Senaste kommentarerna i forumet

Hej Vic 73...

Du har det tufft runtomkrig dej... kaos helt enkelt.

Du måste skydda dej själv & barnen.
Barn förstår & ser så mkt mer än vad man tror. De märker när deras pappa förändras av alkoholen.
Ser att han blir annorlunda.
Du skriver själv om dina taskiga erfarenheter sedan barnsben.

Det är mkt praktiskt att skylla sina alkoholproblem på dej.
Självklart vill han inte ge upp sin allra bästa vän (alkoholen).
Som det ser ut nu så möjligör du hans drickande genom att vara medberoende.
Antar att du sopar efter honom & kastar ut mjuka kuddar under honom så att han inte ska falla & slå sig så hårt.

Om han inte är berädd att ta tag i sina problem så kanske en lösning facktiskt är att lämna honom.
Du behöver inte ta ngt livslångt beslut...
Bara få honom att förstå att ni kommer tillbaka (du & barnen) då han har fixat till sitt liv.
Du & barnen kan kanske flytta hem till ngn släkting el vän så länge?El varför inte få honom att flytta till tex sina föräldrar?

Sen måste du börja tänka på dej själv...
Det här är en familjesjukdom & även du måste få jobba med din del för att det ska fungera i framtiden.
Ditt medberoende.
Alanon finns för anhöriga.
Även beroende & behandlings enheter finns för anhöriga, där kan du få hjälp enskilt el i anhörig grupp.

Det som är så smärtsamt är att du kan inte hjälpa honom så länge han inte vill själv, han måste se problemet & vilja en förändring.
Så länge han inte gör det kommer du bara att stånga ditt huvud blodigt.
Det känns som om det är precis det du gjort...

Tack för att du delar med dej av din historia... du är mkt modig.

Du vet väl om att du är viktig.
Att du är värdefull precis som du är.
Dina tankar är värda att lyssnas på.
Din själ är vacker.

Tappa inte bort dej själv.
Livet är till för att levas... / Mie.

SItter just nu och skriver för brinnande livet med tårarna rinnande så skjortan blir alldelles blöt. Det är tisdag kväll kl. 19 nånting, barnen sover sedan en stund. Mannen har just kommit in från garaget där han spenderar en del tid.
Han är som vanligt berusad, som han oftast är när han kommer in från garaget. Där smygdricker han ofta och mkt. Detta har pågått en längre tid.
Hans tidigare förhållande sprack pga. alkoholen. Nu har vi två underbara gemensamma barn på snart 4 & 5 år som är än så länge lyckligt ovetande (hoppas jag).

Han gör tappra försök med antabus, förmodligen mest för att slippa min misstänksamhet och göra mig glad. Men detta är bara kortsiktigt. Min man erkänner inte riktigt att han har problem, utan skyller dem gärna på mig, att jag är så kontrollerande hela tiden.

Han vill inte gå och prata med någon klinik, för han vill verkligen inte ge upp alkoholen för gott. När jag får nog, då och då vilket jag faktiskt får så får jag till svar, skilj dej från mig så slipper du problemet. Ja, lite lätt att lösa ett problem så kanske, och jag tänker då framför allt på barnen.

Jag vill inte att de skall vara hos sin pappa då han dricker när de är med. Kanske överreagerar, men jag vill skydda mina barn så länge det går från den helvetiska drycken. Jag har taskiga erfarenheter sedan mina egna barnsben. Själv håller jag den oftast nyktra stilen för att inte "fresta" min man. Vad gör man i en sits som denna??? Hjälp mig.

Fick mej en tankeställare nu...när jag läste Auroras berättelse.
Jag har hela mitt liv haft sådan ångest för att jag drack under min graviditet.Jag hade varit helt nykter ett år innan o var förberedd på barnet som skulle komma.I slutet av 3 månaden var min sambo otrogen med en väninna till mej när jag var ute på landet med en annan väninna o mådde bra.
Jag började dricka.
Och jag drack mej berusad några gånger under graviditeten
Detta har aldrig lämnat mej och jag känner en sådan skuld för detta.

Hej Aurora

Finns du kvar här? Ser att ditt inlägg är över ett år gammalt, men jag känner igen mig så i din beskrivning och undrar hur du mår nu...

Jag har inte skrivit på länge - har haft så hemskt fullt upp på jobbet. Men Aurora, jag har tänkt på dig och försökt föra över positiv energi i mina tankar. Stanna hos oss!!

Hej Aurora,
Nu är det onsdag kväll, och jag hoppas att din dag har gått bra idag.
Vet du Aurora, man gör så gott man kan.
Tänker på dig.
Kram

Hur är det md dig?
Hör av dig Aurora

Aurora, väntar på dig! Vad som än har hant eller händer- been there, done that. Vi är här för att hjälpa varandra, ingen dömer någon! jag hoppas verkligen att du skriver snart..
kram!

Aurora!
Du har gått på AA och således kan du vår Sinnesro-bön : " acceptera vad du inte kan förändra och förändra det du kan "
Och glöm inte att bästa medicinen är ärlighet och att prata,prata och prata.

Hej Aurora! Hoppas att allt är bra med dig,skriv och berätta.Ana

Hej Aurora! Skriv och berätta hur du mår och hur det går för dig.Själv gick jag in i väggen för ett par år sedan överbelastning på jobbet.Då tog jag upp med min läkare på vc att jag drack för mycket på fredagen och lördagen han skrev remiss till företagshäsovård och beroendeklinik här i vår stad.Jag kände att jag var tvungen att ta upp med min chef hur det låg till och även med mina arbetskamrater.Eftersom jag bara drack på fre och lördagkväll och hade ingen frånvaro så var det ingen som hade haft dom tankarna att det skulle vara så illa med mig.Har haft massor av rehabmöten genom åren som långtidssjukskriven och fått suttit och pratat om min kontakt på beroendekliniken med fack,chef, försäkringskassan.Och alla har varit väldigt positiva till att man gör något åt det hela.Det är ingen som har sagt något nervärderande eller dumt.Men man känner sig så ledsen och många gånger gråter man sig igenom dessa möten.Har nu sagt upp mig från min arbetsgivare efter 26 år och ska nu få hjälp via arbetsförmedlingen via samverkan att komma ut igen i arbetslivet på vingliga och rädda ben .Men jag peppar mig själv att jag kommer fixa det här.Så var inte rädd att prata med folk i närheten,man tror att man klarar sig själv men många gånger är det skönt att få prata och berätta hur det ligger till.Massor av svammel av mig.Tänker på dig kramar Ana

Hej igen Aurora,

Jag hoppas att du mår bra. Hoppas oxå på att du hör av dig snart:)

Tänkte bara berätta att jag fick mitt livs första varning på jobb för ca 2 veckor sedan, och då av chefen! En elev hade klagat på att jag var otydlig och osammanhängande. MEN: han (chefen) har gett mig en ny chans, och nu tänker jag greppa den med både händer och fötter!! (njae, så säger man väl eg inte.. har glömt uttrycket).

Skriv snart Aurora, även om du mår dåligt- för då kanske vi kan "peppa" varandra lite.

Kram!

Hej
Har också tänkt på dig.
Hoppas det gick bra och allt är ok
Kram

Hej Aurora,
Jag har tänkt på dig idag. Hoppas att allt gick bra.
Kram!

Aurora, jag hoppas att det gick bra!! Skriv och lätta ditt hjärta hur det än gick. Vi finns här som stöd. Kram!

Kram på dig Aurora! Tänker på dig och hoppas det går bra för dig.Försök att inte ta till snapsen,ångesten blir så fruktansvärd stor efteråt.Har ni alkohol hemma? vi har aldrig någon alkohol hemma det minskar ju lusten att gå och ta sig en litet glas.När jag försökte sluta för ett par år sedan så vi slängde ut ett vitrinskåp som stod i vardagsrummet.Kände att vinglasen bara lockade med sin blotta närvaro nu har vi dom inställda i skåp i köket istället.Det låter löjligt men har man problem är det så lite som kan få igång lusten att dricka.Hoppas du klarar av att vara nykter tills barnet kommer.Tänker på dig imorgon och det kommer att gå bra.Ana

Segaletta!
Skönt att bara höra några igenkännande ord, du svamlar inte! Nej, jag ska göra som du, hålla mig nykter tills "den" kommer och sen förhoppningsvis fortsätta med det. Men det är inte lätt, trots allt som hänt så kände jag idag när jag åkte iväg själv till jobbet att en liten snaps kan väl inte skada, det lugnar väl mig bara lite! Ska försöka behärska mig, men det är så lätt att ljuga, verkar jag inte berusad så har jag ju inte druckit??!!
Usch, nu ska jag förbereda ödeslektionen inför morgondagen, hoppas ingen säger något.
Kram på er där ute!

Aurora, lycka till:)
jag oroade oxå mig för vad jag kunde ha åstadkommit min lilla bebis. En gång i 5:e månaden sade jag till min man att jag ville inte ha den längre.. Mår jättedåligt idag när jag tänker på det, för jag fick ju världens 8:e underverk!!!! Och fastän att jag drack mig berusad (som du ismyg), lyckades jag fixa de sista tre månaderna utan alkohol. Kände mig sååå skyldig när barnmorskan undrade om man druckit alkohol, -jag svarade förstås nej!!
Vet ej vad jag vill säga med det här inlägget, men gjort är gjort och det kan vi tyvärr inte ändra på.
Hoppas att du kommer att amma ditt lilla barn -då höll jag mig nykter i 6 månader! Just då tänkte jag att jag kan ju dricka, men det visade sig vara fel.
förlåt om jag bara svamlar...

Segaletta

Hej fina ni!
Ja, onsdagen kryper nämre, imorgon jobbar jag också men har inte DEN klassen (men jag kanske ser någon i korridoren), hjälp. Jag tror jag ska följa er (och min linje) att bara gå ditt, göra en bra lektion och så får det vara bra sedan. Och framförallt se till attt det inte händer igen...En annan sak jag funderade på, nu går jag bara runt och har ångest för klassen och jobbet och allt pinsamt jag ställt till med, men det värsta är ju min kommande bebis, jag har läst om alla hemska men de kan få om man dricker under graviditeten, måtte detta gå väl! Det är ju också en sak man kan gå och oroa sig för (istället för att glädja sig som bör vara det normala) fram till maj..Nej usch, nu börjar jag gräva ner mig igen, nu ska jag verkligen försöka kämpa så att detta inte upprepas. Ja herregud vad denna alkohol kan ställa till det.
Kram så länge!

Hej igen
Jag föreslår att du går på linjen att gör en så bra lektion som möjligt. Be inte om ursäkt och ta inte upp det överhuvud taget. Om någon elev tar upp det eller är spydig på nått sätt, var mentalt förberedd på det. Diskutera det inte men säg kanske något kort att du hade en dålig dag och gå sedan vidare.
Nedvärdera inte dig själv, tänk positivt. Du är en bra tjej och en bra lärare. Du behöver inte vara rädd.
Tänker på dig

Hej Aurora!

Jag tycker inte att du ska be om ursäkt för något eller låtsas om det som hände förra veckan om det inte är så att det blir nödvändigt av en eller annan anledning. Du ska inte underminera dig själv i onödan.

Usch, jag lider med dig. Hålla fasaden är alltid jobbigt, och när det är hemma, i ens mest intima närmiljö måste det ju vara jättejobbigt. Ska du inte söka hjälp ändå? Få någon att prata med? Ibland kan det vara skönt att få prata med någon som inte känner ens familj eller vänner. Jag tror säkert att du skulle bli prioriterad om du sa som det var om du sökte hjälp.

Kram,
M

Hej allihopa!
Gud vad skönt att få lite pepp! Jag försöker verkligen att tänka positivt och jag sitter nu och förbereder onsdagens lektion så att den ska bli riktigt bra. Jag vet inte om jag ska ta upp något om det som hände (hon som pratade med mig efteråt sa att jag var påverkad, sluddrade och luktade, och att hon hade en mamma som hade alkoholproblem så hon kände igen...), be om ursäkt för att sista genomgången blev otydlig eller något, eller bara vara som vanligt (dvs nykter) och försöka ha en så bra lektion som möjligt. Helst vill man ju bara låtsas som ingenting och köra på och hoppas på att ingen säger något igen, och att de inte är alltför sura, besvikna, hånfulla etc.
Usch, det är så svårt att hålla humöret uppe här hemma också, inför sambon och hans 2 barn som bor här halva tiden (9 o 12 är). Jag önskar bara att få gå vidare, vara glad och nykter och slippa denna oro och ångest, gud vad det sliter att vara så rädd hela tiden (och samtidigt försöka låtsas som om allt är bra).
STor kram till er alla som bryr er, jag antar att även ni kämpar på med svårigheter där ute, tänker på er!
Aurora

Hej på er

Aurora-Jag håller som vanligt med Malvina, börjar bli tjatigt, men det är viktigt att försöka ta fram positiva saker och inte bara haka sig fast och älta allt negativt. Man klankar ju då som sagt var ner på sig själv så pass att det blir oerhört svårt att resa sig.
Är det så illa egentligen?
Var du synligt full och bar dig åt?
Var det inte så synbart, men det luktade?

Försök att med högburet huvud, alltså inte se ner på dig själv allt för mycket, tala om för de här eleverna att du hade en dålig dag. Släpp det sen och förstora inte upp det för mycket.
Du vet ju innerst, innerst inne att det inte får hända igen. Aldrig mer. En gång är ingen gång men upprepas det kan det ju få allvarliga konsekvenser för dig.

På ett eller annat sett måste du ta tag i det. Tänk positivt! Om du bara själv vill ta tag i det är jag övertygad om att du klarar av det.

Lycka till
Stanna kvar här på forumet och hör av dig
Kram

Hej Aurora och alla andra!

Angående klassen på onsdag. Jag kan förstå att du skäms, men jag tycker inte att du ska göra det. Skämmas, alltså. Jag menar - okej, du ljög, det är inte bra. Inte bra att vara onykter på jobbet heller. Allt det där vet alla människor, och det är som det är med den saken. Men. Alkoholen har makten över dig - och nu ska du ta makten tillbaka. När du träffar eleverna igen kan du visa dem att du har full koll på läget genom att vara helt nykter. Det är det bästa du kan göra gentemot dina elever. Visa dem att all right, det blev fel och knäppt förra onsdagen, men det var en engångsgrej. Försök att inte älta förra onsdagen, då kommer du att urholka ditt självförtroende. Nu behöver du tänka positiva saker.

Det här är inte lätt, Jag kan inte sätta mig in i din situation, men jag har en viss erfarenhet att ta mig upp ur svåra situationer, även om de inte varit lika din. Men om du försöker - för nu - att tränga bort negativa tankar och istället tänka positiva tror jag du kan ha åstadkommit jättemycket. När du kommer på dig själv med att älta eller tänka negativa tankar om dig själv - försök tvinga dig själv att sluta. Du har alla möjligheter att klara av det här. Och du får inte glömma bort att tänka på allt du kan och allt bra som du är och gör. Fokusera på det istället!

Okej, jag inser att jag låter som typ Mia Törnblom eller någon annan självhjälpsmänniska, så jag ska sluta nu. Men när jag själv kommer ihåg att använda det där knepet så funkar det. Men ibland är jag svag och glömmer bort det. Det är så lätt att vara sträng mot sig själv.

Jag tycker du är stark som skriver här, för jag kan förstå att det är svårt. Det kommer att gå bra.

Kram!

God morgon Aurora.

Förstår att det känns jobbigt att möta den klassen igen, men det fixar du! Tänk på dina fina elever, som vill ge dig en andra chans -Ta den!

Kram, Segaletta.