Senaste kommentarerna i forumet

...ett SMS till dig i förmiddags, men det kändes så dumt att ta upp telefonen och börja messa på något sätt ;-)

...precis som du själv skriver. Bra att du skriver när det känns toppen, skriv när det känns botten också, det tänker jag göra. Idag bestämde vi här också att skiljas, även om maken egentligen inte vill (fast han verkar inte villig att ha det som vi har det heller och inte att göra något åt det, så...). Skilsmässoforum, undrar om det finns något sådant, eller så fortsätter vi hänga här bland vänner ;-)

Kram på dig.

Ny är det berättat för barnen och föräldrar. Den stora trodde inte på oss, så det blev så absurt att alla började fnissa. Men sen trillade poletten ner. Det blev ett bölande och en massa frågor, men vi stod på oss bra och till slut handlade det mest om den flytt det kommer att innebära. Jag var dock tydlig med att förmedla att det är okej att gråta, att bli arg eller att vara förtvivlad.

Jag undrar om jag hade varit sugen på sponken om detta hade inträffat för ett år sedan, då nykterheten bara var ett par månader gammal. Nu är suget noll.

Tack för allt stöd!

Alau, grattis! Åh vad härligt m så många dagar! Håll i! Det är alltid när jag börjar känna mig säker som jag faller. Bra jobbat!

ModestyBlaise, jag är där du är nu tyvärr. Precis samma. De korta perioder jag håller upp är jag så övertygad, känns bra att ligga och läsa en bra bok nykter innan läggdags. Underbart. Men så "utsätts" jag för ngn frestelse, vin hos vänner, mannen köper hem 2 flaskor t helgen och liknande, så faller allt! Än så länge har jag inte börjar gömma ngt i garderoben som jag gjort så länge, utan dricker av det som finns hemma. Inte uppe i de sjuka mängder som innan nyår. Jag tänker mig mer för nu, känns lite mer under "kontroll", men jag vet att det är en tidsfråga. Och visst vaknar jag alla de dgr jag druckit kvällen innan och förbannar mig själv! I dag ska jag minsann inte dricka! Men så framåt ef så börjar ett glas vin låta väldigt gott...

Ny tag? Känns som jag sagt det ett par ggr nu, usch vad trött man blir på sig själv :( Skäms en hel del över att det inte går jättebra, spec för alla härinne som verkligen kan!, så har inte skrivit på sista tiden men läser.

Kram A

Känner att jag behöver skriva av mej igen.

Jag hoppas varje gång att det ska bli några dagar nyktra, men det blir inte många dagar mellan varven.
Idag tredje dagen onykter och jag har liksom stängt in mej i mej själv och min tystnad.
Han kommer och frågar vad jag vill, vad som hänt och varför jag inget säger!

Det finns ju inget att säga, han har ju valt just nu och då gör det ingen skillnad om jag säger något. Skulle jag säga något så blir det ju bara en anledning till för honom att dricka!
Det jobbiga är att jag inte vill eller försöker göra något utanför hemmet.

Usch vad jobbigt det ser ut när det är nerskrivet men det är nog det som behövs.
Se det framför ögonen, svart på vitt!

Ha en trevlig lördagskväll!
Kämpa på och ta en dag i taget!

Kram från en idag "deppig" tekla.

Kan jag bara säga grattis. Ett par riktigt tunga stenar försvann från ryggsäcken.
Det är ok att känna sorg och ledsamhet, men om ni båda tycker likadant så: GO FOR IT!
Huvudsaken är att barnen mår bäst!
Helldre två lyckliga familjer än en olycklig.........
Whey to go bro........
/A
P.s. Kanske börja kalla detta ett skillsmässoforum nu.........
Men men, life is good, go with the flow!
,/A

Grattis hälsning till dej!
Ha en trevlig födelsedag!

Då var det bestämt. Vi skiljer oss. Vi har berättat för en handfull vänner var, men inte för barnen och inte för våra föräldrar.

Och vet ni vad? Det känns skönt! Jag tog en rejäl runda med hunden, och det var på lätta ben. Kunde känna ett sådant där lyckorus som man gör korta stunder ibland. Endorfiner?

Och ingen av oss ser det som ett misslyckande. Vi tror egentligen att ett livslångt förhållande inte är speciellt naturligt i dagens samhälle. Egentligen inget att sträva efter heller. Om det ger mer än det kostar så är äktenskapet jättebra. Om det kostar mer än det ger så är man ju bara olycklig, och vem vill vara det frivilligt?

Det ska bli MYCKET intressant att följa utvecklingen av detta. Jag kommer antagligen att idiotförklara detta inlägg om några veckor. När man är djupt nere i kolkällaren och gräver i sitt eländes svett.

Och en sak till. Gud vad skönt att göra detta nykter!

Visste jag inte bättre (och det gör jag inte) skulle jag säga; GRATTIS. Jag är glad för din skull.
Uppriktigt och ärligt!
Se till dig själv, och det gör du BRA!
Maken din eller om man kallar honom exet och kexet.......
Börjar nog inse vad han kommer mista.
En härlig smart levnadsglad kicka som är helt underbar............
Men det är inte du som ÄGER den problematiken.
Var glad nöjd trevlig ALLES! Det vinner du och barnen på. Håll snygg profil, det ÄR tufft.
Kan inte ens föreställa mig det........
Men DU är en vinnare!
Grattis och lycka till framöver.
Kramar i massor!!!
/A

Har tänkt på dig idag och undrat hur det gått. Det verkar ha varit ett bra samtal och detta att han nu bakar med barnen kan vara ett tecken på att även han tycker att det är skönt att ett beslut är taget.
Det här blir bra.
Kram!

Nu är det uttalat. Det känns skönt att ha lastat av mig denna tyngd. Men DÅ börjar han prata. Först håller han med, det är lika bra, inte bittert och elakt utan ledset. Han kanske borde gått och pratat med någon själv (VEMS förslag var det från början?). Vi kommer överens om att berätta för barnen först när allting med bostäder etc är ordnat, jag ser att han hajar till lite när han inser att jag redan tittat lite på bostad. Sen säger att han inte vill skiljas men att han inte vet vad göra för att det ska bli bra. Vi har ett hyfsat gott samtal, jag önskar att jag ställt fler frågor men inser att det spelar ingen roll varför att han säger att han inte vill skiljas, det vill ju egentligen inte jag heller men inser att det är nödvändigt för att jag skall må bra. För att barnen skall må bra. För att jag skall kunna föregå som gott exempel inför mina tjejer.

Han står och bakar (!) bröd på gamla bananer med barnen nu, kan inte påminna mig om när DET hände senast. I kväll ska han på cocktailfest och jag blir ensam med tjejerna (och kanske en god kaka ;-). Jag tror det blir bra det här och längtar till mitt egna hem!

Hoppas du får en fin födelsedag!

På 50-års dagen, hoppas att det blir en riktigt bra kväll!

Antar att du fått med dig alla på detta och självklart ska du tacka ja, det hade jag gjort. Funkar det inte så kan man alltid flytta tillbaka, men man vinner inget om man inte provar.

Vardag är inte fy skam det heller, det var mitt stora dilemma tidigare att jag hade svårt med vardagen. Men jag övar mig. Ska också handla snart.

Kram

Tack för all pepp och även kritiska funderingar. Tar till mig allt...men beslutet kan bara en människa ta...och jag har gjort det. Tackade Ja...det är en en-gång-i-livet-chans (antar jag) så jag kan inte låta bli. I sommar rycker jag upp bopålar och sen får det bli som det blir. Tycker hemskt synd om J...men jag kan inte låta mitt liv stå tillbaka för det.

Kom hem i morse...Perth var fantastiskt. Visst var folk lite übertrevliga men det får jag ta. Jobbet blir bra. Staden är ok. Havet och vädret passar perfekt. Höll jag mig nykter? Yep! Men alla dricker öl...hela tiden. Sa att det inte funkade för mig. "Dricker du för mkt?" frågade nya bossen. Jag gapskrattade och förklarade att "Nej, jag dricker inte för mkt, snarare känner jag oftast att det är FÖR lite när jag väl har börjat". Den förstod han.

Nu vardag. Storhandla med Rivis! /R

Är det "bara" för Törnrosa det rullar på åt rätt håll? Hoppas inte det. Du ska också ha det bra. Det finns nog en mening med att februari är så kort. Sen är det bara mars kvar och sedan Vår! (Kan man hoppas, minns en skolavslutning i högstadiet när det snöade...i juni :-(). Kram/R

Först av allt vill jag bara beklaga Kisses bortgång. Förstår att det är tufft. De som inte förstår att det kan göra lika ont som att mista en människa ska nog inte ha djur. Svanstippen i trappan. Känner igen den känslan.

Sen vill jag önska dig lycka till med ditt stora samtal idag. Hoppas ni kan prata och att han inte blir elak om han senare ska ut och svira. Kanske kommer hem efter det och är riktigt sur...när han och stora A har fått älta lite. Försök att inte svira du med...så att Surfarn kan slänga "det" i ansiktet på dig; "Du var ju full, hur ska jag veta när du menar allvar?" typ. Låt honom fortsätta att göra det lättare för dig.

Skickar styrkekramar och mitt vanliga mantra; "Vill jag vakna brevid denna person resten av mitt liv?". En puss.../R

Ville bara kolla läget atleten? Hoppas allt är ok med dig! /R

Tack för kramen på alla-hjärtan. Nu får du den åter...lite sen så där. Men jag är ju ofta det...lite sen. Tackar även för din rapport från konventet både här och på fb. Skriver mera sedan. Nu måste jag bara uppdatera mig om allt som har hänt här sedan senast. Ser iaf. att min årskull (och nyare vänner) tycks ha fixat den lite smalare vägen...skönt :-). Så Stor Kram! /R

...vad ska man skriva? Så trist plitar jag ner för det är ju en sanning jag kan stå för. Det är hemskt när det spricker/faller/kraschar. Kanske inte så mycket för oss vuxna...man ska inte leva samman om man inte vill vakna ihop. Vill man dessutom inte ens sova ihop så...

Sen kommer ju tankarna på misslyckande...det gör inget. Kärlek är en sport man inte kan vinna i. Värre är det med skuldkänslorna inför barnen...där kan vi nog piska oss allt för mycket.

Jag vet inte om det är nykterheten som gör att vi ser det som förut bara lindrades/sveptes in/glömdes bort med ett rus. Men jag tror det. Ser ett mönster; Jag, Kalla, Stigsdotter och nu du. Dessutom alla här på forum som börjar nosa på tanken att "kanske inte för evigt".

Tänk på detta som ett "livsforum" (MT), bolla med oss vid behov. Ta inte till flaskan...men det tror jag inte heller du gör. Kom ihåg att inget är för fult för att dela här. Kram PP! /R

Ja, du Berra! Även jag vill gratulera. När det gäller vin och öl under firandet så vet jag att du kommer att fixa det galant. Vet ju inte om det är idag eller imorgon du fyller...men anar att festen är idag. Hoppas du får en toppenkväll och ett fint minne! /R

Vilken historia.

Det du skriver får mig att tänka på dikten "Romanska bågar" av Tomas Tranströmer, och då framför allt de här raderna:

En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”

Jag hittade ett klipp där han läser dikten själv: http://estraden.wordpress.com/2010/06/26/tomas-transtromer-romanska-bag…

Kram, vännen!
/H.

Jag ska fundera på det du skriver, Mulletant. Du tolkade mitt inlägg helt rätt...
Kram

Jag är säker på att du klarar dagen och kvällen på precis det sätt du tänkt från början. Ha en riktigt trevlig fest!

.