funktion, och kanske räddar någon annans liv..

Jag har i alla fall fått lära mig en sak, värdera livet mycket bättre...
Och alkoholen urholkar det...

Mitt liv, och jag värderar det...

R.I.P, unge man

/Berra

Ja,Berra,som jag ser det,så lever vi EN gång,har ett liv att förvalta o njuta av.Göra det bästa av,inte för andras skull,men för vår egen skull.
Jag är nästan tvärtom-som du,när det gäller ägande.Avskyr att vara bunden av saker.Jag lämnar en blivande bostadsrätt i ett relativt nybyggt hus,byter till mej en sekelskiftes-lägenhet med trägolv,trädörrar och kakelugn,en trädgård på innergården,med ett HÖNSHUS med tre höns i,som allmännyttan givit hyresgästerna.Jag kan inte förstå att den jag byter med,byter allt detta mot 1½ miljon kronor,som dessutom är osäkra,vem vet hur marknaden skiftar.
Mina krav på mej själv ligger dock på annat plan.Jag har höga krav på mej att prestera när det gäller mitt bildskapande,jag har en dyr kamera,jag lägger pengar där.Kläder o prylar bryr jag mej inte mkt om,jag bryr mej inte heller om att vara "som alla andra".Men jag bryr mej om vad andra tycker om mina bilder,jag har utställningar,jag skickar in till tävlingar,jag vill bli bekräftad via mina bilder,via min konst.Ibland är det jättejobbigt.Ibland skulle jag vilja släppa på allt o bara vara.

Go'morgon Livet!

Tack för att ni finns, ni förhöjer min livskvalite'...

Idag är det en "noll-dag" igen, ingenting uppåt...ingenting neråt...

Jag lyckades stålsätta min Måndag under gårdagen, dvs jag "gav" den ingenting,
och ingenting hände heller tillbaka, skönt!...

Men man blir så oerhört trött av att alltid vara så på helspänn, vad händer nu???
Glad att det återstår hela 6 dagar till nästa Måndag, ska försöka njuta av dem...

I mitt förrförra inlägg så skrev jag lite om hur livet bidde,
om man var missnöjd med hur livet hade utvecklat sig...
Och vad man helst skulle vilja göra...

Mitt svar på den frågan är att helt enkelt acceptera läget, det blev inte bättre...
Den som aldrig blir nöjd med det den har, kommer nog aldrig någonsin bli nöjd med någonting.

Kommer kanske avundsjukt titta på grannens nya bil, och ett nytt svart moln kommer att byggas upp inom honom/henne, detta måste jag också ha, annars är jag "ute"...

Grannarna och vännerna kommer alltid att ha mera i lön, nyare bilar, större platt-TV'sar osv...
Det kommer alltid finnas saker som höjer ribban och sätter målen ÄNNU högre...
Målen blir nästan ouppnåeliga, och man sliter sig i fördärvet för att försöka nå det...

För vad?, vad är det jag vill uppnå, en samhällig acceptans att jag duger???
Och för att stå ut med pressen, så dövar man sina känslor med just..alkoholen..

Och vad gör den?, skapar ännu mera ångest, som man dämpar med....alkoholen.
Ekorrhjulet är i full gång, och dessutom självdrivande...

Den som kastar in en pinne bland ekrarna och får en tvärnit, får ta hand om alltihopa...

Varför dricker jag?
Dämpar ångesten!

Varför får jag ångest?
För att jag dricker för mycket och ofta!

Varför dricker jag så ofta och för mycket?
För att orka med?

Vad orkar jag inte med?
Pressen!

Vilken press?
Pressen på livet, att vilja vara minst lika bra som alla andra...

Måste du vara exakt lika bra som alla andra?
?????

Där befinner jag mig just nu, måste jag vara likadan som alla de andra...?
FÅR jag sticka ut, ha en egen åsikt om allt och alla...?
Bryta mönstret (och monstret..)...

Mitt liv, mina beslut, mina EGNA beslut...

Vem är jag, vart vill jag?

Mor Berra

gomorron Fenix
livet tuffar på
himlen är fortfarande blå
ska vi ta en flygtur
vi två?
månen tur o retur
hoppas allt är väl med dig
kram Måne

Tack måne och tack Fenix ;-)

Kram Märta

Berra
heeej på deeej
tog sån tid att läsa alla inlägg sen sist
så jag hinner inte svara nu
kram på dig
o Märta
O Fenix fågelvän
jag är numera en vacker turkfågel
brunbränd o harmonisk
flyger högt
vi ses
kram Måne

Hej Berra och Fenix

Håller med om att skrattet är så himla förlösande. En som får mig att skratta hejdlöst och gränslöst är min dotter. Hon har en speciell humor, skarp, smart och på slak lina. Sån humor kittlar. Skrattet är lika viktigt som alla andra känslor. Och visst är det okej att skratta, även i de svåraste stunder. Det är som du säger Berra, skratta med, inte skratta åt.

I dag är det måndag. Men vet ni, i dag känns det inte tungt som det har gjort den senaste tiden på måndagar. Det är ett bedårande vackert väder, min dotter och hennes pojkvän åker till Dublin på kärleksresa, katterna har ätit och mår bra, jag har fantastiska vänner, ett hem som är min trygghet, ingen fylla, inget våld, ingen rädsla och ångest mer. Jag andas och det känns så bra att bara vara i detta nu. Jag lever äntligen det liv jag leva ;-)

Styrkekram till alla kämpar/ Märta

Hej Fenix & Märta!

Ett gott skratt är alltid korrekt, om det är innerligt och välmenat...
Finns inget som är så förlösande som att få tillfälle att få skratta.'

I lördags var jag och frugan och såg Blue Man Group, ni vet de i ansiktet blåmålade tre killarna som hade en mellanakt på melodifestivalen...

Det var fantastisk härligt, hur man utan ett enda yppat ljud över sina läppar kan underhålla ett kanske tusentals personer under en och en halv timme...

Det finns så många andra dimensioner än enbart talet, kroppspråket t.ex...
Och jag tycker att det sättet är starkare att uttrycka sig än det verbala sättet.
Det är väl därför jag älskar The Umbilcal Brothers också (sök på youtube!).
Talet är så knutet till ett språk, ljuden är dock universiella...

Det är små guldkorn i mitt liv, när jag lyser upp och min kreativitet får en injektion.
Utan dessa små inputs i mitt liv så skulle det bli mycket svårare att ta sig vidare.

Så mitt råd när ni tycker att livet går i moll, ta en vitamininjektion av ett gott skratt,
och få lite lyster och en guldkant på erat liv.

Det får kosta vad det kostar vill, tänk på hur mycket pengar man malde ner i drickat!
Upplevelser är också en underskattad grupp som tidigare inte har fått kosta.
Men om det ger lite livskvalite' och man orkar härda ut lite till, så är det värt det, alla gånger...

Fyllan var ju en upplevelse som vi betalade dyrt för, även emotionellt.
En "äkta" vara har bara positiva inputs och ger ingen bitter eftersmak av ånger.
Därför tycker jag att det är mer värt, och vad är en femhundring???
Två bag-in-box och några bärs, en-två veckors nervöst drickande!

Skrattet är värt hur mycket som helst, kanske var det därför vi drack så mycket???
I hopp om att få uppleva lite mer av det goda skrattet...

Om det kommer lite mera hjärtligt, utan någon kemisk påverkan, så varar det kanske längre...

Vad vet jag?, jag är ju bara en upptäcksresande i livets hårda skola...
Och jag tar lärdom av det som gör ont, ...alkoholen gjorde det...
Om jag bränner mig på spisplattan, så fortsätter jag ju inte att försöka finna gränsen för vad jag klarar av, utan håller fingrarna borta ifrån den, ...eller?

Mors Berra

Hi, hi hi hi hi, hehehe. Kanske inte politiskt korrekt att skratta här, men det skiter jag i:-)
Tack Märta!
/Fenix

Berra

Vad sägs om spårvagnsförare?

Kram Märta ;-)

http://www.youtube.com/watch?v=TLkbh2Nw7ws

Tack alla, NI är alldeles underbara, som reflekterar på mitt liv..!

Jag försöker på allra bästa sätt förmedla hur mitt liv ser ut,
när jag inte längre har möjligheten att fly från verkligheten längre...

Och jag verkligen älskar relationer, eller min/mannens syn på en relation...
Det som jag retar mig på, men ändå är små pjäser som förflyttas i livets spel..
Det betyder inte att det rätt, eller fel, men en liten acceptans över att det ÄR så...

Jag brukar inte vara den som inte går till attack, jag kan vara fullt elak jag med..
Kan köra med små elakheter som ändå frugan (med viss minspel..) tillåter...

Skrev nyligen på facebook som headlines...
"Hur vet man att frugan är död?, jo sexet är som vanligt, men disken samlas på hög.."

Apgarv bland alla mina manliga (igenkännande) vänner,
och bland mina kvinnliga vänner...ja inte lika stor entuasm...

Men de som verkligen känner mig vet, att tandlösa hundar skäller mest...
Och att det inte är så illa menat, och att man ibland år bjuda på sig själv...
Den som kan det, utan att känna sig kränkt, är bland mina vänner...

Vi måste alla få kunna skratta både med och åt varandra, i en relation...
Mitt liv innehåller alldeles för mycket verklighet, och måste likt en välsmakande rätt,
kryddas på rätt sätt, och då tänker jag INTE på de beska dropparna...

Ofta ofta tänker jag på vad mitt liv går ut på, is this it?
Blev det inte bättre...

Som sex-sjuåring skulle jag bli trumpetare precis som Lois Amstrong, för han tjänade gott om flis
Jag har fortfarande inte vidrört en trumpet efter ytterligare 40 år...

Som tioåring ville jag bli elefantskötare på Skansen, men som ni vet...
Den illusionen försvann ju den med...

Som tonåring var jag trött på samhället, och ville fly bort...
Ville bli trapper i Canada och leva som en enstöring, men det föll ju på en väsentlig del..
Jag kan ju inte för mitt liv döda ett djur, går helt enkelt fetbort...

I de äldre tonårnen vill jag bli veterinär, men intresse går ju knappast före betyg,
och även den illusionen slogs sönder av samhällets utklassnings-sätt.
Jag är inget ljushuvud och kärlek till djuren kan inte betygsättas...

Så vad blev man, en j*vla medelklass-svensson, inga VVV'n ens (Volvo, Villa, Vovve).
En familjebuss, radhus, ingen vovve...

Inte blev jag någon kändis, inte tjänar jag några stora pengar, och inte sysslar jag ens i närheten av det jag mest önskade mig...

Livet tog inte den utvecklingen jag hade tänkt mig, och den stora frågan kommer...

Är jag missnöjd???

Sitter jag där och dricker mig bort från verkligheten, istället för att acceptera verkligheten.
Istället för att älta allt som jag inte gjorde, och inte heller gjorde någonting åt...!

Livet serveras inte på ett silverfat, hade jag velat något, hade jag kämpat för det, eller?

Jag kämpade för ett stort framsteg, att acceptera verkligheten,
genom att inte förvränga den med att fortsätta dricka alkohol..

Det här är det närmaste verkligheten jag kan komma, nu måste jag acceptera den.!
Eller göra något åt den...

Vad skulle du göra?

Mors Berra

Japp, helt underbart.

Ska köra det med för min man. Han ska vara tacksam för sin pladdrande fru och jag ska vara tacksam för min sovande man framför tv-n... ha ha. Och ska försöka vara tacksam när jag ser något intressant på rutan och sätter mig ner. Då vaknar han och vad gör han? Börjar sömnigt flippa mellan kanalerna.. typ helt vanemässigt. Ha ha..

Ibland går jag men ibland blir det en mysig stund med huvudet på hans mage, en liten hund på min mage och en eller två stora hundar som tränger, makar, bufflar sig tillrätta, helst mellan oss.

Skulle det vara så att närkontakten sporrar till mer så hörs det snart en ytterdöör slå, stora skotramp och djupa basröster. Och sen: "Var är mina päron????

Livet på en pinne eller hur? :)

Härligt att "se" dig skratta, underbara lillabå.

Ni är helt enkelt underbara!!!
Inte ofta man skrattar högt framför datorn!
TACK!!!
/k

Wow, tack!

K

:-)) från svartvitt till 3D, poesi om du frågar mig!
/Fenix

Underbart att få vara med bland herrarna, tack Berra, för att du gav mig ett skratt!!!!!!!!!!!!!!!!

Fenix, jag har precis samma känsla, så tacksam att jag funnit den, med alkoholen var det svartvit film nu är det 3D!!

Ha en riktigt trevlig kväll och va tacksamma över era pladdrande fruar precis som jag ska vara tacksam för min nickande man framför TV.

Häpp Katarina

Hä,hä inte textat, riktigt bra Berra!
Hickade till när du skrev att det betyder inte att jag aldrig kommer att dricka alkohol mer. Där blev jag tvungen att tänka efter och fick ett ögonblick den gamla känslan att jag bara lurar mig själv när jag tror att det färdigdrucket för min del.
Men så kände jag en halv minut senare, när jag låtit känslan bottna, att för min del känns det som en riktigt bra tanke, alltså att aldrig dricka mer. Känner en riktig värme faktiskt i bröstet. Och så har det varit flera veckor nu, har tappat räkningen men rör sig om cirka två månader nu utan en droppe. Och många gånger om dagen faktiskt, när jag tänker efter, så har jag tänkt och känt att nu är det över och det är bra, det bästa jag kan göra för resten av mitt liv. Jag har inte lust längre att slösa bort en endaste dag på att låta alkoholen förstöra någon tid av det som finns utmätt och kvar för min del.
Ha en bra helg Berra och alla! I kväll ska jag och min fru gå på bio, och om det blir skitväder gör det ingenting för då kan vi ta bilen dit och hem. Och jag kan köra!!!
/Fenix